About Intellectual Property IP Training Respect for IP IP Outreach IP for… IP and... IP in... Patent & Technology Information Trademark Information Industrial Design Information Geographical Indication Information Plant Variety Information (UPOV) IP Laws, Treaties & Judgements IP Resources IP Reports Patent Protection Trademark Protection Industrial Design Protection Geographical Indication Protection Plant Variety Protection (UPOV) IP Dispute Resolution IP Office Business Solutions Paying for IP Services Negotiation & Decision-Making Development Cooperation Innovation Support Public-Private Partnerships AI Tools & Services The Organization Working with WIPO Accountability Patents Trademarks Industrial Designs Geographical Indications Copyright Trade Secrets WIPO Academy Workshops & Seminars IP Enforcement WIPO ALERT Raising Awareness World IP Day WIPO Magazine Case Studies & Success Stories IP News WIPO Awards Business Universities Indigenous Peoples Judiciaries Genetic Resources, Traditional Knowledge and Traditional Cultural Expressions Economics Gender Equality Global Health Climate Change Competition Policy Sustainable Development Goals Frontier Technologies Mobile Applications Sports Tourism PATENTSCOPE Patent Analytics International Patent Classification ARDI – Research for Innovation ASPI – Specialized Patent Information Global Brand Database Madrid Monitor Article 6ter Express Database Nice Classification Vienna Classification Global Design Database International Designs Bulletin Hague Express Database Locarno Classification Lisbon Express Database Global Brand Database for GIs PLUTO Plant Variety Database GENIE Database WIPO-Administered Treaties WIPO Lex - IP Laws, Treaties & Judgments WIPO Standards IP Statistics WIPO Pearl (Terminology) WIPO Publications Country IP Profiles WIPO Knowledge Center WIPO Technology Trends Global Innovation Index World Intellectual Property Report PCT – The International Patent System ePCT Budapest – The International Microorganism Deposit System Madrid – The International Trademark System eMadrid Article 6ter (armorial bearings, flags, state emblems) Hague – The International Design System eHague Lisbon – The International System of Appellations of Origin and Geographical Indications eLisbon UPOV PRISMA UPOV e-PVP Administration UPOV e-PVP DUS Exchange Mediation Arbitration Expert Determination Domain Name Disputes Centralized Access to Search and Examination (CASE) Digital Access Service (DAS) WIPO Pay Current Account at WIPO WIPO Assemblies Standing Committees Calendar of Meetings WIPO Webcast WIPO Official Documents Development Agenda Technical Assistance IP Training Institutions COVID-19 Support National IP Strategies Policy & Legislative Advice Cooperation Hub Technology and Innovation Support Centers (TISC) Technology Transfer Inventor Assistance Program WIPO GREEN WIPO's Pat-INFORMED Accessible Books Consortium WIPO for Creators WIPO Translate Speech-to-Text Classification Assistant Member States Observers Director General Activities by Unit External Offices Job Vacancies Procurement Results & Budget Financial Reporting Oversight
Arabic English Spanish French Russian Chinese
Laws Treaties Judgments Browse By Jurisdiction

Design Protection Act (1970:485) (as amended up to Act (2018:1656)), Sweden

Back
Latest Version in WIPO Lex
Details Details Year of Version 2019 Dates Entry into force: October 1, 1970 Adopted: June 29, 1970 Type of Text Main IP Laws Subject Matter Industrial Designs, Trademarks, Trade Names, Copyright and Related Rights (Neighboring Rights), Enforcement of IP and Related Laws, IP Regulatory Body Notes This consolidated version of the Design Protection Act takes into account amendments up to 'Act (2018:1656) Amending the Design Protection Act (1970:485)', which was adopted on November 15, 2018, was published in the Official Gazette on November 20, 2018, and entered into force on January 1, 2019.

For the amendments introduced by the said amending Act (2018:1656), which entered into force on January 1, 2019, see Articles 4 and 36 of this consolidated version.

Available Materials

Main Text(s) Related Text(s)
Main text(s) Main text(s) Swedish Mönsterskyddslag (1970:485) (i ändrad lydelse upp till Lag (2018:1656))         English Design Protection Act (1970:485) (as amended up to Act (2018:1656))        

1

The Ministry of Justice November 2018

Stockholm

DESIGN PROTECTION ACT

(Swedish Statute Book, SFS, 1970:485, as last amended by SFS 2018: 1656).

Unofficial translation

General provisions

Article 1. For the purposes of this Act:

1. “design” means the appearance of the whole, or a part of, a product,

resulting from the details of the product itself or of the details of the

ornamentation of the product relating especially to the lines, contours, colours,

shapes, textures or materials;

2. “product” means any industrial or handicraft item, including parts intended

to be assembled into a composite product, packaging, get-up, graphic symbols

and typographic type-faces, but excluding computer programs;

3. “composite product” means a product which, through being composed of

multiple replaceable components, can be disassembled and then again

reassembled.

Provisions concerning Community designs in accordance with Council Regulation

(EC) No 6/2002 of 12 December 2001 on Community designs are in this Act

contained in Articles 50–52. Act (2004:1154).

Article 1 a. The person who has created a design (the designer) or his successor

in title, may obtain, through registration, an exclusive right to the design

according to this Act (design right). Act (2002:570).

Article 2. A design right can be obtained only if the design is new and has a

distinctive character.

A design shall be considered new if no identical design has been made available

to the public before the date of the filing of the application for registration or, if

priority is claimed under Articles 8–8 d, before the date of priority. Designs shall

be deemed to be identical despite existing differences if their features differ only

in non-essential details.

A design shall be considered to have a distinctive character if the overall

impression of the design on an informed user differs from the overall impression

of any other design which has been made available to the public before the date

indicated in the second Paragraph. In assessing whether the design has a

distinctive character, the space for variation available to the designer in

developing the design shall be taken into consideration. Act (2002:570).

Article 2 a. A design relating to a part of a composite product shall be deemed to

be new and having a distinctive character only if

2

1. the component part, or an element of it, once it has been incorporated into

the composite product, remains visible during a normal use of that product, and

2. the design to the extent that it remains visible fulfils in itself the

requirements in Article 2 as to novelty and distinctive character.

The term “normal use” shall mean the use by the end user, excluding

maintenance, service and repair work. Act (2002:570)

Article 3. A design shall be deemed to have been made available to the public if

it has been made public in the context of a registration procedure or otherwise.

The same shall apply if the design has been exhibited, used commercially or

otherwise become known.

Notwithstanding the first Paragraph, a design shall not be deemed to have been

made available to the public

1. if the professional circles in the sector concerned in the European Economic

Area could not, in the normal course of business, reasonably have obtained

knowledge of the acts mentioned in the first Paragraph before the date of the

filing of the application for registration or, if priority is claimed under Articles 8 -

8 d, before the priority date, or

2. if the design has become known for the sole reason that it has been shown

to someone under the explicit or implicit condition that the design shall be kept

confidential. Act (2002:570).

Article 3 a. A design shall not be deemed to have been made available to the

public if it has become known within a period of twelve months preceding the

date indicated in Article 2, second Paragraph, provided that the design has been

made public or has otherwise been made known

1. by the designer,

2. by a third person in consequence of information provided, or action taken,

by the designer, or

3. as a result of an abuse in relation to the designer.

References in this Article to the designer apply also to his successor in title. Act

(2002:570).

Article 4. An obstacle to a design right exists

1. if the design is contrary to morality or public order,

2. if in the design has been included, without authorization, a State coat of

arms, a State flag or another State emblem, a State control or guarantee

warrant, another designation which alludes to the Swedish State and thereby

gives the design an official character, a Swedish municipal coat of arms or such

an international designation which is protected under the Act (1970:498) on the

Protection of Coats of Arms and Certain Other Official Designations, or anything

that may be easily confused with a coat of arms, a flag, an emblem or a

designation referred to above,

3. if the design conflicts with another design which was certainly not available

to the public prior to the date indicated in Article 2, second Paragraph, but was

included in an application for registration in Sweden or at the European

Intellectual Property Office and for which a prior filing or priority date applies

provided that this design has later been made available to the public,

3

4. if the design contains, without authorization,

a) another party´s trade name or trade symbol, protected in Sweden, or

something that may be perceived as a sign which has been, in the course of

commercial activities, established on the market in Sweden for another party,

b) another person’s portrait which obviously does not refer to someone who is

long deceased,

c) something that may be perceived as someone else´s family name enjoying

specific protection or someone else´s generally known artistic name or a similar

name, if the use of the design would constitute a disadvantage for the bearer the

name and the name obviously does not refer to someone who is long deceased,

d) something that violates someone else´s copyright in a literary or artistic

work or someone else´s right in a photographic picture which is protected in

Sweden. Act (2018:1656).

