Patents Act (1967:837) (as amended up to Act (2016:727)), Sweden, WIPO Lex

övergått kan, enligt 1-10 kap. denna lag, efter ansökan beviljas patent på uppfinningen i Sverige och därigenom få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Bestämmelser om europeiskt patent finns i 11 kap.
Som en uppfinning anses aldrig vad som enbart är
1. en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,
2. en konstnärlig skapelse,
3. en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram, eller
4. en presentation av information. Lag (2007:516).

1 a § Patent meddelas inte på växtsorter eller djurraser. Patent kan dock meddelas på en uppfinning som avser växter

eller djur, om uppfinningens genomförbarhet inte är tekniskt begränsad till en viss växtsort eller djurras. Vad som avses
med växtsort framgår av 1 kap. 3 § växtförädlarrättslagen (1997:306).
Patent meddelas inte på ett väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Med väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur avses ett förfarande som i sin helhet består i naturliga
företeelser, som korsning eller urval. Patent kan dock meddelas på en uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande eller ett annat tekniskt förfarande eller ett genom sådant förfarande framställt alster. Med mikrobiologiskt förfarande avses ett förfarande som utförs på mikrobiologiskt material eller genom vilket sådant material används eller framställs.
En uppfinning kan vara patenterbar även om den avser ett alster som består av eller innehåller biologiskt material eller ett förfarande genom vilket biologiskt material framställs,
bearbetas eller används. Ett biologiskt material som isoleras från sin naturliga miljö, eller framställs genom ett tekniskt förfarande, kan vara föremål för en uppfinning även om det redan förekommer i naturen. Biologiskt material omfattar material som innehåller genetisk information och som kan
reproducera sig självt eller kan reproduceras i ett biologiskt system. Lag (2004:159).

1 b § Människokroppen i sina olika bildnings- och utvecklingsstadier, liksom enbart upptäckten av en av dess beståndsdelar, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, kan inte utgöra en patenterbar uppfinning.

En isolerad beståndsdel av människokroppen eller en på annat sätt genom ett tekniskt förfarande framställd beståndsdel, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, kan utgöra en patenterbar uppfinning även om denna beståndsdels struktur är identisk med strukturen hos en naturlig
beståndsdel. Lag (2004:159).

1 c § Patent meddelas inte på en uppfinning vars yrkesmässiga utnyttjande skulle strida mot allmän ordning eller goda seder.

Ett utnyttjande skall inte anses strida mot allmän ordning eller goda seder endast på den grunden att det är förbjudet i lag eller annan författning.
Vid tillämpningen av första stycket skall bland annat följande anses strida mot allmän ordning eller goda seder,
1. förfaranden för kloning av mänskliga varelser,
2. förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos mänskliga könsceller,
3. användning av mänskliga embryon för industriella eller
kommersiella ändamål, samt
4. sådana förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos djur som kan förorsaka dem lidande, utan att det medför några påtagliga medicinska fördelar för människor eller djur.
Vad som i tredje stycket 4 sägs om ett förfarande för ändring i den genetiska identiteten hos djur har motsvarande tillämpning
på djur som framställs genom ett sådant förfarande. Lag (2004:159).

1 d § Patent meddelas inte på sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som

skall utövas på människor eller djur. Patent kan dock meddelas
på alster, bland annat ämnen och blandningar av ämnen, för användning vid ett förfarande av detta slag. Lag (2007:516).

2 § Patent meddelas endast på en uppfinning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan och tillika väsentligen skiljer sig därifrån.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt. Även innehållet i en tidigare patentansökan som före
nämnda dag gjorts i Sverige anses som känt, om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första
stycket, att uppfinningen väsentligen ska skilja sig från vad som blivit känt före dagen för patentansökan, gäller dock inte i förhållande till innehållet i en sådan ansökan.
Bestämmelser om att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall har samma verkan som
en patentansökan som gjorts i Sverige finns i 29, 38 och 87 §§.
Villkoret i första stycket, att uppfinningen ska vara ny, hindrar inte att patent meddelas på ett känt ämne eller en
känd blandning av ämnen för användning vid ett förfarande som
avses i 1 d §, om användningen av ämnet eller blandningen av ämnen inte är känd vid något sådant förfarande. Villkoret hindrar inte heller att patent meddelas på ett känt ämne eller
en känd blandning av ämnen för en specifik användning vid ett förfarande som avses i 1 d §, om en sådan användning inte är känd.
Patent får meddelas även om uppfinningen inom sex månader innan patentansökan gjordes blivit allmänt tillgänglig
1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt, eller
2. genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen på sådan officiell eller
officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställningar (SÖ 1996:30). Lag (2011:580).

3 § Den ensamrätt som ett patent ger innebär, med de undantag som anges nedan, att ingen utan patenthavarens samtycke får utnyttja uppfinningen genom att

1. tillverka, bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ett patentskyddat alster eller föra in eller inneha ett sådant alster för något av dessa ändamål,
2. använda ett patentskyddat förfarande eller, om han eller hon vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att förfarandet inte får användas utan patenthavarens samtycke, bjuda ut det för användning i Sverige,
3. bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ett alster som har tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande eller föra in eller inneha alstret för något av dessa ändamål.
Ensamrätten innebär också att ingen utan patenthavarens samtycke får utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller tillhandahålla någon som inte har rätt att utnyttja uppfinningen sådant medel för att utöva den i Sverige som hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet en vara som allmänt förekommer i handeln, gäller detta dock endast om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet försöker påverka mottagaren till en sådan handling som avses i första stycket. Vid tilllämpningen av bestämmelserna i detta stycke ska den som utnyttjar uppfinningen på det sätt som sägs i tredje stycket 1, 3, 4 eller 5 inte anses ha rätt att utnyttja uppfinningen.
Från ensamrätten undantas
1. utnyttjanden som inte sker yrkesmässigt,
2. utnyttjanden av ett patentskyddat alster som har förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av patenthavaren eller med dennes samtycke; i fråga om biologiskt material gäller detta även utnyttjanden i form av reproduktion eller mångfaldigande av alster när reproduktionen eller mångfaldigandet är ett nödvändigt led i den användning för vilken det biologiska materialet har förts ut på marknaden, under förutsättning att det erhållna alstret inte senare används för
ytterligare reproduktion eller mångfaldigande,
3. utnyttjanden av en uppfinning för experiment som avser själva uppfinningen,
4. studier, prövningar, undersökningar och praktiska åtgärder som hänför sig till ett referensläkemedel, i den utsträckning dessa är nödvändiga för att få ett godkännande för försäljning av ett läkemedel med tillämpning av 4 kap. 13 § läkemedelslagen
(2015:315) eller i andra förfaranden för godkännande som baseras på artikel 10.1-10.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG, eller artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009, eller artikel 13.2-13.5 i direktiv 2001/82/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/28/EG,
5. beredningar på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilt fall eller åtgärder med läkemedel som har beretts i sådana fall. Lag (2015:317).

3 a § Den ensamrätt som ett patent ger för ett biologiskt

material, som på grund av uppfinningen har bestämda egenskaper, omfattar allt biologiskt material i identisk eller
differentierad form med dessa egenskaper som erhålls ur det biologiska materialet genom reproduktion eller mångfaldigande.
Den ensamrätt som ett patent ger för ett förfarande som gör det möjligt att framställa ett biologiskt material, som på grund av uppfinningen har bestämda egenskaper, omfattar, förutom det biologiska material med dessa egenskaper som direkt framställs genom detta förfarande, allt annat biologiskt material i
identisk eller differentierad form med samma egenskaper som genom reproduktion eller mångfaldigande erhålls från det först framställda biologiska materialet.
Den ensamrätt som ett patent ger för ett alster som innehåller eller består av genetisk information omfattar, med undantag för sådant som enligt 1 b § första stycket inte kan utgöra en patenterbar uppfinning, allt material i vilket alstret
införlivas och i vilket den genetiska informationen innefattas och utövar sin funktion. Lag (2004:159).

3 b § Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke vegetabiliskt reproduktionsmaterial till en jordbrukare för att

utnyttjas i jordbruket, får jordbrukaren, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda skörden för
reproduktion eller mångfaldigande i
det egna jordbruket. Omfattningen av och villkoren för detta undantag från patenthavarens ensamrätt framgår av artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt5 och av de tillämpningsföreskrifter som har meddelats med stöd av
artikeln.
Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke avelsdjur eller annat animaliskt reproduktionsmaterial till en jordbrukare, får denne, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda djuret eller det andra materialet för jordbruksändamål i sin jordbruksverksamhet. Jordbrukaren får dock inte sälja skyddade
djur eller annat material inom ramen för eller i syfte att bedriva yrkesmässig reproduktionsverksamhet.
Jordbrukarens rätt enligt andra stycket får inte utövas i vidare omfattning än vad som är skäligt med hänsyn till jordbrukarens behov och patenthavarens intressen. Lag (2004:159).

4 § Den som utnyttjade uppfinning yrkesmässigt här i riket när ansökan om patent därå gjordes må utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet icke innefattade uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt. Sådan rätt till utnyttjande tillkommer

under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt första stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.

5 § Utan hinder av patent må uppfinningen utnyttjas på utländskt fartyg, luftfartyg eller annat utländskt samfärdsmedel för dess behov, när det tillfälligt inkommer till riket vid regelbunden trafik eller eljest.

Regeringen äger förordna, att reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent må införas till riket och användas här för reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande stat i vilken
motsvarande förmåner medgivas för svenska luftfartyg. Lag (1977:700).

5 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ När den domstol som avses i 93 a

§ prövar mål om
europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket, gäller artiklarna 25-30 i avtalet om en enhetlig patentdomstol som lag här i landet i fråga om vilka handlingar som omfattas av
ensamrätten och ensamrättens begränsningar. Artiklarna gäller i originaltexternas lydelse. Originaltexterna har samma
giltighet.
Artiklarna 25-30 i originaltext finns tillsammans med en
svensk översättning som en bilaga till denna lag. Lag (2014:434).

6 § En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § har angetts i en tidigare ansökan om patent i Sverige, ska vid

tillämpningen av 2 § första, andra och fjärde styckena samt 4 § anses gjord samtidigt
med den tidigare ansökan, om sökanden
begär det i enlighet med 6 a-6 e §§ (prioritet). Detsamma gäller en ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ingivningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som
nyttighetsmodell antingen i en främmande stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten (SÖ 1970:60), eller i en stat som
är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Sådan prioritet får åtnjutas också från en ansökan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, om
motsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där den tidigare ansökan gjorts och om där gällande lagstiftning
i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten. Lag (2014:289).

6 a § Om sökanden vill begära prioritet från en tidigare ansökan, ska begäran ges in inom 16 månader från ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande eller, om den tidpunkten infaller senare,

inom fyra månader från ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § för den senaste ansökan. När prioritet begärs ska sökanden
lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes samt, om denna är en internationell ansökan, vilken
mottagande myndighet den gavs in till. Sökanden ska också, så snart som möjligt, uppge numret på den tidigare ansökan.
Sökanden får inom den tid och under de förutsättningar som anges i första stycket göra en ändring i en begäran om
prioritet genom en anmälan om detta till patentmyndigheten. Om ändringen innebär att ingivningsdagen för den ansökan som
åberopas som prioritetsgrundande blir en tidigare dag än den
ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska den nya ingivningsdagen gälla vid tillämpningen av första stycket.
Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., ska prioritet begäras i ansökan eller inom den tid som
anges i fjärde stycket. Sökanden ska samtidigt lämna
uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes och dess nummer samt, om denna är en internationell ansökan, vilken mottagande myndighet den gavs in till.
För en sådan ansökan som avses i tredje stycket gäller att sökanden får göra en ändring i en begäran om prioritet genom en anmälan om detta till den mottagande myndigheten eller den internationella byrån som anges i 35 §. Om ändringen innebär att sökanden begär prioritet från en annan ansökan än den som ursprungligen åberopats, ska sökanden i anmälan lämna de uppgifter om ansökan som anges i tredje stycket. En sådan anmälan ska ges in inom 16 månader från ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande. Om ändringen innebär att ingivningsdagen blir en tidigare dag än den ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska anmälan
göras inom 16 månader från den nya ingivningsdagen. Sökanden har dock alltid möjlighet att göra en anmälan om ändring inom
fyra månader från den internationella ingivningsdagen.
Om flera uppfinningar är beskrivna i grundhandlingarna och
ansökan delas enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 11 §, ska en begäran om prioritet för den ursprungliga
ansökan också gälla för en ny ansökan som uppkommer genom delningen.
En begäran eller anmälan enligt första-fjärde styckena får inte göras, om sökanden begärt tidigare offentliggörande enligt 22 § tredje stycket. Lag (2014:289).

6 b § En sökande som har begärt prioritet ska inom 16 månader från den dag från vilken prioritet begärs ge in följande

handlingar till patentmyndigheten i fråga om den tidigare ansökan.
1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat av den myndighet som har mottagit ansökan.
2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan.
Om beviset eller kopian inte har kommit in inom den tid som anges i första stycket, ska patentmyndigheten underrätta sökanden och ge denne möjlighet att ge in handlingarna inom två månader från dagen för underrättelsen.
Beviset eller kopian behöver inte ges in, om den tidigare ansökan har getts in till patentmyndigheten. Lag (2014:434).

6 c § Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., gäller andra- fjärde styckena såvitt avser en sökandes

skyldigheter enligt 6 b §.
Sökanden skall ge in det bevis som avses i 6 b § första stycket 1 endast om patentmyndigheten förelägger sökanden att göra det.
Sökanden får i stället enligt regel 17.1 i
tillämpningsföreskrifterna till den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete ge in kopian av
den tidigare ansökan till den i 35 § angivna internationella byrån eller till den mottagande myndigheten, eller begära att den överförs till den internationella byrån enligt samma regel.
Om en kopia av den tidigare ansökan har kommit in till den internationella byrån enligt den regel som anges i tredje stycket, får patentmyndigheten kräva en kopia och en
översättning av en sådan kopia endast i enlighet med regel 17.2 i de tillämpningsföreskrifter som anges i tredje stycket. Lag (2007:516).

6 d § Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som uppfinningen har angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans eller hennes rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en ansökan som avser samma uppfinning, får den senare ansökan åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den tidigare ansökan när den senare ansökan ges in
1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig och
2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har utgjort grund för någon rätt till prioritet.
Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre åberopas som grund för prioritet. Lag (2007:516).

6 e § En sökande kan få prioritet för en del av en ansökan. Prioritet kan för en och samma ansökan åberopas från flera

tidigare ansökningar. Detta gäller även om de tidigare
ansökningarna avser olika länder. Lag (2000:1158).

6 f § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten föreskriver

1. i vilken form en begäran om prioritet skall framställas,
2. i vilken form bevis och kopior som avses i 6 b § skall ges in.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten får föreskriva om undantag i vissa fall från skyldigheten enligt 6 b-6 c §§ att ge in bevis och kopior. Lag (2000:1158).
6 g § Om föreskrifterna i 6 a-6 e §§ inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet. Lag (2000:1158).

2 Kap. Handläggning av svenska patentärenden

Lag (1993:1406).

7 § Med patentmyndigheten avses i denna lag patentmyndigheten här i riket, om ej annat sägs. Patentmyndigheten här i riket är patent- och registreringsverket. Lag (1978:149).

8 § En ansökan om patent ska göras hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patentmyndigheten i en främmande stat eller hos en internationell organisation.

Ansökan ska innehålla en beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sådana behövs, samt bestämda
uppgifter om det som söks skyddat genom patentet (patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser en
kemisk förening medför inte att en bestämd användning måste
anges i patentkravet. Ansökan ska innehålla uppgift om hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt, om det inte
följer av uppfinningens art. Om uppfinningen avser en gensekvens eller delsekvens av en gen, ska det dock alltid anges i ansökan hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt. Beskrivningen av uppfinningen ska vara så tydlig att en fackman med ledning av den kan utöva
uppfinningen. En uppfinning som avser ett biologiskt material eller innebär användning av ett sådant material ska i de fall som anges i 8 b § anses tillräckligt tydligt angiven endast
om dessutom villkoren i den paragrafen är uppfyllda.
Ansökan ska dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivningen och patentkraven. Sammandraget är endast avsett att ge teknisk information om innehållet i patentansökan och
får inte tillmätas betydelse i något annat avseende.
Sökanden ska lämna uppgift om uppfinnarens namn och adress i ansökan. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren, ska sökanden ange grunden för sin rätt till uppfinningen i
ansökan. Patentmyndigheten ska godta uppgiften, om det inte
finns särskild anledning att ifrågasätta att den är riktig. Patentmyndigheten ska sända en underrättelse om ansökan till
den som sökanden angett som uppfinnare, om inte detta är uppenbart obehövligt.
Sökanden ska betala en ansökningsavgift. För ansökan ska sökanden också betala en årsavgift för varje avgiftsår som börjar innan ansökan slutligt har avgjorts.
Ett avgiftsår enligt denna lag omfattar ett år och räknas från ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § och därefter från motsvarande dag efter kalendern. Lag (2014:289).

8 a § Beskrivning, patentkrav och sammandrag i en patentansökan ska vara skrivna på svenska eller engelska, om inte något annat följer av förordning.

I ansökan ska det anges om patent ska meddelas i svensk eller engelsk lydelse. Lag (2014:289).

8 b § Om en uppfinning avser ett biologiskt material som varken är allmänt tillgängligt eller i ansökningshandlingarna kan beskrivas så att en fackman med ledning av dessa kan utöva uppfinningen, eller om uppfinningen innebär användning av ett sådant material, skall det biologiska materialet deponeras

senast den dag då ansökan görs. Det biologiska materialet skall därefter fortlöpande finnas deponerat så att den som enligt denna lag är berättigad att få prov från materialet kan få sitt
prov levererat i Sverige. Regeringen föreskriver var depositioner får göras.
Upphör ett deponerat biologiskt material att vara livsdugligt eller kan av annan orsak prov inte tillhandahållas från materialet, får det ersättas med en ny deposition av samma
biologiska material inom den tid och i den ordning som regeringen föreskriver. Har så skett, skall den nya depositionen anses gjord redan den dag då den tidigare depositionen gjordes. Lag (2014:289).

8 c § Ingivningsdagen för en patentansökan är den dag då följande uppgifter getts in:

1. en uttrycklig eller underförstådd uppgift om att det som
getts in är en ansökan om patent,
2. uppgifter som gör det möjligt för patentmyndigheten att avgöra vem sökanden är och att kontakta denne, och
3. något som framstår som
a) en beskrivning av uppfinningen eller
b) ritningar som avser uppfinningen, eller
4. en hänvisning till en tidigare gjord patentansökan och, om denna ansökan inte gjorts till patentmyndigheten, en kopia av ansökan samt uppgift om dess ingivningsdag, nummer och vilken patentmyndighet den har getts in till.
Om kraven för att besluta en ingivningsdag enligt första stycket inte är uppfyllda och patentmyndigheten har uppgifter som gör det möjligt att kontakta sökanden, ska patentmyndigheten utan dröjsmål förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom två månader från dagen för föreläggandet.
Om bristerna inte har avhjälpts inom den förelagda tiden, ska
någon patentansökan inte anses ingiven och ärendet avskrivas. Detsamma gäller om ett föreläggande inte har kunnat ges och
bristerna inte har avhjälpts inom två månader från den dag då
någon av uppgifterna enligt första stycket gavs in. Upplysning om konsekvenserna av att bristerna inte avhjälpts
ska lämnas i föreläggandet.
Om bristerna har avhjälpts inom den tid som anges i tredje stycket, ska som ingivningsdag för patentansökan gälla den dag då samtliga brister har avhjälpts, om något annat inte följer av 8 d §. Lag (2014:289).

8 d § Om patentmyndigheten vid prövningen enligt 8 c § finner att det saknas en del av beskrivningen eller en ritning till

vilken det hänvisas i beskrivningen eller patentkraven, ska sökanden föreläggas att komplettera handlingarna inom två månader från dagen för föreläggandet. Om en komplettering med sådana utelämnade delar sker inom den förelagda tiden, ska
som ingivningsdag gälla den senare dag då kompletteringen gjorts, om inte något annat följer av andra och tredje
styckena. Detsamma gäller om ett föreläggande inte har getts och en komplettering gjorts inom två månader från den dag då någon av uppgifterna enligt 8 c § första stycket gavs in.
Om kompletterade delar av en ansökan återtas inom en månad från det de gavs in i enlighet med första stycket, ska den ursprungliga ingivningsdagen för ansökan gälla.
Om kompletterade delar av en ansökan har getts in i enlighet med första stycket, ska den ursprungliga ingivningsdagen gälla, om
1. prioritet från en tidigare ansökan åberopas och de kompletterande delarna i sin helhet framgår av den tidigare ansökan och
2. sökanden begär det och han eller hon ger in en kopia av den tidigare ansökan inom den tid som anges i första stycket.
En kopia som avses i tredje stycket 2 behöver inte ges in, om
den tidigare ansökan har getts in till patentmyndigheten. Lag (2014:289).

9 § Om sökanden begär det och erlägger särskild avgift, skall patentmyndigheten på de villkor regeringen bestämmer låta ansökningen bli föremål för sådan nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet som avses i artikel 15.5 i den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.

10 § I samma ansökan må icke sökas patent på två eller flera uppfinningar, som äro oberoende av varandra.

11 § Sökes patent på uppfinning som framgår av tidigare av sökanden ingiven patentansökan vilken icke slutligt avgjorts, skall den senare ansökningen på de villkor regeringen bestämmer anses gjord vid den tidpunkt då de handlingar av vilka uppfinningen framgår inkommo till patentmyndigheten, om sökanden yrkar det. Lag (1977:700).

12 § Patentmyndigheten får förelägga en sökande som inte har hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med behörighet

att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet, samt att anmäla ombudet hos myndigheten. Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har blivit fullgjort. Lag (2000:1158).

13 § En ansökan om patent får inte ändras så, att patent söks

på något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen. Lag (2007:516).
14 § Har upphävts genom lag (2007:516).

15 § Om sökanden, i andra fall än som avses i 8 c och 8 d §§, inte har följt vad som är föreskrivet om ansökan eller om patentmyndigheten finner att det finns något annat som

hindrar bifall till ansökan, ska sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. I sammandraget
får patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de
ändringar som den finner nödvändiga.
Om sökanden inte inom förelagd tid kommer in med yttrande eller vidtar åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, ska
ansökan avskrivas. En upplysning om detta ska lämnas i föreläggandet.
En avskriven ansökan ska återupptas, om sökanden inom fyra månader efter utgången av förelagd tid kommer in med yttrande eller vidtar åtgärd för att avhjälpa bristerna och inom samma
tid betalar en återupptagningsavgift.
Om sökanden inte betalar årsavgift enligt 8, 41 och 42 §§, ska ansökan avskrivas utan föregående föreläggande. En ansökan som har avskrivits på denna grund får inte återupptas. Lag (2014:289).

16 § Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansökningen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

17 § Påstår någon inför patentmyndigheten bättre rätt till uppfinningen

än sökanden och finnes saken tveksam, må patentmyndigheten förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid äventyr att
påståendet lämnas utan avseende vid patentansökningens fortsatta prövning.
Är tvist om bättre rätt till uppfinningen anhängig vid domstol, må patentansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.

18 § Visar någon inför patentmyndigheten att han äger bättre rätt till uppfinningen än sökanden, skall patentmyndigheten överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får patentansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.

Yrkas överföring, må ansökningen icke avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet slutligt prövats.

19 § Om ansökan är fullständig och det inte finns hinder mot patent, ska patentmyndigheten underrätta sökanden om att patent kan meddelas.

Inom två månader från dagen för underrättelsen ska sökanden betala en fastställd meddelandeavgift och, om patentkraven är skrivna på engelska, ge in en översättning till svenska av patentkraven. Om detta inte sker, ska ansökan avskrivas. En avskriven ansökan ska återupptas, om sökanden inom fyra månader efter utgången av de två månaderna fullgör sina skyldigheter och dessutom betalar en fastställd återupptagningsavgift.
Söks patent av en uppfinnare som har avsevärda svårigheter att betala meddelandeavgiften, får patentmyndigheten befria sökanden från denna, om sökanden skriftligen begär det inom två månader från dagen för underrättelsen. Om patentmyndigheten avslår uppfinnarens begäran, ska en avgift som betalas inom två månader därefter anses betald i rätt
tid. Lag (2014:289).

20 § Om sökanden har fullgjort vad som krävs enligt 19 § och det fortfarande inte finns hinder mot patent, skall patentmyndigheten bifalla ansökningen. Beslutet skall kungöras.

När beslutet att bifalla patentansökningen har kungjorts, är ett patent meddelat. Ett meddelat patent skall antecknas i patentregistret som förs av patentmyndigheten. Ett patentbrev skall också utfärdas.
Sedan patentet har meddelats får patentkraven inte ändras så att patentskyddets omfattning utvidgas. Lag (1993:1406).

21 § Från och med den dag då patentet meddelas ska en

patentskrift finnas tillgänglig hos patentmyndigheten. Patentskriften ska innehålla beskrivning, patentkrav och
sammandrag samt uppgift om patenthavaren och uppfinnaren.
Om patentkraven är skrivna på engelska, ska en översättning av dessa till svenska biläggas patentskriften. Det ska framgå av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller. Lag (2014:289).

22 § Från och med den dag då patentet meddelas ska handlingarna i ärendet hållas tillgängliga för var och en.

Efter 18 månader från den dag då patentansökan gjordes, eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs, ska handlingarna, om de inte redan har gjorts tillgängliga enligt första stycket, hållas tillgängliga för
var och en. Om ansökan har avskrivits eller avslagits, ska handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden begär att ansökan återupptas, överklagar eller gör en framställning enligt 72 eller 73 §.
På begäran av sökanden ska handlingarna hållas tillgängliga tidigare än vad som följer av första och andra styckena.
Om patentkraven är skrivna på engelska och en översättning av dessa till svenska har getts in i ärendet ska det, när handlingarna hålls tillgängliga enligt andra eller tredje
stycket, anges på översättningen att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller.
När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, ska det kungöras. Om en översättning som avses i fjärde stycket ges in efter det att kungörelse har skett, ska
en särskild kungörelse angående översättningen utfärdas om sökanden betalar fastställd avgift för detta.
Innehåller en handling en företagshemlighet och rör den inte en uppfinning på vilken patent söks eller har meddelats, får patentmyndigheten på yrkande besluta, om det finns särskilda skäl för det, att handlingen inte får lämnas ut. Om ett
sådant yrkande har framställts, får handlingen inte lämnas ut förrän yrkandet har ogillats genom ett beslut som har vunnit laga kraft.
Om ett biologiskt material har deponerats enligt 8 b §, har
var och en, med de begränsningar som föreskrivs i detta och följande stycken, rätt att få prov från materialet sedan handlingarna har blivit allmänt tillgängliga enligt första,
andra eller tredje stycket. Detta gäller oavsett om patentet har upphört eller förklarats ogiltigt. Prov får inte lämnas
ut till någon som till följd av föreskrift i lag eller annan författning inte får ta befattning med det deponerade materialet. Prov får inte heller lämnas ut till någon vars befattning med provet kan antas vara förbunden med en påtaglig risk med hänsyn till materialets skadebringande egenskaper.
Till dess att patent har meddelats eller patentansökan har avgjorts slutligt utan att ha lett till patent gäller att
prov från en deposition får lämnas endast till en särskild sakkunnig, om sökanden begär det. Om patentansökan avslås eller återkallas, gäller motsvarande under en period av 20 år från den dag ansökan lämnades in. Regeringen meddelar föreskrifter om inom vilken tid en begäran om begränsning får göras och vem som får anlitas som sakkunnig av den som vill få prov.
Den som vill få ett prov ska begära det skriftligen hos patentmyndigheten och lämna en förbindelse med det innehåll som regeringen föreskriver för att förebygga missbruk av provet. Om ett prov får lämnas ut endast till en särskild
sakkunnig, ska förbindelsen i stället lämnas av denne. Lag (2014:289).
23 § Om patentmyndigheten avskriver eller avslår en ansökan som har blivit tillgänglig för var och en, skall beslutet kungöras när det har vunnit laga kraft. Lag (1993:1406).

24 § Andra än patenthavaren får göra invändning mot ett meddelat patent. En invändning ska göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

Patentmyndigheten ska underrätta patenthavaren om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.
Om patentet meddelats med beskrivning, patentkrav och sammandrag skrivna på engelska, får patentmyndigheten förelägga patenthavaren att ge in en översättning av beskrivningen och sammandraget till svenska. Föreläggandet ska ges vid påföljd att patentmyndigheten annars kan låta göra en sådan översättning på patenthavarens bekostnad.
Om invändningen återkallas, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl. Lag (2014:289).

25 § Patentmyndigheten ska efter invändning upphäva patentet, om det

1. har meddelats trots att villkoren i 1-2 §§ inte är uppfyllda,
2. avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen, eller
3. omfattar något som inte framgick av ansökan när den gjordes.
Patentmyndigheten ska avslå invändningen, om det inte finns något hinder enligt första stycket mot att patentet
upprätthålls.
Om patenthavaren under invändningsförfarandet har gjort sådana ändringar att hinder inte finns enligt första stycket mot att patentet upprätthålls i sin ändrade lydelse, ska patentmyndigheten förklara att patentet upprätthålls i den
ändrade lydelsen. Om patentkraven är skrivna på engelska, får patentet upprätthållas i ändrad lydelse endast om patenthavaren gett in en översättning till svenska av
patentkraven i den ändrade lydelsen. Översättningen ska biläggas beslutet och det ska framgå av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller.
När patentmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, ska det kungöras. Om beslutet innebär att
patentet ändras, ska en ny patentskrift finnas tillgänglig
hos patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfärdas. Lag (2014:289).

26 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan

om patent får överklagas av sökanden, om det har gått honom
eller henne emot. Ett slutligt beslut enligt 8 c § tredje
stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan, får denna ändå prövas om det finns särskilda skäl.
Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19
§ andra stycket har avslagits
eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § sjätte stycket har avslagits, får överklagas av den som har
framställt yrkandet.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75 §. Lag

(2014:289).

26 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent och ett slutligt beslut enligt 8 c § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren.

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19
§ andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits får överklagas av sökanden. Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Ett beslut genom vilket ett yrkande som avses i 22 § sjätte stycket har avslagits får överklagas av den som har framställt yrkandet. Lag (2016:192).
27 § /Upphör att gälla U:2016-09-01 genom lag (2016:192)./ Överklagande enligt 26 §
görs till Patentbesvärsrätten
inom två månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Överklagandet får inte avse andra patentkrav
än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet. I
övrigt tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av
kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för
prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på
vilka ett sådant tillstånd meddelas.
Bestämmelserna i 22 § sjätte stycket tillämpas på handling som kommer in till Patentbesvärsrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen.
Bestämmelserna i 24 § tredje stycket tillämpas även i
Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen. Lag (2014:289).

3 Kap.

Internationell patentansökan

28 § Med internationell patentansökan avses ansökan som göres enligt den

i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.
Internationell patentansökan inges till patentmyndighet eller
internationell organisation som enligt konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna är behörig att mottaga sådan ansökan (mottagande myndighet). Den svenska patentmyndigheten är mottagande myndighet i enlighet med vad regeringen föreskriver. För internationell patentansökan, som inges till den svenska patentmyndigheten, skall sökanden erlägga fastställd avgift.
Bestämmelserna i 29--38 §§ gälla internationell patentansökan som omfattar Sverige. Sökes genom sådan ansökan europeiskt patent för Sverige, gäller dock 11 kap. Lag (1977:700).

29 § En internationell patentansökan, för vilken den mottagande myndigheten fastställt en internationell ingivningsdag, skall i

Sverige ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Det som sägs i 2 § andra stycket andra meningen
skall dock gälla endast om ansökan fullföljts enligt 31 §. Lag (2007:516).

30 § Internationell patentansökan skall anses återkallad såvitt avser Sverige i de fall som avses i artikel 24.1. i och ii i konventionen om patentsamarbete.

31 § Om sökanden vill fullfölja en internationell

patentansökan i Sverige, ska sökanden inom 31 månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet
begärs, den dag från vilken prioriteten begärs till patentmyndigheten ge in en översättning till svenska eller engelska av den internationella patentansökan i den omfattning regeringen föreskriver eller, om ansökan är
skriven på svenska eller engelska, en kopia av ansökan. Sökanden ska inom samma tid betala en avgift till
patentmyndigheten.
Om sökanden har betalat avgift inom den frist som föreskrivs i första stycket, får den översättning eller kopia som krävs ges in inom en ytterligare frist om två månader, förutsatt
att en tilläggsavgift betalas inom den senare fristen.
Om sökanden inte följer föreskrifterna i denna paragraf, ska ansökan anses återkallad såvitt avser Sverige. Lag (2014:289).
32 § Har upphävts genom lag (2007:516).

