.; '.
Svensk författningssamling SFS_1967 :837 SFS i senaste lydelse Utfärdad: 1967-12-01
Patentlag (1967:837)
Iustitiedepartementet L3
Ändringar införda t.o.m. SFS 1994: 15 1 1
1 Kap.
Allmänna bestämmelser
1 § Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt övergatt äger att, enligt 1-- 10 kap. denna lag, efter ansökan erhä1la patent pa uppfinningen här i riket ·och därigenom förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Dm europeiskt patent stadgas i 1 1 kap.
Sasom uppfinning anses aIdrig vad som utgör enbart
1) en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,
2) en konstnärlig skapelse,
3) en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för speI eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram,
4) ett framläggande av information.
Sasom uppfinning anses ej heller sadant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som skaIl utövas pa människor eller djur. Vad nu sagts utgör ej hinder för att patent meddelas pa aIster, däribland ämnen och blandningar av ämnen, för användning vid förfarande av detta slag.
Patent meddelas icke pa
1) uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning,
2) växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framstä1lning av växter eller djur; patent ma dock meddelas pa mikrobiologiskt förfarande och alster av sadant förfarande. Lag (1978 : 149).
2 § Patent meddelas endast pa uppfinning som är ny i förhällande till vad som blivit känt före dagen för patentansökningen och tillika väsentligen skiljer sig därifrän.
Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller pa annat sätt. Även innehä1let i patentansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt, om denna ansökan blir aIlmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första stycket att uppfinningen väsentligen skaIl skilja sig fran vad som blivit känt före dagen för patentansökningen gäller dock
icke i förhällande till innehället i sädan ansökan.
Bestämmelser Dm att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall äger samma verkan som en här i riket gjord patentansökan finnas i 29,38 och 87 §§.
Villkoret i första stycket att uppfinningen skaIl vara ny utgör ej hinder för att patent meddelas pa känt ämne eller känd blandning av ämnen för användning vid förfarande som avses i 1 § tredje stycket, Dm användningen av ämnet eller blandningen icke är känd vid förfarande av detta slag.
Patent ma meddelas utan hinder av att uppfinningen inom sex manader innan patentansökningen gjordes blivit a 1mänt tillgänglig
1) till följd av uppenbart missbruk: i förhallande till sökanden eller nagon fran vilken denne härleder sin rätt eller
2) genom att sökanden eller nagon fran vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen pa sadan offidell eller officiellt erkänd intemationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen Dm intemationella utställningar. Lag (1978:149).
3 § Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär att, med de undantag som anges nedan, ingenfär utan patenthavarens samtycke utnyttja uppfinningen genom att
1) tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat alster eller införa eller inneha sadant alster för ändamal som nu sagts,
2) använda patentskyddat förfarande eller, Dm han vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att förfarandet inte rar användas utan patenthavarens samtycke, utbjuda det för användning här i Sverige,
3) utbjuda, bringa i omsättning eller använda aIster som tillverkats enligt patentskyddat förfarande eller införa eller inneha alstret för ändamal som nu sagts.
Ensamrätten innebär även att ingen rar utan patenthavarens samtycke utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller tillhandahälla na.gon som inte är berättigad att utnyttja uppfinningen sadant medel för att utöva den här i Sverige som hänför sig till nagot väsentligt i uppfinningen, Dm den som erbjuder eller tillhandahäller medlet vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Ärmedlet en vara som allmänt förekommer i handeln, gäller vad nu sagts dock endast Dm den som erbjuder eller tillhandahaller medlet försöker paverka mottagaren till en sadan handling som avses i första stycket. Vid tillämpning av bestämmelsema i detta stycke slqt.ll den som utnyttjar uppfinningen pa det sätt som sägs tredje stycket I, 3 eller 4 inte anses sasom berättigad att utnyttja uppfinningen.
Fran ensamrätten undantas
1) utnyttjande som inte sker yrkesmässigt,
2) utnyttjande av patentskyddat alster som bringats i omsättning inom
Europeiska ekonorrllska samarbetsomradet av patenthavaren eller med dennes samtycke,
3) utnyttjande av uppfinning för experiment som avser själva uppfinningen,
4) beredning pa apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilt fall eller atgärder med salunda berett läkemedeL Lag (1992:1688).
4 § Den som utnyttjade uppfinning yrkesmässigt här i riketnär ansökan om patent dära gjordes ma utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet med bibehällande av dess allmänna art, om utnyttjandet icke innefattade uppenbart rrllssbruk i förhällande till patentsökanden eller nagon frän vilken denne härleder sin rätt. Sadan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga atgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt första stycket ma övergati11annan endast tillsammans med rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
5 § Utan hinder av patent ma uppfinningen utnyttjas pa utländskt fartyg, luftfartyg eller annat utländskt samfärdsmedel för dess behov, när det tillfälligt inkommer till riket vid regelbunden trafik eller eljest.
Regeringen äger förordna, att reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent ma införas till riket och användas här för reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande stat i vilken motsvarande förmäner medgivas för svenska luftfartyg. Lag (1977:700).
6 § Ansökan om patent pa uppfinning, vilken inom tolv mänader före ansökningsdagen angivits i ansökan avseende patent här i riket eller patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell i främmande stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten,skall vid tillämpningen av 2 § första, andra och fjärde styckena samt 4 § anses gjord samtidigt med den tidigare ansökningen, om sökanden yrkar det. Sädan prioritet mä atnjutas även frän ansökan om skydd som icke avser stat som är ansluten till konventionen, om motsvarande prioritet fran svensk patentansökan medges där den tidigare ansökningen gjorts och om där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med konventionen.
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, patentmyndigheten foreskriver i vilken ordning yrkande om prioritet skall framställas och vilka handlingar som skola inges till stöd for yrkandet. Iakttages ej vad sälunda foreskrivits, ma prioritet icke atnjutas. Lag (1978:149).
2 Kap. Handläggning av svenska patentärenden Lag (1993:1406).
7 § Med patentmyndigheten avses i denna lag patentmyndigheten här i riket, om ej annat sägs. Patentmyndigheten här i riket är patent- och registreringsverket. Lag (1978:149).
8 § Ansökan om patent göres skriftligen hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patentmyndighet i främmande stat eller hos intemationell organisation.
Ansökningen skall innehälla beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sadana behövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom patentet (patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser kemisk förening medför ieke att bestämd användning maste anges i patentkravet. Beskrivningen skall vara sa tydlig, att en faekman med ledning därav kan utöva uppfinningen. En uppfinning som avser ett rnikrobiologiskt förfarande eller ett alster av ett sadant förfarande skall i de faIl som anges i 8 a § anses tillräekligt tydligt angiven endast om dessutom villkoren i den paragrafen är uppfyllda.
Ansökningen skaIl dessutom innehälla ett sammandrag av beskrivning oeh patentkrav. Sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information oeh ma ieke tillmätas betydelse i annat avseende.
I ansökningen skall uppfinnarens narnn anges. Sökes patent av annan än uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen.
Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift. För ansökningen skall oeksa erläggas faststä1ld arsavgift för varje avgiftsar, som börjar innan ansökningen slutligt avgjorts.
Avgiftsar enligt denna lag ornfattar ett ar oeh räknas, första gängen fran den dag da ansökningen gjordes eller skaIl anses gjord oeh därefter fran motsvarande dag efter kalendern. Lag (1983:433).
8 a § Om det vid utövandet av en uppfinning skall användas en . rnikroorganism som varken är aIlmänt tillgänglig eller kan beskrivas sa i
ansökningshandlingarna att en faekman med ledning av dessa kan utöva uppfinningen, skaIl en kultur av organismen deponeras senast den dag da ansökningen görs. Kulturen skaIl därefter fortlöpande finnas deponerad sa att den som enligt denna lag är berättigad att fä prov fran kulturen kan fä sitt prov levererat i Sverige. Regeringen föreskriver var depositioner rar göras.
Upphör en deponerad kultur att vara livsduglig eller kan av annan orsak prov inte tillhandahällasfrän kulturen, fär den ersättas med ny kultur av samma organism inom den tid oeh i den ordning i övrigt som regeringen föreskriver. Har sa skett, skall den nya depositionen anses gjord redan den dag da den tidigare depositionen gjordes. Lag (1983:433).
9 § Om sökanden begär det oeh erlägger särskild avgift, skall patentmyndigheten pa de villkor regeringen bestämmer lata ansökningen bli föremäl för sadan nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet som avses i artikel 15.5 i den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.
10 § I samma ansökan ma ieke sökas patent pa tva eller flera uppfinningar, som äro oberoende av varandra.
11 § Sökes patent pa uppfinning som framgar av tidigare av sökanden ingiven patentansökan vilken ieke slutligt avgjorts, skall den senare ansökningen pa de villkor regeringen bestärnmer anses gjord vid den tidpunkt da de handlingar av vilka uppfinningen framgär inkommo till patentmyndigheten, om sökanden yrkar det. Lag (1977:700).
12 § Sökande som ej har hemvist här i riket skaI1 ha ett här bosatt ombud, som äger företräda honom i allt som rör ansökningen.
1 § Ansökan om patent rna icke ändras sa, att patent sökes pa nagot som ej framgick av ansökningen när den gjordes eller enligt 14 § skall anses gjord. Lag (1978:149).
14 § Ändrar sökanden ansökningen inom sex manader fran den dag da ansökningen gjordes, skall ansökningen anses gjord vid den tidpunkt da ändringen vidtogs, om han yrkar det.
Yrkande enligt första stycket skall framställas inom tva är frän den dag da ansökningen gjordes. Sädant yrkande rar frarnställas endast en gang och rar inte atertas. Lag (1983:433).
15 § Har sökanden icke iakttagit vad som är foreskrivet om ansökan eller fiooer patentmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. I sammandraget rna patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de ändringar som den finner nödvändiga.
Underlater sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga atgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall ansökningen avskrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Avskriven ansökan aterupptages, om sökanden inom fyra mänader efter utgangen av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtager atgärd för att avhjälpa brist och inorn samma tid erlägger fastställd aterupptagningsavgift.
Erlägger inte sökanden ärsavgift enligt 8, 41 och 42 §§, skall ansökningen avskrivas utan föregaende fOreläggande. Sälunda avskriven ansökan rar inte aterupptas. Lag (1983:433 ).
16 § Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansökningen och har sökanden haft tillfalle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslas, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
17 § Pastär nagon inför patentrnyndigheten bättre rätt till uppfinningen än sökanden och finnes saken tveksam, rna patentmyndigheten förelägga honorn att väcka talan vid dornstol inorn viss tid vid äventyr att pastaendet lämnas utan avseende vid patentansökningens fortsatta prövning.
Ärtvist orn bättre rätt till uppfinningen anhängig vid dornstol, rna patentansökningen förklaras vilande i avbidan pa att rnälet slutligt avgöres.
18 § Visar nagon inför patentrnyndigheten att han äger bättre rätt till uppfinningen än sökanden, skall patentrnyndigheten överföra ansökningen pa honorn, om han yrkar det. Den sorn rar patentansökan överförd pa sig skall erlägga ny ansökningsavgift.
Yrkas överföring, rna ansökningen icke avskrivas, avslas eller bifallas förrän yrkandet slutligt prövats.
19 § Orn ansökningen är fullständig och det inte finns hinder rnot patent, skall patentmyndigheten underrätta sökanden om att patent kan rneddelas.
Inom tva manader fran dagen for underrättelsen skall sökanden b taIa en fastställd meddelandeavgift. Dm detta inte sker, skall ansökningen avskrivas. En avskriven ansökan skall aterupptas, om sökanden inom fyra manader efter utgangen av de tva manadema betaIar meddelandeavgiften och en fastställd aterupptagningsavgift.
Söks patent av en uppfinnare som har avsevärda svärigheter att betaIa meddelandeavgiften, rar patentmyndigheten befria honom fran denna, om han skriftligen begär detta inom tva manader fran dagen for underrättelsen. Dm patentmyndigheten avslär uppfinnarens begäran, skall en avgift som betaIas inom tva manader därefter anses betald i rätt tid. Lag (1993:1406).
20 § Dm sökanden har fullgjort vad som krävs enligt 19 § och det fortfarande inte finns binder mot patent, skall patentmyndigheten bifaIla ansökningen. Beslutet skaIl kungöras.
När beslutet att bifalla patentansökningen har kungjorts, är ett patent meddelat. Ett meddelat patent skaIl antecknas i patentregistret som förs av patentmyndigheten. Ett patentbrev skaIl ocksa utfardas.
Sedan patentet har meddelats rar patentkraven inte ändras sa att patentskyddets omfattning utvidgas. Lag (1993:1406).
21 § Fran och med den dag da patentet meddelas skall en patentskrift finnas att tillga hos patentmyndigheten. Patentskriften skall innehalla beskrivning, patentkrav och sammandrag samt uppgift om patenthavaren och uppfinnaren. Lag (1993 :1406).
22 § Fran och med den dag da patentet meddelas skaIl handlingarna i ärendet hällas tillgängliga for var och en.
När arton manader har forflutit fran den dag da patentansökningen gjordes, eller, om prioritet yrkas, den dag fran vilken prioriteten begärs, skall handlingarna, om de inte redan har gjorts tillgängliga enligt forsta stycket, hällas tillgängliga för var och en. Dm ansökningen har avskrivits eller avslagits, skaIl handlingarna dock hällas tillgängliga endast om sökanden begär att ansökningen aterupptas, överklagar eller gör en framställning enligt 72 eller 73 §.
Pa begäran av sökanden skaIl handlingarna hällas tillgängliga tidigare än vad som foljer av forsta och andra styckena.
När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skall kungörelse om det utfardas.
Innehaller en handling en foretagshemlighet och rör den inte en uppfinning pa vilken patent söks eiter har meddelats, rar patentmyndigheten pa yrkande forordna, om det finns särskilda skäl för det, att handlingen inte fär lämnas ut. Dm ett sadant yrkande har framställts, fär handlingen inte lämnas ut forrän yrkandet har ogillats genom ett beslut som har vunnit laga kraft.
Dm en kultur av en mikroorganism har deponerats enligt 8 a §, har var och en rätt att fä prov fran kulturen sedan handlingarna har blivit aIlmänt tillgängliga enligt forsta, andra eller tredje stycket. Vad nu sagts medför dock inte att prov skall lämnas ut till nagon
som till följd av föreskrift i lag eller annan författning inte rar ta befattning med den deponerade mikroorganismen. Det medför inte heller att prov skall lämnas ut till nagon vars befattning med provet kan antas vara förbunden med en pataglig risk med hänsyn till organismens skadebringande egenskaper.
Till dess att patent har meddelats eller patentansökningen har avgjorts slutligt utan att ha lett till patent gäller trots bestämmelsen i sjätte stycket första meningen att provfrän deposition rar lämnas endast till en särskild sakkunnig, om sökanden begär det. Regeringen föreskriver inom vilken tid en sadan begäran rar göras och vem som rar anlitas som sakkunnig av den som vill ra provo
Den som vill ra prov skall skriftligen begära det hos patentmyndigheten och avge en förbindelse av det innehall som regeringen föreskriver för att förebygga missbruk av provet. Om prov rar lämnas ut endast till en särskild sakkunnig, skall förbindelsen i stället avges av denne. Lag (1993 :1406).
23 § Om patentmyndigheten avskriver eller avslär en ansökan som har blivit tillgänglig för var och en, skaII beslutet kungöras när det har vunnit laga kraft. Lag (1993 :1406).
24 § Var och en rar göra invändning mot ett meddelat patent. En invändning skall göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio manader fran den dag da patentet meddelades.
Patentmyndigheten skaII underrätta patenthavaren om invändningen och ge denne tillfaJle att yttra·sig. Vad som sägs i 12 § skaII ocksa tilllämpas pa patenthavaren under invändningsförfarandet.
Aterkallas invändningen, rar invändningsförfarandet ända :fullföljas om det finns särskilda skäl. Lag (1993:1406).
25 § Patentmyndigheten skall efter invändning upphäva patentet, om det
1. har meddelats trots att villkoren i loch 2 §§ inte är uppfyllda,
2. avser en uppfinning som inte är sa tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den, eller
3 . omfattar nagot som inte framgick av ansökningen när den gjordes.
Patentmyndigheten skall avsla invändningen, om det inte enligt första stycket finns nagot hinder mot att patentet upprätthalls.
Om patenthavaren under invändningsförfarandet har gjort sadana ändringar att hinder inte finns enligt första stycket mot att patentet upprätthälls i sin ändrade lydelse, skaI1 patentmyndigheten förklara att patentet upprätthälls i den ändrade lydelsen.
När patentmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att patentet ändras, skall en ny patentskrift finnas att tillgä hos patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfardas. Lag (1993:1406).
26 § Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent rar överklagas av säkanden, om dethar gätt honom emot. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent rar överk;lagas av patenthavaren och invändaren, om det har gätt den som vill klaga emot. Dm invändaren äterkallar sin talan, rar denna ändä prövas om det finns särskilda skäl.
Ett beslut, genom vilket en begäran om äterupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överforing enligt 18 § har bifallits, rar överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket ett yrkande om överforing enligt 18 § har avslagits, rar överklagas av den som har framställt yrkandet.
Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket har avslagits, rar överklagas av den som har framställt yrkandet.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75 §. Lag (1993:1406).
27 § Överklagande enligt 26 § görs hos Patentbesvärsrätten inom tvä mänader frän beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten rar överklagas till Regeringsrätten inom tvä mänader frän beslutets dag. Överklagandet rar inte avse andra patentkrav än sadana som har prövats genom det överklagade beslutet. I övrigt tillämpas bestämmelserna i 35--37 §§ fOrvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skaIl innehälla uppgift om att det krävs särskilt tillständ for prövning i Regeringsrätten och om de grunder pa vilka ett sadant tillständ meddelas.
Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas pa handling som kommer in till Patentbesvärsrätten eller Regeringsrätten.. Lag (1993:1406).
3 Kap.
Internationell patentansökan
28 § Med internationell patentansökan avses ansökan som göres enligt den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.
Internationell patentansökan inges till patentmyndighet eller internationell organisation som enligt konventionen om patentsamarbete och tilllämpningsfOreskrifterna till denna är behörig att mottaga sädan ansökan (mottagande myndighet). Den svenska patentmyndigheten är mottagande myndighet i enlighet med vad regeringen foreskriver. För internationell patentansökan, som inges till den svenska patentmyndigheten, skall sökanden erlägga fastställd avgift.
Bestämmelserna i 29--38 §§ gälla internationell patentansökan som omfattar Sverige. Sökes genom sadan ansökan europeiskt patent for Sverige, gäller dock 11 kapo Lag (1977:700).