Article 4 a. A design right must not include such details of the appearance of a

product

1. which are solely dictated by the technical function of that product, or

2. which must be reproduced in their exact form and dimensions so as to

permit the product to which the design relates to be mechanically connected to,

or placed in, around or against another product so that both products may

perform their function.

Notwithstanding what is said in the first Paragraph, item 2, a design right may

extend to a design serving the purpose of allowing mutually interchangeable

products to be repeatedly assembled or be connected to each other within a

system composed of modules. Act (2002:570).

Article 5. With the exceptions prescribed in Articles 7–7 b, the design right

implies that no other party may exploit the design without the authorization by

the holder of the design right (the design holder). The prohibition against

exploitation includes especially the manufacture, offering for sale, marketing,

importation into and exportation from Sweden, or the use of any product of

which the design forms part or to which it is applied, or to keep in stock such a

product for the purposes now mentioned.

A design right includes any other design that does not produce, on an informed

user, an overall impression different from that of the registered design (scope of

protection). In assessing the scope of protection of the design right, the space for

variation available to the designer in developing the design shall be taken into

consideration. Act (2002:570).

Article 6. Repealed by Act (2002:570).

Article 7. From the design right are excluded acts of exploitation

1. that are carried out for private use and without profit-making purposes,

2. that are carried out for experimental purposes, or

3. that imply reproduction for the purposes of quotation or teaching, provided

that such acts are compatible with fair trade practice and do not unduly

prejudice the normal exploitation of the design and, furthermore, are carried out

on condition that mention is made of the source. Act (2002:570).

4

Article 7 a. From the design right is furthermore excluded the equipment on

ships and aircrafts belonging to another State when these temporarily enter

Sweden. The same applies to importation into Sweden of spare parts and

accessories for repairing of such crafts and work for the repair of such crafts. Act

(2002:570).

Article 7 b. The design right does not extend to the use of a product if it has been

put on the market within the European Economic Area by the design holder or

with his consent. Act (2002:570).

Article 8. If a design has been included in the application for a design

registration or for protection as a utility model in a foreign State party to the

Paris Convention of March 20, 1883, for the Protection of Industrial Property

(the Paris Convention) and if an application for registration of the design is filed

in Sweden within six months from the application in the foreign State, the

application in Sweden shall, for the purposes of application of Article 2, be

considered as having been made at the same time as the application in the

foreign State (the priority date). The same shall apply if the design has been

included in such an application that has been made in a State or territory party

to the Agreement Establishing the World Trade Organization (the WTO

Agreement).

The same priority may be enjoyed also pursuant to an application for registration

which relates to any other State or any other territory if a corresponding priority

pursuant to ,a Swedish application would be granted where the earlier

application has been made and if the legislation in force there in all essential

features corresponds to the Paris Convention.

An applicant who wishes to enjoy priority shall file a claim to this effect in the

application for registration. The applicant shall, on that occasion, indicate where

and when the application referred to was made. The applicant shall also, as soon

as this can be done, indicate the number of the earlier application. Act

(2002:570).

Article 8 a. The Registration Authority may invite the applicant to prove, within a

specified time, the priority claimed by filing the following documents.

1. A certificate about the name of the applicant and about the filing date,

issued by the Authority having received the application.

2. A copy, certified by the same Authority, of the application document and the

picture attached thereto showing the design.

The time indicated in the invitation must not expire earlier than three months

from the filing of the application in this country. Act (2002:570)

Article 8 b. Priority may be granted only pursuant to the first application where

the design has been included.

If the party filing the first application, or its successor in title, has filed later, at

the same Authority, an application relating to the same design, the later

application may be invoked as a basis for priority. This applies, however, only if

the earlier application has, when the later application is filed,

5

1. been withdrawn, removed from the files or rejected without having been

made available to the public, and

2. not given rise to any remaining right which is based on it or has constituted

the basis for any right to priority.

Where someone has obtained a priority pursuant to a later application according

to the second Paragraph, the earlier application may no longer be invoked as a

basis for priority. Act (2002:570).

Article 8 c. In respect of an application for a joint registration under Article 11,

priority may be obtained for one or several of the designs.

A priority may, in respect of such an application, be claimed from several earlier

applications. This applies even if the earlier applications have been filed in

different countries. Act (2002:570).

Article 8 d. If the provisions in Articles 8–8 c are not observed, the right to

priority does not apply. Act (2002:570).

Application for registration and its examination

Article 9. Registration Authority is the Patent and Registration Office.

Article 10. A party that wishes to apply for the registration of a design shall do so

in writing to the Registration Authority.

The application shall contain indications about who created the design and

about the product or products where the design is intended to be applied or

incorporated, and pictorial material showing the design. If registration is sought

by a party other than the designer, the applicant shall prove its right to the

design. party

If the applicant, before the publication of a design under Article 18, files also a

model, the model shall be deemed to show the design.

In addition, the application shall meet the requirements in provisions issued

pursuant to Article 49. The applicant shall also pay application fees and

supplementary fees prescribed in Article 48. Act (2002:570).

Article 11. An application may include several designs if the products where the

designs are intended to be used or incorporated belong to the same class. For

the purpose of determining the class to be applied, the classification under the

Locarno Agreement of October 8, 1968, establishing an International

Classification for Industrial Designs applies as Swedish law. Act (2002:570).

Article 12. The Registration Authority may invite an applicant not domiciled in

Sweden to appoint a representative for him empowered to receive

communications in the case and having his domicile in this country, and to notify

the Authority about the representative. If the applicant does not comply with the

invitation, communications may be served through the transmission of the

document by mail to the applicant at his latest known address. A

6

communication shall be deemed to have been served when this has been

carried out. Act (2002:570).

Article 13. An application for registration shall be deemed not to have been filed

until the applicant has filed pictorial material or a model showing the design.

At the request by the applicant, the design contained in an application may be

altered if the design after the alteration preserves its identity and meets the

requirements for protection under this Act. Act (2002:570)

Article 14. The Registration Authority shall examine whether the application

fulfils the requirements referred to in Articles 10, 11 and 13. The Registration

Authority shall also examine whether the application relates to a design

according to Article 1, item 1, and whether there is an obstacle to a design right

according to Article 4, items 1 or 2.

If the application does not fulfil the requirements under the first Paragraph, the

Registration Authority shall invite the applicant to complete or amend his

application within a certain specified time. The invitation shall contain

information to the applicant that the application may be removed from the files

if he does not respond in due time.

If the applicant does not, in due time, submit a statement relating to the

invitation pursuant to the second Paragraph, the Registration Authority shall

remove the application from the files.

The Registration Authority shall reinstate an application which has been

removed from the files if the applicant, within two months from the expiry of the

time indicated in the invitation, completes or amends his application and pays

the prescribed reinstatement fee. An application may be reinstated only once.

Act (2002:570).

Article 15. If an obstacle to the approval of the application exists even after a

statement has been submitted and the applicant has been given an opportunity

to file a statement concerning the obstacle, the application shall be rejected,

unless there is a reason for issuing a new invitation to the applicant.

Article 16. If a party claims, at the Registration Authority, that it has a better title

to the design than the applicant and the matter doubtful, the Authority may

invite it to institute proceedings before a Court within a specified time, failing

which its claim may be disregarded during the continued examination of the

application.

If a dispute concerning a better title to the design is under consideration by a

Court, the application for registration may be declared in suspense pending a

final decision in the case.

Article 17. If a party proves, at the Registration Authority, that it has a better title

to the design than the applicant, the Authority shall transfer the application to it,

if it so requests. The party to which the application is transferred shall pay a new

application fee.

7

If a transfer is requested, the application may not be altered, removed from the

files, rejected or accepted until the claim has been finally considered.

Article 18. If the application documents are complete and the Registration

Authority has not, following an examination under to Article 14, first Paragraph,

found any obstacle against the registration, the design shall be recorded in the

Register and a notice to that effect be published.

Anyone who wishes to file an opposition against the registration shall do so in

writing to the Registration Authority within two months from the date of the

publication of the notice.

The Registration Authority shall inform the design holder about the opposition

and give him an opportunity to file observations, if the opposition is not obviously

unfounded.

If the opposition is withdrawn, the opposition procedure may nevertheless be

completed where special reasons exist. Act (2002:570)

Article 18 a. An opposition may be filed only by

1. a party that considers itself to have a right to the design, if the opposition is

based on an obstacle against the design right under Article 1 a;

2. a party that applies for, or is the holder of, the right, if the opposition is

based on an obstacle against the design right under Article 4, items 3 or 4;

3. a party that is affected by the right, if the opposition is based on an obstacle

against the design right under Article 4, item 2.