33 § Om en internationell patentansökan har fullföljts enligt 31 §, gäller 2 kap. i fråga om ansökan och dess handläggning,

om inte annat sägs i denna paragraf eller i 34-37 §§. Ansökan får endast på framställning av sökanden tas upp till prövning före utgången av den frist som gäller enligt 31 § första
stycket.
Ett föreläggande enligt 12 § får inte meddelas före den tidpunkt då patentmyndigheten har rätt att ta upp ansökan till prövning.
Bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena blir tillämpliga redan innan ansökan har fullföljts så snart sökanden har fullgjort sin skyldighet enligt 31 § att ge in
en översättning av ansökan eller, om ansökan är skriven på svenska eller engelska, så snart sökanden har gett in en kopia av den till patentmyndigheten.
I fråga om en internationell patentansökan ska vid tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad som där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 § i stället avse att handlingarna har blivit tillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.
Om patentansökan uppfyller de krav när det gäller form och innehåll som föreskrivs i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna, ska den godtas i dessa avseenden. Lag (2014:289).

34 § I fråga om en internationell patentansökan får inte patent meddelas eller beslut om avslag fattas förrän efter utgången av den frist som regeringen föreskriver, om inte sökanden samtycker till

att ansökningen avgörs innan dess. Lag (1993:1406).

35 § I fråga om en internationell patentansökan får patentmyndigheten inte utan sökandens samtycke meddela patent eller offentliggöra ansökningen förrän Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens internationella byrå har publicerat ansökningen eller tjugo månader har förflutit från den internationella ingivningsdagen

eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs. Lag (1993:1406).

36 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Om en del av en internationell patentansökan inte har varit

föremål för internationell nyhetsgranskning eller internationell
förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, skall patentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, skall den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven
avgift till myndigheten inom två månader från det myndigheten
sände en underrättelse till honom om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, skall myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende
uppfinningar, får överklagas av sökanden. Vad som sägs i 27 § första och andra
styckena skall tillämpas.
Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att betala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna beslut. Lag (1993:1406).

36 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, ska patentmyndigheten pröva

om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det att myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, ska myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.
Ett beslut enligt första stycket genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar får överklagas av sökanden.
Om domstolen finner att patentmyndighetens beslut är riktigt, räknas fristen för att betala en sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om att domstolens beslut har fått laga kraft. Lag (2016:192).

37 § Har del av internationell patentansökan icke varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att sökanden inskränkt patentkraven efter anmodan av myndighet för sådan prövning att antingen inskränka kraven eller betala tilläggsavgifter,

skall den icke prövade delen av ansökningen anses återkallad hos patentmyndigheten, om ej sökanden erlägger föreskriven avgift till
myndigheten inom två månader från det myndigheten avsände underrättelse till honom om vad sålunda gäller.

38 § Har mottagande myndighet vägrat att fastställa internationell ingivningsdag för internationell patentansökan eller förklarat, att ansökningen skall anses återkallad eller att yrkande om att ansökningen skall omfatta Sverige skall anses återkallat, skall patentmyndigheten på begäran av sökanden pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall gälla i fråga om beslut av internationella byrån att ansökningen skall anses återkallad.

Begäran om prövning enligt första stycket skall framställas till
internationella byrån inom den frist som regeringen föreskriver. Sökanden skall inom samma tid till patentmyndigheten inge översättning
av ansökningen i den omfattning regeringen förordnar samt erlägga fastställd ansökningsavgift.
Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens eller internationella byråns beslut ej var riktigt, skall patentmyndigheten handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ej fastställts av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dag som patentmyndigheten finner borde ha fastställts såsom internationell ingivningsdag. Uppfyller ansökningen de krav rörande form och innehåll som föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger tillämpning på ansökan som upptagits till handläggning enligt tredje stycket, om ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Lag (1983:433).

4 Kap.

Patents omfattning och giltighetstid

39 § Patentskyddets omfattning bestämmes av patentkraven. För förståelse av patentkraven må ledning hämtas från beskrivningen.

40 § Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har förflutit från den dag då patentansökningen gjordes.

För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för varje
avgiftsår som börjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter för patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §,
skall dock patenthavaren, när årsavgift för patentet för första gången förfaller till betal-ning, betala årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.
Bestämmelser om tilläggsskydd finns i 13 kap. Lag (1996:889).

4 a kap. Patentbegränsning m.m.

40 a §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ En patenthavare får hos patentmyndigheten begära

1. att ett eller flera patentkrav och, om det behövs,
beskrivningen ändras så att patentskyddets omfattning begränsas (patentbegränsning), eller
2. att patentet upphävs.
Om patentkraven är skrivna på engelska, ska patenthavaren vid en begäran enligt första stycket 1 ge in en översättning till svenska av patentkraven i den lydelse som begärs.
En begäran enligt första stycket ska avslås om det vid
tidpunkten för begäran pågår ett invändningsförfarande enligt 24 § eller enligt artikel 99 i den i München den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska
patent (den europeiska patentkonventionen) eller ett mål om ogiltighet enligt 52 § som avser patentet. Om patenthavaren har begärt eller begär att patentet ska begränsas eller upphävas enligt artikel 105 a i den europeiska patentkonventionen, ska en begäran enligt första stycket förklaras vilande tills det europeiska patentverket meddelat slutligt beslut i frågan.
En begäran enligt första stycket får inte utan berörda rättighetshavares samtycke bifallas så länge patentet är utmätt, belagt med kvarstad, taget i anspråk genom betalningssäkring eller en tvist om överföring av patentet pågår vid en domstol.
För en begäran enligt första stycket ska patenthavaren betala en särskild avgift. Lag (2014:289).

40 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ En patenthavare får hos patentmyndigheten begära

1. att ett eller flera patentkrav och, om det behövs, beskrivningen ändras så att patentskyddets omfattning begränsas (patentbegränsning), eller
2. att patentet upphävs.
Om patentkraven är skrivna på engelska, ska patenthavaren vid en begäran enligt första stycket 1 ge in en översättning till svenska av patentkraven i den lydelse som begärs.
En begäran enligt första stycket ska avslås om det vid
tidpunkten för begäran pågår ett invändningsförfarande enligt 24 § eller enligt artikel 99 i den i München den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska
patent (den europeiska patentkonventionen) eller ett mål om ogiltighet enligt 52 § som avser patentet. Om patenthavaren har begärt eller begär att patentet ska begränsas eller upphävas enligt artikel 105 a i den europeiska patentkonventionen, ska en begäran enligt första stycket förklaras vilande tills det europeiska patentverket meddelat slutligt beslut i frågan.
En begäran enligt första stycket får inte utan berörda rättighetshavares samtycke bifallas så länge patentet är utmätt, belagt med kvarstad, taget i anspråk genom betalningssäkring eller en tvist om överföring av patentet pågår vid en domstol.
För en begäran enligt första stycket ska patenthavaren betala en särskild avgift.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Den tillämpas dock i fråga om tilläggsskydd som avses i 105 §, även om grundpatentet är ett europeiskt patent med enhetlig verkan. Lag (2014:434).

40 b § Om patenthavaren inte har följt bestämmelserna i 40 a § eller om en begäran om patentbegränsning inte är förenlig med

bestämmelserna i 52 § första stycket 2-4 om ogiltighet, skall patenthavaren föreläggas att inom en viss tid vidta rättelse.
Om patenthavaren inte hörs av eller om begäran även efter det att patenthavaren har yttrat sig inte kan bifallas, skall
begäran avslås, om
1. patenthavaren har haft tillfälle att yttra sig över hindret och
2. det inte finns anledning att ge patenthavaren ett nytt föreläggande. Lag (2007:516).

40 c § Om patentmyndigheten finner att det inte finns några hinder för att bifalla en begäran enligt 40 a §, ska patentet begränsas eller upphävas i enlighet med begäran. En översättning som avses i 40 a § andra stycket ska biläggas beslutet och det ska framgå av bilagan att det är

patentkravens lydelse på engelska som gäller. Patentmyndigheten ska kungöra beslutet. Om patentet har
begränsats, ska patentmyndigheten utfärda ett nytt patentbrev
och hålla en ny patentskrift tillgänglig.
Patentmyndighetens beslut har verkan från ingivningsdagen för patentansökan. Lag (2014:289).

40 d § I mål om patentintrång eller patents ogiltighet är patenthavaren skyldig att informera domstolen om att en begäran

om begränsning eller upphävande av patentet har gjorts. Lag (2007:516).

5 Kap.

Betalning av årsavgifter

41 § Årsavgiften förfaller till betalning sista dagen i den

kalendermånad under vilken avgiftsåret börjar. Årsavgifterna för de två första avgiftsåren förfaller dock först samtidigt med avgiften för det tredje avgiftsåret. Årsavgifter får inte erläggas tidigare än sex
månader innan de förfaller till betalning.
För en sådan senare ansökan som avses i 11 § förfaller årsavgifterna för avgiftsår, som har börjat före den dag då den senare ansökningen tillkom eller som börjar inom två månader från den dagen, inte i något fall
förrän två månader har förflutit från nämnda dag. För en internationell patentansökan förfaller årsavgifterna för avgiftsår, som har börjat före den dag då ansökningen fullföljdes enligt 31 § eller upptogs till
behandling enligt 38 § eller som börjar inom två månader från den dagen, inte i något fall förrän två månader har förflutit från den dag då ansökningen fullföljdes eller upptogs till behandling.
Årsavgift får, med den förhöjning som har fastställts, erläggas inom sex månader efter det den förföll till betalning. Lag (1983:433).

42 § Är uppfinnaren sökande eller innehavare av patentet och har han avsevärd svårighet att erlägga årsavgifterna, får patentmyndigheten medge honom anstånd med betalningen, om han gör framställning därom senast när årsavgifterna första gången förfaller till betalning. Anstånd

får medges med upp till tre år i sänder, dock längst till dess tre år
har förflutit från patentmeddelandet. Framställning om förlängt anstånd skall göras innan meddelat anstånd har gått ut.
Avslås en framställning om anstånd eller förlängt anstånd, skall avgift som erläggs inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.
Årsavgifter, med vilkas erläggande anstånd medgivits enligt första stycket, får med samma förhöjning som avses i 41 § tredje stycket erläggas inom sex månader efter den tidpunkt till vilken anstånd har erhållits. Lag (1983:433).

6 Kap.

Licens, överlåtelse m. m.

43 § Har patenthavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen (licens), äger denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.

44 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Har patent övergått på annan eller licens upplåtits, skall på

begäran anteckning därom göras i patentregistret.
Visas att i registret antecknad licens upphört att gälla, skall anteckningen om licensen avföras.
Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning beträffande tvångslicens och rätt som avses i 53 § andra stycket.
I mål eller ärende angående patent anses den som patenthavare, vilken senast blivit införd i patentregistret i sådan egenskap.

44 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om ett patent gått över på någon annan eller en licens upplåtits, ska detta på begäran antecknas i patentregistret.

Om det visas att en i registret antecknad licens upphört att gälla, ska anteckningen om licensen tas bort.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om en rätt som avses i 53 § andra stycket och en tvångslicens, dock inte en tvångslicens att utnyttja en uppfinning som skyddas av ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje stycket.
I ett mål eller ärende om patent ska den som senast införts som patenthavare i patentregistret anses vara patenthavare. Lag (2016:726).

45 § En tvångslicens för att utöva en uppfinning i Sverige får meddelas om

1. det har gått tre år från det att patentet meddelades och fyra år från det att patentansökan gjordes,
2. uppfinningen inte utövas i skälig utsträckning i Sverige,
samt
3. det saknas godtagbar anledning till att uppfinningen inte utövas.
Vid tillämpning av första stycket 2 jämställs med utövning av en uppfinning införsel av uppfinningen till Sverige från en
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en stat som är ansluten till eller ett område som är anslutet till
avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Lag (2004:159).

46 § En innehavare av ett patent på en uppfinning, vars utnyttjande är beroende av ett patent som tillhör någon annan, kan få en tvångslicens att utnyttja den uppfinning som skyddas av det andra patentet. En sådan licens meddelas endast om sökanden visar att den först nämnda uppfinningen utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till den andra uppfinningen.

Om en tvångslicens meddelas enligt första stycket har innehavaren av det patent i vilket tvångslicens meddelas rätt att på skäliga villkor få en tvångslicens (motlicens) att
utnyttja den andra uppfinningen. Lag (2004:159).

46 a § En växtförädlare som inte kan få eller utnyttja en växtförädlarrätt eller en gemenskapens växtförädlarrätt utan att göra intrång i ett tidigare meddelat patent kan få en tvångslicens att utnyttja den uppfinning som skyddas av patentet, om en sådan licens är nödvändig för att växtsorten skall kunna utnyttjas. En sådan licens meddelas endast om sökanden visar att växtsorten utgör ett viktigt tekniskt

framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till uppfinningen.
Om en patenthavare får en tvångslicens i en växtförädlarrätt eller en gemenskapens växtförädlarrätt har innehavaren av växtförädlarrätten rätt att på skäliga villkor få en
tvångslicens (motlicens) att utnyttja patenthavarens uppfinning.
Bestämmelser om möjlighet för innehavare av ett patent på en bioteknisk uppfinning att under vissa förutsättningar få en
tvångslicens att utnyttja en skyddad växtsort finns i 7 kap. 3 a § växtförädlarrättslagen
(1997:306) och, vad gäller en
gemenskapens växtförädlarrätt, i artikel 29 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den
27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt. Lag (2007:516).

47 § Om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det, äger den som vill yrkesmässigt utnyttja uppfinning, varå annan har patent, erhålla tvångslicens därtill.

48 § Den som utnyttjade patentsökt uppfinning yrkesmässigt här i riket

när handlingarna i ansökningsärendet blevo tillgängliga enligt 22 § äger, om ansökningen leder till patent, erhålla tvångslicens till
utnyttjandet, om synnerliga skäl föreligga samt han saknade kännedom om ansökningen och ej heller skäligen kunnat skaffa sig kännedom därom. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som
vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket. Tvångslicens kan avse även tid innan patentet meddelades.

49 § En tvångslicens får endast beviljas den som kan antas ha förutsättningar att utnyttja uppfinningen på ett godtagbart

sätt och i överensstämmelse med licensen. Sökanden måste också visa att han eller hon utan framgång har vänt sig till
patenthavaren för att få ett licensavtal på skäliga villkor.
En tvångslicens hindrar inte patenthavaren från att själv utnyttja uppfinningen eller att upplåta licenser. En
tvångslicens kan övergå till någon annan endast tillsammans med
en rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas. För sådana tvångslicenser som avses i 46 § första stycket och 46 a § första stycket gäller dessutom att licensen endast får
överlåtas tillsammans med det patent eller den växtförädlarrätt som licensen grundats på. Lag (2004:159).

50 § Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning uppfinningen må utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkalla det, äger rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya

villkor för denna.

7 Kap.

Patents upphörande m. m.

51 § Erläggs inte årsavgift för patent enligt föreskrifterna i 40, 41 och 42 §§, är patentet förfallet från och med ingången av det avgiftsår

för vilket avgiften inte har erlagts. Lag (1983:433).

52 § Om det yrkas ska rätten förklara patentet ogiltigt, om

1. det har meddelats trots att villkoren i 1-2 §§ inte är uppfyllda,
2. det avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen,
3. det omfattar något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen, eller
4. patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelats.
Om patentet är ogiltigt endast till en viss del, ska patentskyddets omfattning begränsas i motsvarande utsträckning genom en ändring av patentkraven, om
1. patenthavaren yrkar det,
2. det är förenligt med första stycket 2-4, och
3. patenthavaren, när patentkraven är skrivna på engelska, har gett in en översättning till svenska av patentkraven i
den ändrade lydelsen.
En översättning som avses i andra stycket 3 ska biläggas domen och det ska framgå av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller.
Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grunden att den som har fått patentet har haft rätt till bara en viss andel i det.
Utom i fall som avses i sjätte stycket får talan föras av var och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.
En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon annan än den som har rätt att få patentet enligt 1 §, får
föras endast av den som påstår sig ha sådan rätt. Talan ska
väckas inom ett år från det att den som påstår sig ha sådan rätt fick kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren var i god tro när patentet meddelades eller när det övergick till denne, får dock talan inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande. Lag (2014:289).

53 § Om patent har meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, ska rätten på talan av den

berättigade överföra patentet på honom eller henne. Bestämmelserna i 52 § sjätte stycket ska tillämpas när det
gäller tiden inom vilken talan ska väckas.
Om den som frånkänns patentet i god tro har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, får han eller hon mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade
utnyttjandet eller genomföra det planerade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. En sådan rätt har under motsvarande förutsättningar även den som innehar en licens som är antecknad i patentregistret.
En rätt som avses i andra stycket får överlåtas till någon annan endast tillsammans med rörelse i vilken rätten utnyttjas eller har avsetts bli utnyttjad. Lag (2014:289).

54 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten

från patentet, skall myndigheten förklara att patentet har
upphört i sin helhet.
Är patentet utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller pågår en tvist om överföring av patentet vid domstol, får patentet inte förklaras ha upphört,
så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord. Lag (2007:516).

54 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om patenthavaren hos patentmyndigheten skriftligen

avstår från patentet, ska myndigheten förklara att patentet
har upphört i sin helhet.
Om patentet är utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist pågår vid domstol om överföring av patentet, får patentet inte
förklaras ha upphört, så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte har blivit
slutligt avgjord.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Den tillämpas dock i fråga om tilläggsskydd som avses i 105 §, även om grundpatentet är ett europeiskt patent med enhetlig verkan. Lag (2014:434).

55 § Om ett patent har förfallit eller förklarats ha upphört eller om det genom dom som vunnit laga kraft har förklarats ogiltigt, ändrats eller blivit överfört, ska

patentmyndigheten utfärda kungörelse om det.
Om patentet har ändrats genom en dom som vunnit laga kraft, ska en ny patentskrift finnas tillgänglig hos
patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfärdas. Lag (2014:289).

8 Kap. Uppgiftsskyldighet

56 § Om en patentsökande åberopar sin ansökan gentemot annan

innan handlingarna i ärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, är sökanden skyldig att på begäran lämna sitt samtycke
till att denne får ta del av handlingarna. Omfattar patentansökan en sådan deposition av biologiskt material som avses i 8 b §, ska samtycket inbegripa också en rätt att få
prov från materialet. Bestämmelserna i 22 § sjunde stycket
tredje och fjärde meningarna samt åttonde och nionde styckena tillämpas då någon vill få prov med stöd av sådant
samtycke.
Den som genom att direkt vända sig till annan, i
annons, genom påskrift på en vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger att ett patent har sökts eller meddelats utan att samtidigt lämna upplysning om ansökans eller patentets nummer, ska på begäran utan dröjsmål lämna sådan upplysning. Om det inte uttryckligen anges att patent
har sökts eller meddelats men omständigheterna ger intryck av att så är fallet, ska på begäran utan dröjsmål lämnas
upplysning om ett patent har sökts eller meddelats. Lag (2014:289).

9 Kap.

Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.

57 § Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patentintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet, skall han eller hon dömas till böter eller fängelse
i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller
andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och
åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2005:289).

57 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 57 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart

oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 57 §.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 57 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 57 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Lag (2005:289).

57 b §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av

licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid
vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har
beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:111).

57 b §/Träder i kraft I:2016-09-01/ På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Lag

(2016:192).

57 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett patentintrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge

sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja uppfinningen. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.
Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.
Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).

57 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 57 c § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.
I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. Lag (2009:111).

57 e §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av

domstol som avses i 65 §.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det
även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan
får talan föras om nytt informationsföreläggande. Lag (2009:111).

57 e §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet. Lag

(2016:192).

57 e §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

(2016:229).

57 f § Den som på grund av bestämmelserna i 57 c § andra stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning

för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande.
Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller
tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket. Lag (2009:111).

57 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott

enligt 57 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras. Lag (2009:111).

57 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).

58 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör patentintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet

av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på uppfinningens anseende,
4. ideell skada, och
5. patenthavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör patentintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån det är skäligt.
Talan om ersättning för patentintrång får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte
förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad. Lag (2009:111).

59 § På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att ett patentskyddat alster som har tillverkats utan patenthavarens lov ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar

för återstoden av patenttiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas
vid intrånget.
Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.
Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över
egendomen under återstoden av patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett
sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat
i god tro.
Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit patentintrång ska betala ersättning
till den som åtgärden riktas mot.
Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.
Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 57 a § eller enligt brottsbalken. Lag (2009:111).

59 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning

ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar
som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).

59 b §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av domstol som avses i 65 §.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om rättegång inte är inledd,
ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:111).

59 b §/Träder i kraft I:2016-09-01/ En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:192).

59 b §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

59 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om

slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (1998:1456).

59 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för verkställandet. Lag (1998:1456).

59 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1456).

59 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av

Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:682).

59 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I

avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:682).
59 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1456).

60 § Om någon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning efter det att handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, ska det som sägs om patentintrång

tillämpas i den utsträckning som ansökan leder till patent. För tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § omfattar
patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i deras lydelse när ansökan blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. Straff får inte dömas ut, förverkande får inte ske och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan patentet har
meddelats får bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.
Om patentkraven är skrivna på engelska, gäller första stycket endast om en översättning av patentkraven till svenska finns tillgänglig i ansökningsärendet och, om översättningen har getts in efter det att kungörelse enligt 22 § femte stycket första meningen har skett, patentmyndigheten har utfärdat en särskild kungörelse angående översättningen.
Det som sägs i 58 § tredje stycket ska inte tillämpas, om ersättningstalan väcks senast ett år efter det att tiden för invändning har gått ut eller, om invändning har gjorts, senast ett år efter det att patentmyndigheten har beslutat att patentet ska upprätthållas. Lag (2014:289).

61 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt

genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till straff, besluta om förverkande, meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller besluta om annan åtgärd enligt 57-60 §§.
Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande att patentet är ogiltigt, får frågan om
ogiltighet prövas endast sedan talan om detta har väckts. Domstolen ska förelägga den som gör gällande att patentet är
ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.
Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om patentets ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan huruvida patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna
särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom ges, får domstolen förordna att målet om ogiltighet ska vila till dess domen har vunnit laga kraft. Lag (2009:111).

61 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om ett patent upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett beslut eller en dom som fått laga kraft, får domstolen inte döma till straff, besluta om förverkande, meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller besluta om någon annan åtgärd enligt 57-60 §§.

Om det förs en talan om patentintrång och den mot vilken talan förs gör gällande att patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om detta väckts. Domstolen ska förelägga den som gör gällande att patentet är ogiltigt att inom viss tid väcka en sådan talan. Detta stycke tillämpas inte i brottmål.
Om det i samma rättegång förs talan om patentintrång och talan om patentets ogiltighet och det med hänsyn till utredningen är lämpligt att frågan om huruvida patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna en särskild dom ges i den frågan. Om en särskild dom ges, får domstolen besluta att målet om ogiltighet ska vila till dess domen fått laga kraft. Lag (2016:726).

62 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § döms till böter.

Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda paragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upplysning, om för gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig upplysning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må ersättningen jämkas.
Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl
finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1991:296).

63 § Patenthavare eller den som på grund av licens äger utnyttja uppfinningen må föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av patentet åtnjuter skydd gentemot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.

Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma villkor, föra talan mot patenthavare om fastställelse, huruvida hinder mot verksamheten föreligger på grund av visst patent.
Göres i mål som avses i första stycket gällande att patentet är ogiltigt, äga bestämmelserna i 61 § andra stycket motsvarande tillämpning.

64 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av

patent eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare
väcka talan om intrång i patent eller om fastställelse enligt 63 § första stycket, skall han underrätta patenthavaren härom. Detsamma
gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i
patent.
Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregistret.
Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt
föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning. Lag (1987:1330).

64 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Den som vill väcka talan om ett patents ogiltighet,

överföring av ett patent eller meddelande av tvångslicens ska
anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta var och en som enligt patentregistret innehar licens till eller
panträtt i patentet. Om en licenstagare vill väcka talan om
intrång i ett patent eller om fastställelse enligt 63 § första stycket, ska licenstagaren underrätta patenthavaren om
detta. Detsamma gäller om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i patentet.
Underrättelseskyldigheten enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelsen i betald rekommenderad försändelse sänts till den adress som har antecknats i patentregistret.
Om det när talan väcks inte visas att anmälan eller underrättelse har skett enligt första stycket, ska käranden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer käranden inte föreläggandet, ska talan avvisas.
Paragrafen gäller inte den som vill väcka talan vid den domstol som avses i 93 a § eller talan vid en svensk domstol i fråga om ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).

65 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Stockholms tingsrätt är rätt domstol i mål som gäller

1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,
2. patents ogiltighet eller överföring av patent,
3. meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,
4. patentintrång,
5. fastställelse enligt 63 § eller
6. bestämmande av ersättning enligt 78 §. Lag (1978:149).

65 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Lag (2016:192).

65 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om inte något annat följer av 65 a §. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning.

65 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om den domstol som avses i 93 a § är ensam behörig

enligt det avtal som anges i den paragrafen, får talan inte tas upp till prövning av en svensk domstol. Lag (2014:434).

66 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av

vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre
lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.
Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en
lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande. Lag (1986:233).

66 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Slutliga beslut av patentmyndigheten och beslut enligt

26 § andra och tredje styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.
Bestämmelserna i 22 § sjätte stycket tillämpas på handlingar som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.
Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen får
inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.

Lag (2016:192).

67 § /Upphör att gälla U:2016-09-01 genom lag (2016:192)./ Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten
tekniskt sakkunnig ledamot deltagit, domför med tre lagfarna
och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten.
Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöter uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter. En tekniskt sakkunnig ledamot får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna
ledamöterna. Lag (2005:692).
68 § /Upphör att gälla U:2016-09-01 genom lag (2016:192)./ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som tekniskt
sakkunniga ledamöter i tingsrätten och hovrätten.
Om det medan en tekniskt sakkunnig ledamot deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå
gälla i det pågående målet.
Rättens ordförande utser bland de förordnade för varje mål dem som ska ingå i rätten. Detta ska ske med beaktande av vilken teknisk sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet. Lag (2013:84).

68 a § I tvistemål enligt 65 § får rätten, om patentskriften i sin helhet inte finns tillgänglig på svenska hos patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan som för talan på grund av en rätt som härleds från patenthavaren att ge in en översättning till svenska av patentskriften. Om

den förelagda parten är kärande i målet, ska föreläggandet ges vid påföljd att talan annars kan komma att avvisas. Är den förelagda parten svarande i målet, ska föreläggandet i stället ges vid påföljd att rätten annars kan låta översätta patentskriften på dennes bekostnad. Lag (2014:289).
69 § /Upphör att gälla U:2016-09-01 genom lag (2016:192)./ I mål enligt 65 § skall rätten inhämta yttrande från
patentbesvärsrätten, om det finnes erforderligt. Lag (1977:730).

70 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 65 § skall sändas till patentmyndigheten.

70 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Ett avgörande som har meddelats av den domstol som

avses i 93 a § verkställs här i landet som ett motsvarande
svenskt avgörande. Lag (2014:434).

10 Kap.

Särskilda bestämmelser

71 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Patenthavare, som ej har hemvist här i riket, skall ha ett här

bosatt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden rörande patentet med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att infinna
sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till patentregistret och antecknas däri.
Har patenthavaren ej anmält ombud som avses i första stycket, må delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i patentregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos
patentmyndigheten och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.
Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna i första och andra styckena icke skola äga tillämpning i fråga om patenthavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält till patentregistret här
i riket och äger behörighet som anges i första stycket. Lag (1977:700).

71 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ En patenthavare som inte har hemvist i Sverige ska ha

ett ombud som är bosatt här. Ombudet ska ha rätt att för
patenthavaren ta emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden i fråga om patentet med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet ska anmälas till patentregistret och antecknas i detta.
Om patenthavaren inte har anmält ett ombud, får delgivning i stället ske genom att den handling som ska delges sänds till patenthavaren med posten i betalt brev till den adress som har antecknats för patenthavaren i patentregistret. Om en fullständig adress inte finns antecknad i registret, får delgivning ske genom att handlingen hålls tillgänglig hos
patentmyndigheten och genom att ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs i den
publikation som regeringen meddelar föreskrifter om. Delgivningen anses ha skett när det som nu angetts har
fullgjorts.
Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet, meddela föreskrifter om att bestämmelserna i första och andra
styckena inte ska tillämpas i fråga om patenthavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten
bosatt ombud, vilket är anmält till det svenska
patentregistret och har behörighet som anges i första stycket.
Paragrafen gäller inte i fråga om innehavare av europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).

72 § Om sökanden eller patenthavaren trots att han eller hon har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna har lidit rättsförlust på grund av att han eller hon inte har

vidtagit en åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd av lagen och vidtar han eller hon åtgärden inom två månader från det att förfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Om sökanden eller patenthavaren vill få en sådan förklaring, skall han eller hon inom den tid som nu har angetts för åtgärden begära den hos patentmyndigheten och betala en avgift.
När det gäller den frist som avses i 6 § får en förklaring enligt första stycket ges endast om den ansökan för vilken prioritet åberopas ges in senast inom två månader från fristens utgång samt en begäran om förklaring gjorts och avgiften betalats inom samma tid.
I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt 31 § tillämpas första och andra styckena också om sökanden har lidit rättsförlust på grund av att han eller
hon inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån. Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses
här vidtas hos patentmyndigheten. Lag (2007:516).

73 § Har, i fall som avses i 31 eller 38 §, handling eller avgift som

avsänts med posten icke inkommit till patentmyndigheten inom föreskriven
tid men blir den med försändelsen avsedda åtgärden vidtagen inom två månader från det sökanden insåg eller bort inse att fristen
överskridits, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid, om
1) avbrott i postförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarna närmast före fristens utgång på grund av krig, revolution, upplopp,
strejk, naturkatastrof eller annan liknande omständighet på den ort där avsändaren vistas eller har sin rörelse, samt handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten inom fem dagar från det postförbindelserna återupptagits, eller
2) handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten i rekommenderad försändelse senast fem dagar före fristens utgång, dock endast om försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller avsändaren haft anledning antaga att försändelsen vid ytledes befordran skulle ha anlänt till patentmyndigheten inom två dagar från avsändningsdagen.
Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket, skall han
göra skriftlig framställning därom hos patentmyndigheten inom tid som där föreskrivits för åtgärden. Lag (1983:433).

74 § Har framställning enligt 72 eller 73 § bifallits och skall till

följd därav patentansökan, som avskrivits eller avslagits efter det den blivit tillgänglig enligt 22 §, företagas till fortsatt handläggning
eller patent, som förfallit, anses upprätthållet, skall kungörelse därom
utfärdas.
Har någon, efter det tiden för återupptaganden av den avskrivna ansökningen utgått eller beslutet om avslag vunnit laga kraft eller patentet förfallit men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket, må han utan hinder av
patentet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar
även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
75 § /Upphör att gälla U:2016-09-01 genom lag (2016:192)./ Andra slutliga beslut av patentmyndigheten än som avses i 26 § samt beslut enligt 42, 72 eller 73 § får överklagas till
Patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till
Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets
dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)
om överklagande av
kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i
Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas. Lag (2010:1395).
76 § Avgifter enligt denna lag fastställs av regeringen. Därvid får regeringen, såvitt avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av de första avgiftsåren skall vara avgiftsfria. Lag (1983:433).

77 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om verkställigheten av denna lag. Diarier

hos patentmyndigheten skall vara tillgängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen bestämmer.
Regeringen får meddela föreskrifter om att handlingar i ärenden angående ansökan om patent får lämnas ut till en myndighet i annan stat.
Regeringen får också meddela föreskrifter om
1. att granskning av ansökningar om patent, efter framställning
av patentmyndigheten, får äga rum hos en myndighet i annan stat eller hos en internationell institution samt
2. att den som söker patent på en uppfinning, för vilken han
eller hon sökt patent i en annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom eller henne om prövningen av uppfinningens patenterbarhet.
Föreskrifter om redovisningsskyldighet enligt tredje stycket 2 får dock inte meddelas i fråga om sådan patentansökan som avses
i 3 kap., om den varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning och en rapport om denna prövning getts in till patentmyndigheten. Lag (2007:516).

