• Allmänna bestämmelser
  • 1 §
  • 2 §
  • 3 §
  • 4 §
  • 5 §
  • 6 §
  • 7 §
  • 8 §
  • 9 §
  • 10 §
  • 11 §
• Om registrering av varumärke
  • 12 §
  • 13 §
  • 14 §
  • 15 §
  • 16 §
  • 17 §
  • 18 §
  • 19 §
  • 20 §
  • 21 §
  • 22 §
  • 23 §
  • 24 §
• Om registrerings upphörande
  • 25 §
  • 25 a §
  • 25 b §
  • 26 §
  • 27 §
• Särskilda bestämmelser om registrering av utländska varumärken
  • 28 §
  • 29 §
  • 3O §
  • 31 §
• Om överlåtelse, licens och pantsättning
  • 32 §
  • 33 §
  • 34 §
  • 34 a §
  • 34 b §
  • 34 c §
  • 34 d §
  • 34 e §
  • 34 f §
  • 34 g §
  • 34 h §
  • 34 i §
  • 34 j §
• Om förbud mot användning av vilseledande varukännetecken
  • 35 §
  • 36 §
• Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
  • 37 §
  • 37 a §
  • 38 §
  • 39 §
  • 40 §
  • 41 §
  • 42 §
  • 43 §
  • 44 §
  • 45 §
• Om kungörande, besvär m.m.
  • 46 §
  • 47 §
  • 48 §
• Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser
  • 49 §
  • 50 §
• Om internationell varumärkesregistrering

,.

---.---------

Svensk författningssamling SFS_1960:644 SFS i senaste lydelse Utfårdad:1960-12-02 Varumärkeslag (1960:644) Justitiedepartementet L3 Ändringar införda t.o.m. SFS 1996: 135

-----------------------------r-----------------------------------------------

Allmänna bestämmelser

1 § Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett varumärke såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i

en näringsverksamhet.

Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt,

särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror

och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som tillhandahålls i en annan.

Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.

Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.

Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets förordning

(EG) nr 40/94 av den 20 de2ember 1993 om gemenskapsvarumärken. Lag (1995:1277).

2 § Även utan registrering förvärvas ensamrätt till ett varumärke, då märket har blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvas ensamrätt också till andra särskilda varukännetecken som används i en näringsverksamhet.

Ett kännetecken anses inarbetat, om' det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig är känt som beteckning för de varor som tillhandahålls under kännetecknet. Lag (1994:1510).

3 § Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i överensstämmelse med god affårssed, som kännetecken för sina varor,

använda

--sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller

--uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller

andra egenskaper hos varorna.

Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras släktnamn, adress eller firma av andra obehörigen används som varukännetecken. Lag (1992:1686).

4 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed

förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affårshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning. Vad som nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålls eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller utomlands eller också hit införs. Är i fall som avses i 2 § kännetecknet inte inarbetat i hela landet, gäller rätten endast inom det område där kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt, att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare eller av att denne medgett kännetecknets användning.

Har en vara tillhandahållits under ett visst kännetecken och har den därefter förändrats eller försämrats, rar inte, då varan på nytt tillhandahålls i näringsverksamhet här i landet, kännetecknet användas om inte förändringen tydligt anges eller annars tydligt framgår. Lag (1992:1686).

5 § Ensamrätt till varukännetecken innefattar icke sådan del av kännetecknet, som huvudsakligen tjänar att göra varan eller dess förpackning mera ändamålsenlig eller eljest att fylla annan uppgift än

att vara kännetecken.

6 § Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avser varor av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till· förrang för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Lag (1992:1686).

7 § Vid avgörande av tvist om rätt till varukännetecken, vilka äro förväxlingsbara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 8 eller 9 § sägs.

8 § Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende på de varor för vilka det har använts, bestå vid sidan aven äldre rätt till ett förväxlingsbart kännetecken, om registreringen sökts i god tro och innehavaren av den äldre rätten under fem år i följd har varit medveten om och funnit sig i användning här i landet av det registrerade varumärket. Lag (1992: 1686).

9 § Har kännetecken inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, såframt innehavaren av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av det yngre

kännetecknet. .

10 § I fall som avses i 8 eller 9 § må efter vad som finnes skäligt föreskrivas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom i visst utförande, med tillfogande aven ortsangivelse eller med annat förtydligande.

11 § Författare, utgivare och förläggare av lexikon, handbok eller annan liknande tryckt skrift äro skyldiga att, på begäran av den som innehar

registrerat varumärke, tillse, att varumärket ej återgives i skriften

utan att det framgår, att fråga är om dylikt märke.

F örsummar någon vad honom åligger enligt första stycket, är han skyldig medverka till att beriktigande offentliggöres på det sätt och i den omfattning som finnes skäligt samt bekosta dylikt beriktigande.

Om registrering av varumärke

12 § Varumärke registreras i varumärkesregistret, som föres för hela

riket av patent-och registreringsverket.

13 § Ett varumärke får registreras endast om det har

särskiljningsförmåga.Ett märke som uteslutande eller med endast

mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd,

användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess

framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga.

Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga skall

hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till den omfattning

och den tid märket varit i bruk.

Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande

består aven form som följer av varans art eller en form som krävs

för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett

betydande värde. Lag (1994:1510).