In other respects, there is no limitation of the possibility to file an opposition. Act

(2002:570)

Article 19. If, in a case concerning the registration of a design, a document

showing the design shall be kept secret according to what is specifically

prescribed in this respect, the document may not, without the consent of the

applicant, be made available until the period requested by him has expired or a

period of six months has expired from the date of the filing of the application or,

if priority under Article 8, first Paragraph, has been claimed, from the date from

which priority has been claimed. If the Registration Authority has decided to

remove the application from the file, or to reject the application, before the

period for secrecy has expired, the document may be made available only if the

applicant requests the application to be reinstated or files an appeal.

Article 20. Following an opposition, the Registration Authority shall revoke,

wholly or in part, a registration if an obstacle against registration existed under

Articles 1–4 a and the obstacle still exists, or if the registration has been made

in contravention of Article 13, second Paragraph.

The Registration Authority shall reject the opposition where no obstacle exists

against the design right.

8

A registration may be revoked in part only if the design holder so requests or

consents to a request to that effect and the design in its amended form

maintains its identity and fulfils the requirements for protection under this Act.

When the decision by the Registration Authority concerning an opposition has

taken legal force, a notice to that effect shall be published. If the decision

implies that the registration is revoked wholly or in part, this fact shall be

recorded in the Register. Act (2002:570).

Article 21. The applicant may appeal a final decision by the Registration

Authority in a matter relating to an application for registration of a design. Any

final decision relating to an opposition against a registration may be appealed by

the design holder and the opponent.

The applicant may appeal a decision whereby a request for reinstatement under

Article 14, fourth Paragraph, has been rejected or a request for transfer under

Article 17 has been approved. A party that has filed a request for transfer may

appeal a decision rejecting the request. Act (2016:194).

Article 22. A final decision by the Registration Authority may be appealed to the

Patent and Market Court within two months from the date of the decision. Act

(2016:194).

Article 23. Repealed by Act (2002:570).

Duration of a design registration

Article 24. The registration of a design is valid for one or more periods of five

years, computed from the date of filing of the application for registration. A

registration valid for a period shorter than twenty-five years may be renewed,

upon request, for additional periods of five years up to a total period of twenty-

five years. Each such period shall be computed from the expiry of the preceding

period.

As regards a design relating to a part intended for the repair of a composite

product so that it gets back its original look, the registration never lasts for more

than, at most, three five-year periods. Act (2002:570).

Article 25. An application for renewal of a registration shall be filed at the

Registration Authority not earlier than one year before, and not later than six

months after, the expiry of the current registration period. Within the same

period, the renewal fees and the additional fees prescribed in Article 48 shall be

paid, failing which the application shall be rejected.

A notice of renewal of a registration shall be published.

Licenses, assignments etc.

Article 26. If the design holder has granted someone else a right to exploit the

design (license), the licensee may transfer his right further only if there is an

agreement to that effect.

9

If the license forms part of a business activity, it may, however, be transferred

together with the activity, unless there is an agreement to the contrary. In such a

case, the transferor remains liable for the fulfilment of the license agreement.

Act (2002:570).

Article 27. If a design right has been transferred to another party or a license has

been granted or transferred, an entry to this effect shall, upon request and

against the payment of the prescribed fee, be made in the Design Register. If it

is proved that a license recorded in the Register has expired, the entry shall be

removed.

The first Paragraph shall also apply in relation to a right referred to in Article 32,

second Paragraph.

If a joint registration has been made, a transfer of the design right may be

recorded only with reference to all the designs.

In cases and matters relating to a design right, the party last recorded in the

Design Register in this capacity shall be deemed to be the design holder. Act

(2002:570).

Article 28. Repealed by Act (2002:570).

Article 29. Repealed by Act (2002:570).

Article 30. Repealed by Act (2002:570).

Termination of a registration, etc.

Article 31., Following a claim, the Court shall revoke, wholly or in part, a

registration of a design where an obstacle against a design right existed under

Articles 1–4 a and the obstacle still remains, or if the registration was made in

contravention of Article 13, second Paragraph.

A registration may, however, be revoked in part only if the design holder so

claims or consents to a claim in this respect and the design in its amended form

maintains its identity and fulfils the requirements for protection under this Act.

The registration must not be revoked on the ground that the party obtaining the

registration was entitled only to a part of the design right.

When the judgment has obtained legal force, it shall be transmitted to the

Registration Authority for recording in the Design Register. Act (2012:447).

Article 31 a. An action for the revocation of a registration may be filed only by

1. a party considering itself entitled to the design, if the action is based on the

existence of an obstacle against the design right under Article 1 a;

2. a party that applies for, or is the holder of, the right, if the action is based on

the existence of an obstacle against the design right under Article 4, items 3 or

4;

10

3. a party affected by the right, if the action is based on the existence of an

obstacle against the registration under Article 4, item 2.

In all other cases an action may be brought by any party suffering a prejudice

because of the registration.

An action based on any of the provisions in Article 4, items 1 or 2, may be

brought also by a Public Authority designated by the Government.

An action referred to in the first Paragraph, item 1. shall be brought within one

year from the point in time when the plaintiff obtained knowledge about the

registration and the other circumstances on which the action is based. If the

design holder was in good faith when the design was registered or when the

design right was transferred to him, an action may not be brought later than

three years from the registration. Act (2002:570).

Article 31 b. The Court may declare invalid a design right also after it has been

terminated or has been surrendered.

In respect of such an action, the provisions of Article 31 a apply. Act (2016:194).

Article 32. If a design has been registered for a party other than the one entitled

to it under Article 1 a, the Court shall, following an action by the party entitled to

it, transfer the registration to it. Any action in this respect shall be brought within

the time prescribed in Article 31 a, fourth Paragraph.

If a party that has been deprived of a registration of a design, commenced, in

good faith, the exploitation of the design in business activities in this country, or

undertook significant measures in this respect, it may, against the payment of

an equitable remuneration and on other reasonable conditions, continue the

exploitation started or commence the intended exploitation while maintaining its

essential features. The same right shall, under the corresponding conditions, be

granted to any licensee recorded in the Register.

A right prescribed in the second Paragraph may be transferred to another party

only together with the business activity in which it is exploited or where the

exploitation was intended to take place. Act (2002:570).

Article 33. If the design holder renounces, in writing to the Registration Authority,

his right to the design, the Authority shall remove the design from the Register.

If the design right is distrained, sequestered or impounded, or if a dispute

concerning the transfer of a registration is pending, the design may not, upon

request by the holder of the design, be removed from the Register as long as the

execution, sequestration or impound still exists, or the dispute has not been

finally decided. Act (1981:817).

Obligation to furnish information

Article 34. If a party having applied for the registration of a design invokes the

application against someone else before any document showing the design has

11

been made publicly available, is it obliged to give its consent to the making

available of the document to that other party.

A party which directly in relation to another party, in an advertisement or through

a notice on a product or its packaging or in any other manner indicates that the

registration of a design has been applied for, or approved, without at the same

time informing about the number of the application or the registration, is obliged

to furnish information in this respect upon request and without delay. If it is not

explicitly indicated that a registration has been applied for, or approved, but

what occurs gives the impression that such is the case, information shall, upon

request and without delay, be furnished concerning whether a registration has

been applied for or approved. Act (2002:570).

Liability and damages, etc.

Article 35. If someone commits an act of infringement of a design right (design

infringement) and the act is committed wilfully or by gross negligence, he or she

shall be punished by fines or imprisonment for not more than two years. A party

that has violated an injunction under penalty of a fine under Article 35 b must

not be held punishable for an infringement covered by the prohibition.

Attempts to commit, or preparatory acts in respect of, offences under the first

Paragraph shall be punishable under Chapter 23 of the Criminal Code.

A public prosecutor is entitled to start a prosecution for a violation referred to in

the first or second Paragraph only if there is a complaint from the injured party

and a prosecution is called for in the public interest. Act (2005:291).

Article 35 a. Property in respect of which a criminal violation exists under Article

35 shall be declared forfeit, if this is not considered obviously unreasonable.

Instead of the property itself, its value may be declared forfeit. Also profits from

such a criminal violation shall be declared forfeit, if this not obviously

unreasonable. The same applies to what someone has received as

compensation for costs related to such a criminal violation, or the value of what

has been received, where the act of receiving constitutes a criminal violation

pursuant to Article 35.

Property used as a tool in connection with a criminal violation under Article 35

may be declared forfeit, if this is needed in order to prevent criminal violations or

if there are otherwise special reasons. The same applies to property intended to

be used as a tool in a criminal violation under Article 35, where the violation has

been completed, or has constituted a punishable attempt or a punishable

preparation. Instead of the property itself, its value may be declared forfeit. Act

(2005:291).

Article 35 b. Upon a claim by the design holder or by a party that, pursuant to a

license, has the right to exploit the design, the Court may issue an injunction

prohibiting, under penalty of a fine, a party that commits, or contributes to, a

design infringement to continue that act.