78 § Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger regeringen, om det finnes nödvändigt ur allmän synpunkt, förordna, att rätt till viss uppfinning skall avstås till staten eller till annan som regeringen bestämmer. För rätt till uppfinning, som sålunda tages i anspråk, skall skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersättningen med den ersättningsberättigade, bestämmes ersättningen av rätten.

Har rätt till uppfinning tagits i anspråk av annan än staten till följd av förordnande enligt första stycket och fullgör denne icke sin ersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av den ersättningsberättigade genast utge ersättningen.

79 § Om uppfinningar av betydelse för rikets försvar gälla särskilda bestämmelser.

11 Kap. Europeiskt patent

80 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Med europeiskt patent avses patent som meddelas av det europeiska

patentverket enligt den i Mu'nchen den 5 oktober 1973 avslutade
europeiska patentkonventionen. Med europeisk patentansökan avses patentansökan som göres enligt nämnda konvention.
Ansökan om europeiskt patent göres hos det europeiska patentverket. Sådan ansökan må inges även till patentmyndigheten för att av denna
vidarebefordras till det europeiska patentverket. Ansökan som avses i artikel 76 i nämnda konvention (europeisk avdelad ansökan) skall dock alltid inges till det europeiska patentverket.
Bestämmelserna i 81--93 §§ gälla europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som omfattar Sverige.

80 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Med europeiskt patent avses ett patent som meddelas av

det europeiska patentverket enligt den i München den 5 oktober 1973 avslutade
europeiska patentkonventionen. Med
europeisk patentansökan avses en patentansökan som görs enligt konventionen.
En ansökan om ett europeiskt patent görs hos det europeiska patentverket. En sådan ansökan får ges in även till patentmyndigheten för att av denna vidarebefordras till det
europeiska patentverket. En ansökan som avses i artikel 76 i konventionen (europeisk avdelad ansökan) ska dock alltid ges in till det europeiska patentverket.
Europeiska patent kan ha enhetlig verkan i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd. Lag (2014:434).

81 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Europeiskt patent är meddelat, när det europeiska patentverket

kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen. Det europeiska
patentet har samma rättsverkan som patent meddelat här i riket och
följer även i övrigt samma bestämmelser som sådant patent, om ej annat sägs i detta kapitel.

81 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Ett europeiskt patent är meddelat, när det europeiska

patentverket har kungjort sitt beslut att bifalla
patentansökan. Ett europeiskt patent har samma rättsverkan som ett patent som har meddelats i Sverige och följer även i övrigt samma bestämmelser som ett sådant patent, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Lag (2014:434).

82 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Ett europeiskt patent har verkan i Sverige endast om

sökanden inom tre månader efter den dag då det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet till patentmyndigheten har
- gett in en översättning, på det sätt som föreskrivs i tredje stycket, av den text med vilken patentet meddelats av det europeiska patentverket, och
- betalat en avgift för offentliggörandet.
Beslutar det europeiska patentverket att ett europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, gäller motsvarande även i fråga om den ändrade texten.
Patentkraven skall alltid ges in i översättning till svenska. Har patentet meddelats på tyska eller franska, skall
beskrivningen ges in i översättning till svenska eller engelska.
Översättningen skall hållas tillgänglig för var och en. Den skall dock inte hållas tillgänglig förrän det europeiska patentverket har publicerat den europeiska patentansökan.
Har översättningen getts in och avgiften betalats inom föreskriven tid och har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet eller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse eller
begränsas, skall det kungöras av patentmyndigheten. Lag (2007:518).

82 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Ett europeiskt patent har verkan i

Sverige endast om
sökanden inom tre månader efter den dag då det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet till patentmyndigheten har
- gett in en översättning, på det sätt som föreskrivs i
tredje stycket, av den text med vilken patentet meddelats av det europeiska patentverket, och
- betalat en avgift för offentliggörandet.
Om det europeiska patentverket beslutar att ett europeiskt patent ska upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, gäller motsvarande även i fråga om den ändrade texten.
Patentkraven ska alltid ges in i översättning till svenska. Om patentet har meddelats på tyska eller franska, ska
beskrivningen ges in i översättning till svenska eller engelska.
Översättningen ska hållas tillgänglig för var och en. Den ska dock inte hållas tillgänglig förrän det europeiska
patentverket har publicerat den europeiska patentansökan.
Om översättningen har getts in och avgiften har betalats inom föreskriven tid och det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet eller beslutat att det europeiska patentet ska upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, ska det kungöras av patentmyndigheten.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).

82 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om ett europeiskt patent får enhetlig verkan som avses

i 80 § tredje stycket, är sökandens åtgärder enligt 82 § utan
verkan. Lag (2014:434).

82 b §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om patenthavaren fått avslag på en begäran om enhetlig verkan som avses i 80 § tredje stycket, ska tiden för att ge in en översättning och betala avgift enligt 82 § räknas från dagen då avslagsbeslutet fått laga kraft, förutsatt att begäran getts in i rätt tid till det europeiska patentverket. Lag (2016:726).

83 § Har en patenthavare inte inom föreskriven tid vidtagit åtgärd som avses i 82 §, skall vad i 72 § första stycket sägs

om patentsökande ha motsvarande tillämpning. Förklaras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid, skall
det kungöras av patentmyndigheten.
Har någon, efter det tiden för att vidta åtgärd enligt 82 § gått ut men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat
utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit
väsentliga åtgärder för det, har han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena. Lag (2006:625).
84 § Har upphävts genom lag (1993:1406).

85 § Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent, skall

detta ha samma verkan som om patentet i motsvarande mån
begränsats eller förklarats ogiltigt i Sverige. För att ett begränsningsbeslut skall få verkan i Sverige måste dock förutsättningarna i 82 § vara uppfyllda. Patentmyndigheten skall kungöra beslutet. Lag (2007:516).

86 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ För europeiskt patent skall årsavgift erläggas till

patentmyndigheten för varje avgiftsår som börjar efter det under vilket
det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen.
Erläggs inte årsavgift för europeiskt patent enligt vad som sägs i
första stycket och i 41 och 42 §§, har 51 § motsvarande tillämpning. Den första årsavgiften för europeiskt patent förfaller dock inte till
betalning förrän två månader har förflutit från den dag då patentet meddelades. Lag (1983:433).

86 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ För ett europeiskt patent ska årsavgift betalas till patentmyndigheten för varje avgiftsår som börjar efter det avgiftsår under vilket det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan.

Om årsavgift inte betalas för ett europeiskt patent enligt vad som sägs i första stycket och i 41 och 42 §§, tillämpas 51 §. Den första årsavgiften för ett europeiskt patent förfaller dock inte till betalning förrän tre månader gått från dagen då patentet meddelades eller, om patenthavaren i rätt tid hos det europeiska patentverket begärt enhetlig verkan som avses i 80 § tredje stycket men begäran avslagits, från dagen då avslagsbeslutet fick laga kraft.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag

(2016:727).

87 § En europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skall i Sverige ha samma

verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Åtnjuter ansökan enligt den europeiska patentkonventionen
prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, skall sådan prioritet beaktas.
Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra meningen skall publiceringen av en europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Detta gäller
även en publicering som avses i artikel 153.3 eller 153.4 i konventionen, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställs med en publicering som sker enligt artikel 93. Lag (2007:516).

88 § Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiska patentkonventionen och har översättning till svenska av patentkraven i den lydelse de publicerades ingivits till patentmyndigheten samt fastställd avgift erlagts, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom och hålla översättningen tillgänglig för envar.

Utnyttjar någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk patentansökan efter det att kungörelse utfärdats enligt första stycket, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning om
ansökningen leder till patent för Sverige. I sådant fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i den lydelse de publicerades som av patentkraven enligt patentet. Till straff
må ej dömas och ersättning för skada må bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.
Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för invändning mot det europeiska patentet utgått eller, om invändning gjorts, senast ett
år efter det att det europeiska patentverket beslutat att patentet skall upprätthållas. Lag (1980:105).

89 § Har europeisk patentansökan eller yrkande att sådan ansökan skall omfatta Sverige återkallats eller skall enligt den europeiska patentkonventionen sådan återkallelse anses ha skett och har ansökningen icke återupptagits enligt artikel 121 i konventionen, skall detta ha

samma verkan som återkallelse av patentansökan hos patentmyndigheten.
Har europeisk patentansökan avslagits, skall detta ha samma verkan som avslag på patentansökan här i riket.

90 § Om en text har översatts och getts in till patentmyndigheten enligt 82 eller 88 §, gäller textens lydelse på handläggningsspråket vid det europeiska patentverket.

När en översättning som avses i första stycket hålls tillgänglig av patentmyndigheten, ska det framgå att det är textens lydelse på handläggningsspråket vid det europeiska patentverket som gäller. Lag (2014:434).

91 § Har upphävts genom lag (2014:434)

92 § Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent eller har beträffande en europeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som avses i 89 §, men förklarar det europeiska patentverket enligt den europeiska patentkonventionen patenthavaren eller sökanden återinsatt i tidigare rättigheter, gäller detta även i Sverige.

Har någon, efter det beslutet meddelades eller förhållandet inträdde men innan det europeiska patentverket utfärdat kungörelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro
börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, har han eller hon den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.
Om det europeiska patentverket har undanröjt ett beslut enligt artikel 112 a i den europeiska patentkonventionen, gäller beslutet om undanröjande även i Sverige. Om ett europeiskt patent har blivit gällande i Sverige efter det att det
europeiska patentverket beslutat om undanröjande av ett beslut, skall bestämmelserna i andra stycket tillämpas, om utnyttjandet påbörjats eller åtgärder vidtagits innan beslutet om
undanröjande kungjordes. Motsvarande gäller om patentskyddets omfattning för ett i Sverige gällande europeiskt patent har utvidgats efter det att det europeiska patentverket beslutat om undanröjande av ett beslut. Lag (2007:516).

93 § Om en europeisk patentansökan som getts in till en nationell patentmyndighet är att anse som återkallad därför att den inte kommit in till det europeiska patentverket inom föreskriven tid, ska patentmyndigheten på framställning av

sökanden ta upp den som omvandlad till en ansökan om svenskt patent under förutsättning
1. att framställningen ges in till den nationella myndighet
som tog emot patentansökan inom tre månader från det sökanden underrättades om att ansökan ansågs återkallad och dessutom kommer in till patentmyndigheten inom 20 månader från den dag då ansökan gavs in eller, om prioritet yrkas, den dag från
vilken prioritet begärs, samt
2. att sökanden inom den tid som regeringen bestämmer betalar fastställd ansökningsavgift och ger in översättning till
svenska eller engelska av patentansökan eller, om ansökan är skriven på engelska, en kopia av ansökan.
Om patentansökan uppfyller de krav på ansökans form som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna, ska den godtas i detta avseende. Lag (2014:289).

93 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ I avtalet om en enhetlig patentdomstol finns

bestämmelser om en domstol som har till uppgift att handlägga
tvister om europeiska patent. Lag (2014:434).

93 b §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Staten ska ersätta skada i enlighet med artikel 22.1 och 22.2 i det avtal som anges i 93 a §. Lag (2014:434).

12 kap. Pantsättning

94 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Patent som har meddelats eller har verkan här i riket kan

pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Pantsättning kan också avse
1. svensk patentansökan,
2. internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 § tredje stycket eller 38 §, eller
3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.
Panträtt i en patentansökan omfattar också en del av ansökningen som blir föremål för delning eller utbrytning. Lag (1987:1330).

94 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Ett patent som har meddelats eller har verkan i Sverige

kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel. I fråga
om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket gäller dock inte 95 § första och andra styckena, 96 § första och
tredje styckena, 97 § första och tredje styckena samt 99, 100 och 104 §§.
En pantsättning kan också avse
1. en svensk patentansökan,
2. en internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 § tredje stycket eller 38 §, eller
3. en europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har
omvandlats enligt 93 §.
Panträtt i en patentansökan omfattar också en del av ansökan som blir föremål för delning eller utbrytning. Lag (2014:434).

94 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om det europeiska patentverket i det europeiska

patentregistret registrerar ett skriftligt avtal om
pantsättning av ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje
stycket, har pantsättningen verkan enligt bestämmelserna i detta kapitel.
I fråga om europeiska patent med enhetlig verkan gäller det som sägs i
- 95 § tredje stycket och 102 § första stycket om patentmyndigheten i stället det europeiska patentverket,
- 96 § andra stycket om patentregistret i stället det
europeiska patentregistret, samt
- 101 § första stycket om registrering enligt 95 § i stället registrering i det europeiska patentregistret. Lag (2014:434).

95 § Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan, skall det på begäran antecknas i patentregistret eller diariet för patentansökningar.
Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt. Lag (1987:1330).

96 § Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har rätt till patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet eller patentansökningen.

Den som i patentregistret anges som patenthavare skall anses ha rätt till patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats hos patentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt till patentansökningen, om inte annat framgår i ärendet.
Är upplåtaren, när ansökan om registrering görs, på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan
anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökningen inte bifallas. Lag (1987:1330).

97 § Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta

enligt 82 § har fått verkan här i riket.
Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.
Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt. Lag (1987:1330).

98 § Även om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte

heller av någon annan anledning är ogiltigt. Lag (1987:1330).
99 § Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökningen har överförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla. Lag (1987:1330).

100 § Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller

annars upphört att gälla. Lag (1987:1330).

101 § Pantsättning av patent eller patentansökan gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet. Lag (1987:1330).

102 § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs,
består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag (1987:1330).

103 § Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och

andra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrum att bevaka sin rätt.
Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag (1987:1330).
104 § Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek. Lag (1987:1330).

13 Kap. Tilläggsskydd

105 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Den som ansöker om tilläggsskydd eller förlängd

giltighetstid för ett tilläggsskydd enligt rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni
1992 om tilläggsskydd för
läkemedel eller om tilläggsskydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel skall betala fastställd ansökningsavgift.
För tilläggsskyddet skall också betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas från den dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande dag. Lag (2007:242).

105 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Den som ansöker om tilläggsskydd eller förlängd

giltighetstid för ett tilläggsskydd enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel eller om tillläggsskydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel ska betala fastställd ansökningsavgift.
För tilläggsskyddet ska det betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas från den dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande dag. Lag (2014:434).
106 § Vad som sägs i 9 kap. om ansvar skall tillämpas på tilläggsskydd. Lag (1994:1511).
107 § har upphävts genom lag (1994:1511).
108 § har upphävts genom lag (1994:1511).
109 § har upphävts genom lag (1994:1511).
110 § har upphävts genom lag (1994:1511).
111 § har upphävts genom lag (1994:1511).
112 § har upphävts genom lag (1994:1511).
113 § har upphävts genom lag (1994:1511).
114 § har upphävts genom lag (1994:1511).

Övergångsbestämmelser

1986:233
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. I fråga om tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.
3. I fråga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas i mål där den slutliga handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet.
4. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.
1986:1156
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift
vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
1992:1688
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning
av den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifråga bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuter patentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande.
1993:1406
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Om en ansökan om patent har godkänts för utläggning före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser gälla med undantag av vad som anges i punkt 3.
3. Bestämmelsen i 72 § skall tillämpas även i fråga om ett patent som har meddelats och en ansökan som behandlas enligt äldre bestämmelser.
4. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel som har godkänts efter den 1 januari 1985 men före ikraftträdandet av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 107 § andra stycket första meningen göras senast den 30 juni 1994.
5. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som skyddades av ett patent den 1 januari 1993 men patentets giltighetstid har löpt ut före ikraftträdandet av denna lag, får
ansökan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 30 juni 1994.
Ett tilläggsskydd som har meddelats efter ansökan enligt första stycket börjar gälla när det har meddelats.
Har någon efter utgången av patentets giltighetstid men innan ansökningen om tilläggsskydd enligt första stycket gjordes i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet, får han utan hinder av tilläggsskyddet fortsätta utnyttjandet med bibehållande
av dess allmänna art. Sådan rätt till utnyttjande har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet.
Rätt enligt tredje stycket får övergå till någon annan endast tillsammans med den rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
1994:1511
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. I fråga om tilläggsskydd som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
2000:1158
Denna lag träder i fråga om 8 § i kraft den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 2001.
2004:159
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.
2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent som har meddelats eller sökts före ikraftträdandet.
2006:625
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. De nya bestämmelserna skall tillämpas på europeiska patent beträffande vilka kungörelse om att patentet meddelats publicerats i den europeiska patenttidningen efter ikraftträdandet.
2007:516
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 a-6 d, 8, 8 b, 8 c, 13-15, 24, 26, 29, 31-33, 40 a-
40 d, 46 a, 52-54, 72, 77 och 91 §§, den 1 juli 2007 och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
2. De nya bestämmelserna skall, om annat inte följer av punkten 3 eller 4, tillämpas även på patent som har meddelats eller
sökts före ikraftträdandet.
3. I fråga om handläggning och avgörande av patentansökningar som gjorts före ikraftträdandet gäller 6 d, 13 och 14 §§ i
äldre lydelse.
4. Har någon före den 1 juli 2007 i god tro börjat att yrkesmässigt utnyttja en uppfinning, för vilken meddelats ett
patent vars skyddsomfång begränsas med tillämpning av 40 a-40 c §§ eller 52 § andra
stycket, och utgör utnyttjandet
intrång i patentet till följd av att de ändrade patentkraven tillförts uppgifter som inte framgick av kraven i deras lydelse före begränsningen, får utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art fortsättas utan hinder av patentet. Detsamma gäller för den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga
åtgärder för ett yrkesmässigt utnyttjande av uppfinningen. Rätten att fortsätta utnyttjandet får övergå till någon annan
endast tillsammans med den rörelse där den har uppkommit eller utnyttjandet avsetts komma att ske.
2009:111
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Bestämmelserna i 57 c-57 f och 57 h §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till
intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.
2011:580
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på patent som har meddelats eller sökts före ikraftträdandet.
2014:289
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre bestämmelser gäller för svenska patentansökningar som har gjorts samt internationella patentansökningar som har fullföljts och europeiska patentansökningar som har begärts omvandlade före ikraftträdandet.
2014:434
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014 i fråga om 6 b, 90 och 91 §§ samt i övrigt den dag regeringen bestämmer.
2. I fråga om en europeisk patentansökan för vilken det
europeiska patentverket har fastställt en ingivningsdag som ligger före ikraftträdandet gäller 90 § i sin äldre lydelse
och den upphävda 91 §. Detsamma gäller i fråga om ett europeiskt patent för vilket det europeiska patentverket före ikraftträdandet har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan.
2016:192
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av
Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.
3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

Open PDF open_in_new

Patents Act (1967:837) (as amended up to Act (2014:434))

The Patents Act

The Ministry of Justice October 2014

Stockholm

THE PATENTS ACT

(Swedish Statute Book, SFS, 1967:837, in the version in force from July 1, 2014)

Unofficial translation

Chapter 1. General Provisions

Article 1. Anyone who has made an invention which is susceptible of industrial

application, or his successor in title, is entitled, pursuant to Chapters 1 to 10 of this

Act, to obtain, upon application, a patent for the invention in Sweden and thereby

acquire an exclusive right to exploit the invention commercially. Provisions

concerning European patents are given in Chapter 11.

The following shall never be regarded as an invention: that which is exclusively

1. a discovery, scientific theory or mathematical method,

2. an aesthetic creation,

3. a scheme, rule or method for performing mental acts, for playing games or

for doing business or a computer program, or

4. a presentation of information (Act 2007:516)

Article 1 a. Patents are not granted in respect of plant varieties or animal breeds. A

patent may, however, be granted in respect of an invention that relates to plants or

animals if the technical feasibility of the invention is not confined to a particular

plant variety or animal breed. The concept of a plant variety is defined in Chapter 1,

Article 3, of the Act on the Protection of Plant Varieties Rights (Act 1997:306).

Patents shall not be granted in respect of essentially biological processes for the

production of plants or animals. As an essentially biological process for the

production of plants and animals shall be considered any process which entirely

consists of natural phenomena, such as crossing or selection. A patent may,

however, be granted for an invention that concerns a microbiological process or

another technical process or a product obtained by means of such a process. As a

microbiological process shall be considered any process which is performed upon

microbiological material or by means of which such material is used or produced.

An invention may be patentable even if it concerns a product consisting of or

containing biological material or a process through which biological material is

being produced, processed or used. A biological material which is isolated from its

natural environment or produced by means of a technical process may be the

subject of an invention even if it previously occurs in nature. Biological material

includes any material containing genetic information and being capable of

reproducing itself or being capable of reproduction in a biological system. (Act

2004:159).

Article 1 b. The human body at the various stages of its formation and development,

as well as the mere discovery of one of its elements, including the sequence of a

gene or a partial sequence of a gene, cannot constitute a patentable invention.

An isolated element of the human body or an element otherwise produced by

means of a technical process, including a gene sequence or a partial sequence of a

gene, may constitute a patentable invention, even if the structure of that element is

identical with that of a natural element. (Act 2004:159).

Article 1 c. Patents shall not be granted for an invention where the commercial

exploitation would be contrary to public order or morality.

Exploitation shall not be deemed to be contrary to public order or morality only

because it is prohibited by law or other statutes.

For the purposes of the application of the first Paragraph the following shall, inter

alia, be considered as contrary to public order or morality,

1. processes for cloning of human beings;

2. processes for modifying the genetical identity of human sex cells;

3. the use of human embryos for industrial or commercial purposes, and

4. processes for modifying the genetic identity of animals which are likely to

cause them suffering without any substantial medical benefit for humans or

animals.

The provisions of the third Paragraph, item 4, relating to processes for modifying

the genetic identity of animals apply, mutatis mutandis, to animals produced by

means of such a process. (Act 2004:159).

Article 1 d. Patents shall not be granted for a process for surgical or therapeutic

treatment or for diagnostics to be practiced on humans or animals. Patents may,

however, be granted for products, inter alia substances or compounds of

substances, for use in any of such processes (Act 2007:516).

Article 2. Patents shall only granted for an invention that is new in relation to what

was known before the filing date of the patent application and which also differs

essentially therefrom.

Everything made available to the public, regardless of whether this has been made

in writing, by lectures, by use or otherwise, shall be considered as known. Also the

contents of an earlier patent application filed in Sweden before the said date shall

be considered as known if that application becomes available to the public pursuant

to Article 22. The condition in the first Paragraph that the invention must differ

essentially from what was known before the filing date of the patent application

does not, however, apply in respect of the contents of such an application.

Provisions stating that, when applying the second Paragraph, an application

referred in Chapter 3 or 11 in certain cases has the same effect as a patent

application made in Sweden are to be found in Articles 29, 38 and 87.

The requirement in the first Paragraph that the invention shall be new, does not

prevent the granting of a patent for a known substance or a known compound of

substances for use in a process referred to in Article 1 d, provided that the use of

the substance or the compound of substances is not known in any such process.

Furthermore this requirement does also not prevent the granting of a patent for a

known substance or a known compound of substances for a specific use in a

process referred to in Article 1 d, if such a use is not known.

A patent may be granted despite the fact that the invention was made available to

the public within six months prior to the filing of the patent application

1. in consequence of an evident abuse in relation to the applicant or his

successor in title, or

2. because the applicant or his successor in title has displayed the invention at

an official or officially recognised exhibition as referred to in the Convention

on International Exhibitions finalised at Paris on November 22, 1928 (SÖ

1996:30) (Act 2011:580).

Article 3. The exclusive right conferred by a patent implies, with the exceptions

stated below, that no one may, without the consent of the holder of the patent, use

the invention by

1. making, offering, putting on the market or using a product protected by the

patent or importing or possessing such a product for any of these purposes,

2. using a process which is protected by the patent knowing, or it being obvious

from the circumstances, that the process cannot be used without the

consent of the holder of the patent, offering the process for use in Sweden,

3. offering, putting on the market, or using a product prepared by a process

protected by the patent or importing or possessing the product for any of

these purposes.

The exclusive right also implies that no one may, without the consent of the holder

of the patent, exploit the invention by offering or supplying to a person who is not

entitled to exploit the invention such means for carrying out the invention in Sweden

which relate to an essential element of the invention, if the person offering or

supplying the means knows, or it is obvious from the circumstances, that the said

means are suited and intended for use in the carrying out of the invention. If the

means are generally available in commerce, this Paragraph only applies if the

person offering or supplying the means attempts to induce the receiver to commit

the acts referred to in the first Paragraph. In applying the provisions of this

Paragraph, persons using the invention in a manner specified in the third

paragraph, items 1, 3, 4 or 5, shall not be considered as entitled to use the

invention.

The following acts are exempted from the exclusive right:

1. use which is not commercial,

2. use of a product protected by patent which is put on the market within the

European Economic Area by the holder of the patent or with his consent; as

regards biological material this applies also to uses in the form of

reproduction or multiplication of a product when the reproduction or

multiplication is a necessary element of the use for which the biological

material has been put on the market, provided that the product obtained is

not later used for further reproduction or multiplication.

3. use of the invention for experiments which relate to the invention itself,

4. studies, tests, examinations and practical measures which concern a

reference medicine to the extent that these are necessary for obtaining an

approval for the sale of a medicine according to Article 8 of the Act

(1992:859) on Medicinal Products or for other proceedings for approval

based on Article 10.1–4 of the Directive 2001/83/EC of the European

Parliament and of the Council of 6 November 2001 on the Community Code

relating to Medicinal Products for Human Use, as last amended by Directive

2004/27/EC, of the European Parliament and of the Council, or Article

13.1–13.5 of Directive 2001/82/EC of the European Parliament and of the

Council of 6 November 2001 on the Community Code Relating to Veterinary

Medicinal Products, as last amended by Directive 2004/28/EC of the

European Parliament and the Council,

5. preparation in pharmacies of medicines in accordance with a prescription by

a physician in an individual case or acts relating to medicines prepared in

such cases (Act 2006:254)

Article 3 a. The exclusive right conferred by a patent for a biological material

possessing specific characteristics as a result of the invention shall extend to any

biological material in an identical or a divergent form possessing those same

characteristics derived from the biological material through reproduction or

multiplication.

The protection conferred by a patent on a process that enables a biological material

to be prepared possessing specific characteristics as a result of the invention, shall

extend to, in addition to the biological material possessing those characteristics

that is directly obtained through this process, also to any other biological material in

an identical or a divergent form possessing those same characteristics as those

obtained through reproduction or multiplication from the biological material first

produced.

The exclusive right conferred by a patent on a product containing or consisting of

genetic information shall, with the exception of what cannot constitute a patentable

invention pursuant to Article 1 b, first Paragraph, extend to all material in which the

product is incorporated and in which the genetic information is contained and

performs its function. (Act 2004:159)

Article 3 b. Where the holder of the patent or someone with his consent assigns

plant propagating material to a farmer for agricultural use, the farmer may,

notwithstanding Articles 3 and 3 a, use the product of the harvest for reproduction

or multiplication in his own agricultural activity. The extent of, and the conditions for

this derogation from the exclusive right of the holder of the patent are

corresponding to those in Article 14 of the Council Regulation (EC) No 2100/94 of

27 July, 1994 on the Community Plant Variety Right and the Implementing

Regulations issued pursuant to that Article.

Where the holder of the patent or someone with his consent assigns breeding stock

or other animal reproductive material to a farmer, the farmer may, notwithstanding

Articles 3 and 3 a, use the livestock or other animal reproductive material for

agricultural purposes within his agricultural activity. The farmer may, however, not

sell protected breeding stock or other material within the framework of, or for the

purpose of, a commercial reproduction activity.

The right of the farmer under the second Paragraph must not be exercised to a

wider extent than what is reasonable taking into account the needs of the farmer

and the interests of the patent holder. (Act 2004:159).

Article 4. Anyone who, at the time when the application for a patent was filed, was

using the invention commercially in this country may, notwithstanding the patent,

continue such use while retaining its general character, provided that the use did

not constitute evident abuse in relation to the applicant or his successor in title. The

right to such use shall, on corresponding conditions, also be due to anyone who has

made substantial preparations for commercial use of the invention in this country.

The right pursuant to the first Paragraph may only be transferred to others together

with the business where it originated or where the use was intended to take place.

Article 5. Notwithstanding the existence of a patent, an invention may be used on a

foreign vessel, aircraft, or other foreign means of communication for its own needs

when it temporarily enters this country in regular traffic or otherwise.

The Government may prescribe that, notwithstanding the existence of a patent,

spare parts and accessories to an aircraft may be imported into this country and

used here for the repair of an aircraft domiciled in a foreign country in which

corresponding privileges are granted to a Swedish aircraft (Act 1977:700).

Article 6. An application for a patent on an invention which was, within twelve

months prior to the filing date according to Articles 8 c or 8 d, mentioned in an

earlier application for a patent in Sweden, shall, when applying Article 2, first,

second and fourth Paragraphs, and Article 4, be considered to have been filed

simultaneously with the earlier application, if the applicant so claims in accordance

with Articles 6 a to 6 e (priority). The same applies in respect of an application for a

patent on an invention which was, within twelve months prior to the filing date,

mentioned in an earlier application for a patent, an inventors’ certificate or for

protection as a utility model either in a foreign state party to the Paris Convention of

March 20, 1883, for the Protection of Industrial Property (SÖ 1970:60) or in a state

or a territory party to the Agreement Establishing the World Trade Organization

(WTO). Such priority may be enjoyed also from an application for protection relating

to any other state or any other territory, if a corresponding priority from a Swedish

patent application is enjoyed where the earlier application was filed and if the

legislation in force there essentially corresponds to the Paris Convention for the

Protection of Industrial Property. (Act 2014:289).

Article 6 a. If the applicant wishes to claim priority from an earlier application, a

request to this effect shall be filed within 16 months from the filing date for the

application which is claimed as giving rise to priority, or, if that point in time is later,

within four months from the filing date for the latest application according to Article

8 c or 8 d. When priority is claimed, the applicant shall provide information about

where and when the application was filed to which reference is made and, if this is

an international application, at which Receiving Authority it was filed. The applicant

shall also, as soon as possible, indicate the number of the earlier application.

The applicant may, within the time and under the conditions prescribed in the first

Paragraph, make an amendment in respect of the claim for priority by a

communication to this effect to the Patent Authority. If the amendment signifies

that the filing date for the application claimed as giving rise to priority becomes a

date earlier than the filing date originally referred to, the new filing date shall apply

when applying the first Paragraph.

In respect of an international patent application according to Chapter 3, priority

shall be claimed in the application or within the time prescribed in the fourth

Paragraph. The applicant shall at the same time provide information about where

and when the application was filed to which reference was made and its number

and, if this is an international application, at which Receiving Authority it was filed.

In respect of an application referred to in the third Paragraph, the applicant may

make an amendment of the claim for priority through a communication to this

effect to the Receiving Authority or to the International Bureau as prescribed in

Article 35. If the amendment signifies that the applicant claims priority from an

application other than the one originally referred to, the applicant shall, in the

communication, provide information about the application as prescribed in the third

Paragraph. Such a communication shall be filed within 16 months from the filing

date for the application referred to as a basis for priority. If the amendment implies

that the filing date becomes a date earlier than the filing date originally claimed,

the communication shall be made within 16 months from the new filing date. The

applicant has, however, always the possibility to file a communication about an

amendment within four months from the international filing date.

If several inventions are described in the basic documents and the application is

divided in accordance with regulations prescribed pursuant to Article 11, a claim for

priority in respect of the original application shall apply also to any new application

resulting from the division.

A request or a communication pursuant to the first to fourth Paragraphs, cannot be

made if the applicant has requested an earlier publication according to Article 22,

third Paragraph. (Act 2014:289).

Article 6 b. An applicant who has claimed priority shall within 16 months from the

date from which priority is claimed file, at the Patent Authority, the following

documents relating to the earlier application.

1. A certificate indicating the name of the applicant and the filing date, issued

by the Authority that has received the application.

2. A copy of the application certified by the same Authority.

If the certificate or the copy has not been received within the time prescribed in the

first Paragraph, the Patent Authority shall notify the applicant and give him an

opportunity to file the documents within two months from the date of the

notification.

The certificate or the copy does not have to be filed if the earlier application has

been filed at the Patent Authority. (Act 2014:434).

Article 6 c. In the case of an international patent application according to Chapter 3,

the provisions of the second to fourth Paragraphs apply with regard to the

applicant’s obligations according to Article 6 b.

The applicant shall file the certificate referred to in Article 6 b, first Paragraph, item

1, only if the Patent Authority invites the applicant to do so.