29 § Internationell patentansökan, for vilken den mottagande myndigheten
fastställt internationell ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som svensk patentansökan som giorts nämnda dag. Vad i 2 § andra stycket andra punkten sägs skall dock gälla endast om ansökningen fullföljts enligt 31 §.
30 § Internationell patentansökan skall anses aterkallad savitt avser Sverige i de fall som avses i artikel 24.1. i och Ü i konventionen om patentsamarbete.
31 § Vill sökanden fullfölja en internationell patentansökan savitt avser Sverige, skall han inom tjugo manader fran den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag fran vilken prioriteten begärs till patentmyndigheten inge översättning till svenska av den internationella patentansökningen i den omfattning regeringen förordnar eller, om ansökningen är avfattad pa svenska, en avskrift av ansökningen. Sökanden skall inom samma tid erlägga fastställd avgift till patentmyndigheten.
Har sökanden begärt att den internatione1la patentansökningen skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har han inom nitton manader fran den i första stycket angivna dagen i överensstämmelse med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser att använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall han fullgöra vad i första stycket sägs inom trettio manader fran nämnda dag.
Har sökanden erlagt fastställd avgift inom den frist som föreskrivs i första eller andra stycket, rar den översättning eller avskrift som krävs inges inom en ytterligare frist om tva manader, förutsatt att en fastställd tilläggsavgift erläggs inom den senare fristen.
Iakttar inte sökanden vad som föreskrivs i denna paragraf, skall ansökningen anses aterkallad savitt avser Sverige. Lag (1984:937).
32 § Aterkallar sökanden begäran om internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller förklaring att han avser att använda resultatet av sadan prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall den internatione1la patentansökningen anses aterkallad savitt avser Sverige, om ej aterkallelsen görs före utgangen av den frist som gäller enligt 31 § första stycket och sökanden dessutom fullföljer ansökningen inom den frist som gäller enligt 31 § första eller tredje stycket. Lag (1983:433).
33 § Har internationell patentansökan fullföljts enligt 31 §, gä1ler i fraga om ansökningen och dess handläggning 2 kap., om ej annat sägs i denna paragraf eller 34--37 §§. Ansökningen ma endast pa framställning av sökanden upptagas till prövning före utgangen av frist som gäller enligt 31 § första eller andra stycket.
Skyldighet enligt 12 § att ha ett här bosatt ombud inträder först da ansökningen ma upptagas till prövning.
Bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena blir tillämpliga redan innan ansökningen fullföljts sa snart sökanden fullgiort sin skyldighet enligt 31 § att inge översättning av ansökningen eller, om ansökningen är avfattad pa svenska, sa snart sökanden ingivit en avskrift av den till patentmyndigheten.
--"
I fraga om intemationell patentansökan skall vid tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad där sägs om att handlingama i ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 22 § i stället avse att handlingarna blivit tillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.
Uppfyller patentansökningen de krav rörande form och innehall som föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskriftema till denna, skall den godtagas i dessa avseenden. Lag (1983:433).
34 § I fraga om en intemationell patentansökan rar irrte patent meddelas eller beslut om avslag fattas förrän efter utgängen av den frist som regeringen föreskriver, om irrte sökanden samtycker till att ansökningen avgörs innan dess. Lag (1993:1406).
35 § I fraga om en intemationell patentansökan rar patentmyndigheten irrte utan sökandens samtycke meddela patent eller offentliggöra ansökningen förrän Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens intemationella byra har publicerat ansökningen eller tjugo manader har llirflutit frän den irrtematione1Ia ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag fran vilken prioriteten begärs. Lag (1993:1406).
36 § Om en deI av en internationeIl patentansökan irrte har varit föremru för internationeIl nyhetsgranskning eller irrtemationell förberedande patenterbarhetsprövning pa grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden irrte irrom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, skall patentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, skall den deI av ansökningen som inte har varit föremru för sadan granskning eller prövning anses aterkallad hos patentmyndigheten, om irrte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom tva mänader frän det myndigheten sände en underrätteise till honom om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, skall myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess. helhet.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, rar överklagas av sökanden. Vad som sägs i 27 § första och andra styckena skall tillämpas.
Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att betala sadan avgift som avses i första stycket andra meningen frän det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna beslut. Lag (1993:1406).
37 § Har deI av intemationell patentansökan icke varit förema} för intemationell förberedande patenterbarhetsprövning pa grund av att sökanden inskränkt patentkraven efter anmodan av myndighet för sadan prövning att antingen inskränka kraven eller betala tilläggsavgifter, skall den icke prövade delen av ansökningen anses äterkallad hos patentmyndigheten, om ej sökanden erlägger llireskriven avgift till myndigheten inom tva manader frän det myndigheten avsände underrätteise till honom om vad sruunda gäller.
38 § Har mottagande myndighet vägrat att fastställa internationell ingivningsdag för internationell patentansökan eller förklarat, att ansökningen skall anses äterkallad eller att yrkande om att ansökningen skaIl omfatta Sverige skall anses äterkallat, skaIl patentmyndigheten pä begäran av sökanden pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall gälla i fräga om beslut av internationella byrän att ansökningen skall anses äterkallad.
Begäran om prövning enligt första stycket skall framställas till internationella byrän inom den frist som regeringen föreskriver. Sökanden skall inom samma tid till patentmyndigheten inge översättning av ansökningen i den omfattning regeringen förordnar samt erlägga fastställd ansökningsavgift.
Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens eller internationella byräns beslut ej var riktigt, skall patentmyndigheten handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ej fastställts av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dag som patentmyndigheten finner borde ha fastställts säsom internationell ingivningsdag. Uppfyller ansökningen de krav rörande form och innehall som föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsfOreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa
Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger tillämpning pa ansökan som upptagits till handläggning enligt tredje stycket, om ansökningen blir al1mänt tillgänglig enligt 22 §. Lag (1983:433).
avseenden.
4 Kap.
Patents omfattning och giltighetstid
39 § Patentskyddets omfattning bestämmes av patentkraven. För förstaelse av patentkraven mä ledning hämtas frän beskrivningen.
40 § Btt meddelat patent kan upprätthällas intill dess tjugo är har fOrflutit frän den dag da patentansökningen gjordes.
För ett patent skall betalas fastställd ärsavgift för vatje avgiftsär som bötjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan arsavgifter fOr patentansökningen har bötjat förfalla enligt 41 §, skall dock patenthavaren, när ärsavgift för patentet för första gängen förfaller till betalning, betala ärsavgift ocksä för avgiftsär som har bötjat före patentmeddelandet.
Bestämmelser om tilläggsskydd för läkemedel finns i 13 kap. Lag (1993:1406).
5 Kap.
Betalning av ärsavgifter
41 § Ärsavgiften fOrfaller till betalning sista dagen i den kalendermänad under vilken avgiftsäret bötjar. Ärsavgifterna för de tvä första avgiftsaren förfaller dock först samtidigt med avgiften för det tredje avgiftsäret. Ärsavgifter rar inte erläggas tidigare än sex mänader innan de förfaller till betalning.
För en sadan senare ansökan som avses i 11 § förfaller arsavgifterna för avgiftsar, som har bötjat före den dag da den senare ansökningen tillkom eller som bötjar inom tva manader fran den dagen, inte i nagot fall förrän tva manader har förflutit fran nämnda dag. För en internationell patentansökan förfaller arsavgifterna för avgiftsar, som har bötjat före den dag da ansökningen fullföljdes enligt 31 § eller upptogs till behandling enligt 38 § eller som bötjar inom tva manader frän den dagen, inte i nagot fall förrän tva manader har förflutit frän den dag da ansökningen fullföljdes eller upptogs till behandling.
Arsavgift rar, med den förhöjning som har faststä1lts, erläggas inom sex manader efter det den förföll till betalning. Lag (1983:433).
42 §Är uppfinnaren sökande eller innehavare av patentet och har han avsevärd svarighet att erlägga arsavgifterna, rar patentmyndigheten medge honom anstand med betalningen, om han gör framstä1lning därom senast när arsavgifterna första gangen förfaller till betalning. Anstand rar medges med upp till tre är i sänder, dock längst till dess tre ar har förflutit fran patentmeddelandet. Framställning om förlängt anstand skall göras innan meddelat anstand har gatt ut.
Avslas en framstä1lning om anstand eller förlängt anstand, skall avgift som erläggs inom tva mänader därefter anses erlagd i rätt tid.
Arsavgifter, med vilkas erläggande anstand medgivits enligt första stycket, rar med samma förhöjning som avses i 41 § tredje stycket erläggas inom sex manader efter den tidpunkt till vilken anstand har erhällits. Lag (1983:433).
6 Kap.
Licens, överlatelse m. m.
43 § Har patenthavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen (licens), äger denne överlata sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.
44 § Har patent övergätt pa annan eller licens upplatits, skall pa begäran anteckning därom göras i patentregistret.
Visas att i registret antecknad licens upphört att gälla, skall anteckningen om licensen avföras.
Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning beträffande tvangslicens och rätt som avses i 53 § andra stycket.
I mäl eller ärende angaende patent anses den som patenthavare, vilken senast blivit införd i patentregistret i sadan egenskap.
45 § Ha tre ar förflutit sedan patent medde1ades och tillika fyra ar sedan patentansökningen gjordes och utövas icke uppfmningen inom riket i skäligt omIang, äger den som här i riket vill utöva denna erhälla tvangslicens därtill, om godtagbar anledning til1 underlatenheten saknas.
Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att vid tillämpning av första stycket utövning i främmande stat skall jämstä1las
med utövning här i riket. Lag (1977:700).
. 46 § Innehavare av patent pa uppfinning, vars utnyttjande är beroende av annan tillhörigt patent, äger erhalla tvangslicens att utnyttja den uppfinning som skyddas därav, om detta är skäligt pa grund av den forstnämnda uppfinningens betydelse eller eljest särskilda skäl foreligga.
Innehavare av patent, till vilket tvangslicens atnjutes enligt forsta stycket, äger erhä1la tvängslicens att utnyttja den andra uppfinningen, om det icke foreligger särskilda skäl däremot.
47 § Om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det, äger den som vill yrkesmässigt utnyttja uppfinning, vara annan har patent, erhalla tvangslicens därtill.
48 § Den som utnyttjade patentsökt uppfinning yrkesmässigt här i riket när handlingarna i ansökningsärendet blevo tillgängliga enligt 22 § äger, om ansökningen lederti11 patent, erhalla tvängslicens till utnyttjandet, om synnerliga skäl föreligga samt han saknade kännedom om ansökningen och ej heller skäligen kunnat skaffa sig kännedom därom. Sadan rätt tillkommer under motsvarande forutsättningar även den som vidtagit väsentliga atgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket. Tvängslicenskan avse även tid innan patentet meddelades.
49 § Tvängslicens ma icke meddelas annan än den somkan antagas äga förutsättningar att utnyttja uppfinningen pa godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.
Tvangslicens utgör ej hinder for patenthavaren att själv utnyttja uppfinningen eller att uppmta licens. Tvängslicens ma överga till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.
50 § Tvängslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning uppfinningen ma utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade forhä11anden päkalla det, äger rätten pa yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor for denna.
7 Kap.
Patents upphörande m. m.
51 § Erläggs inte ärsavgift for patent enligt föreskrifterna i 40, 41 och 42 §§, är patentet förfallet frän och med ingängen av det avgiftsär for vilket avgiften inte har erlagts. Lag (1983:433).
52 § Pa talan om det skall rätten forklara patentet ogiltigt, om
1) patentet har meddelats trots att villkoren i 1 och 2 §§ inte är uppfyllda,
2) patentet avser en uppfinning som inte är sa tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den,
3) patentet omfattar nagot som inte framgick av ansökningen när den gjordes, eller
av patentet och, om det är päkaIlat ur allmän
4) patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelats.
Ett patent rar inte förklaras ogiltigt pa den grund att den som har ratt patentet har haft rättti1l bara en viss andel i det.
Utom i fall som avses i :fjärde stycket rar talan föras av var och en som lider förf'ang synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.
En talan, som grundas pa att patentet har meddelats nagon annan än den som har rätt att ra patentet enligt 1 §, rar föras endast av den som pastär sig ha sädan rätt. En taIan skall väckas inom ett ar efter erhällen kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter pa vilka talan grundas. Om patenthavaren var i god tro när patentet meddelades eller när det övergick pa honom, rar taIan inte väckas senare än tre ar efter patentets meddelande. Lag (1993:1406).
53 § Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, skall rätten pa talan av den berättigade överföra patentet pa honom. I fraga om den tid inom vilken talan skall väckas äga bestämmelserna i 52 § :fjärde stycket tillämpning.
Rar den som frankännes patentet i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga atgärder därför, äger han mot skäligt vederlag och pa skäliga villkor i övrigt fortsätta det pabörjade eller igängsätta det tillärnnade utnyttjandet med bibehä1lande av dess aIlmänna art. Sädan rätt ti1lkommer under motsvarande förutsättningar även innehavare av licens som är antecknad i patentregistret.
Rätt enligt andra stycket ma överga till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske. Lag (1978:149).
54 § Avstar patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten fran patentet, skaIl myndigheten förklara patentet upphört.
Är patent utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspräk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring av patent anhängig, rar patentet icke förklaras upphört, sa länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen bestär eller tvisten icke blivit slutligt avgjord. Lag (1981:816).
55 § Har patent förfallit eller förklarats upphört eller har genom lagakraftvunnen dom patent förklarats ogiltigt eller blivit överfört, skaIl patentmyndigheten utfarda kungörelse därom. Lag (1978:149).
8 Kap.
Uppgiftsskyldighet
56 § Äberopar patentsökande ansökningen gentemot annan innan handlingarna i ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 22 §, är han skyldig att pa begäran Iämna sitt samtycke till att denne rar taga deI av handlingarna. Om:tattar patentansökningen en sadan deposition av
kultur av mikroorganism som avses i 8 a §, skall samtycket inbegripa ocksa rätt att ra prov frän kulturen. Bestämmelsema i 22 § sjätte stycket andra och tredje meningarna samt sjunde och attonde styckena tillämpas da nagon vill ra prov med stöd av sadant samtycke.
Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom paskrift pa vara eller dess förpackning eller pa annat sätt anger att patent sökts eller meddelats utan att samtidigt lämna upplysning om ansökningens eller patentets nummer, är skyldig att pa begäran utan dröjsmal lämna sädan upplysning. Anges icke uttryckligen att patent sökts eller meddelats men är vad som förekommer ägnat att framkalla uppfattningen att sa är fallet, skall pa begäran utan dröjsmal lämnas upplysning huruvida patent sökts eller meddelats. Lag (1983:433).
9 Kap.
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
57 § Gör nagon inträng i den ensamrätt som patent medför (patentinträng) och sker det uppsatligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fangelse i högst tva ar. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a § rar inte dömas till ansvar för intrang som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalkeh.
Aklagaren rar väcka atal for brott som avses i första eller andra stycket endast om malsäganden anger brottet till atal och atal av särskilda skäl är päkallat frän allmän synpunkt. Lag (1994:234).
57 a § Pa yrkande av patenthavaren eller den som pa grund av licens har rätt att utnyt1ja uppfinningen rar domstolen vid vite förbjuda den som gör patentinträng att fortsätta intränget.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrang förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intranget förringar värdet av ensamrätten till patentet, rar domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att mälet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sadant förbud meddelas skall svaranden ha ratt ti1lfa1le att yttra sig, om inte ett dröjsmäl skulle medföra risk för skada.
Förbud enligt andra stycket rar meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmaga att ställa sädan säkerhet, rar domstolen befria honom fran detta. I fraga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När mälet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall besta.
I fraga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fraga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegängsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegangsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sadan talan rar talan föras om nytt vitesförbud.
I fraga om radio- och tradsändningars innehäll gäller bestämmelserna i radiolagen (1966:755). Lag (1994:234).
58 § Den som uppsatligen eller av oaktsamhet begar patentintrang skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som intränget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till patenthavarens intresse av att patentintrang inte begas och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Begär nagon patentintrang utan uppsat eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den man det finnes skäligt.
Talan om ersättning för patentintrang ma avse skada endast under de fern senaste aren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten till ersättning förlorad. Lag (1986:233).
59 § Pa yrkande av den som har lidit patentintrang rar domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrang besluta att ett patentskyddat alster, som har tillverkats utan patenthavarens lov eller ett föremal, VarS användande skulle innebära patentintrang, skall ändras pa visst sätt eller sättas i förvar för aterstoden av patenttiden eller förstöras eller, i fraga om ett patentskyddat alster, mot lösen lämnas ut till den som har lidit intranget. Vad nu har sagts gäHer inte mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har begatt patentintrang.
Egendom som avses i första stycket rar tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 57 § har begatts. I fraga om ett sadant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmal i allmänhet.
Trots vad som sägs i första stycket rar domstolen, om det finns synnerliga skäI, pa yrkande besluta att en innehavare av egendom
. som avses i första stycket skall Ia förfoga över egendomen under aterstoden av patenttiden eller deI av den, mot skälig ersättning och pa skäliga villkor i övrigt.
Bestämmeisema i första--tredje styckena tillämpas ocksa i fraga om försök eller förberedelse enligt 57 § andra stycket. Lag (1994:234).
60 § Om nagon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning efter det att handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, skall vad som sägs om patentintrang tillämpas i den man ansökningen leder till patent. För tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § omfattar patentskyddet dock endast vad som framgär saväl av patentkraven i deras lydelse när ansökningen blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. StraffIar inte dömas ut och ersättning för skada pa grund av utnyttjande som skerinnan patentet har meddelats rar bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.
Vad som sägs i 58 § tredje stycket skall inte tillämpas, om
ersättningstalan väcks senast ett ar efter det att tiden for invändning har gatt ut eller, om invändning har gjorts, senast ett ar efter det att patentmyndigheten har beslutat att patentet skall upprätthällas. Lag (1993:1406).
61 § Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, rar rätten inte enligt 57--60 §§ döma till straff, meddela vitesforbud, döma ut vite eller ersättning eller forordna om säkerhetsatgärd.
Förs talan rörande patentinträng och gör den mot vilken talan fors gällande att patentet är ogiltigt, rar fragan om ogiltighet prövas endast sedan talan om detta har väckts. Rätten skall förelägga den som gör gällande att patentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sadan talan.
Förs i samma rättegäng talan om patentinträng och talan om patentets ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att fragan huruvida patentintrang 'foreligger avgörs särskilt for sig, rar pa begäran av nagon av parterna särskild dom ges i den fragan. Om särskild dom ges, rar rätten forordna att mälet om ogiltighet skall vila till dess domen har vunnit laga kraft. Lag (1993:1406).