12

If the plaintiff shows a probable cause that an infringement, or a contribution

thereto, takes place, and if it can reasonably be expected that the defendant,

through the continuation of the infringement, or the contribution thereto,

diminishes the value of the exclusive right in the design, the Court may issue an

injunction, under penalty of a fine, for the time until the case has been finally

adjudicated or otherwise has been decided. No injunction may be issued before the

defendant has been given an opportunity to respond unless a delay would entail a

risk for damage.

The provisions in the first and second Paragraphs apply also in respect of acts

constituting attempts, and preparatory acts, relating to infringements.

An injunction mentioned in the second Paragraph may be issued only if the plaintiff

deposits a security at the Court for the damage that may be caused to the

defendant. If the plaintiff is not capable of depositing such a security, the Court

may liberate him or her from it. In respect of the type of security, the provisions of

Chapter 2, Article 25, of the Enforcement Code apply. The security shall be

examined by the Court unless the defendant has accepted it.

When the case is adjudicated, the Court shall consider whether a prohibition issued

under the second Paragraph shall continue to apply.

As regards appeals against decisions under the second or fourth Paragraph and as

regards the proceedings in higher Courts, the provisions on appeal against

decisions in Chapter 15 of the Code of Judicial Procedure apply.

An action for the imposition of a fine may be brought by the party requesting the

injunction. Act (2016:194).

Article 35 c. If the applicant shows a probable cause that someone has

committed a design infringement, the Court may order, under penalty of a fine,

one or more of the parties referred to in the second Paragraph to provide

information to the applicant about the origin of, and distribution networks for,

the goods or services in respect of which the infringement has been committed

(order to provide information). Such an order may be issued upon a claim by the

design holder or by a party that, pursuant to a license, has the right to exploit the

design. Such an order may be issued only if it can be assumed that the

information would facilitate the inquiry into an infringement relating to the

goods or services.

The obligation to provide information applies to any party that

1. has committed, or contributed to, the infringement,

2. has on a commercial scale exploited the goods that the infringement

concerns,

3. has on a commercial scale exploited the service that the infringement

concerns,

4. has on a commercial scale made available an electronic communication

service or another service used for the infringement, or

5. has been identified by a party referred to in items 2–4 as being involved

in the production or distribution of the goods or the making available of the

service that the infringement concerns.

13

The information on the origin of, or distribution network for, goods or services

may include, in particular

1. the names and addresses of producers, distributors, suppliers and others

who have previously held the goods or made available the services,

2. the names and addresses of intended wholesalers and retailers,

3. information about how much has been produced, delivered, received or

ordered and the price fixed for the goods or services.

The provisions in the first to third Paragraphs also apply to acts constituting

attempts, and to preparatory acts, relating to infringements. Act (2009:112)

Article 35 d. An order to provide information may be issued only if the reasons

speaking in favour of the measure outbalance the inconvenience or other harm

caused by the measure to the party against which it is directed or to any other

opposite interest.

The obligation to provide information pursuant to Article 35 c does not include

information the revelation of which would disclose that the provider of the

information or any person closely related to him or her as referred to in Chapter

36, Article 3, of the Code of Judicial Procedure has committed a criminal

offence.

The Regulation (EU) 2016/679 of the European Parliament and of the Council of

27 April 2016 on the protection of natural persons with regard to the processing

of personal data and on the free movement of such data and repealing Directive

95/46/EC (General Data Protection Regulation) contains provisions limiting the

use than can be made of personal data received. Act (2018:274).

Article 35 e. If a claim for an order to provide information is directed against the

party that is the applicant´s opposite party in an infringement case, the

provisions applicable to the court proceedings for that case apply. A decision on

an order to provide information may be appealed separately.

If the claim for an order to provide information is directed against a party other

than the one referred to in the first Paragraph, the provisions in the Act

(1996:242) on Court Matters shall apply. The Court may decide that each party

shall bear its own litigation costs.

An action for the imposition of a fine may be brought by the party applying for

the order. Act (2016:194)

Article 35 f. Anyone who has, pursuant to the provisions in Article 35 c, second

Paragraph, items 2 to 5, been ordered to provide information pursuant to the

first Paragraph of the same Article, is entitled to a reasonable compensation for

costs and inconvenience caused. The compensation shall be paid by the party

applying for the order to provide information.

Anyone who makes available an electronic information service and who has,

pursuant to an order to provide information, delivered information referred to in

Chapter 6, Article 20, of the Act (2003:389) on Electronic Communication, shall

14

send a written notice about this fact to the party to which the information relates

not earlier than one month and not later than three months from the delivery of

the information. Costs for the notice shall be compensated in accordance with

the first Paragraph. Act (2009:112).

Article 35 g. In addition to what is provided in Chapter 8, Articles 8 and 9 of the

Act (2018:218) with Additional Provisions to the EU General Data Protection

Regulation, personal data on violations of the law constituting criminal offences

pursuant to Article 35 may be processed if this is necessary for a legal claim to

be established, asserted or defended. Act (2018:274).

Article 35 h. Upon a claim by the plaintiff, the Court may, in infringement cases,

order the party that has committed, or contributed to, the infringement to defray

appropriate measures to disseminate information about the judgment in the

case.

The provisions in the first Paragraph also apply to acts constituting attempts,

and preparatory acts, related to infringements. Act (2009:112)

Article 36. Anyone who wilfully or by negligence commits a design infringement

shall pay a reasonable compensation for the exploitation of the design and

compensation for the further damage caused by the infringement. When the

amount of the compensation for further damage is established, special

consideration shall be given to

1. lost profits,

2. profit made by the party committing the infringement,

3. damage caused to the reputation of the design,

4. moral damage, and

5. the interest of the holder of the design in that infringements are not

committed.

Anyone who without intent or negligence commits a design infringement shall

pay a compensation for the exploitation of the design to the extent reasonable.

The right to compensation for a design infringement will be statute-barred if no

action is brought within five years from the point in time when the damage

occurred. Act (2018:1656)

Article 37. Upon a claim by a party suffering a design infringement, the Court may,

to the extent reasonable, decide that a product manufactured in, or imported into,

Sweden, in violation of the design right of another party shall be recalled from the

market, be altered or be taken into custody for the remainder of the term of

protection, or destroyed or that some other measure shall be taken in respect of it.

The same applies to implements that have been, or have been intended to be,

used for the infringement.

Property referred to in the first Paragraph may be seized, where it can reasonably

be assumed that a criminal violation pursuant to Article 35 has been committed.

The provisions on seizure in criminal cases in general shall apply to such seizures.

15

Notwithstanding the provisions in the first Paragraph, the Court may, where there

are extraordinary reasons, upon a claim, decide that the owner of the property

referred to in the first Paragraph may have disposal of the property for the

remainder of the term of protection, or part of it, against a reasonable

compensation and on other reasonable conditions. Such a decision may be issued

only if the owner has acted in good faith.

The provisions of the first to third Paragraphs also apply to acts constituting

attempts, and to preparatory acts, relating to infringements.

A decision on a measure pursuant to this Article must not imply that the party

suffering a design infringement should pay a compensation to the party against

which the measure is directed.

Any measure pursuant to the first Paragraph shall be defrayed by the defendant

unless there are specific reasons against it.

A decision referred to in this Article shall not be issued, if forfeiture or some other

measure for the prevention of wrongful acts shall be decided pursuant to Article 35

or the Criminal Code. Act (2009:112)

Article 37 a. If it can reasonably be presumed that someone has committed, or

contributed to, an infringement, the Court may, for the purpose of preserving

evidence relating to the infringement, order that an investigation be undertaken in

respect of that party to search for objects or documents that may be assumed to

be of importance for the inquiry into the infringement (infringement investigation).

An order for an infringement investigation may be issued only if the reasons

speaking in favour of the measure outbalance the inconvenience or other harm

that the measure would cause to the party against which it is directed or to any

other opposite interest.

The provisions in the first and second Paragraphs apply also to acts constituting

attempts, and to preparatory acts, relating to an infringement. Act (2009:112).

Article 37 b. A matter relating to an infringement investigation may be taken up

for consideration only upon a claim by the holder of the design or by a party that,

pursuant to a license, has a right to exploit the design. Where legal proceedings

have not yet been initiated, the claim shall be submitted in writing.

The opposite party shall be given an opportunity to respond before an order for an

investigation is issued. If a delay would entail a risk that objects or documents of

importance for the inquiry into the infringement would be removed, destroyed or

distorted, the Court may, however, immediately issue an order to be valid until

otherwise decided.

In other respects, any issue relating to an infringement investigation which arises

before legal proceedings have been initiated shall be processed in the same way

as if the issue had arisen during a legal proceeding. Act (2016:194).