Instead, the applicant may, in accordance with Rule 17.1 in the Regulations under

the Patent Cooperation Treaty done at Washington on June 19, 1970, file the copy

of the earlier application at the International Bureau mentioned in Article 35 or at

the Receiving Authority, or request it to be transferred to the International Bureau

according to the same Rule.

If a copy of an earlier application has been received by the International Bureau in

accordance with the Rule referred to in the third Paragraph, the Patent Authority

may request a copy and a translation of such a copy only in conformity with Rule

17.2 of the Regulations referred to in the third Paragraph. (Act 2007:516).

Article 6 d. Priority may be claimed only on the basis of the first application in which

the invention was mentioned.

If the person who filed the first application or his or her successor in title has later,

at the same Authority, filed an application relating to the same invention, the later

application may be claimed as a basis for priority. This applies, however, only if the

prior application has, when the later application is filed,

1. been withdrawn, dismissed or rejected without having been published, and

2. does not leave any right outstanding that is based on it or has served as the

basis for any right of priority.

If anyone has been granted a right of priority on the basis of a subsequent

application pursuant to the second Paragraph, the prior application may no longer

be invoked as a basis for priority. (Act 2007:516).

Article 6 e. An applicant may obtain priority also for a part of an application.

For one and the same application priority may be claimed from several prior

applications. This applies also if the applications relate to different countries. (Act

2000:1158).

Article 6 f. The Government or, pursuant to an authorization by the Government, the

Patent Authority may issue provisions concerning

1. in which form a claim for priority shall be made,

2. in which form evidence and copies referred to in Article 6 b shall be filed.

The Government or, following an authorization by the Government, the Patent

Authority may issue provisions on exceptions in certain cases from the obligation

under Articles 6 b – 6 c to file evidence and copies (Act 2000:1158).

Article 6 g. If the provisions in Articles 6 a – 6 e are not complied with, the right of

priority shall not apply. (Act 2000:1158).

Chapter 2. The Processing of Swedish Patent Cases (Act 1993:1406)

Article 7. The Patent Authority in this Act refers to the Patent Authority in this

country unless otherwise stated.

The Patent Authority in this country is the Patent and Registration Office. (Act

1978:149).

Article 8. An application for a patent shall be filed at the Patent Authority or, in

cases referred to in Chapter 3, at the Patent Authority in a foreign State or at an

International Organization.

The application shall contain a description of the invention, also comprising

drawings if such are necessary, and specified indications about what is claimed to

be protected by the patent (patent claims). The fact that the invention relates to a

chemical compound does not imply that a specified use must be indicated in the

patent claim. The application shall contain a statement as to how the invention is

susceptible of industrial application, if this does not follow from the character of the

invention. If the invention relates a gene sequence or a partial sequence of a gene,

the application must, however, always indicate how the invention can be applied

industrially. The description shall be sufficiently clear for it to be carried out by a

person skilled in the art with the guidance thereof. An invention that relates to a

biological material, or involves the use of such material, shall, in the cases referred

to in Article 8 b, be considered to be disclosed with sufficient clarity only if the

conditions in the said Article are also fulfilled.

The application shall also contain an abstract of the description and the patent

claims. The abstract is intended merely to provide technical information about the

contents of the patent application and it may not be taken into account for any

other purpose.

The applicant shall state the inventor’s name and address in the application. If a

patent is applied for by someone other than the inventor, the applicant shall, in the

application, state the basis for his right to the invention.

The Patent Authority shall accept this statement, if there is no specific reason to

question whether it is correct. The Patent Authority shall notify the person whom the

applicant has indicated as the inventor about the application where this is not

evidently unnecessary.

The applicant shall pay an application fee. For the application, an annual fee shall

also be paid for each fee year beginning before the application has been finally

decided on.

A fee year according to this Act comprises one year and is calculated from the date

of filing pursuant to Article 8 c or Article 8 d. and thereafter from the corresponding

date according to the calendar. (Act 2014:289)

Article 8 a. The description, the patent claims and the abstract contained in a patent

application shall be drawn up in Swedish or in English, unless otherwise follows

from a regulation.

The application shall indicate if the patent shall be granted in a Swedish or in an

English version. (Act 2014:289)

Article 8 b. If an invention relates to a biological material which is neither available

to the public nor can be described in the application documents so as to enable a

person skilled in the art to carry out the invention with the guidance thereof, or if the

invention implies the use of such material, the biological material shall be

deposited no later than on the date of filing of the application. The biological

material shall thereafter be continuously kept deposited so that anyone who is

entitled under this Act to receive samples of the material can have his sample

delivered in Sweden. The Government specifies where deposits may be made.

If a deposited biological material ceases to be viable or if samples from the

material for another reason cannot be supplied, it may be replaced by a new

deposit of the same biological material within the time and in the manner

prescribed by the Government. If this has been done, the new deposit shall be

considered to have been made on the date when the earlier deposit was made (Act

2014:289).

Article 8 c. The filing date for a patent application shall be the date when the

following information has been filed:

1. an explicit or implicit indication that what has been filed is an application for

a patent,

2. information that makes it possible for the Patent Authority to determine who

the applicant is and how to contact him, and

3. indications that appear to be

a) a description of the invention, or

b) drawings relating to the invention, or

4. a reference to a patent application filed earlier, and, if this application has

not been filed at the Patent Authority, a copy of the application and an

indication of its filing date, number and the Patent Authority at which it has

been filed.

If the requirements for determining a filing date have not been fulfilled and the

Patent Authority has in its possession information that makes it possible to contact

the applicant, the Patent Authority shall without delay invite the applicant to remedy

the deficiencies within two months from the date of the invitation.

If the deficiencies have not been remedied within the prescribed time, no patent

application shall be deemed to have been filed and the case be dismissed. The

same shall apply if it has not been possible to issue an invitation and the

deficiencies have not been remedied within two months from the date when any of

the information items according to the first Paragraph was filed. Information about

the consequences that would result if the deficiencies have not been remedied shall

be included in the invitation.

If the deficiencies have been remedied within the time prescribed in the third

Paragraph, the filing date for the patent application shall be considered to be the

date when all the deficiencies have been remedied, unless otherwise follows from

Article 8 d. (Act 2014:289).

Article 8 d. If the Patent Authority finds, in the course of the examination pursuant

to Article 8 b, that a part of the description or a drawing to which reference is made

in the description or in the patent claims, is missing, the applicant shall be invited to

complete the documentation within two months from the date of the invitation. If a

completion of such missing parts is provided within the time prescribed in the

invitation, the date of filing shall be considered to be the later date when the

completion was provided, unless otherwise follows from the second and third

Paragraphs. The same applies if an invitation has not been issued and a completion

has been provided within two months from the date when any of the information

items according to Article 8 b, first Paragraph, was filed.

If parts that complete an application are withdrawn within one month from their

filing according to the first Paragraph, the original filing date for the application

shall apply.

If the parts that complete an application have been filed in accordance with the first

Paragraph, the original filing date shall apply, if

1. priority from an earlier application is claimed and the parts that constitute a

completion are evident in their entirety from the earlier application, and

2. the applicant demands it and he or she files a copy of the earlier application

within the time prescribed in the first Paragraph.

It is not necessary to file a copy referred to in the third Paragraph, item 2, if the

earlier application was filed at the Patent Authority. (Act 2014:289).

Article 9. If the applicant so demands and pays a special fee, the Patent Authority

shall, on the conditions determined by the Government, allow the application to

become subject to such a novelty search by an International Searching Authority as

referred to in Article 15.5 of the Patent Cooperation Treaty done at Washington on

June 19, 1970.

Article 10. Patents for two or more mutually independent inventions may not be

applied for in one and the same application.

Article 11. If a patent is sought for an invention disclosed in a patent application

filed earlier by the applicant and not finally decided upon, the later application shall,

on conditions determined by the Government, be deemed as filed at the time when

the documents disclosing the invention were filed at the Patent Authority, if the

applicant so demands. (Act 1977:700).

Article 12. The Patent Authority may invite an applicant who does not have his

domicile in Sweden to appoint a representative who shall be entitled to receive

communications served in the case and who has his domicile in this country, and to

notify the Authority about the representative. If the applicant disregards the

invitation, the serving of communications may be carried out through the

transmission by mail to the applicant under his latest known mailing address. The

serving shall be considered to have been effected when this has been done. (Act

2000:1158).

Article 13. An application for a patent must not be amended in such a way that

patent is claimed for something that did not appear from the application on the

filing date. (Act 2007:516).

Article 14. (Repealed by Act 2007:516).

Article 15. If the applicant has not, in cases other than those referred to in Articles 8

c and 8 d, complied with the requirements regarding the application, or if the Patent

Authority finds other obstacles to the approval of the application, the applicant shall

be invited to submit, within a specified term, observations or make corrections. In

this context, the Patent Authority may, however, without consulting the applicant,

make such amendments as it considers necessary.

If the applicant fails, within the term prescribed, to submit observations or take

measures to remedy any deficiency indicated, the application shall be dismissed. A

notice to this effect shall be included in the invitation.

A dismissed application shall be reinstated, if the applicant, within four months

from the expiry of the prescribed term, submits observations or takes measures to

remedy any deficiency indicated and within the same term pays the prescribed

reinstatement fee.

If the applicant does not pay the annual fee according to Articles 8, 41 and 42, the

application shall be dismissed without any preceding invitation. An application

which has been dismissed on this basis may not be reinstated. (Act 2014:289)

Article 16. If, after the applicant has submitted his observations, there are still

obstacles to approving the application, and the applicant has been given an

opportunity to submit observations concerning the obstacle, the application shall be

rejected, unless there are reasons for issuing a new invitation to the applicant.

Article 17. If anybody claims before the Patent Authority that the proper title to the

invention belongs to him and not to the applicant, and if the case is considered

doubtful, the Patent Authority may invite him to bring action before a Court within a

certain time at the risk that the claim will be disregarded in the further examination

of the patent application.

If a litigation relating to the proper title to the invention is pending before a Court,

the patent application may be declared in abeyance until the litigation is finally

settled by the Court.

Article 18. If anybody proves before the Patent Authority that the proper title to the

invention belongs to him and not to the applicant, the Patent Authority shall transfer

the application to him, if he so demands. The transferee shall pay a new application

fee.

If a demand for a transfer is made, the application may not be dismissed, rejected

or approved until the demand has been finally decided upon.

Article 19. If the application is complete and no obstacles to a patent exist, the

Patent Authority shall notify the applicant that a patent can be granted.

The applicant shall pay a prescribed grant fee within two months from the date of

the notification and, if the patent claims are drawn up in English, file a translation

into Swedish of the patent claims. If this is not done, the application shall be

dismissed. The processing of a dismissed application shall be resumed if the

applicant within four months from the expiry of the two months meets his

obligations and, in addition, pays a prescribed fee for the resumption.

If a patent is sought by an inventor who has considerable difficulties in paying the

grant fee, the Patent Authority may exempt him from this fee, if he files a written

request to that effect within two months from the date of the notification. If the

Patent Authority rejects the request by the inventor, a fee that is paid within two

months thereafter shall be deemed to have been paid within the proper time limit.

(Act 2014:289)

Article 20. If the applicant has fulfilled the requirements of Article 19 and there is

still no obstacle to a patent, the Patent Authority shall approve the application. The

decision shall be announced.

When the decision to approve the patent application has been announced, a patent

is granted. A patent that has been granted shall be recorded in the Patent Register

kept by the Patent Authority. A Patent Certificate shall also be issued.

After the patent has been granted, the claims may not be amended so that the

scope of the patent protection is extended. (Act 1993:1406).

Article 21. As from the date when the patent is granted, a patent specification shall

be kept available at the Patent Authority. The patent specification shall contain the

description, the patent claims and an abstract as well as information concerning the

patent holder and the inventor.

If the patent claims are drawn up in English, a translation of those into Swedish

shall be attached to the patent specification. From the attachment shall be evident

that the patent claims in English are the authentic ones. (Act 2014:289)

Article 22. The documents in the case shall be made publicly available to anyone as

from the date when the patent is granted.

Eighteen months from the date when the patent application was filed or, where

priority is claimed, the date from which priority is claimed, the documents shall, if

they have not already been made available according to the first Paragraph, be

made publicly available to anyone. If the application has been dismissed or

rejected, the application shall, however, be made publicly available only if the

applicant requests the application to be resumed, or lodges an appeal or files a

request pursuant to Article 72 or 73.

At the request of the applicant, the documents shall be made publicly available

earlier than what follows from the first and second Paragraphs.

If the patent claims are drawn up in English and a translation of those into Swedish

has been filed in the case, it shall, when the documents are being made available in

accordance with the second or third Paragraph, be indicated on the translation that

the patent claims in their English version are the authentic ones.

When the documents become publicly available pursuant to the second or third

Paragraph, this shall be announced. If a translation referred to in the fourth

Paragraph is being filed after the announcement has been published, a specific

announcement about the translation shall be published if the applicant pays a

prescribed fee for this.

If a document contains a trade secret and if it does not concern an invention for

which a patent is sought or has been granted, the Patent Authority may, upon

demand and if there are special reasons for this, decide that the document shall not

be delivered. If such a demand has been filed, the document may not be delivered

until the demand has been refused through a decision that has gained legal force.

If a biological material has been deposited pursuant to Article 8 b, anyone has,

subject to the limitations prescribed in this and the following Paragraphs, the right

to obtain a sample of the material after the documents have been made publicly

available according to the first, second or third Paragraph. This applies regardless of

whether the patent has expired or has been invalidated. A sample may not be

delivered to anyone who, pursuant to provisions in law or other statute, is not

entitled to handle the deposited material. Furthermore, a sample may not be

delivered to anyone whose handling of the sample may be assumed to involve an

evident risk in view of the harmful properties of the material.

Until the patent has been granted or the patent application has been finally decided

upon without having resulted in a patent, samples from a deposit may be delivered

only to a special expert, if the applicant so requests. If the patent application is

rejected or is withdrawn, the corresponding applies for a period of 20 years from the

date when the application was filed. The Government prescribes the time within

which the request can be made and who may be called as an expert by a person

wishing to obtain a sample.

Anyone who wishes to obtain a sample shall make a written request in this respect

to the Patent Authority and file a commitment with the contents prescribed the

Government to prevent misuse of the sample. If a sample may be delivered only to

a special expert, the commitment shall instead be filed by him or her. (Act

2014:289)

Article 23. If the Patent Authority dismisses or rejects an application that has been

made available to anyone, this decision shall be announced when it has gained

legal force. (Act 1993:1406).

Article 24. Anyone other than the patent holder is entitled to file an opposition

against a patent that has been granted. Any opposition shall be filed in writing at

the Patent Authority within nine months from the date when the patent was

granted.

The Patent Authority shall notify the patent holder about the opposition and give

him an opportunity to submit observations.

If the patent has been granted with description, patent claims and abstract drawn

up in English, the Patent Authority may invite the patent holder to file a translation

of the description and the abstract into Swedish. The invitation shall be issued

indicating that the Patent Authority may otherwise have a translation made at the

expense of the patent holder.

If the opposition is withdrawn, the opposition proceeding may nevertheless be

completed if there are special reasons for this. (Act 2014:289)

Article 25. The Patent Authority shall, following an opposition, revoke the patent if it

1. was granted despite the fact that the requirements under Articles 1 and 2

are not fulfilled,

2. relates to an invention that is not so clearly described that a person skilled in

the art can carry it out with the guidance of the description, or

3. includes a matter that is not evident from the application as filed.

The Patent Authority shall reject the opposition if there is no obstacle pursuant to

the first Paragraph to maintaining the patent.

If the patent holder has, in the course of the opposition proceedings, made such

amendments that there are no obstacles pursuant to the first Paragraph to

maintaining the patent in its amended form, the Patent Authority shall declare that

the patent is maintained in its amended form. If the patent claims are drawn up in

English, the patent may be maintained in its amended form only if the patent holder

has filed a translation into Swedish of the patent claims in their amended version.

The translation shall be attached to the decision and it shall be evident from the

attachment that the patent claims in their English version are the authentic ones.

When the decision by the Patent Authority relating to an opposition has gained legal

force, it shall be announced. If the decision involves that the patent is amended, a

new patent specification shall be held available at the Patent Authority and a new

Patent Certificate be issued. (Act 2014:289)

Article 26. A final decision by the Patent Authority concerning an application for a

patent may be appealed by the applicant if the decision is adverse to him or her. A

final decision according to Article 8 c, third Paragraph, may be appealed by the

applicant. A final decision relating to an opposition to a patent may be appealed by

the patent holder and the opposing party if the decision is adverse to the party

wishing to appeal. If the party that has filed an opposition withdraws its appeal, it

may nevertheless be considered if there are special reasons for this.

A decision whereby a request for reinstatement according to Article 15, third

Paragraph, or Article 19, second Paragraph, or a request for a transfer according to

Article 18, has been sustained may be appealed by the applicant. A decision by

which a request for transfer according to Article 18 has been rejected, may be

appealed by the party that made the request.

A decision by which a demand for an order under Article 22, sixth Paragraph, has

been rejected may be appealed by the person who made the demand.

Provisions concerning appeal against decisions according to Articles 42, 72 or 73,

are included in Article 75. (Act 2014:289).

Article 27. Appeals under Article 26, are lodged at the Court of Patent Appeals

within two months from the date of the decision.

A final decision by the Court of Patent Appeals may be appealed to the Supreme

Administrative Court within two months from the date of the

decision. The appeal may not relate to patent claims other than those that have

been considered in the decision appealed. In other respects, the provisions in

Articles 35 to 37 of the Act on Administrative Procedures (1971:291) concerning

appeals against decisions by the Administrative Court of Appeal shall apply. The

decision by the Court of Patent Appeals shall contain information to the effect that

a special review permit is required for consideration of appeals by the Supreme

Administrative Court and the grounds on which such permit is granted.

The provisions of Article 22, sixth Paragraph, shall apply to documents that are filed

at the Court of Patent Appeals or the Supreme Administrative Court.

Chapter 3. International Patent Applications

Article 28. The notion “international patent application” refers to an application

made pursuant to the Patent Cooperation Treaty done at Washington on June 19,

1970.

An international patent application shall be filed at a Patent Authority or an

International Organisation that is, according to the Patent Cooperation Treaty and

its Regulations, authorised to receive such applications (Receiving Authority). The

Swedish Patent Authority shall be Receiving Authority in accordance with what the

Government prescribes. The applicant shall pay the prescribed fee for an

international patent application filed at the Swedish Patent Authority.

The provisions of Articles 29 to 38 apply to international patent applications

designating Sweden. If, however, a European patent for Sweden is sought through

the application, Chapter 11 shall apply (Act 2007:700).

Article 29. An international patent application for which the Receiving Authority has

accorded an international filing date, shall in Sweden have the same effect as a

Swedish patent application with the same filing date. The provisions of Article 2,

second Paragraph, second sentence, shall, however, apply only if the application

has been pursued in accordance with Article 31. (Act 2007:516).

Article 30. An international patent application shall be deemed to be withdrawn as

regards Sweden in the cases referred to in Article 24(1)(i) and (ii) of the Patent

Cooperation Treaty.

Article 31. If the applicant wants to pursue an international patent application in

Sweden, the applicant shall within 31 months from the international filing date, or,

where priority is claimed, the date from which priority is claimed, file, at the Patent

Authority, a translation into Swedish or English of the international patent

application to the extent prescribed by the Government or, if the application is

drawn up in Swedish or English, a copy of the application. The applicant shall within

the same period, pay a fee to the Patent Authority.

If the applicant has paid the fee within the period prescribed in the first Paragraph,

the translation or the copy required may be filed within an additional respite of two

months, provided that an additional fee is paid within the latter respite.

If the applicant does not comply with the provisions in this Article, the application

shall be deemed to be withdrawn as far as Sweden is concerned. (Act 2014:289)

Article 32. (Repealed by Act 2007:516).

Article 33. If an international patent application has been pursued according to

Article 31, the provisions in Chapter 2 concerning the application and its processing

shall apply unless otherwise provided in this Article or in Articles 34 to 37. The

application may only upon a request by the applicant be taken up for consideration

before the expiry of the respite that applies according to Article 31, first Paragraph.

An invitation according to Article 12 may not be issued before the point in time

when the Patent Authority has the right to commence the consideration of the

application.

The provisions of Article 22, second and third Paragraphs, become applicable

already before the application has been pursued as soon as the applicant has met

his obligation under Article 31 to file a translation of the application or, if the

application is drawn up in Swedish or English, as soon as the applicant has filed a

copy of it at the Patent Authority.

In respect of an international patent application shall, for the purposes of the

application of Articles 48, 56 and 60, the provisions included there concerning the

making available under Article 22 of the documents in the application case, refer

instead to the making available of the documents under Article 22 with application

of the third Paragraph.

If a patent application fulfils the requirements as regards form and contents that

are prescribed in the Patent Cooperation Treaty and its Regulations, it shall be

accepted in these respects. (Act 2014:289).

Article 34. In respect of an international patent application, the Patent Authority

may not grant a patent or decide to reject it before the expiry of the time limit

prescribed by the Government, unless the applicant agrees to an earlier decision

concerning the application. (Act 1993:1406).

Article 35. In respect of an international patent application the Patent Authority

may not, without the consent of the applicant, grant a patent or make publicly

available the application before the International Bureau of the World Intellectual

Property Organization has published the application or twenty months have passed

from the international filing date or, if priority is claimed, the date from which

priority is claimed. (Act 1993:1406).

Article 36. If a part of an international patent application has not been the subject

of an international search or an international preliminary patentability examination

because the application was found to encompass mutually independent inventions

and because the applicant did not pay, within the prescribed time limit, the

additional fee pursuant to the Patent Cooperation Treaty, the Patent Authority shall

consider if the finding was correct. If the Patent Authority concludes that the finding

was correct, the part of the application that was not the subject of such a search or

such an examination shall be considered to be withdrawn at the Patent Authority if

the applicant does not pay the prescribed fee within two months from the point in

time when the Patent Authority sent a notification to him about its decision. If the

Patent Authority concludes that the finding was not correct, the Patent Authority

shall proceed with the examination of the application in its entirety.

A decision pursuant to the first Paragraph, whereby the Patent Authority has

concluded that the patent application encompasses mutually independent

inventions, may be appealed by the applicant. The provisions of Article 27, first and

second Paragraphs, shall apply.

If the Court finds the decision by the Patent Authority to be correct, the respite for

the payment of such a fee as referred to in the first Paragraph, second sentence,

shall be computed from the date when the Patent Authority sent to the applicant a

notification of the decision of the Court that has gained legal force. (Act 993:1406).

Article 37. If a part of an international patent application has not been the subject

of an international preliminary patentability examination because the applicant has

restricted the patent claims after having been invited by the Authority entrusted

with such an examination to either restrict the claims or pay additional fees, the

part of the application that has not been examined shall be deemed to be

withdrawn at the Patent Authority unless the applicant pays the prescribed fee to

the Authority within two months after the Authority sent him a notification about

what thus applies.

Article 38. If the Receiving Authority has refused to accord an international filing

date for an international patent application or has declared that the application

shall be deemed to be withdrawn or that the demand that the application shall

designate Sweden shall be deemed to be withdrawn, the Patent Authority shall, at

the request of the applicant, consider whether this decision was correct. The same

shall apply in respect of a decision by the International Bureau that the application

shall be deemed to be withdrawn.

A request for review pursuant to the first Paragraph shall be filed with the

International Bureau within the respite prescribed by the Government. Within the

same respite, the applicant shall file at the Patent Authority a translation of the

application to the extent prescribed by the Government and pay the prescribed

application fee.

If the Patent Authority concludes that the decision of the Receiving Authority or the

International Bureau was not correct, the Patent Authority shall process the

application pursuant to Chapter 2. If an international filing date has not been

accorded by the Receiving Authority, the application shall be deemed to have been

filed on the date that the Patent Authority deems should have been accorded as the

international filing date. If the application fulfils the requirements as to form and

content prescribed in the Patent Cooperation Treaty and its Regulations, it shall be

accepted in these respects.

The provision in Article 2, second Paragraph, item 2, shall apply to an application

which has been taken up for processing pursuant to the third Paragraph, if the

application becomes publicly available pursuant to Article 22. (Act 1983:433).

Chapter 4. The Extent and Term of the Patent

Article 39. The extent of the patent protection is determined by the patent claims.

For the understanding of the patent claims, guidance may be sought from the

description.

Article 40. A patent granted may be kept in force until twenty years have passed

from the date when the patent application was filed.

For a patent a prescribed annual fee shall be paid for each fee year commencing

after the grant. If the patent has been granted before annual fees for the patent

application have commenced to become due under Article 41, the patent holder

shall, however, when the annual fee for the patent becomes due for the first time,

pay also the annual fees for the fee years commencing before the grant.

Provisions concerning supplementary protection are included in Chapter 13. (Act

1996:889).

Chapter 4 a. Limitation of Patents, etc.

Article 40 a. A patent holder may file a request at the Patent Authority to the effect

that

1. one or more patent claims and, where this is necessary, the description be

amended so that the extent of the patent protection be limited (patent

limitation), or

2. the patent be revoked.

If the patent claims are drawn up in English, the patent holder shall, in connection

with a request under the first Paragraph, item 1, file a translation into Swedish of

the patent claims in the version to which the request refers.

A request pursuant to the first Paragraph shall be rejected if, at the time of the

request, an opposition proceeding pursuant to Article 24 or pursuant to Article 99 of

the Convention on the Granting of European Patents, done at Munich on October 5,

1973, (the European Patent Convention) or a case for invalidation pursuant to

Article 52 relating to the patent are in progress. If the patent holder has requested,

or requests, that the patent be limited or revoked pursuant to Article 105 a of the

European Patent Convention, any request pursuant to the first Paragraph shall be

declared in abeyance until the European Patent Office has issued a final decision in

the matter.

A request pursuant to the first Paragraph must not be approved without the consent

of the right-owners concerned as long as the patent is put under legal seizure, or

sequestered or put on hold for ensuring payment, or a dispute on the transfer of the

patent is pending in a Court.

The patent holder shall pay a special fee for a request pursuant to the first

Paragraph. (Act 2014:289)

Article 40 b. If the patent holder has not complied with the provisions of Article 40 a

or if a request for the limitation of a patent is not in conformity with the provisions

of Article 52, first Paragraph, items 2 to 4, on invalidity, the patent holder shall be

invited to submit a correction within a specified period of time.

If the patent holder does not reply or if the request cannot be approved even after

the patent holder has submitted a statement, the request shall be rejected, if

1. the patent holder has been given an opportunity to submit a statement

concerning the obstacle, and

2. there is no reason to issue a new invitation to the patent holder. (Act

2007:516).

Article 40 c. If the Patent Authority finds that there are no obstacles to the approval

of a request pursuant to Article 40 a, the patent shall be limited or revoked in

conformity with the request. A translation referred to in Article 40 a, second

Paragraph, shall be attached to the decision and it shall be evident from the

attachment that patent claims in their English version are the authentic ones. The

Patent Authority shall announce the decision. If the patent has been limited, the

Patent Authority shall issue a new Patent Certificate and make a new patent

document available.

The decision by the Patent Authority shall have effect from the date of the filing of

the patent application. (Act 2014:289).

Article 40 d. In cases relating to the infringement of a patent or to the revocation of

a patent, the patent holder has an obligation to inform the Court about the fact that

a request for a limitation or revocation of the patent has been filed. (Act 2007:516).

Chapter 5. Payment of Annual Fees

Article 41. The annual fee shall be due for payment on the last day of the calendar

month during which the fee year begins. The annual fees for the first two fee years

shall, however, be due only at the same time as the fee for the third fee year is due.

Annual fees may not be paid earlier than six months before they become due for

payment.

For a later application referred to in Article 11, the annual fees for fee years which

have commenced before the date on which the later application was filed or which

begins within two months from the said date shall in no case be due before two

months have passed from the said date. For an international patent application, the

annual fees for fee years which have commenced before the date when the

application was pursued in accordance with Article 31 or was taken up for

processing pursuant to Article 38 or which commences within two months from the

said date, shall not in any case be due before two months have passed from the

date when the application was pursued or was taken up for processing.

An annual fee may, together with the prescribed increase, be paid within six months

after the date when it becomes due. (Act 1983:433)

Article 42. If the inventor is the applicant or the holder of the patent and if he has

considerable difficulty in paying the annual fees, the Patent Authority may give him

a respite for the payment if he makes a request to that effect not later than when

the annual fees become due for the first time. Respites may be given for up to three

years at a time but not more than until three years have passed from the grant of

the patent. Any request for an extension of the respite shall be made before a

respite already granted has expired.

If a request for respite or for an extension of the respite is refused, a fee that is paid

within two months thereafter shall be considered to have been paid in time.

Annual fees, for the payment of which a respite has been granted under the first

Paragraph, may be paid together with the same increase as referred to in Article

41, third Paragraph, within six months after the point in time until which a respite

has been obtained. (Act 1983:433).

Chapter 6. Licenses, Assignments, etc.

Article 43. If the patent holder has granted another party the right to exploit an

invention commercially (license), the licensee may assign his right to others only if

an agreement to that effect has been concluded.

Article 44. If a patent has been transferred to another party or a license has been

granted, this fact shall, upon request, be recorded in the Register of Patents.

If it has been proved that a license recorded in the Register has ceased to be valid,

the recording of the license shall be cancelled.

The provisions of the first and second Paragraphs shall apply, mutatis mutandis, to

compulsory licenses and rights referred to in Article 53, second Paragraph.

In lawsuits and other legal cases concerning a patent, the party shall be deemed to

be the patent holder who has last been recorded in the Register of Patents in such

capacity.

Article 45. A compulsory license for the use of an invention in Sweden may be

granted if

1. three years have passed from the granting of the patent and four years from

the filing of the patent application,

2. the invention is not used to a reasonable extent in Sweden, and

3. there is no acceptable reason for the non-use of the invention.

For the purposes of the application of the first Paragraph, item 2, importation of the

invention to Sweden from a State within the European Economic Area or a State or

a territory that is party to the Agreement Establishing the World Trade Organization

(WTO) is equal to the use of the invention. (Act 2004:159).

Article 46. A holder of a patent for an invention the exploitation of which is

depending on a patent that belongs to someone else may be granted a compulsory

license to exploit the invention protected by the other patent. Such a license may be

granted only if the applicant proves that the first-mentioned invention constitutes an

important technical progress of considerable economic interest compared with the

other invention.

If a compulsory license is granted pursuant to the first Paragraph, the holder of the

patent for which a compulsory license has been granted is entitled to obtain, on

reasonable conditions, a compulsory license (cross-license) to exploit the other

invention. (Act 2004:159).

Article 46 a. A plant breeder who cannot obtain or exploit a plant variety right or a

Community plant variety right without infringing a patent granted earlier, may

obtain a compulsory license to exploit the invention that is protected by the patent

where such a license is necessary for the plant variety to be exploited. Such a

license may be granted only if the applicant proves that the plant variety constitutes

an important technical progress of considerable economic interest compared with

the invention.

Of a patent holder obtains a compulsory license in respect of a plant variety right or

a Community plant variety right, the holder of the plant variety right is entitled to

obtain, on reasonable conditions, a compulsory license (cross-license) to exploit the

invention of the patent holder.

Provisions on the possibility for the holder of a patent on a biotechnical invention to

obtain, under certain conditions, a compulsory license to exploit a protected plant

variety are contained in Chapter 7, Article 3 a, of the Act on the Protection of Plant

Variety Rights (1997:306) and, in so far as concerns the Community plant variety

rights, in Article 29 of the Council Regulation (EEC) No 2100/94 of 27 July 1994 on

the Community Plant Variety Rights. (Act 2007:516).

Article 47. If a public interest of exceptional importance so requires, anyone who

desires to make commercial use of an invention for which another party holds a

patent may obtain a compulsory license to that effect.

Article 48. Any person who in this country was commercially exploiting an invention

that is the subject of a patent application at the time when the application

documents were made available pursuant to Article 22, may, if the application

results in a patent, obtain a compulsory license for the exploitation if particularly

strong reasons exist and he had no knowledge of the application and had not

reasonably been able to obtain such knowledge. Under corresponding conditions

such a right shall also be granted to anyone who had made substantial preparations

for commercial exploitation of the invention in this country. Such a compulsory

license may also apply for a period of time before the patent was granted.

Article 49. A compulsory license may only be granted to a party that can be

assumed to exploit the invention in an acceptable manner and in accordance with

the license. The applicant must also prove that he or she has unsuccessfully turned

to the patent holder in order to obtain a contractual license on reasonable

conditions.