62 § Den som uppsatligen eller av oaktsamhet som inte är ringa underlater att fullgöra vad som aligger honom enligt 56 § döms till böter.
Sadan paföljd skall även adömas den som i fall som avses i nämnda paragraf uppsatligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upplysning, om for gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.
Den som uppsatligen eller av oaktsamhet underlater att fullgöra vad som äligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig upplysning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa ma ersättningen jämkas.
Brott som avses i forsta och andra styckena ma atalas av allmän äklagare endast om mälsägand,e anger det till atal och atal av särskilda skäl finnes päkallat ur allmän synpunkt. Lag (1991:296).
63 § Patenthavare eller den som pa grund av licens äger utnyttja uppfinningen ma föra talan om fastställeise, huruvida han pa grund av patentet atnjuter skydd gentemot annan, om ovisshet räder om forhallandet och denna länder honom till forrang.
Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma villkor, fora talan mot patenthavare om fastställeise, huruvida hinder mot verksamheten föreligger pa grund av visst patent.
Göres i mäl som avses i forsta stycket gällande att patentet är ogiltigt, äga bestämmelserna i 61 § andra stycket motsvarande tillämpning.
64 § Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande av tvängslicens skall anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om inträng i patent eller om fastställeise enligt 63 §
första stycket, skall han underrätta patenthavaren härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrang i patent.
Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregistret.
Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskriftema i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid, ma hans talan icke upptagas till prövning. Lag ( 1987:1330).
65 § Stockholms tingsrätt är rätt domstol i mäl som gäller
1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,
2. patents ogiltighet eller överföring av patent,
3. meddelande av tvangslicens, fastställande av nya villkor för eller upphävande av sadan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,
4. patentintrang,
5. fastställelse enligt 63 § eller
6. bestämmande av ersättning enligt 78 §. Lag (1978:149).
66 § I mäl som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka tva skall vara lagfama och tva tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfama och tre tekniskt sakkunniga ledamöter rar inte sitta i rätten. En av de lagfama ledamöterna skall vara rättens ordförande..
Vid avgörande av mäl utan huvudförhandling, liksom vid handläggning sorn inte sker vid huvudförhandling eller syn pa stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sadana fall rar inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfama ledamoten rättens ordförande. Lag ( 1986:233).
67 § Hovrätten är i mäl, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot deltagit, domför med tre lagfama och tva tekniskt sakkunniga ledamöter. Har tre lagfama ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, skall dock minst fyra lagfama ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än fern lagfama och tre tekniskt sakkunniga ledamöter rar inte sitta i rätten.
Dm hovrätten tinner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöter uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sadana ledamöter. Lag ( 1986:233).
68 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar för tre ar i sänder minst tjugofem personer att tjänstgöra som tekniskt sakkunniga ledamöter i tingsrätten och hovrätten. Under treärsperioden äger regeringen vid behov för aterstaende deI av perioden förordna ytterligare personer för sadan tjänstgöring.
Rättens ordförande utser bland de salunda förordnade, med hänsyn till önskvärd teknisk sakkunskap och övriga förhällanden, för varje särskilt
mal dem som skola inträda i rätten. Tekniskt sakkunnig ledamot som avgatt är skyldig att tjäntgära vid fortsatt behanq.ling av mal i vars handläggning han förut deltagit. Lag (1977:700).
69 § I mäl enligt 65 § skaIl rätten inhämta yttrande frän patentbesvärsrätten, om det finnes erforderligt. Lag (1977:730).
70 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mäl som avses i 65 § skaIl sändas till patentmyndigheten.
10 Kap.
Särskilda bestämmelser
71 § Patenthavare, som ej har hemvist här i riket, skall ha ett här bosatt ombud, som äger fär honom mottaga delgivning av stämning, kaIleiser och andra handlingar imäl och ärenden rärande patentet med undantag av stämning i brottmäl och färeläggande fär part att infinna sig personligen infär domstol. Ombud skall anmälas till patentregistret och antecknas däri.
Har patenthavaren ej anmält ombud som avses i första stycket, ma delgivning i stället ske genom att den handling sorn skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i patentregistret antecknade adress.Ärfullständig adress ej antecknad i registret, mä delgivning ske genom att handlingen hälles tillgänglig hos patentmyndigheten och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehäli kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.
Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna i första och andra styckena icke·skola äga tillämpning i fraga om patenthavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält till patentregistret här i riket och äger behärighet som anges i första stycket. Lag (1977:700).
72 § Om en patentsäkande eller en patenthavare trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, i annat fall än som avses i andra stycket, har lidit rättsförlust pa grund av att han inte har vidtagit en atgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med städ av lagen och vidtar han atgärden inom tva manader fran det förfallet upphörde, dock senast inom ett ar frän fristens utgang, skall patentmyndigheten förklara att atgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Dm patentsökanden eller patenthavaren vill fä en sadan förklaring, skall han inom den tid som nu har sagts för atgärden begära den skriftligen hos patentmyndigheten och betaIa en fastställd avgift.
Om en patentsökande eller en patenthavare inte har betalat arsavgift inom den frist som sägs i 41 § tredje stycket eller 42 § tredje stycket, skall bestämmelserna i första stycket tillämpas, dock att arsavgiften skall vara betaId och begäran gjord senast inom sex. mänader frän fristens utgang.
Första stycket gäller inte en frist som avses i 6 § första stycket.
I fraga om en internationeIl patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt 31 § tillämpas första stycket ocksa om den
patentsökande har lidit rättsförlust pa grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande myndigheten, den intemationella nyhetsgtanskningsmyndigheten, myndigheten för intemationell förberedande patenterbarhetsprövning eller intemationella byran. Den atgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här vidtas hos patentmyndigheten. Bestämmelsema i detta stycke gäller inte den frist inom vilken en intemationell patentansökan skall göras för att :fa atnjuta prioritet fran en tidigare ansökan. Lag (1993:1406).
73 § Har, i fall som avses i 31 eller 38 §, handling eller avgift som avsänts med posten icke inkommit till patentmyndigheten inom föreskriven tid men blir den med försändelsen avsedda atgärden vidtagen inom tva mänader frän det sökanden insag eller bort inse att fristen överskridits, dock senast inom ett ar frän fristens utgang, skall patentmyndigheten förklara att atgärden skall anses vidtagen i rätt tid, om
1) avbrott i postförbindelserna förekommit under nagon av de tio dagama närmast före fristens utgang pa grund av krig, revolution, upplopp, strejk, naturkatastrof eller annan liknande omständighet pa den ort där avsändaren vistas eller har sin rörelse, samt handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten inom fern dagar fran det postförbindelsema aterupptagits, eller
2) handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten i rekommenderad försändelse senast fern dagar före fristens utgäng, dock endast om försändelsen sänts med flygpost där sa varit möjligt eller avsändaren haft anledning antaga att försändelsen vid ytledes befordran skulle ha anlänt till patentmyndigheten inom tva dagar frän avsändningsdagen.
Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket, skall han göra skriftlig framställning därom hos patentmyndigheten inom tid som där föreskrivits för atgärden. Lag (1983:433).
74 § Har framställning enligt 72 eller 73 § bifallits och skall till följd därav patentansökan, som avskrivits eller avslagits efter det den blivit tillgänglig enligt 22 §, företagas till fortsatt handläggning eller patent, som förfallit, anses upprätthallet, skall kungörelse därom utfärdas.
Har nagon, efter det tiden för aterupptaganden av den avskrivna ansökningen utgatt eller beslutet om avslag vunnit laga kraft eller patentet förfallit men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket, ma han utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet med bibehä1lande av dess allmänna art. Sadan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga atgärder för att utnyttj a uppfinningen yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt andra stycket ma överga till annan endast tillsammans med rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
75 § Andra slutliga beslut av patentmyndigheten än som avses i 26 § samt beslut enligt 42, 72 eller 73 § rar överklagas till Patentbesvärsrätten inom tva manader frän beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten rar överklagas till Regeringsrätten inom tva manader fran beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35--37 §§ forvaItningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skaIl innehalla uppgift om att det krävs särskilt tillstand for prövning i Regeringsrätten och om de grunder pa vilka ett sadant tillständ medde1as. Lag (1993: 1406).
76 § Avgifter enligt denna lag fastställs av regeringen. Därvid rar regeringen, savitt avser arsavgifter, forordna att ett eller flera av de första avgiftsaren skaIl vara avgiftsfria. Lag (1983:433).
77 § Närmare bestämmelser angaende ansökan om patent, kungörelser i patentärende, tryckning av ansökningshandlingama, patentregistret och dess förande samt patentmyndigheten urfärdas av regeringen eller i den omfattning regeringen bestämmer av patentmyndigheten. Diarier hos patentmyndigheten skola vara tillgängliga för aIlmänheten i den utsträckning regeringen bestämmer.
Regeringen äger förordna, att handlingar i ärenden angaende ansökan om patent ma utlämnas till myndighet i annan stat.
Regeringen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efter framstä1lning av patentmyndigheten, ma äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som söker patent pa uppfinning, vara han sökt patent i annan stat, skaIl vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom · rörande prövningen av uppfinningens patenterbarhet. Förordnande om sädan redovisningsskyldighet ma dock ej ges i fraga om patentansökan som avses i 3 kap., om den varit foremru för intemationell förberedande patenterbarhetsprövning och rapport rörande denna prövning ingivits till patentmyndigheten. Lag (1978:149).
78 § Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger regeringen, om det finnes nödvändigt ur aIlmän synpunkt, forordna, att rätt till viss uppfinning skall avstas till staten eller till annan som regeringen bestämmer. För rätt till uppfinning, som salunda tages i ansprak, skall skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersättningen med den ersättningsberättigade, bestämmes ersättningen av rätten.
Har rätt till uppfinning tagits i anspräk av annan än staten till följd av förordnande enligt forsta stycket och fullgör denne icke sin ersättningsskyldighet, är staten pliktig att pa ansökan av den ersättningsberättigade genast utge ersättningen.
79 § Om uppfinningar av betydelse for rikets försvar gä1la särskilda bestämmelser.
11 Kap .
Europeiskt patent
80 § Med europeiskt patent avses patent som meddelas av det europeiska patentverket enligt den i Mu'nchen den 5 oktober 1973 avslutade europeiska patentkonventionen. Med europeisk patentansökan avses patentansökan som göres enligt nämnda konvention.
Ansökan om europeiskt patent göres hos det europeiska patentverket.
Sädan ansökan mä inges även till patentmyndigheten for att av denna vidarebefordras till det europeiska patentverket. Ansökan som avses i artikel 76 i nämnda konvention (europeisk avdelad ansökan) skall dock alltid inges till det europeiska patentverket.
Bestämmelsema i 81--93 §§ gälla europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som omfattar Sverige.
81 § Europeiskt patent är meddelat, när det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen. Det europeiska patentet har samma rättsverkan som patent meddelat här i riket och följer även i övrigt samma bestämmelser som sädant patent, om ej annat sägs i detta kapitel.
82 § Europeiskt patent har verkan här i riket endast om sökanden inom tid som regeringen bestämmer till patentmyndigheten ingivit översättning till svenska av den text med vilken patentet enligt underrättelse till sökanden frän det europeiska patentverket är avsett att meddelas och han inom samma tid erlagt fastställd avgift for tryckning av översättningen. Beslutar det europeiska patentverket att europeiskt patent skall upprätthällas i ändrad avfattning, gäller vad nu sagts även i fräga om den ändrade texten.
Översättning skall hällas tillgänglig för envar. Har den europeiska patentansökningen icke publicerats av det europeiska patentverket när översättningen inkommer, skall dock översättningen ej hällas tillgänglig förrän sädan publicering sker.
Har översättning ingivits och avgift erlagts inom foreskriven tid och har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifaIla patentansökningen eller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthä1las i ändrad avfattning, skaIl patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Sä snart ske kan skola tryckta exemplar av översättningen finnas att tillgä hos patentmyndigheten.
83 § Har patenthavare icke inom foreskriven tid vidtagit ätgärd som avses i 82 § forsta stycket, skall vad i 72 § forsta stycket sägs om patentsökande äga motsvarande tillämpning. Förklaras med stöd av 72 § att sädan ätgärd skall anses vidtagen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom.
Rar nägon, efter det tiden for att vidtaga ätgärd enligt 82 § forsta stycket utgätt men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga ätgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.
84 § har upphävts genom lag (1993:1406).
85 § Har det europeiska patentverket helt eller delvis upphävt europeiskt patent, skall detta ha samma verkan som om patentet här i riket forklarats i motsvarande män ogiltigt. Patentmyndigheten skall utfärda kungörelse om upphävandet.
86 § För europeiskt patent skall ärsavgift erläggas till patentmyndigheten for varje avgiftsär som börjar efter det under vilket det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifaIla patentansökningen.
Erläggs inte arsavgift for europeiskt patent enligt vad som sägs i forsta stycket och i 41 och 42 § §, har 51 § motsvarande tillämpning. Den forsta arsavgiften for europeiskt patent forfaller dock inte till betalning forrän tva manader har forflutit frau den dag da patentet meddelades. Lag (1983:433 ).
87 § Europeisk patentansökan, for vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skaIl här i riket ha samma verkan som svensk patentansökan som gjorts nämnda dag. Atnjuter ansökningen enligt den europeiska patentkonventionen prioritet frau tidigare dag än ingivningsdagen, skaIl sOOan prioritet beaktas.
Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra punkten skall publicering av europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Vad nu sagts gäller även publicering som avses i artikel 158.1 i konventionen, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställes med publicering som sker enligt artikel 93.
88 § Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiska patentkonventionen och har översättning till svenska av patentkraven i den lydelse de publicerades ingivits till patentmyndigheten samt fastställd avgift erlagts, skall patentmyndigheten utfarda kungörelse därom och hä11a översättningen tillgänglig för envar.
Utnyttjar nagon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk patentansökan efter det att kungörelse utfardats enligt forsta stycket, äger vad som sägs om patentintraug motsvarande tillämpning om ansökningen leder till patent for Sverige. I sOOant fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgar saväl av patentkraven i den lydelse de publicerades som av patentkraven enligt patentet. Till straff ma ej dömas och ersättning for skada ma bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.
Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, om ersättningstaIan väckes senast ett ar efter det tiden fOr invändning mot det europeiska patentet utgatt eller, om invändning gjorts, senast ett ar efter det att det europeiska patentverket beslutat att patentet skall upprätthällas. Lag (1980:105).
89 § Har europeisk patentansökan eller yrkande att sadan ansökan skall omfatta Sverige aterkallats eller skall enligt den europeiska patentkonventionen sadan aterkaIlelse anses ha skett och har ansökningen icke aterupptagits enligt artike1 121 i konventionen, skaIl detta ha samma verkan som aterka1lelse av patentansökan hos patentmyndigheten.
Har europeisk patentansökan avslagits, skaIl detta ha samma verkan som avslag pa patentansökan här i riket.
90 § Överensstämmer icke översättning av handling som avses i 82 eller 88 § med handlingens lydelse pa det spräk som varit handläggningssprak vid det europeiska patentverket, omfattar patentskyddet endast vad som framgar av bada lydelserna.
I mal om ogiltighet äger lydelsen pa handläggningsspraket ensam vitsord.
91 § Inkommer sökanden eller patenthavaren till patentmyndigheten med
---c ------------------------------------------------------------------------------
rättelse av översättning sam avses i 82 § ach erlägger han fastställd avgift for tryckning av den rättade översättningen, gäller denna i stället for den tidigare. Rättad översättning skall hällas tillgänglig for envar, am den ursprungliga översättningen hälles tillgänglig. Har rättelse inkarnmit ach avgift erlagts ach är den ursprungliga översättningen tillgänglig für envar, skall myndigheten utfilrda kungörelse även am rättelsen. Sa snart ske kan skala tryckta exemplar av den rättade översättningen finnas att tillga has patentmyndigheten.
Inkammer sökanden med rättelse av översättning sam avses i 88 §, ach erlägger han fastställd avgift, skaIl patentmyndigheten utfilrda kungörelse därom ach halla den rättade översättningen tillgänglig for envar. Sedan kungörelsen utfardats, gäller den rättade översättningen i stället for den tidigare.
Har nagan, innan rättad översättning blev gällande, i gad tro böIjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket pa sätt sam enligt tidigare översättning icke utgjarde mträng i sökandens eller , patenthavarens rätt eller vidtagit väsentliga atgärder därför, äger han den rätt sam anges i 74 § andra ach tredje styckena. Lag (1980:105).
92 § Har det eurapeiska patentverket beslutat att helt eller delvis upphäva eurapeiskt patent eller har beträffande europeisk patentansökan inträtt sadant forhallande sam avses i 89 §, men forklarar det eurapeiska patentverket enligt den eurapeiska patentkanventianen patenthavaren eller sökanden aterinsatt i tidigare rättigheter, gäller detta även här i riket.
Har nagan, efter det beslutet meddelades eller forhällandet inträdde men innan det eurapeiska patentverket utfardat kungörelse am forklaring sam avses i forsta stycket, i gad tro böIjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga atgärder därfor, äger han den rätt sam anges i 74 § andra ach tredje styckena.
93 §Är europeisk patentansökan, sam ingivits till natianell patentmyndighet, att anse sam aterkallad därför att den icke inkarnmit till det europeiska patentverket mam föreskriven tid, skaIl patentmyndigheten pa framställning av sökanden upptaga den sam amvandlad till ansökan am svenskt patent under forutsättning
1) att framställningen mges till den natianella myndighet sam mattag patentansökningen mam tre mänader frän det sökanden underrättades am att ansökningen ansags aterkallad ach dessutam inkammer till patentmyndigheten inam tjuga mänader frän den dag da ansökningen ingavs eller, am priaritet yrkas, den dag fran vilken priaritet begäres, samt
2) att sökanden inam tid som regeringen bestämmer erlägger fastställd ansökningsavgift ach inger översättning till svenska av patentansökningen.
Uppfyller patentansökningen de krav rörande ansökans farm sam foreskrivas i den eurapeiska patentkanventianen ach tillämpningsforeskrifternati11 denna, skall den gadtagas i detta avseende.
12 kapo Pantsättning
94 § Patent sam har meddelats eller har verkan här i riket kan
pantsättas enligt bestämmelsema i detta kapitel.
Pantsättning kan ocksa avse
1. svensk patentansökan,
2. intemationell patentansäkan som har fullfoljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 § tredje stycket eller 38 §, eller
3. europeisk patentansökan for vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 § .
Panträtt i en patentansökan omfattar ocksa en deI av ansökningen som blir foremal for deIning eller utbrytning. Lag (1987:1330).
95 . § Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtaI om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos patentmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har övergatt pa nagon annan, skall det pa begäran antecknas i patentregistret eller diariet for patentansökningar.