16

Article 37 c. An order for an infringement investigation may be issued only if the

applicant posts a security at the Court for the damage which may be caused to the

opposite party. If the applicant is not able to post such a security, the Court may

liberate the applicant from it. In respect of the type of security, the provisions of

Chapter 2, Article 25, of the Enforcement Code shall apply. The security shall be

examined by the Court unless the opposite party has accepted it.

In respect of appeals against the decision by the Court relating to an infringement

investigation and in respect of the proceedings in higher Courts, the provisions

concerning appeal against decisions prescribed in Chapter 15 of the Code of

Judicial Procedure apply. Act (1998: 1457).

Article 37 d. An order for an infringement investigation shall include information

about

1. the purpose of the investigation,

2. the objects and documents that may be searched for, and

3. which premises may be searched.

If necessary, the Court shall also prescribe other conditions for the execution of the

order. Act (1998: 1457).

Article 37 e. An order for an infringement investigation is immediately enforceable.

If an application for its execution has not been filed within one month from the

order, the order becomes invalid.

Where the applicant does not, within one month from the conclusion of the

execution, file an action or initiate in some other manner a proceeding relating to

the issue, any measure undertaken at the execution of the infringement

investigation shall be invalidated to the extent possible. The same applies if an

order for an infringement investigation is invalidated after the execution has been

concluded. Act (1998:1457).

Article 37 f. An order for an infringement investigation is executed by the Local

Enforcement Authority in accordance with the conditions prescribed by the Court

and in applying Chapters 1–3, Chapter 17, Articles 1–5, and Chapter 18, of the

Enforcement Code. The applicant´s opposite party shall be informed about the

execution only if the order for an infringement investigation has been issued after

hearing the opposite party. The Authority has the right to take photographs and to

make video and sound recordings of such objects for which it is authorised to

search. The Authority also has the right to make copies of, and extracts from, such

documents for which it is authorised to search.

An infringement investigation must not concern written documents referred to in

Chapter 27, Article 2, of the Code of Judicial Procedure. Act (2006:685).

Article 37 g. The opposite party is entitled to summon an attorney when an order

for an infringement investigation is to be executed. The execution must not begin

before the attorney has arrived. This does, however, not apply if

1. the investigation is thereby unnecessarily delayed, or

2. there is otherwise a risk that the purpose of the measure will not be

achieved.

17

At the execution the Enforcement Authority is entitled to engage, if necessary, the

services of an expert.

The Authority may permit the applicant or a representative of the applicant to

attend the investigation in order to provide information. If such a permission is

granted, the Authority shall see to it that the applicant or the representative is not

informed about the findings at the investigation more than can be justified by the

execution. Act (2006:685).

Article 37 h. Photographs and video and sound recordings of objects as well as

copies of, and extracts from, documents from the infringement investigation shall

be listed and be held available for the applicant and the opposite party. Act

(1998:1457).

Article 38. If anyone exploits, in violation of Article 5, a design included in an

application for registration after a document showing the design has been made

publicly available, the provisions on design infringement shall apply accordingly

to the extent that the application results in a registration. No criminal penalty

must be adjudicated, no forfeiture be imposed, and compensation for damage

related to an exploitation before a notice of the registration was published under

Article 18 may be decided under Article 36, second Paragraph.

The provisions in Article 36, third Paragraph, do not apply if the action for

compensation was brought no later than one year after the registration of the

design. Act (2005:291).

Article 39. If the registration of a design has been revoked or the design right

has been declared null and void through a decision or a judgment having legal

force, the Court must not adjudicate any sanctions or decide other measures

under Articles 35 - 38.

If an action is brought for a design infringement and the party against which the

action is brought claims that the registration be revoked, the Court shall, upon a

claim by that party, order the proceedings to be stayed pending a final decision

on the question of revocation of the registration. If no action in this respect has

been brought, the Court shall, in connection with the staying order, invite him to

bring such an action within a specified time. Act (2002:570).

Article 40. A fine shall be imposed on any party that wilfully or by negligence that

is not insignificant

1. does not meet its obligations under Article 34,

2. in cases prescribed in that Article provides incorrect information, if a penal

sanction is not provided for in the Criminal Code.

Anyone who wilfully or by negligence does not meet his obligation or commits an

act referred to in the first Paragraph, shall pay a compensation for any damage

caused. If the negligence is insignificant, the compensation may be adjusted.

18

A public criminal prosecution for a violation referred to in the first Paragraph

may be initiated only if there is a complaint from the injured party and such

prosecution is, for specific reasons, called for in the public interest.

Provisions on proceedings

Article 41. A design holder or a party that has, pursuant to a license, the right to

exploit the design, may bring an action for a declaratory judgment to resolve the

question whether he enjoys, pursuant to the registration, protection against

another party, if an uncertainty exists in this respect and that uncertainty causes

prejudice to him.

Under the same conditions, a party that is engaged in, or intends to engage in,

an activity may bring an action for a declaratory judgment against the design

holder to resolve the issue whether an obstacle to the activity would exist due to

a certain design registration.

If it is claimed, in a case referred to in the first Paragraph, that the design

registration be revoked, the provisions of Article 39, second Paragraph, apply

accordingly

Article 42. A party that wishes to bring an action for the revocation of a design

registration or for the transfer of a registration, shall notify this fact to the

Registration Authority and inform anyone who, according to the Design Register,

holds a license for the exploitation of that design. A licensee who wishes to bring

an action for design infringement or for a declaratory judgment referred to in

Article 41, first Paragraph, shall inform the design holder about this fact.

The obligation to notify under the first Paragraph shall be considered to have

been fulfilled when a notice has been sent in registered, pre-paid letter to the

address recorded in the Design Register.

If it is not shown, at the time when the action is brought, that a notification or a

notice has been furnished according to the first Paragraph, the plaintiff shall be

given sufficient time for this purpose. If he forfeits his time, his action shall not

be admissible. Act (2002: 570).

Article 43. The Patent and Market Court is the competent Court in

1. cases and matters pursuant to this Act if they are not to be processed

under the Act (1974:371) on the Proceedings in Labour Disputes and

2. cases referred to in Article 81 in Council Regulation (EC) No 6/2002 on

the Community Design.

The provisions in the Code of Judicial Procedure on limitation of the competence

of a Court in disputes which shall be taken up otherwise than before a Court

shall not apply to a claim for an order to provide information or an order for an

infringement investigation. Act (2016:194).

Article 44. Copies of judgments or final decisions in cases referred to in Articles

16, 31–32, 35–38 or 41, shall be transmitted to the Registration Authority. Act

(2002:570).

19

Article 45. A design holder who does not have his domicile in Sweden shall have

a representative with residence here who is empowered to receive for him,

serving of summons, notifications and other documents relating to court cases

and other matters concerning the design right, with the exception, however, of

serving of summons in criminal cases and invitations to a party to appear

personally in the Court. The representative shall be notified to the Design

Register and recorded there.

If a design holder has not notified a representative in accordance with the first

Paragraph, a serving may instead be carried out by the transmission of the

document in a pre-paid letter to the address last recorded in the Design Register.

If a complete address is not recorded in the Register, the serving may, instead,

be carried out by making the document available at the Registration Authority

and by entering a notice about this fact and about the essential contents of the

document in a publication decided by the Government. A serving shall be

deemed to have been performed when the actions now mentioned have been

carried out. Act (1977:702).

Article 46. The Government may, on condition of reciprocity, prescribe that the

provisions in Article 12 or Article 45 shall not apply in relation to an applicant or

a design holder who is domiciled in a certain foreign State or who has a

representative domiciled there who has been notified to the Registration

Authority in this country and who is empowered as prescribed in those Articles.

Act (1977:731).

Article 47. Repealed by Act (2016:194).

Article 48. In matters concerning the registration of a design or concerning the

renewal of the registration of a design the applicant shall pay an application fee

or a renewal fee and, where applicable, the following additional fees, namely a

class fee for each class of goods in addition to the first one, a joint registration

fee for each design in addition to the first one, a storage fee for the storage of a

model and a publication fee for the publication of a notice about a picture in

addition to the first one. A renewal fee paid after the expiry of a current

registration period shall be paid in an increased amount.

Article 49. The Government determines the fees under this Act.

Further provisions on the application of this Act are issued by the Government or,

as decided by the Government, by the Registration Authority. Act (1977:731).

Community designs

Article 50. A party filing an application for registration of a Community design to

the Registration Authority for forwarding under Article 35.2 of Council Regulation

(EC) No 6/2002 on Community designs, shall pay a fee in an amount

determined by the Government. The same applies when a party requests a

certificate under Article 78.5 of the Council Regulation. Act (2004:1154).

---------------

20

Article 51. In respect of an infringement of a Community design the provisions of

Article 35 on liability for design infringement apply. In addition, Articles 35 a–37

h apply unless otherwise follows from Council Regulation (EC) No 6/2002 on

Community designs. In such cases the provisions on design infringement apply

to infringements of Community designs. Act (2004:1154).

Article 52. Repealed by Act (2016:194).

Mönsterskyddslag (1970:485) t.o.m. SFS 2018:1656 SFS nr: 1970:485 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3 Utfärdad: 1970-06-29 Ändrad: t.o.m. SFS 2018:1656 Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet) Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

 Övergångsbestämmelser

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag avses med 1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms av själva produktens

detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material,

2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som skall monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram,

3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman, Bestämmelser om gemenskapsformgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning finns i denna lag i 50-52 §§. Lag (2004:1154).

1 a § Den som har skapat ett mönster (formgivaren) eller den till vilken formgivarens rätt har övergått kan genom registrering få ensamrätt till mönstret enligt denna lag (mönsterrätt). Lag (2002:570).

2 § Mönsterrätt kan någon få endast om mönstret är nytt och särpräglat.

Ett mönster anses som nytt om inget identiskt mönster har gjorts allmänt tillgängligt före dagen för registreringsansökan eller, om prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före prioritetsdagen. Mönster skall anses som identiska trots att de skiljer sig åt, om skillnaderna föreligger endast i oväsentliga avseenden.

Ett mönster anses ha särprägel om en kunnig användares helhetsintryck av mönstret skiljer sig från helhetsintrycket av varje annat mönster som har gjorts allmänt tillgängligt före den dag som anges i andra stycket. Vid bedömningen av om mönstret har särprägel skall hänsyn tas till det variationsutrymme som funnits för formgivaren vid framtagandet av mönstret. Lag (2002:570).

2 a § Ett mönster till en beståndsdel i en sammansatt produkt, anses vara nytt och särpräglat endast om

1. beståndsdelen eller del därav, när den har fogats in i den sammansatta produkten, förblir

synlig vid normal användning av den produkten, och 2. mönstret till det som syns i sig uppfyller kraven på nyhet och särprägel i 2 §.

Med normal användning avses slutanvändarens användning, med undantag för underhåll, service och reparationsarbeten. Lag (2002:570).

3 § Ett mönster skall anses ha blivit allmänt tillgängligt om det har offentliggjorts i samband med ett registreringsförfarande eller på annat sätt. Detsamma gäller om mönstret har förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller annars har blivit känt.

Trots det som sägs i första stycket anses ett mönster inte ha blivit allmänt tillgängligt 1. om fackkretsarna inom den aktuella sektorn inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet i sin normala näringsverksamhet inte rimligen kunde ha fått kunskap om de åtgärder som nämns i första stycket före dagen för registreringsansökan eller, om prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före prioritetsdagen, eller

2. om mönstret har blivit känt endast till följd av att det har visats för någon annan efter ett uttalat eller underförstått förbehåll om att mönstret skall hållas hemligt. Lag (2002:570).

3 a § Ett mönster anses inte heller ha blivit allmänt tillgängligt om det har blivit känt inom en period av tolv månader före den dag som anges i 2 § andra stycket, förutsatt att mönstret har offentliggjorts eller annars gjorts känt

1. av formgivaren, 2. av någon annan till följd av uppgifter som formgivaren tillhandahållit eller åtgärder som

formgivaren vidtagit, eller 3. till följd av missbruk i förhållande till formgivaren.

Vad som sägs om formgivaren i denna paragraf gäller även den som formgivarens rätt har övergått till. Lag (2002:570).

4 § /Upphör att gälla U:2019-01-01/ Det finns hinder mot mönsterrätt, om 1. mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning, 2. det i mönstret utan tillstånd tagits in statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem,

statlig kontroll- eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som är skyddad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu nämnts,

3. mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 § andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i Sverige eller vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet för vilken en tidigare ansöknings- eller prioritetsdag gäller, förutsatt att detta mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

4. mönstret utan tillstånd innehåller a) någon annans i Sverige skyddade firma eller varukännetecken eller något som kan

uppfattas som ett kännetecken som i näringsverksamhet har inarbetats i Sverige för annan, b) någon annans porträtt eller något som kan uppfattas som annans släktnamn,

konstnärsnamn eller likartat namn, om inte porträttet eller namnet uppenbart syftar på någon sedan länge avliden person,

c) något som kan uppfattas som titel på annans i Sverige skyddade litterära eller

konstnärliga verk i fall då titeln är egenartad eller något som kränker annans upphovsrätt till sådant verk eller annans rätt till fotografisk bild som är skyddad i Sverige. Lag (2016:372).

4 § /Träder i kraft I:2019-01-01/ Det finns hinder mot mönsterrätt, om 1. mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning, 2. det i mönstret utan tillstånd tagits in statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem,

statlig kontroll- eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som är skyddad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu nämnts,

3. mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 § andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i Sverige eller vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet för vilken en tidigare ansöknings- eller prioritetsdag gäller, förutsatt att detta mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

4. mönstret utan tillstånd innehåller a) någon annans i Sverige skyddade företagsnamn eller varukännetecken eller något som

kan uppfattas som ett kännetecken som i näringsverksamhet har inarbetats i Sverige för annan,

b) någon annans porträtt som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, c) något som kan uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller

någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av mönstret skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

d) något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild som är skyddad i Sverige. Lag (2018:1656).

4 a § Mönsterrätt får inte omfatta sådana detaljer i en produkts utseende 1. som uteslutande är bestämda av produktens tekniska funktion, eller 2. som måste återskapas exakt till formen och dimensionerna för att den produkt som

mönstret avser skall gå att mekaniskt ansluta till eller placera i, kring eller mot en annan produkt så att båda produkterna fyller sin funktion.

Trots det som sägs i första stycket 2 kan mönsterrätt omfatta mönster som tillåter att sinsemellan utbytbara produkter fogas samman ett upprepat antal gånger eller förbinds med varandra inom ett system uppbyggt av moduler. Lag (2002:570).

5 § Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges i 7-7 b §§, att ingen får utnyttja mönstret utan samtycke av den som är innehavare av mönsterrätten (mönsterhavaren). Förbudet mot utnyttjande omfattar särskilt att tillverka, bjuda ut, marknadsföra, införa till eller utföra från Sverige eller använda en produkt som mönstret ingår i eller används på eller att lagerhålla en sådan produkt för ändamål som nu sagts.

Mönsterrätten omfattar varje annat mönster som inte gör ett annat helhetsintryck på en kunnig användare än det registrerade mönstret (skyddsomfång). Vid prövning av mönsterrättens skyddsomfång skall hänsyn tas till det variationsutrymme som funnits för formgivaren vid framtagandet av mönstret. Lag (2002:570).

6 § Har upphävts genom lag (2002:570).

7 § Från mönsterrätten undantas utnyttjanden 1. som företas för privat bruk och utan vinstsyfte, 2. som företas i experimentsyfte, eller 3. som innebär återgivning i syfte att citera eller undervisa, förutsatt att sådana utnyttjanden

är förenliga med god affärssed och inte oskäligt inkräktar på ett normalt utnyttjande av mönstret samt sker på villkor att källan anges. Lag (2002:570).

7 a § Från mönsterrätten undantas vidare utrustningen på fartyg och luftfartyg hemmahörande i främmande stat när ett sådant fartyg tillfälligt kommer in till Sverige. Detsamma gäller införsel till Sverige av reservdelar och tillbehör för reparation av sådana fartyg samt arbete med reparation av sådana fartyg. Lag (2002:570).

7 b § Mönsterrätten omfattar inte utnyttjandet av en produkt, om den har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke. Lag (2002:570).

8 § Har ett mönster angetts i en ansökan om mönsterregistrering eller om skydd för en nyttighetsmodell i en främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 om skydd för den industriella äganderätten (Pariskonventionen), och söks registrering av mönstret i Sverige inom sex månader från ansökan i den främmande staten, skall ansökan i Sverige vid tillämpningen av 2 § anses gjord samtidigt med ansökan i den främmande staten (prioritetsdagen). Detsamma skall gälla om mönstret har angetts i en sådan ansökan som har gjorts i en stat som är ansluten till eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO-avtalet).

Samma prioritet får åtnjutas också från en ansökan om registrering som avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande prioritet från en svensk ansökan medges där den tidigare ansökan har gjorts och om där gällande lagstiftning i huvudsak stämmer överens med Pariskonventionen.

En sökande som vill åtnjuta prioritet skall begära detta i ansökan om registrering. Sökanden skall därvid lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes. Sökanden skall också, så snart det kan ske, uppge numret på den tidigare ansökan. Lag (2002:570).

8 a § Registreringsmyndigheten kan förelägga sökanden att inom viss frist styrka begärd prioritet genom att ge in följande handlingar.

1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat av den myndighet som har mottagit ansökan.

2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan och därvid fogad bild som visar mönstret.

Den förelagda fristen får inte löpa ut tidigare än tre månader från ingivandet av ansökan här i riket. Lag (2002:570).

8 b § Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som mönstret har angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en ansökan som avser samma mönster, får den senare ansökan åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den tidigare ansökan när den senare ansökan ges in

1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig och 2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har utgjort grund för någon rätt till

prioritet.

Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre åberopas som grund för prioritet. Lag (2002:570).

8 c § Vid ansökan om samregistrering enligt 11 § kan prioritet erhållas för ett eller flera av mönstren.

Prioritet kan vid sådan ansökan åberopas från flera tidigare ansökningar. Detta gäller även om de tidigare ansökningarna har getts in i olika länder. Lag (2002:570).

8 d § Om föreskrifterna i 8-8 c §§ inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet. Lag (2002:570).

Registreringsansökan och dess handläggning

9 § Registreringsmyndighet är patent- och registreringsverket.

10 § Den som vill ansöka om registrering av ett mönster skall göra detta skriftligen hos registreringsmyndigheten.

Ansökan skall innehålla uppgifter om vem som har skapat mönstret och om den produkt eller de produkter som mönstret är avsett att användas på eller ingå i samt bildmaterial som visar mönstret. Söks registrering av annan än formgivaren, skall sökanden styrka sin rätt till mönstret.

Om sökanden innan mönstret kungörs enligt 18 § inger även en modell, skall modellen anses visa mönstret.

I övrigt skall ansökan uppfylla de föreskrifter som meddelas med stöd av 49 §. Sökanden skall också betala i 48 § föreskrivna ansöknings- och tillläggsavgifter. Lag (2002:570).

11 § En ansökan får omfatta flera mönster, om de produkter som mönstren är avsedda att användas på eller ingå i hör till samma klass. Vid bestämningen av klasstillhörighet gäller som svensk rätt den klassificering som anges i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster. Lag (2002:570).

12 § Registreringsmyndigheten får förelägga en sökande som inte har hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med behörighet att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet, samt att anmäla ombudet hos myndigheten. Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har blivit fullgjort. Lag (2002:570).

13 § En ansökan om registrering anses inte gjord förrän sökanden lämnat in bildmaterial eller en modell som visar mönstret.

På sökandens begäran får mönstret i en ansökan ändras om mönstret efter ändringen bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag. Lag (2002:570).

14 § Registreringsmyndigheten skall undersöka om en ansökan uppfyller de krav som avses i 10, 11 och 13 §§. Registreringsmyndigheten skall också undersöka om en ansökan avser ett mönster enligt 1 § 1 och om det finns något hinder mot mönsterrätt enligt 4 § 1 eller 2.

Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket, skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom viss tid komplettera eller ändra sin ansökan. I föreläggandet skall sökanden upplysas om att ansökan kan komma att avskrivas om han inte svarar i rätt tid.

Yttrar sig sökanden inte i rätt tid över ett föreläggande enligt andra stycket, skall registreringsmyndigheten avskriva ansökan.

Registreringsmyndigheten skall återuppta en avskriven ansökan, om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller ändrar sin ansökan och betalar fastställd återupptagningsavgift. En ansökan kan återupptas endast en gång. Lag (2002:570).

15 § Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

16 § Påstår någon inför registreringsmyndigheten att han äger bättre rätt till mönstret än sökanden och finnes saken tveksam, kan myndigheten förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning.

Är tvist om bättre rätt till mönstret anhängig vid domstol, kan registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.

17 § Visar någon inför registreringsmyndigheten, att han äger bättre rätt till mönstret än sökanden, skall myndigheten överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.

Om överföring yrkas, får ansökningen ej ändras, avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.

18 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och har registreringsmyndigheten inte efter granskning enligt 14 § första stycket funnit något hinder mot registrering, skall mönstret tas in i registret och en kungörelse om det utfärdas.

Den som vill invända mot registreringen skall göra det skriftligen hos registreringsmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen.

Registreringsmyndigheten skall underrätta mönsterhavaren om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig, om invändningen inte är uppenbart obefogad.

Återkallas invändningen får invändningsförfarandet ändå fullföljas, om det finns särskilda skäl. Lag (2002:570).

18 a § Invändning får göras endast av 1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om invändningen grundas på att hinder

mot mönsterrätt har förelegat enligt 1 a §, 2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om invändningen grundas på att hinder mot

mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 3 eller 4, 3. den som berörs av rättigheten, om invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt

har förelegat enligt 4 § 2.

I övriga fall råder ingen begränsning i möjligheten att framställa invändning. Lag (2002:570).

19 § Skall i ärende angående ansökan om registrering av mönster handling som visar mönstret hållas hemlig enligt vad som är särskilt föreskrivet därom, får handlingen ej utlämnas utan sökandens samtycke, förrän den av honom begärda fristen löpt ut eller sex månader förflutit från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet som avses i 8 § första stycket yrkas, från den dag från vilken prioritet begäres. Har registreringsmyndigheten beslutat avskriva eller avslå ansökningen, innan tiden för hemlighållande gått ut, får handlingen utlämnas endast om sökanden begär att ansökningen återupptages eller anför besvär.

20 § Registreringsmyndigheten skall efter invändning häva en registrering helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte finns något hinder mot mönsterrätten.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att registreringen helt eller delvis hävs, skall en anteckning om det göras i registret. Lag (2002:570).

21 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende om ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren.

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 17 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet har avslagits. Lag (2016:194).

22 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Lag (2016:194).

23 § Har upphävts genom lag (2002:570).

Mönsterregistrerings giltighetstid

24 § Mönsterregistrering gäller för en eller flera femårsperioder, räknat från den dag då ansökan om registrering gjordes. Registrering som gäller för kortare tid än tjugofem år kan på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till sammanlagt tjugofem år. Varje sådan period löper från utgången av föregående period.

För mönster som avser en beståndsdel, som används för att reparera en sammansatt produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende, gäller registreringen aldrig för mer än högst tre femårsperioder. Lag (2002:570).

25 § Ansökan om förnyelse av registrering göres skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader efter utgången av löpande registreringsperiod. Inom samma tid skall i 48 § angivna förnyelse- och tilläggsavgifter erläggas vid påföljd att ansökningen annars avslås.

Förnyelse av registrering skall kungöras.

Licens, överlåtelse m.m.

26 § Har mönsterhavare medgivit annan rätt att utnyttja mönstret (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffas om det.

Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet fullgöres. Lag (2002:570).

27 § Har mönsterrätt övergått på annan eller har licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd avgift anteckning därom göras i mönsterregistret. Visas att licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras.

Första stycket skall även tillämpas i fråga om rätt som avses i 32 § andra stycket.

Har samregistrering skett, kan övergång av mönsterrätt antecknas endast i fråga om samtliga mönster.

I mål eller ärende om mönsterrätt anses den som mönsterhavare, vilken senast blivit införd i mönsterregistret i denna egenskap. Lag (2002:570).

28 § Har upphävts genom lag (2002:570).

29 § Har upphävts genom lag (2002:570).

30 § Har upphävts genom lag (2002:570).

Registrerings upphörande m.m.

31 § Domstolen ska på yrkande häva en registrering av ett mönster helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har funnits enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har gjorts i strid med 13 § andra stycket.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som har fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i mönsterrätten.

När domen har fått laga kraft ska den sändas till registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret. Lag (2016:194).

31 a § Talan om hävning av en registrering får föras endast av 1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om talan grundas på att hinder mot

mönsterrätt har förelegat enligt 1 a §, 2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om talan grundas på att hinder mot

mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 3 eller 4, eller 3. den som berörs av rättigheten, om talan grundas på att hinder mot mönsterrätt har

förelegat enligt 4 § 2.

I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av registreringen.

Talan som grundas på någon av bestämmelserna i 4 § 1 eller 2 får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer.

Talan, som avses i första stycket 1, skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var mönsterhavaren i god tro när mönstret registrerades eller när mönsterrätten övergick på honom, får talan inte väckas senare än tre år efter registreringen. Lag (2002:570).

31 b § Domstolen får förklara en mönsterrätt ogiltig även efter det att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om en sådan talan ska bestämmelserna i 31 a § tillämpas. Lag (2016:194).

32 § Har mönster registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 1 a §, skall rätten på talan av den berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 31 a § fjärde stycket.

Har den som frånkännes registrering av mönster i god tro börjat utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, får han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar innehavare av licens som är antecknad i registret.

Rätt enligt andra stycket kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske. Lag (2002:570).