A compulsory license does not prevent the patent holder from exploiting the

invention himself or to grant licenses. A compulsory license may be assigned to

someone else only together with a business where it is exploited or was intended to

be exploited. In respect of compulsory licenses referred to in Article 46, first

Paragraph, and Article 46 a, first Paragraph, also applies that the license may be

assigned only together with the patent or the plant variety right to which the license

applies. (Act 2004:159).

Article 50. A compulsory license is granted by a Court, which also decides to what

extent the invention may be exploited and determines the remuneration and other

terms for the license. When substantially changed circumstances call for it, the

Court may, upon demand, revoke the license or establish new conditions for it.

Chapter 7. Lapse of Patents, etc.

Article 51. If the annual fee for a patent is not paid pursuant to the provisions of

Articles 40, 41 and 42, the patent shall become invalid as of the beginning of the

fee year for which the fee has not been paid. (Act 1983:433).

Article 52. Pursuant to a claim to this effect, the Court shall invalidate a patent if

1. it has been granted despite the fact that the requirements under Articles 1

and 2 are not fulfilled,

2. it relates to an invention which is not described in a way sufficiently clear for

a person skilled in the art to carry out the invention with the guidance

thereof,

3. it contains something that did not appear in the application on the filing

date, or

4. the scope of the patent protection has been expanded after the grant of the

patent.

If only a certain part of a patent is invalid, the scope of the patent protection shall

be limited correspondingly, through an amendment of the patent claims, if

1. the patent holder claims it,

2. this is in conformity with the first Paragraph, items 2 to 4, and

3. the patent holder has, if the patent claims are drawn up in English, filed a

translation into Swedish of the patent claims in their amended version.

A translation referred to in the second Paragraph, item 3, shall be attached to the

judgement and it shall be evident from the attachment that the patent claims in

their English versions are the authentic ones.

A patent must not be invalidated only on the ground that the party that has been

granted the patent is entitled only to a certain part of it.

Except in cases provided for in the sixth Paragraph, a court action may be brought

by anyone who suffers damage from the patent and, where this is called for in the

public interest, by a Public Authority designated by the Government.

An action based on the allegation that the patent has been granted to a party other

than the one entitled to the patent under Article 1 may only be brought by the party

that claims to be entitled to it. The action shall be brought within one year after the

party claiming to be entitled to such a right obtained knowledge about the grant of

the patent and about other facts on which the action is based. If the patent holder

was in good faith when the patent was granted or when it was transferred to him,

the action may, however, be brought no later than three years from the grant of the

patent. (Act 2014:289).

Article 53. If a patent has been granted for a party other than the one that is

entitled to the patent according to Article 1, the Court shall, upon an action by the

party that is entitled to the patent, transfer it to him or her. The provisions of Article

52, sixth Paragraph, shall apply with respect to the time within which an action shall

be brought.

If the party that is deprived of the patent has, in good faith, commenced the

exploitation of the invention commercially in Sweden or made substantial

preparations therefore, he or she shall be entitled, against a reasonable

remuneration and on other reasonable terms, to continue the commenced

exploitation or implement the exploitation as planned, while retaining its general

character. Such a right has, under corresponding conditions, also anyone who holds

a license which is recorded in the Register of Patents.

A right referred to in the second Paragraph may be transferred to someone else

only together with the business in which the right has been exploited or was

intended to be exploited. (Act 2014:289).

Article 54. If the patent holder renounces the patent in writing to the Patent

Authority, the Authority shall declare that the patent has been terminated in its

entirety.

If the patent is seized for debt, sequestered or put as a guarantee for payment, or if

there is a litigation pending at a Court concerning the transfer of the patent, the

patent must not be declared terminated as long as the seizure, the sequestration or

putting on hold for ensuring payment is still valid, or the dispute has not been finally

decided. (Act 2007:516).

Article 55. When a patent has become invalid or has been declared terminated or,

through a judgement that has gained legal force, has been declared invalid or

amended, or transferred, the Patent Authority shall publish an announcement about

this fact.

If the patent has been amended through a judgement that has obtained legal force,

a new patent document shall be made available at the Patent Authority and a new

Patent Certificate be issued. (Act 2014:289).

Chapter 8. Obligation to Provide Information

Article 56. If a patent applicant invokes his or her application against another party

before the documents in the case have been made available to the public pursuant

to Article 22, the applicant is obliged to consent, upon request, to give the other

party access to the documents. If the patent application includes a deposit of

biological material referred to in Article 8 b, the consent shall also include the right

to obtain a sample of the material. The provisions of Article 22, seventh Paragraph,

third and fourth sentences, and eighth and ninth Paragraphs apply when a party

wants to obtain a sample on the basis of such consent.

Anyone who indicates either by turning himself directly to another party, or in an

advertisement, or by inscription on a product or its packaging, or in any other way,

that a patent has been applied for, or granted, without at the same time indicating

the number of the application or of the patent, shall be obliged to provide, upon

request, the said information without delay. If it has not been expressly stated that a

patent has been applied for, or granted, but the circumstances create the

impression that such is the case, then, upon request, information shall be given

without delay on whether a patent has been applied for or granted. (Act 2014:289).

Chapter 9. Liability and Obligation to Pay Compensation, etc.

Article 57. If anyone infringes the exclusive right conferred by a patent (patent

infringement) and if the act is committed wilfully or with gross negligence, he or she

shall be sentenced to fines or imprisonment for not more than two years. Anyone who

has violated an injunction issued under penalty of a fine pursuant to Article 57 b, may

not be held liable under criminal law for the infringement covered by the injunction.

Attempts to commit acts implying violations referred to in the first Paragraph, and

preparations for such acts, are punishable pursuant to Chapter 23 of the Criminal

Code.

The Public Prosecutor may bring an action for violations referred to in the first or

second Paragraph only if the injured party files a complaint and a prosecution is called

for in the public interest. (Act 2005:289).

Article 57 a. Property in relation to which a violation has occurred pursuant to Article

57 shall be forfeited if this is not obviously unreasonable. Instead of the property itself

its value may be declared forfeited. Also profits from such a violation shall be

declared forfeited if this is not obviously unreasonable. The same applies to what

someone received as a compensation for costs related to such a violation, or the value

of what has been received, if the reception of it constitutes a violation pursuant to

Article 57.

Property that has been used as an implement in connection with a violation under

Article 57 may be declared forfeited, where this needed in order to prevent violations

or where there are otherwise special reasons. The same applies to property that has

been intended to be used as an implement in connection with a violation under Article

57, if the violation has been completed or if the action has constituted a punishable

attempt or a punishable preparation. Instead of the property itself, its value may be

forfeited. (Act 2005:289).

Article 57 b. Upon a request by the patent holder or by a party that, on the basis of a

license, has the right to exploit the invention, the Court may issue an injunction

prohibiting, under penalty of a fine, a party that commits, or contributes to, a patent

infringement to continue that act.

If the plaintiff shows a probable cause that an act constituting an infringement, or a

contribution thereto, takes place, and if it can reasonably be expected that the

defendant, through the continuation of the act, or the contribution thereto, diminishes

the value of the exclusive right in the patent, the Court may render an injunction, under

penalty of a fine, for the time until the case has been finally adjudicated or otherwise

is decided. No injunction may be rendered before the defendant has been given an

opportunity to respond, unless a delay would entail a risk for damage.

The provisions in the first and second Paragraphs apply also to acts constituting

attempts, and to preparatory acts, relating to infringements.

An injunction mentioned in the second Paragraph may be issued only if the plaintiff

deposits a security at the Court for the damage that may be caused to the defendant.

If the plaintiff is not capable of depositing such a security, the Court may liberate him

from it. As regards the type of security, the provisions of Chapter 2, Article 25, of the

Enforcement Code shall apply. The security shall be examined by the Court unless the

defendant has accepted it.

When the case is adjudicated, the Court shall decide whether a prohibition issued

pursuant to the second Paragraph shall continue to apply.

As regards appeals against decisions under the second or fourth Paragraph and as

regards the proceedings in higher Courts, the provisions on appeal against decisions in

Chapter 15 of the Code of Judicial Procedure apply.

An action for the imposition of a fine may be brought by the party that has applied for

the injunction and shall be processed in accordance with the provisions in the Code of

Judicial Procedure relating to actions in cases where no higher penalty than fines is

prescribed. In connection with such an imposition, an action may be brought for a new

injunction to be rendered under penalty of a fine. (Act 2009:111).).

Article 57 c. If the applicant shows a probable cause that someone has committed

a patent infringement, the Court may order, under penalty of a fine, one or several

of the parties referred to in the second Paragraph to provide information to the

applicant about the origin and distribution networks for the goods or services in

respect of which the infringement has been committed (order to provide

information). Such an order may be issued upon a claim by the holder of the patent

or by a party that, on the basis of a license, has the right to exploit the invention.

Such an order may be issued only if it can be assumed that the information would

facilitate the inquiry into an infringement relating to the goods or services.

The obligation to provide information relates to any party that

1.has committed, or contributed to, the infringement,

2.has on a commercial scale been exploiting goods that the infringement

concerns,

3.has on a commercial scale been exploiting a service that the infringement

concerns,

4.has on a commercial scale made available an electronic communication

service or another service that has been used in connection with the

infringement, or

5.has been indicated by a party referred to in items 2 to 4 as being involved in

the production or distribution of the goods or the making available of the service

that the infringement concerns.

The information on the origin or distribution network of goods or services may, in

particular, include

1.the names and addresses of producers, distributors, suppliers and others who

have previously held the goods or made available the service.

2,the names and addresses of intended wholesalers and retailers, and

3.information about how much has been produced, delivered, received or

ordered and the price obtained for the goods or services.

The provisions in the first to third Paragraphs apply also to acts constituting

attempts, and to preparatory acts, relating to infringements. (Act 2009:111).

Article 57 d. An order to provide information may be issued only if the reasons

speaking in favour of the measure outweigh the inconvenience or other harm that

the measure would cause to the party affected by it or any other opposite interest.

The obligation to provide information pursuant to Article 57 c does not include

information the revelation of which would disclose that the provider of the

information or any person closely related to him or her as referred to in Chapter 36,

Article 3, of the Code of Judicial Procedure has committed a criminal offence.

The Act (1998:204) on Personal Data contains provisions that limit the use that can

be made of personal data received. (Act 2009:111).

Article 57 e. A decision on an order to provide information may be rendered by a

Court referred to in Article 65.

If the claim for an order to provide information is directed against a party that is the

applicant´s opposite party in a case related to an infringement, the provisions on

court procedures for that case shall apply. Decisions on orders to provide

information may be appealed separately.

If the claim for an order to provide information is directed against a party other than

the one referred to in the second Paragraph, the provisions in the Act (1996:242) on

Court Matters apply. For the purpose of consideration of the issue also an oral

hearing may be held pursuant to Chapter 37 of the Code of Judicial Procedure. The

Court may decide that each party shall bear its own litigation costs.

An action for the imposition of a fine may be brought by the party that has applied

for the order and shall be processed in accordance with the provisions in the Code

of Judicial Procedure on actions in criminal cases for which no higher penalty than

fines is prescribed. In connection with such an action, an action may be brought for

a new order to provide information. (Act 2009:111).

Article 57 f. Anyone who, pursuant to Article 57 c, second Paragraph, items 2 to 5,

has been ordered to provide information pursuant to the first Paragraph of the

same Article, has a right to a reasonable compensation for costs and inconvenience

caused. The compensation shall be paid by the party that has applied for the order

to provide information.

Anyone who makes available an electronic communication service and who has,

pursuant to an order to provide information, delivered information referred to in

Chapter 6, Article 20, of the Act (2003:389) on Electronic Communications, shall

send a written notice on this to the person whom the information concerns not

earlier than one month and not later than three months from the delivery of the

information. Costs for the notice shall be compensated in accordance with the first

Paragraph. (Act 2009:111)

Article 57 g. Notwithstanding the prohibition in Article 21 of the Act (1998:204) on

Personal Data, personal data on offences that constitute violations pursuant to

Article 57 may be processed if this is necessary in order for a legal claim to be

established, asserted or defended. (Act 2009:111).

Article 57 h. Upon a claim by the plaintiff, the Court may, in infringement cases,

order the party that has committed, or contributed to, the infringement to pay a

pecuniary compensation for appropriate measures to disseminate information

about the judgement in the case.

The provisions in the first Paragraph apply also to acts constituting attempts, and

preparatory acts, relating to infringements. (Act 2009:111).

Article 58. Anyone who wilfully or with negligence commits a patent infringement

shall pay a reasonable compensation for the exploitation of the invention and

compensation for the further damage that the infringement has caused. When the

amount of the compensation is decided, particular consideration shall be given to

1. lost profits,

2. profits that has made by the party that committed the infringement,

3. damage caused to the reputation of the invention,

4. moral damage, and

5. the interest of the patent holder that infringements are not committed.

Anyone who without intent or negligence commits a patent infringement shall pay a

compensation for the exploitation of the invention if and to the extent that this is

reasonable.

An action for compensation for a patent infringement may concern only the damage

caused during the last five years before the action was brought. If no action is

brought within that time period, the right to compensation is lost. (Act 2009:111).

Article 59. Upon a claim by a party that has suffered a patent infringement, the Court

may, in so far as is reasonable, decide that a patent-protected product that has been

manufactured without the consent of the patent holder shall be recalled from the

channels of commerce, changed, taken into custody for the remainder of the patent

term or be destroyed or that some other measure shall be taken in respect of it. The

same applies to implements that have been, or have been intended to be, used in

connection with the infringement.

Property referred to in the first Paragraph may be seized, if it may reasonably be

assumed that a criminal violation pursuant to Article 57 has been committed. In

respect of such seizure, the provisions on seizure in criminal cases in general shall

apply.

Notwithstanding the provisions in the first Paragraph, the Court may, if there are

exceptional reasons, pursuant to a claim, decide that a proprietor of property referred

to in the first Paragraph may have disposal of the property for the remainder of the

patent term, or part of it, against a reasonable compensation and on other reasonable

conditions. Such a decision may be rendered only if the proprietor has acted in good

faith.

The provisions of the first to third Paragraphs apply also to acts constituting attempts,

and to preparatory acts, relating to an infringement.

A decision on a measure pursuant to the first Paragraph must not imply that the party

that has suffered a patent infringement shall have to pay compensation to the party

against which the measure is directed.

Any measures pursuant to the first Paragraph shall be paid for by the defendant where

there are no specific reasons against it.

No decision referred to in this Article shall be issued, if forfeiture or a measure for the

prevention of wrongful acts shall be decided pursuant to Article 57 a or the Criminal

Code. (Act 2009:111).

Article 59 a. Where it can reasonably be assumed that someone has committed, or

contributed to, an infringement, the Court may, for the purpose of preserving evidence

relating to the infringement, order that an investigation be undertaken in respect of

that party in order to search for objects or documents that can be assumed to be of

importance for the inquiry into the infringement (infringement investigation).

An order for an infringement investigation may be issued only where the reasons

speaking in favour of the measure outweigh the inconvenience or other harm that the

measure would cause to the party against which it is directed or to any other opposite

interest.

The provisions in the first and second Paragraphs apply also to acts constituting

attempts, and to preparatory acts, relating to an infringement. (Act 2007:516).

Article 59 b. An order for an infringement investigation is issued by the Court referred

to in Article 65.

A matter relating to an infringement investigation may be taken up for consideration

only upon a claim by the patent holder or anyone who, on the basis of a license, has a

right to exploit the invention. Where legal proceedings have not yet been commenced,

the claim shall be submitted in writing.

The opposite party shall be given an opportunity to respond before an order for an

investigation is issued. Where a delay would entail a risk that objects or documents of

importance for the inquiry into the infringement would be removed, destroyed or

distorted, the Court may, however, immediately issue an order to be valid until

otherwise decided.

In other respects, any matter relating to an infringement investigation which arises

before legal proceedings have been commenced shall be processed in the same way

as if the matter had arisen in the course of legal proceedings. (Act 2009:111).

Article 59 c. An order for an infringement investigation may be issued only where the

applicant deposits a security at the Court for the injury that may be caused to the

opposite party. Where the applicant is not capable of depositing a security, the Court

may liberate him from it. As regards the type of the security, the provisions of Chapter

2, Article 25, of the Enforcement Code shall apply. The security shall be examined by

the Court, unless the opposite party has accepted it.

As regards appeals against the decision by the Court relating to an infringement

investigation proceeding and as regards the proceedings in higher Courts the

provisions concerning appeal against decisions prescribed in Chapter 15 of the Code

of Judicial Procedure apply. (Act 1998: 1456).

Article 59 d. An order for an infringement investigation shall contain information about

1. the purpose of the investigation,

2. the objects and documents that may be searched for, and

3. the premises that may be searched.

Where necessary, the Court shall set also other conditions for the execution of the

order. (Act 1998:1456).

Article 59 e. An order for an infringement investigation is immediately enforceable. If

an application for its execution has not been filed within one month from the order, it

becomes invalid.

If the applicant does not, within one month from the conclusion of the execution, file

an action or commence in some other manner a proceeding relating to the matter,

any measure that has been undertaken in the context of the execution of the

infringement investigation shall be invalidated to the extent possible. The same

applies where an order for an infringement investigation is invalidated after the

execution has been concluded. (Act 1998:1456).

Article 59 f. An order for an infringement investigation is executed by the Local

Enforcement Authority in accordance with the conditions prescribed by the Court and

in applying Chapters 1 to 3, Chapter 17, Articles 1 to 5, and Chapter 18, of the

Enforcement Code. The applicant´s opposite party shall be informed about the

execution only if the order for an infringement investigation has been issued after

hearing the opposite party. The Authority has the right to take photographs and to

make video and sound recordings of such objects for which it is authorised to search.

The Authority also has the right to make copies of, and extracts from, such documents

for which it is authorised to search.

An infringement investigation must not concern written documents referred in Chapter

27, Article 2, of the Code of Judicial Procedure. (Act 2006:682).

Article 59 g. The opposite party has the right to summon an attorney when an order for

infringement investigation is to be executed. The execution must not commence

before the attorney has arrived. This does not, however, apply if

1. the investigation is thereby unnecessarily delayed, or

2. there is otherwise a risk that the purpose of the measure will not be achieved.

In the course of the execution, the Enforcement Authority is authorised to engage, as

necessary, the services of an expert.

The Authority may permit the applicant or a representative of the applicant to attend

the investigation in order to provide information. If such a permission is granted, the

Authority shall see to it that the applicant or the representative is not being informed

about the findings at the investigation more than can be justified by the execution.

(Act 2006:682).

Article 59 h. Photographs and video and sound recordings of objects as well as copies

of, and extracts from, documents shall be listed and shall be held available for the

applicant and the opposite party. (Act 1998:1456).

Article 60. If someone commercially exploits an invention for which a patent is sought

after the documents in the application case have been made available pursuant to

Article 22, the provisions on patent infringement shall apply only to the extent that the

application results in a patent. For the period before the patent was granted pursuant

to Article 20, the patent protection extends, however, only to what is apparent both

from the patent claims as worded when the application became available to the public

and from the patent claims according to the patent. No punishment shall be imposed,

no forfeiture must take place and compensation for damages resulting from the

exploitation that took place before the patent was granted may be adjudicated only

pursuant to Article 58, second Paragraph.

If the patent claims are drawn up in English, the provisions of the first Paragraph apply

only if a translation of the patent claims into Swedish is available in the application

case and, if the translation has been filed after an announcement under Article 22,

fifth Paragraph, first sentence, has occurred, the Patent Authority has issued a specific

announcement relating to the translation.

The provisions of Article 58, third Paragraph, shall not apply if the action for

compensation was brought at the latest one year after the term for opposition has

expired or, if an opposition has been filed, at the latest one year after the Patent

Authority decided that the patent was to be maintained. (Act 2014:289).

Article 61. If a patent has been revoked or declared invalid by a decision or a

judgement that has gained legal force, the Court may not adjudicate a punishment,

decide on a seizure, issue a prohibition under penalty of a fine, impose a fine or a

compensation or decide on any other measure pursuant to Articles 57 to 60.

If a patent infringement action is brought and the party against which the action is

directed claims that the patent is invalid, the question of invalidity may be considered

only after a court action to this effect has been initiated. The Court shall order the party

asserting that the patent is invalid to bring such action within a specified period of

time.

If a patent infringement action and a patent invalidity action are brought in the same

court proceeding and if it would be suitable with regard to the inquiry that the issue of

patent infringement be dealt with separately, a separate judgement may, at the

request of one of the parties, passed on this issue. If a separate judgement is passed,

the Court may decide that the case relating to the invalidity shall be held in abeyance

until the judgement has gained legal force. (Act 2009:111).

Article 62. Anyone who wilfully or with negligence which is not of a minor nature omits

to carry out what is required by him under Article 56, shall be sentenced by fines.

Such a penalty shall also be imposed on a party that, in cases referred to in the same

Article, wilfully or with negligence which is not of a minor nature provides erroneous

information, unless punishment for such acts is provided for in the Penal Code.

Anyone who wilfully or with negligence omits to carry out his obligations under Article

56 or, in cases referred to there, provides erroneous information shall pay a

compensation for the injury caused. If the negligence is of a minor nature, the

compensation may be adjusted accordingly.

Prosecution actions for offenses referred to in the first and second Paragraphs may be

brought by the Public Prosecutor only if the injured party has filed a complaint and a

prosecution is called for in the public interest. (Act 1991:296).

Article 63. A patent holder or a party that on the basis of a license is authorised to

exploit the invention, may bring an action for a declaratory judgement to establish

whether he enjoys protection against another party on the basis of the patent, if there

is uncertainty in this respect and this is prejudicial to him.

A party that carries out or intends to carry out an activity may, on the same conditions,

bring an action against the patent holder to establish whether a specific patent

constitutes an obstacle to the said activity.

If it is alleged in the cases mentioned in the first Paragraph that the patent is invalid,

the provisions of Article 61, second Paragraph, shall apply, mutatis mutandis.

Article 64. Anyone who desires to bring an action for the invalidation of a patent, for

transfer of a patent or for the grant of a compulsory license shall report this to the

Patent Authority and shall notify anyone who, according to the Register of Patents,

holds a license in, or a pledge of, the patent. If a licensee desires to bring an action for

a patent infringement or for an establishment under Article 63, first Paragraph, he

shall notify the patent holder about this fact. The same applies if a holder of a pledge

desires to bring an action for patent infringement.

The duty to provide information provided for in the first Paragraph shall be deemed to

have been fulfilled when the information has been sent in a prepaid registered letter to

the address recorded in the Register of Patents.

If it is not shown, when the action is brought, that a report or a notification has been

made pursuant to the provisions in the first Paragraph, the plaintiff shall be given a

respite to do so. If he does not avail himself of this respite, his action shall not be

taken up for consideration. (Act 1987:1330).

Article 65. The District Court of Stockholm shall be have exclusive jurisdiction in

litigations relating to

1. the proper title to an invention for which a patent is sought,

2. the invalidation or transfer of a patent

3. the grant of compulsory licenses, the establishment of new conditions for, or the

revocation of, such licenses or rights referred to in Article 53, second Paragraph

4. patent infringements

5. establishments under Article 63, or

6. the adjudication of compensation under Article 78. (Act 1978:149).

Article 66. In cases referred to in Article 65, the District Court is competent to act with

four members, two of whom shall be proficient in law and two have technological

qualifications. More than three members proficient in law and three members with

technological qualifications may not serve on the Court. One of the members

proficient in law shall be the President of the Court.

In deciding cases without a main session as well as in proceedings that do not take

place at a main session or at inspections on site, the District Court is, however,

competent with one member proficient in law. In such cases no more than one

member proficient in law and one technologically qualified member may serve on the

Court. In this case the member proficient in law is the President of the Court. (Act

1986:233).

Article 67. In cases where technologically qualified members of the District Court have

participated in the decision, the Court of Appeal is competent with three members

proficient in law and two technologically qualified members. However, if three

members proficient in law have participated in the decision of the District Court, at

least four members proficient in law shall participate in the decisions of the Court of

Appeal. More than five members proficient in law and three technologically qualified

members may not sit on the Court.

If the Court of Appeal finds that the participation of technologically qualified members

is evidently unnecessary, then the Court of Appeal is competent without such

members.

In cases concerning review permits the Court of Appeal shall include three members

proficient in law. One technologically qualified member may, however, serve on the

Court instead of one of the members proficient in law. (Act 2005:692).

Article 68. The Government or an Authority designated by the Government shall

appoint, for a specified period of time, the persons who shall serve as technologically

qualified members of the District Court and of the Court of Appeal.

Where a technologically qualified member participates in the considerations of a case

and a circumstance occurs resulting in the expiry of the appointment, the appointment

shall nevertheless be valid in the case in progress.

For each particular case the President of the Court shall select, from among those

appointed, the members that shall serve on the Court. (Act 2013:84)

Article 68 a. In a civil litigation pursuant to Article 65, the Court may, where a

complete translation into Swedish of the patent document is not available at the

Patent Authority, invite the patent holder or any other party that brings an action on

the basis of a right derived from the patent holder to file a translation into Swedish of

the patent document. Where the party thus invited is the plaintiff in the case, the

invitation shall be issued indicating that the action may otherwise be dismissed. If the

invited party is the defendant in the case, the invitation shall instead be issued

indicating that the Court will otherwise prepare a translation of the patent document

at the expense of the party. (Act 2014:289)

Article 69. In cases pursuant to Article 65, the Court shall obtain an opinion from the

Court of Patent Appeals, if this is considered necessary. (Act 1977:730).

Article 70. A copy of the judgement or final decision in cases referred to in Article 65

shall be transmitted to the Patent Authority.

Chapter 10. Special Provisions.

Article 71. A patent holder who does not have his domicile in this country shall have a

representative with residence here who is empowered to receive for him service of

writs of summons, invitations and other documents in legal cases and matters

concerning the patent, with the exception of writs of summons in criminal cases and

orders for the party to appear personally before the Court. The representative shall be

communicated to the Register of Patents and recorded there.

If the patent holder has not communicated a representative as referred to in the first

Paragraph, the service may instead be carried out by sending the document to be

served on him in a prepaid letter to his address as recorded in the Register of Patents.

If there is no complete address recorded in the Register, the service may be carried

out by making the document available at the Patent Authority and by announcing the

said service and the essential contents of the document in a publication determined

by the Government. The service shall be deemed to have been performed when the

actions mentioned above have been carried out.

The Government may, on condition of reciprocity, prescribe that the provisions in the

first and second Paragraphs shall not apply in relation to a patent holder who is

domiciled in a specified foreign State or who has a representative in that foreign State

who is communicated to the Register of Patents in this country and who is empowered

in the manner prescribed in the first Paragraph. (Act 1977:700).

Article 72. If the applicant or the patent holder has, despite having observed all due

care required by the circumstances, suffered a loss of rights because he or she has

not performed an act at the Patent Authority within the time limit prescribed in this

Act or under the authority of this Act and then he or she performs the act within two

months from the removal of the cause of the non-compliance, but at the latest

within one year from the expiry of the respite, the Patent Authority shall declare the

act to have been performed in due time. If the applicant or the patent holder wishes

to obtain such a declaration, he or she shall within the time limit prescribed above,

file a request to that effect with the Patent Authority and pay a fee.

With respect to the respite referred to in Article 6, a declaration pursuant to the first

Paragraph may be made only if the application for which priority is claimed has

been filed at the latest within two months from the expiry of the respite and a

request for a declaration has been made and the fee has been paid within the same

period.

With respect to an international patent application that has been pursued in

Sweden in accordance with Article 31, the first and second Paragraphs apply also if

the applicant has suffered a loss of rights because he or she has not observed a

respite with regard to the Receiving Authority, the International Searching Authority,

the International Preliminary Examining Authority or the International Bureau. The

act that has not been performed within the respite shall in the cases referred to

here be performed at the Patent Authority. (Act 2007:516).

Article 73. If, in cases referred to in Article 31 or 38, a document or a fee which has

been sent by mail has not arrived at the Patent Authority within the prescribed time

limit, but if the action intended by the mail has been completed within two months

from the point in time when the applicant realized or should have realized that the

respite had been exceeded, but in no case later than one year after the expiry of the

respite, the Patent Authority shall declare that the act shall be deemed to have

been completed within the proper time limit, provided that

1. the interruption of the postal services occurred on any of the ten days

preceding the expiration of the respite because of war, revolution, civil

disorder, strike, natural disaster or other similar circumstance in the locality

where the sender is staying or has his place of business, and the document or

fee was mailed to the Patent Authority within five days after the resumption of

the postal service, or

2. the document or fee was mailed to the Patent Authority by registered mail no

later five days after the expiry of the respite, but only if the mail was sent by

air mail where this was possible or the sender had reason to assume that the

mailing by surface mail should have arrived to the Patent Authority within two

days from the date of the mailing.

If the applicant wishes to obtain a declaration pursuant to the first Paragraph, he

shall file a written petition to that effect at the Patent Authority within the time limit

prescribed there for the action. (Act 1983:433).

Article 74. If a request under Article 72 or 73 has been approved and as a result

thereof the processing of a patent application that has been dismissed or rejected

after having been made available under Article 22 is resumed, or a patent that has

become invalid is considered maintained, an announcement to that effect shall be

published.

If anyone after the expiry of the time limit for restoration of the dismissed

application or after the decision on rejection has gained legal force, or the patent

has become invalid, but before the said announcement has been published, has

commenced in good faith the commercial exploitation of the invention in this

country, he may, notwithstanding the patent, continue such exploitation while

retaining its general character. Such a right to exploitation shall also be granted on

corresponding conditions to anyone who has made substantial preparations for

commercial exploitation of the invention in this country,

The right under the preceding Paragraph may only be transferred to others together

with the business activity in which it originated or in which the exploitation was

intended to take place.

Article 75. Final decisions by the Patent Authority, other than those referred to in

Article 26 and decisions under Articles 42, 72 or 73, may be appealed to the Court

of Patent Appeals within two months from the date of the decision.

A final decision by the Court of Patents Appeals may be appealed to the Supreme

Administrative Court within two months from the date of the decision. In this case,

the provisions in Articles 35 to 37 of the Act on Administrative Procedures

(1971;291) on appeals against decisions by the Administrative Court of Appeal

shall apply. Decisions by the Court of Patent Appeals shall indicate that a special

review permit is required for consideration by the Supreme Administrative Court and

the grounds on which such leave is granted.(Act 2010:1395).

Article 76. Fees under this Act are decided by the Government. As regards annual

fees, the Government may prescribe that one or more of the first fee years shall be

exempt from fees. (Act 1983:433).

Article 77. The Government or the Authority designated by the Government issues

provisions concerning the implementation of this Act. Diaries kept by the Authority

shall be available to the public to the extent prescribed by the Government.

The Government may issue provisions that documents in matters relating to patent

applications may be delivered to an Authority in another State.

Furthermore, the Government may also issue provisions to the effect

1. that the examination of patent applications may, upon request by the Patent

Authority, be carried out at an Authority in another State or at an international

institution, and

2. that a party that applies for a patent on an invention for which he or she has

applied for a patent in another State, shall be obliged to report what the

Patent Authority in that State has communicated to him or her concerning the

examination of the patentability of the invention.

Provisions concerning the obligation to provide reports pursuant to the third

Paragraph, item 2, may, however, not be issued in respect of a patent application

referred to in Chapter 3, if it has been the subject of an international preliminary

examination and a report concerning that examination has been filed at the Patent

Authority. (Act 2007:516).

Article 78. If the country is at war or in danger of war, the Government may, when

called for in the public interest, prescribe that the right to a specific invention shall

be surrendered to the State or to another party designated by the Government. A

reasonable compensation shall be paid for the right to the invention thus

surrendered. If no agreement on the compensation can be reached with the party

entitled to compensation, the Court shall fix the compensation.

If a party other than the State has availed itself of the right to an invention pursuant

to the first Paragraph and if the party does not fulfil its obligations with regard to

compensation, the State shall be obliged to immediately pay the said

compensation, upon request by the party entitled to the compensation.

Article 79. Special provisions apply to inventions of importance for the defence of

the country.

Chapter 11. European Patents

Article 80. A European patent is a patent that has been granted by the European

Patent Office under the European Patent Convention, done at Munich on October 5,

1973. A European patent application is a patent application filed under the said

Convention.

An application for a European patent shall be filed at the European Patent Office.

Such an application may also be filed at the Patent Authority to be transmitted by it

to the European Patent Office. An application referred to in Article 76 of the said

Convention (European divisional application) shall, however, always be filed at the

European Patent Office.