Har panträtt upplatits till flera var for sig, har den upplate1se foreträde för vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplatelser, har de sinsemellan foreträde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte annat har avtalats. Är upplatelsema samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt. Lag (1987:1330}
96 § Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har rätt till patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt har upplatits. Sökanden skaIl styrka upplatarens rätt till patentet eller patentansökningen.
Den som i patentregistret anges som patenthavare skall anses ha rätt till patentet, om inte annat framgär i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en patentansökan, skaIl den som har registrerats hos patentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt till patentansökningen, om inte annat framgar i ärendet.
Är upplataren, när ansökan om registrering görs, pa grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller nagon annan anledning inte behörig att forfoga över den pantforskrivna egendomen, rar ansökningen inte bifallas. Lag (1987:1330).
97 § Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent har meddelats eller, om avtaIet avser ett europeiskt patent, när detta enligt 82 § har ratt verkan här i riket.
Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfardats.
Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt. Lag (1987: 1330).
98 § Äyen om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingatts av nagon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte heller av nagon annan anledning är ogiltigt. Lag (1 987: 1330).
99 § Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökningen har överförts pa nagon annan eller annars pa grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla. Lag (1987: 1330).
100 § Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig ell r om panträtten har förfallit eller annars upphört att gälla. Lag (1987 : 1330).
101 § Pantsättning av patent eller patentansökan gäller frän tiden för ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.
Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet. Lag (1987: 1330).
102 § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller ocksa för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.
Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs, bestar sädana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag (1987 :1330).
103 § Pantborgenären rar sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhallit skäligt rädrum att bevaka sin rätt.
Vid försäljning enligt denna paragraf bestar sadana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag (1987: 1330).
104 § Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek. Lag (1987 : 1330).
13 Kap. Tilläggsskydd för läkemedel
105 § Den som ansöker om tilläggsskydd för läkemedel enligt Europeiska gemenskapernas rads förordning (BEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om tilläggsskydd för läkemedel skall betala fastställd ansökningsavgift.
För tilläggsskyddet skall ocksa betalas arsavgift. Avgiftsaret räknas fran den dag da skyddet började gälla och därefter fran motsvarande dag. Lag (1994: 1 5 1 1).
106 § Vad som sägs i 9 kap. om ansvar skall tillämpas pa tilläggsskydd. Lag (1994: 151 1).
107 § har upphävts genom lag (1994: 15 1 1) .
108 § har upphävts genom lag (1994: 15 1 1) .
109 § har upphävts genom lag (1994: 1 5 1 1) .
1 10 § har upphävts geno lag ( 1994: 1 5 1 1).
1 1 1 § har upphävts genom lag (1994: 1 5 1 1).
1 12 § har upphävts genom lag (1994: 1 5 1 1) .
1 13 § har upphävts genom lag ( 1994: 1 5 1 1) .
1 14 § har upphävts genom lag (1994: 1 5 1 1).
Övergängsbestämmelser
1986:233
1 . DelUla lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2 . I fräga om tingsrättens domförhet skaIl äldre föreskrifter fortfarande tillämpas vid huvudförhandlingar som har pabörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sadana huvudförhandlingar.
. 3 . I fraga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas i mäl där den slutliga handläggningen har pabörjats före ikraftträdandet.
4. I fraga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.
1 986: 1 1 56
DelUla lag träder i kraft den 1 januari 1 987. I fraga om besvärsavgift vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
1992: 1688
1. De1ll1a lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skaIl, vid tillämpning av den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifraga bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsomradet. Vad nu sagts gäUer dock endast i fraga om produkter som atnjuter patentskydd i Sverige pa alUlan grund än att de utgör alster som tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande.
1993 : 1406
1 . DelUla lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Dm en ansökan om patent har godkänts för utläggning före ikraft rädandet, skall äldre bestämmelser gälla med undantag av vad som anges i punkt 3 .
3 . Bestämmelsen i 72 § skall tillämpas även i fräga om ett patent somharmeddelats och en ansökan som behandlas enligt äldre bestämmelser.
4. Dm en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel som har godkänts efter den 1 januari 1 985 men före ikraftträdandet av denna lag, rar ansökan trots vad som sägs i 1 07 § andra stycket forsta meningen göras senast den 3 0 juni 1 994.
5. Dm en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som skyddades av ett patent den 1 januari 1 993 men patentets giltighetstid har löpt ut före ikraftträdandet av denna lag, rar ansökan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 30 juni 1994.
Ett tilläggsskydd som harmeddelats efter ansökan enligt forsta stycket börjar gälla när det har meddelats.
Har nilgon efter utgangen av patentets giltighetstid men innan ansökningen om tilläggsskydd enligt forsta stycket gjordes i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet, rar han utan hinder av tilläggsskyddet fortsätta utnyttjandet med bibehällande av dess allmänna art. Sädan rätt.till utnyttjande har under motsvarande forutsättningar även den som bar vidtagit väsentliga ätgärder for att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt bär i landet.
Rätt enligt tredje stycket rar överga till nägon annan endast tillsammans med den rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttiandet avsetts skola ske.
1994: 1 5 1 1
1 . Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. I fräga om tilläggsskydd som bar meddelats fore ikraft rädandet gäller äldre bestämmelser. ******
Patents Act
(Act No. 837 of 1967, as last amended by Acts Nos. 1406 of 1993 and 234 of 1994)*
Chapter 1
General Provisions
(1) making, offering, putting on the market or using a product protected by the patent or importing or possessing such product for these purposes;
(2) using a process which is protected by the patent or, while knowing, or it being obvious from the circumstances that the use of the process is prohibited without the consent of the proprietor of the patent, offering the process for use here in Sweden;
(3) offering, putting on the market, or using products made by a process protected by the patent or importing or possessing the product for these purposes.
Chapter 2
The Processing of Swedish Patent Cases
(1) was granted despite the fact that the conditions of Sections 1 and 2 are not fulfilled,
(2) relates to an invention which is not so clearly disclosed that a person skilled in the art can carry it out with the guidance thereof, or
(3) encompasses matter which was not evident from the application as filed.
Chapter 3
International Patent Applications
Chapter 4
The Extent and Term of the Patent
Chapter 5
Payment of Annual Fees
Chapter 6
Licenses, Assignments, etc.
Chapter 7
Termination of the Patent, etc.
(1) the patent was granted in spite of the fact that the conditions of Sections 1 and 2 are not fulfilled,
(2) the patent relates to an invention the description of which is not sufficiently clear to enable a person skilled in the art to carry out the invention with the guidance thereof,
(3) the patent comprises subject matter not appearing in the application as filed, or
(4) the scope of patent protection has been extended after the grant of the patent.
Chapter 8
Obligation to Give Information
Chapter 9
Liability and Obligation
to Pay Compensation, etc.
Chapter 10
Special Provisions
(1) interruption of the postal service occurred on any of the 10 days preceding the expiration of the time limit on account of war, revolution, civil disorder, strike, natural catastrophe, or other like reason in the locality where the sender is staying or has his place of business, and the document or fee was mailed to the Patent Authority within five days from the resumption of postal service; or
(2) the document or fee mailed to the Patent Authority by registered mail no later than five days before the expiration of the time limit, but only if the mailing was sent by airmail where this was possible or the sender had reason to assume that the mailing by surface mail should have arrived at the Patent Authority within two days of mailing.
Chapter 11
European Patents
(1) that the request is filed with the national authority which received the patent application within three months from when the applicant was notified that the application was deemed withdrawn and, furthermore, is received by the Patent Authority within 20 months from the date of filing of the application or, if priority is claimed, the day from which priority is claimed; and
(2) the applicant pays, within the period determined by the Government, the prescribed application fee and files a translation into Swedish of the patent application.
Chapter 12
Pledging
Chapter 13
Supplementary Protection for Medicinal Products
Entry Into Force and Transitional Provisions4
* Swedish title: Patentlag. Entry into force (of last amending Act): July 1, 1994.
Source: Reprinted from the English translation prepared by the Association of Swedish Patent Attorneys (Svenska Patentombudsföreningen) in cooperation with the Ministry of Justice and the Swedish Patent and Registration Office.
4 Ibid.
SUEDE
Loi sur les brevets (n0 837 du 1er décembre 1967, modifiée en dernier lieu par
les lois n06 1406 de 1993 et 234 de 1994)*
TABLE DES MATIERES**
Articles Chapitre 1er: Dispositions générales ................................................................................. 1 - 6 Chapitre 2: Instruction des demandes de brevet en Suède.............................................. 7 - 27 Chapitre 3: Demandes internationales de brevet ............................................................ 28 - 38 Chapitre 4: Etendue et durée du brevet........................................................................... 39 - 40 Chapitre 5: Paiement des taxes annuelles ....................................................................... 41 - 42 Chapitre 6: Licences, cessions, etc. ................................................................................ 43 - 50 Chapitre 7: Déchéance du brevet, etc. ............................................................................ 51 - 55 Chapitre 8: Obligation de fournir des renseignements.................................................... 56 Chapitre 9: Responsabilité et obligation de verser une indemnité, etc. .......................... 57 - 70 Chapitre 10: Dispositions particulières............................................................................. 71 - 79 Chapitre 11: Brevets européens........................................................................................ 80 - 93 Chapitre 12: Nantissement ............................................................................................... 94 - 104 Chapitre 13: Protection complémentaire pour les médicaments....................................... 105 - 114 Entrée en vigueur et dispositions transitoires1
Chapitre 1er Dispositions générales
Art. premier. L’auteur d’une invention susceptible d’application industrielle ou son ayant cause a le droit d’obtenir, sur demande, conformément aux dispositions des chapitres premier à 10 de la présente loi, un brevet pour cette invention et d’acquérir ainsi un droit exclusif d’exploitation commerciale de l’invention. Des dispositions relatives au brevet européen figurent au chapitre 11 de la présente loi.
Ne peuvent en aucun cas être considérés comme des inventions: 1) les découvertes, théories scientifiques ou méthodes mathématiques; 2) les créations esthétiques; 3) les plans, principes ou méthodes en vue d’exercer des actions intellectuelles, en matière de
jeu ou dans le domaine des activités économiques, ainsi que les programmes d’ordinateur; 4) les présentations d’informations.
Les méthodes de traitement chirurgical ou thérapeutique et les méthodes de diagnostic appliquées aux êtres humains ou aux animaux ne sont pas non plus considérées comme des inventions. La présente disposition n’interdit pas, cependant, de délivrer des brevets pour des produits, y compris des substances et des compositions de substances, destinés à être utilisés avec des méthodes de ce type.
Ne sont pas brevetables: 1) les inventions dont l’exploitation serait contraire à l’ordre public ou aux bonnes moeurs;
* Titre officiel : Patentlag. Entrée en vigueur (de la dernière loi amendée) : 1er juillet 1994. Source : Reproduit de la traduction anglaise de l'Association suédoise des conseils en brevets (Svenska Patentombudsföreningen)
en coopération avec le Ministère de la justice et l'Office des brevets et de l'enregistrement. ** Ajoutée par l'OMPI. 1 Non reproduites ici (N.d.l.r.).
2) les variétés végétales, races animales ou procédés essentiellement biologiques d’obtention de végétaux ou d’animaux; des brevets peuvent toutefois être délivrés pour des procédés microbiologiques et pour des produits obtenus par ces procédés.
Art. 2. Il ne peut être délivré de brevet que pour une invention qui est nouvelle par rapport à ce qui était connu avant la date de dépôt de la demande et qui en diffère fondamentalement.
Est considéré comme connu tout ce qui a été rendu accessible à tous par des écrits, des conférences, une exploitation publique, ou autrement. Est aussi considéré comme connu le contenu d’une demande de brevet déposée en Suède avant la date de dépôt, si cette demande est rendue accessible à tous conformément à l’article 22. La condition énoncée au premier alinéa ci-dessus, selon laquelle l’invention doit différer fondamentalement de ce qui était connu avant la date de dépôt de la demande, ne s’applique toutefois pas au contenu de cette demande.
Les articles 29, 38 et 87 ci-après contiennent des dispositions en vertu desquelles, en cas d’application du deuxième alinéa ci-dessus, une demande visée aux chapitres 3 ou 11 ci-après a, dans certains cas, le même effet qu’une demande déposée en Suède.
La disposition du premier alinéa ci-dessus, selon laquelle l’invention doit être nouvelle, n’interdit pas de délivrer un brevet pour une substance connue ou une composition connue de substances, destinée à être utilisée avec une méthode mentionnée au troisième alinéa de l’article premier, pour autant que l’utilisation de cette substance ou de cette composition avec des méthodes de ce type ne soit pas connue.
Un brevet peut être délivré en dépit du fait que l’invention a été rendue accessible à tous au cours des six mois qui précèdent le dépôt de la demande
1) s’il y a eu un abus évident à l’égard du déposant ou de son prédécesseur en droit, ou 2) si l’invention a été divulguée par le déposant ou son prédécesseur en droit lors d’une
exposition internationale officielle ou officiellement reconnue selon la Convention sur les expositions internationales signée à Paris le 22 novembre 1928.
Art. 3. Sous réserve des exceptions mentionnées ci-après, le droit exclusif conféré par le brevet implique que nul n’est autorisé, sans le consentement du titulaire, à utiliser l’invention
1) en fabriquant, en offrant, en mettant sur le marché ou en exploitant un produit protégé par le brevet ou en important ou en détenant un tel produit à ces fins;
2) en exploitant un procédé protégé par le brevet ou, sachant ou devant à l’évidence savoir que l’exploitation du procédé est interdite sans le consentement du titulaire, en offrant l’exploitation de ce procédé en Suède;
3) en offrant, en mettant sur le marché ou en exploitant un produit fabriqué à l’aide d’un procédé protégé par le brevet ou en important ou en détenant un tel produit à ces fins. Le droit exclusif implique aussi que nul ne peut, sans le consentement du titulaire, exploiter
l’invention en offrant ou en fournissant à une personne qui n’est pas habilitée à l’exploiter des moyens d’exécuter l’invention en Suède qui sont en rapport avec un élément essentiel de l’invention, si la personne qui offre ou fournit les moyens sait ou devrait savoir à l’évidence que ces moyens conviennent pour l’exploitation de l’invention et sont destinés à être utilisés à cette fin. Si les moyens sont constitués par un produit commercial accessible à tous, le présent alinéa ne s’applique que si la personne qui les offre ou les fournit tente d’inciter leur destinataire à commettre des actes mentionnés au premier alinéa ci-dessus. Pour l’application des dispositions du présent alinéa, les personnes qui utilisent l’invention d’une façon mentionnée aux points 1), 3) ou 4) du troisième alinéa ne sont pas considérées comme habilitées à exploiter l’invention.
Ne relèvent pas du droit exclusif: 1) l’utilisation non commerciale de l’invention; 2) l’utilisation d’un produit protégé par le brevet et mis sur le marché à l’intérieur de l’Espace
économique européen par le titulaire ou avec son consentement; 3) l’utilisation de l’invention à des fins expérimentales en rapport avec celle-ci; 4) la préparation d’un médicament en pharmacie selon les prescriptions d’un médecin, dans les
cas individuels, ou les actes accomplis avec un médicament ainsi préparé.
Art. 4. Quiconque, au moment où la demande de brevet a été déposée, exploitait l’invention commercialement en Suède peut, nonobstant l’existence du brevet, poursuivre cette exploitation en lui
conservant un caractère général pour autant qu’elle ne constituait pas un abus évident à l’égard du déposant ou de son prédécesseur en droit. Ce droit d’exploitation appartient aussi, dans des conditions analogues, à quiconque avait fait des préparatifs sérieux en vue d’exploiter commercialement l’invention en Suède.
Le droit prévu à l’alinéa précédent ne peut être transféré à autrui qu’avec l’entreprise dans laquelle il a pris naissance ou était destiné à être exploité.
Art. 5. La délivrance d’un brevet ne fait pas obstacle à l’exploitation d’une invention, pour leurs besoins, sur les navires, aéronefs et autres moyens de transport étrangers lorsqu’ils pénètrent temporairement en Suède en trafic régulier ou autrement.
Le Gouvernement peut décider que, nonobstant la délivrance d’un brevet, des pièces détachées et accessoires d’aéronefs peuvent être importés en Suède et y être utilisés pour la réparation d’aéronefs immatriculés dans un pays étranger accordant les mêmes privilèges aux aéronefs immatriculés en Suède.
Art. 6. Pour l’application des premier, deuxième et quatrième alinéas de l’article 2, et de l’article 4, une demande de brevet relative à une invention divulguée, au cours des douze mois qui précèdent la date de dépôt, dans une demande de brevet déposée en Suède ou dans une demande de brevet, de certificat d’auteur d’invention ou de modèle d’utilité déposée dans un pays étranger partie à la Convention de Paris pour la protection de la propriété industrielle du 20 mars 1883, est réputée déposée en même temps que la demande antérieure si le déposant en fait la demande. Cette priorité peut aussi découler d’une demande de protection qui ne se rapporte pas à un pays partie à ladite Convention si la priorité correspondante découlant de demandes déposées en Suède est accordée là où la demande antérieure a été déposée et si la législation en vigueur dans le pays considéré correspond pour l’essentiel aux dispositions de la Convention.
Le Gouvernement ou, si celui-ci en décide ainsi, l’administration des brevets, détermine dans quel ordre une revendication de priorité doit être présentée et quelles pièces doivent être produites à l’appui de cette revendication. Si ces dispositions ne sont pas observées, la priorité ne peut être invoquée.
Chapitre 2 Instruction des demandes de brevet en Suède
Art. 7. Dans la présente loi, on entend par administration des brevets l’administration des brevets de la Suède, sauf indication contraire. L’administration des brevets de la Suède est l’Office des brevets et de l’enregistrement.
Art. 8. La demande de brevet doit être présentée par écrit et déposée auprès de l’administration des brevets ou, dans le cas mentionné au chapitre 3, auprès de l’administration des brevets d’un pays étranger ou auprès d’une organisation internationale.
La demande doit contenir une description de l’invention, accompagnée le cas échéant de dessins s’ils sont nécessaires, et exposer clairement l’objet de la protection demandée (revendications). Le fait que l’invention porte sur un composé chimique n’implique pas qu’une utilisation déterminée doive être divulguée dans les revendications. La description doit être suffisamment claire pour qu’une personne du métier puisse exécuter l’invention en suivant les directives qu’elle contient. Une invention qui concerne un procédé microbiologique ou un produit obtenu à l’aide d’un tel procédé n’est considérée, dans les cas indiqués à l’article 8a, comme divulguée de façon suffisamment claire que si les conditions dudit article sont en outre remplies.
La demande doit contenir aussi un abrégé de la description et des revendications. L’abrégé sert uniquement d’information technique et ne peut pas être pris en considération à d’autres fins.
Le nom de l’inventeur doit être indiqué dans la demande. Lorsqu’un brevet est demandé par une personne autre que l’inventeur, le déposant doit justifier de son droit à l’invention.
Le déposant doit acquitter la taxe de dépôt prescrite. En outre, la demande donne lieu au paiement d’une taxe annuelle pour chaque année de taxe qui commence avant que la demande ait fait l’objet d’une décision définitive.
L’année de taxe au sens de la présente loi est l’année qui se compte, la première fois, à partir de la date à laquelle la demande a été déposée ou est réputée avoir été déposée, et, par la suite, à partir de la date correspondante selon le calendrier.
Art. 8a. Lorsque l’exécution d’une invention fait intervenir l’utilisation d’un micro-organisme qui n’est pas accessible à tous et qui ne peut pas être décrit dans les pièces de la demande d’une façon permettant à une personne du métier d’exécuter l’invention en suivant les directives qu’elle contient, une culture de cet organisme doit être déposée au plus tard à la date de dépôt de la demande. Cette culture doit ensuite rester déposée en permanence de façon à permettre à quiconque est autorisé, selon la présente loi, à obtenir un échantillon de la culture, de s’en faire remettre un échantillon en Suède. Le Gouvernement prescrit le lieu où les dépôts peuvent être effectués.
Si une culture déposée cesse d’être viable ou qu’une autre raison empêche la remise d’échantillons de celle-ci, elle peut être remplacée par une culture nouvelle du même organisme dans le délai et les conditions prescrits par le Gouvernement. Si ce fait est intervenu, le nouveau dépôt est réputé avoir été effectué à la date du dépôt précédent.
Art. 9. Si le déposant le demande et acquitte la taxe correspondante, l’administration des brevets accepte, aux conditions fixées par le Gouvernement, que la demande fasse l’objet d’une recherche de nouveauté au sein d’une administration chargée de la recherche internationale, conformément à l’article 15.5) du Traité de coopération en matière de brevets fait à Washington le 19 juin 1970.
Art. 10. Deux inventions indépendantes ou davantage ne peuvent pas faire l’objet d’une même demande de brevet.
Art. 11. Une demande de brevet se rapportant à une invention divulguée dans une demande antérieure du même déposant et qui n’a pas encore fait l’objet d’une décision définitive doit, sur requête du déposant et aux conditions fixées par le Gouvernement, être considérée comme déposée au moment où les pièces divulguant l’invention ont été remises à l’administration des brevets.
Art. 12. Le déposant qui n’est pas domicilié en Suède doit y avoir un mandataire habilité à le représenter pour tout ce qui concerne la demande.
Art. 13. La demande de brevet ne doit pas subir de modification étendant la ou les revendications à des éléments qui ne figuraient pas dans cette demande lorsqu’elle a été déposée ou est réputée avoir été déposée selon les dispositions de l’article 14.
Art. 14. Lorsque le déposant modifie sa demande dans les six mois qui suivent la date de dépôt, la demande doit, s’il en fait la requête, être considérée comme déposée au moment où la modification a été faite.
La requête mentionnée au premier alinéa ci-dessus doit être faite dans les deux ans qui suivent la date de dépôt. Elle ne peut être faite qu’une seule fois et ne peut pas être retirée.
Art. 15. Si le déposant n’a pas observé les dispositions relatives à la demande ou si l’administration des brevets estime que d’autres obstacles s’opposent à l’acceptation de sa demande, elle en avise officiellement le déposant et lui impartit un certain délai pour faire des observations ou pour effectuer des corrections. L’administration des brevets peut cependant, sans consulter le déposant, apporter à l’abrégé les modifications qu’elle juge nécessaires.
Si, dans le délai imparti, le déposant néglige de présenter ses observations ou de prendre des mesures pour répondre aux objections soulevées, la demande est classée. Cette mesure est signifiée par un avis officiel.
Une demande classée est reprise si, dans les quatre mois qui suivent l’expiration du délai imparti, le déposant présente une déclaration ou prend des mesures pour répondre aux objections et s’il acquitte, dans le même délai, la taxe de reprise prescrite.
Si le déposant n’acquitte pas la taxe annuelle selon les dispositions des articles 8, 41 et 42, la demande est classée sans avis officiel préalable. Une demande ainsi classée ne peut pas être reprise.
Art. 16. Si, après que le déposant a présenté ses observations, des obstacles s’opposent à l’acceptation de sa demande et s’il a eu la faculté de faire des observations sur ces obstacles, la demande est rejetée, à moins qu’il n’existe des motifs fondés d’envoyer un second avis officiel au déposant.
Art. 17. Si quelqu’un affirme devant l’administration des brevets que le droit légitime à l’invention lui appartient et s’il y a un doute, l’administration des brevets peut impartir au requérant un certain délai pour se pourvoir en justice, faute de quoi cette réclamation pourrait ne pas être prise en considération dans la suite de l’examen de la demande de brevet.
Si un litige concernant le droit légitime à l’invention est en instance devant les tribunaux, la demande de brevet peut être suspendue jusqu’à ce que ce litige soit définitivement tranché par la justice.
Art. 18. Si quelqu’un peut établir devant l’administration des brevets que le droit légitime à l’invention lui appartient, ladite administration transfère la demande à son nom, s’il en fait la requête. Le bénéficiaire du transfert doit acquitter une nouvelle taxe de dépôt.
Lorsqu’une requête tendant au transfert d’une demande a été faite, la demande ne peut pas être classée, rejetée ni acceptée avant que cette requête ait fait l’objet d’une décision définitive.
Art. 19. Si la demande est complète et si aucun obstacle à la délivrance d’un brevet n’est découvert, l’administration des brevets informe officiellement le déposant qu’un brevet peut être délivré.
Le déposant doit acquitter la taxe de délivrance prescrite dans les deux mois suivant la date de notification, à défaut de quoi la demande est classée. L’instruction d’une demande classée est reprise si, dans les quatre mois qui suivent l’expiration du délai précité, le déposant acquitte la taxe de délivrance et la taxe de reprise prescrite.
Lorsqu’une demande de brevet est déposée par un inventeur pour lequel le paiement de la taxe de délivrance entraîne des difficultés notables, l’administration des brevets peut l’exempter de cette obligation s’il présente à cet effet une requête écrite dans les deux mois suivant la date de notification. Si l’administration des brevets rejette la requête de l’inventeur, une taxe acquittée dans les deux mois qui suivent est considérée comme acquittée en temps voulu.
Art. 20. Si le déposant satisfait aux prescriptions de l’article 19 et s’il n’existe aucun obstacle à la délivrance d’un brevet, l’administration des brevets accepte la demande. Cette décision fait l’objet d’une annonce.
Le brevet est considéré comme délivré dès lors que la décision d’accepter la demande de brevet a été annoncée. Tout brevet délivré est inscrit au registre des brevets tenu par l’administration des brevets. Un document attestant la délivrance du brevet est également remis à l’intéressé.
Lorsqu’un brevet a été délivré, il n’est plus possible d’apporter aux revendications des modifications qui auraient pour objet d’étendre la protection conférée par le brevet.
Art. 21. A compter de la date de délivrance, l’administration des brevets tient à la disposition du public un fascicule du brevet. Ce fascicule contient une description de l’invention, les revendications et l’abrégé, de même qu’il indique l’identité du titulaire et de l’inventeur.
Art. 22. A partir du jour où le brevet est délivré, les pièces du dossier sont accessibles à tous. Passé un délai de 18 mois à compter de la date de dépôt de la demande de brevet ou, si une priorité est
revendiquée, à compter du jour à partir duquel elle est revendiquée, les pièces relatives au brevet, si elle n’ont pas déjà été rendues publiques en vertu du premier alinéa, sont accessibles à tous. Toutefois, si la demande a été classée ou rejetée, les pièces ne sont rendues accessibles à tous que si le déposant requiert que la procédure soit reprise, forme un recours ou dépose une requête selon les dispositions de l’article 72 ou 73.
Sur requête du déposant, les pièces sont rendues accessibles à tous plus tôt qu’il n’est prévu aux premier et deuxième alinéas ci-dessus.
Lorsque les pièces sont rendues accessibles à tous en vertu du deuxième ou du troisième alinéa, le fait est annoncé.
Lorsqu’une pièce contient un secret commercial et ne concerne pas l’invention pour laquelle le brevet est demandé ou a été délivré, l’administration des brevets, si la requête en est faite et si des motifs particuliers le justifient, peut ordonner qu’elle ne soit pas rendue accessible à tous. Si une requête en ce sens a été faite, la pièce n’est pas rendue accessible à tous avant le rejet de la requête par une décision devenue exécutoire.
Si une culture de micro-organisme a été déposée conformément à l’article 8a, chacun a le droit d’en obtenir des échantillons dès que les pièces sont rendues accessibles à tous en vertu des premier, deuxième ou troisième alinéas ci-dessus. Ce nonobstant, les échantillons ne doivent pas être remis à des personnes qui, par
suite de dispositions contenues dans une loi ou autre ordonnance, ne sont pas habilitées à s’occuper du micro-organisme déposé. De même, les échantillons ne doivent pas être remis à des personnes au sujet desquelles on peut supposer que le maniement de l’échantillon comportera un risque évident en raison des propriétés nuisibles du micro-organisme.
Jusqu’à ce que le brevet ait été délivré ou que la demande de brevet ait fait l’objet d’une décision définitive sans aboutir à la délivrance d’un brevet, les échantillons de la culture déposée ne peuvent être remis, si le déposant en fait la requête et nonobstant les dispositions contenues dans la première phrase du sixième alinéa ci-dessus, qu’à un expert désigné. Le Gouvernement prescrit le délai dans lequel cette requête peut être faite et la personne qui peut agir en qualité d’expert pour celui qui souhaite obtenir un échantillon.
Quiconque souhaite obtenir un échantillon doit en faire la requête par écrit auprès de l’administration des brevets et déposer un engagement de la teneur prescrite par le Gouvernement pour éviter l’utilisation abusive de l’échantillon. Si l’échantillon ne peut être remis qu’à un expert désigné, l’engagement doit être déposé par ce dernier.
Art. 23. Lorsque l’administration des brevets classe ou rejette une demande rendue accessible à tous, elle publie la décision correspondante dès que celle-ci est devenue exécutoire.
Art. 24. Toute personne peut former opposition contre un brevet qui a été délivré. L’opposition doit être notifiée par écrit à l’administration des brevets dans les neuf mois qui suivent la date de délivrance du brevet.
L’administration des brevets informe le titulaire de l’opposition et lui offre la possibilité de formuler des observations. Les dispositions de l’article 12 s’appliquent aussi au titulaire du brevet pendant la procédure d’opposition.
En cas de retrait de l’opposition, la procédure peut être poursuivie si des motifs particuliers le justifient.
Art. 25. L’administration des brevets prononce la révocation du brevet après opposition si: 1) le brevet a été délivré alors que les conditions fixées aux articles premier et 2 n’étaient pas
remplies, 2) le brevet se rapporte à une invention qui n’est pas divulguée d’une manière suffisamment
claire pour qu’une personne du métier puisse l’exécuter en suivant les directives contenues dans la description, ou si
3) le brevet comporte un élément qui n’apparaissait pas dans la demande déposée. Lorsqu’il n’existe aucun des obstacles au maintien du brevet décrits au premier alinéa ci-dessus,
l’administration des brevets rejette l’opposition. Si, au cours de la procédure d’opposition, le titulaire du brevet a apporté des modifications telles qu’il
n’existe aucun obstacle selon le premier alinéa ci-dessus au maintien du brevet modifié, l’administration des brevets prononce le maintien du brevet sous sa forme modifiée.
Toute décision de l’administration des brevets concernant une opposition doit faire l’objet d’une annonce lorsqu’elle devient exécutoire. Si la décision entraîne une modification du brevet, l’administration des brevets met à la disposition du public un nouveau fascicule de brevet et délivre un nouveau titre.
Art. 26. Le déposant peut faire recours de toute décision définitive rendue à son encontre par l’administration des brevets au sujet d’une demande de brevet. Le titulaire du brevet ou l’opposant, selon la teneur de la décision, peut faire recours d’une décision définitive concernant une opposition à un brevet. Si l’opposant renonce à la procédure, celle-ci peut néanmoins être poursuivie lorsque des motifs particuliers le justifient.
Le déposant peut recourir contre le rejet d’une requête en reprise de la procédure selon le troisième alinéa de l’article 15 ou le deuxième alinéa de l’article 19 ou contre l’acceptation d’une requête en transfert de la demande selon l’article 18. Le rejet d’une requête en transfert de la demande selon l’article 18 peut faire l’objet d’un recours du requérant.
Le rejet d’une requête en protection de secrets commerciaux selon le cinquième alinéa de l’article 22 peut faire l’objet d’un recours du requérant.
Les dispositions relatives aux recours contre les décisions rendues conformément à l’article 42, 72 ou 73 figurent à l’article 75.
Art. 27. Les recours prévus à l’article 26 doivent être formés auprès du tribunal d’appel en matière de brevets dans un délai de deux mois à compter de la date de la décision.
Un recours contre une décision définitive du tribunal d’appel en matière de brevets peut être formé devant le Tribunal administratif suprême dans un délai de deux mois à compter de la date de la décision. Le recours ne peut porter sur d’autres revendications que celles visées dans la décision contestée. A tous autres égards, les dispositions des articles 35 à 37 du Code de procédure administrative (1971:291) concernant les recours formés contre les décisions du tribunal d’appel administratif sont applicables. Le tribunal d’appel en matière de brevets doit indiquer dans ses décisions que l’examen des recours par le Tribunal administratif suprême est soumis à autorisation spéciale, ainsi que les motifs pour lesquels cette autorisation est accordée.
Les dispositions du cinquième alinéa de l’article 22 s’appliquent aux pièces communiquées au tribunal d’appel en matière de brevets ou au Tribunal administratif suprême.
Chapitre 3 Demandes internationales de brevet
Art. 28. Par demande internationale de brevet, on entend une demande déposée en vertu du Traité de coopération en matière de brevets fait à Washington le 19 juin 1970.
La demande internationale de brevet doit être déposée auprès d’une administration de brevets ou d’une organisation internationale habilitée à la recevoir en vertu du Traité de coopération en matière de brevets et de son règlement d’exécution (office récepteur). L’administration suédoise des brevets a la qualité d’office récepteur en vertu des dispositions prises par le Gouvernement. Le déposant doit acquitter la taxe prescrite pour une demande internationale de brevet déposée auprès de l’administration suédoise des brevets.
Les dispositions des articles 29 à 38 régissent les demandes internationales de brevet désignant la Suède. Toutefois, lorsque dans une telle demande, un brevet européen est demandé pour la Suède, c’est le chapitre 11 qui s’applique.
Art. 29. La demande internationale de brevet à laquelle l’office récepteur a attribué une date de dépôt international produit, en Suède, les mêmes effets qu’une demande suédoise de brevet déposée le même jour. La deuxième phrase du deuxième alinéa de l’article 2 ne s’applique toutefois qu’aux demandes traitées conformément à l’article 31.
Art. 30. Une demande internationale de brevet est considérée comme retirée en ce qui concerne la Suède dans les cas mentionnés à l’article 24.1)i) et ii) du Traité de coopération en matière de brevets.
Art. 31. Si le déposant souhaite faire poursuivre la procédure pour la Suède à l’égard d’une demande internationale de brevet, il doit, dans un délai de 20 mois à compter de la date de dépôt international ou, si une priorité est revendiquée, à compter de la date à partir de laquelle la priorité est revendiquée, déposer, auprès de l’administration des brevets, une traduction en suédois, dans la mesure fixée par le Gouvernement, de la demande internationale de brevet ou, si la demande est rédigée en suédois, une copie de celle-ci. Dans le même délai, il doit payer la taxe prescrite à l’administration des brevets.
Si le déposant a demandé que sa demande internationale fasse l’objet d’un examen préliminaire international et s’il a, dans un délai de 19 mois à compter de la date fixée au premier alinéa ci-dessus, déclaré, conformément au Traité de coopération en matière de brevets et à son règlement d’exécution, qu’il a l’intention d’utiliser le résultat de cet examen en demandant un brevet pour la Suède, il doit remplir les conditions fixées au premier alinéa ci-dessus dans un délai de 30 mois à compter de la date précitée.
Si le déposant a acquitté la taxe prescrite dans le délai fixé au premier ou deuxième alinéa ci-dessus, la traduction ou la copie exigée peut être déposée dans un délai supplémentaire de deux mois, à condition qu’une taxe supplémentaire prescrite soit acquittée dans ce dernier délai.
Si le déposant n’observe pas les dispositions du présent article, la demande est considérée comme retirée pour la Suède.
Art. 32. Si le déposant retire la demande d’examen préliminaire international ou sa déclaration d’intention d’utiliser le résultat de cet examen pour demander un brevet pour la Suède, la demande internationale de brevet est considérée comme retirée pour la Suède, à moins que le retrait ne soit effectué
avant l’expiration du délai fixé au premier alinéa de l’article 31 et que le déposant ne fasse poursuivre la procédure concernant la demande dans le délai fixé au premier ou troisième alinéa de l’article 31.
Art. 33. Si la procédure concernant une demande internationale de brevet a été poursuivie conformément à l’article 31, le chapitre 2 s’applique à cette demande et à son instruction, sauf disposition contraire du présent article ou des articles 34 à 37. La demande ne peut toutefois être examinée avant l’expiration du délai applicable en vertu du premier ou deuxième alinéa de l’article 31 que sur requête du déposant.
L’obligation prévue à l’article 12 d’avoir un mandataire domicilié en Suède devient applicable dès que la demande peut faire l’objet d’un examen.
Les dispositions des deuxième et troisième alinéas de l’article 22 deviennent applicables avant même la poursuite de la procédure concernant la demande, dès que le déposant a satisfait à l’obligation fixée par l’article 31 de produire une traduction de la demande ou, si la demande a été rédigée en suédois, dès que le déposant en a remis copie à l’administration des brevets.
Pour les demandes internationales de brevet, en cas d’application des articles 48, 56 et 60, la déclaration selon laquelle les pièces qui constituent la demande ont été rendues accessibles à tous conformément à l’article 22 signifie que ces pièces ont été rendues accessibles à tous conformément au troisième alinéa de l’article 22.
Si la demande de brevet répond aux conditions de forme et de fond fixées par le Traité de coopération en matière de brevets et son règlement d’exécution, elle est acceptée sur la forme et le fond.
Art. 34. Une demande internationale de brevet ne peut aboutir ni à la délivrance d’un brevet ni à une décision de rejet de la part de l’administration des brevets avant l’expiration du délai fixé par le Gouvernement, à moins que le déposant ne consente à ce qu’elle fasse l’objet d’une décision plus tôt.
Art. 35. Une demande internationale de brevet ne peut pas, sans le consentement du déposant, aboutir à la délivrance d’un brevet ou être rendue publique par l’administration des brevets avant d’avoir été publiée par le Bureau international de l’Organisation Mondiale de la Propriété Intellectuelle ou, à défaut, avant l’expiration d’un délai de 20 mois à compter de la date de dépôt international ou bien, si une priorité est revendiquée, à compter de la date à partir de laquelle cette priorité est revendiquée.
Art. 36. Lorsqu’une partie d’une demande internationale de brevet n’a pas fait l’objet d’une recherche internationale ou d’un examen préliminaire international parce qu’il a été constaté que la demande comporte plusieurs inventions indépendantes et parce que le déposant n’a pas acquitté, dans le délai prescrit, la taxe additionnelle prévue par le Traité de coopération en matière de brevets, l’administration des brevets détermine si cette constatation est exacte. Lorsque la constatation se révèle exacte, la partie de la demande qui n’a pas fait l’objet de la recherche ou de l’examen est considérée comme retirée auprès de l’administration des brevets si le déposant ne verse pas à celle-ci la taxe prescrite dans un délai de deux mois après qu’elle lui a expédié la notification de sa décision. Lorsque l’administration des brevets considère que cette constatation n’était pas exacte, elle fait examiner la demande dans sa totalité.
Le déposant peut former recours contre une décision rendue en vertu du premier alinéa ci-dessus lorsque l’administration des brevets a constaté que la demande de brevet comporte des inventions indépendantes. En pareil cas, les dispositions des premier et deuxième alinéas de l’article 27 s’appliquent.
Si un tribunal constate que la décision de l’administration des brevets est justifiée, le délai de paiement de la taxe mentionné dans la deuxième phrase du premier alinéa ci-dessus est calculé à partir de la date à laquelle l’administration des brevets a expédié au déposant une notification de la décision définitive du tribunal.
Art. 37. Lorsqu’une partie d’une demande internationale de brevet n’a pas fait l’objet d’un examen préliminaire international parce que le déposant a limité les revendications après avoir été invité par l’administration chargée de cet examen à le faire ou à acquitter des taxes additionnelles, la partie de la demande qui n’a pas été examinée est considérée comme retirée auprès de l’administration des brevets si le déposant n’acquitte pas la taxe prescrite dans un délai de deux mois après que l’administration des brevets lui a expédié une notification à cet effet.
Art. 38. Lorsque l’office récepteur a refusé d’attribuer une date de dépôt international à une demande internationale de brevet ou a déclaré que la demande est considérée comme retirée ou que la désignation de
la Suède est considérée comme retirée, l’administration des brevets réexamine cette décision si le déposant en fait la requête. Il en va de même pour une décision du Bureau international selon laquelle la demande est considérée comme retirée.
La requête en réexamen visée au premier alinéa ci-dessus doit être déposée auprès du Bureau international dans le délai fixé par le Gouvernement. Dans le même délai, le déposant doit fournir à l’administration des brevets une traduction de la demande dans la mesure fixée par le Gouvernement et acquitter la taxe de dépôt prescrite.
Si l’administration des brevets constate que la décision de l’office récepteur ou du Bureau international n’est pas justifiée, elle instruit la demande conformément aux dispositions du chapitre 2. Si l’office récepteur n’a pas attribué de date de dépôt international, la demande est considérée comme déposée à la date qui, de l’avis de l’administration des brevets, aurait dû être attribuée comme date de dépôt international. Si la demande répond aux conditions de forme et de fond fixées par le Traité de coopération en matière de brevets et son règlement d’exécution, elle est acceptée sur la forme et sur le fond.
Les dispositions de la deuxième phrase du deuxième alinéa de l’article 2 s’appliquent à une demande mise à l’instruction conformément aux dispositions du troisième alinéa si la demande devient accessible à tous en vertu des dispositions de l’article 22.
Chapitre 4 Etendue et durée du brevet
Art. 39. L’étendue de la protection conférée par le brevet est déterminée par les revendications. La description peut servir à interpréter les revendications de brevet.
Art. 40. Un brevet délivré peut être maintenu en vigueur pendant 20 ans à compter de la date de dépôt de la demande.
Tout brevet donne lieu au paiement d’une taxe annuelle fixée pour chaque année de taxe qui commence après sa délivrance. Cependant, si le brevet a été délivré avant que les taxes annuelles afférentes à la demande ne deviennent exigibles en vertu des dispositions de l’article 41, le titulaire du brevet doit, à la première échéance de la taxe annuelle afférente au brevet, acquitter également la taxe afférente aux années de taxe qui ont commencé avant la délivrance du brevet.
Les dispositions relatives à la protection complémentaire pour les médicaments figurent au chapitre 13.
Chapitre 5 Paiement des taxes annuelles
Art. 41. La taxe annuelle est exigible le dernier jour du mois au cours duquel commence l’année de taxe. Toutefois, les taxes afférentes aux deux premières années de taxe ne deviennent exigibles qu’à l’échéance de la taxe afférente à la troisième année de taxe. Les taxes annuelles ne peuvent être acquittées plus de six mois avant qu’elles ne deviennent exigibles.
Pour une demande postérieure du type visé à l’article 11, les taxes afférentes aux années de taxe qui ont commencé avant la date de dépôt de la demande postérieure ou à une année de taxe qui commence dans les deux mois qui suivent cette date ne deviennent en aucun cas exigibles avant l’expiration d’un délai de deux mois à compter de ladite date. Pour une demande internationale de brevet, les taxes afférentes aux années de taxe qui ont commencé avant la date de poursuite de la procédure selon les dispositions de l’article 31 ou la date de mise à l’instruction selon les dispositions de l’article 38 et les taxes afférentes à une année de taxe qui commence dans les deux mois qui suivent l’une de ces dates ne deviennent en aucun cas exigibles avant l’expiration d’un délai de deux mois à compter de la date de poursuite de la procédure ou de mise à l’instruction de la demande.
La taxe annuelle peut, moyennant le paiement de la surtaxe fixée, être versée dans les six mois qui suivent son échéance.
Art. 42. Si l’inventeur est le déposant de la demande ou le titulaire du brevet et qu’il éprouve des difficultés notables pour s’acquitter des taxes annuelles, l’administration des brevets peut lui accorder un
délai de grâce s’il en fait la requête au plus tard le jour d’échéance des premières taxes annuelles. Le délai de grâce peut être accordé pour trois ans au plus à la fois mais ne peut pas être prorogé au-delà de trois ans à compter de la date de délivrance du brevet. La requête en prorogation du délai de grâce doit être faite avant l’expiration du délai accordé.
En cas de rejet d’une requête en délai de grâce ou d’une requête en prorogation d’un délai de grâce, une taxe acquittée dans les deux mois qui suivent est considérée comme acquittée en temps voulu.
Les taxes annuelles pour le paiement desquelles un délai de grâce a été accordé en vertu du premier alinéa ci-dessus peuvent être acquittées, moyennant paiement de la surtaxe visée au troisième alinéa de l’article 41 dans les six mois qui suivent l’expiration du moratoire.
Chapitre 6 Licences, cessions, etc.
Art. 43. Lorsque le titulaire du brevet a concédé le droit d’exploiter l’invention commercialement (licence), le preneur de licence ne peut céder son droit à un tiers, sauf disposition contractuelle contraire.
Art. 44. La transmission d’un brevet et la concession d’une licence sont, sur requête, inscrites au registre des brevets.
S’il est prouvé qu’une licence inscrite au registre a cessé de produire ses effets, la mention la concernant doit être radiée.
Les dispositions des premier et deuxième alinéas ci-dessus s’appliquent aussi aux licences obligatoires et aux droits mentionnés au deuxième alinéa de l’article 53.
Dans un procès ou une autre affaire concernant un brevet, est considérée comme titulaire du brevet la personne qui est inscrite en dernier lieu au registre en cette qualité.
Art. 45. Si une invention brevetée n’est pas exploitée dans une mesure raisonnable en Suède trois ans après la délivrance du brevet et quatre ans après la date de dépôt de la demande, quiconque désire l’exploiter en Suède peut obtenir une licence obligatoire à cet effet pour autant qu’aucune excuse valable ne motive le défaut d’exploitation.
Sous réserve de réciprocité, le Gouvernement peut décider que, pour l’application du premier alinéa ci-dessus, l’exploitation de l’invention dans un pays étranger sera assimilée à l’exploitation en Suède.
Art. 46. Le titulaire d’un brevet portant sur une invention dont l’exploitation est empêchée par un brevet appartenant à un tiers peut obtenir une licence obligatoire d’exploitation de l’invention protégée par le second brevet si cela est raisonnable compte tenu de l’importance de la première invention ou d’autres motifs particuliers.
Le titulaire d’un brevet qui a fait l’objet d’une licence obligatoire selon les dispositions du premier alinéa ci-dessus peut obtenir une licence obligatoire d’exploitation de l’autre invention à moins que des motifs particuliers ne s’y opposent.
Art. 47. Lorsque des intérêts publics supérieurs l’exigent, quiconque désire exploiter commercialement une invention protégée par un brevet appartenant à un tiers peut obtenir une licence obligatoire à cet effet.
Art. 48. Quiconque exploitait déjà commercialement en Suède une invention qui fait l’objet d’une demande de brevet lorsque les pièces de la demande ont été rendues accessibles à tous conformément aux dispositions de l’article 22 peut, si la demande aboutit à la délivrance d’un brevet, obtenir une licence obligatoire pour cette exploitation si des motifs très particuliers le justifient et s’il n’avait pas connaissance de la demande ni ne pouvait raisonnablement en avoir eu connaissance. Le même droit est accordé, à des conditions analogues, à quiconque a fait des préparatifs sérieux en vue de l’exploitation commerciale de l’invention en Suède. La licence obligatoire peut aussi être demandée pour une période antérieure à la délivrance du brevet.
Art. 49. Une licence obligatoire ne peut être accordée qu’à celui qui est présumé avoir les moyens d’exploiter l’invention de manière acceptable et conformément aux conditions de la licence.
L’octroi d’une licence obligatoire n’empêche pas le titulaire du brevet d’exploiter lui-même l’invention ni de concéder des licences. Une licence obligatoire ne peut être transférée à un tiers qu’avec l’entreprise où l’invention est exploitée ou destinée à être exploitée.
Art. 50. La licence obligatoire est accordée par le tribunal, qui décide aussi dans quelle mesure l’invention pourra être exploitée et fixe le montant des redevances et les autres conditions relatives à la licence. Lorsqu’une évolution profonde de la situation l’exige, le tribunal peut, sur requête, retirer la licence ou la subordonner à de nouvelles conditions.
Chapitre 7 Déchéance du brevet, etc.
Art. 51. Si une taxe annuelle de brevet n’est pas acquittée conformément aux dispositions des articles 40, 41 et 42, le brevet tombe en déchéance au début de l’année de taxe pour laquelle la taxe n’a pas été acquittée.
Art. 52. Lorsqu’une action est intentée à cet effet, le tribunal déclare le brevet nul si 1) le brevet a été délivré alors que les conditions fixées aux articles premier et 2 n’étaient pas
remplies, 2) le brevet concerne une invention qui n’est pas décrite d’une manière suffisamment claire pour
qu’une personne du métier puisse l’exécuter en suivant les directives contenues dans la description, 3) le brevet comporte des éléments qui n’apparaissaient pas dans la demande déposée, ou 4) l’étendue de la protection a été accrue après la délivrance du brevet.
Un brevet ne peut être déclaré nul au motif que la personne à laquelle il a été délivré n’avait droit qu’à une partie déterminée de ce brevet.
Excepté dans les cas prévus au quatrième alinéa ci-après, une action en justice peut être intentée par quiconque subit un préjudice du fait de la délivrance du brevet, ainsi que par une administration désignée par le Gouvernement si l’intérêt public l’exige.
Une action fondée sur le fait qu’un brevet a été délivré à une personne autre que celle qui y avait droit en vertu des dispositions de l’article premier ne peut être intentée que par la personne qui revendique le droit au brevet. Elle doit être intentée dans les 12 mois qui suivent la date à laquelle le demandeur a eu connaissance de la délivrance du brevet et des autres éléments sur lesquels son action se fonde. Si le titulaire du brevet était de bonne foi lorsque le brevet lui a été délivré ou cédé, l’action ne peut plus être intentée passé un délai de trois ans après la délivrance du brevet.
Art. 53. Lorsqu’un brevet a été délivré à une personne autre que celle qui y avait droit en vertu des dispositions de l’article premier, le tribunal, si cette personne intente une action à cet effet, lui transfère le brevet. Les dispositions du quatrième alinéa de l’article 52, relatives aux délais impartis pour intenter l’action sont applicables.
Si la partie qui est dépossédée du brevet a déjà, de bonne foi, commencé à exploiter l’invention commercialement en Suède ou a fait des préparatifs sérieux à cette fin, elle peut, moyennant une indemnité équitable et à des conditions raisonnables, poursuivre l’exploitation entreprise ou procéder à l’exploitation projetée en lui conservant son caractère général. Le même droit appartient, dans des conditions analogues, aux titulaires de licences inscrites au registre des brevets.
Les droits prévus au deuxième alinéa ci-dessus ne peuvent être transférés à des tiers qu’avec l’entreprise dans laquelle l’invention est exploitée ou destinée à être exploitée.
Art. 54. Lorsque le titulaire d’un brevet l’informe par écrit qu’il renonce au brevet, l’administration des brevets déclare le brevet expiré.
Lorsque le brevet est saisi pour dette, mis sous séquestre ou déposé en cautionnement, ou qu’une action visant à son transfert est en instance, il ne peut être déclaré expiré tant que la saisie, le séquestre ou le cautionnement est effectif ou tant qu’un jugement définitif n’a pas été rendu.
Art. 55. Lorsqu’un brevet a expiré ou a été déclaré expiré, nul ou transféré en vertu d’un jugement exécutoire, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens.
Chapitre 8 Obligation de fournir des renseignements
Art. 56. Le déposant qui invoque sa demande à l’encontre d’un tiers avant que les pièces de cette demande n’aient été rendues accessibles conformément aux dispositions de l’article 22 est tenu, sur requête, de donner audit tiers la possibilité de consulter ces pièces. Si la demande comporte, conformément aux dispositions de l’article 8a, un dépôt de culture d’un micro-organisme, la possibilité de consulter les pièces doit comprendre également le droit d’obtenir des échantillons de cette culture. Les dispositions de l’article 22, sixième alinéa, deuxième et troisième phrases, ainsi que septième et huitième alinéas, s’appliquent à l’égard de quiconque souhaite obtenir des échantillons en vertu de cette possibilité.
Toute personne qui, soit en avertissant directement un tiers, soit par voie d’annonce ou d’inscription sur les marchandises ou leur emballage, soit par tout autre moyen, affirme qu’un brevet a été demandé ou délivré sans indiquer en même temps le numéro d’ordre de la demande ou du brevet est tenu de communiquer immédiatement ce numéro si la requête lui en est faite. Lorsqu’il n’est pas dit expressément qu’un brevet a été demandé ou délivré mais que tous les faits concordent pour en donner l’impression, tous les renseignements sur cette question doivent être fournis immédiatement sur requête.
Chapitre 9 Responsabilité et obligation de verser une indemnité, etc.
Art. 57. Quiconque porte atteinte au droit exclusif conféré par un brevet et commet cette atteinte délibérément ou par suite d’une négligence grave est passible d’une amende ou d’une peine d’emprisonnement de deux ans au maximum. Quiconque a enfreint une interdiction prononcée sous peine d’amende au sens de l’article 57a ne peut faire l’objet d’une condamnation pour les atteintes visées par ladite interdiction.
Les dispositions du chapitre 23 du Code pénal sont applicables à quiconque tente d’accomplir ou s’apprête à accomplir un acte constituant une atteinte au sens du premier alinéa.
Le ministère public ne peut exercer de poursuites en répression d’un délit visé au premier ou au deuxième alinéa que sur plainte de la partie lésée et que si des motifs particuliers d’intérêt public l’exigent.
Art. 57a. Sur requête du titulaire du brevet ou d’une personne autorisée à exploiter l’invention sous licence, le tribunal peut interdire sous peine d’amende à l’auteur d’une atteinte de poursuivre ses actes illicites.
Si le requérant cite des motifs suffisants à l’appui de sa requête et qu’il existe des raisons valables de craindre que la poursuite de l’atteinte soit de nature à dévaloriser le droit exclusif conféré par le brevet, le tribunal peut prononcer une interdiction sous peine d’amende jusqu’à ce qu’une décision définitive ou un autre jugement ait été rendu. Avant que cette interdiction ne soit prononcée, le défendeur aura la possibilité de faire valoir sa cause, à moins que le retard qui en résulterait dans le déroulement de la procédure risque d’être préjudiciable.
Une interdiction selon le deuxième alinéa ne peut être prononcée que si le requérant fournit au tribunal une garantie pour le préjudice qui pourrait être causé au défendeur. Si le requérant n’est pas en mesure de fournir cette garantie, le tribunal peut l’exempter de cette obligation. La nature de la garantie est régie par les dispositions de l’article 25 du chapitre 2 de la loi sur l’exécution des décisions de justice. Si le défendeur refuse la garantie, celle-ci est déterminée par le tribunal.
Lorsqu’il rend sa décision, le tribunal détermine si l’interdiction prononcée conformément au deuxième alinéa doit rester en vigueur.
En ce qui concerne les recours contre les décisions rendues en vertu du deuxième ou troisième alinéa ci-dessus et l’examen de l’affaire par un tribunal supérieur, les dispositions du Code de procédure judiciaire relatives aux recours contre les décisions rendues en vertu du chapitre 15 dudit code sont applicables.
L’amende est infligée à l’initiative de la partie qui a demandé l’interdiction. Cette procédure peut être assortie d’une requête tendant à faire prononcer une nouvelle interdiction sous peine d’amende.
En ce qui concerne le contenu des émissions de radiodiffusion et des transmissions par fil, les dispositions de la loi sur les émissions de radiodiffusion (1966:755) sont applicables.
Art. 58. Quiconque porte atteinte à un brevet délibérément ou par négligence doit verser une indemnité équitable pour l’exploitation de l’invention ainsi qu’une indemnité pour les autres préjudices causés par cette atteinte. Pour déterminer le montant de cette indemnité, il convient de prendre également en considération l’intérêt que présente l’absence d’atteinte pour le titulaire du brevet, ainsi que d’autres éléments de nature non exclusivement économique.
Quiconque porte atteinte à un brevet sans le faire délibérément ni par négligence doit verser l’indemnité jugée équitable pour l’exploitation de l’invention.
Une action en dommages-intérêts pour atteinte portée à un brevet ne peut viser que les dommages causés dans les cinq années précédant l’introduction de l’action. Il ne peut être obtenu d’indemnité pour un dommage subi avant cette période.
Art. 59. Sur requête de la partie lésée par l’atteinte au brevet, le tribunal peut ordonner, dans la mesure jugée raisonnable pour éviter que cette atteinte ne se répète, que les produits brevetés fabriqués sans l’autorisation du titulaire du brevet ou les objets dont l’utilisation constituerait une atteinte soient modifiés d’une certaine manière ou mis sous séquestre pour le reste de la durée du brevet, ou soient détruits, ou encore, s’il s’agit de produits brevetés, qu’ils soient remis à la partie lésée contre paiement de leur valeur. Ces dispositions ne sont pas applicables à celui qui, de bonne foi, a acquis les biens ou un droit particulier y afférent et qui n’a pas porté lui-même atteinte au brevet.
Les biens mentionnés au premier alinéa ci-dessus peuvent être saisis si l’on peut raisonnablement supposer qu’un délit visé à l’article 57 a été commis. En pareil cas, les dispositions générales relatives à la saisie pénale sont applicables.
Sans préjudice des dispositions du premier alinéa ci-dessus, le tribunal peut, si des motifs très particuliers le justifient, accorder sur requête aux personnes qui sont en possession des biens mentionnés au premier alinéa ci-dessus le droit d’en disposer pour le reste de la durée du brevet ou pendant une partie de celle-ci, moyennant une indemnité équitable et à des conditions raisonnables.
Les dispositions des premier, deuxième et troisième alinéas sont également applicables en cas de tentative d’atteinte au sens du deuxième alinéa de l’article 57 ou de préparatifs à cet effet.
Art. 60. Si une invention ayant fait l’objet d’une demande de brevet est exploitée commercialement après que les pièces de la demande ont été rendues accessibles à tous conformément à l’article 22, les dispositions en matière d’atteinte au brevet s’appliquent dans la mesure où la demande aboutit à la délivrance d’un brevet. Toutefois, pour la période qui précède la date de délivrance du brevet conformément à l’article 20, la protection par brevet ne s’étend qu’aux divulgations contenues aussi bien dans les revendications telles qu’elles étaient rédigées lorsque la demande a été rendue accessible à tous que dans les revendications sur lesquelles se fonde le brevet. Une peine ne peut être prononcée, et des dommages-intérêts justifiés par l’utilisation de l’invention avant la délivrance du brevet ne peuvent être accordés, qu’en vertu du deuxième alinéa de l’article 58.
Les dispositions du troisième alinéa de l’article 58 ne sont pas applicables si une action en dommages- intérêts est intentée dans les 12 mois qui suivent l’expiration du délai d’opposition ou, si une opposition a été formée, dans les 12 mois qui suivent la décision de l’administration des brevets de maintenir le brevet.
Art. 61. Si un brevet a été révoqué ou déclaré nul par décision passée en force de chose jugée, le tribunal ne peut, en vertu des articles 57 à 60, prononcer aucune condamnation ni peine, ni interdiction sous peine d’amende, ordonner le paiement d’une amende ou d’une indemnité, ni prendre de mesure préventive.
Si, dans une action en atteinte au brevet, le défendeur allègue que le brevet est nul, la question de la nullité ne peut être examinée que lorsqu’une action judiciaire a été intentée à cet effet. Le tribunal impartit au défendeur un certain délai pour intenter cette action.
Lorsqu’une action en atteinte et une action en nullité sont intentées dans le cadre de la même procédure et qu’il est opportun de trancher séparément la question de l’atteinte, une décision distincte peut être rendue sur cette question à la demande de l’une des parties. Lorsqu’une décision distincte est rendue, le tribunal peut décider de surseoir à statuer sur la nullité jusqu’à ce que la décision devienne exécutoire.
Art. 62. Toute personne qui, délibérément ou par suite d’une négligence autre que mineure, se soustrait aux obligations qui découlent pour elle de l’article 56 est passible d’une amende.
Est passible de la même peine toute personne qui, dans les cas prévus à l’article précité, donne délibérément ou par suite d’une négligence autre que mineure de faux renseignements, à moins que l’infraction dont elle est coupable ne soit réprimée par le code pénal.
Toute personne qui, délibérément ou par négligence, se soustrait aux obligations qui découlent pour elle de l’article 56 ou qui, dans les cas visés à l’article précité, fournit de faux renseignements, doit verser une indemnité pour le dommage ainsi causé. S’il s’agit d’une négligence mineure, l’indemnité peut être réduite en conséquence.
Le ministère public ne peut exercer de poursuite en répression des délits mentionnés aux premier et deuxième alinéas ci-dessus que sur plainte de la partie lésée et que si des motifs particuliers d’intérêt public l’exigent.
Art. 63. Le titulaire d’un brevet ou toute personne autorisée à utiliser l’invention en vertu d’une licence peut intenter une action afin d’obtenir un jugement déclaratoire sur la question de savoir si le brevet lui assure une protection à l’égard des tiers, au cas où il y a un doute à ce sujet et où ce doute lui est préjudiciable.
Toute personne qui exerce ou a l’intention d’exercer une activité peut, dans les mêmes conditions, intenter une action contre le titulaire du brevet pour faire établir si un brevet déterminé fait obstacle à cette activité.
Si la nullité du brevet est invoquée au cours de la procédure mentionnée au premier alinéa ci-dessus, les dispositions du deuxième alinéa de l’article 61 s’appliquent.
Art. 64. Quiconque désire intenter une action en annulation ou en transfert d’un brevet ou en octroi d’une licence obligatoire doit en aviser l’administration des brevets et le notifier à tous les preneurs de licences et créanciers gagistes inscrits au registre des brevets. Le preneur de licence qui désire intenter une action en contrefaçon ou solliciter un jugement déclaratoire en vertu du premier alinéa de l’article 63 doit le notifier au titulaire du brevet. La même disposition s’applique à tout créancier gagiste qui a l’intention d’engager une action en atteinte au brevet.
La notification mentionnée au premier alinéa ci-dessus est considérée comme faite lorsqu’elle a été adressée par lettre recommandée, dûment affranchie, à l’adresse indiquée au registre des brevets.
S’il n’est pas établi, lorsque l’action est intentée, qu’un avis ou une notification a été envoyé conformément aux dispositions du premier alinéa ci-dessus, un délai est accordé au demandeur pour le faire. Si celui-ci ne met pas ce délai à profit pour le faire, son action n’est pas prise en considération.
Art. 65. Sont du ressort du tribunal de la ville de Stockholm les litiges concernant: 1) le droit à une invention qui fait l’objet d’une demande de brevet; 2) l’invalidation ou le transfert d’un brevet; 3) la concession de licences obligatoires, la modification des clauses ou la révocation de ces
licences ou des droits visés au deuxième alinéa de l’article 53; 4) les atteintes portées aux brevets; 5) les jugements déclaratoires visés à l’article 63; 6) le montant de l’indemnité prévue à l’article 78.
Art. 66. Dans les cas visés à l’article 65, le tribunal de la ville de Stockholm peut statuer avec quatre membres; deux d’entre eux doivent posséder des qualifications juridiques et les deux autres des qualifications techniques. Ne peuvent prendre part aux débats plus de trois membres juristes ni plus de trois membres techniciens. Le président du tribunal est choisi parmi les membres possédant des qualifications juridiques.
Lorsqu’une affaire est jugée en dehors d’une session principale ou lorsque la procédure ne se déroule pas lors d’une session principale ou dans le cadre d’un transport de justice, le tribunal de la ville de Stockholm est compétent dès lors qu’il se compose d’un membre juriste. En ce cas, ne peuvent prendre part aux débats plus d’un membre juriste ni plus d’un membre technicien; le membre juriste assume alors la présidence du tribunal.
Art. 67. Pour les affaires ayant fait l’objet d’une décision à laquelle a pris part un membre technicien du tribunal de la ville de Stockholm, le tribunal d’appel est compétent dès lors qu’il se compose de trois membres juristes et de deux membres techniciens. Toutefois, si trois membres juristes ont pris part à la décision du tribunal de la ville, quatre membres juristes au moins doivent prendre part à la décision du tribunal d’appel. Ne peuvent prendre part aux débats plus de cinq membres juristes ni plus de trois membres techniciens.
Si le tribunal d’appel considère que la participation de membres techniciens n’est pas utile, il peut statuer en leur absence.
Art. 68. Le Gouvernement ou l’autorité désignée par lui nomme, pour une durée de trois ans à la fois, au moins 25 personnes appelées à remplir les fonctions de membres techniciens du tribunal de la ville et du tribunal d’appel. Pendant une même période de trois ans, le Gouvernement peut nommer si besoin est d’autres personnes pour assumer ces fonctions pendant le temps qui reste à courir.
Le président du tribunal choisit, pour chaque affaire, en fonction des qualifications techniques requises et d’autres impératifs, les personnes ainsi nommées qui siégeront au tribunal. Un membre technicien qui cesse d’exercer ses fonctions reste cependant tenu de prendre part à la suite des débats concernant une affaire qu’il a suivie antérieurement.
Art. 69. Dans les affaires mentionnées à l’article 65, le tribunal demande l’avis du tribunal d’appel en matière de brevets si cela lui paraît nécessaire.
Art. 70. Une expédition du jugement ou de la décision définitive rendue dans les affaires mentionnées à l’article 65 est envoyée à l’administration des brevets.
Chapitre 10 Dispositions particulières
Art. 71. Le titulaire d’un brevet qui n’est pas domicilié en Suède doit y avoir un mandataire habilité à recevoir les significations ou citations, notifications et autres pièces de procédure ainsi que les communications concernant le brevet, à l’exception des plaintes en matière pénale et des citations à comparaître en personne devant le tribunal. L’identité du mandataire doit être communiquée au registre des brevets pour inscription.
Lorsque le titulaire d’un brevet n’a pas désigné de mandataire comme le prévoit le premier alinéa ci- dessus, les pièces qui doivent faire l’objet d’une signification peuvent lui être envoyées sous pli affranchi à l’adresse inscrite au registre des brevets. Si l’adresse portée au registre n’est pas complète, la signification peut se faire par la mise de la pièce à la disposition du public auprès de l’administration des brevets et par la publication de cette signification et de l’essentiel de la teneur de la pièce dans un organe déterminé par le Gouvernement. La signification est considérée comme ayant eu lieu lorsque les mesures mentionnées ci- dessus ont été prises.
Sous réserve de réciprocité, le Gouvernement peut décider que les premier et deuxième alinéas ci- dessus ne s’appliquent pas à un titulaire de brevet domicilié dans un pays étranger déterminé ou ayant un mandataire résidant dans ledit pays, pour autant que ce mandataire soit inscrit au registre des brevets de la Suède et qu’il soit habilité conformément au premier alinéa ci-dessus.
Art. 72. Lorsque le déposant ou le titulaire d’un brevet, bien qu’ayant fait preuve de toute la vigilance requise en la circonstance, dans un cas autre que ceux visés au deuxième alinéa ci-après, a perdu ses droits pour n’avoir pas accompli une démarche auprès de l’administration des brevets dans un délai fixé par la présente loi ou par les dispositions y afférentes et qu’il effectue la démarche dans les deux mois qui suivent la suppression de la cause de son retard, et au plus tard dans l’année qui suit l’expiration du délai, l’administration des brevets déclare que la démarche est considérée comme accomplie en temps voulu. Le déposant ou le titulaire du brevet qui souhaite obtenir une telle déclaration doit, dans le délai fixé ci-dessus pour la démarche à accomplir, présenter une requête par écrit auprès de l’administration des brevets et acquitter la taxe prescrite.
Si un déposant ou un titulaire de brevet n’a pas acquitté une taxe annuelle dans le délai fixé au troisième alinéa de l’article 41 ou au troisième alinéa de l’article 42, les dispositions du premier alinéa ci-
dessus s’appliquent, hormis le fait que la taxe annuelle doit être acquittée et la requête présentée au plus tard six mois après l’expiration du délai précité.
Les dispositions du premier alinéa ci-dessus ne s’appliquent pas au délai mentionné au premier alinéa de l’article 6.
En ce qui concerne les demandes internationales de brevet pour lesquelles la procédure a été poursuivie en Suède conformément à l’article 31, le premier alinéa ci-dessus s’applique aussi lorsque le déposant a perdu ses droits pour n’avoir pas accompli dans les délais prescrits une démarche auprès de l’office récepteur, de l’administration chargée de la recherche internationale, de l’administration chargée de l’examen préliminaire international ou du Bureau international. Dans les cas visés au présent article, la démarche en question doit être accomplie auprès de l’administration des brevets. Les dispositions du présent alinéa ne s’appliquent pas au délai dans lequel une demande internationale de brevet doit être déposée pour bénéficier de la priorité résultant d’une demande antérieure.
Art. 73. Lorsque, dans les cas visés à l’article 31 ou 38, une pièce ou une taxe envoyée par courrier postal n’est pas parvenue à l’administration des brevets dans le délai prescrit, mais que la démarche que vise l’expédition est accomplie dans les deux mois à compter du moment où le déposant sait ou aurait dû savoir que le délai a été dépassé, et au plus tard un an après l’expiration de ce délai, l’administration des brevets déclare que la démarche est considérée comme accomplie en temps voulu, pour autant que
1) le service postal ait été interrompu pendant l’un quelconque des 10 jours qui précèdent l’expiration du délai, pour cause de guerre, de révolution, de désordre civil, de grève, de catastrophe naturelle ou pour une autre raison analogue, dans la localité où l’expéditeur réside ou a son établissement, et que la pièce ou la taxe ait été expédiée à l’administration des brevets dans les cinq jours suivant la reprise du service postal, ou que
2) la pièce ou la taxe ait été expédiée à l’administration des brevets sous pli recommandé au plus tard cinq jours avant l’expiration du délai, mais seulement si l’expédition a été faite par avion lorsque cela était possible ou si l’expéditeur avait des motifs de supposer que l’expédition par voie de surface aurait dû permettre au pli de parvenir à l’administration des brevets dans les deux jours. Le déposant qui souhaite obtenir une attestation selon le premier alinéa ci-dessus doit en faire la
requête par écrit à l’administration des brevets dans le délai fixé au premier alinéa pour la démarche.
Art. 74. Lorsqu’il a été fait droit à une requête selon l’article 72 ou 73 et que, en conséquence, l’instruction d’une demande de brevet précédemment classée ou rejetée après avoir été rendue accessible à tous conformément à l’article 22 est reprise ou qu’un brevet précédemment expiré est considéré comme maintenu, une annonce est publiée à cet effet.
Quiconque, après l’expiration du délai de restauration d’une demande classée ou après qu’une décision de rejet est devenue définitive ou que le brevet a expiré mais avant la publication de cette annonce, avait commencé de bonne foi à exploiter l’invention commercialement en Suède peut, nonobstant le brevet, poursuivre cette exploitation en lui conservant son caractère général. Ce droit d’exploitation appartient aussi, dans des conditions analogues, à quiconque avait fait des préparatifs sérieux en vue de l’exploitation commerciale de l’invention en Suède.
Le droit découlant des dispositions de l’alinéa précédent ne peut être transféré à autrui qu’avec l’entreprise dans laquelle il a pris naissance ou était destiné à être exploité.
Art. 75. Les décisions définitives de l’administration des brevets, à l’exception de celles qui sont prévues à l’article 26, et les décisions selon les articles 42, 72 ou 73 peuvent faire l’objet de recours devant le tribunal d’appel en matière de brevets dans les deux mois qui suivent la date de la décision.
Les décisions définitives du tribunal d’appel en matière de brevets peuvent faire l’objet de recours devant le Tribunal administratif suprême dans les deux mois qui suivent la date de la décision. Dans ce cas, les dispositions des articles 35 à 37 du code de procédure administrative (1971:291) concernant les recours formés contre les décisions du tribunal d’appel administratif sont applicables. Le tribunal d’appel en matière de brevets doit indiquer dans ses décisions que l’examen des recours par le Tribunal administratif suprême est soumis à autorisation spéciale, ainsi que les motifs pour lesquels cette autorisation est accordée.
Art. 76. Le Gouvernement fixe le montant des taxes prévues par la présente loi. En ce qui concerne les taxes annuelles, il peut décréter que la première ou les premières années de taxe sont exemptées de taxe.
Art. 77. Le Gouvernement, ou l’administration des brevets dans la mesure où elle en a reçu délégation, promulgue des règlements plus détaillés concernant les demandes de brevet, les annonces relatives aux brevets, l’impression des pièces de la demande, le registre des brevets et la tenue de ce registre ainsi que l’administration des brevets. L’administration des brevets tient des archives chronologiques à la disposition du public dans la mesure fixée par le Gouvernement.
Le Gouvernement peut décréter que les pièces relatives à une demande de brevet peuvent être remises aux autorités administratives d’un autre pays.
Le Gouvernement peut aussi décréter que, sur requête de l’administration des brevets, l’examen des demandes peut être effectué par l’administration d’un autre pays ou par une institution internationale et que le déposant qui demande un brevet pour une invention pour laquelle il a déposé une demande dans un autre pays doit communiquer les indications que l’administration des brevets de cet autre pays lui a fournies au sujet de l’examen de brevetabilité de l’invention. Cette obligation ne s’applique pas, toutefois, aux demandes mentionnées au chapitre 3 lorsqu’elles ont déjà fait l’objet d’un examen préliminaire international et que le rapport relatif à cet examen a été transmis à l’administration des brevets.
Art. 78. Si la Suède est en état ou en danger de guerre, le Gouvernement peut décréter, lorsque l’intérêt public l’exige, que le droit à une invention déterminée est abandonné au profit de l’Etat ou d’une tierce personne désignée par le Gouvernement. Une indemnité équitable doit être versée en contrepartie du droit ainsi abandonné. Si le montant de cette indemnité ne peut être déterminé à l’amiable avec l’ayant droit, il est fixé par le tribunal.
Lorsque, conformément au premier alinéa ci-dessus, le droit à une invention a été abandonné au profit d’une autre personne que l’Etat et que cette personne ne s’acquitte pas de ses obligations quant au paiement d’une indemnité, l’Etat est tenu de verser cette indemnité à l’ayant droit dès que celui-ci le demande.
Art. 79. Des dispositions particulières régissent les inventions intéressant la défense nationale.
Chapitre 11 Brevets européens
Art. 80. Un brevet européen est un brevet délivré par l’Office européen des brevets en vertu de la Convention sur le brevet européen faite à Munich le 5 octobre 1973. Une demande de brevet européen est une demande de brevet déposée en vertu de ladite convention.
Les demandes de brevet européen doivent être déposées auprès de l’Office européen des brevets. Elles peuvent aussi l’être auprès de l’administration des brevets, qui les transmet à l’Office européen des brevets. Toutefois, les demandes mentionnées à l’article 76 de ladite convention (demandes divisionnaires européennes) doivent être déposées, sans exception, auprès de l’Office européen des brevets.
Les dispositions des articles 81 à 93 ci-après s’appliquent aux brevets européens délivrés pour la Suède et aux demandes de brevet européen désignant la Suède.
Art. 81. Un brevet européen est délivré lorsque l’Office européen des brevets a fait connaître sa décision d’accepter la demande de brevet. Le brevet européen a le même effet juridique qu’un brevet délivré en Suède et est subordonné aux mêmes conditions, sauf dispositions contraires du présent chapitre.
Art. 82. Un brevet européen n’a d’effet en Suède que si le demandeur a fourni à l’administration des brevets, dans le délai fixé par le Gouvernement, une traduction suédoise du texte du brevet tel qu’il sera délivré conformément à la notification à lui adressée par l’Office européen des brevets et s’il a, dans le même délai, acquitté la taxe prescrite pour l’impression de la traduction. Si l’Office européen des brevets décide qu’un brevet européen sera maintenu avec un texte modifié, cette règle s’applique aussi au texte modifié.
La traduction est à la disposition de quiconque. Toutefois, si l’Office européen des brevets n’a pas encore publié la demande de brevet européen lorsque la traduction est reçue, celle-ci n’est pas mise à la disposition du public avant la publication.
Si une traduction a été fournie et la taxe acquittée dans le délai prescrit et si l’Office européen des brevets a fait connaître sa décision d’accepter la demande de brevet ou a décidé que le brevet européen sera maintenu avec un texte modifié, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens. Dès que possible, elle tient à disposition des exemplaires imprimés de la traduction.
Art. 83. Si le titulaire d’un brevet n’a pas accompli dans le délai prescrit les formalités mentionnées au premier alinéa de l’article 82, les dispositions du premier alinéa de l’article 72 relatives au déposant s’appliquent en conséquence. S’il est déclaré en vertu de l’article 72 que cette formalité est considérée comme accomplie en temps voulu, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens.
Toute personne qui, après l’expiration du délai fixé pour l’accomplissement des formalités prévues au premier alinéa de l’article 82 mais avant la publication de l’annonce précitée, a commencé de bonne foi à exploiter l’invention commercialement en Suède ou a fait des préparatifs sérieux à cet effet peut se prévaloir du droit prévu aux deuxième et troisième alinéas de l’article 74.
Art. 84. [Supprimé]
Art. 85. La révocation totale ou partielle d’un brevet européen par l’Office européen des brevets a le même effet que l’annulation de ce brevet en Suède dans la même mesure. L’administration des brevets fait connaître la révocation.
Art. 86. Les taxes annuelles relatives aux brevets européens doivent être payées à l’administration des brevets pour chaque année de taxe qui commence après celle au cours de laquelle l’Office européen des brevets a fait connaître sa décision d’accepter la demande de brevet.
Lorsque la taxe annuelle relative à un brevet européen n’est pas acquittée conformément aux dispositions du premier alinéa ci-dessus et des articles 41 et 42, l’article 51 s’applique en conséquence. Toutefois, la première taxe annuelle relative à un brevet européen ne devient exigible qu’au bout de deux mois à compter de la date de délivrance du brevet.
Art. 87. Une demande de brevet européen à laquelle l’Office européen des brevets a attribué une date de dépôt a le même effet en Suède qu’une demande de brevet suédois déposée à la même date. Si la demande régie par la Convention sur le brevet européen bénéficie de la priorité d’une date antérieure à la date de dépôt, cette priorité est prise en considération.
Pour l’application de la deuxième phrase du deuxième alinéa de l’article 2, la publication d’une demande de brevet européen conformément à l’article 93 de la Convention sur le brevet européen équivaut à l’ouverture à la consultation publique de la demande conformément à l’article 22. Cette disposition s’applique aussi à la publication mentionnée à l’article 158.1) de la convention si cette publication est considérée par l’Office européen des brevets comme équivalant à une publication selon l’article 93.
Art. 88. Lorsqu’une demande de brevet européen a été publiée en vertu de la Convention sur le brevet européen et qu’une traduction suédoise des revendications publiées a été déposée auprès de l’administration des brevets, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens et rend la traduction accessible à tous.
Lorsque quelqu’un exploite commercialement une invention dont la protection est demandée dans une demande de brevet européen après la publication de l’annonce faite en vertu du premier alinéa ci-dessus, les dispositions en matière d’atteintes au brevet s’appliquent en conséquence si la demande aboutit à la délivrance d’un brevet pour la Suède. En pareil cas, toutefois, la protection par brevet ne s’étend qu’aux divulgations contenues aussi bien dans les revendications de brevet telles qu’elles ont été publiées que dans les revendications du brevet délivré. Aucune peine n’est prononcée et les dommages-intérêts ne peuvent être déterminés que conformément au deuxième alinéa de l’article 58.
Les dispositions du troisième alinéa de l’article 58 ne s’appliquent pas si l’action en dommages- intérêts est intentée dans les 12 mois qui suivent l’expiration du délai d’opposition au brevet européen ou, si une opposition a été formée, dans les 12 mois qui suivent la décision de l’Office européen des brevets de maintenir le brevet.
Art. 89. Lorsqu’une demande de brevet européen ou une requête visant à désigner la Suède dans cette demande a été retirée ou que, en vertu de la Convention sur le brevet européen, ce retrait doit être considéré comme effectué et que l’instruction de la demande n’a pas été reprise en vertu de l’article 121 de la convention, ce retrait a le même effet que celui d’une demande de brevet auprès de l’administration des brevets.
Le rejet d’une demande de brevet européen a le même effet que le rejet d’une demande de brevet en Suède.
Art. 90. Lorsque la traduction d’un document mentionné aux articles 82 ou 88 ne concorde pas avec le texte du document dans la langue de la procédure au sein de l’Office européen des brevets, la protection par brevet ne s’étend qu’à ce qui est évident d’après les deux textes.
Dans une action en révocation, seul le texte rédigé dans la langue de la procédure fait foi.
Art. 91. Lorsque le déposant ou le titulaire d’un brevet dépose auprès de l’administration des brevets une correction de la traduction mentionnée à l’article 82 et acquitte la taxe prescrite pour l’impression de la traduction corrigée, celle-ci remplace la traduction antérieure. Une traduction corrigée est rendue accessible à tous si la traduction initiale a été rendue accessible. Si la correction a été déposée et la taxe acquittée et si la traduction initiale est accessible à tous, l’administration fait aussi connaître ladite correction. Dès que possible, l’administration des brevets fournit des exemplaires imprimés de la traduction corrigée.
Lorsque le déposant dépose une correction de la traduction mentionnée à l’article 88 et acquitte la taxe prescrite, l’administration des brevets publie une annonce en ce sens et rend la traduction corrigée accessible à tous. Après la publication de l’annonce, la traduction corrigée remplace la traduction antérieure.
Toute personne qui, avant que la traduction corrigée ne soit reconnue comme valable, a de bonne foi commencé à exploiter commercialement l’invention en Suède sans que, selon la traduction antérieure, cela porte atteinte au droit du déposant ou du titulaire du brevet, ou qui a fait des préparatifs sérieux à cet effet, bénéficie du droit mentionné aux deuxième et troisième alinéas de l’article 74.
Art. 92. Lorsque l’Office européen des brevets a décidé de révoquer un brevet européen partiellement ou en totalité ou lorsqu’un événement visé à l’article 89 est survenu en ce qui concerne une demande de brevet européen et lorsque l’Office européen des brevets déclare néanmoins, en vertu de la Convention sur le brevet européen, que le titulaire du brevet ou le demandeur obtiendra une restitutio in integrum, cette décision s’applique aussi en Suède.
Toute personne qui, après la décision ou l’événement mais avant la publication de l’annonce, par l’Office européen des brevets, de la déclaration mentionnée au premier alinéa ci-dessus, a commencé de bonne foi à exploiter l’invention commercialement en Suède ou a fait des préparatifs sérieux à cet effet bénéficie du droit mentionné aux deuxième et troisième alinéas de l’article 74.
Art. 93. Lorsqu’une demande de brevet européen déposée auprès d’une administration nationale des brevets est réputée retirée parce que l’Office européen des brevets ne l’a pas reçue dans le délai prescrit, l’administration des brevets, sur requête du demandeur, la considère comme transformée en demande de brevet suédois pour autant que
1) la requête soit déposée auprès de l’administration nationale qui a reçu la demande de brevet dans les trois mois qui suivent la date à laquelle le demandeur a été avisé que la demande était réputée retirée et, en outre, pour autant que cette requête parvienne à l’administration des brevets dans les 20 mois qui suivent la date de dépôt de la demande ou bien, si une priorité est revendiquée, dans les 20 mois qui suivent la date de cette priorité, et, d’autre part, que
2) le demandeur acquitte, dans le délai fixé par le Gouvernement, la taxe de dépôt prescrite et dépose une traduction en suédois de la demande de brevet. Si la demande de brevet remplit les conditions de forme fixées par la Convention sur le brevet
européen et son règlement d’exécution, elle est acceptée à cet égard.
Chapitre 12 Nantissement
Art. 94. Les brevets qui ont été délivrés ou produisent leurs effets en Suède peuvent être mis en gage conformément aux dispositions du présent chapitre.
Peuvent aussi être mises en gage: 1) les demandes de brevet suédois, 2) les demandes internationales de brevet pour lesquelles la procédure a été poursuivie en vertu
de l’article 31 ou qui ont été reprises à l’instruction conformément au troisième alinéa de l’article 33 ou à l’article 38, et
3) les demandes de brevet européen dont la traduction visée à l’article 88 est parvenue à l’administration des brevets ou qui ont été transformées en demandes de brevet suédois conformément à l’article 93. Le nantissement d’une demande de brevet englobe aussi les parties de cette demande qui font l’objet
d’une division ou d’un fractionnement.
Art. 95. Le nantissement d’un brevet ou d’une demande de brevet s’effectue moyennant l’enregistrement d’un contrat écrit. Une demande d’enregistrement doit être déposée auprès de l’administration des brevets.
Lorsqu’un nantissement enregistré a été transmis à un tiers, cette transmission est inscrite, sur requête, au registre des brevets ou au registre des demandes de brevet.
En cas de nantissement au profit de deux ou plusieurs personnes séparément, priorité est donnée, sauf convention contraire, au nantissement dont la demande d’enregistrement est parvenue la première à l’administration des brevets.
Lorsque plusieurs demandes d’enregistrement de contrats de nantissement sont déposées le même jour, la priorité est accordée, sauf convention contraire, selon l’ordre chronologique des dépôts. En cas de demandes simultanées ou d’impossibilité de déterminer l’ordre chronologique, les contrats bénéficient du même droit.
Art. 96. Toute demande d’enregistrement visée à l’article 95 doit être déposée par le titulaire du droit au brevet ou à la demande de brevet ou par le créancier gagiste. L’intéressé doit confirmer le droit au brevet ou à la demande de brevet du débiteur gagiste.
Le propriétaire du brevet inscrit au registre des brevets est réputé être le titulaire du droit au brevet, sauf si les faits démontrent le contraire. Lorsque la demande d’enregistrement porte sur le nantissement d’une demande de brevet, l’inventeur ou son cessionnaire inscrit auprès de l’administration des brevets est réputé être le titulaire du droit à la demande de brevet, sauf si les faits démontrent le contraire.
Si, au moment du dépôt de la demande d’enregistrement, le débiteur gagiste ne dispose pas du bien nanti pour cause de saisie, de faillite, d’incapacité juridique, de cautionnement, de mise sous séquestre ou d’autres motifs, la demande ne peut pas être acceptée.
Art. 97. Tout contrat de nantissement d’un brevet peut être enregistré dès lors que le brevet a été délivré ou, s’il s’agit d’un brevet européen, dès lors que ce brevet produit ses effets en Suède conformément à l’article 82.
Les contrats de nantissement d’une demande de brevet peuvent être enregistrés dès lors que la demande a été inscrite au registre des demandes de brevet par l’administration des brevets ou, s’il s’agit d’une demande de brevet européen, dès lors que l’annonce visée à l’article 88 a été publiée.
Lorsqu’une demande de brevet mise en gage aboutit à la délivrance d’un brevet, celui-ci devient le bien nanti.
Art. 98. Même lorsque l’enregistrement a été effectué, le droit au bien nanti ne s’exerce que si le contrat a été conclu par le propriétaire effectif du bien, habilité à l’aliéner, et si le contrat ne s’avère pas nul pour une autre raison.
Art. 99. Le nantissement devient caduc si le brevet ou la demande de brevet a été transmis à un tiers ou ne produit plus d’effets en vertu des dispositions de la présente loi.
Art. 100. L’enregistrement est radié si le nantissement a été déclaré nul en vertu d’une décision définitive, s’il est devenu caduc ou a cessé de produire ses effets pour une autre raison.
Art. 101. Le nantissement d’un brevet ou d’une demande de brevet prend effet, à compter de la date dépôt de la demande d’enregistrement visée à l’article 95, à l’encontre de toute personne acquérant par la suite le droit de propriété ou un autre droit sur le bien.
Les contrats de licence antérieurs au dépôt de la demande d’enregistrement du contrat de nantissement sont opposables au créancier gagiste.
Art. 102. Les dispositions d’autres textes législatifs concernant les nantissements en cas de saisie ou de faillite s’appliquent aussi au nantissement des brevets ou des demandes de brevet. Le récépissé délivré par
l’administration des brevets en ce qui concerne le dépôt d’une demande d’enregistrement conformément à l’article 95 produit les mêmes effets juridiques que le titre possessoire du créancier gagiste.
Lorsqu’un brevet ou une demande de brevet mis en gage est vendu à la suite d’une saisie ou d’une faillite, les contrats de licence visés au deuxième alinéa de l’article 101 restent en vigueur.
Art. 103. Le créancier gagiste n’est autorisé à vendre le bien nanti et à prélever sa part du produit de la vente qu’après avoir informé de son intention le débiteur et les autres parties connues et leur avoir accordé des possibilités suffisantes de veiller à leurs intérêts.
A l’issue d’une vente effectuée conformément au présent article, les contrats de licence visés au deuxième alinéa de l’article 101 restent en vigueur.
Art. 104. Quiconque dépose une demande d’enregistrement au titre du présent chapitre doit acquitter une taxe dont le montant est fixé par le Gouvernement.
Chapitre 13 Protection complémentaire pour les médicaments
Art. 105. Conformément aux dispositions du présent chapitre, il est possible de demander et d’obtenir une protection complémentaire pour le principe actif ou la composition de principes actifs d’un médicament.
Art. 106. Une protection complémentaire est accordée lorsque 1) le principe actif ou la composition de principes actifs est protégé par un brevet produisant ses
effets en Suède, 2) le principe actif ou la composition de principes actifs est présent dans un médicament
autorisé à la vente conformément à l’article 5 de la loi sur les médicaments (1992:859), 3) l’autorisation est la première à porter sur le principe actif ou la composition de principes
actifs, et 4) aucune protection complémentaire n’a été précédemment accordée pour le principe actif ou la
composition de principes actifs.
Art. 107. La demande de protection complémentaire doit être déposée par écrit auprès de l’office des brevets.
La demande doit être déposée dans un délai de six mois à compter de la date à laquelle le médicament a été autorisé. Si l’autorisation a été accordée avant la délivrance du brevet, la demande doit être déposée dans un délai de six mois à compter de la date de délivrance du brevet.
La demande doit indiquer le numéro du brevet et le titre de l’invention. Elle doit aussi contenir une indication du principe actif ou de la composition de principes actifs et un justificatif de la décision concernant la première autorisation du médicament.
Le demandeur doit acquitter la taxe prescrite. La demande fait l’objet d’une annonce publiée par l’office des brevets.
Art. 108. Lorsque les conditions d’une protection complémentaire selon les articles 106 et 107 sont remplies, l’office des brevets accepte la demande. Cette décision fait l’objet d’une publication.
Dès lors que la décision d’accepter la demande a été annoncée par voie officielle, la protection complémentaire est accordée et fait l’objet d’une inscription au registre des brevets.
Art. 109. La protection complémentaire prend effet à la fin de la durée légale du brevet. La protection complémentaire peut être maintenue pour une durée égale à la période écoulée entre la
date de dépôt de la demande de brevet et la date de la première autorisation du médicament, réduite d’une période de cinq ans. En tout état de cause, la durée de la protection complémentaire ne peut excéder cinq ans.
Art. 110. Dans les limites de la protection conférée par le brevet, la protection complémentaire s’étend au principe actif ou à la composition de principes actifs du médicament autorisé et à toute utilisation du principe actif ou de la composition de principes actifs dans un médicament qui a été autorisée avant l’expiration de la durée de protection.
La protection complémentaire définie conformément au premier alinéa ci-dessus produit les mêmes effets juridiques que le brevet.
Art. 111. La protection complémentaire donne lieu au paiement d’une taxe annuelle. L’année de taxe est calculée, la première fois, à partir de la date d’entrée en vigueur de la protection complémentaire et, par la suite, à partir de la date correspondante selon le calendrier.
Art. 112. En cas de défaut de paiement d’une taxe annuelle selon les modalités prescrites, la protection complémentaire expire au début de l’année de taxe pour laquelle la taxe n’a pas été acquittée.
La protection complémentaire expire aussi lorsque l’autorisation du médicament cesse de produire ses effets.
Art. 113. La protection complémentaire est annulée lorsque 1) elle a été accordée contrairement aux dispositions de l’article 106, 2) le brevet est tombé en déchéance avant l’expiration de sa durée légale prévue au premier
alinéa de l’article 40, ou 3) le brevet est déclaré nul de sorte que le principe actif ou la composition de principes actifs
pour lequel la protection complémentaire a été accordée n’est plus protégé par les revendications du brevet ou si, après l’expiration du brevet, il existe des motifs de nullité qui auraient justifié une telle déclaration.
Art. 114. En l’absence de dispositions dans le présent chapitre, les dispositions pertinentes des chapitres 2, 5 à 10 et 12 s’appliquent à toute demande de protection complémentaire et à toute protection complémentaire accordée. Aucune opposition ne peut cependant être formée contre une protection complémentaire lorsque celle-ci a été accordée.
Les décisions relatives à la protection complémentaire peuvent faire l’objet d’un recours conformément aux dispositions correspondantes régissant les recours en matière de brevets.
Entrée en vigueur et dispositions transitoires2
2 Ibid.