33 § Om mönsterhavare skriftligen hos registreringsmyndigheten avstår från mönsterrätten, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.

Är mönsterrätt utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring av registrering anhängig, får mönstret icke på begäran av mönsterhavaren avföras ur registret så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord. Lag (1981:817).

Uppgiftsskyldighet

34 § Om den som sökt registrering av mönster åberopar ansökningen mot annan, innan handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, är han skyldig att lämna sitt samtycke till att den andre får taga del av handlingen.

Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom påskrift på produkt eller dess förpackning eller på annat sätt anger att registrering av mönster sökts eller meddelats, utan att samtidigt lämna upplysning om ansökningens eller registreringens nummer, är skyldig att på begäran lämna sådan upplysning utan dröjsmål. Anges ej uttryckligen att registrering sökts eller meddelats men är vad som förekommer ägnat att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall på begäran utan dröjsmål lämnas upplysning huruvida registrering sökts eller meddelats. Lag (2002:570).

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

35 § Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han eller hon dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 35 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2005:291).

35 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 35 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 35 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 35 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 35 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Lag (2005:291).

35 b § På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Lag (2016:194).

35 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett mönsterintrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som 1. har gjort eller medverkat till intrånget, 2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller, 3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller, 4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan

tjänst som har använts vid intrånget, eller 5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller

distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse 1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har

innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna, 2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).

35 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 35 c § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. Lag (2018:274).

35 e § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet. Lag (2016:194).

35 f § Den som på grund av bestämmelserna i 35 c § andra stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket. Lag (2009:112).

35 g § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 35 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras. Lag (2018:274).

35 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).

36 § /Upphör att gälla U:2019-01-01/ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst, 2. vinst som den som har begått intrånget har gjort, 3. skada på mönstrets anseende, 4. ideell skada, och 5. mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås. Den som utan uppsåt eller oaktsamhet

gör mönsterintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av mönstret, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom. Lag (2009:112).

36 § /Träder i kraft I:2019-01-01/ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst, 2. vinst som den som har begått intrånget har gjort, 3. skada på mönstrets anseende, 4. ideell skada, och 5. mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av mönstret i den utsträckning det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom. Lag (2018:1656).

37 § På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att en produkt som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot annans mönsterrätt ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit mönsterintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 35 a § eller enligt brottsbalken. Lag (2009:112).

37 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).

37 b § En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:194).

37 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (1998:1457).

37 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om 1. vilket ändamål undersökningen skall ha, 2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och 3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för verkställandet. Lag (1998:1457).

37 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1457).

37 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:685).

37 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller 2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:685).

37 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1457).

38 § Utnyttjar någon i strid med 5 § mönster, som avses med ansökan om registrering, efter det att handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, äger vad som sägs om mönsterintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen leder till registrering. Straff får inte dömas ut, förverkande får inte ske och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan mönstret kungjorts enligt 18 § får bestämmas enligt 36 § andra stycket.

Bestämmelsen i 36 § tredje stycket äger icke tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det mönstret registrerades. Lag (2005:291).

39 § Om en registrering av ett mönster har hävts eller om mönsterrätten har förklarats ogiltig genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får rätten inte döma till påföljd eller besluta om annan åtgärd enligt 35-38 §§.

Föres talan om mönsterintrång och gör den mot vilken talan föres gällande att mönsterregistreringen bör hävas, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom inte väckt, skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas. Lag (2002:570).

40 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, 1. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 34 §, 2. i fall som avses i nämnda paragraf lämnar felaktig upplysning, om straff för gärningen ej

är föreskrivet i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till underlåtenhet eller förfarande som avses i första stycket skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa, kan ersättningen jämkas.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat från allmän synpunkt.

Rättegångsbestämmelser

41 § Mönsterhavare eller den som på grund av licens får utnyttja mönster kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.

Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet föra talan mot mönsterhavare om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av viss mönsterregistrering.

Göres i mål som avses i första stycket gällande att mönsterregistreringen bör hävas, äger 39 § andra stycket motsvarande tillämpning.

42 § Den som vill väcka talan om hävande av mönsterregistrering eller om överföring av registrering skall anmäla detta till registreringsmyndigheten samt underrätta var och en som

enligt mönsterregistret innehar licens att utnyttja mönstret. Vill licenstagare väcka talan om mönsterintrång eller om fastställelse enligt 41 § första stycket, skall han underrätta mönsterhavaren därom.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i mönsterregistret.

Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försitter han denna tid, får hans talan icke upptagas till prövning. Lag (2002:570).

43 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i 1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister, och 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om

gemenskapsformgivning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Lag (2016:194).

44 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 16, 31-32, 35-38 eller 41 §§ sändes till registreringsmyndigheten. Lag (2002:570).

45 § Mönsterhavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om mönsterrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till mönsterregistret och antecknas i detta.

Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos registreringsmyndigheten och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivning anses ha skett, när vad nu sagts blivit fullgjort. Lag (1977:702).

46 § Regeringen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller mönsterhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud som anmälts hos registreringsmyndigheten här i riket och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer. Lag (1977:731).

47 § Har upphävts genom lag (2016:194).

48 § I ärende rörande ansökan om registrering av mönster eller om förnyelse av mönsterregistrering skall sökanden erlägga ansöknings- eller förnyelseavgift samt, i förekommande fall, följande tilläggsavgifter, nämligen klassavgift för varje varuklass utöver den första, samregistreringsavgift för varje mönster utöver det första, förvaringsavgift för

förvaring av modell och kungörelseavgift för kungörande av varje bild utöver den första. Förnyelseavgift som erlägges efter utgången av löpande registreringsperiod utgår med förhöjt belopp.

49 § Regeringen fastställer avgifter enligt denna lag.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av registreringsmyndigheten. Lag (1977:731).

Gemenskapsformgivning

50 § Den som ger in en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till registreringsmyndigheten för vidare befordran enligt artikel 35.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning. Lag (2004:1154).

51 § Vid intrång i en gemenskapsformgivning tillämpas bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång. I övrigt gäller 35 a-37 h §§, i den mån inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I dessa fall skall det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i gemenskapsformgivning. Lag (2004:1154).

52 § Har upphävts genom lag (2016:194).

Övergångsbestämmelser

1970:485

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970, då lagen (1899:59) om skydd för vissa mönster och modeller upphör att gälla.

Har mönster registrerats före den nya lagens ikraftträdande, gäller äldre lag fortfarande i fråga om mönstret. Är vid ikraftträdandet ansökan om registrering enligt äldre lag alltjämt beroende på prövning, gäller äldre lag angående den fortsatta handläggningen av ansökningen och, vid bifall till denna, i fråga om mönstret. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ nya lagen gäller dock i fråga om mönsterregistrering, som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande eller som sker efter ikraftträdandet på grund av ansökan som gjorts dessförinnan.

1977:702

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

1981:817

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 33 § i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

1986:235 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. 2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före

ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

1986:1159

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.

2002:570 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002. 2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på mönster som är registrerade vid

tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som föreskrivs nedan.

3. En registreringsansökan som getts in före den 28 oktober 2001 skall, vad gäller registreringsförfarandet och förutsättningarna för registrering, behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser.

4. Bestämmelserna i 2 a och 4 a §§ skall inte tillämpas på mönster som har registrerats på grund av ansökningar som har getts in före ikraftträdandet.

5. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de äldre bestämmelserna.

6. En mönsterregistrering för vilken en skyddstid om 15 år har löpt ut före ikraftträdandet men efter den 27 oktober 2001 kan på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till sammanlagt 25 år räknat från den dagen då ansökan om registrering gjordes, om ansökan om förnyelse ges in före den 31 december 2002.

7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja ett mönster på ett sätt som inte fordrade samtycke av mönsterhavaren enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt denna lag, får han eller hon trots de nya bestämmelserna fortsätta den planerade verksamheten. Sådan rätt har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret.

2009:112 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009. 2. Bestämmelserna i 35 c-35 f och 35 h §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket

eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

2012:447 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2012. 2. Den nya bestämmelsen ska tillämpas även på mönster som är registrerade vid tidpunkten

för ikraftträdandet eller som registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som beskrivs nedan.

3. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har registrerats enligt bestämmelser som gällde före den 1 juli 2002 ska bedömas enligt de bestämmelserna.

2016:194 1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

2018:1656 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som har registrerats och

mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.


Legislation Implements (1 text(s)) Implements (1 text(s)) Supersedes (4 text(s)) Supersedes (4 text(s)) Is amended by (4 text(s)) Is amended by (4 text(s)) Is implemented by (1 text(s)) Is implemented by (1 text(s))
Treaties Relates to (3 records) Relates to (3 records)
No data available.

WIPO Lex No. SE179