The provisions of Articles 81 to 93 apply to a European patent for Sweden and a

European patent application designating Sweden.

Article 81. A European patent is granted when the European Patent Office has

announced its decision to approve the patent application. The European patent has

the same legal effect as a patent granted in this country and is also in other

respects subject to the same conditions as such a patent, unless otherwise provided

in this Chapter.

Article 82. A European patent has effect in Sweden only if the applicant, within

three months from the date when the European Patent Office has announced its

decision to grant the patent has,

- filed at the Patent Authority a translation, in the manner prescribed in the

third Paragraph, of the text with which the patent has been granted by

the European Patent Office and

- paid a fee for the publication.

If the European Patent Office decides that a European patent shall be maintained

in an amended wording or be limited, what has been said now applies also in

respect of the amended text.

The patent claims shall always be filed in a translation into Swedish. If the patent

has been granted in German or French, the description shall be filed in translation

into Swedish or English.

The translation shall be made available to anyone. It shall, however, not be made

available before the European Patent Office has published the European patent

application.

If the translation has been filed and the fee has been paid within the time

prescribed and the European Patent Office has announced its decision to grant the

patent or decided that the European Patent shall be maintained in an amended

wording or be limited, this fact shall be announced by the Patent Authority. (Act

2007:518).

Article 83. If the patent holder has not, within the prescribed time limit, completed

the act referred to in Article 82, first Paragraph, the provisions of Article 72, first

Paragraph, concerning patent applicants shall apply mutatis mutandis. If it is

declared, pursuant to Article 72, that such an act shall be deemed to have been

completed within the proper time limit, the Patent Authority shall announce this

fact.

If someone has, after the time limit for completion of the acts under Article 82, first

Paragraph, has expired but before the announcement has been published,

commenced in good faith the commercial exploitation of the invention in this

country or made substantial preparations for it, he shall enjoy the rights provided for

in Article 74, second and third Paragraphs. (Act 2006:625).

Article 84. (Repealed through Act 1993:1406).

Article 85. If the European Patent Office has decided to limit or, wholly or in part,

invalidate a European patent, this act shall have the same effect as if the patent

had been limited or declared invalid to the corresponding extent in Sweden. In order

for a decision on limitation to have effect in Sweden, the requirements pursuant to

Article 82 have, however, to be fulfilled. The Patent Authority shall announce the

decision. (Act 2007:516)

Article 86. Annual fees for European patents shall be paid to the Patent Authority

for each fee year commencing after the year in which the European Patent Office

announced its decision to approve the patent application.

If the annual fee for a European patent is not paid pursuant to the provisions in the

first Paragraph and in Articles 41 and 42, Article 51 shall apply mutatis mutandis.

The first annual fee for a European patent is not, however, due for payment before

two months have passed from the date on which the patent was granted. (Act

1983:433).

Article 87. A European patent application for which the European Patent Office has

accorded a filing date, shall in Sweden have the same effect as a Swedish patent

application with the same filing date. If the application under the European Patent

Convention enjoys priority from an earlier date than the filing date, such priority

shall be taken into consideration.

For the purposes of the application of Article 2, second Paragraph, second

sentence, the publication of a European patent application pursuant to Article 93 of

the European Patent Convention shall be equivalent to the application being made

available to the public pursuant to Article 22. This applies also to any publication

referred to in Articles 153.3 or 153.4 of the Convention if this publication by the

European Patent Office is considered as equivalent to a publication pursuant to

Article 93. (Act 2007:516).

Article 88. If a European patent application has been published under the European

Patent Convention and a translation into Swedish of the patent claims as worded

when published has been filed at the Patent Authority, the Patent Authority shall

publish an announcement to this effect and make the translation available to

anyone.

If someone commercially exploits an invention for which patent protection is sought

in a European patent application after the announcement pursuant to the first

Paragraph has been published, the provisions concerning patent infringement shall

apply mutatis mutandis if the application results in a patent for Sweden. In such a

case, the patent protection shall, however, extend only to what emerges from both

the patent claims as worded when published and the claims according to the

patent. Punishment shall not be imposed and compensation for damages may only

be determined pursuant to Article 58, second Paragraph.

The provisions of Article 58, third Paragraph, shall not apply if the action for

compensation is instituted at the latest one year after the time period for opposition

against the European patent expired, or, if an opposition has been filed, at the latest

one year after the decision by the European Patent Office to maintain the patent.

(Act 1980:105).

Article 89. If a European patent application or a claim that such an application shall

designate Sweden has been withdrawn or if, under the European Patent Convention,

such a withdrawal shall be deemed to have been made, and the processing of the

application has not been resumed pursuant to Article 121 of the Convention, this

shall have the same effect as a withdrawal of a patent application at the Patent

Authority.

If a European patent application has been rejected, this shall have the same effect

as a rejection of a patent application in this country.

Article 90. If a text has been translated and filed at the Patent Authority pursuant to

Article 82 or 88, the wording of the text in the language of the proceedings before

the European Patent Office is the authentic one.

When a translation referred to in the first Paragraph is made available by the Patent

Authority, it shall be evident that the wording of the language of the proceedings at

the European Patent Office is the authentic one. (Act 2014:434)

Article 91. (Repealed through Act 2014:434)

Article 92. If the European Patent Office has decided to limit or to revoke, fully or in

part, a European patent or if such circumstances have occurred as regards a

European patent application that are referred to in Article 89, but the European

Patent Office declares that, under the European Patent Convention, the patent

holder or the applicant shall be granted restitutio in integrum, this shall apply also in

Sweden.

If anyone, after the decision was issued or the circumstances occurred, but before

the European Patent Office published an announcement concerning the declaration

referred to in the first Paragraph, has, in good faith, commenced the commercial

exploitation of the invention in Sweden, or made substantial preparations therefore,

he or she shall enjoy the right specified in Article 74, second and third Paragraphs.

If the European Patent Office has set aside a decision pursuant to Article 112 a of

the European Patent Convention, the decision by the European Patent Office on the

setting aside applies also in Sweden. If a European patent has become valid in

Sweden after the European Patent Office has decided to set aside a decision, the

provisions of the second Paragraph shall apply, if the exploitation had commenced

or preparations were made before the announcement of the decision on the setting

aside was published. The corresponding applies if the patent protection for a

European patent with validity in Sweden has been extended after the European

Patent Office has decided on the setting aside of a decision. (Act 2007:516).

Article 93. If a European patent application that has been filed at a national Patent

Authority is deemed to be withdrawn because the European Patent Office did not

receive it within the prescribed time limit, the Patent Authority shall, pursuant to a

claim by the applicant, take up the application for processing as converted into an

application for a Swedish patent, provided

1. that the claim is filed at the National Authority that received the patent

application within three months from the point in time when the applicant

was notified that the application was deemed to be withdrawn and,

furthermore, it is received by the Patent Authority within 20 months from

the date of filing of the application or, if priority is claimed, the date from

which priority is claimed, and

2. that the applicant pays, within the time period determined by the

Government, the prescribed application fee and files a translation into

Swedish or English of the patent application, or, if the application is drawn

up in English, a copy of the application.

If the patent application fulfils the requirements as to the form of the application

prescribed in the European Patent Convention and its Implementing Regulations, it

shall be accepted in this respect. (Act 2014:289)

Chapter 12. Pledge.

Article 94. Patents that have been granted or that have effect in this country may be

pledged pursuant to the provisions in this Chapter.

Pledges may also apply to

1. a Swedish patent application,

2. an international patent application that has been pursued under Article 31 or

which has been taken up for processing in accordance with Article 33, third

Paragraph, or Article 38, or

3. a European patent application for which a translation in accordance with Article

88 has been received by the Patent Authority or which has been converted under

Article 93.

A pledge of a patent application also extends to a part of the application that becomes

the subject of a division or a breaking out. (Act 1987:1330).

Article 95. A pledge of a patent or a patent application comes into being by

registration of a written contract pledging the property. The application for registration

shall be filed at the Patent Authority.

If a registered pledge has been transferred to another party, this fact shall, upon

request, be recorded in the Register of Patents or the Diary of Patent Applications.

If a pledge has been granted to several parties individually, precedence shall be given

to the grant for which the application for registration was first received by the Patent

Authority, unless otherwise agreed.

If applications for registration of several pledges are filed on the same day,

precedence shall be given to them in accordance with the chronological order in which

they took place, unless otherwise agreed. If the contracts are simultaneous or it

cannot be determined in which chronological order they took place, they shall have the

same right. (Act 1987:1330).

Article 96. An application for registration under Article 95 shall be made by the party

having the right to the patent or the patent application or by the party to whom a

pledge has been granted. The applicant shall prove the right of the pledger to the

patent or the patent application.

The holder of the patent recorded in the Register of Patents shall be deemed to have

the right to the patent unless the case shows otherwise. If the application for

registration relates to a pledge of a patent application, the party that is registered as

the inventor or his assignee shall be deemed to have the right to the patent

application, unless the case shows otherwise.

If, when the application for registration is filed, the pledger does not have the pledged

property at his disposal due to distraint, bankruptcy, legal incapacity, ensuring of

payment, sequestration or for some other reason, the application must not be

approved. (Act 1987:1330).

Article 97. A contract in which a patent is pledged may be registered when the patent

has been granted or, if the contract relates to a European patent, when it has come

into effect in this country pursuant to Article 82.

A contract in which a patent application is pledged may be registered when the patent

application has been recorded in the Diary at the Patent Authority, or, if the contract is

related to a European patent application, when an announcement under Article 88

has been published.

If a pledged patent application results in the granting of a patent, the patent shall

thereafter constitute the pledged property. (Act 1987:1330).

Article 98. Even though a registration has been made, the right to the pledged property

only applies if the contract was concluded by a party that is the proper owner of the

property and is entitled to dispose thereof and if the contract is not invalid for any

other reason. (Act 1987:1330).

Article 99. The pledge becomes invalid if the patent or the patent application has been

transferred to another party or otherwise is no longer valid due to the provisions of this

Act. (Act 1987:1330).

Article 100. The registration shall be removed from the files if the pledge, through a

judgement that has gained legal force has been declared invalid or if the pledge has

lapsed or otherwise has ceased to be valid. (Act 1987:1330).

Article 101. The pledging of a patent or a patent application has effect from the time

of the application for registration under Article 95 against anyone else who later

acquires ownership of, or any other right in, the property.

A licence agreement is valid against the pledgee if the agreement was concluded

before the application for registration of the pledge contract. (Act 1987:1330).

Article 102. The provisions in any other laws concerning pledges upon distraint or upon

bankruptcy also apply to pledges of patents or patent applications. The receipt by the

Patent Authority of an application for registration under Article 95 has the same legal

effects as when a pledgee takes possession of a movable object.

If a pledged patent or a patent application is being sold upon distraint or bankruptcy,

licence agreements referred to in Article 101, second Paragraph, shall remain in force.

(Act 1987:1330).

Article 103. The pledgee may sell the pledge and obtain his claim from the proceeds

only if he has previously informed the debtor and other known parties about the sale

and they have been given sufficient opportunity to look after their interests.

After a sale pursuant to this Article, license agreements referred to in Article 101,

second Paragraph, remain in force. (Act 1987:1330).

Article 104. Anyone who applies for registration pursuant to this Chapter shall pay a

fee. The Government determines the amount of the fee. (Act 1987:1330).

Chapter 13. Supplementary Protection.

Article 105. Anyone who applies for supplementary protection or extension of the

period for a supplementary protection in accordance with Council Regulation (EEC) No

1768/92 of 18 June 1992 concerning the creation of a supplementary protection

certificate for medicinal products or for supplementary protection in accordance with

Regulation (EC) No 1610/96 of the European Parliament and of the Council of 23

June 1996 concerning the creation of a supplementary protection certificate for plant

protection products shall pay a fixed application fee. (Act 2007;242).

Also an annual fee shall be paid for the supplementary protection. The fee year is

computed from the date when the protection commenced to be valid and thereafter

from the corresponding date. (Act 2007: 242).

Article 106. The provisions in Chapter 9 on liability shall also apply to supplementary

protection. (Act 1994:1511)

Articles 106 to 114. (Repealed by Act 1994:1511).

Entry Into Force and Transitional Provisions. ((Not translated)

Open PDF open_in_new

Loi n° 1967:837 sur les brevets (telle que modifiée jusqu'à la loi n° 1994:234)

Loi (1967:837) sur les brevets

SUEDE

Loi sur les brevets (n0 837 du 1er décembre 1967, modifiée en dernier lieu par

les lois n06 1406 de 1993 et 234 de 1994)*

TABLE DES MATIERES**

Articles Chapitre 1er: Dispositions générales ................................................................................. 1 - 6 Chapitre 2: Instruction des demandes de brevet en Suède.............................................. 7 - 27 Chapitre 3: Demandes internationales de brevet ............................................................ 28 - 38 Chapitre 4: Etendue et durée du brevet........................................................................... 39 - 40 Chapitre 5: Paiement des taxes annuelles ....................................................................... 41 - 42 Chapitre 6: Licences, cessions, etc. ................................................................................ 43 - 50 Chapitre 7: Déchéance du brevet, etc. ............................................................................ 51 - 55 Chapitre 8: Obligation de fournir des renseignements.................................................... 56 Chapitre 9: Responsabilité et obligation de verser une indemnité, etc. .......................... 57 - 70 Chapitre 10: Dispositions particulières............................................................................. 71 - 79 Chapitre 11: Brevets européens........................................................................................ 80 - 93 Chapitre 12: Nantissement ............................................................................................... 94 - 104 Chapitre 13: Protection complémentaire pour les médicaments....................................... 105 - 114 Entrée en vigueur et dispositions transitoires1

Chapitre 1er Dispositions générales

Art. premier. L’auteur d’une invention susceptible d’application industrielle ou son ayant cause a le droit d’obtenir, sur demande, conformément aux dispositions des chapitres premier à 10 de la présente loi, un brevet pour cette invention et d’acquérir ainsi un droit exclusif d’exploitation commerciale de l’invention. Des dispositions relatives au brevet européen figurent au chapitre 11 de la présente loi.

Ne peuvent en aucun cas être considérés comme des inventions: 1) les découvertes, théories scientifiques ou méthodes mathématiques; 2) les créations esthétiques; 3) les plans, principes ou méthodes en vue d’exercer des actions intellectuelles, en matière de

jeu ou dans le domaine des activités économiques, ainsi que les programmes d’ordinateur; 4) les présentations d’informations.

Les méthodes de traitement chirurgical ou thérapeutique et les méthodes de diagnostic appliquées aux êtres humains ou aux animaux ne sont pas non plus considérées comme des inventions. La présente disposition n’interdit pas, cependant, de délivrer des brevets pour des produits, y compris des substances et des compositions de substances, destinés à être utilisés avec des méthodes de ce type.

Ne sont pas brevetables: 1) les inventions dont l’exploitation serait contraire à l’ordre public ou aux bonnes moeurs;

* Titre officiel : Patentlag. Entrée en vigueur (de la dernière loi amendée) : 1er juillet 1994. Source : Reproduit de la traduction anglaise de l'Association suédoise des conseils en brevets (Svenska Patentombudsföreningen)

en coopération avec le Ministère de la justice et l'Office des brevets et de l'enregistrement. ** Ajoutée par l'OMPI. 1 Non reproduites ici (N.d.l.r.).

2) les variétés végétales, races animales ou procédés essentiellement biologiques d’obtention de végétaux ou d’animaux; des brevets peuvent toutefois être délivrés pour des procédés microbiologiques et pour des produits obtenus par ces procédés.

Art. 2. Il ne peut être délivré de brevet que pour une invention qui est nouvelle par rapport à ce qui était connu avant la date de dépôt de la demande et qui en diffère fondamentalement.

Est considéré comme connu tout ce qui a été rendu accessible à tous par des écrits, des conférences, une exploitation publique, ou autrement. Est aussi considéré comme connu le contenu d’une demande de brevet déposée en Suède avant la date de dépôt, si cette demande est rendue accessible à tous conformément à l’article 22. La condition énoncée au premier alinéa ci-dessus, selon laquelle l’invention doit différer fondamentalement de ce qui était connu avant la date de dépôt de la demande, ne s’applique toutefois pas au contenu de cette demande.

Les articles 29, 38 et 87 ci-après contiennent des dispositions en vertu desquelles, en cas d’application du deuxième alinéa ci-dessus, une demande visée aux chapitres 3 ou 11 ci-après a, dans certains cas, le même effet qu’une demande déposée en Suède.

La disposition du premier alinéa ci-dessus, selon laquelle l’invention doit être nouvelle, n’interdit pas de délivrer un brevet pour une substance connue ou une composition connue de substances, destinée à être utilisée avec une méthode mentionnée au troisième alinéa de l’article premier, pour autant que l’utilisation de cette substance ou de cette composition avec des méthodes de ce type ne soit pas connue.

Un brevet peut être délivré en dépit du fait que l’invention a été rendue accessible à tous au cours des six mois qui précèdent le dépôt de la demande

1) s’il y a eu un abus évident à l’égard du déposant ou de son prédécesseur en droit, ou 2) si l’invention a été divulguée par le déposant ou son prédécesseur en droit lors d’une

exposition internationale officielle ou officiellement reconnue selon la Convention sur les expositions internationales signée à Paris le 22 novembre 1928.

Art. 3. Sous réserve des exceptions mentionnées ci-après, le droit exclusif conféré par le brevet implique que nul n’est autorisé, sans le consentement du titulaire, à utiliser l’invention

1) en fabriquant, en offrant, en mettant sur le marché ou en exploitant un produit protégé par le brevet ou en important ou en détenant un tel produit à ces fins;

2) en exploitant un procédé protégé par le brevet ou, sachant ou devant à l’évidence savoir que l’exploitation du procédé est interdite sans le consentement du titulaire, en offrant l’exploitation de ce procédé en Suède;

3) en offrant, en mettant sur le marché ou en exploitant un produit fabriqué à l’aide d’un procédé protégé par le brevet ou en important ou en détenant un tel produit à ces fins. Le droit exclusif implique aussi que nul ne peut, sans le consentement du titulaire, exploiter

l’invention en offrant ou en fournissant à une personne qui n’est pas habilitée à l’exploiter des moyens d’exécuter l’invention en Suède qui sont en rapport avec un élément essentiel de l’invention, si la personne qui offre ou fournit les moyens sait ou devrait savoir à l’évidence que ces moyens conviennent pour l’exploitation de l’invention et sont destinés à être utilisés à cette fin. Si les moyens sont constitués par un produit commercial accessible à tous, le présent alinéa ne s’applique que si la personne qui les offre ou les fournit tente d’inciter leur destinataire à commettre des actes mentionnés au premier alinéa ci-dessus. Pour l’application des dispositions du présent alinéa, les personnes qui utilisent l’invention d’une façon mentionnée aux points 1), 3) ou 4) du troisième alinéa ne sont pas considérées comme habilitées à exploiter l’invention.

Ne relèvent pas du droit exclusif: 1) l’utilisation non commerciale de l’invention; 2) l’utilisation d’un produit protégé par le brevet et mis sur le marché à l’intérieur de l’Espace

économique européen par le titulaire ou avec son consentement; 3) l’utilisation de l’invention à des fins expérimentales en rapport avec celle-ci; 4) la préparation d’un médicament en pharmacie selon les prescriptions d’un médecin, dans les

cas individuels, ou les actes accomplis avec un médicament ainsi préparé.

Art. 4. Quiconque, au moment où la demande de brevet a été déposée, exploitait l’invention commercialement en Suède peut, nonobstant l’existence du brevet, poursuivre cette exploitation en lui

conservant un caractère général pour autant qu’elle ne constituait pas un abus évident à l’égard du déposant ou de son prédécesseur en droit. Ce droit d’exploitation appartient aussi, dans des conditions analogues, à quiconque avait fait des préparatifs sérieux en vue d’exploiter commercialement l’invention en Suède.

Le droit prévu à l’alinéa précédent ne peut être transféré à autrui qu’avec l’entreprise dans laquelle il a pris naissance ou était destiné à être exploité.

Art. 5. La délivrance d’un brevet ne fait pas obstacle à l’exploitation d’une invention, pour leurs besoins, sur les navires, aéronefs et autres moyens de transport étrangers lorsqu’ils pénètrent temporairement en Suède en trafic régulier ou autrement.

Le Gouvernement peut décider que, nonobstant la délivrance d’un brevet, des pièces détachées et accessoires d’aéronefs peuvent être importés en Suède et y être utilisés pour la réparation d’aéronefs immatriculés dans un pays étranger accordant les mêmes privilèges aux aéronefs immatriculés en Suède.

Art. 6. Pour l’application des premier, deuxième et quatrième alinéas de l’article 2, et de l’article 4, une demande de brevet relative à une invention divulguée, au cours des douze mois qui précèdent la date de dépôt, dans une demande de brevet déposée en Suède ou dans une demande de brevet, de certificat d’auteur d’invention ou de modèle d’utilité déposée dans un pays étranger partie à la Convention de Paris pour la protection de la propriété industrielle du 20 mars 1883, est réputée déposée en même temps que la demande antérieure si le déposant en fait la demande. Cette priorité peut aussi découler d’une demande de protection qui ne se rapporte pas à un pays partie à ladite Convention si la priorité correspondante découlant de demandes déposées en Suède est accordée là où la demande antérieure a été déposée et si la législation en vigueur dans le pays considéré correspond pour l’essentiel aux dispositions de la Convention.

Le Gouvernement ou, si celui-ci en décide ainsi, l’administration des brevets, détermine dans quel ordre une revendication de priorité doit être présentée et quelles pièces doivent être produites à l’appui de cette revendication. Si ces dispositions ne sont pas observées, la priorité ne peut être invoquée.

Chapitre 2 Instruction des demandes de brevet en Suède

Art. 7. Dans la présente loi, on entend par administration des brevets l’administration des brevets de la Suède, sauf indication contraire. L’administration des brevets de la Suède est l’Office des brevets et de l’enregistrement.

Art. 8. La demande de brevet doit être présentée par écrit et déposée auprès de l’administration des brevets ou, dans le cas mentionné au chapitre 3, auprès de l’administration des brevets d’un pays étranger ou auprès d’une organisation internationale.

La demande doit contenir une description de l’invention, accompagnée le cas échéant de dessins s’ils sont nécessaires, et exposer clairement l’objet de la protection demandée (revendications). Le fait que l’invention porte sur un composé chimique n’implique pas qu’une utilisation déterminée doive être divulguée dans les revendications. La description doit être suffisamment claire pour qu’une personne du métier puisse exécuter l’invention en suivant les directives qu’elle contient. Une invention qui concerne un procédé microbiologique ou un produit obtenu à l’aide d’un tel procédé n’est considérée, dans les cas indiqués à l’article 8a, comme divulguée de façon suffisamment claire que si les conditions dudit article sont en outre remplies.

La demande doit contenir aussi un abrégé de la description et des revendications. L’abrégé sert uniquement d’information technique et ne peut pas être pris en considération à d’autres fins.

Le nom de l’inventeur doit être indiqué dans la demande. Lorsqu’un brevet est demandé par une personne autre que l’inventeur, le déposant doit justifier de son droit à l’invention.

Le déposant doit acquitter la taxe de dépôt prescrite. En outre, la demande donne lieu au paiement d’une taxe annuelle pour chaque année de taxe qui commence avant que la demande ait fait l’objet d’une décision définitive.

L’année de taxe au sens de la présente loi est l’année qui se compte, la première fois, à partir de la date à laquelle la demande a été déposée ou est réputée avoir été déposée, et, par la suite, à partir de la date correspondante selon le calendrier.

Art. 8a. Lorsque l’exécution d’une invention fait intervenir l’utilisation d’un micro-organisme qui n’est pas accessible à tous et qui ne peut pas être décrit dans les pièces de la demande d’une façon permettant à une personne du métier d’exécuter l’invention en suivant les directives qu’elle contient, une culture de cet organisme doit être déposée au plus tard à la date de dépôt de la demande. Cette culture doit ensuite rester déposée en permanence de façon à permettre à quiconque est autorisé, selon la présente loi, à obtenir un échantillon de la culture, de s’en faire remettre un échantillon en Suède. Le Gouvernement prescrit le lieu où les dépôts peuvent être effectués.

Si une culture déposée cesse d’être viable ou qu’une autre raison empêche la remise d’échantillons de celle-ci, elle peut être remplacée par une culture nouvelle du même organisme dans le délai et les conditions prescrits par le Gouvernement. Si ce fait est intervenu, le nouveau dépôt est réputé avoir été effectué à la date du dépôt précédent.

Art. 9. Si le déposant le demande et acquitte la taxe correspondante, l’administration des brevets accepte, aux conditions fixées par le Gouvernement, que la demande fasse l’objet d’une recherche de nouveauté au sein d’une administration chargée de la recherche internationale, conformément à l’article 15.5) du Traité de coopération en matière de brevets fait à Washington le 19 juin 1970.

Art. 10. Deux inventions indépendantes ou davantage ne peuvent pas faire l’objet d’une même demande de brevet.

Art. 11. Une demande de brevet se rapportant à une invention divulguée dans une demande antérieure du même déposant et qui n’a pas encore fait l’objet d’une décision définitive doit, sur requête du déposant et aux conditions fixées par le Gouvernement, être considérée comme déposée au moment où les pièces divulguant l’invention ont été remises à l’administration des brevets.

Art. 12. Le déposant qui n’est pas domicilié en Suède doit y avoir un mandataire habilité à le représenter pour tout ce qui concerne la demande.

Art. 13. La demande de brevet ne doit pas subir de modification étendant la ou les revendications à des éléments qui ne figuraient pas dans cette demande lorsqu’elle a été déposée ou est réputée avoir été déposée selon les dispositions de l’article 14.

Art. 14. Lorsque le déposant modifie sa demande dans les six mois qui suivent la date de dépôt, la demande doit, s’il en fait la requête, être considérée comme déposée au moment où la modification a été faite.

La requête mentionnée au premier alinéa ci-dessus doit être faite dans les deux ans qui suivent la date de dépôt. Elle ne peut être faite qu’une seule fois et ne peut pas être retirée.

Art. 15. Si le déposant n’a pas observé les dispositions relatives à la demande ou si l’administration des brevets estime que d’autres obstacles s’opposent à l’acceptation de sa demande, elle en avise officiellement le déposant et lui impartit un certain délai pour faire des observations ou pour effectuer des corrections. L’administration des brevets peut cependant, sans consulter le déposant, apporter à l’abrégé les modifications qu’elle juge nécessaires.

Si, dans le délai imparti, le déposant néglige de présenter ses observations ou de prendre des mesures pour répondre aux objections soulevées, la demande est classée. Cette mesure est signifiée par un avis officiel.

Une demande classée est reprise si, dans les quatre mois qui suivent l’expiration du délai imparti, le déposant présente une déclaration ou prend des mesures pour répondre aux objections et s’il acquitte, dans le même délai, la taxe de reprise prescrite.

Si le déposant n’acquitte pas la taxe annuelle selon les dispositions des articles 8, 41 et 42, la demande est classée sans avis officiel préalable. Une demande ainsi classée ne peut pas être reprise.

Art. 16. Si, après que le déposant a présenté ses observations, des obstacles s’opposent à l’acceptation de sa demande et s’il a eu la faculté de faire des observations sur ces obstacles, la demande est rejetée, à moins qu’il n’existe des motifs fondés d’envoyer un second avis officiel au déposant.

Art. 17. Si quelqu’un affirme devant l’administration des brevets que le droit légitime à l’invention lui appartient et s’il y a un doute, l’administration des brevets peut impartir au requérant un certain délai pour se pourvoir en justice, faute de quoi cette réclamation pourrait ne pas être prise en considération dans la suite de l’examen de la demande de brevet.

Si un litige concernant le droit légitime à l’invention est en instance devant les tribunaux, la demande de brevet peut être suspendue jusqu’à ce que ce litige soit définitivement tranché par la justice.

Art. 18. Si quelqu’un peut établir devant l’administration des brevets que le droit légitime à l’invention lui appartient, ladite administration transfère la demande à son nom, s’il en fait la requête. Le bénéficiaire du transfert doit acquitter une nouvelle taxe de dépôt.

Lorsqu’une requête tendant au transfert d’une demande a été faite, la demande ne peut pas être classée, rejetée ni acceptée avant que cette requête ait fait l’objet d’une décision définitive.

Art. 19. Si la demande est complète et si aucun obstacle à la délivrance d’un brevet n’est découvert, l’administration des brevets informe officiellement le déposant qu’un brevet peut être délivré.

Le déposant doit acquitter la taxe de délivrance prescrite dans les deux mois suivant la date de notification, à défaut de quoi la demande est classée. L’instruction d’une demande classée est reprise si, dans les quatre mois qui suivent l’expiration du délai précité, le déposant acquitte la taxe de délivrance et la taxe de reprise prescrite.

Lorsqu’une demande de brevet est déposée par un inventeur pour lequel le paiement de la taxe de délivrance entraîne des difficultés notables, l’administration des brevets peut l’exempter de cette obligation s’il présente à cet effet une requête écrite dans les deux mois suivant la date de notification. Si l’administration des brevets rejette la requête de l’inventeur, une taxe acquittée dans les deux mois qui suivent est considérée comme acquittée en temps voulu.

Art. 20. Si le déposant satisfait aux prescriptions de l’article 19 et s’il n’existe aucun obstacle à la délivrance d’un brevet, l’administration des brevets accepte la demande. Cette décision fait l’objet d’une annonce.

Le brevet est considéré comme délivré dès lors que la décision d’accepter la demande de brevet a été annoncée. Tout brevet délivré est inscrit au registre des brevets tenu par l’administration des brevets. Un document attestant la délivrance du brevet est également remis à l’intéressé.

Lorsqu’un brevet a été délivré, il n’est plus possible d’apporter aux revendications des modifications qui auraient pour objet d’étendre la protection conférée par le brevet.

Art. 21. A compter de la date de délivrance, l’administration des brevets tient à la disposition du public un fascicule du brevet. Ce fascicule contient une description de l’invention, les revendications et l’abrégé, de même qu’il indique l’identité du titulaire et de l’inventeur.

Art. 22. A partir du jour où le brevet est délivré, les pièces du dossier sont accessibles à tous. Passé un délai de 18 mois à compter de la date de dépôt de la demande de brevet ou, si une priorité est

revendiquée, à compter du jour à partir duquel elle est revendiquée, les pièces relatives au brevet, si elle n’ont pas déjà été rendues publiques en vertu du premier alinéa, sont accessibles à tous. Toutefois, si la demande a été classée ou rejetée, les pièces ne sont rendues accessibles à tous que si le déposant requiert que la procédure soit reprise, forme un recours ou dépose une requête selon les dispositions de l’article 72 ou 73.

Sur requête du déposant, les pièces sont rendues accessibles à tous plus tôt qu’il n’est prévu aux premier et deuxième alinéas ci-dessus.

Lorsque les pièces sont rendues accessibles à tous en vertu du deuxième ou du troisième alinéa, le fait est annoncé.

Lorsqu’une pièce contient un secret commercial et ne concerne pas l’invention pour laquelle le brevet est demandé ou a été délivré, l’administration des brevets, si la requête en est faite et si des motifs particuliers le justifient, peut ordonner qu’elle ne soit pas rendue accessible à tous. Si une requête en ce sens a été faite, la pièce n’est pas rendue accessible à tous avant le rejet de la requête par une décision devenue exécutoire.

Si une culture de micro-organisme a été déposée conformément à l’article 8a, chacun a le droit d’en obtenir des échantillons dès que les pièces sont rendues accessibles à tous en vertu des premier, deuxième ou troisième alinéas ci-dessus. Ce nonobstant, les échantillons ne doivent pas être remis à des personnes qui, par

suite de dispositions contenues dans une loi ou autre ordonnance, ne sont pas habilitées à s’occuper du micro-organisme déposé. De même, les échantillons ne doivent pas être remis à des personnes au sujet desquelles on peut supposer que le maniement de l’échantillon comportera un risque évident en raison des propriétés nuisibles du micro-organisme.

Jusqu’à ce que le brevet ait été délivré ou que la demande de brevet ait fait l’objet d’une décision définitive sans aboutir à la délivrance d’un brevet, les échantillons de la culture déposée ne peuvent être remis, si le déposant en fait la requête et nonobstant les dispositions contenues dans la première phrase du sixième alinéa ci-dessus, qu’à un expert désigné. Le Gouvernement prescrit le délai dans lequel cette requête peut être faite et la personne qui peut agir en qualité d’expert pour celui qui souhaite obtenir un échantillon.