14 § Ett varumärke får inte registreras:

1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller

internationell beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt

lag eller författning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller

också något som lätt kan förväxlas därmed;

2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;

3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller

allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse;

4) om märket inn~håller eller består av något, som är ägnat att

uppfattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn

eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller

porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel

på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är . egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller

konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller

mönster;

6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som

någon annan använder i en näringsverksamhet, med någon annans

varumärke som är registrerat efter tidigare ansökan eller med någon

annans varukännetecken som är inarbetat då ansökan om registrering

görs;

7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid

tiden för ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med

vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra

kännetecknet togs i bruk; 8) ITräder i kraft I:9604011 om märket är förväxlingsbart med ett varumärke som omfattas aven internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige och i fråga om vilket den dag som avses i 55 § andra stycket ligger före tiden för ansökningen; eller

9) om märket är förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som innehas av någon annan och är registrerat efter en tidigare ansökan. .

Är märket förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som är registrerat efter en senare ansökan, föreligger hinder mot registrering, om innehavaren av gemenskapsvarumärket kan för detta märkes del göra anspråk på ett äldre varumärkes företräde enligt rådets förordning om gemenskapsvarumärken och det äldre varumärket är registrerat efter en tidigare ansökan. Detta gäller även om det äldre varumärket inte har vidmakthållits eller förnyats.

I fall som avses i första stycket 9 och andra stycket kan, även om märkena inte avser varor av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet åberopas till förmån för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i gemenskapen, om användningen av ett annat liknande varumärke skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller anseende.

I fall som avses i första stycket 49 samt andra och tredje styckena får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt finns hinder enligt första stycket. Lag (1996: 135).

15 § Ensamrätt, som vinnes genom registrering av varumärke, innefattar icke sådan beståndsdel av märket, som ej ensam för sig kan registreras.

Innehåller märke dylik beståndsdel och finnes särskild anledning att antaga, att märkets registrering kan föranleda ovisshet om ensamrättens omfattning, må vid registreringen denna beståndsdel uttryckligen undantagas från skyddet.

Visas senare att märkesdel, som undantagits från skydd, blivit registrerbar, må ny registrering ske av märkesdelen eller ock av hela märket utan dylikt undantag.

16 § Varumärke registreras i en eller flera klasser av varor. Indelningen i klasser fastställes av patent-och registreringsverket.

17 § Den som vill låta registrera ett varumärke skall ge in en skriftlig ansökan om detta till registreringsmyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn eller firma samt uppgift om de varor för vilka märket är avsett och de klasser varorna tillhör; dessutom skall märket tydligt anges. Lag (1994:1510).

18 § Söker någon registrering av varumärke, som han första gången använt för vara förevisad på internationell utställning, inom sex månader efter den dag då varan först utställdes, skall ansökningen, under de närmare villkor regeringen föreskriver, i förhållande till andra ansökningar eller med hänsyn till skedd användning av andra kännetecken anses gjord nämnda dag. Lag (1977:732).

19 § Har sökanden icke iakttagit vad om ansökan är föreskrivet eller finner registreringsmyndigheten eljest hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse, vid äventyr att ansökningen avskrives.

Finner registreringsmyndigheten även efter det yttrande avgivits hinder för bifall föreligga, skall ansökningen avslås, där ej anledning förekommer att giva sökanden nytt föreläggande.

20 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och finns det inte något hinder för registrering, skall varumärket tas in i registret och en kungörelse om detta utfärdas.

Den som vill framställa invändning mot registreringen skall göra detta skriftligen till registreringsmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen.

Registreringsmyndigheten skall underrätta innehavaren av varumärket om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.

Återkallas invändningen får invändningsförfarandet ändå fullföljas, om det finns särskilda skäl. Lag (1994:1510).

21 § Registreringsmyndigheten skall efter invändning upphäva registreringen, om det finns något' hinder mot denna. Finns det hinder endast för en del av de varor som varumärket har registrerats för, skall myndigheten i stället upphäva registreringen enbart för dessa varor, om varumärkeshavaren begär det.

Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte finns något hinder mot registreringen.

När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att registreringen helt eller delvis upphävs, skall en anteckning om detta göras i registret. Lag (1994: 1510).

22 § Registrering gäller från dagen för ansökningens ingivande till dess tio år förflutit från registreringsdagen.

Registrering förnyas på innehavarens ansökan, varje gång för tio år från utgången av föregående registreringsperiod.

23 § En ansökan om förnyelse görs skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång.

Avser ansökan enbart förnyelse av registreringen, skall inbetalning av förnyelseavgiften till registreringsmyndigheten anses utgöra en ansökan om förnyelse.

På handläggningen aven ansökan om förnyelse skall vad som föreskrivs i 19 § ha motsvarande tillämpning. Lag (1992: 1686).

24 § På ansökan av innehavare av registrerat varumärke må i registret göras sådana oväsentliga ändringar i märket, som ej påverka helhetsintrycket därav.

Om registrerings upphörande

25 § Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och föreligger alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i den ordning som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får bestå enligt 8 eller 9 §. Är ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon annans varumärke, får dock registreringen av det förstnämnda varumärket inte hävas på denna grund, om det andra varumärket inte uppfyller kraven på användning enligt 25 a §.

Registreringen får också hävas, om märket

1) är vilseledande,

2) inte längre har någon särskiljningsförmåga,

3) strider mot allmän ordning, eller

4) är ägnat att väcka förargelse.

Att registreringen får hävas även vid utebliven användning av varumärket framgår av 25 a §. Lag (1994:1510).

25 a § Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd får registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs

1) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen, om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade karaktär, och

2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan med rättighetshavarens samtycke.

Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av registreringen. Användning som påböIjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning skall emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påböIja eller återuppta användningen vidtogs efter det att rättighetshavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras. Lag (1992:1686).

25 b § Om det finns grund för hävning aven registrering endast för en

del av de varor som ett varumärke har registrerats för, skall registreringen hävas bara för dessa varor. Lag (1992:1686).

26 § Var och en som lider förfång av registreringen får föra talan vid domstol mot märkeshavaren om att registreringen skall hävas. Talan som

grundas på en bestämmelse i 13 §, 14 § 1)--3), 25 § andra stycket, 25 a § eller 25 b § får också föras av den myndighet som regeringen bestämmer samt aven sammanslutning av berörda näringsidkare.

Angående domstols behörighet i mål om registrerings hävande skall utöver vad i övrigt är föreskrivet gälla, att Stockholms tingsrätt är behörig, om märkeshavaren inte har hemvist i Sverige. Lag (1992: 1686).

27 § Sedan beslut om registrerings hävande vunnit laga kraft, skall
märket avföras ur registret.

Vad i första stycket sägs skall jämväl gälla om registreringen ej
förnyas eller om märkets innehavare begär dess avförande ur registret.

Särskilda bestämmelser om registrering av utländska varumärken

28 § Söker någon, som icke driver näring i Sverige, registrering av
varumärke, skall han visa att märket är för honom i hemlandet
registrerat för de varor ansökningen här i riket avser.

Under förutsättning av ömsesidighet äger regeringen föreskriva, att
beträffande viss främmande stat vad i första stycket stadgas icke skall
äga tillämpning. Lag (1977:732).

29 § Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att
varumärke som är registrerat i främmande stat må, med de förbehåll som
angivas i förordnandet, kunna registreras i Sverige så som det är
registrerat i den främmande staten. Beträffande varumärke, som eljest
icke kunnat. registreras här, skall sådan registrering icke gälla i
vidare mån eller för längre tid än i den främmande staten. Lag
(1977:732).

3O § Regeringen äger förordna, att, där varumärke tidigare anmälts till registrering utom riket, ansökan om registrering här i riket skall, under de villkor som i förordnandet angivas, i förhållande till andra ansökningar eller med hänsyn till skedd användning av andra kännetecken anses gjord samtidigt med anmälningen utom riket. Lag (1977:732).

31 § Innehavare av registrerat varumärke, vilken icke har hemvist i
Sverige, skall hava ett här bosatt ombud, som äger företräda honom i
allt som rör märket. Anteckning härom skall göras ivarumärkesregistret.

. Finnes icke behörigt ombud antecknat, skall registreringsmyndigheten under innehavarens sist uppgivna adress förelägga honom att inom viss tid vidtaga rättelse, vid äventyr att märket avföres ur registret.

Om överlåtelse, licens och pantsättning

32 § Överlåtes rörelse, till vilken hör varumärke eller kännetecken som
avses i 2 § andra stycket, innefattas detta i överlåtelsen, där ej annat
avtalats.

33 § Har registrerat varumärke överlåtits, skall på begäran antecknil).g därom göras i varumärkesregistret. Sådan anteckning må dock ej ske, där överlåtelsen skett utan samband med överlåtelse av den rörelse till vilken varumärket hör samt dess användning av den nye innehavaren uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten.

I mål och ärenden angående varumärke skall den anses som innehavare av märket, vilken senast blivit införd i registret i sådan egenskap.

34 § Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna.

Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan anteckning får dock inte göras, om licenstagarens användning av varumärket uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licensen har upphört att gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.

Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt vidare.

Rätten till ett kännetecken enligt 2 § första eller andra stycket får inte tas i mät. Om innehavarens egendom avträds till konkurs, ingår dock rätten i konkursboet. Lag' (1995: 1277).

34 a § Rätten till ett registrerat varumärke eller till en ansökan om registrering av ett varumärke kan pantsättas enligt bestämmelserna i 34 b 34 j §§. Lag (1995:1277).

34 b § Panträtt i egendom som avses i 34 a § uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos registreringsmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått till någon annan, skall det på begäran antecknas i varumärkesregistret eller i registreringsmyndighetens diarium.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först kom in till registreringsmyndigheten, om inte något annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsfölj d i vilken de har ägt rum, om inte något annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt. Lag (1995: 1277).

34 c § Ansökan om registrering enligt 34 b § görs av den som har rätten till varumärket eller varumärkesansökan eller av den till vilken panträtten har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till varumärket eller varumärkesansökan.

Den som i varumärkesregistret anges som innehavare av ett registrerat varumärke skall anses ha rätt till märket, om inte annat

framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning aven varumärkesansökan, skall den som i registreringsmyndighetens diarium har registrerats som sökande anses ha rätt till varumärkesansökan, om inte något annat framgår i ärendet.

Ansökan får inte bifallas om upplåtaren, när ansökan om registrering görs, inte är behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan anledning. Lag (1995:1277).

34 d § Ett avtal om pantsättning kan registreras när varumärket har registrerats eller, om avtalet avser en varumärkesansökan, när ansökan har registrerats i registreringsmyndighetens diarium.

Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket . registreras, gäller därefter rätten till det registrerade varumärket som pantobjekt. Lag (1995: 1277).

34 e § Även om en panträtt har registrerats, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt. Lag (1995:1277).

34 f § Panträtten är förfallen, om rätten till varumärket eller varu-märkesansökan på grund av bestämmelserna i denn~ lag inte vidare skall gälla. Lag (1995:1277).

34 g § Registreringen aven panträtt skall avföras, om panträtten genom en dom som har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars har upphört att gälla. Lag (1995: 1277).

,

34 h § Pantsättning gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 34 b § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet. Lag (1995:1277).

34 i § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i rätten till ett varumärke eller en varumärkesansökan. När ansökan om registrering enligt 34 b § kommer in till registreringsmyndigheten medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt varumärkesansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 34 h § andra stycket. Lag (1995:1277).

34 j § Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har fått skäligt rådrum att bevaka sin rätt.

Vid en försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i 34 h § andra stycket. Lag (1995:1277).

Om förbud mot användning av vilseledande varukännetecken

35 § Om varukännetecken, efter öv.erlåtelse eller sedan licens därtill upplåtits, är vilseledande i den nye innehavarens eller licenstagarens hand, äger domstol i den omfattning som finnes påkallat vid vite förbjuda honom att använda kännetecknet.

Sådant förbud må ock eljest meddelas, där varukännetecken är vilseledande eller innehavare av varukännetecken eller annan med hans medgivande använder kännetecknet på sådant sätt, att allmänheten vilseledes.

Talan enligt denna paragraf må föras av myndighet som regeringen bestämmer, så ock av envar som lider förfång av kännetecknets användning ävensom av sammanslutning av berörda näringsidkare. Lag (1977:732).

36 § I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt förordna, att varukännetecken som i strid mot förbud enligt 35 § anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall utplånas eller så ändras, att det icke längre är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att den märkta egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras.

Egendom som avses i första stycket må i avbidan på förordnande som där sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

37 § Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4--10 §§ (varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 37 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (1994:232).

37 a § På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt

1--3 §§ eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och

om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får

domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden

ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas

svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får

domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har

meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå .

. I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket

samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som

föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15

kap. rättegångsbalken .

. Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om

förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt

vitesförbud.

I fråga om radio-och tråd sändningars innehåll gäller

bestämmelserna i radiolagen (1966:755). Lag (1994:232).

38 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
varumärkesintrång skall betala skälig ersättning för utnyttj andet av
varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som
intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek
skall hänsyn tas även till rättighetshavarens intresse av att
varumärkesintrång inte begås och till övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång skall
betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i
den mån det är skäligt. Lag (1994:232).

39 § Grundas talan om varumärkesintrång på registrering enligt denna lag, skall såvitt angår tid före registreringsdagen 37 § icke äga tillämpning. För tid innan ansökan om registrering kungjorts enligt 20 § skall icke heller 38 § äga tillämpning, där ej intrånget skett uppsåtligen.

40 § Talan om ersättning enligt 38 § må endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom talan ej förts inom tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara förlorad.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må, där anspråk grundas på

registrering enligt denna lag, talan föras om intrång som skett före

registreringsdagen, därest talan väckes inom ett år från nämnda dag.

41 § På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får

domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt

intrång besluta att varukännetecken som olovligen förekommer på

varor, förpackningar, reklamtryck, affårshandlingar eller liknande

skall utplånas eller ändras. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att

egendomen på vilken kännetecknet förekommer förstörs eller på

visst sätt ändras får domstolen besluta om detta. I ett sådant fall

får domstolen också, på yrkande, besluta att egendomen skall mot

lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen efter vad som

är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål,

vars användande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras

~----~-------

eller ändras på visst sätt.

Sådan egendom som avses i första och andra styckena får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första--tredje styckena tillämpas också i fråga om försök och förberedelse enligt 37 § andra stycket. Lag (1994:232).

42 § Om en registrering av ett varumärke har upphävts genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får rätten inte döma till påföljd eller besluta om annan åtgärd enligt 37--41 §§.

I målarn sådant intrång skall rätten, på yrkande av den mot vilken talan föres, förklara målet vilande i· avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas. Lag (1994:1510).

43 § Vill en licenstagare väcka talan om intrång i rätten till varukännetecknet, skall han underrätta kännetecknets innehavare om detta. Annars tas talan inte upp till prövning.

Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i den pantsatta egendomen. Lag (1995:1277).

44 § Talan om fastställelse, huruvida rätt till varukännetecken består

eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång i sådan rätt

eller ej, må av domstol upptagas till prövning, där ovisshet råder om förhållandet och denna länder käranden till förfång.

I mål härom skall vad i 43 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

45 § Dom i målarn varumärkesintrång eller i mål, som avses i 26, 35

eller 44 §, skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till patent-och registreringsverket.

Om kungörande, besvär m.m.

46 § Förutom i fall som avses i 20 och 21 §§ skall kungörande ske av registrerings förnyelse enligt 22 §, av ändring i registrerat märke enligt 24 §, av registrerings avförande enligt 27 och 31 §§ samt av anteckning i registret om överlåtelse enligt 33 § eller om licens enligt 34 §.

47 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas av sökanden, om det har gått honom emot. Ett slutligt beslut med anledning aven invändning mot registrering får överklagas av varumärkeshavaren och invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan får denna ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Överklagande enligt första stycket görs hos Patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till

Regeringsrätten inom två månader från beslutets dag. Vid ett överklagande till Regeringsrätten tillämpas bestämmelserna i 3537 §§ förvaltningsprocesslagen (1971 :291). P atentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas. Lag (1995:1277).

48 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rar meddela närmare föreskrifter om vad sökande i registreringsärenden skall iaktta, om kungörande som sägs i 20,21 och 46 §§, om förfarandet i övrigt i dessa ärenden, om förfarandet vid överklagande enligt 47 § samt om varumärkesregistrets förande.

Vid ansökan om registrering av varumärken, om förnyelse, om ändring i registrerat varumärke enligt 24 §, om registrering av pantsättning eller om anteckning i registret om överlåtelse eller licens skall betalas avgift med belopp som regeringen bestämmer. F ör förnyelse skall bestämmas högre avgift, om ansökan ges in efter registreringsperiodens utgång. Lag (1995: 1277).

Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser

49 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av regeringen samt av patent-och registreringsverket enligt vad i lagen är för vissa fall stadgat.

50 § /Upphör att gälla U:960401/
Genom denna lag upphävas:

1) lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd för varumärken; samt

·2) förordningen den 28 november 1884 (nr 63) om svenska järn-och
ståleffekters stämpling.

Om internationell varumärkesregistrering

50 § ITräder i kraft 1:960401/
Med en internationell varumärkesregistrering avses en
registrering av ett varumärke som är gjord av den internationella
byrån hos Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten
enligt protokollet den 27 juni 1989 till överenskommelsen om den
internationella registreringen av varumärken den 14 april 1891.

Patent-och registreringsverket är varumärkesmyndighet i Sverige i
ärenden om internationell varumärkesregistrering.
Lag (1996:135).

51 § /Upphör att gälla U:96040 II
Den nya lagen skall, med de undantag som nedan stadgas, äga
tillämpning jämväl å varumärke som registrerats med stöd av lagen om
skydd för varumärken.

51 § ITräder i kraft 1:960401/
Om någon som i Sverige innehar eller har ansökt om en
varumärkesregistrering och antingen är svensk medborgare, har
hemvist i Sverige eller driver rörelse här i landet vill få en
internationell varumärkesregi strering, skall han ge in en ansökan
om detta till varumärkesmyndigheten.

Har en ansökan om en internationell registrering getts in till
varumärkesmyndigheten enligt första stycket, skall även en senare
begäran om att den internationella registreringen skall gälla i
ytterligare länder ges in till varumärkesmyndigheten, om sökanden
eller innehavaren har hemvist i Sverige. Lag (1996: 135).

52 § ITräder i kraft 1:9604011
Ansökan skall vara skriftlig samt vara avfattad på engelska
språket och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen
eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1996:135).

53 § !Upphör att gälla U:960401/
Den tid av fem år varom stadgas i 8 § skall, såvitt avser varumärke
som registrerats med stöd av lagen om skydd för varumärken, löpa från
dagen för nya lagens ikraftträdande.

53 § ITräder i kraft 1:960401/
Varumärkesmyndigheten skall kontrollera om uppgifterna i
ansökan om den internationella varumärkesregistreringen stämmer
överens med uppgifterna i den varumärkesregistrering som
sökanden har eller har ansökt om i Sverige.

Om uppgifterna inte stämmer överens, skall sökanden föreläggas
att inom viss tid rätta uppgifterna i ansökan om den internationella
registreringen. Gör han inte det, skall denna ansökan avskrivas.

Om det finns en sådan överensstämmelse som avses i första stycket,
skall varumärkesmyndigheten sända ett intyg om detta till den
internationella byrån tillsammans med ansökan inom en månad
från den dag då ansökan kom in till myndigheten eller, om ett
föreläggande enligt andra stycket har meddelats, inom en månad
från det tiden för föreläggandet gick ut. Lag (1996: 135).

54 § /Upphör att gälla U:96040 1/
Har ansökan om registrering av varumärke gjorts före nya lagens
ikraftträdande men icke dessförinnan avgjorts genom laga kraft ägande
beslut, skola i stället för 13 och 14 §§ motsvarande bestämmelser i
lagen om skydd för varumärken äga tillämpning, såframt ej sökanden begär
att nämnda paragrafer skola tillämpas å ansökningen.

54 § ITräder i kraft 1:9604011
Om varumärkesmyndigheten får en underrättelse från den
internationella byrån med begäran från någon som inte avses i 51 §
att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige,
skall myndigheten pröva om det finns något hinder mot detta.

Sådant hinder finns, om det varumärke som den internationella
registreringen avser inte uppfyller förutsättningarna enligt 13 § eller
om något hinder mot en nationell registrering skulle ha funnits
enligt 14 §. Lag (1996:135).

55 § /Upphör att gälla U:960401/
Den i 16 § omförmälda registreringen i klasser skall beträffande
varumärke, som registrerats med stöd av lagen om skydd för varumärken,
genomföras först då registreringen förnyas enligt den nya lagen.

55 § ITräder i kraft 1:960401/

Om det finns något hinder enligt 54 § andra stycket, skall

varumärkesmyndigheten inom 18 månader från dagen för den

underrättelse som avses i 54 § första stycket ge den internationella

byrån ett besked om att den internationella

varumärkesregistreringen inte kan gälla i Sverige samt ange skälen

för detta.

Om det inte finns något hinder enligt 54 § andra stycket, skall

underrättelsen från den internationella byrån kungöras. I

kungörelsen skall anges den dag som den internationella byrån har

angett för den internationella registreringen.

Den som vill framställa invändning mot att den internationella

registreringen blir gällande i Sverige skall göra detta skriftligen till

varumärkesmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen.

Lag (1996:135).

56 § /Upphör att gälla U:9604011 Registrering, som förnyats enligt lagen om skydd för varumärken, gäller till den dag, som skulle hava varit registreringsperiodens slutdag, om det i 22 § föreskrivna sättet för giltighetens beräkning hade tillämpats vid varje skedd förnyelse. Dock skall, om enligt äldre lag registreringsperioden utlöper senare, den sålunda bestämda slutdagen gälla; förnyas registreringen sedermera enligt den nya lagen, skall registreringsperioden beräknas som i första punkten sägs.

Då efter lagens ikraftträdande förnyelse första gången sökes av

registrering, som förut blivit förnyad, må utan hinder av vad i 23 § . sägs ansökningen göras ett år innan den löpande registreringsperioden

skulle utgå enligt äldre lag.

56 § ITräder i kraft I:960401/

Varumärkesmyndigheten skall efter utgången av den i 55 §

tredje stycket angivna tiden besluta att den internationella

varumärkesregistreringen skall gälla i Sverige, om det inte finns

något hinder mot detta. Sedan beslutet har vunnit laga kraft skall

varumärket tas in i registret och en kungörelse om detta utfärdas.

Om det finns något hinder mot att den internationella

varumärkesregistreringen skall gälla i Sverige, skall

varumärkesmyndigheten besluta att den internationella

registreringen inte skall gälla här i landet. Beslutet skall innehålla

de skäl som har bestämt utgången. Har varumärkesmyndigheten

inte tidigare lämnat ett besked enligt 55 § första stycket, skall

beslutet översändas till den internationella byrån inom 18 månader

från dagen för den underrättelse som avses i 54 § första stycket

eller, om den i 55 § tredje stycket angivna tiden löper ut senare,

inom en månad efter det att den tiden har löpt ut. I sistnämnda fall

skall varumärkesmyndigheten inom 18 månader från dagen för den

underrättelse som avses i 54 § första stycket lämna ett meddelande

till den internationella byrån om att ett beslut som nyss sagts kan

komma att översändas senare. När beslutet att den internationella

varumärkesregistreringen inte skall gälla i Sverige har vunnit laga

kraft, skall det kungöras. Lag (1996:135).

57 § /Upphör att gälla U:9604011

Registrering, som meddelats enligt lagen om skydd för varumärken,

må hävas enligt 25 § första stycket nya lagen endast såframt

registreringen jämväl kunnat enligt 10 § förstnämnda lag bringas att
upphöra.

Talan om hävande enligt 25 § andra stycket av registrering, som
meddelats enligt lagen om skydd för varumärken, må, om anspråket grundas
på att märket ej varit i bruk under de fem senaste åren, ej väckas före
utgången av år 1962.

57 § ITräder i kraft 1:960401/1
Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering
skall gälla i Sverige har verkan från den dag som den internationella
byrån har angett för den internationella registreringen. I fråga om
en sådan registrering skall 1 § tredje stycket, 3 11, 25 27 och 3245
§ § tillämpas. Vad som där sägs om registrering skall i stället avse
beslut att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige.

Vad som sägs om varumärkesansökan i 34 a 34 j §§ skall tillämpas
även beträffande begäran enligt 54 § första stycket att en
internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige.
Lag (1996:135).

58 § /Upphör att gälla U:960401/
Beträffande skadestånd för varumärkesintrång som ägt rum innan
lagen trätt i kraft skall gälla, utom vad som finnes stadgat som tioårig
preskription, att talan är förlorad om den ej väckes senast år 1965.

Vad i 42 § föreskrives skall äga motsvarande tillämpning med ,avseende å
intrång som nu sagts.

Det alla som vederbör hava sig hörsamJigen att efterrätta. Till
yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.

58 § ITräder i kraft 1:960401/
Om ett varumärke som är registrerat i Sverige blir omfattat
även aven internationell varumärkesregistrering som gäller här i
landet, skall den internationella registreringen, utan att
inskränkning sker i de rättigheter som kan ha förvärvats på grund
av registreringen här i landet, träda i stället för den svenska, om
innehavaren är densamme och samtliga de varor som omfattas av
registreringen här i landet också omfattas av den internationella
registreringen.

Uppgift om ett förhållande som avses i första stycket skall på
begäran av innehavaren antecknas i varumärkesregistret och
kungöras. Lag (1996:135).

59 § ITräder i kraft 1:9604011
Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige helt eller delvis upphör, skall dess giltighet här i landet
upphöra i motsvarande utsträckning. En anteckning om detta skall
göras i varumärkesregistret och kungöras. Lag (1996: 135).

60 § ITräder i kraft 1:9604011
Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör inom fem år från den dag som avses i 55 § andra
stycket på grund av att den nationella registreringen eller ansökan

om den inte längre kan utgöra grund för en internationell varumärkesregistrering och varumärkets innehavare därefter ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, skall denna ansökan anses gjord den dag som avses i 55 § andra stycket, under förutsättning att

1. ansökan görs inom tre månader från den dag då den internationella registreringen upphörde,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades av den internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering som ställs i denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.

Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som avses i första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och kungöras. Lag (1996:135).

61 § ITräder i kraft 1:960401/ Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige upphör på grund av att någon som i förhållande till det protokoll som avses i 50 § är en avtalsslutande part har sagt upp sin anslutning till protokollet och varumärkets innehavare därefter ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, skall denna ansökan anses gjord den dag som avses i 55 § andra stycket, under förutsättning att

1. ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick verkan,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades av den internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering som ställs i denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.

Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som avses
i första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Lag (1996:135).

62 § ITräder i kraft 1:960401/
Förnyelse av registreringsperiod, avförande enligt 57 och 27 §§
av beslut att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige samt anteckning om överlåtelse eller upplåtelse av rätt till
internationell varumärkesregistrering skall kungöras.
Lag (1996:135).

63 § ITräder i kraft 1:960401/
Ett slutligt beslut av varumärkesmyndigheten i ett ärende om
internationell varumärkesregistrering får överklagas av den som
har ansökt om en sådan registrering och av den som har begärt att
en sådan registrering skall gälla här i landet, om beslutet har gått
den som vill klaga emot.

Ett beslut som innebär att en internationell registrering skall gälla
här i landet trots att en invändning har gjorts får överklagas av
invändaren. Återkallar han sin talan får invändningen ändå prövas,

om det finns särskilda skäl.

I fråga om överklaganden enligt första och andra styckena skall 47 §
andra och tredje styckena tillämpas. Lag (1996:135).

64 § ITräder i kraft 1:9604011
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om kungörande som sägs i 55, 56 och
58--62 § § samt om förfarandet i övrigt i ärenden om internationell
varumärkesregistrering.

Vid ansökan om en internationell varumärkesregistrering, vid
prövning om en sådan registrering skall gälla i Sverige samt vid
begäran om en anteckning i registret aven överlåtelse eller en licens
liksom om ett förhållande som avses i 58, 60 eller 61 § skall betalas
avgift med belopp som regeringen bestämmer. Lag (1996:135).

Om gemenskapsvarumärken

65 § Den som ger in en ansökan om registrering av ett
gemenskaps-varumärke till registreringsmyndigheten för vidare
befordran enligt artikel 25.2 i rådets förordning om
gemenskapsvarumärken skall betala en avgift med belopp som regeringen
bestämmer. Detsamma gäller den som begär omvandling av ett
gemenskapsvarumärke eller aven ansökan om ett gemenskapsvarumärke
till en ansökan om registrering av ett varumärke samt den som begär
ett intyg enligt artikel 89.3 i rådets förordning. Lag (1995: 1277).

66 § Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke tillämpas bestämmelserna
i 37 § om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 37 a 41 §§, i
den mån inte något annat följer av rådets förordning om
gemenskapsvarumärken. Härvid skall vad som sägs om.varumärkesintrång
gälla intrång i gemenskapsvarumärke. Lag (1995: 1277).

67 § Stockholms tingsrätt är domstol i mål som avses i 66 § och i
artikel 92 i rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Lag (1995: 1277).

Övergångsbestämmelser

1986:234

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

1986:1149

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

1992:1686

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats och

varukännetecken som inarbetats före denna lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 § före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

'v

1994:232

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har gjorts innan dess.

1994:1510

Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första stycket 8) och andra stycket samt 50--64 §§ den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1995. Om en ansökan om registrering av ett varumärke har kungjorts före den 1 januari 1995, skall den behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

SE017: Marks, Act (Consolidation), 02/12/1960 (16/12/1994), No. 644 (No. 1510)

THE TRADEMARKS ACT

(Law No 644 of December 2, 1960, as last amended by Law No 1510 of December 16, 1994)

General Provisions

A trademark may consist of any sign capable of being represented graphically, in particular, words, including personal names, as well as designs, letters, numerals or the shape or the ornamentatal aspects of goods or their packages, provided that such signs are capable of distinguishing goods which are made available in one business activity from those which are made available in another one.

The provisions of this Act in respect of goods apply also to services.

Special provisions apply in respect of collective marks.

By the establishment on the market an exclusive right is acquired also in other special symbols for goods which are being used in a business activity.

A sign shall be considered to have become established on the market when it is, in this country, within a significant portion of the circle for which it is intended, known as a symbol for the goods which are being made available under it.

- his own family name, address or trade name,

- indications concerning the kind, quality, quantity, intended purpose, value, geographical origin, the time of their production, or other characteristics of the goods.

A person conducting business activities also is protected under this Act against other persons' unauthorized use of his family name, address or trade name as a symbol for goods.

As unlawful use under the first paragraph shall be deemed also when anyone in connection with the sale of spare parts, accessories or the like which are suitable for use together with the goods of another person, makes reference to the symbol of that other person in such a way as to create an impression that what is being offered for sale originates from the owner of the symbol, or that the owner has consented to the use of that symbol.

If goods have been offered for sale under a certain symbol and have thereafter been changed or impaired, the symbol may not be used when the goods are again offered for sale in the course of business activities in this country unless the change is clearly indicated or is otherwise clearly evident.

Confusing similarity may be invoked also for the benefit of a symbol which has a reputation in this country if the use of another similar symbol would take unfair advantage of, or would be detrimental to, the distinctive character or reputation of the symbol having the reputation.

Anyone who fails to meet the obligation under the first paragraph, shall be liable to cooperate in the publication of a rectification in such a manner and to such an extent that is deemed reasonable, and to pay for such a rectification.

On the Registration of Trademarks

A symbol consisting exclusively of a shape which results from the nature of the goods or of a shape which is necessary to obtain a technical result or of a sign which gives a substantial value to the goods may not be registered as a trademark.

Where a mark contains such an element and there are special reasons to assume that the registration of the mark may cause uncertainty about the scope of the exclusive right, this element may be explicitly excluded from the registration.

Where it is later shown that an element of a mark which has been excluded from the protection, has become eligible for registration, a new registration may be effected of this element of the mark or of the entire mark without such an exception.

If the Registration Authority also after the filing of a statement considers that there is an obstacle to approving the application, the application shall be rejected, unless there is a reason for issuing a new request to the applicant.

Anyone who wants to oppose the registration shall do so in a written communication to the Registration Authority within two months from the date of the publication.

The Registration Authority shall notify the owner of the mark about the opposition and give him an opportunity to make observations.

Even if the opposition is withdrawn, the opposition procedure may be completed, if special reasons therefore exist.

The Registration Authority shall refuse the opposition if there is no obstacle to the registration.

A notice shall be published when the decision of the Registration Authority concerning the opposition has taken legal force. If the decision implies that the registration is invalidated wholly or in part, this fact shall be recorded in the register.

The registration may be renewed following an application by the owner, each time for a period of ten years from the expiry of the previous registration period.

If the application concerns solely a renewal of the registration, the payment of the renewal fee shall be considered as an application for renewal.

The provisions of Article 19 shall apply correspondingly to applications for renewal.

On the Termination of Registration

1) if the mark is deceptive,

2) if it is no longer distinctive,

3) if it is contrary to public order, or

4) if it is likely to cause offence.

1) the use of the trademark in a form differing from the registered one, where the difference concerns only insignificant elements and do not alter the distinctive character of the mark, and

2) the affixing of the trademark to goods or to the packaging thereof in this country solely for export purposes.

With regard to the competence of the Court in a case concerning the invalidation of a registration the Stockholm City Court (Stockholms tingsrätt) shall be competent where the owner of the registration does not have his domicile in Sweden.

The provisions of the first paragraph shall apply also where the registration is not renewed or where the owner of the mark requests in to be removed from the register.

Special Provisions Concerning the Registration of Foreign Trademarks

On condition of reciprocity, the Government may prescribe that the provisions of the preceding paragraph shall not apply in respect of a specified foreign State.

Where no such empowered attorney is recorded in the register, the Registration Authority shall request the owner, under his last available address, to rectify the matter within a determined period, failing which the mark shall be removed from the register.

On Assignments and Licenses

As the owner of a trademark shall, for the purpose of lawsuits and other legal cases relating to the mark, be considered the person who has last been entered into the register in this capacity.

On the Prohibition of the Use of Deceptive Trade Symbols

Property of the kind mentioned in the preceding paragraph may be seized pending the order referred to there; the provisions on seizure in criminal cases shall apply accordingly.

Sanctions and Damages

Attempts to commit an infringement under the first paragraph as well as the preparation of such acts shall be punishable according to the provisions of Chapter 23 of the Criminal Code.

A public prosecutor is entitled to bring an action for a violation as mentioned in the first and second paragraphs only if there is a complaint from the injured party and such an action is called for in the public interest.

Anyone who without intention or negligence commits a trademark infringement shall pay a compensation for the use of the trademark, if and to the extent that this is considered reasonable.

Notwithstanding the provisions in the preceding paragraph, an action may, where a claim is based on a registration under this Act, be brought for infringement before the date of the registration, provided that the action is brought within one year from that date.

In cases concerning such an infringement, the Court shall, at the request of the defendant, order the proceedings in the case to be suspended until the question of the invalidation of the registration has been finally decided. Where proceedings for the invalidation have not been initiated, the Court shall, in connection with the order for suspension, allow the defendant a certain period within which such an action shall be brought.

The provisions of Article 43 shall apply correspondingly in such cases.

On Publication, Appeals, etc.

A fee to an amount decided by the Government shall be paid for applications for registration of trademarks, for alterations in registered trademarks under Article 24 and for recordal in the register of assignments and licenses. A higher fee shall be prescribed where applications for renewal are filed after the expiry of the registration period.

Provisions on the Entry into Force and Transitional Provisions

On the International Registration of Marks

The Patent and Registration Office is the National Trademark Authority in matters relating to the international registration of marks.

If an application for an international registration of a trademark has been filed with the National Trademark Authority under the first paragraph and the applicant or the owner has his address in Sweden, also subsequent requests for territorial extension of that registration shall be filed with to the National Trademark Authority.

If the indications do not correspond, the applicant shall be requested to correct, within a certain period of time, the indications in the international application, failing which the application shall be rejected.

If there is such a correspondence as referred to in the first paragraph, the National Trademark Authority shall, together with the application, transmit a certificate about this fact to the International Bureau not later than one month from the date of the receipt of the application by the Authority or, if a request has been issued under the second paragraph, not later than one month from the expiry of the period of time prescribed for compliance with that request.

Such an obstacle exists if the trademark referred to in the international registration does not fulfil the requirements under Article 13 or if an obstacle to a national registration would have existed according to Article 14.

If there is no obstacle according to Article 54, second paragraph, a notice of the notification from the International Bureau shall be published. The notice shall state the date which the International Bureau has indicated as the date of the international registration.

Anyone who wants to oppose the effect of the international registration in Sweden shall file a written communication with the National Trademark Authority within two months from the date of the publication.

If there is an obstacle to admitting the effect in Sweden of the international registration, the National Trademark authority shall decide that the international registration shall not have any effect in this country. The decision shall indicate the grounds which have determined the result. If the National Trademark Authority has not previously transmitted a notification under Article 55, first paragraph, it shall communicate the decision to the International Bureau within 18 months from the date of the notification referred to in Article 54, first paragraph, or, if the time period indicated in Article 55, third paragraph, expires later, within one month from the expiry of that period. In the latter case, the National Trademark Authority shall, within 18 months from the date of the notification referred to in Article 54, first paragraph, notify the International Bureau that a decision as just referred to may be communicated later. When the decision that the international registration shall not have any effect in Sweden has taken legal force, a notice of this fact shall be published.

An indication of the replacement referred to in the first paragraph shall, upon request by the owner, be entered into the trademark register and a notice be published.

1. the application is filed within three months from the date of the termination of the international registration,

2. the goods listed in the Swedish application were also covered by the effect of the international registration in Sweden, and

3. the application also otherwise complies with the requirements for a registration as set out in this Act and the prescribed fees are paid.

1. the application is filed within two years from the date when the denounciation took effect,

2. the goods listed in the Swedish application were also covered by the effect of the international registration in Sweden,

3. the application also otherwise complies with the requirements for registration under this Act and the prescribed fees are paid.

A fee to an amount specified by the Government shall be paid in respect of any application for an international registration of a mark, in respect of any examination of whether such a registration shall have effect in Sweden and in respect of any request that an entry shall be made in the register of an assignment or a license or of matters referred to in Articles 58, 60 or 61.

Note

The Act entered into force on January 1, 1961.

 SE051: Marques, Loi (Codification), 02/12/1960 (07/05/1986), No. 644 (No. 234)