Quiconque souhaite obtenir un échantillon doit en faire la requête par écrit auprès de l’administration des brevets et déposer un engagement de la teneur prescrite par le Gouvernement pour éviter l’utilisation abusive de l’échantillon. Si l’échantillon ne peut être remis qu’à un expert désigné, l’engagement doit être déposé par ce dernier.

Art. 23. Lorsque l’administration des brevets classe ou rejette une demande rendue accessible à tous, elle publie la décision correspondante dès que celle-ci est devenue exécutoire.

Art. 24. Toute personne peut former opposition contre un brevet qui a été délivré. L’opposition doit être notifiée par écrit à l’administration des brevets dans les neuf mois qui suivent la date de délivrance du brevet.

L’administration des brevets informe le titulaire de l’opposition et lui offre la possibilité de formuler des observations. Les dispositions de l’article 12 s’appliquent aussi au titulaire du brevet pendant la procédure d’opposition.

En cas de retrait de l’opposition, la procédure peut être poursuivie si des motifs particuliers le justifient.

Art. 25. L’administration des brevets prononce la révocation du brevet après opposition si: 1) le brevet a été délivré alors que les conditions fixées aux articles premier et 2 n’étaient pas

remplies, 2) le brevet se rapporte à une invention qui n’est pas divulguée d’une manière suffisamment

claire pour qu’une personne du métier puisse l’exécuter en suivant les directives contenues dans la description, ou si

3) le brevet comporte un élément qui n’apparaissait pas dans la demande déposée. Lorsqu’il n’existe aucun des obstacles au maintien du brevet décrits au premier alinéa ci-dessus,

l’administration des brevets rejette l’opposition. Si, au cours de la procédure d’opposition, le titulaire du brevet a apporté des modifications telles qu’il

n’existe aucun obstacle selon le premier alinéa ci-dessus au maintien du brevet modifié, l’administration des brevets prononce le maintien du brevet sous sa forme modifiée.

Toute décision de l’administration des brevets concernant une opposition doit faire l’objet d’une annonce lorsqu’elle devient exécutoire. Si la décision entraîne une modification du brevet, l’administration des brevets met à la disposition du public un nouveau fascicule de brevet et délivre un nouveau titre.

Art. 26. Le déposant peut faire recours de toute décision définitive rendue à son encontre par l’administration des brevets au sujet d’une demande de brevet. Le titulaire du brevet ou l’opposant, selon la teneur de la décision, peut faire recours d’une décision définitive concernant une opposition à un brevet. Si l’opposant renonce à la procédure, celle-ci peut néanmoins être poursuivie lorsque des motifs particuliers le justifient.

Le déposant peut recourir contre le rejet d’une requête en reprise de la procédure selon le troisième alinéa de l’article 15 ou le deuxième alinéa de l’article 19 ou contre l’acceptation d’une requête en transfert de la demande selon l’article 18. Le rejet d’une requête en transfert de la demande selon l’article 18 peut faire l’objet d’un recours du requérant.

Le rejet d’une requête en protection de secrets commerciaux selon le cinquième alinéa de l’article 22 peut faire l’objet d’un recours du requérant.

Les dispositions relatives aux recours contre les décisions rendues conformément à l’article 42, 72 ou 73 figurent à l’article 75.

Art. 27. Les recours prévus à l’article 26 doivent être formés auprès du tribunal d’appel en matière de brevets dans un délai de deux mois à compter de la date de la décision.

Un recours contre une décision définitive du tribunal d’appel en matière de brevets peut être formé devant le Tribunal administratif suprême dans un délai de deux mois à compter de la date de la décision. Le recours ne peut porter sur d’autres revendications que celles visées dans la décision contestée. A tous autres égards, les dispositions des articles 35 à 37 du Code de procédure administrative (1971:291) concernant les recours formés contre les décisions du tribunal d’appel administratif sont applicables. Le tribunal d’appel en matière de brevets doit indiquer dans ses décisions que l’examen des recours par le Tribunal administratif suprême est soumis à autorisation spéciale, ainsi que les motifs pour lesquels cette autorisation est accordée.

Les dispositions du cinquième alinéa de l’article 22 s’appliquent aux pièces communiquées au tribunal d’appel en matière de brevets ou au Tribunal administratif suprême.

Chapitre 3 Demandes internationales de brevet

Art. 28. Par demande internationale de brevet, on entend une demande déposée en vertu du Traité de coopération en matière de brevets fait à Washington le 19 juin 1970.

La demande internationale de brevet doit être déposée auprès d’une administration de brevets ou d’une organisation internationale habilitée à la recevoir en vertu du Traité de coopération en matière de brevets et de son règlement d’exécution (office récepteur). L’administration suédoise des brevets a la qualité d’office récepteur en vertu des dispositions prises par le Gouvernement. Le déposant doit acquitter la taxe prescrite pour une demande internationale de brevet déposée auprès de l’administration suédoise des brevets.

Les dispositions des articles 29 à 38 régissent les demandes internationales de brevet désignant la Suède. Toutefois, lorsque dans une telle demande, un brevet européen est demandé pour la Suède, c’est le chapitre 11 qui s’applique.

Art. 29. La demande internationale de brevet à laquelle l’office récepteur a attribué une date de dépôt international produit, en Suède, les mêmes effets qu’une demande suédoise de brevet déposée le même jour. La deuxième phrase du deuxième alinéa de l’article 2 ne s’applique toutefois qu’aux demandes traitées conformément à l’article 31.

Art. 30. Une demande internationale de brevet est considérée comme retirée en ce qui concerne la Suède dans les cas mentionnés à l’article 24.1)i) et ii) du Traité de coopération en matière de brevets.

Art. 31. Si le déposant souhaite faire poursuivre la procédure pour la Suède à l’égard d’une demande internationale de brevet, il doit, dans un délai de 20 mois à compter de la date de dépôt international ou, si une priorité est revendiquée, à compter de la date à partir de laquelle la priorité est revendiquée, déposer, auprès de l’administration des brevets, une traduction en suédois, dans la mesure fixée par le Gouvernement, de la demande internationale de brevet ou, si la demande est rédigée en suédois, une copie de celle-ci. Dans le même délai, il doit payer la taxe prescrite à l’administration des brevets.

Si le déposant a demandé que sa demande internationale fasse l’objet d’un examen préliminaire international et s’il a, dans un délai de 19 mois à compter de la date fixée au premier alinéa ci-dessus, déclaré, conformément au Traité de coopération en matière de brevets et à son règlement d’exécution, qu’il a l’intention d’utiliser le résultat de cet examen en demandant un brevet pour la Suède, il doit remplir les conditions fixées au premier alinéa ci-dessus dans un délai de 30 mois à compter de la date précitée.

Si le déposant a acquitté la taxe prescrite dans le délai fixé au premier ou deuxième alinéa ci-dessus, la traduction ou la copie exigée peut être déposée dans un délai supplémentaire de deux mois, à condition qu’une taxe supplémentaire prescrite soit acquittée dans ce dernier délai.

Si le déposant n’observe pas les dispositions du présent article, la demande est considérée comme retirée pour la Suède.

Art. 32. Si le déposant retire la demande d’examen préliminaire international ou sa déclaration d’intention d’utiliser le résultat de cet examen pour demander un brevet pour la Suède, la demande internationale de brevet est considérée comme retirée pour la Suède, à moins que le retrait ne soit effectué

avant l’expiration du délai fixé au premier alinéa de l’article 31 et que le déposant ne fasse poursuivre la procédure concernant la demande dans le délai fixé au premier ou troisième alinéa de l’article 31.

Art. 33. Si la procédure concernant une demande internationale de brevet a été poursuivie conformément à l’article 31, le chapitre 2 s’applique à cette demande et à son instruction, sauf disposition contraire du présent article ou des articles 34 à 37. La demande ne peut toutefois être examinée avant l’expiration du délai applicable en vertu du premier ou deuxième alinéa de l’article 31 que sur requête du déposant.

L’obligation prévue à l’article 12 d’avoir un mandataire domicilié en Suède devient applicable dès que la demande peut faire l’objet d’un examen.

Les dispositions des deuxième et troisième alinéas de l’article 22 deviennent applicables avant même la poursuite de la procédure concernant la demande, dès que le déposant a satisfait à l’obligation fixée par l’article 31 de produire une traduction de la demande ou, si la demande a été rédigée en suédois, dès que le déposant en a remis copie à l’administration des brevets.

Pour les demandes internationales de brevet, en cas d’application des articles 48, 56 et 60, la déclaration selon laquelle les pièces qui constituent la demande ont été rendues accessibles à tous conformément à l’article 22 signifie que ces pièces ont été rendues accessibles à tous conformément au troisième alinéa de l’article 22.

Si la demande de brevet répond aux conditions de forme et de fond fixées par le Traité de coopération en matière de brevets et son règlement d’exécution, elle est acceptée sur la forme et le fond.

Art. 34. Une demande internationale de brevet ne peut aboutir ni à la délivrance d’un brevet ni à une décision de rejet de la part de l’administration des brevets avant l’expiration du délai fixé par le Gouvernement, à moins que le déposant ne consente à ce qu’elle fasse l’objet d’une décision plus tôt.

Art. 35. Une demande internationale de brevet ne peut pas, sans le consentement du déposant, aboutir à la délivrance d’un brevet ou être rendue publique par l’administration des brevets avant d’avoir été publiée par le Bureau international de l’Organisation Mondiale de la Propriété Intellectuelle ou, à défaut, avant l’expiration d’un délai de 20 mois à compter de la date de dépôt international ou bien, si une priorité est revendiquée, à compter de la date à partir de laquelle cette priorité est revendiquée.

Art. 36. Lorsqu’une partie d’une demande internationale de brevet n’a pas fait l’objet d’une recherche internationale ou d’un examen préliminaire international parce qu’il a été constaté que la demande comporte plusieurs inventions indépendantes et parce que le déposant n’a pas acquitté, dans le délai prescrit, la taxe additionnelle prévue par le Traité de coopération en matière de brevets, l’administration des brevets détermine si cette constatation est exacte. Lorsque la constatation se révèle exacte, la partie de la demande qui n’a pas fait l’objet de la recherche ou de l’examen est considérée comme retirée auprès de l’administration des brevets si le déposant ne verse pas à celle-ci la taxe prescrite dans un délai de deux mois après qu’elle lui a expédié la notification de sa décision. Lorsque l’administration des brevets considère que cette constatation n’était pas exacte, elle fait examiner la demande dans sa totalité.

Le déposant peut former recours contre une décision rendue en vertu du premier alinéa ci-dessus lorsque l’administration des brevets a constaté que la demande de brevet comporte des inventions indépendantes. En pareil cas, les dispositions des premier et deuxième alinéas de l’article 27 s’appliquent.

Si un tribunal constate que la décision de l’administration des brevets est justifiée, le délai de paiement de la taxe mentionné dans la deuxième phrase du premier alinéa ci-dessus est calculé à partir de la date à laquelle l’administration des brevets a expédié au déposant une notification de la décision définitive du tribunal.

Art. 37. Lorsqu’une partie d’une demande internationale de brevet n’a pas fait l’objet d’un examen préliminaire international parce que le déposant a limité les revendications après avoir été invité par l’administration chargée de cet examen à le faire ou à acquitter des taxes additionnelles, la partie de la demande qui n’a pas été examinée est considérée comme retirée auprès de l’administration des brevets si le déposant n’acquitte pas la taxe prescrite dans un délai de deux mois après que l’administration des brevets lui a expédié une notification à cet effet.

Art. 38. Lorsque l’office récepteur a refusé d’attribuer une date de dépôt international à une demande internationale de brevet ou a déclaré que la demande est considérée comme retirée ou que la désignation de

la Suède est considérée comme retirée, l’administration des brevets réexamine cette décision si le déposant en fait la requête. Il en va de même pour une décision du Bureau international selon laquelle la demande est considérée comme retirée.

La requête en réexamen visée au premier alinéa ci-dessus doit être déposée auprès du Bureau international dans le délai fixé par le Gouvernement. Dans le même délai, le déposant doit fournir à l’administration des brevets une traduction de la demande dans la mesure fixée par le Gouvernement et acquitter la taxe de dépôt prescrite.

Si l’administration des brevets constate que la décision de l’office récepteur ou du Bureau international n’est pas justifiée, elle instruit la demande conformément aux dispositions du chapitre 2. Si l’office récepteur n’a pas attribué de date de dépôt international, la demande est considérée comme déposée à la date qui, de l’avis de l’administration des brevets, aurait dû être attribuée comme date de dépôt international. Si la demande répond aux conditions de forme et de fond fixées par le Traité de coopération en matière de brevets et son règlement d’exécution, elle est acceptée sur la forme et sur le fond.

Les dispositions de la deuxième phrase du deuxième alinéa de l’article 2 s’appliquent à une demande mise à l’instruction conformément aux dispositions du troisième alinéa si la demande devient accessible à tous en vertu des dispositions de l’article 22.

Chapitre 4 Etendue et durée du brevet

Art. 39. L’étendue de la protection conférée par le brevet est déterminée par les revendications. La description peut servir à interpréter les revendications de brevet.

Art. 40. Un brevet délivré peut être maintenu en vigueur pendant 20 ans à compter de la date de dépôt de la demande.

Tout brevet donne lieu au paiement d’une taxe annuelle fixée pour chaque année de taxe qui commence après sa délivrance. Cependant, si le brevet a été délivré avant que les taxes annuelles afférentes à la demande ne deviennent exigibles en vertu des dispositions de l’article 41, le titulaire du brevet doit, à la première échéance de la taxe annuelle afférente au brevet, acquitter également la taxe afférente aux années de taxe qui ont commencé avant la délivrance du brevet.

Les dispositions relatives à la protection complémentaire pour les médicaments figurent au chapitre 13.

Chapitre 5 Paiement des taxes annuelles

Art. 41. La taxe annuelle est exigible le dernier jour du mois au cours duquel commence l’année de taxe. Toutefois, les taxes afférentes aux deux premières années de taxe ne deviennent exigibles qu’à l’échéance de la taxe afférente à la troisième année de taxe. Les taxes annuelles ne peuvent être acquittées plus de six mois avant qu’elles ne deviennent exigibles.

Pour une demande postérieure du type visé à l’article 11, les taxes afférentes aux années de taxe qui ont commencé avant la date de dépôt de la demande postérieure ou à une année de taxe qui commence dans les deux mois qui suivent cette date ne deviennent en aucun cas exigibles avant l’expiration d’un délai de deux mois à compter de ladite date. Pour une demande internationale de brevet, les taxes afférentes aux années de taxe qui ont commencé avant la date de poursuite de la procédure selon les dispositions de l’article 31 ou la date de mise à l’instruction selon les dispositions de l’article 38 et les taxes afférentes à une année de taxe qui commence dans les deux mois qui suivent l’une de ces dates ne deviennent en aucun cas exigibles avant l’expiration d’un délai de deux mois à compter de la date de poursuite de la procédure ou de mise à l’instruction de la demande.

La taxe annuelle peut, moyennant le paiement de la surtaxe fixée, être versée dans les six mois qui suivent son échéance.

Art. 42. Si l’inventeur est le déposant de la demande ou le titulaire du brevet et qu’il éprouve des difficultés notables pour s’acquitter des taxes annuelles, l’administration des brevets peut lui accorder un

délai de grâce s’il en fait la requête au plus tard le jour d’échéance des premières taxes annuelles. Le délai de grâce peut être accordé pour trois ans au plus à la fois mais ne peut pas être prorogé au-delà de trois ans à compter de la date de délivrance du brevet. La requête en prorogation du délai de grâce doit être faite avant l’expiration du délai accordé.

En cas de rejet d’une requête en délai de grâce ou d’une requête en prorogation d’un délai de grâce, une taxe acquittée dans les deux mois qui suivent est considérée comme acquittée en temps voulu.

Les taxes annuelles pour le paiement desquelles un délai de grâce a été accordé en vertu du premier alinéa ci-dessus peuvent être acquittées, moyennant paiement de la surtaxe visée au troisième alinéa de l’article 41 dans les six mois qui suivent l’expiration du moratoire.

Chapitre 6 Licences, cessions, etc.

Art. 43. Lorsque le titulaire du brevet a concédé le droit d’exploiter l’invention commercialement (licence), le preneur de licence ne peut céder son droit à un tiers, sauf disposition contractuelle contraire.

Art. 44. La transmission d’un brevet et la concession d’une licence sont, sur requête, inscrites au registre des brevets.

S’il est prouvé qu’une licence inscrite au registre a cessé de produire ses effets, la mention la concernant doit être radiée.

Les dispositions des premier et deuxième alinéas ci-dessus s’appliquent aussi aux licences obligatoires et aux droits mentionnés au deuxième alinéa de l’article 53.

Dans un procès ou une autre affaire concernant un brevet, est considérée comme titulaire du brevet la personne qui est inscrite en dernier lieu au registre en cette qualité.

Art. 45. Si une invention brevetée n’est pas exploitée dans une mesure raisonnable en Suède trois ans après la délivrance du brevet et quatre ans après la date de dépôt de la demande, quiconque désire l’exploiter en Suède peut obtenir une licence obligatoire à cet effet pour autant qu’aucune excuse valable ne motive le défaut d’exploitation.

Sous réserve de réciprocité, le Gouvernement peut décider que, pour l’application du premier alinéa ci-dessus, l’exploitation de l’invention dans un pays étranger sera assimilée à l’exploitation en Suède.

Art. 46. Le titulaire d’un brevet portant sur une invention dont l’exploitation est empêchée par un brevet appartenant à un tiers peut obtenir une licence obligatoire d’exploitation de l’invention protégée par le second brevet si cela est raisonnable compte tenu de l’importance de la première invention ou d’autres motifs particuliers.

Le titulaire d’un brevet qui a fait l’objet d’une licence obligatoire selon les dispositions du premier alinéa ci-dessus peut obtenir une licence obligatoire d’exploitation de l’autre invention à moins que des motifs particuliers ne s’y opposent.

Art. 47. Lorsque des intérêts publics supérieurs l’exigent, quiconque désire exploiter commercialement une invention protégée par un brevet appartenant à un tiers peut obtenir une licence obligatoire à cet effet.

Art. 48. Quiconque exploitait déjà commercialement en Suède une invention qui fait l’objet d’une demande de brevet lorsque les pièces de la demande ont été rendues accessibles à tous conformément aux dispositions de l’article 22 peut, si la demande aboutit à la délivrance d’un brevet, obtenir une licence obligatoire pour cette exploitation si des motifs très particuliers le justifient et s’il n’avait pas connaissance de la demande ni ne pouvait raisonnablement en avoir eu connaissance. Le même droit est accordé, à des conditions analogues, à quiconque a fait des préparatifs sérieux en vue de l’exploitation commerciale de l’invention en Suède. La licence obligatoire peut aussi être demandée pour une période antérieure à la délivrance du brevet.

Art. 49. Une licence obligatoire ne peut être accordée qu’à celui qui est présumé avoir les moyens d’exploiter l’invention de manière acceptable et conformément aux conditions de la licence.

L’octroi d’une licence obligatoire n’empêche pas le titulaire du brevet d’exploiter lui-même l’invention ni de concéder des licences. Une licence obligatoire ne peut être transférée à un tiers qu’avec l’entreprise où l’invention est exploitée ou destinée à être exploitée.

Art. 50. La licence obligatoire est accordée par le tribunal, qui décide aussi dans quelle mesure l’invention pourra être exploitée et fixe le montant des redevances et les autres conditions relatives à la licence. Lorsqu’une évolution profonde de la situation l’exige, le tribunal peut, sur requête, retirer la licence ou la subordonner à de nouvelles conditions.

Chapitre 7 Déchéance du brevet, etc.

Art. 51. Si une taxe annuelle de brevet n’est pas acquittée conformément aux dispositions des articles 40, 41 et 42, le brevet tombe en déchéance au début de l’année de taxe pour laquelle la taxe n’a pas été acquittée.

Art. 52. Lorsqu’une action est intentée à cet effet, le tribunal déclare le brevet nul si 1) le brevet a été délivré alors que les conditions fixées aux articles premier et 2 n’étaient pas

remplies, 2) le brevet concerne une invention qui n’est pas décrite d’une manière suffisamment claire pour

qu’une personne du métier puisse l’exécuter en suivant les directives contenues dans la description, 3) le brevet comporte des éléments qui n’apparaissaient pas dans la demande déposée, ou 4) l’étendue de la protection a été accrue après la délivrance du brevet.

Un brevet ne peut être déclaré nul au motif que la personne à laquelle il a été délivré n’avait droit qu’à une partie déterminée de ce brevet.

Excepté dans les cas prévus au quatrième alinéa ci-après, une action en justice peut être intentée par quiconque subit un préjudice du fait de la délivrance du brevet, ainsi que par une administration désignée par le Gouvernement si l’intérêt public l’exige.

Une action fondée sur le fait qu’un brevet a été délivré à une personne autre que celle qui y avait droit en vertu des dispositions de l’article premier ne peut être intentée que par la personne qui revendique le droit au brevet. Elle doit être intentée dans les 12 mois qui suivent la date à laquelle le demandeur a eu connaissance de la délivrance du brevet et des autres éléments sur lesquels son action se fonde. Si le titulaire du brevet était de bonne foi lorsque le brevet lui a été délivré ou cédé, l’action ne peut plus être intentée passé un délai de trois ans après la délivrance du brevet.

Art. 53. Lorsqu’un brevet a été délivré à une personne autre que celle qui y avait droit en vertu des dispositions de l’article premier, le tribunal, si cette personne intente une action à cet effet, lui transfère le brevet. Les dispositions du quatrième alinéa de l’article 52, relatives aux délais impartis pour intenter l’action sont applicables.

Si la partie qui est dépossédée du brevet a déjà, de bonne foi, commencé à exploiter l’invention commercialement en Suède ou a fait des préparatifs sérieux à cette fin, elle peut, moyennant une indemnité équitable et à des conditions raisonnables, poursuivre l’exploitation entreprise ou procéder à l’exploitation projetée en lui conservant son caractère général. Le même droit appartient, dans des conditions analogues, aux titulaires de licences inscrites au registre des brevets.

Les droits prévus au deuxième alinéa ci-dessus ne peuvent être transférés à des tiers qu’avec l’entreprise dans laquelle l’invention est exploitée ou destinée à être exploitée.

Art. 54. Lorsque le titulaire d’un brevet l’informe par écrit qu’il renonce au brevet, l’administration des brevets déclare le brevet expiré.

Lorsque le brevet est saisi pour dette, mis sous séquestre ou déposé en cautionnement, ou qu’une action visant à son transfert est en instance, il ne peut être déclaré expiré tant que la saisie, le séquestre ou le cautionnement est effectif ou tant qu’un jugement définitif n’a pas été rendu.

Art. 55. Lorsqu’un brevet a expiré ou a été déclaré expiré, nul ou transféré en vertu d’un jugement exécutoire, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens.

Chapitre 8 Obligation de fournir des renseignements

Art. 56. Le déposant qui invoque sa demande à l’encontre d’un tiers avant que les pièces de cette demande n’aient été rendues accessibles conformément aux dispositions de l’article 22 est tenu, sur requête, de donner audit tiers la possibilité de consulter ces pièces. Si la demande comporte, conformément aux dispositions de l’article 8a, un dépôt de culture d’un micro-organisme, la possibilité de consulter les pièces doit comprendre également le droit d’obtenir des échantillons de cette culture. Les dispositions de l’article 22, sixième alinéa, deuxième et troisième phrases, ainsi que septième et huitième alinéas, s’appliquent à l’égard de quiconque souhaite obtenir des échantillons en vertu de cette possibilité.

Toute personne qui, soit en avertissant directement un tiers, soit par voie d’annonce ou d’inscription sur les marchandises ou leur emballage, soit par tout autre moyen, affirme qu’un brevet a été demandé ou délivré sans indiquer en même temps le numéro d’ordre de la demande ou du brevet est tenu de communiquer immédiatement ce numéro si la requête lui en est faite. Lorsqu’il n’est pas dit expressément qu’un brevet a été demandé ou délivré mais que tous les faits concordent pour en donner l’impression, tous les renseignements sur cette question doivent être fournis immédiatement sur requête.

Chapitre 9 Responsabilité et obligation de verser une indemnité, etc.

Art. 57. Quiconque porte atteinte au droit exclusif conféré par un brevet et commet cette atteinte délibérément ou par suite d’une négligence grave est passible d’une amende ou d’une peine d’emprisonnement de deux ans au maximum. Quiconque a enfreint une interdiction prononcée sous peine d’amende au sens de l’article 57a ne peut faire l’objet d’une condamnation pour les atteintes visées par ladite interdiction.

Les dispositions du chapitre 23 du Code pénal sont applicables à quiconque tente d’accomplir ou s’apprête à accomplir un acte constituant une atteinte au sens du premier alinéa.

Le ministère public ne peut exercer de poursuites en répression d’un délit visé au premier ou au deuxième alinéa que sur plainte de la partie lésée et que si des motifs particuliers d’intérêt public l’exigent.

Art. 57a. Sur requête du titulaire du brevet ou d’une personne autorisée à exploiter l’invention sous licence, le tribunal peut interdire sous peine d’amende à l’auteur d’une atteinte de poursuivre ses actes illicites.

Si le requérant cite des motifs suffisants à l’appui de sa requête et qu’il existe des raisons valables de craindre que la poursuite de l’atteinte soit de nature à dévaloriser le droit exclusif conféré par le brevet, le tribunal peut prononcer une interdiction sous peine d’amende jusqu’à ce qu’une décision définitive ou un autre jugement ait été rendu. Avant que cette interdiction ne soit prononcée, le défendeur aura la possibilité de faire valoir sa cause, à moins que le retard qui en résulterait dans le déroulement de la procédure risque d’être préjudiciable.

Une interdiction selon le deuxième alinéa ne peut être prononcée que si le requérant fournit au tribunal une garantie pour le préjudice qui pourrait être causé au défendeur. Si le requérant n’est pas en mesure de fournir cette garantie, le tribunal peut l’exempter de cette obligation. La nature de la garantie est régie par les dispositions de l’article 25 du chapitre 2 de la loi sur l’exécution des décisions de justice. Si le défendeur refuse la garantie, celle-ci est déterminée par le tribunal.

Lorsqu’il rend sa décision, le tribunal détermine si l’interdiction prononcée conformément au deuxième alinéa doit rester en vigueur.

En ce qui concerne les recours contre les décisions rendues en vertu du deuxième ou troisième alinéa ci-dessus et l’examen de l’affaire par un tribunal supérieur, les dispositions du Code de procédure judiciaire relatives aux recours contre les décisions rendues en vertu du chapitre 15 dudit code sont applicables.

L’amende est infligée à l’initiative de la partie qui a demandé l’interdiction. Cette procédure peut être assortie d’une requête tendant à faire prononcer une nouvelle interdiction sous peine d’amende.

En ce qui concerne le contenu des émissions de radiodiffusion et des transmissions par fil, les dispositions de la loi sur les émissions de radiodiffusion (1966:755) sont applicables.

Art. 58. Quiconque porte atteinte à un brevet délibérément ou par négligence doit verser une indemnité équitable pour l’exploitation de l’invention ainsi qu’une indemnité pour les autres préjudices causés par cette atteinte. Pour déterminer le montant de cette indemnité, il convient de prendre également en considération l’intérêt que présente l’absence d’atteinte pour le titulaire du brevet, ainsi que d’autres éléments de nature non exclusivement économique.

Quiconque porte atteinte à un brevet sans le faire délibérément ni par négligence doit verser l’indemnité jugée équitable pour l’exploitation de l’invention.

Une action en dommages-intérêts pour atteinte portée à un brevet ne peut viser que les dommages causés dans les cinq années précédant l’introduction de l’action. Il ne peut être obtenu d’indemnité pour un dommage subi avant cette période.

Art. 59. Sur requête de la partie lésée par l’atteinte au brevet, le tribunal peut ordonner, dans la mesure jugée raisonnable pour éviter que cette atteinte ne se répète, que les produits brevetés fabriqués sans l’autorisation du titulaire du brevet ou les objets dont l’utilisation constituerait une atteinte soient modifiés d’une certaine manière ou mis sous séquestre pour le reste de la durée du brevet, ou soient détruits, ou encore, s’il s’agit de produits brevetés, qu’ils soient remis à la partie lésée contre paiement de leur valeur. Ces dispositions ne sont pas applicables à celui qui, de bonne foi, a acquis les biens ou un droit particulier y afférent et qui n’a pas porté lui-même atteinte au brevet.

Les biens mentionnés au premier alinéa ci-dessus peuvent être saisis si l’on peut raisonnablement supposer qu’un délit visé à l’article 57 a été commis. En pareil cas, les dispositions générales relatives à la saisie pénale sont applicables.

Sans préjudice des dispositions du premier alinéa ci-dessus, le tribunal peut, si des motifs très particuliers le justifient, accorder sur requête aux personnes qui sont en possession des biens mentionnés au premier alinéa ci-dessus le droit d’en disposer pour le reste de la durée du brevet ou pendant une partie de celle-ci, moyennant une indemnité équitable et à des conditions raisonnables.

Les dispositions des premier, deuxième et troisième alinéas sont également applicables en cas de tentative d’atteinte au sens du deuxième alinéa de l’article 57 ou de préparatifs à cet effet.

Art. 60. Si une invention ayant fait l’objet d’une demande de brevet est exploitée commercialement après que les pièces de la demande ont été rendues accessibles à tous conformément à l’article 22, les dispositions en matière d’atteinte au brevet s’appliquent dans la mesure où la demande aboutit à la délivrance d’un brevet. Toutefois, pour la période qui précède la date de délivrance du brevet conformément à l’article 20, la protection par brevet ne s’étend qu’aux divulgations contenues aussi bien dans les revendications telles qu’elles étaient rédigées lorsque la demande a été rendue accessible à tous que dans les revendications sur lesquelles se fonde le brevet. Une peine ne peut être prononcée, et des dommages-intérêts justifiés par l’utilisation de l’invention avant la délivrance du brevet ne peuvent être accordés, qu’en vertu du deuxième alinéa de l’article 58.

Les dispositions du troisième alinéa de l’article 58 ne sont pas applicables si une action en dommages- intérêts est intentée dans les 12 mois qui suivent l’expiration du délai d’opposition ou, si une opposition a été formée, dans les 12 mois qui suivent la décision de l’administration des brevets de maintenir le brevet.

Art. 61. Si un brevet a été révoqué ou déclaré nul par décision passée en force de chose jugée, le tribunal ne peut, en vertu des articles 57 à 60, prononcer aucune condamnation ni peine, ni interdiction sous peine d’amende, ordonner le paiement d’une amende ou d’une indemnité, ni prendre de mesure préventive.

Si, dans une action en atteinte au brevet, le défendeur allègue que le brevet est nul, la question de la nullité ne peut être examinée que lorsqu’une action judiciaire a été intentée à cet effet. Le tribunal impartit au défendeur un certain délai pour intenter cette action.

Lorsqu’une action en atteinte et une action en nullité sont intentées dans le cadre de la même procédure et qu’il est opportun de trancher séparément la question de l’atteinte, une décision distincte peut être rendue sur cette question à la demande de l’une des parties. Lorsqu’une décision distincte est rendue, le tribunal peut décider de surseoir à statuer sur la nullité jusqu’à ce que la décision devienne exécutoire.

Art. 62. Toute personne qui, délibérément ou par suite d’une négligence autre que mineure, se soustrait aux obligations qui découlent pour elle de l’article 56 est passible d’une amende.

Est passible de la même peine toute personne qui, dans les cas prévus à l’article précité, donne délibérément ou par suite d’une négligence autre que mineure de faux renseignements, à moins que l’infraction dont elle est coupable ne soit réprimée par le code pénal.

Toute personne qui, délibérément ou par négligence, se soustrait aux obligations qui découlent pour elle de l’article 56 ou qui, dans les cas visés à l’article précité, fournit de faux renseignements, doit verser une indemnité pour le dommage ainsi causé. S’il s’agit d’une négligence mineure, l’indemnité peut être réduite en conséquence.

Le ministère public ne peut exercer de poursuite en répression des délits mentionnés aux premier et deuxième alinéas ci-dessus que sur plainte de la partie lésée et que si des motifs particuliers d’intérêt public l’exigent.

Art. 63. Le titulaire d’un brevet ou toute personne autorisée à utiliser l’invention en vertu d’une licence peut intenter une action afin d’obtenir un jugement déclaratoire sur la question de savoir si le brevet lui assure une protection à l’égard des tiers, au cas où il y a un doute à ce sujet et où ce doute lui est préjudiciable.

Toute personne qui exerce ou a l’intention d’exercer une activité peut, dans les mêmes conditions, intenter une action contre le titulaire du brevet pour faire établir si un brevet déterminé fait obstacle à cette activité.

Si la nullité du brevet est invoquée au cours de la procédure mentionnée au premier alinéa ci-dessus, les dispositions du deuxième alinéa de l’article 61 s’appliquent.

Art. 64. Quiconque désire intenter une action en annulation ou en transfert d’un brevet ou en octroi d’une licence obligatoire doit en aviser l’administration des brevets et le notifier à tous les preneurs de licences et créanciers gagistes inscrits au registre des brevets. Le preneur de licence qui désire intenter une action en contrefaçon ou solliciter un jugement déclaratoire en vertu du premier alinéa de l’article 63 doit le notifier au titulaire du brevet. La même disposition s’applique à tout créancier gagiste qui a l’intention d’engager une action en atteinte au brevet.

La notification mentionnée au premier alinéa ci-dessus est considérée comme faite lorsqu’elle a été adressée par lettre recommandée, dûment affranchie, à l’adresse indiquée au registre des brevets.

S’il n’est pas établi, lorsque l’action est intentée, qu’un avis ou une notification a été envoyé conformément aux dispositions du premier alinéa ci-dessus, un délai est accordé au demandeur pour le faire. Si celui-ci ne met pas ce délai à profit pour le faire, son action n’est pas prise en considération.

Art. 65. Sont du ressort du tribunal de la ville de Stockholm les litiges concernant: 1) le droit à une invention qui fait l’objet d’une demande de brevet; 2) l’invalidation ou le transfert d’un brevet; 3) la concession de licences obligatoires, la modification des clauses ou la révocation de ces

licences ou des droits visés au deuxième alinéa de l’article 53; 4) les atteintes portées aux brevets; 5) les jugements déclaratoires visés à l’article 63; 6) le montant de l’indemnité prévue à l’article 78.

Art. 66. Dans les cas visés à l’article 65, le tribunal de la ville de Stockholm peut statuer avec quatre membres; deux d’entre eux doivent posséder des qualifications juridiques et les deux autres des qualifications techniques. Ne peuvent prendre part aux débats plus de trois membres juristes ni plus de trois membres techniciens. Le président du tribunal est choisi parmi les membres possédant des qualifications juridiques.

Lorsqu’une affaire est jugée en dehors d’une session principale ou lorsque la procédure ne se déroule pas lors d’une session principale ou dans le cadre d’un transport de justice, le tribunal de la ville de Stockholm est compétent dès lors qu’il se compose d’un membre juriste. En ce cas, ne peuvent prendre part aux débats plus d’un membre juriste ni plus d’un membre technicien; le membre juriste assume alors la présidence du tribunal.

Art. 67. Pour les affaires ayant fait l’objet d’une décision à laquelle a pris part un membre technicien du tribunal de la ville de Stockholm, le tribunal d’appel est compétent dès lors qu’il se compose de trois membres juristes et de deux membres techniciens. Toutefois, si trois membres juristes ont pris part à la décision du tribunal de la ville, quatre membres juristes au moins doivent prendre part à la décision du tribunal d’appel. Ne peuvent prendre part aux débats plus de cinq membres juristes ni plus de trois membres techniciens.

Si le tribunal d’appel considère que la participation de membres techniciens n’est pas utile, il peut statuer en leur absence.

Art. 68. Le Gouvernement ou l’autorité désignée par lui nomme, pour une durée de trois ans à la fois, au moins 25 personnes appelées à remplir les fonctions de membres techniciens du tribunal de la ville et du tribunal d’appel. Pendant une même période de trois ans, le Gouvernement peut nommer si besoin est d’autres personnes pour assumer ces fonctions pendant le temps qui reste à courir.

Le président du tribunal choisit, pour chaque affaire, en fonction des qualifications techniques requises et d’autres impératifs, les personnes ainsi nommées qui siégeront au tribunal. Un membre technicien qui cesse d’exercer ses fonctions reste cependant tenu de prendre part à la suite des débats concernant une affaire qu’il a suivie antérieurement.

Art. 69. Dans les affaires mentionnées à l’article 65, le tribunal demande l’avis du tribunal d’appel en matière de brevets si cela lui paraît nécessaire.

Art. 70. Une expédition du jugement ou de la décision définitive rendue dans les affaires mentionnées à l’article 65 est envoyée à l’administration des brevets.

Chapitre 10 Dispositions particulières

Art. 71. Le titulaire d’un brevet qui n’est pas domicilié en Suède doit y avoir un mandataire habilité à recevoir les significations ou citations, notifications et autres pièces de procédure ainsi que les communications concernant le brevet, à l’exception des plaintes en matière pénale et des citations à comparaître en personne devant le tribunal. L’identité du mandataire doit être communiquée au registre des brevets pour inscription.

Lorsque le titulaire d’un brevet n’a pas désigné de mandataire comme le prévoit le premier alinéa ci- dessus, les pièces qui doivent faire l’objet d’une signification peuvent lui être envoyées sous pli affranchi à l’adresse inscrite au registre des brevets. Si l’adresse portée au registre n’est pas complète, la signification peut se faire par la mise de la pièce à la disposition du public auprès de l’administration des brevets et par la publication de cette signification et de l’essentiel de la teneur de la pièce dans un organe déterminé par le Gouvernement. La signification est considérée comme ayant eu lieu lorsque les mesures mentionnées ci- dessus ont été prises.

Sous réserve de réciprocité, le Gouvernement peut décider que les premier et deuxième alinéas ci- dessus ne s’appliquent pas à un titulaire de brevet domicilié dans un pays étranger déterminé ou ayant un mandataire résidant dans ledit pays, pour autant que ce mandataire soit inscrit au registre des brevets de la Suède et qu’il soit habilité conformément au premier alinéa ci-dessus.

Art. 72. Lorsque le déposant ou le titulaire d’un brevet, bien qu’ayant fait preuve de toute la vigilance requise en la circonstance, dans un cas autre que ceux visés au deuxième alinéa ci-après, a perdu ses droits pour n’avoir pas accompli une démarche auprès de l’administration des brevets dans un délai fixé par la présente loi ou par les dispositions y afférentes et qu’il effectue la démarche dans les deux mois qui suivent la suppression de la cause de son retard, et au plus tard dans l’année qui suit l’expiration du délai, l’administration des brevets déclare que la démarche est considérée comme accomplie en temps voulu. Le déposant ou le titulaire du brevet qui souhaite obtenir une telle déclaration doit, dans le délai fixé ci-dessus pour la démarche à accomplir, présenter une requête par écrit auprès de l’administration des brevets et acquitter la taxe prescrite.

Si un déposant ou un titulaire de brevet n’a pas acquitté une taxe annuelle dans le délai fixé au troisième alinéa de l’article 41 ou au troisième alinéa de l’article 42, les dispositions du premier alinéa ci-

dessus s’appliquent, hormis le fait que la taxe annuelle doit être acquittée et la requête présentée au plus tard six mois après l’expiration du délai précité.

Les dispositions du premier alinéa ci-dessus ne s’appliquent pas au délai mentionné au premier alinéa de l’article 6.

En ce qui concerne les demandes internationales de brevet pour lesquelles la procédure a été poursuivie en Suède conformément à l’article 31, le premier alinéa ci-dessus s’applique aussi lorsque le déposant a perdu ses droits pour n’avoir pas accompli dans les délais prescrits une démarche auprès de l’office récepteur, de l’administration chargée de la recherche internationale, de l’administration chargée de l’examen préliminaire international ou du Bureau international. Dans les cas visés au présent article, la démarche en question doit être accomplie auprès de l’administration des brevets. Les dispositions du présent alinéa ne s’appliquent pas au délai dans lequel une demande internationale de brevet doit être déposée pour bénéficier de la priorité résultant d’une demande antérieure.

Art. 73. Lorsque, dans les cas visés à l’article 31 ou 38, une pièce ou une taxe envoyée par courrier postal n’est pas parvenue à l’administration des brevets dans le délai prescrit, mais que la démarche que vise l’expédition est accomplie dans les deux mois à compter du moment où le déposant sait ou aurait dû savoir que le délai a été dépassé, et au plus tard un an après l’expiration de ce délai, l’administration des brevets déclare que la démarche est considérée comme accomplie en temps voulu, pour autant que

1) le service postal ait été interrompu pendant l’un quelconque des 10 jours qui précèdent l’expiration du délai, pour cause de guerre, de révolution, de désordre civil, de grève, de catastrophe naturelle ou pour une autre raison analogue, dans la localité où l’expéditeur réside ou a son établissement, et que la pièce ou la taxe ait été expédiée à l’administration des brevets dans les cinq jours suivant la reprise du service postal, ou que

2) la pièce ou la taxe ait été expédiée à l’administration des brevets sous pli recommandé au plus tard cinq jours avant l’expiration du délai, mais seulement si l’expédition a été faite par avion lorsque cela était possible ou si l’expéditeur avait des motifs de supposer que l’expédition par voie de surface aurait dû permettre au pli de parvenir à l’administration des brevets dans les deux jours. Le déposant qui souhaite obtenir une attestation selon le premier alinéa ci-dessus doit en faire la

requête par écrit à l’administration des brevets dans le délai fixé au premier alinéa pour la démarche.

Art. 74. Lorsqu’il a été fait droit à une requête selon l’article 72 ou 73 et que, en conséquence, l’instruction d’une demande de brevet précédemment classée ou rejetée après avoir été rendue accessible à tous conformément à l’article 22 est reprise ou qu’un brevet précédemment expiré est considéré comme maintenu, une annonce est publiée à cet effet.

Quiconque, après l’expiration du délai de restauration d’une demande classée ou après qu’une décision de rejet est devenue définitive ou que le brevet a expiré mais avant la publication de cette annonce, avait commencé de bonne foi à exploiter l’invention commercialement en Suède peut, nonobstant le brevet, poursuivre cette exploitation en lui conservant son caractère général. Ce droit d’exploitation appartient aussi, dans des conditions analogues, à quiconque avait fait des préparatifs sérieux en vue de l’exploitation commerciale de l’invention en Suède.

Le droit découlant des dispositions de l’alinéa précédent ne peut être transféré à autrui qu’avec l’entreprise dans laquelle il a pris naissance ou était destiné à être exploité.

Art. 75. Les décisions définitives de l’administration des brevets, à l’exception de celles qui sont prévues à l’article 26, et les décisions selon les articles 42, 72 ou 73 peuvent faire l’objet de recours devant le tribunal d’appel en matière de brevets dans les deux mois qui suivent la date de la décision.

Les décisions définitives du tribunal d’appel en matière de brevets peuvent faire l’objet de recours devant le Tribunal administratif suprême dans les deux mois qui suivent la date de la décision. Dans ce cas, les dispositions des articles 35 à 37 du code de procédure administrative (1971:291) concernant les recours formés contre les décisions du tribunal d’appel administratif sont applicables. Le tribunal d’appel en matière de brevets doit indiquer dans ses décisions que l’examen des recours par le Tribunal administratif suprême est soumis à autorisation spéciale, ainsi que les motifs pour lesquels cette autorisation est accordée.

Art. 76. Le Gouvernement fixe le montant des taxes prévues par la présente loi. En ce qui concerne les taxes annuelles, il peut décréter que la première ou les premières années de taxe sont exemptées de taxe.

Art. 77. Le Gouvernement, ou l’administration des brevets dans la mesure où elle en a reçu délégation, promulgue des règlements plus détaillés concernant les demandes de brevet, les annonces relatives aux brevets, l’impression des pièces de la demande, le registre des brevets et la tenue de ce registre ainsi que l’administration des brevets. L’administration des brevets tient des archives chronologiques à la disposition du public dans la mesure fixée par le Gouvernement.

Le Gouvernement peut décréter que les pièces relatives à une demande de brevet peuvent être remises aux autorités administratives d’un autre pays.

Le Gouvernement peut aussi décréter que, sur requête de l’administration des brevets, l’examen des demandes peut être effectué par l’administration d’un autre pays ou par une institution internationale et que le déposant qui demande un brevet pour une invention pour laquelle il a déposé une demande dans un autre pays doit communiquer les indications que l’administration des brevets de cet autre pays lui a fournies au sujet de l’examen de brevetabilité de l’invention. Cette obligation ne s’applique pas, toutefois, aux demandes mentionnées au chapitre 3 lorsqu’elles ont déjà fait l’objet d’un examen préliminaire international et que le rapport relatif à cet examen a été transmis à l’administration des brevets.

Art. 78. Si la Suède est en état ou en danger de guerre, le Gouvernement peut décréter, lorsque l’intérêt public l’exige, que le droit à une invention déterminée est abandonné au profit de l’Etat ou d’une tierce personne désignée par le Gouvernement. Une indemnité équitable doit être versée en contrepartie du droit ainsi abandonné. Si le montant de cette indemnité ne peut être déterminé à l’amiable avec l’ayant droit, il est fixé par le tribunal.

Lorsque, conformément au premier alinéa ci-dessus, le droit à une invention a été abandonné au profit d’une autre personne que l’Etat et que cette personne ne s’acquitte pas de ses obligations quant au paiement d’une indemnité, l’Etat est tenu de verser cette indemnité à l’ayant droit dès que celui-ci le demande.

Art. 79. Des dispositions particulières régissent les inventions intéressant la défense nationale.

Chapitre 11 Brevets européens

Art. 80. Un brevet européen est un brevet délivré par l’Office européen des brevets en vertu de la Convention sur le brevet européen faite à Munich le 5 octobre 1973. Une demande de brevet européen est une demande de brevet déposée en vertu de ladite convention.

Les demandes de brevet européen doivent être déposées auprès de l’Office européen des brevets. Elles peuvent aussi l’être auprès de l’administration des brevets, qui les transmet à l’Office européen des brevets. Toutefois, les demandes mentionnées à l’article 76 de ladite convention (demandes divisionnaires européennes) doivent être déposées, sans exception, auprès de l’Office européen des brevets.

Les dispositions des articles 81 à 93 ci-après s’appliquent aux brevets européens délivrés pour la Suède et aux demandes de brevet européen désignant la Suède.

Art. 81. Un brevet européen est délivré lorsque l’Office européen des brevets a fait connaître sa décision d’accepter la demande de brevet. Le brevet européen a le même effet juridique qu’un brevet délivré en Suède et est subordonné aux mêmes conditions, sauf dispositions contraires du présent chapitre.

Art. 82. Un brevet européen n’a d’effet en Suède que si le demandeur a fourni à l’administration des brevets, dans le délai fixé par le Gouvernement, une traduction suédoise du texte du brevet tel qu’il sera délivré conformément à la notification à lui adressée par l’Office européen des brevets et s’il a, dans le même délai, acquitté la taxe prescrite pour l’impression de la traduction. Si l’Office européen des brevets décide qu’un brevet européen sera maintenu avec un texte modifié, cette règle s’applique aussi au texte modifié.

La traduction est à la disposition de quiconque. Toutefois, si l’Office européen des brevets n’a pas encore publié la demande de brevet européen lorsque la traduction est reçue, celle-ci n’est pas mise à la disposition du public avant la publication.

Si une traduction a été fournie et la taxe acquittée dans le délai prescrit et si l’Office européen des brevets a fait connaître sa décision d’accepter la demande de brevet ou a décidé que le brevet européen sera maintenu avec un texte modifié, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens. Dès que possible, elle tient à disposition des exemplaires imprimés de la traduction.

Art. 83. Si le titulaire d’un brevet n’a pas accompli dans le délai prescrit les formalités mentionnées au premier alinéa de l’article 82, les dispositions du premier alinéa de l’article 72 relatives au déposant s’appliquent en conséquence. S’il est déclaré en vertu de l’article 72 que cette formalité est considérée comme accomplie en temps voulu, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens.

Toute personne qui, après l’expiration du délai fixé pour l’accomplissement des formalités prévues au premier alinéa de l’article 82 mais avant la publication de l’annonce précitée, a commencé de bonne foi à exploiter l’invention commercialement en Suède ou a fait des préparatifs sérieux à cet effet peut se prévaloir du droit prévu aux deuxième et troisième alinéas de l’article 74.

Art. 84. [Supprimé]

Art. 85. La révocation totale ou partielle d’un brevet européen par l’Office européen des brevets a le même effet que l’annulation de ce brevet en Suède dans la même mesure. L’administration des brevets fait connaître la révocation.

Art. 86. Les taxes annuelles relatives aux brevets européens doivent être payées à l’administration des brevets pour chaque année de taxe qui commence après celle au cours de laquelle l’Office européen des brevets a fait connaître sa décision d’accepter la demande de brevet.

Lorsque la taxe annuelle relative à un brevet européen n’est pas acquittée conformément aux dispositions du premier alinéa ci-dessus et des articles 41 et 42, l’article 51 s’applique en conséquence. Toutefois, la première taxe annuelle relative à un brevet européen ne devient exigible qu’au bout de deux mois à compter de la date de délivrance du brevet.

Art. 87. Une demande de brevet européen à laquelle l’Office européen des brevets a attribué une date de dépôt a le même effet en Suède qu’une demande de brevet suédois déposée à la même date. Si la demande régie par la Convention sur le brevet européen bénéficie de la priorité d’une date antérieure à la date de dépôt, cette priorité est prise en considération.

Pour l’application de la deuxième phrase du deuxième alinéa de l’article 2, la publication d’une demande de brevet européen conformément à l’article 93 de la Convention sur le brevet européen équivaut à l’ouverture à la consultation publique de la demande conformément à l’article 22. Cette disposition s’applique aussi à la publication mentionnée à l’article 158.1) de la convention si cette publication est considérée par l’Office européen des brevets comme équivalant à une publication selon l’article 93.

Art. 88. Lorsqu’une demande de brevet européen a été publiée en vertu de la Convention sur le brevet européen et qu’une traduction suédoise des revendications publiées a été déposée auprès de l’administration des brevets, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens et rend la traduction accessible à tous.

Lorsque quelqu’un exploite commercialement une invention dont la protection est demandée dans une demande de brevet européen après la publication de l’annonce faite en vertu du premier alinéa ci-dessus, les dispositions en matière d’atteintes au brevet s’appliquent en conséquence si la demande aboutit à la délivrance d’un brevet pour la Suède. En pareil cas, toutefois, la protection par brevet ne s’étend qu’aux divulgations contenues aussi bien dans les revendications de brevet telles qu’elles ont été publiées que dans les revendications du brevet délivré. Aucune peine n’est prononcée et les dommages-intérêts ne peuvent être déterminés que conformément au deuxième alinéa de l’article 58.

Les dispositions du troisième alinéa de l’article 58 ne s’appliquent pas si l’action en dommages- intérêts est intentée dans les 12 mois qui suivent l’expiration du délai d’opposition au brevet européen ou, si une opposition a été formée, dans les 12 mois qui suivent la décision de l’Office européen des brevets de maintenir le brevet.

Art. 89. Lorsqu’une demande de brevet européen ou une requête visant à désigner la Suède dans cette demande a été retirée ou que, en vertu de la Convention sur le brevet européen, ce retrait doit être considéré comme effectué et que l’instruction de la demande n’a pas été reprise en vertu de l’article 121 de la convention, ce retrait a le même effet que celui d’une demande de brevet auprès de l’administration des brevets.

Le rejet d’une demande de brevet européen a le même effet que le rejet d’une demande de brevet en Suède.

Art. 90. Lorsque la traduction d’un document mentionné aux articles 82 ou 88 ne concorde pas avec le texte du document dans la langue de la procédure au sein de l’Office européen des brevets, la protection par brevet ne s’étend qu’à ce qui est évident d’après les deux textes.

Dans une action en révocation, seul le texte rédigé dans la langue de la procédure fait foi.

Art. 91. Lorsque le déposant ou le titulaire d’un brevet dépose auprès de l’administration des brevets une correction de la traduction mentionnée à l’article 82 et acquitte la taxe prescrite pour l’impression de la traduction corrigée, celle-ci remplace la traduction antérieure. Une traduction corrigée est rendue accessible à tous si la traduction initiale a été rendue accessible. Si la correction a été déposée et la taxe acquittée et si la traduction initiale est accessible à tous, l’administration fait aussi connaître ladite correction. Dès que possible, l’administration des brevets fournit des exemplaires imprimés de la traduction corrigée.

Lorsque le déposant dépose une correction de la traduction mentionnée à l’article 88 et acquitte la taxe prescrite, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens et rend la traduction corrigée accessible à tous. Après la publication de l’annonce, la traduction corrigée remplace la traduction antérieure.

Toute personne qui, avant que la traduction corrigée ne soit reconnue comme valable, a de bonne foi commencé à exploiter commercialement l’invention en Suède sans que, selon la traduction antérieure, cela porte atteinte au droit du déposant ou du titulaire du brevet, ou qui a fait des préparatifs sérieux à cet effet, bénéficie du droit mentionné aux deuxième et troisième alinéas de l’article 74.

Art. 92. Lorsque l’Office européen des brevets a décidé de révoquer un brevet européen partiellement ou en totalité ou lorsqu’un événement visé à l’article 89 est survenu en ce qui concerne une demande de brevet européen et lorsque l’Office européen des brevets déclare néanmoins, en vertu de la Convention sur le brevet européen, que le titulaire du brevet ou le demandeur obtiendra une restitutio in integrum, cette décision s’applique aussi en Suède.

Toute personne qui, après la décision ou l’événement mais avant la publication de l’annonce, par l’Office européen des brevets, de la déclaration mentionnée au premier alinéa ci-dessus, a commencé de bonne foi à exploiter l’invention commercialement en Suède ou a fait des préparatifs sérieux à cet effet bénéficie du droit mentionné aux deuxième et troisième alinéas de l’article 74.

Art. 93. Lorsqu’une demande de brevet européen déposée auprès d’une administration nationale des brevets est réputée retirée parce que l’Office européen des brevets ne l’a pas reçue dans le délai prescrit, l’administration des brevets, sur requête du demandeur, la considère comme transformée en demande de brevet suédois pour autant que

1) la requête soit déposée auprès de l’administration nationale qui a reçu la demande de brevet dans les trois mois qui suivent la date à laquelle le demandeur a été avisé que la demande était réputée retirée et, en outre, pour autant que cette requête parvienne à l’administration des brevets dans les 20 mois qui suivent la date de dépôt de la demande ou bien, si une priorité est revendiquée, dans les 20 mois qui suivent la date de cette priorité, et, d’autre part, que

2) le demandeur acquitte, dans le délai fixé par le Gouvernement, la taxe de dépôt prescrite et dépose une traduction en suédois de la demande de brevet. Si la demande de brevet remplit les conditions de forme fixées par la Convention sur le brevet

européen et son règlement d’exécution, elle est acceptée à cet égard.

Chapitre 12 Nantissement

Art. 94. Les brevets qui ont été délivrés ou produisent leurs effets en Suède peuvent être mis en gage conformément aux dispositions du présent chapitre.

Peuvent aussi être mises en gage: 1) les demandes de brevet suédois, 2) les demandes internationales de brevet pour lesquelles la procédure a été poursuivie en vertu

de l’article 31 ou qui ont été reprises à l’instruction conformément au troisième alinéa de l’article 33 ou à l’article 38, et

3) les demandes de brevet européen dont la traduction visée à l’article 88 est parvenue à l’administration des brevets ou qui ont été transformées en demandes de brevet suédois conformément à l’article 93. Le nantissement d’une demande de brevet englobe aussi les parties de cette demande qui font l’objet

d’une division ou d’un fractionnement.

Art. 95. Le nantissement d’un brevet ou d’une demande de brevet s’effectue moyennant l’enregistrement d’un contrat écrit. Une demande d’enregistrement doit être déposée auprès de l’administration des brevets.

Lorsqu’un nantissement enregistré a été transmis à un tiers, cette transmission est inscrite, sur requête, au registre des brevets ou au registre des demandes de brevet.

En cas de nantissement au profit de deux ou plusieurs personnes séparément, priorité est donnée, sauf convention contraire, au nantissement dont la demande d’enregistrement est parvenue la première à l’administration des brevets.

Lorsque plusieurs demandes d’enregistrement de contrats de nantissement sont déposées le même jour, la priorité est accordée, sauf convention contraire, selon l’ordre chronologique des dépôts. En cas de demandes simultanées ou d’impossibilité de déterminer l’ordre chronologique, les contrats bénéficient du même droit.

Art. 96. Toute demande d’enregistrement visée à l’article 95 doit être déposée par le titulaire du droit au brevet ou à la demande de brevet ou par le créancier gagiste. L’intéressé doit confirmer le droit au brevet ou à la demande de brevet du débiteur gagiste.

Le propriétaire du brevet inscrit au registre des brevets est réputé être le titulaire du droit au brevet, sauf si les faits démontrent le contraire. Lorsque la demande d’enregistrement porte sur le nantissement d’une demande de brevet, l’inventeur ou son cessionnaire inscrit auprès de l’administration des brevets est réputé être le titulaire du droit à la demande de brevet, sauf si les faits démontrent le contraire.

Si, au moment du dépôt de la demande d’enregistrement, le débiteur gagiste ne dispose pas du bien nanti pour cause de saisie, de faillite, d’incapacité juridique, de cautionnement, de mise sous séquestre ou d’autres motifs, la demande ne peut pas être acceptée.

Art. 97. Tout contrat de nantissement d’un brevet peut être enregistré dès lors que le brevet a été délivré ou, s’il s’agit d’un brevet européen, dès lors que ce brevet produit ses effets en Suède conformément à l’article 82.

Les contrats de nantissement d’une demande de brevet peuvent être enregistrés dès lors que la demande a été inscrite au registre des demandes de brevet par l’administration des brevets ou, s’il s’agit d’une demande de brevet européen, dès lors que l’annonce visée à l’article 88 a été publiée.

Lorsqu’une demande de brevet mise en gage aboutit à la délivrance d’un brevet, celui-ci devient le bien nanti.

Art. 98. Même lorsque l’enregistrement a été effectué, le droit au bien nanti ne s’exerce que si le contrat a été conclu par le propriétaire effectif du bien, habilité à l’aliéner, et si le contrat ne s’avère pas nul pour une autre raison.

Art. 99. Le nantissement devient caduc si le brevet ou la demande de brevet a été transmis à un tiers ou ne produit plus d’effets en vertu des dispositions de la présente loi.

Art. 100. L’enregistrement est radié si le nantissement a été déclaré nul en vertu d’une décision définitive, s’il est devenu caduc ou a cessé de produire ses effets pour une autre raison.

Art. 101. Le nantissement d’un brevet ou d’une demande de brevet prend effet, à compter de la date dépôt de la demande d’enregistrement visée à l’article 95, à l’encontre de toute personne acquérant par la suite le droit de propriété ou un autre droit sur le bien.

Les contrats de licence antérieurs au dépôt de la demande d’enregistrement du contrat de nantissement sont opposables au créancier gagiste.

Art. 102. Les dispositions d’autres textes législatifs concernant les nantissements en cas de saisie ou de faillite s’appliquent aussi au nantissement des brevets ou des demandes de brevet. Le récépissé délivré par

l’administration des brevets en ce qui concerne le dépôt d’une demande d’enregistrement conformément à l’article 95 produit les mêmes effets juridiques que le titre possessoire du créancier gagiste.

Lorsqu’un brevet ou une demande de brevet mis en gage est vendu à la suite d’une saisie ou d’une faillite, les contrats de licence visés au deuxième alinéa de l’article 101 restent en vigueur.

Art. 103. Le créancier gagiste n’est autorisé à vendre le bien nanti et à prélever sa part du produit de la vente qu’après avoir informé de son intention le débiteur et les autres parties connues et leur avoir accordé des possibilités suffisantes de veiller à leurs intérêts.

A l’issue d’une vente effectuée conformément au présent article, les contrats de licence visés au deuxième alinéa de l’article 101 restent en vigueur.

Art. 104. Quiconque dépose une demande d’enregistrement au titre du présent chapitre doit acquitter une taxe dont le montant est fixé par le Gouvernement.

Chapitre 13 Protection complémentaire pour les médicaments

Art. 105. Conformément aux dispositions du présent chapitre, il est possible de demander et d’obtenir une protection complémentaire pour le principe actif ou la composition de principes actifs d’un médicament.

Art. 106. Une protection complémentaire est accordée lorsque 1) le principe actif ou la composition de principes actifs est protégé par un brevet produisant ses

effets en Suède, 2) le principe actif ou la composition de principes actifs est présent dans un médicament

autorisé à la vente conformément à l’article 5 de la loi sur les médicaments (1992:859), 3) l’autorisation est la première à porter sur le principe actif ou la composition de principes

actifs, et 4) aucune protection complémentaire n’a été précédemment accordée pour le principe actif ou la

composition de principes actifs.

Art. 107. La demande de protection complémentaire doit être déposée par écrit auprès de l’office des brevets.

La demande doit être déposée dans un délai de six mois à compter de la date à laquelle le médicament a été autorisé. Si l’autorisation a été accordée avant la délivrance du brevet, la demande doit être déposée dans un délai de six mois à compter de la date de délivrance du brevet.

La demande doit indiquer le numéro du brevet et le titre de l’invention. Elle doit aussi contenir une indication du principe actif ou de la composition de principes actifs et un justificatif de la décision concernant la première autorisation du médicament.

Le demandeur doit acquitter la taxe prescrite. La demande fait l’objet d’une annonce publiée par l’office des brevets.

Art. 108. Lorsque les conditions d’une protection complémentaire selon les articles 106 et 107 sont remplies, l’office des brevets accepte la demande. Cette décision fait l’objet d’une publication.

Dès lors que la décision d’accepter la demande a été annoncée par voie officielle, la protection complémentaire est accordée et fait l’objet d’une inscription au registre des brevets.

Art. 109. La protection complémentaire prend effet à la fin de la durée légale du brevet. La protection complémentaire peut être maintenue pour une durée égale à la période écoulée entre la

date de dépôt de la demande de brevet et la date de la première autorisation du médicament, réduite d’une période de cinq ans. En tout état de cause, la durée de la protection complémentaire ne peut excéder cinq ans.

Art. 110. Dans les limites de la protection conférée par le brevet, la protection complémentaire s’étend au principe actif ou à la composition de principes actifs du médicament autorisé et à toute utilisation du principe actif ou de la composition de principes actifs dans un médicament qui a été autorisée avant l’expiration de la durée de protection.

La protection complémentaire définie conformément au premier alinéa ci-dessus produit les mêmes effets juridiques que le brevet.

Art. 111. La protection complémentaire donne lieu au paiement d’une taxe annuelle. L’année de taxe est calculée, la première fois, à partir de la date d’entrée en vigueur de la protection complémentaire et, par la suite, à partir de la date correspondante selon le calendrier.

Art. 112. En cas de défaut de paiement d’une taxe annuelle selon les modalités prescrites, la protection complémentaire expire au début de l’année de taxe pour laquelle la taxe n’a pas été acquittée.

La protection complémentaire expire aussi lorsque l’autorisation du médicament cesse de produire ses effets.

Art. 113. La protection complémentaire est annulée lorsque 1) elle a été accordée contrairement aux dispositions de l’article 106, 2) le brevet est tombé en déchéance avant l’expiration de sa durée légale prévue au premier

alinéa de l’article 40, ou 3) le brevet est déclaré nul de sorte que le principe actif ou la composition de principes actifs

pour lequel la protection complémentaire a été accordée n’est plus protégé par les revendications du brevet ou si, après l’expiration du brevet, il existe des motifs de nullité qui auraient justifié une telle déclaration.

Art. 114. En l’absence de dispositions dans le présent chapitre, les dispositions pertinentes des chapitres 2, 5 à 10 et 12 s’appliquent à toute demande de protection complémentaire et à toute protection complémentaire accordée. Aucune opposition ne peut cependant être formée contre une protection complémentaire lorsque celle-ci a été accordée.

Les décisions relatives à la protection complémentaire peuvent faire l’objet d’un recours conformément aux dispositions correspondantes régissant les recours en matière de brevets.

Entrée en vigueur et dispositions transitoires2

2 Ibid.

Patents Act (1967:837) (as amended up to Act (2016:727)), Sweden

Available Materials

Patentlag (1967:837)

SFS nr: 1967:837

Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3

Utfärdad: 1967-12-01

Omtryck: SFS 1983:433

Ändrad: t.o.m. SFS 2016:727

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)

Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Innehåll:

Allmänna bestämmelser

1 § Den som har gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt har