Finland

ifi~:;:~~;~:·~.~ :~ ~~~~~~ ~~~,-~._ 1

;:· :~·

"' ,.......,, \--, 1381

Pr PROCESSRÄTT

' ·~

Rättegångs· Balk.

Pr l Rättegårigsbalk ':;.·.. ' .

L 23.4.1980/285 år 1981- RP:SS/1979; L8.4.1983/363- RP:224/ 1982; L 3.2.1984/115- RP:29/198~; L 21.12.1984/947- RP:S6/1984; L 30.4.1986/309 - RP:90/1985; L p.6.1986/472- RP:234/1985; L 31.12.1986/1049- RP:134/1984; L 13.3.1987/308- RP:lOS/1985; L 27.3.1987/354 - RP:28/1986; L 16.4.1987/412 ·- RP:6211986; L 30.4.1987/452 - RP:l4/1985; L 10.6.1988/505 - RP:39/1988; L 29.12.198811255 .:... RP:l86/1988; L 19.4.1991n08- RP:40/1990; L 22.7.199111052 :.... RP:15/1990; L 22.7.199111056 - RPz16/1990; L 22.7.1991/1064- RP:~54/1990; L 22.7.1991/1065- RP:l79/1990; L 8.1.1993/30 - RP:S6/l992, bilaga VII till EES-avtalet; L 28.6.1993/ 595- RP:79/1993; L 26..7.1993n02 - RP:241/1992; L 26.11.1993/ 1013 -RP:l91/1993; L 5.1.1994/8 - RP:6111993; L 21.1.1994/58 - RP:l39/1993; L .3.3.1995/285.- RP:292/1994; L 21.4.1995/585 -

. RP:9411993; L 21.4.199Sn.46- RP:95/1993 ..

. l kap. Om allmänna domstol~! (23.5.19691323) l §. (27.3.1987/354) Allmänna ·domstolar är

tingsrätterna såsom underrätter, hovrätterna såsom ?verrätter och högsta domstolen såsom högsta rätts- Instans.

l Se HovrättsL, Pr 4; HovrättsF, Pr 5; Loch F om högsta domsto-

en, Pr 2 och 3. 2 §. (27.3.1987/354) I tingsrätterna finns såsom

lagfama medlemmar en lagman och tingsdomare samt såsom övriga medlemmar nämndemän. En lagfaren tnedlem är ordförande för tingsrätten. · §

Se l om rättegången i hyresmål § 29, Ci 56; Militär rättegångsL 3, Pr la. · : · · . . · 3 §. (21.1.1994/58) Hovrätten har en president

o:h såsom övriga ledamöter hovrättslagmän och hov- rattsråd. - ·

4 .§. (27.3.1987/354) Högsta domstolen har en President och såsom ledamöter justitieråd.

Se Militär rättegångsL § 3, Pr la. S § har upphävts genom L 27.3.1987/354.. ~ §. Ej rnåge fader och son, svärfader och måg, två

?~o,der eller svågrar, i en Rätt sitta, ther ej flere än sju ~ L~tten äro. Aldrig måge ock flere än två, ,the ther i hen_skyldskap och svågerlag äro, som nu är,sagdt, i

en Rätt sitta. gerDet~ stadgande kan ej sträcka sig till annan skyldskap eller svå- s~ulag, an ~er uttryckligen utsatt finnes, varför stjuvsvärfader och Pas Vlnåg, VIlka äro i fjärmare svågerlag, således därunder icke begri- t2:1~~~~ 21.11.1744. - Ej heller stjuvfader och stjuvson. Brev.

'·

Emellan dem, vilkas hustrur äro systrar, är icke något svågerlag,. eller sådan förbindelse, som kan hindra dem att övervara de mål, som dem själva icke angå. Brev 16.5.1759. Jfr Brev 4.2.1766.

I ett särskilt mål har Kgl. M:t förklarat lagens stadgande i 1:6 RB icke utgöra hinder för en person att bliva ledamot i rådstuvurätt, där hans halvbroder och hans hustrus morbroder förut voro' ledamöter. Brev 21.7.1756.

Tvenne ledamöter i samma rätt, av vilka den ene är svåger med den andres broder, kunna på en gång vara domare, fastän antalet 'i rätten vore mindre än sju, såvida dem emellan icke är någqn förb!rl- delse genom skyldskap eller svågerlag; men när den ene.br~dem til- lika är svåger med en annan av ledamöterna och de således tillsarn- mans göra tre personer, som äro besvågrade bör en av dem isänder av- hålla sig från dömande. Brev 16.2.1737. ·· · · ·

Se L ang. tillämpning med avseende å kvinna av vissa siadgan- den om jäv för domare och fullmäktig, Pr 11. .

6a §. (31.12.1986/1049) Domstolarnas medlem- mar skall enligt eget val antingen avlägga darnared el- ler avge domarförsäkran. En medlem som inte hör till något trossamfund skall dock avge e:ri försäkran.,

Domareden avläggs på det sätt som anges i 7 §. När en försäkran avges skall edsformuläret i .tillämpliga delar följas. ·

7 §. Domare skall ed thenna svärja: Jag N'löfvar och svär, vid Gud och hans.heliga Evangelium, at jag vil och skal, efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giöra, ej mindre then fattiga, än then ri- ka, och döma efter Guds och [Sveriges] Lag, och laga stadgar: aldrig lag vränga, eller orätt främja, för skyld- skap, svågerskap, vänskap, afvund och .illvilja, eller räddhoga: ej eller för mutor och gåfvor. eller annan or.:. sak, under hvad sken thet vara må, och ej- then saker giöra, som saklös är, eller then saklös, ·som saker är. Jag skal ock hvarken förr, än domen afsäges, eller se- dan, uppenbara them, som til Rätta gå, eller androm, · the rådslag, sorri Rätten inom lyckta dörar :håll~r. Thetta alt vil och skal jag, som en ärlig och uprichtig Domare, troliga hålla, utan arga list och påfund, så sant mig Gud hielpe tillif och siäl. Ej må någor i Do- mareembetet träda, förrän han så svurit hafver.

Se F om tjänsteed och tjänsteförsäkran samt domared och do- marförsäkran, C 8; L om tillämpning av stadgandena om ed 31.12.1986/1051. Ang. skyldigheten att avlägga domared, se även bl.a. L om skifte § 298, Ek l; L om försäkringsdomstolen § 10, Ar 58; L om arbetsdomstolen § 7, Ar 15; Militär rättegångs[ § 12, Pr la; L om internering av farliga återfallsförbrytare§ 5, St .13.

8 §. (22.7.199l/1052) Den ed,som nämns i 7 § skall lagmän och tingsdomare svära i hovrätten och nämndemän i tingsrätten.

(/

-·pr-·1 1382 9 §. Låter Domare utan lof någon i sitt ställe döma;

miste embetet. lO § har upphävts genom L 23.4.1976/350. 11 §. Domaren skal noga pröfva bagens rätta me-

ning och grund, och ther efter döma; men ej theremot, efter egen godtycko. Landssed, som ej har oskiäl med sig, må han ock rätta sin dom efter, ther beskrlfven lag ej finnes.

12 §. Fäller Domare orätt dom af uppenbar vårds- löshet, eller oförstånd; [miste.embetet aldeles, eller till viss tid, eller böte med penningar till treskiftes, alt ef-: .. ter omständigheterna,] och fylle allan skada. Giör han thetupsåteliga, af hat och illvilja, eller för vänskap, el-

" ler muto och vinning; [miste embetet, och få thet ald- rig åter] gälde ock skadan, och muta gånge til [the fat- tiga.] Nu kan så hända, att någor genom sådan vrång dom mister [lif eller ära;] varde Domaren, för thenna sin ondsko och arghet, sielf straffad [tillif eller ära].

Se SL 40:7, 8, 10 och 11, St l. Domare kan icke annorlunda än efter laga rannsakning och dom

förklaras sin tjänst förlustig; och må han ej heller utan eget begivande till annan tjänst förflyttas, utom då sådant föranledes av vidtagen om- bildning av .domstolsväsendet. RF § 91, A l; StatstjänstemannaL kap. 12, C L

Ang. rätt att åtala domare för tjånstefel, Se RF § 93 mom. 2, A l samt hänv. därvid. . . . . ·

Väckes åtal mot medlem av statsrådet, medlem i högsta domstolen eller högsta förvalmingsdomstolen eller mot justitiekansler för lag- stridigt förfatande i ämbetsutövning, handlägges ärendet av en sär- skild rätt, som benämnes riksrätt och om vilken särskilda grundlag- ståd.ganden, äro gällande. Har riksdagen beslutit väckande av åtal, ut- föres detta'p.v riksdagens justitieombudsman. RF §59, A l. Se L om riksrätten, A 5. .. . .

Se ·I.'..aiig. meddelande av uppgifter över mål rörande åtal mot innehavare av tjänst eller befattning, Pr 30. . .

2 kap. Om domförhet (22.7.1991/1052) l.§.· (22.7.1991/1052) l brottmål' är en tingsrätt

domför.med ordförande och tre nämndemän. Tingsrätten är i den sammansättiiitig sorri nämns i

l· mom. domför även i :i:nål eller äre11den som gäller · l) 'samlevnadens upphörande, äktenskapsskillnad

och·underhåll för make, 2) vårdnad om barn, umgängesrätt och underhåll, 3) ·fastställande eller upphävande av faderskap,

· 4) adoption, 5) vad som stadgas i lagen angående förmynder-

skap, samt · · .6). tvister till följd av hyresförhållanden. . ·2:§. (22.7·.1991/1052) Tingsrätten kan ha ytterli-

gare en lagfaren medlem när den behandlar mål eller ärenden som nämns i ·1 §, om det skall anses motiverat med hänsyn till målets eller ärendets omfattning eller av andra särskilda skäl. På samma villkor kan tings- rätten ha -en fjärde nämndeman. · .. Om en nämndeman har fått förhinder sedan huvud-

förhandlirigen har inletts i ett mål som nämns i l § 2 moin.; är tingsrätten domför med minst två nämnde- män. r: •.

3 §. (22.7.1991/1052) l andra mål och ärenden än de som nämns i l§ är tingsrätten domför med tre lag- farna medlemmar. · · .

Se L om tingsrätt § 5, Pr 6. · . 4, §.. (22.7.1991/1052) .Tingsrätten får fortsätta handläggningen av ett tvistemål i den samman.Sättning enligt l eller 3 § som den har då behandlingen inled- des, även om målet·under rättegången förändras så att det enligt dessa lagrum skall behandlas av en annor- lunda sammansatt domstol. Detsamma gäller om ett

Rättegångsbalk kap. 4

käromål, som har väckts senare och som rried stöd av l eller 3 § skall behandlas av en annorlunda samman. satt domstol, förenas med huvudkäromålet för hand. läggning i samma rättegång enligt 18 kap.

5 §. (22.7.1991/1052) Tingsrätten består av en. dast ordföranden

l) vid förberedelse i tvistemål och vid huvudför- handling i samband med förberedelsen,

2) när den tar upp bevisning utom huvudförhand- lingen samt

3) ·när den separat behandlar säkringsåtgärder som nämns i 7 kap. (28.6.1993/595)

Tingsrätten kan ta upp bevis utom huvudförhand- lingen också i fulltalig sammansättning.

6 §. (22.7.1991/1052) l brottmål är tingsrätten doniför även med ordföranden ensam, om det för det brott som nämns i åtalet med hänsyn till de omstän- digheter som anges där inte stadgas något annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst ett år och sex månader. Härvid kan det in~e dömas till strängare straff än böter.

7 §. (22.7.1991/1052) Om tingsrätten, när den be- handlar ett mål i den sammailsättning som nämns i 6 §, anser att målet skall behandlas av en dornstol som är sammansatt enligt l § l mom, skall målet överföras till behandling i en sådan domstol. · · .

8 §. (22.7.1991/1052) Hovrätten är domför .med tre medlemmar.

Om bes"vär har återtagits helt, kan en medlem fatta avgörande med anledning därav. En medlem kan ock- så eher att vid behov ha förhandlat med. ae övriga medlemmarna besluta att muntlig _förhandling skall hållas och fatta de avgöranden som hänför sig till den muntliga förhandlingen samt även besluta om andra åtgärder i samband med beredningen av målet eller ärendet. (28.6.1993/595)

Se L om rättegången i hyre~mål § 29, Ö 56;Militär rättegångsl § 3, Pr la. "· · · '

9 §. (22.7.1991/1052) O:r;ri högsta domstolens domförhet stadgas särskilt. ·

Se L om högsta domstolen§ 7 a, Pr 2; Militär rättegångsL _§ 3, Pr lL ' . .

..lO §. (28.6.1993/595) Om de allmänna domsto- lamas domförhet i vissa mål och ärenden stadgas sär- skilt.·

Se SV 6:7, St 18; OrdningsbotsL § H, Pr 38a; L ombehandling av ansökningsärenden vid allmän underrätt, Pr 34a; Tvångsme- delsL 1:9, St la; L om fri rättegång§ 4, Pr 24a; Militär rättegångsl § 3, Pr la; L om försöksverksamhet.med samhällstjä~t §lO, St 17.

3 kap. Om tingsrätt (27.3.1987/354). ·

l §. (27.3.1987/354) En tingsrätts domkrets är en eller flera kommuner.

2 §. (27.3.1987/354) Tingsrätten behandlar mål och ärenden vid sammanträde och i kansliet.

Tingsrätten skall hålla sammanträden regelbundet och så ofta det påkallas av de mål och ärenden som skall behandlas. ·

4 kap. Om Hofrätt har upphävts ge~om L 21.1.1994/58.

Se HovrättsL, Pr 4.

Rätteg~

5 kap.

l §. ( nom att rattens k

Målet stämninf

2 §. ( meddela

l) kä1 2) en

som yrke 3) ·i d

har för a' med varj

4) ett naderna.

5) på behörig} kan eller

l stärr stolens r telefonn dare elle höras sa1 ningar o Omkäri han mec (28.6.19

:Stämr ler, om 1_ gjort det bonings

3 §. l) en 2) ått

hållandE 3) vr. och k

,är tvistif dast de grundar bevis so. ansökan den förl kärande

4 §. ligt 2§ ~ eller nål åberopa

5 §. bristfäll stämd a den for underr~ bristfäll kastas 1993/5(

Dom tid som

1 l

{kap. 4

:d stöd av samman- för hand-

\r av en-

mvudför-

lförhand-

f

Lrder som

[förhand-

ngsrätten et för det ernstän-

mat eller ett år och ;;trängare

r den be- ,,ämns i 6 '.stol som '>verföras

tför.med

lem fatta kan ock- e övriga .ng ·skall ~till den m andra ilet eller

ättegångsL

nstolens

gsL _§ 3, Pr

domsto- :lgas sär-

,ehandling [vångsme· ittegångsL 10, St 17-

~ts är en l

ilar mål

:lbundet ien soill

n

Rättegångsbalk kap. 5

5 kap. Om väckande avL talan och förberedelse i tvistemål (22.7.1991/1052)

stamningsansökan

l §. (22.7.1991/1052) Talan i tvistemål väcks ge- nom att en skriftlig stämningsansökan tillställs tings- rättens kansli.

Målet blir anhängigt och förberedelsen inleds då stämningsansökan har kommit till kansliet

2 §. (22.7.1991/1052) I stämningsansökan skall meddelas ·

l) kärandens individualiserade yrkande, 2) e:J;l detaljerad redogörelse för de o:mständigheter

som yrkandet grundar sig på, . . .. . 3) ·i deri mån det är möjligt de bevis soin käranden

har för avsikt att lägga fram samt vad som skall styrkas med varje bevis;· ·

4) ett yrkande om ersättning för rättegångskost- naderna, om käranden anser detta befogat, samt'

5) på vilka grunder domstolen ·är behörig, om behörigheten inte annars framgår av stämningsansö- kan eller de handlingar som har bifogats den.

I stämningsansökan skall des.sutom uppges dom- stolens namn,. parternas namn; yrken och hemorter, telefonnummer för par~en1:a eller deras lagliga företrä- dare eller ombud och for VIttnen eller andra som skall höras samt den postadress till vilkeri:kallelser, uppma- ningar och meddelanden som gällermålet kan sändas. Om käranden inte känner till svarandens adress, skall han meddela vad han har gjort för att få reda på den. (28.'6.1993/595) . ' . . . . . ·'stämningsansökan skall undertecknas av parten el-

ler, om han inte själv har uppsatt den, av den som har gjort det. Denne skall samtidigt uppge sitt yrke och sin boningsort. . · . . ·

3 §. (28.6.1993/595) Om målet gäller · l) en fordran på ett visst belopp, . 2) återställande av besittning eller ett rubbat för-

hållande, eller .. . · .· 3) vräkning . och kärariden meddelar att han anser att saken inte

år tvistig, behöver som grund för yrkandet nämnas en- dast de omständigheter som yrkandet omedelbart grundar sig på. Då behöver inte heller uppges sådana bevis som nämns i 2 § l mom. 3 punkten. I stämnings- ansökan skall dock exakt individualiseras det avtal, den förbindelse eller något annat skriftligt bevis som käranden önskar åberopa. . 4 §. (28.6.1993/595) Till stämningsansökan en-

hgt 2§ skall dessutom fogas det avtal, den förbindelse eller något annat skriftligt bevis som käranden önskar åberopa. .· . .· ..

.Komplettering av stamningsånsökå.n . ·..

_s § ... (22.7.1991/1052) Är. en stämningsansökan br~.stfällig skall käranden uppmanas ·att inom en be.: Stärnd avhjälpa bristen, om rättelsen är nödvändig för den fortsatta förberedelsen. Käranden.skall samtidigt U~derrättas om på vilket sätt_ stämningsansökan är. bkas!'lstfällig och om att käromålet kan avvisas eller för.c l tas såvida han inte följer uppmaningen. (28.6. 993/595) . .· . . . ' . . Domstolen kan på s_ärskilda grunder förlänga den

t1d som anges i l mom. ' . .

1383 Pr .1 Anm. l mom. l fattas ordet 'tid' i lagtexten. jfr den finska texten:

"-- kantajaa on kehotettava määräajassa kotjaamaan...». ·

Avvisande av talan och avgörande av saken utan att svaromål begars

6 §. (22.7.1991/1052) Domstolen skall genast av- visa käromålet, om käranden inte följer den uppma- ning som nämns i 5 § och stämningsansökan är så bristfällig att den inte duger som grund för en rätte- gång, eller om domstolen av något annat skäl inte kan pröva käromålet.

Domstolen skall utan att utfärda stämning genast förkasta käromålet genom dom; om det är uppenbart att kärandens yrkande är ogrundat._ ,; :.

Interimistiska beshit .·

7 §. (22.7.1991/1052) När domstolen handlägger ett mål som gäller återställande av besittning eller ett rubbat förhållande kari den på kärandens begäran, utan att bereda motparten tillfälle att bli hörd, interi- mistiskt besluta att besittningen eller .det rubbade för- hållandet genast skall återställas eller att någon annan åtgärd skall vidtas för att rätta till situationen. Beslutet gäller tills något annat bestäms.

·stamning

8 §. (22.7.199111052) Oin käromålet inte har av- visats eller förkastats enligt 6 §, skall domstolen utan dröjsmål utfärda stämning. ·

9 §. (22.7.199111052) I stämningen skall svaran- den uppmanas att skriftligen avge svaromål.. Om det kan antas att ett muntligt svaromål påskyndar be- handlingen av målet eller att svaranden inte kommer att svara skriftligenr skall han likväl· uppmanas att avge ett muntligt svaromål vid den muntliga förbere~ delsen.

·På svarandens begäran kan domstolen av särskilda skäl tillåta att ett svaromål avges muntligen i domsto- lens kansli eller på platsen för sammanträdet .fastän svaranden har uppmanats att avge svaromålet skriftli- gen. ·

lO §. (22.7.1991/1052) I stämningen skall svarari- den uppmanas att i sitt svaromål . l) anmäla om han medger eller bestrider käromå-

let, . .. . . . . · . 2) om han bestrider käromålet, lägga fram sådana

grunder för bestridarrdet som kan ha betydelse för avgörandet av målet, · . .

3) i den mån det är möjligt uppge de bevis som han har för avsikt att lägga fram och vad han vill styrka med varje bevis samt postadress och telefonnummer för vittnen och andra som skall höras, . ·,

4) framställa ett yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader, om han anserdetta.vara befogat;

5) till svaromålet foga den handling som bestridan- det grundar sig på i original eller kopia och de skrift- liga bevis som åberopas i svaromålet; samt · .6) göra en eventuell invändning om att domstolen inte kan ta upp målet.

· · I stämningen skall svaranden uppmanas att också ange den postadress till vilken kallelser, uppmaningar och meddelanden som gäller målet kan sändas. I stäm-

1384

ningen skall meddelas att en handling kan delges par- ten så att den sänds med posten till den adress han har uppgett i svaromålet. (28.6.1993/595)

I stämningen skall dessutom meddelas att ett svaro- mål som skall avges skriftligen skall undertecknas av parten eller, om han inte själv har uppsatt det, av den som har gjort det och att denne skall uppge sitt yrke och sin hemort. (28.6.1993/595).

11 §. (22.7.1991/1052) I stämningenskallmedde- las att ett skriftligt svaromål skall tillställas domsto- lens kansli inom den tid efter delgivningen som dom- stolen har satt ut. Denna tid kan av särskilda skäl för- längas, om detta begärs innan tiden har löpt ut.

Om svaranden uppmanas att avge sitt svaromål muntligen, skall domstolen inkalla käranden samt i samband med stämningen svaranden till den muntliga förberedelsen. Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet skall hållas.

I stämningen eller kallelsen skall nämnas vilken på- följden är för svaranden, om han inte avger ett skrift-

.ligt svaromål, och för parten, om han inte infinner sig till sammanträdet. ·· : 12 §. (22.7.1991/1052) Stämningen, stämnings- ansökan och de bifogade handlingarna skall delges svaranden så som stadgas i 11 kap. · ·.

De handlingar som har fogats till en stämningsan- sökan som avses i 3 § behöver dock inte delges svar-_

. anden. I stämningen skall då meddelas att handlingar- na finns till påseende för svaranden vid domstolens kansli och att de på svarandens begäran sänds till ho- nom med posten. (28.6.1993/595) · . _ ,_ -. _

. ::':

· :iyfålets avgörande utan fortsatt förberedelse . . .' ~ ,• - . .' ~.... . . .. . .

13 §. (22.7.1991/1052) Om en svarande som har uppmanats att avge· skriftligt svaromål i ett mål där förlikning är tillåten

l) inte har avgivit svaromålet inom utsatt tid eller 2) inte i sitt svaromål har uppgett grunderna för

bestridandel eller endast åberopar en grund som uppenbart saknar betydelse för målets avgörande,

·avgörs målet utan att förberedelsen fortsätter. Käro- målet bifalls härvid genom en tredskodom. Till den del käranden har avstått från käromålet eller detta är klart ogrundat skall det förkastas genom dom~.

Med stöd av denna paragraf får tredskodom medde- las även om käranden inte har yrkat det.

SeRB 12:10-17.... : . _ _... ·.·: •'.

'·.

stadgande_om löpande förl:Jindelser

14 §. (22.7.199lil052) Grundar sig kärandens yr- kande på ett löpande skuldebrev, en växel eller en check, skall svaranden i stämningen ·uppmanas att avge skriftligt svaromål, om inte käranden har begärt att svaranden skall uppmanas att svara muntligen vid ett sammanträde. ··.

·Om svaranden i ett mål som nämns i l mom. l) inte har avgivit det begärda svaromålet eller 2) inte har lagt fram sannolika skäl som stöd för att

käromålet bestrids eller ' 3) inte har lagt fram en lagakraftvunnen dom, ett löpande skuldebrev, en växel eller en' check som kan användas till kvittning,

Rättegångsbalk kap. s avgörs ärendet utan att förberedelsen fortsätts.

Käromålet bifalls härvid genom· en tredskodom. Till den del käranden har avstått från käromålet eller detta är klart ogrundat, skall det förkastas genom dom.

Det löpande skuldebrev eller den växel eller check som yrkandet grundar sig på skall bifogas stämnings- ansökan eller svaromåleti original. ·

Med stöd av denna paragraf får tredskodom medde- las även om käranden inte har yrkat det.

SeRB 12:10-17.

Fortsatt förberedelse

15 §. (22.7.1991/1052) Om målet inte har av- gjorts med stöd av 13 eller 14 §, skall förberedelsen fortsättas muntligt vid ett sammanträde till vilket domstolen kallar parterna. Sammanträdet kan hållas på den ort där domstolen har sitt kansli även då detta är beläget utom domkretsen.

Domstolen kan före den muntliga förberedelsen el- ler under tiden mellan sammanträdena uppmana en part att tillställa domstolen en skriftlig utsaga, om den anser detta vara motiverat. Domstolen skall då be- stämma vad parten skall yttra sig om.

16 §. (22.7.1991/1052) I samband med kallelsen eller uppmaningen skall en part delges motpartens svaromål eller skriftliga utsaga samt upplysas om vil- ken påföljden enligt 12 kap. kan vara, om han inte är närvarande vid sammanträdet eller in.te :avger en skriftlig utsaga. Om en part skall infinna sig till ett sammanträde, skall han samtidigt meddelas vilken dag· och vid vilket klockslag samt var sammanträdet hålls. . . . . '

...

Allmänna stadganden omJörbered~.~~e · · ·

17 §. (22.7.1991/1052) Domstolen skall genom- föra förberedelsen så att målet kan behandlas utan av- brott vid huvudförhandlingen. . _· ,. ·

18 §. (22.7.1991/1052) Domstolen 'skall försöka slutföra den muntliga förberedelsen utari. dröjsmål och om möjligt vid ett enda sammanträde.· · .

Parterna skall vid behov beredas tillfälle att yttra sig om hur förberedelsen av målet skall ordnas. · . En part skall sätta sig in i målet så väl att ~ålet inte

behöver skjutas upp på grund av en underlåtelse från hans sida. · · . · .· ,

19 §. (22.7.1991/1052) Vid. förberedelsen skall klarläggas _·· · · · _ ·

l) par~ernas yrkanden och grunderna för dem, 2) vad parterna är oense om, 3) vilka bevis som kommer att läggas fram och vad

som skall styrkas med varje bevis, samt 4) om det finns förutsättningar för förlikning. 20 §. (22.7.1991/1052) Vid ett sammanträde be-

handlas målet muntligt. Parterna får inte läsa upp eller lämna in rättegångsskrifter eller andra skriftliga utsagor.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkan- de, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juri- diska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferupp- gifter, och som är svåra att förstå om de läggs främ en- dast muntligen. Dessutom får han använda anteck- ningar till stöd för minnet. ..

21 delser grund harfn han vj bevis. bevis~

På r dela o i sin 1 kan h<

Dor na upj

22 tillåtel inom· 21 §l ut får< bevis, ursäkt

23 förber· ler rät:

24 samm< na för lingen sig arr

25 fattas lägga f förben ställa.< lingen

Vid uppta~

Om ragraf

.vid för

26 ? låten s liknint

Då c ning ä vilja, n lägga!

27 l) (

tredsk' kap. el givits t

2) f 3) 1 Särs

genorr. avvisa: ligt SV<

kap. 5

ortsätts. )ffi. Till ler detta om. :r check nnings-

medde-

har av- ·edelsen l vilket n hållas ::l.å detta

~Isen el- nana en om den då be-

alleisen .partens om vil-

t inte är iger en ; till ett

vilken mträdet

genom- ltan av-

försöka röjsmål

,rttra sig

ilet inte lse från

n skall

em,

)Ch vad

Rättegångsbalk kap. 6

21 §~ (22.7.1991/1052) En part skall vid förbere- delsen utan dröjsmål framställa sina yrkanden och grunderna för ·dem samt yttra sig om vad motparten har framfört. Dessutom skall han uppge alla bevis som han villlägga fram och vad han vill styrka med varje bevis. Han skall ytterligare lägga fram alla skriftliga bevis som han vill åberopa.

På motpartens begäran skall en part dessutprn med- dela om han har ett sådant skriftligt bevis eller föremål i sin besittning som motparten har nämnt och som kan ha betydelse för målet.

Dornstolen skall vid förberedelsen se till att parter- na uppger alla omständigheter som de vill åberopa.

22 §. (22.7;1991/1052) I ett mål där förlikning är tillåten kan dornstolen vid behov uppmana en part att inom utsatt tid fullgöra de skyldigheter som nämns i 21 § l rnorn. vid äventyr att han inte sedan tiden löpt ut får åberopa en ny omständighet eller uppge ett nytt bevis, om han inte gör sannolikt att han har en giltig ursäkt för sitt förfarande...

23 §. (22.7.1991/1052) Dornstolen kan separat. förbereda en särskild del av målet eller fråga som gäl- ler rättegången. ·

24 §. (22.7.1991/1052) Dornstolen skall göra en sammanfattning av partemas yrkanden och grunder: na för dem, om detta är ändarnålsenligt för behand:: lingen av målet. Partema skall beredas tillfälle att yttra sig om sammanfattningen. · ·

25 §. (22.7.1991/1052) urider förberedelsen skall fattas beslut om att inhämta sakkunnigutlåtanden, lägga fram skriftliga bevis, förrätta syn och vidta andra förberedande åtgärder, om det behövs för att säker- ställa att bevisen finns tillgängliga vid huvudförhand- lingen samtidigt. ·

Vid förberedelsen kan även beslutas att bevis skall upptas utom huvudförhandlingen.

Om en part vill att en åtgärd som nämns i denna pa- ragraf skall vidtas, skall han.ornedelbart meddela detta Vid förberedelsen.

Förlikning _··

26 §. (28.6.1993/595) I mål där förlikning är till- låten skall dornstolen försöka få partema att ingå för- likning.

Då dornstolen anser att det för att främja en förlik- ning är befogat, kan den med beaktande av partemas Vilja, målets art och övriga omständigheter också före- lägga partema sitt förslag till förlikning.

Avgörande av målet vidförbere4elsen

27 §. (22.7.1991/1052) Vid förberedelsenkan l) ett mål där förlikning är tillåten åvgöras ·genom

tredskodom eller. dorn på de vj.llkor som närnris i 12 k~p. eller genom do:r_n till den del käromålet har ined- glvits eller käranden b,ar eftergivit sin talan, ·· ·

2) förlikning fastställas eller · .. · . 3) käromålet avvisas. . Särskilda stadganden om när ett mål skall_ avgöras

genom tredskodom eller dorn och när käromålet skall tVvisas på grund av stämningsansökan eller ett skrift- lgt svaromål finns i 6, l3 och 14§§.

1385 Pr '1 Överföring till huvudförhandling ·

28 §. (22.7.1991/1052) När de omständigheter som nämns i 19 § har retts ut vid förberedelsen eller när det av andra skäl inte längre är ändarnålsenligt att fortsätta denna, skall dornstolen förklara den avslutad samt överföra målet till huvudförhandling. Dornstolen skall fastställa en tidpunkt för huvudförhandlingen och kalla partema till den så som 11 kap. stadgar. Par- tema skall beredas tillfälle att yttra sig om tiden för huvudförhandlingen; om detta är m?jligt utan olägen- het. .. · , · . .: .

I samband med kallelsen skall partema undep-åttas Om den påföljd som stadgas i l2 kap. för den händelse att en part inte inställer sig vid.domstolen..Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var huvudförhandlingen hålls. · , : . .

Om en part eller hans lagliga företrädare personli- gen skall vara närvarande. vid huvudförhandlingen och det av hans beteende kan slutas att han inte korn- rner att följa uppmaningen, får dornstolen besl_uta att han skall hämtas till förhandlingen. ,

29 §. (223.1991/10?2~ Om en part vid huvudför.: handlingen vill lägga fram ett bevis som han inte har uppgett vid förberedelsen, skall han utan dröjsmål till- kännage dornstolen detta qch samtidigt meddela vad som skall styrkas med beviset och orsaken till att han inte har lagt fram det vid förberedelsen. . · .. .

30 §. (22.7.1991/1052) För att behandla en fråga som får avgöras separat kan huvudförhandling sättas ut även om förberedelsen inte än:nu har avslutats till övriga delar. På samma sätt kan förfaras också när det gäller en rättegångsfråga.

6 kap. Huvudförhandling i tvisternål (22.7.1991/1052) •

Huvudförh~ndling . . . . ' .

, l §. (22.7.199111052) Den dornare som har lett förberedelsen av målet skall vara ordförande eller le- damot i dornstolen vid huvudförhandlingen, om det inte finns något hinder.

Om dornstolen på grund av bristande dornförhet måste ta in en ny medlem under pågående huvudför- handling, skall en ny huvudförhandling hållas.

Då målet behandlas av en dornstol som är samrnan- satt enligt 2 kap. 3 §,behöver inte ny huvudförhand- ling hållas om den nya medlemmen har varit närva- rande under hela huvudförhandlingen. . 2. §. (22.7.1991/1052) Vid huvudförhandlingen

skall i ordningsföljd · · l) käranden framställa sina yrkanden pch grunder-

na för dem, 2) svaranden meddela om han medger eller bestri-

der käromålet, 3) p(l.rtema i tur och ordning närmare motivera sin

uppfattning och yttra sig om de grunder som motpar- ten har anfört, , ·

.4) bevis .upptas och 5) partema slutföra sin talan. . Parterna skall förhöras i bevissyfte innan någon an-

nan muntlig bevisning upptas i den fråga som förhöret gäller. . .·

Avvikelse från ordningsf0ljden enligt-± och2mom.-- får ske, om det finns särskilda skäl.

~----------------~-----------=~~------~~--------~--------~--------------------------~1

1386

När huvudförhandlingen inleds skall domstolen vid behov i korthet redogöra för tvisteläget.

2a §. (28~6.1993/595) Domstolen skall övervaka att ~larhet och ordning iakttas i behandlingen av må- let. Doms'tolen kan också hesluta att fristående frågor i målet eller fristående delar av det skall behandlas separat... " . .. .

Domstölen skall också överVaka att· målet blir grundligt behandlat och att sådant som inte hör till målet inte inblan~s i det. Om en parts framställning befinns vara oklar eller ofullständig, skall domstolen ställa honom de frågor som behövs för att klarlägga

·.tvistepunkterna. 3 §·. (22.7.1991/1052) Huvudförhandhugen är

muntlig: En part får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen eller i övrigt framställa saken skriftligt. · · · · - En part får dock ur en handling läsa upp siit yrkan- de, direkta hänvisningar till _rättspraxis och den juri- diska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal· tekniska uppgifter och sifferupp- gifter, och som är svåra attförstå om de läggs fram en- dast muntligen. Dessutom får han använda anteck- ningar till stöd för mirinet. .

4 §.' (22.7.1991/1052) Den utsaga so:in en part har avgivit vid förberedelsen får inte läsas upp. Om en part

· vid huvudförhandlingenavviker från vad han har ytt- rat vid förberedelsen eller förklarar att han inte kan el- ler vill yttra någonting i saken, skall domstolen på ba- sis av handlingama redogöra för vad parten har yttrat vid förberedelsen. · ·

Om huvudförhandlingen hålls utan att en part är närvarande, skall domstolen på basis av handlingama till behövliga delar redogöra för vad den frånvarande parten ha:dagt fram i saken: . · · · i ·

5 §. (22.7.1991/1052)-Målet skall vid huvudför- handlingen behandlas i ett sammanhang.

Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, får sammanträdet avbrytas. Sammanträdet skall öm lij.öjligt fortsättas urider dagar som följer på vara!l- dra. Ar detta inte'möjligt, skall.målet behandlas under minst tre vardagar i veckan, om ·inte behandlingen uppskjuts med stöd av 10 §. · · · · · ·

l ett.omfattande och svårt mål kan huviidförhand- lirigen avbrytas för högst tre vardagar för att partema skall kunna förbereda sig för att slutföra sin talan

· rimntligeri enligt 2 § l room: .5 punkten. · · · ·' · ~- 6 §; (22.7.1991/10?2) Nät. huvudförhandling-en

inleds skall domstolen utreda om målet kan 'tas upp till slutlig behandling~ · ' : . · . . . · '. ·:· ' ·. · Huvudförhandlingen får inte inledas samt skäll in- ställas och utsättas till en annan dag, om .. : ... ' : ,.:c · l)' 'en part som personligen skall vara närvarande

har uteblivit, · .. ,·-: · ·2) någon annan vars personliga närvaro är nödvän-

dig har uteblivit, eller om ·· · . 3) d~t finns nå~ot annat hinder för att ta upp målet

t1ll·sluthg behandling. · · . . . · ··· :< 7 §. (22.7.1991/1052) Huvudförhandlingen får

inledas fastän det föreligger ett hinder som nämns i 6 § 2 room., om det finns skäl att anta att behandlingen av !llålet inte behöver skjutas upp trots hindret. ·

Aven om handläggningen måste skjutas upp med stöd av lO§ får huvudförhandlingen inledas trots hin- dret; om det kan antas .att ny huvudförhandling inte behöver hållas av det skäl soni ange5 i 11 § och upp-

Rättegångsbalk kap. 6

skovet inte medför någon olägenhet för behandlingen av målet. · . .

8 §. (22.7.1991/1052) Har den som skall höras in- funnit sig, får domstolen trots att huvudförhandlingen har inställts ta upp muntlig bevisning, om det kan an- tas att ·

l) bevisningen inte behöver eller kan tas upp på nytt vid huvudförhandlingen, eller

2) den som skall höras inte kan inställa sig vid huvudförhandlingen utan sådana kostnader eller olä- genheter som inte står i rimlig proportion till bevis- ningens betydelse.

Sker bevisupptagning med stöd av l room., får må- let även behandlas till övriga delar om det är synner- ligen viktigt för bevisupptagningen. .

9 §. (22.7.1991/1052) l ett mål där förlikning är tillåten får en part inte vid huvudförhandlingen åbe- ropa en omständighet eller ett bevis som han inte har åberopat vid förberedelsen, om inte parten gör sanno- likt att hans förfarande har en giltig orsak.

lO §. (22.7.1991/1052) Har huvudförhandlingen inletts, får den uppskjutas endast om

l) den har inletts med stöd av 7§, '. ,2) domstolen har fått kännedom om ett nytt viktigt bevis som kan tas upp först senare, eller om · . 3) det på grund av en oförutsebar omständighet eller av någon annan viktig anledning är nödvändigt. ·..Då huvudförhandlingen skjuts upp skall domstolen

. samtidigt bestämma när behandlingen av målet skall fortsätta och meddela partema vilken påföljden enligt 12 kap. är av att en. part uteblir från förhandlingen. . Il §. ·(22.7.1991/1052) pm huvudförhandlingen

har uppskjutits en eller flera gånger med mer än sam- I:'.nl~gt 1:4 dagar,_skall en ny huvudförha~dling hål-

Även oin målet har varit uppskjutet mer än 14 dagar behöver ingen ny huvudförhandling hållas, om det med hänsyn. till målets art av särskilda skäl anses OI1.Öc digt och om det kan anses att huvudförhandlingert hår hållits i ett sammanhang trots uppskovet och avbrot- · tet. En ny huvudförhandling skall dock alltid hållas när huvudförhandlingen har uppskjutits mer än sam- manlagt 45 dagar. ,_:, . · · · . . · .· ·. :

12 §. (22.7.1991/1052) Vid en ny huvudförhand- ling skall målet behandlas på nytt. Bevisning som har upptagits tidigare skall upptas på nytt till den del detta anses ha betydelse för målet och det inte finns något hinder för bevisupptagningel'l:, .I övriga fall skall dom- stolen i behövlig omfattning ta del av bevisningen på basis av rättegångsmaterialet från den tidigare huVud- förhandlingen.

13 §. (22.7.1991/1052) Domstolen kan besluta att målet eller en del av det skall förberedas på nytt för huvudförhandling samt meddela närmare föreskrifter om förberedelsen. ·' · . 14' §. (22.7.1991/1052) om:_domstolen sedan hu-

Vudförhandlingen har avslutats ·anser det nödvändigt att komplettera behandlingen av någon enskild fråga innan målet avgörs och om den fråga som komplette- ringen gäller är enkel eller av liten betydelse, får dom- stolen komplettera behandling~n genom att begära en skriftlig utsaga av parterna, I övriga fall kan behand- lingen kompletteras genom att en fortsatt eller ny hu- vudförhandling hålls i målet. .

Rät

r: eller orne bere ta ir: träd·

Sz har5

H håll< dom vid l

l: som allt < bere ann<

H ling skju hane vara

Ä' 1sam,

än l inte särsl lirigt vet. då d har där c slut<

Pi graf

7 Se l

lika ten i ranc det över tyra: mot med ford

Se

·-de fö ar:

. dt br så E

dE fö dl ni in rä l' 2

att< mot

""', ' . . ~ . ' ' ~ . ~ - - - -- - - - - - ~ (,., j ~ - ~ • ... • - ....

,·

lk kap. 6

landlingen

11 höras in- landlingen iet kan an-

cas upp på

lla sig vid :r eller olä- ( till bevis-

m., fårmå- är synner-

rlikning är ingen åbe-

..an inte har gör sanne-

J.andlingen

nytt viktigt n tständighet sdvändigt. domstolen målet skall jden enligt 1dlingen. 1a;ndlingen 1er än sam- rtdling hål-

in 14 dagar as, om det anses onö- ilingen har Kh avbrot- 1lltid hållas 1er än sarn-

Jdförhand- ag som har ~n del detta ·l.nns något skall dorn- srringen på are huvud-

. besluta a_tt på nytt for föreskrifter

1 sedan ~ll~ nödvänd1g 1skild fråga.

wkomplet ;e, får dolll; et begära d- an behafltl' dler nY h

Rättegångsbalk kap. 7

Huvudförhandling i samband medförberedelsen

15 §. (22.7.1991/1052) Om parterna ,samtycker eller saken är klar, kan huvudförhandlingen hållas omedelbart i samband med det sammanträde där för- beredelsen har konstaterats vara avslutad eller, då det- ta inte är möjligt, inom 14 dagar från detta samman- träde.

Sammanträdet kan hållas på den ort där domstolen har sitt kansli äveh om kansliet finns utom domkretsen.

16 §. (22.7.1991/1052) Huvudförhandling får hållas i samband med förberedelsen endast om den domare som har lett förberedelsen är domare också vid huvudförhandlingen. . .

17 §. (28.6.1993/595) Vid en huvudförhandling som hålls i samband med beredningen skall beaktas allt det som hår ägt rum vid den sista muntliga för- beredelsen, om inte domstolen bestämmer .något annat. · . . .

18 §. (22.7.199111052) Har den huvudförhand- ling som skall hållas i samband med förberedelsen skjutits upp en eller flera gånger, skall ny huvudför- handling hållas i målet om uppskovet sammanlagt har varat mer än 14 dagar. ..

Även om den huvudförhandling som skall hållas i samband med förberedelsen har varit uppskjuten mer än 14 dagar behöver en ny huvudförhandling dock inte hållas,. såvida det med hänsyn till målets art av särskilda skäl anses onödigt och om huvudförhand- lingen kan anses ha pågått utan avbrott trots uppsko- vet. En ny huvudförhandling skall dock alltid hållas då det på grund av att behandlingen har skjutits upp har förlöpt mera än 45 dagar från det sammanträde där den muntliga förberedelsen konstaterades vara av- . slutad.· ··

På denhuvudförhandling som avses i denna para- graf skall15-17§§ inte tillämpas.

7 kap. o~ säkringsåtgärder (22.7.199111065) Se L om företagssanering § 23, Pr 40. · l §. (22.7.1991/1065) Om sökanden visar sanno-

lika skäl för att han har en fordran för vilken motpar- ten kan åläggas betalningsskyldighet genörn ett avgö- rande enligt 3 kap. l§ l room. utsökningslagen och ~et är fara för att motparten gömmer, förstör eller overlåter sin egendom eller gör något annat som även- tyrar sökandens fordran, får domstolen bestämma att tnotpartens· lösa. eller fasta egendom skall beläggas tnfed kvarstad i den utsträckning som behövs för att ordran skall kunna säkerställas.

Se UL 7:12, Pr 47. _ . En ansökan om kvarstad hade gjorts för att säkerställa en ska-

~eständsfordran. Kravet på att sökanden skulle visa sannolika skäl for sin fordran ansågs uppfyllt genom att gärningen, skadan och ansvarsgrunden hade individualiserats så, att fordran i ljuset av den företedda bevisningen eller rättsligt inte kunde anses uppen-

. bart ogrundad. Kravet på att fara för skingring skulle föreligga an- sågs. uppfyllt då faran inte var synnerligen osannolik. HD 1994:132.

En ansökan om. kvarstad hade gjorts för att säkerställa en ska- tes~ndsfordran. Kravet på att sökanden skulle visa sannoli~a s~l or sm fordran ansågs uppfyllt förutom genom att fordran mdlVl- d~aliserats, genom att fordran inte i ljuset·av den företedda bevis- ~ln?en eller rättsligt kunde anses uppenbart ogrundad. De gjorda U:vandningarna, som skulle granskas närmare först i skadestånds- rälttegången; visade inte att fordran var uppenbart ogrundad. HD 994:133. .

at 2 §. (22.7.1991/1065) Det får också bestämma~ tttt ett föremål eller viss annan egendom som finns 1

atpartens besittning skall beläggas med kvarstad,

1387 Pr 1 om sökanden visar sannolika skäl för att han har bätt- re rätt till föremålet eller egendomen och denna rätt kan styrkas genom ett avgörande enligt 3 kap. l§ l mom. utsökningslagen och om det är fara-för att mot- parten gömmer, förstör eller överlåter föremålet eller egendomen eller gör något annat som kan äventyra sökandens rätt. ·

Se UL 7:12, Pr 47. 3 §. (22.7.1991/1065) Om sökanden visar sanno-

lika skäl för att han har någon annan rätt gentemot motparten än vad som nämns i l eller 2 § och den kan styrkas genom ett avgörande enligt 3 kap.1 § 1 mom. utsökningslagen, och om det är fara för att motparten genom att göra, påbörja eller underlåta något eller på något annat sätt förhindrar eller försvagar sökandens möjligheter att göra sin rätt gällande eller väsentligen minskar dess värde eller betydelse, får domstolen ..

l) vid vite förbjuda motparten att göra eller påbör- ja något, ·

2) vid vite förelägga motparten att göra något, 3) berättiga sökanden att göra eller låta göra något, 4) bestämma att motparten tillhörig egendom skall

överlämnas i en sysslomans besittning och förvalt- ning, eller · · . · : ·

5) bestämma om andra åtgärder som behövs för att trygga sökandens rätt. · · -' .···

När domstolen beslutar om att meddela ett sådant förbud eller en sådan föreskrift som avses i l inom. skall den fästa uppmärksamhet vid att motparten iJ1te orsakas oskäligt men i förhållande till det intresse so!ll skall tryggas. · ·

Se UL 7:9 och 12, Pr 47. 4 §. (22.7.1991/1065) Om säkringsåtgärder enligt

detta k3;pitel beslutar de allmänna domstolarna på an- sökan. Arenden som avser säkringsåtgärder behandlas av den domstol där rättegången i den huvudsak som gäller sökandens yrkande eller rättighet är anhängig. Har behandlingen av huvudsaken avslutats och har den tid inom vilken ändring skall sökas eller svaromål ges inte löpt ut, skall ärendet som gäller säkringsåtgär- den behandlas av den dömstol som senast beh~ndlade huvudsaken. Om en rättegång inte är anhängig, av- görs frågan om behörig domstol enligt lO kap.

Är en allmän domstol inte behörig att behandla en huvudsak som avses i l mom., fattas beslut om säk- ringsåtgärden av tingsrätten på motpartens hemort el- ler på den ort där egendomen eller en betydande del av den finns eller där syftet med säkringsåtgärden an- nars kan nås.

5 §. (22.7.1991/1065) Ansökan om en säkringsåt- gärd skall göras skriftligen. Om åtgärden hänför si~ till en anhängig rättegång, får ansökan göras munthgen vid det sammanträde där huvudsaken behandlas. An- sökan skall behandlas i brådskande ordning. ·.

En ansökan får inte godkännas utan att_motparten har getts tillfälle att bli hörd. Om"'det finns risk för.att avsikten med säkringsåtgärden annars äventyras, får domstolen dock på begäran av sökanden meddela ett interimistiskt beslut om säkringsåtgärden utan att ge motparten tillfälle att bli hörd. Beslutet gäller tills nå- got annat bestäms. · · .·

I övrigt skall vid behandlingen av arenden som gäl- ler säkringsåtgärder i tillämpliga delar iaktt~s vad ~om stadgas om behandling av en fråga som galler ratte- gång.

Se UL 7:4, Pr47.

--~------.~--~--

1 l

·pr 1 1388 6 §. {22.7.1991/1065) Närenansökanenligt5 §l

mom. har bifallits skall sökanden inom en månad från det beslutet gavs väcka talan i huvudsaken vid dom- stol eller få huvudsaken prövad genom ett annat för- farande som enligt 3 kap. l§ l mom. utsökningslagen · kan leda till ett verkställbart beslut. Om en säkrings- åtgärd för att garantera en fordran gäller en fastighet som utgör pant för sökandens fordran som inte har förfallit till betalning, räknas den frist som nämns i detta moment från förfallodagen. Har talan inte väckts eller ärendet inte anhängiggjorts inom utsatt tid eller avskrivs detta återkallas säkringsåtgärden enligt 7 kap. l3 §utsökningslagen. · · . ·

Om en skiljedom av skäl som är oberoende av sö- kanden inte har kunnat meddelas eller om skiljedo- men är ogiltig eller upphävs, skall talan väckas eller ärendet anhängiggöras vid det äventyr som nämns i l mom. inom en månad efter att sökanden har fått vet- skap om hindret för skiljemannaförfarandet eller om att en myndighet har konstaterat att skiljedomen är ogiltig eller, ifall skiljedomen upphävs, ~nom en må- nad efter att domstolens beslut har vunmt laga kraft.

När domstolen bifaller en ansökan om en säkrings- åtgärd skall den meddela sökanden hur hari enligt denna paragraf och 7 kap. ll § utsökningslagen skall förfara för att säkringsåtgärden inte skall återkallas.

- Se UL 7:11 och 13, Pr 47. ., 7 §. (22.7.1991/1065) Domstolen kån på ansökan

befria sökanden från att ställa säkerhet enligt 7 kap. 16 § utsökningslagen, om domstolen finner att sökanden inte förmår göra det och om hans rätt k~n anses up- penbart grundad. . . ~ ·

8 §. (22.7.1991/1065) Finns orsaken till att ettbe- slut om en säkringsåtgärd har fattats inte längre, skall

. åtgärden återka~las. . ·· . ·.-·.... ·· ··, ·Om återkallelsen beslutar på yrkande av en part den

do:mstol eller den i 6 § l mom. åsyftade, myndighet som behandlar huvudsaken. Behandlas ht~vudsaken inte av en domstol eller här-nämnd myndighet,· skall den domstol som först har beslutat om säkringsåtgär-:- den på ansökan besluta om återkallelsen. · ·. - :· - Om återkallelse av verkställigheten av beslut om säkringsåtgärder genom beslut av en utmätningsman stadgas i. 7 kap. l3 §utsökningslagen. ·. ,· ·. · .. _

9 §. (22.7.1991/1065) När en domstol· eller en myndighet som avses i 6 § l mom. avgör huvudsaken skall den samtidigt bestämma hur länge en säkrings- åtgärd s~ll vara i kraft. Om talan förkastas eller avvi- sas, kan det samtidigt bestämmas att säkringsåtgärden återg~r först efter att avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft. Återkallas talan, skall det bestäm- mas att .säkringsåtgärden återgår. . , ' , . . lO §. (22.7.1991/1065) För kostnaderna för vel'k-

ställighet av-en säkringsåtgärd svarar i första hand den som har.ansökt om åtgärden. l sambandmed behand- lingen av huvudsaken avgörs på yrkande av en part vem som slutligt skall stå för kostnaderna föqtnsökan om och verkställighet av säkringsåtgärden.

ll §.. (22.7.1991/1065) En sökande som i onödan har utverkat en säkringsåtgärd skall ersätta motparten den skada som säkringsåtgärden och verkställigheten av den har orsakat honom samt kostnaderna i saken.

-.12 §. (22.7.1991/1065) Talan om kostnadsersätt- ning-enligt 1.0 .§ i.de fall då huvudsaken inte har an- hängiggjorts i enlighet med 6 § l mom. samt ersätt- ning enligt 11 § för skador och kostnader skall väckas

Rättegångsbalk kap. lo

vid den tingsrätt som är behörig att pröva ett käromål som nämns i 6 § eller, om talan inte skall behandlas av en tingsrätt, vid tingsrätten på den ort där motparten skall svara i ett sådant tvistemål eller där säkringsåt- gärden har verkställts. · · .

·Talan om ersättning för skador och kostnader skall vid äventyr av att talerätten går förlorad väckas inorn ett år efter att säkringsåtgärden återkallades eller, orn besvär över beslutet om åtgärden ännu inte har av-

- gjorts, inom ett år efter att ärendet har avgjorts slut- ligt. Käranden skall utan dröjsmål bevisligen under- rätta utmätningsmannen om att talan har väckts.

13 §. (22.7.1991/1065) Om beslut som gäller verkställighet och återkallande av verkställighet enligt detta kapitel ·stadgas i 7 kap. utsökningslagen. När domstolen beslutar godkänna en. ansökan om kvar- stad enligt l eller 2 §,kan den vid behov bestämma att viss egendom skall besittas och vårdas av. en sysslö- man samt även i övrigt vid behov meddela närmare fö- reskrifter om verkställigheten när den beslutar om en säkringsåtgärd enligt l, 2 eller 3§. , ..

Vad som stadgas i l mom. gäller i tillämpliga delar också verkställigheten av ett tillfälligt beslu~ om en säkringsåtgärd enligt 5§ 2 mom. .· .. ·

Se UL kap. 7, Pr 47. . . "' "14 §. (22.7.1991/1065) l ett beslut sorri gäller en

säkringsåtgärd kan ändring även sökas särskilt. Sö- kande av ändring förhindrar inte verkställighet, orn inte den domstol som behandlar ändringsansökan för- bjuder eller avbryter den. Om en lägre domstol har av- slagit eller avvisat en ansökan om säkringsåtgärd, får den domstol som behandlar ändringsansökan vid be- hov genast interimistiskt besluta om säkringsåtgärden tills något annat bestäms. ·

Ändring får inte sökas i ett avgörande som gäller en interimistisksäkringsåtgärd. .'. .' · . , · · ,,~ ~

0 :,M,, O .:' O '0 O O • >'••

8 kap. [Om HofrättL .., . . . . . Detta kap. har g~nom L 22.7.1991/lOSlflXtW.~ till

ett nytt kap. 4.. , · · ·· ·

9 kap. Rättegångsskrlfte~,(22,. 7.199 Vl052) '·1 §. (22.7.1991/1052) Öm 'uppgifter, bilagor och underskrifter i en skrivelse som skalllämnas till dom- stolen gäller i tillämpliga delar vad ·som stadgas om stämningsansökan i 5 kap. 2 §. . · · · · 2 §. (22.7.1991/1052) Skall en skrivelse eller-nå-

gon annan handling delges någori, skall parten till handlingen foga de kopior som behövs för delgivningen.

Lämnar en part inte domstolen de kopior som nämns i l morri., skall domstolen se till att handlingen kopieras på partens bekostnad. (28.6.1993/595) . 3 §. (22.7.1991/1052) Stämningsansökningar,

svaromål, skriftliga utsagor som domstolen har begärt och övriga handlingar som en part eller någon annan villlägga fram vid behandlingen av ett tvistemål, eller en handling som han lämnar domstolen för delgivning får tillställas tingsrätten också med posten eller-genom bud. Då skall i tillämpliga delar iakttas lagen om in- sän<4nde av vissa :handlingar till,dorrist~~r (248/65).

Se L om insändande av vissa handlingar till domstolar, Pr 33.

lO kap. Om laga domstol(l2.8.1960/362) · Se L om laga domstol och rättegång. i vissa· fall 27.1\l.1944n36 och F ang. tillämpningen av sagda lag 28.10.1944/737. ·

Rä

1 det per har her goc od: bor ino är::: lan; fim

I vist nin förl kur

1 bor tin~ der:

\ stär där

s A

valtr likt~ tjäno sonl u tve

A Skac ·till f döm

.A seL

A vatp

1 stuv Dets Fon i vis inte! Ado

L strid § 61

L gistr ring. 32 § fasts rätts

L Ha l

A Che

c 21, l

\ gas' arbe § 3C sam· avfa gar. han< å ut

\ ning föra best rens 86 s gat< gen

~kap. lO

~tt käromål :handlas av motparten säkringsät-

nader skall tekas inom :s eller, om 1te har av- gjorts slut- ,sen under- ·äckts. om gäller ghet enligt lagen. När om kvar.:

;tämmaatt en syssla-

tärmare fö- utar om en

phga delar ,lut om en

1 gälle:f en 1rskilt. Sö- lighet, om 1sökan för- ;tol har av- åtgärd, får :an vid be- ~såtgärden

n gäller en

· flyttats till

1052) ilagor och s till dorn- Ladgas om

e eller nå- parten till givningen· )pior som andlinge!l 595) .;ökningar,

·rthar bega :ron anna!l ~mål, eller :lelgivni!lg aer genortl en orn i!l-

. : (248/65)· 1 Jlar, Pr 33·

/362) 6 10.1944113

Rättegångsbalk kap. lO

l §. (11.2.1921/41} Viltman till annan kära, evad det är för gäld eller i annat tvistemål, som rörer dess person, läte då stämma honom till den rätt, därunder han har sitt bo och hemvist. Den, som icke har stadigt hemvist inom Finland, sökes där han finnes eller äger gods inom landet. Vistas finsk man utrikes, må han ock sökas, där han senast var boende i Finland. Med- borgare i främmande stat, som ej äger bo och hemvist inom Finland, må, så vitt ej för medborgare i viss stat är annorlunda särskilt bestämt, sökas å ort inom Fin- land, där han anträffas eller honom tillhörigt gods finnes. · . -. .

Idkar någon å ort, där han ej har sitt bo 'Och hem- vist, jordbruk, fabriksdrift; handel· i Särskilt· försälj- ningsrum eller annan rörelse, må talan föranledd av förbindelse, som ingåtts omedelbart för sådan rörelse, kunna utföras där rörelsen bedrives eller bedrivits.

Tvister emellan arbetsgivare och arbetare eller hus- bonde och tjänare på grund av arbetsavtal, arbetsbe- ting eller tjänstelega må ock instämmas till domstol i den ort, där arbetet utförts eller avtalet .ingåtts.·

Vill den stämda kära till. honom· igen, som låtit stämma, vare han ock skyldig svara vid sarurna rätt, där målen hava gemenskap med varandra.·

Se ABL 16:1, Ha 5. . . ; . Ang. laga domstol i mål rörande personer anställda vid utrikesför-

valtningen, stadgas i F om utrikesförvaltningen§ 103, F 2 (II).Jäm- ~t sagda lagrum svarar tjänsteman· inom utrikesförvaltningen, som gänstgör vid utrikesrepresentationen i tvistemål som rör honom per- sonligen vid rådstuvurätten i Helsingfors. Se äyen F om teknologiska utvecklingscentralen 28.5.1993/467, § 16.. · · ' ' .

Ang. laga domstol för skadeståndstalan mot offentligt samfund se SkadeståndsL 7:4, Ci 35 a; L onf ersättning av· statens medel som ti~l följd av frihetsberövande skallbetalas till o~kyldigt häk~d·eller domd § 5, Ci 35 d. · · · : · · · · • · · · ·

Ang. behörig dom.Stol i ärenden, som gäller saneringsförfarande, se L om företagssanering § 67, Pr 40. . .. . . . . . . ..·

Ang. behörig domstol i ärenden, som gäller skuldsanering för pri- vatpersoner, se L om skuldsanering för privatpersoner·§ 49, Pr 41.

Tvistemål, i vilka Finlands Bank är svarande, handläggas av råd- ~tuvurätten i Helsingfors. Regi. för Finlands Bank§ 34, L lO (Il),- etsarnrna gäller tvistemål, i vilka folkpensionsanstalten är svarande,

Fo~kpensL § 89, S lO. Vid tingsrätten i Helsingfors handläggs jämväl ~ V!ssa fall särskilda ärenden rörande familjerättsliga förhållanden av ~ternationell natur. Se IntfamL §§ 8, 16, 23, 45 och 46, Ci 24; doptionsL § 34, Ci 17. · · . : · Laga domstol i mål, som rör radio- eller televionsutsändning i

5§trid med UpphovsrättsL, är Helsingfors tingsrätt. Se UpphovsrättsL 61, Ci 90. · · · - . Liga domstol i mål om bättre rätt till mönster, om hävande av re-

&lstrenng, om överföring av registreringsansökan .eller av registre- ~g, om mönsterintrång samt om tvångslicens, om rätt som avses i fas§~ mom., om förseelse och ersättning, som avses i 40 §,samt om tå tställelsetalan, som avses i 4 t§, är Helsingfors tingsrätt. Mönster-

ttsL § 43, Ha 14b. · .. . liaLiga domstol i mål som anges i.§ 43 i L om nyttighetsmodellrätt,

14 f, är Helsingfors tingsrätt. , ChAng. dornstol i växel- och checkmål, se VäxelL § 93, Ha 20 och

eckL § 71, Ha 21. . · 21~rn domstol i mål, som bör avdömas enl. Sjölagen, se sagda L kap.'••a 38. &asVad i ~jöL stadgas ang. laga domstol gäller även mål som handläg- ~enl._ SjömansL, Se SjömansL § 88, Ar 9. Enahanda stadgas i Sjö- §30tstldsL § 28, Ar 24 och L om arbetstiden på fartyg i inrikesfartsam •Ar ~4 a i avseende å mål, som handläggas enl. sagda lagar.. Det- ~vrall: galler enl. L om sjömäns semester§ 35, Ar 28 a och Fartygs- gar S L § 29, Ha 41 a i avseende å mål, som handläggs enl. sagda la- h..~d ~ do~k L om begränsning av ftru;k domstols behörighet vid ~ Ut~ggiltng av vissa tvistemål mellan befälhavare och besättning

v· dskt fartyg 30.6.19551343. . ttin ld handläggning vid dornstol av tvister föranledda av tillämp- föra~d av den i Geneve 6.4.1974 ingångna konventionen om en upp- ~ . ekod för linjekonferenser eller lagen om godkännande av vissa t~lnelser i konventionen om en uppförandekod för linjekonfe- 86 s~natnt om tillämpning av konventionen 20.12.1985 FörfS 468/ &at 0 På motsvarande sätt tillämpas vid i 11 kap. sjölagen är stad- &tn i~ bändläggning av sjörättsmåL Finns enligt stadgandena i sjöla-

gen behörig sjörätt, skall talan väckas vid Helsingfors tingsrätt.

1389 Pr ·t Se sagda lag § 13. ·

Talan om ersättning för oljeskada, som kan väckas vid finsk dom- stol, handlägges vid Helsingfors tingsrätt;se L om ansvarighet för ol- jeskador förorsakade av fartyg§ 18, Ha 4lc. .• .

Om laga domstol för talan ang. ansvarighet för luftfartygs fraktfö- rare, se L om luftbefordringsavtal § 30, Ha 49. Se även L om luftfart 25.5.1923/139, § 12, intagen under LuftfartsL § 76, Ha 46..

Laga domstol för talan rörande internationell befordran, se L om vägbefordringsavtal § 42, Ha 37 b.

Om domstol i mål rörande vissa föreningar, se FörenL §§ 42 och 46, Ci 10. . .

Om domstol i vissa inål gällande utländskt försäkringsbolags för- säkringsrörelse i Finland, se L om utländska försäkringsbolags verk- samhet i Finland§ 41, Ha 31. .

. Om dornstol i vissa mål rörande andelslag, se L om andelslag §§ 101 och 127, Ha 8. . . . ·, Om domstol i tvistemål rörande varumärke, se VarumärkesL § 42,

Ha 15. .• . . . : . ' J ••• . Om domstol i tVistemål mellan konsument och näringsidkare,

som drives med stöd av konsumentskyddslagen. se sagda lag 9:1, Ha 19. '

. O.m domstol i vissa mål rörande föJ:så)aingsföreningar, se L om försäkringsföreningar 16:1, Ha 32. . . · · , • . ·

Laga !lomstol i mål, som gäller rätt till firma, förbud mot använd- ning av firma eller hävande av dess registrering samt fastställelse och intrångstalan, är Helsingfors tingsrätt. FirmaL § 28, Ha l b.

Laga domstol i ärenden, som gäller växtförädlarrätt, är Helsingfors tingsrätt, se L om växtförädlarrätt 21.8.19921789, § 38. .

Om laga domstol i fatentmål stadgas i PatentL § 65, Ha 12. Laga ~omstol i må som gäller rätt till kretsmönster eller kränk-

nfug a,v en sådan rätt är Helsingfors tingsrätt. L om ensamrätttill kretsxnönster för integrerade kretsar§ 42, Ha 14 d. : ·

Agai:e av enskild järnväg för allmän samfärdsel må i ~rsättnings­ och fordringsmål, som av järnvägen uppkommit, sökas där han i så- dant mål enl. allmän lag svara bör eller ock vid den lagfartsdomstol, ~om i_anlä&:?nings~llstånd:t för järnvägen bestämts. F ang. enskilda Jernvagar för allman samfardsel § 31, P 34 (II). . ·

Ang. domstol, då åtkomst till enskild järnväg för allmän samfärd- sel klandras och i tvist om giltigheten av ?kedd inteckning däri, se L ang. lagfart och inteckning af enskild jemväg för allmän samfärdsel 15.4.1889, §§ 24 och25. · · . · · ·

·För skada i följd afjernvägsdrift må egare eller innehavfare af jern- väi sökas der skadan skett eller der han är skyldig att svara i ford- rings~ål eller ock viq den lagfart5domstol, som i anläggningstillstån- det för enskild jernväg bestämts. L ang. ansvarighet för skada i följd afjernvägsdrift§lO,Ci41. - ·. ·

Ang. laga· dornstol för talan om fastställan~e och upp~ävande av faderskap, se L om faderskap §§ 28 och 40, C1 16. ·:

Ang. laga domstol för talan om underhållsbidrag till minderårigt barn, se L om underhåll för barn, § 14, Ci 18. · ·Ang.laga domstol för talan som gäller vårdnad om barn eller um- gängesrätt, se Lang. vårdnad om barn och umgängesrätt§ 13, Ci 20.

.Ang. laga domstol för talan som gäller förverkande av släktnamn, se NamnL § 24, Ci l. · · -Talan enl. TrafikförsäkringsL skall föras vid allmän underrätt på den ort, där skadan timat eller där vederbörande försäkringsbolag har sin hemort. TrafikförsäkringsL § 11, Ek 110. · ·

Ang. forum för ersättning enligt patientskadelagen, se Patientska- deL§ 14, Ci 38.

Ang. forum för talan med stöd av.produktansvarslagen, se Produk- tansvarsL § 12, Ci 39. ..

Klander å räkning över borgade varor skall av gäldenären anställas vid den domstol, varest han efter den grund RB 10: l utstakar bort av borgenären för räkningens innehåll sökas. Förkl. 15.1.1806. ·.

Ang. vid vilken domstol ansökning omförsvunnen persons förida- rande för död skall göras, se L om dödförklaring § 4, Ci 8.

Vid vilken dornstol ansökning om dödande av urkund skall göras, se L om dödande av urk-under § 3, Ci 48. Se vidare hänv. vid sagda lag._ . · .

Arende som gäller fastställande av adoption han~ägges vid dom- stolen på den ort, där adoptanten har sin·hemvist..Ar makar gemen- samt adoptanter, skall ärendet handläggas vid dornstolen på den ort, där någondera maken har sin hemvist. AdoptionsL § 29, Ci 17.

Mål som rör meddelande av näringsförbud prövas av den allmän~ na underrätt där konkurs är eller har varit anhängig, L om närings- förbud§ 18, Pr +Sa. · · ·

Ang. laga dornstol i grovmål stadgas i.GruvL §§ 46 och·66, Ek ~~ ~

- Ang. laga dornstol för talan om gottgörelse eru. lagen om. jäm-' ställdhet mellan· kvinnor och män, se nämnda lilg § 12, B 23 a. ·

Ang. arbet.Sdomstolens behörighet, se L om arbetsdomstolen§ l, Ar 15. .

Se även UL 2:3 och 21; 4:10, Pr 47 samt hänv. vid RB 10:14. · Talan ·ang. klander av arvskifte;-kan väckas vid-finsk-domstol om arvlåtaren, ehuru utlänning, stadigvarande varit bosatt i Fin-

1390

land. HD 1925 u I 5, D 1925 s. 45. Enligt de internationellt processrättsliga principer som s~lle

tillämpas i Finland ansågs fordran hos bolag, som har hemort 1 an- nan stat, kunna utsökas i Finland vid domstol på ort, där bo~aget har egendom, men enär icke kärandens oguldna köpeskillmgs- skuld till det ifrågavarande bolaget och ej heller hos magistraten med förbehåll deponerad penningprestation, som delvis motsvara- de denna skuld, kunde anses utgöra sådan egendom vilken grun- dade behörighet för domstol, avvisades käromålet. HD 1972 II 34, D 1972 s. 66.

Enär enligt de internationellt processrättsliga principer, som skulle tillämpas i Finland, hos bolag som hade hemort i annan stat kunde utsökas fordran i Finland vid dom5tolen på den ort, där bo- laget vid käromålets anhängiggörande hade egendom, och då en ostridig, på räkning baserad fordran, som ett danskt bolag B hade hos ett finskt bolag A och vars rättsliga behandling icke var bero- ende av avgörandet i ett fordringsmålsom A anhängiggjort mot B, i sagda fordringsmål var att anse som sådan egendom vilken grun- dade behörighet för domstolen, åteförvisades ovannämnda av de lägre domstolarna avvisade fordringsmål till underrätten. HD 1975 II 80.

Svaranden, som efter stämningens delgivande erhållit bo och hemvist i annan kommun, ansågs icke efter därom gjord invänd- ning vara skyldig att träda i svaromål vid underrätten i den ort, va- rifrån han flyttat. HD 1941 II 124, D 1941 s. 82. Så även HD 1931 II 312. . . . . Då käromålet angick fordran på grund av skogsavverkning- skontrakt, var underrätten i den ort, där svaranden hade bo och hemvist, behörig domstoL HD 1939 II 269. ··

Då gäldenär väcker negativ fastställelsetalan, skall målethand- läggas vid den domstol, som hade varit behörig för fullgörelsetalan mot honom. HD 1964 II 21, D 1964 s. 66 och Lm 1964 s: 631.

Domstol var med stöd av RB lO: l, mom. 4 behörig ~tt pröva genkäromål, fastän stätiming 'inte uttagits till huvudkäromålets första rättegångstillfälle. HD 1980 12.

· Fråga därom, huruvida arbetsgivares förfarande stred mot kollektivavtal, skulle handläggas av arbetsdomstolen. HD 1961 II· 10~ . .. . . .

Talan angående en generell pantsättningsförpliktelse, som av- getts direkt till en banks filialkontor på annan ort än huvudkonto~ ret och som utgjorde säkerhet för ett lån som lyfts på filialkontoret, kunde med stöd av RB 10:1 mom. 2 föras vid domstolen på den{)rt där filialkontoret var beläget. HD 1982 II 196. ..- ·

Forum v:\d negativ fastställelsetalan utgör vid fråga om allmånt forum kärandens forum generale. HD 1932 I 66. ·. . .

Talan, som gällde ersättande av skada på byggnad hörande till fastighet, kunde inte föras vid svarandens he~~stf~ru~. Målet överfördes med stöd av RB 10:29 mom. l ex ofhcw ull ratt dom- stoL HD 1965 II 32.

Av A, som hade sålt bostadsaktier vilka berättigade till innehav · av en radhuslägenhet, yrkades skadestånd på grund av att han efter köpslutet men innan besittningen tilllägenheten överläts hade av- lägsnat tilllägenheten hörande buskar och planteringar och därvid också förstört gräsmattan på den del av gårdsplanen som anslöt sig till lägenheten. Laga domstol för käromålet var domstolen på A:s hemort. HD 1989:148.

För ett aktiebolags räkning hade beställts varor innan det hade registreras. Varuleverantören väckte en fordringstalan mot- den person som hade gjort beställningen vid den domstol inom vars domkrets det bolag som skulle bildas uppgavs ha bedrivit affärs- verksamhet. Talan avvisades eftersom personen i fråga inte enligt lO kap. l §rättegångsbalken var skyldig att svara vid denna dom- stol i ett fordringsmål som gällde honom..HD 1991:132. · ·

Finska medborgaren A hade anställts av främmande staten B:s ambassad i'Helsingfors som sekreterare och translator. Till följd av B:s immunitet var en finsk domstol inte behörig att pröva en av A mot B förd talan rörande avtalsbrott. HD 1993:120. 2 §. (5.2.1965/45) Yppas tvist om arv, testamente

eller bidrag, som skall utgå enligt 8 kap. ärvdabalken, eller, därest den döde var gift, om avvittring mellan ar- vinge och efterlevande maken, eller sökes eljest delä- gare i den dödes bo i sak, som rör boet, lyde målet un- der den rätt, varunder den döde haft sitt bo och hem- vist. Samma rätt tillhöre ock fråga om utfyllnad av lag- lott, qouppteckning, bringande i kraft av arvinges eller testamentstagares rätt, arvskifte eller klander därav, förvaltning av dödsbo eller avträdande av boets egen- dom till konkurs.

Uppkommer i annat fall än ovan sägs tvist om av- vittring mellan makar, döme därom rätten på den ort,

Rättegångsbalk kap. lO

där mannen har sitt hemvist, eller, om han ej är bosatt i Finland, där hustrun bor.

Finnes i mål, som i denna paragraf nämnas, ej be- hörig domstol efter vad nu är sagt, skall målet uppta- gas av [rådstuvu]rätten i Helsingfors.

slutstadgandet i L 5.2.1965/45 lyder: · . . Denna lag träder i kraft den l januari 1966. Vad i 2 §,i den lydelse lagrummet hade före den l januari 1930, är stadgat om laga domstol i mål, som gälla undanskiftande av egendom eller boskillnad, skall fortfarande lända till efterrättelse i fråga om makar, på vilkas egen- domsförhållande före sagda dag gällande lag äger tillämpning.

2 §lydde i den lag, som var gällande före 1.1.1930: [2 §. Yppar sig tvist som arf, eller then dodas yttersta vilja; eller

kräfves gäld efter then, som död är; döme thet then Rätt å landet eller i staden, ther then döde bodt, eller sin tienst haft, äntå at artvingame under annan Rätt bo, eller lyda, eller godset emellan sig skift hafva. Tränger enka, ·at öfverlåta til Borgenärerna alt thet i boet är, eller skil- ja sin lott ifrån mannens; söke Rätten i then ort, ther mannen bodt, eller sin tienst haft. Vilja artvingar sig urarfva giöra; lite then Rätt til, ther under han lydt, som ärfvas skulle.] ·

Ang. domstol i mål rörande konkurs, offentlig stämning samt ack- ord, se KS, Pr 39; PreskF, Ci 46.

Behörig domstol enligt RB 10:2 var vid ändring av den judiciella indelningen den domstol, till vars domkrets kommun, lägenhet, lägenhetsdel eller område där den avlidne haft sitt bo och hemvist överförts. HD 1983 I l.

Finsk domstol är icke behörig att pröva giltigheten av testa- mente, som upprättats av i utlandet avliden utlänning. HD 1942II 182, Lm 1943 s. 196.

Utseende av medförmyndare för minderårig på grund av för- ordnande i testamente ankommer på den domstol, under vilken barnets förmynderskap lyder. HD 1960 II 11, D 1960 s. 38.

I RB.kap. 10 § 2 mom. 2 avsedd domstol är allenabehörig att föror_dna förrättningsman för verkställande av avvittring mellan makar. HD 1973 II 81 (omr.), D 1974 s. 11.

Käranden yrkade med stöd ay 17 kap. l eller 2 § ärvdabalken att en gåva av lösöre skulle förklaras ogiltig och att gåvan skulle återbäras till dödsboet. Talan kunde föras vid domstolen på sva-

. randens hemort. HD 1991:48. · · 3 § har upphävts geriorri L 5.2.1965/4?. · 4 §. Vil någon kära till then, som förmyndare va-

rit, om redo för arf sitt;· stånde honom fritt at giöra thet; antingen ther hansbo var, som ärfd är, och fqr- myndaren thet förmynderskap sig åtog, eller ther för- myndaren bor. Then något är förtrodt till förvaltning, svare han, eller thes arfvingar om han död är, ther han godset förvaltadt och förestådt:

Se L om andelslag §§ 101 och 127, Ha 8. . 5 §. (27.4.1868) Kommer tvist i handel emellan

kiöparen och säljaren i staden? tå markriad är, eller el- jest, och klagas thet genast; döme thet Rätten, ther handelen skedt. Ej må någor sedan stemmas ifrån hemvist sitt, utan han i staden kommer, ther handelen skedde. Om skuld, then gäst giör för kost, huslego, och annat sitt tarf, vare lag samma. Ther tvist varder om upsägning, och flyttning ur hus, som i staden hyr- de äro; dömme derom Rätten i samma stad. ·

Se L om rättegången i hyresmål § 3, Ci 56. Talan rörande hyresfordran, som angår bostadslägenhet, skall

föras vid domstolen i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1931 I 2. . .

6 §. Varder tvist om gäld, then flere giordt, och ut- fäst, at en för alla och alle för en betala; hafve borgenär våld, at söka hvilkenthera af them han vil, ther then samme bo.r. Hafva the sig til betalning ej så forbundit, och yppar sig tvist om skuldens richtighet, eller hvartheras del theri; äge ock borgenär macht at stem- ma them alla in, ther enthera af them bor: och gånge äntå med betalning, som i [4. Cap. 12. §. Utsöknings Balken] skils. Bolagsmän sökes, ther bolaget är.

Lang. införande av lagen om·skuldebrev§ 3, Ci 43, stadgar, a_tt vad i RB 10: 6 är stadgat om gäldenärer och löftesmän, som iklättsig ansvarighet en för alla och alla för en, skall äga tillämpning jämväl, då sådan ansvarighet eljest åligger flere, som gemer~::-.mt åtagit sig betal- ningsskyldigheL ·

Jfr L om skuldebrev§ 2, Ci 42 och L img. införande av lagen o!ll

Rätt

skulde väg för

7 ~ och k ställe hörer

On rättsf< (25.4

7a svarm av de1 tidigt en do att av; nämn

Ett rornål den d· len är mOll(

2mor käron

8 § privat av der straff stol är doms t

Dm anledr överft yrkan' ning c isaml: utredr övrige genon· förkas

SeR: 9 § 10

tenska tenska någon

Har ärendE giltigb

Tal::: under: stolen vist. 1 som h: avtal,' tal sk mom.

10a 11

mål, s domst hörig< eller u om ko Dock skilda stu]vu

~ap. lO

ir bosatt

s, ej be- t uppta-

len lydelse ~a dornstol lnad, skall .lkas egen- ing.

vilja; eller andet eller rfvingame .k.ift hafva. , eller skil- men bodt, en Rätt til,

:samt. ack-

.1 judiciella , läge~het, ~h hemvist

n av testa- m 1942 n .nd av för- .der vilken ;, 38. ·)ehörig att .ng .mellan

Ydabalken van skulle en på sva-

dare va- at giöra och för- ther för- raltning, therhan

emellan . eller el- .en, ther 1as ifrån landelen huslego, ;t varder den hyr-

nhet skall . HD,1931

, och ut- )Orgenär her then ·rbundit, et, eller at ste:rn-

2h gånge ;öknings är. ;tadgar, att :n iklätt sig ;jämväl, di tt sig bewl-

,·lagen oJl)

Råttegångsbalk kap. lO

skuldebrev§ 4, Ci 43; Lang.' lagfart och inteckning af enskild jem- väg för allmän samfärdsell5.4.1889, §§ 24 och 25.

7 §. Äro två eller flere delachtige i tvistemål ett, och kan thet ej väl utrönas, utan the alle tillika å ett ställe svara; söke käranden then Rätt, hvarunder han hörer, som saken förnämligast angår.

Om laga domstol i mål, som avse vissa samägande- rättsförhållanden, gäller vad därom särskilt stadgas. (25.4.1958/182)

7a §. (22.7.1991/1052) Väcks käromål mot olika svarande, kan de alla prövas av den domstol där någon av dem är skyldig att svara, om käromålen väcks sam- tidigt och stöder sig på väsentligen samma grund. Vid en domstol som avses i 11 § kan dock ingen förpliktas att avge svaromål som inte är bunden av ett avtal som nämns i paragrafen. ·

Ett genkäromål som nämns i 18 kap. 3 § och ett kä- romål som nämns i 18 kap. 4 och 5 §§ skall prövas av den domstol där huvudkäromålet har väckts. Domsto- len är behörig att pröva ett käromål som avses i detta moment också om det av skäl som anges i 18 kap. 7 § 2 mom. inte behandlas i samma rättegång som huvud- käromålet.

8 §. (14.1.1972/21) Talan, som uteslutande gäller privaträttsligt anspråk med anledning av brott, prövas av den domstol, som är eller varit behörig att ådöma straff för ifrågavarande brott eller, om behörig dom- stol är allmän underrätt, även av i l § l mom. nämnd domstol.

Domstol, där talan om privaträttsligt anspråk med anledning av brott är anhängig, äger befogenhet att överföra käromålet till domstol i samma instans, där yrkande på straff eller förverkningspåföljd med anled- ~ing av samma brott är anhängigt, ~ör att hand~äggas 1 samband med brottmålet, då detta 1 anseende ull den utredning, som skall företes, samt kostnaderna och övriga omständigheter prövas lämpligt. I beslut, vari- genom käromål överförts eller yrkande om överföring förkastats, må ändring icke sökas. · ·

SeRB 14:9. 9 ·§ har upphävts genom L 13.6.1929/240. 10 §. (16.4.1987/412) Ett ärende som gäller äk-

tenskapsskillnad, samlevnadens upphörande eller äk- tenskaps giltighet prövas av domstolen på den ort där någondera maken har sitt hemvist. _ Har ingendera maken hemvist i Finland, prövas ett arende som gäller äktenskapsskillnad eller äktenskaps giltighet av Helsingfors [rådstuvu]rätt.

Talan som gäller förpliktande av en ·make att betala underhållsbidrag till den andra skall väckas vid dom- s~olen på den ort där någondera maken har sitt hem- VJ.st. Talan, som gäller ändring av underhållsbidrag som har fastställts genom domstols utslag eller genom avtal, och talan som gäller giltigheten av ett sådant av- tarnl skall väckas vid den d~mstol som anges i· l § l

om. · lOa § har upphävts genom L 16.4.1987/412. ,11 §. (13.6.1929/240) Förena sig partema itviste-

tnål, som .hör till allmän underrätt, om annan sådan d~~tol än.ovan i detta kapitel är sagd, vare den be- hong att handlägga saken, där målet ej angår fastighet ~Uer utmätning av fast ellet lös egendom, eller fråga är bmkonkurs eller mål, som i 2 [3,] 4 eller lO§ nämnes. sk~lk må häradsrätt ej upptaga tvist, som enligt sär-

11da stadganden kan behandlas endast vid [råd~ stu VUrätt.

1391 Pr t Avtal om laga domstol i tvistemål skall skriftligen

upprättas_ och domstolen samt själva saken däri noga utsättas. Ar mål, varom sådant avtal får av parterna in- gås, instämt till annan underrätt än lag i allmänhet. stadgar, vare det, ändock att avtal ej skett, där hand-: lagt, om den stämde tillstädeskommit och icke, innan han begyrlt i huvudsaken svara, invänder, att saken ej hör till den domstol.

L 13.6.19291240 trädde i kraft 1.1.1930 och skall jämlikt dess slutstadgande före sagda dag gällllnde bestämmelser om laga dornstol i mål ang. undanskiftande av egendom eller boskillnad fortfarande lända till efterrrättelse beträffande makar, å vilkas förmögenhetsför- hållanden före 1.1.1930 gällande lag är tillämplig.

Denna § lydde tidigare: . . , . . [11 §. (14.8.1901) Förena sig parteme i tvistemål, som här till all-

män underrätt,om annan sådan dornstol än nu är sagd, vare den be- hörig att handlägga saken, der målet ej angår fastighet eller utmätning af fast eller lös egendom, eller ock konkurs eller boskillnad eller de mål, som i 2, 3 och 4 §§ nämnda äro. Dock må häradsrätt ej upptaga tvist, som enligt särskilda stadganden kan behandlas endast vid råd- stufvurätt.

Aftal om laga domstol i tvistemål skall skriftl!gen upprättas och dornstolen samt sjelfva saken deri noga utsättas. Ar mål, hvarom så- dant aftal får .af parteme ingås, instämdt till annan underrätt än lag i allmänhet stadgar, vare det, ändock att aftal ej skett, der handlagdt, om den stämde tillstädeskommit och icke, innan han begynt i huf- vudsaken svara, invänder att saken ej till den dornstol hörer.)

Ej må finsk medborgare dömas av annan dornstol än den, under vilken han enligt lllg hör. RF § 13, A l. · ·

Se L om rättegången i hyresmål § 3, Ci 56. . . Se L om skiljeförfarande § l, Pr 46; SjöL 21:6; Ha 38; L om luft-

befordringsavtal § 39, Ha 49. 12 §. Thet som af någon hufvudsak flyter, såsom

skadestånd och rättegångs kostnad, ·med mera, ther å man sig förbehållit at särskilt kära, dömes i then Rätt, som i huvudsaken dömdt.

SeRB 14:8 och 9. 13 §. (22.7.1991/1052) De'n domstol vid vilken

talan har väckts förblir behörig även om de omstän- digheter som behörigheten grundar sig på förändras efter att talan väcktes. •. · ·.. ·

14 §. Tvista män om jord och gods å landet, 'ehvad thet är om äganderätt, besittning ·och nyttjande, miss- bygnad, vanhäfd, afrad, bolstacia skiäl, eller åverkan; thet skal alt dömasafthen Rätt, ther jorden ligger. Nu kan så vara, att bolbys ägor strecka sig öfver Härads- märke in i annat Härad, och vil han somther möter, något ther af klandra; käre tå i then Rätt, ther bolbyn ligger. ·

Ang. laga domstol i fastighetstvister, som rör kommuns förköps- rätt, se FörköpsL § 18, Ci 62a.

Ang. laga domstol i mål, som bör handläggas av jorddornstol, se L om skifte kap. 38, J;k l. Se även sagda lag § 292 samt L om skifte inom planläggningsområde §§ 69 och 125, Ek 6.

Mål ang. ersättning för olaga nyttjande av fastighet skall hand- . läggas vid underrätten i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1938 I 13. . Mål ang. ersättning på grund av att i skogsavverkningskontrakt avtallld rätt att avverka skog från fastighet överskridits skall hand- läggas vid underrätten i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1925 u I 19.Jfr HD 1939 II 269 vid RB 10:1. · · Tallln som av bostadsaktiebolag väckes mot aktieägare ang. till bolaget utgående hyresvederlllg för aktieägarens lägenhet, bör fö: ras vid den domstol, inom vars domkrets fastigheten är belägen. HD 1961 II 97. ..

Tallln om ogiltigförklllring av föravtal som gällde outbrutet om- råde och ersättningsfordringar som härflöt härav kunde föras vid rätten på 'den ort där fastigheten var belägen. Den omständigheten, huruvida det skriftliga avtalet ingåtts i lagstadgad form eller icke, inverkade ej på avgörnndet av frågan om dornstolens behörighet. HD 1976 II 63. . · . Stadgandet om fastighetsforum var icke tillämpligt på käromål

ang. återvinning till konkursbo, oaktat käromålet gällde ryggande av överlåtelse av visst område av fastighet. HD 1959 II 10, D 1959 ·s. 49. · 14a §. (22.7.1991/1052) Om betalning för_ en f()r-

dran enbart, eller vid sidan av ett personligt fordrings-

-- -----------~.--~~~~-

1392

anspråk söks ur fast egendom som är intecknad eller annars utgör pant för fordran, skall käromålet prövas av den domstol inom vars område fastigheten finns.

När betalning för en fordran söks ur egendom i vil- ken företagsinteckning har fastställts, prövas talan av den domstol där ägaren till den intecknade egendo- men skall svara enligt l §.

15 §. Är jordatvist Härader emellan, eller Län, el- ler Landskap; gånge ther om, som i 14 Cap. 5 §]orda Balken sagdt är.

16 §. (4.3.1873) Tvista innehafvare afkronohem;. man, ett eller flere, om ägor, råskilnad, fiskevatten el- ler qvarnställe, lägge Häradsrätt dem emellan; och för- ordne [Kejsarens Befallningshafvand] någon som å Kronans vägnar när är. Döme ock Häradsrätt om åver- kan å kronojord.

Se hänv. vid RB 15:5. 17 §. [Om almännings skogar i Bergslagen, eller å

annan,ort ther bergverk är, och svedjande ther å: så ock ther tvist är om besittning å bergsmans hemman, hyttors och hamrars drifvande, kohlning, malmstrek, fqrlag emellan Bruksidkaren och förläggaren, med mera, som til bergverkens drift, handtering och vård hörer; gånge, som särskilt therom stadgadt är. Lagfart å Bruk och Hamrar, sökes i Häradsrätt: döme ock then om updämning annan til mehn, "ther tvisttherom ej är emellan sielfva bruken".]

Ang. indragning av bergtingsrätterna 22.3.1854. 18 §. Brister säljare åt hemul; lagsöke kiöparen

honom, ther han bor. ' Se L ang. lagfart och inteckning af enskild jernveg för allmän samfärdsel15.4.1889, § 24.

19 §. ,Om hus, tomt och gård i staden, döme then Stadsrätt,,ther the ligga. Äger staden jord och mark ther omkring, om afhyst är, och ej ifrån staden afskild, och varder tvisttherom staden inbyggare mellan, eller missgiering ther giord; döme ock stadsrätt therom.. Ko:ri:mier tvist up om ägoskilnad emellan borgare, och bolby som til stadsmark gränsar; döme Häradsrätt..

Se L oni skifte kap. 38, Ek l; L om skifte inom planläggningsom- råde '§§ 66-70, Ek 6; ByggnadsL, J 20.

· Tålan rörande hyresfordran, som angåi: bostadslägenhet, skall föras vid domstolen i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1939 I 2. Så även då målet rör hyresvederlag för aktielägenhet i bostad- saktiebolags fastighet. HD 1935 I 15. 20 §. Upkommer tvist, huru i staden byggas skal;

gånge ther oni, som särskilt stadgadt är. Om besvär och last, som granne af annan tola bör, eller ej, döme Rådstufvurätt. ·

. Se hänv. vid BB 29:1, Ek 13. . . ' . ,. '

. 21 §. (19.4.1991/708) Åtal för ett brott skall prö- vas av domstolen på den ort där brottet har begåtts. Ett brott anses vara begånget både där gärningen begicks och där följden av gärningen framträdde eller, om brottet stannade vid ett försök, där följden av det full- bordade brottet skulle ha framträtt. Om ett brott har begåtts-på flera orter som hör till olika domkretsar, är domstolen på varje ort behörig.

.Är det när åtalet väcks inte med säkerhet känt var brottet har begåtts, kan åtalet prövas vid någon av de domstolar inom vars domkrets brottet kan antas vara begånget eller den som skall åtalas påträffas. ·

Atal för ett brott kan också prövas av den domstol inom vars domkrets den som skall åtalas bor eller sta- digvarande vistas, om det med hänsyn till den utred- ning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet be- handlas av den.

Rättegångsbalk kap. lO

Om inte något annat stadgas i lag, prövas åtal för ett brott som har begåtts utanför Finland av domstolen på den ort där den som skall åtalas bor, vistas eller påträffas.

Ang. domstol i mål om förvandling av böter, se SV 6:7, St 18. Ang. domstol i militära rättegångsärenden, se Militär rättegångsl

§§ 5, 7-9, Pr la. Ang. domstol i tryckfrihetsmål, Se TryckfrL § 49, B 24. Laga domstol i mål, vari yrkas straff för brott, vars straffbarhet

grUndar sig på innehållet i sänt program, eller för i radioansvarighet- slagen avsedd bristande övervakning eller vari annat yrkande på grUnd av sådana brott framställes, är [rådstuvu]rätten i Helsingfors. RadioansvarighetsL § 7, B 24b.

Sker insamlingen från utlandet och kan föranstaltaren icke ställas under åtal i Finland, skall mål som gäller förverkande handläggas av Helsingfors [rådstuvu]rätt. L om penninginsamlingar § 13 mom. 2, B 39.

Yrkande på att en påföljd som bestämts i en främmande stat skall omvandlas för att i Finland verkställas som fängelsestraff prövas av Helsingfors [rådstuvu]rätt. L om internationellt samarbete vid verk- ställighet av frihetsstraff§ 8, St Ha. .

Se L om internering av farliga återfallsförbrytare§ 4, St 13; L om utlämning för brott §§ 19-20, St 4; L om utlämning för brott Fin- land och de övriga nordiska länderna emellan§ 16, St 4 a; SP § 46 jämte hänv., St 2 samt hänv. vid RB 8:2 och 10:28; ABL 16:1, Ha 5; PatentL § 65, Ha 12; L om fartygsregister§ 51, Ha 42; VattenL 14:5, Ek9.

Se SjöL 21:9, Ha 38. Se även SjömansL § 88, Ar 9; Sjöarbetstidsl § 28, Ar 24; L om arbetstiden på fartyg i inrikesfart § 30, Ar 24a; SemesterL för sjöman§ 35, Ar 28a; FartygsavfallsL § 29, Ha 4la; LotsningsF § 48, R 21 (Il).

F ang. handelsfartyg 17.4.1924/103, § 76, stadgar, att överträdel- se, för vilken straff i sagda förordning är utsatt, åtalas.vid underdom- stol i den ort, där gärningen skett, eller, om överträdelsen skett under fartygets resa, i den finska hamn, dit den brottsliga med fartyget först ankommit eller där han eljest träffas, eller ock där fartyget är hemma.

Laga dorn5tol i vissa mål ang. bestraffning av lämnande av oriktig uppgift rörande exportvaras ursprung är [rådstuvu]råtten i Helsing- fors, L 4.7.1975/524.

Väckes åtal mot medlem av statsrådet, medlem i högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen eller mot justitiekanslern för lag- stridigt förfarande i ämbetsutövning, handlägges ärendet av en sär- skild rätt, som benämnes riksrätt om vilken särskilda grUndlagsstad- ganden äro gällande. RF § 59, A l. Se även L om riksrätten, A 5.

Ang. brott, som straffånge gör sig skyldig till i straffanstalt, stadgas i SL 2:13, St l.

Om domstol i mål ang. vissa ersättningsyrkanden, som grUndas på brott,se L om andelslag §§ 101 och 127, Ha 8.

Tjänsteman inom utrikesförvaltningen, vilken tjänstgör vid utri- kesrepresentationen, svarar i brottmål, om brottet har begåtts utom- lands och målet icke enligt lag skall handläggas av högre rätt, vid [rådstuvu]rätten i Helsingfors. F om utrikesförvaltningen§ 103, F 2 (II). Se även F om teknologiska utvecklingscentralen 28.5.1993/ 467, § 16.

Om domstol i mål ang. tjänstefel, se även VattenL 15:8 och 19a; Ek 9; L om utrikesförvaltningen § 103, F l (II); LänsstF § 35a, H 3a; F om olycksfallsverket § 30, Ar 60; F om skatteförvaltningen § 35, Sk 103; F om statens veterinärmedicinska ·anstalt 27.2.1989/ 198, § 25 ; F om räddningsförvaltningens utbildningscentral § 16, H 65 (II); F om vatten- och miljöförvaltningen § 40,] 46 (II); F om byggnadsförvaltningen § 13, L 6 a (II); F om lantmäteriverket § 23, O 77 (II); F om tekniska kontrollcentralen § 47, R 12 a (II); F om distrikts- och lokalförvaltningen av arbetskraftsärenden § 19, Q 3 (In( � F om patent- och registerstyrelsen §§ 44 och 49, R 10 (II); F om lantbruksekonomiska forskningsanstalten 22.2.1974/189, § 22; F om geodetiska institutet 11.12.1992/1293, § 12; F om statens forskningsanstalt för lantbruksmaskiner 29.2.1980/149, § 19; F om statens forskningsanstalt för mjölkhushållning 29.2.19801151, § 19; F om statens hästförädlingsanstalt 29.2.1980/152, § 18; F om li- censverket § 31, T 10 (In( � VattenL 15:8 och 19a, Ek 9; F orojord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral 11.12.19921 1280, § 14; F om kontrollcentralen för växtproduktion 11.12.19921 1281, § 14; F om anstalten för veterinärmedicin och livsmedel 11.12.1992/1282, § 15; F om landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd 11.12.1992/1283, § 13.

21 a §. (21.4.1995fi46) Ett yrkande att en juridisk person skall dömas till samfundsbot skall prövas av den domstol som är eller har varit behörig att pröva- åtal för det brott som ligger till grund för yrkandet el- ler av den domstol som är behörig att pröva talan mot den juridiska personen. · .

§ 21 a tillfogades genom L 21.4.1995n46, som träder i kraft 1.9.1995.

Rätte;

Se SL 22 s

brott, f som är däriger ut ett f den uti nadern målet 1::

22a brott f2 avseene anhäng rigaåta

Åtala natbro åtalen f behörig syn till gångsk( lämplig

22b har beg domsto om bro medhä rättegår ses läm Har sak andena. domsto

22c män åk! på fram ra måle rande c band m haröve: överfön ter det.

När e i hovrä; överför< brottmå

Ändri målhar har avsl

22d att ett b behandl de förut också ti handlat begåtts hängigt Målet f, finns nå

22e ; svarand behandl annan u domsto~ till pröv

23 §_ åtal gäll grundar

,.:."-::..,..,.,.r ' " ' - '" '"'' - "' • ' ~ • • - ----- - -----..,- ~.. ~ ' ~ ' ~ ' > - ' ~'

k kap. lO

3 åtal för ett )mstolen på ler påträffas. 6:7, St 18. är rättegångsL

~ 24. ,rs straffbarhet licansvarighet- at yrkande på t i Helsingfors.

ren icke ställas 'handläggas av § 13 mom. 2,

tande stat skall traff prövas av rbete vid verk-

4, St 13; Lom för brott Fin-

St 4 a; SP § 46 BL 16:1, Ha 5; ; VattenL 14:5,

SjöarbetstidsL : § 30, Ar 24a;

§ 29, Ha 41a;

. att överträdel- vid underdom- ;en skett under :d fartyget först vget är hemma. ande av oriktig ttten i Helsing-

osta domstolen :nslem för lag- ndet av en sär- grundlagsstad- rätten, A 5. anstalt, stadgas

.om grundas på

:tStgör vid utri· r begåtts uto~­ högre rätt, Vld 1gen § 103, Flt len 28.5.199

- 15:8 och 19u nsstF § 35 a, § lörvaltninge~91talt 27.2.19 6oscentral § l 'J46 (In( � F oill tenverket § 23' 12 a (In( � F~~ 1den § 19, f f9 R 10 (II); . ~9741189, § 22' . F om stateoS l49, § 19; F 0~ .2.1980/15Lii- 2, § 18; F 0~ d· k 9; F om J~~']} ral n.l2·199von 11.12-1 del

och uvsi?~d ; besvarsna

·dis!< :t enjufl 'J.v :ll prö-vas·vll :-ig att proel· yrkandet 0t va talan J1l

- JU>'~ n träder 1

Rättegångsbalk-kap. lO

Se SL kap. 9, St L 22 §. (19.4.1991/708) Har någon begått flera

brott, får åtalen för dem alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det därigenom blir möjligt att snabbare eller lättare döma ut ett gemensamt straff och om det med hänsyn till den utredning som skallläggas fram, rättegångskost- naderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den domstolen.

22a §. (19.4.1991/708) Ett åtal mot delaktiga i ett brott. får'prövas av den domstol som är behörig med avseende på någon av dem. Har målet tidigare varit anhängigt mot någon av de delaktiga, får också de öv- riga åtalas vid samma domstol. .

Åtalas någon av de delaktiga i ett brott för något an- nat brott som har begåtts inom en annan domkrets, får åtalen för alla brotten prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om detmed hän- syn till den utredning som skall läggas fram, rätte- gångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen.

22b §. (19.4.1991/708) Åtal för skilda brott som har begåtts av olika svarande får alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om brotten har samband med varandra och om det med hänsyn till den utredning som skallläggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter an- ses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen. Har saken tidigare varit anhängig mot någon av svar- andena, får åtal också mot de övriga väckas vid samma domstol.

22c §. (19.4.1991/708) Den domstol där e.tt av all- män åklagare framställt straffyrkande är anhängigt får På framställning av åklagaren av särskilda skäl överfö- ra målet till en annan behörig domstol. Den överfö- rande domstolens beslut och andra åtgärder i sam- band med målet är i kraft tills den domstol dit målet ~r överförts beslutar något annat. Målet fårlikväl inte overföras tillbaka, om inte nya särskilda skäl förutsät- ter det. . . ~är en: ändringsansökan i ett brottmål är anhängig ~ ovrätten får denna, om det finns särskilda skäl, bverföra målet till en annan hovrätt där något annat r~ttmål som gäller samma person är anhängigt. Andring får inte sökas i ett beslut genom vilket ett

~l har överförts eller en framställning om överföring r avslagits.

at 22d §. (19.4.1991/708) Anser en högre domstol be~ett brottmål som har förts till dess prövning skall d ~ndlas på nytt av en lägre domstol, får den under 0~~oru~ättningar som stadgas i 22 § överföra målet hand1 t1ll en lägre domstol som inte tidigare har be- be å at ?et, om något av de brott som målet gäller har hå~ ~ts lnom dess domkrets eller om vid den är an- ~ålglgt ett annat brottmål som gäller samma person. fin~t får dock inte överföras, om det för åtgärden

22 något hinder enligt 22e§. . . SVar e §. (19.4.1991/708) Skall åtal i fråga om någon be~nde ell~r något brott enligt särskilda stadganden ann ndlas d1rekt av en högre domstol eller av någon do~n U~derrätt än den som avses i 21 §,får en annan till p ~olmte med stöd av 22, 22a eller 22b§ ta åtalet

23rovning. . . atal _§. (19.4.1991/708) Vad 21-22e§§ stadgar om &!Qngdller_också andra offentligrättsliga yrkanden som

ar s1g på brott.

1393 Pr 1 24 §. Tillägger man annan något brott för Rätta,

och finnes han saklös; döme ock samme Rätt, huru then plichta och skadan gälda bör, som ohemult angaf qch tillvitte, äntå at han eljest under annan Rätt lyder. Ar thes käran, som plicht emot angifvaren påstår, så- dan, at then för särskilt hufvudmål hållas bör; eller en förgripelse i angifvarens embete, och som thes tienst rörer; varde dömd i then Rätt, therunder han i thy fall hörer.

Se hänv. vid följande §. 25 §. (12.8.1960/362) Om någon inför domstol

eller annan myndighet eller i myndighet tillställd skrift smädar eller förolämpar tjänsteman i hans tjänst, skall målet handläggas och dömas av den rätt, som äger pröva av den kränkte tjänstemannen i tjäns- ten begångna brott. Riktar sig kränkningen mot tjäns- teman, vars brott i tjänsten icke prövas av vare sig un- derrätt, eller hovrätt, skall målet handläggas av den hovrätt, inom vars domkrets kränkningen ägt rum.

Se SP § 42, St 2; UL 1:13, Pr 47; RB 14:7. Om någon missfirmar sin vederpart inför domkapitlet, se hänv.

vid RB 10:28. 25a §. (30.4.1987/452) Angående den domstol

. som fattar beslut om användning av tvångsmedel i brottmål stadgas i tvångsmedelslagen (450/87).

Se Tvångsmedelst 1:9, 2:3, 3:2 och 4:5, St 2a. 26 §. The mål, som then almänna hushållningen i

Riket, Kronenes hvaijehanda ingälder, så ock the,· som någon embete och tienst, högre eller ringare, och fel ther i röra, pröfves och dömes af then, som [Kon- ungen] vård och inseende ther öfver betrodt hafver, efter thy, som i särskilta stadgar therom sägs.

Se L om länsrätten §§ 2 och 3, B 2. Jfr SkadeståndsL 7:4, Ci 35 a. Om ärenden, som behandlas av vattendomstolarna, stadgas i Vat-

tenL kap. 15, Ek 9.. Ang. handläggningen av balansmål rörande vissa av statens tjäns-

temän, se L om revision av statshushållningen, L 35. Se i övrigt hänv. vid RB 8:2 och 10:28. ·.

l statsrådets beslut, som utfärdats med anledning av en ändring i den kommunala indelningen, hade bestämts att':kommunen A skulle överta en viss del av kommunen B:s egendom och skulder. Kommunen A anhöll vid häradsrätten om fastställelse av att den ägde en del av en på kommunen B:s område belägen skogslott som vid storskiftet hade avskilts till kyrkans skog för kyrkansoch an- dra offentliga sockenbyggnaders behov. Allmän domstol var behö- rig att pröva denna talan. HD 1990:109.

Domstol är icke behörig att till prövning upptaga anspråk på er- 'sättning för kostnad, som föranletts av barns omhändertagande ge- nom barnskyddsmyndighets försorg med stöd av 40 § lagen om barnskydd. HD 1951ll41, D 1952 s. 38. . . Arbetstagares anspråk på underhåll av arbetsgivare enl. fattig- vårdslagen (numera L om socialhjälp 17.2.1956/116) anses vara av offentligträttslig natur och ankommer därför icke på allmän pröv- ning. HD 1927 I 9. Se även HFD 1926 I 47.

Tjänsteman, som erhållit avsked från tjänsten med pension, har blivit dömd för därförinnan begånget tjänstebrott. statskontorets talan därom, att den dömde, som på grund av straffdomen måste anses ha gått förlustig sin pensionsrätt, skulle åläggas att återbetala pensionsbelopp, vilka erlagts till honom för den tid han stått under åtal för tjänstebrottet, bör handläggas såsom förvaltningsmål och således icke av allmän domstol. HD 1953 II 91, D 1954 s. 6.

En vid försvarsväsendet såsom förrådsförvaltare anställd per- son hade vid erhållande av. tjänsteledighet med lön för bedrivande av studier vid ett tekniskt läroverk förbundit sig att ersätta staten de kostnader, som hans studier skulle åsamka staten, såvida han icke komme att fullgöra sin förbindelse att efter studietidens slut tjänstgöra viss tid som befattningshavare' vid försvarsväsendeL Käromålet, vari staten yrkade på sagda persons skyldigkännande att till staten erlägga en del av berörda kostnader, ansågs böra handläggas som ett förvaltningsrättsligt lagskipningsärende och upptogs sålunda icke till prövning vid allmän domstol. HD 1958 ll22, D 1958 s. 99.

Det ankom på allmän domstol att pröva ett käromål, vari yrka- des ersättning av ett kommunförbund för skada som uppkommit genom ett offentligträttsligt anstållningsforhållandes upphorande. HD 1986 II 72.

1394

Dornstol i Finland är icke behörig att pröva anspråk på erläg- gande av skatt, som inhemsk medborgare för bedrivande av rörelse påförts utomlands. HD 1926 I 6, T 1926 s. 274. .

Mot staten utförd talan om ersättning för skada, som förorsa- kats därav, att byggnad, somjämlikt L 26.9.1930 om lcrigstillstånd tagits i anspråk för allmänt behov, förstörts vid brand, kan icke upptagas till prövning vid domstol. HD 1946Ul43.

Viceordförande i hyresnämnd yrkade i RR art nämndens ordfö- rande skulle åläggas att till honom erlägga utfäst tilläggsarvode för handhavandet av ordförandens åligganden. Enär talan grundade sig på ett privaträttsligt avtal, skulle yrkandet handläggas av all- män dornstol HD u 6.6.1950, D 1951 s. 15.

Staten hade i sitt käromål yrkat att en tjänsteman skulle åläggas att återbära representationskostnader som han ogrundat hade uppburit i tjänsten. Talan låg inte under allmän dornstols behörig- het och prövades därför inte. HD 1991:90. 27 § har upphävts genom L 16.12.1966/645. 28 §. [Om brott i almänna fiskehamnar, stadgas i

Hamnordningama]. I öfrigit rätte sig then, som i nå- got inål tarfvar kära, efter thet, som om hvarje Rätt i synnerhet sagdt är.

Vilka ärenden, som handläggs av jorddomstol, framgår av L om skifte kap. 38, Ek l.

Ang. rättegången i hyresmäl, se L därom, Ci 56. Ang. revisionsverkets befogenheter då fråga är om felaktigheter i

statshushållningen, se L om revision av statshushållningen L 35. Se KL kap. 23, E 3 (Il). Ang: ortodoxa kyrkosamfundets i Finland kyrkliga rättsskipning,

se L om ortodoxa kyrkosamfundet kap. 6, E 22 (II) och F om orto- doxa kyrkosamfundet kap. 19, E 23 (Il).

Prismäl handläggs av prisrätt, se L om prism:ålll.2.1922/46. · Ang. fängelsedomstolens åligganden, se L om internering av farli-

ga återfallsförbrytare, St 13 samt L och F om unga förbrytare, St lO- l l.

29 §. (20.2.1960/109) Finner högre rätt, att lägre rätt ej är rätt domstol .för prövning av därstädes an- hängiggjort mål, eller fastställer den lägre rätts utslag av detta innehåll, skall högre rätt, därest i ändringsan- sökan eller därå avgivet bemötande så anhållits eller synnerligen vägande skäl det annars påkalla, överföra målet till rätt lägre domstol, om detta med hänsyn till det framlagda materialet är möjligt.

Har mål anhängiggjorts vid olika domstolar och har geno!n laga kraft vunna utslag· ansetts, att ingen av dem är rätt domstol ::m pröva målet, skall högsta dom- stolen, om någon av dessa domstolar finnes vara rätt domstol, på ansökan undanröja felaktigt ·utslag och hänvisa målet till förtsatt handläggning vid vederbör- lig domstol. . . . ..

Se. KS § 23, Pr 39; L om Högsta domstolen § 4 mom. l p. 3, Pr 2. · Ett mål ang. ogiltigförklarande av testamente m.m., som an-

hängiggjorts vid orätt underrätt och i besvärsväg dragits under HD:s prövning, överfördes med stöd av RB 10:29 på anhållan av kärandena till rätt underrätt. HD 1962 II 90. . · Ett mål angående avvittring mellan makar hade anhängiggjorts vid orätt underrätt. Tiden för klander av avvittringen hade löpt ut medan målet var anhängigt i underrätten. Högsta dornstolen ansåg

.. att hovrätten med stöd av lO kap. 29 § l mom. rättegångsbalken hade kunnat överföra målet för prövning till behörig underrätt. HD 1991:101. ·

11 kap. Om delgivning i rättegång och stämning i brottmål (22.7.1991/1056) .

Om delgivning i rät~e$ång

l §. (22.7.1991/1056) Domstolen skall ha hand om delgivningen i tvistemål, om inte något annat stad- gas nedan.

Domstolen kan sköta delgivningen så att den anför- tros någon som hör till domstolens personal eller en stämningsman. Samtidigt skall domstolen ange när delgivningen senast skall verkställas samt vid behov meddela närmare anvisningar ·om hur den skall verk- ställas. ·

Rättegångsbalk kap. 11

2 §. (22.7.1991/1056) Domstolen kan i ett tviste- mål på begäran av en part anförtro honom delgivning- en, om domstolen anser.att det finns grundad anled- ning till det. Samtidigt skall bestämmas när en hand- ling senast skall delges och när. ett intyg över delgiv- ningen senast skall tillställas domstolen.

.· 3 §. (22.7.1991/1056) Då domstolen har hand om delgivningen verkställs delgivningen i tvistemål ge- nom att handlingen sänds till parten

l) med posten mot mottagningsbevis eller 2) som tjänstebrev, om det kan antas att mottaga-

ren får del av handlingen och inom utsatt tid återsän- der delgivningskvittot. (28.6.1993/595)

Posten skall underrättas om när delgivning mot mottagningsbevis senast skall ske.

3a §. (28.6.1993/595) Då domstolen har hand om delgivningen kan i ett tvistemål annat än stämningen också delges så att handlingen sänds till en part med posten till den adress som han har meddelat dom- stolen. . En part anses ha fått del av en handling den sjunde dagen efter det att den postades. På handlingen skall antecknas vilken dag den har postats.

4 §. (22.7.1991/1056) Har delgivningen inte kun- nat verkställas, kan det anses sannolikt att den inte kan verkställas enligt 3 §, finns det andra särskilda skäl eller har en part anförtrotts delgivningen, sköter stämningsmannen personligen delgivningen med mottagaren eller någon som avses i 7 §.

Om domstolen har hand om delgivningen, skall den meddela stämningsmannen när delgivningen senast skall ske. ·

5 § .. (22.7.1991/1056) Den handling som skall delges lämnas i originaleller kopia till mottagaren.

Om det är svårt att kopiera någon annan handling som skall delges än en stämningsansökan, ett svaro- mål eller en skriftlig utsaga eller om en kopiering på grund av handlingens omfattning är oändamålsenlig,

. kan domstolen besluta att materialet skall hållas till- gängligt för parten i domstolens kansli. En uppgift om· detta skall fogas till den handling som skall delges:

6 §. (22.7.199111056) Har den bestämmelse·eller det· beslut som skall delges meddelats mottagaren i domstolens i kansli eller vid domstolens sammanträ- de, skall det anses att delgivningen har verkställts då. Domstolen skall dock på begäran utan dröjsmål ge el" ler sända honom den handling i vilken bestämmelsen eller beslutet ingår. . .. · .

7 §. (22.7.1991/1056). Om stämningsmannen för delgivning har sökt en person vars hemvist i Finland är känt, men inte har träffat honom eller någon annan som har rätt att för hans räkning ta emot delgivningen och om det på grund av vad som har framkommit kan antas att han håller sig undan delgivningen, kan stäm- ningsmannen sköta delgivningen genom att överläm- na handlingama till någon som hör till samma hushåll och som har fyllt 15 år eller, såvida mottagaren driver rörelse, till någon som är anställd i denna. Om ingen av de ovan nämnda personerna träffas, kan delgiv- ningen verkställas genom att handlingama överläm- nas till den lokala polisen. . ·

Har stämningsmannen förfarit så som nämns i l mom., skall ett meddelande om delgivningen sändas per post till mottagaren under hans adress.

Delgivningen skall anses ha skett när det meddelan- de som nämns i 2 mom. har postats. '

Rät

8 en c käTIC 2.§ h skall vad~ ren i givn

Se ochäl i kral Noig< vi,sup. lände rättsl

9 klarl tigat: sköt<

l C skall gäng delar om c detf ningt det i sätta~

ME en d< dan t

I d ses h offici när h

Se l 11

flera och E hand svåri; sluta mede samt plats liggö; skett ella t}

Se l färsloJ..; cering~

12 skall för st delge en ko het S(

Se I 13

mun komr till kc en ko righe ocks2 föror< setts; på de

k kap. l l

i ett !viste- delgivning- ndad anled- är en hand- över delgiv-

1arhand om listernål ge-

:Her aJt mottaga- -tid återsän-

;ivning mot

1ar hand om stämningen en part med idelat dom-

; den sjunde Hingen skall

en inte kun- att den inte lra särskilda ngen, sköter _ingen med

en, skall den ngen senast

r som skall 'J ttagaren. .an handling n ett svaro- z~piering på damålsenlig, nhållas till- n uppgift om all delges. mmelse· elle~ nottagaren_1 sammantra-

erkställts då. öjsmål ge el• estämmelsell

f -r;mannen ° ·ist i Finland någon annall :ieloivningell

o . ~-a!l1komm1tJ.'. _ ·n kan står!! ·a~t överläTu mmahush n~

d ·..;vJ.aaren rt 0o ·nge ta. Orn 1

1 .1,

. kan de ~ro­ rna överla

. l n närnP:s dP inaen sano ss. laJl" et medde

Rättegångsbalkkap. ll

8 §. (22.7.1991/1056) Om den som skall ta emot en delgivning vistas utomlands och hans adress är känd, skall domstolen, såvida delgivningen inte enligt 2§ har anförtrotts en part, se till att de handlingar som skall delges sänds till en utländsk myndighet enligt vad som har stadgats särskilt eller har avtalats med sta- ten i fråga. Domstolen skall meddela vilken dag del- givningen senast skall ske.

Se F om ömsesidig rättshjälp vid delgivning av handlingar i mål och ärenden av privaträttslig natur§§ 12-14, Pr 65; F om bringande i kraft av överenskommelsen mellan Finland, nanmark, Island, Norge och Sverige om inbördes rättshjälp genom delgivning och be- visupptagning, Pr 67c; F om inbördes rättshjälp meUan de nordiska länderna genom delgivning och bevisupptagning, Pr 67d; Mönster- rättsL § 45, Ha H b.

9 §. (22.7.. 1991/1056) Om det inte är möjligt att klarlägga var mottagaren eller den soni har befullmäk- tigats att ta emot delgivningen vistas, skall domstolen sköta delgivningen genom kungörelse. r . .

10 §. (22.7.1991/1056) En delgivning enligt 9§ skall ske genom att handlingen jämte bilagor hålls till- gängliga i domstolens kansli och genom att ett med- delande om handlingens huvudsakliga innehåll samt om den plats där den finns tillgänglig offentliggörs i det första numret för en månad av den officiella tid- ningen. Domstolen kan också offentliggöra meddelan- det i en dagstidning. Meddelandet skall utan dröjsmål sättas upp på domstolens anslagstavla.

Meddelandet behöver dock inte offentliggöras, om en delgivning i samma sak med samma mottagare re- dan tidigare har skett så som anges i l mom. · ··. ·

l de fall som anges i l mom. skall delgivningen an- ses ha skett när meddelandet har offentliggjorts i den officiella tidningen, och i det fall som anges i 2 mom. när handlingen finns tillgänglig i domstolens kansli.

Se L om den officiella tidningen, A 28. . . 11 §. (22.7.1991/1056) Om målet gäller två eller

flera parter gemensamt, skall handlingen delges var och en separat på det sätt som anges i 1-10§§. Skall handlingen delges så många personer att den inte utan ~årighet kan tillställas var och en, kan domstolen be- sUta att delgivningen skall ske med någon av dem. Ett tneddelande om handlingens huvudsakliga innehåll 5atnt om med vem delgivningen har skett och om den ~la~ där handlingama finns tillgängliga skall offent- lggoras så som anges i lO§. Delgivningen anses ha ~flaett.när meddelandet har offentliggjorts i den offici-

tldn.ingen. . få~Je t om hyra av bostadslägenhet § 13, Ci 55; L om hyra av af- ctrj 0 l§ 11, Ci 55 a; L om enskilda vägar§ 72, Ek 15; L om pla-

lgsfonder § 66, Ha 2la; L om den officiella tidningen, A 28. ska 2 ~- (22.7.1991/1056) Delgiyning med staten fö ll nktas tilllänsstyrelsen eller den myndighet som dlstatens talan i målet.· Om den handling som skall

· e~ ~es ~ar tillställts länsstyrelsen, skall denna sända het 0Pla av den delgivna handlingen till den myndig-

ssotn för statens talan. e R.B 15:5 jämte hänv. ·

lll.~ 3 §. (22.7.199111056) Delgivning med en kom- ko~ skall riktas till kommundirektören eller, om till klllunen inte har någon kommundirektörstjänst, en k 0llltnunstyrelsens ordförande eller, i ärenden där ligh0 lllX:mnal nämnd enligt lag har självständig behö- Q(:ks~' _hll nämndens ordförande. Delgivningen kan fåror n~tas till en person som med stöd av en lag, en 5ttts dnu~g, ett reglemente eller en instruktion har ut- l>å datt Vld sidan av kommundirektören, ordföranden

ennes vägnar ta emot tillkännagivanden.

1395 Pr 14 §. (22.7.1991/1056) Delgivning med något m

nat samfund än ett soin nämns i 13 § eller med ettb< lag, ett andelslag, en förening eller någon annan san manslutning eller anstalt eller stiftelse skall riktas ti någon av dem som har rätt att företräda mottagaren;; delgivningen, om inte annorlunda stadgas för någl särskilt fall. Finns det ingen företrädare, skall delgb ningen ske enligt 10 §. Om mottagaren av delgivnin! en driver rörelse och någon företrädare för rörelse inte träffas, gäller för delgivningen i tillämpliga deh vad 7 § staqgar om delgivning med en person som dr ver rörelse. , ,; . . Delgi\rning med ett dödsbo skall riktas till deläga1 na i dödsboet. Om en boutredningsman har utsetts a· förvalta boet, skall delgivningen riktas till honorr Delgivningen kån ·o~kså riktas_till den.som' har ·han om boets egendom, aven om dodsboet mte står unde delägamas förvaltning eller till den som:armars ha rätt a:tt företräda dödsboet och föra dödsboetS talar Mottagaren av delgivningen skall utan dröjsmål till ställa valje delägare och; om mottagaren är bodeläga re, den som förvaltar boet, en kopia av de handlinga som han har fåtL · ,._.: . · ·' .·,-, · ' •· ·· - Se FöreningsL §§ 36 och 59;Ci lO; L om stiftelser§ 10, Ci 11; om vissa samäganderättsförllällanden. § 8, Ci 57 a; 1,. om öppna .Ix lag och kommanditbolag 3:4, Ha 2; ABL 16:2, Ha~; t o~ ~ndelsla § 84, Ha·s; PersonalfondsL § 46; Ha 9 b; Affärsbanksl § 14, Ha 2:: SparbanksL § 61, Ha 24; AndelsbanksL § 21, Ha 24 a; L oin utlär nings .rätt att äga aktier i finsk kreditinrättning och bedriva ban1 verksamhet i Finland § 16, Ha 25 b; L om hypoteksföreningar§ 2C Ha 28; L om utländska Iörsäkringsbolags verksamhet i Finland. 41, Ha 31; L om fötsäkringsföreningarl6:l{},.Ha 32; L om föisä1 ringskassor § 159, Ha 35; L om arbetslöshe~skassor § ·12, Ha 37 VattenL 5:55, 6:28, 7:9 och 8:18, Ek 9; L om enskilda,vägar § 62 Ek 15; L om samfälligheter § 26, Ek 17; RenskötselL § 6, Ek 20; l om samfällda skogar § 30, Ek 44; F om skogscentraler och skogs nämnder§§ lO och 18, Ek 43 c; JaktL § 70, Ek 50; L om fiske § 59 Ek 56; ReligionsfrihetsL § 28, E l; F om reglemente för pensions kassan för utövande konstnärer 13.9.1985/762 § 16; Penningauto matF § 24, B 38; L om utländska kreditinstituts och finansiella in stituts verksamhet i Finland§ 20, Ha 25.

Ang. delgivning med en församling .och andra kyrk).iga organ, S< KL 25:4, E 3 (II). . . .

15 §. (22.7.1991/1056) Delgivning med ett kon· kursbo skall riktas till boets förvaltare. · · · 16 §. (22.7.1991/1056) En ståmning kart äver delges ett· ombud som svaranden har befullmäktigal att ta emot stämningar. ..

Om den som delgivnrngen avser i ett anhängigt mål företräds av ett ombud, får delgivningeiJ. ske med om- budet. ·

· En handling, i vilken det har bestämts att någon personligen skall vara närvarande vid domstolen eller annars utföra någonting personligen, skall dock del- ges honom själv. . · . . . . .. .

17 §. (22.7.199lli056) Över delgivningen skall utfärdas ett skriftligt intyg. med uppgift om datum och ort för delgivningen samt med vem delgivningen har skett. Om delgivningen har skett enligt 7 .§, skall i in- tyget dessutom nämnas orsaken till de.tta samt den dag då meddelandet har postats. En kopia av intyget ~kall tillställas mottagaren av delgivningen. Den som verk- ställer delgivningen skall underteckna intyget.

S}<:er delgivningen enligt 3 § l. inom. 2 punkten, skäll mottagaren fylla i den. blankett som har tillställts honom för att ett delgivningskvitto skall kunna skri- vas ut, så att utöver hans namnteckning också de upp- gifter som anges i l mom. (ramgår..

Om mottagningsbevis stadgas sa:tskilt. ---

~-----=-- --------=----·-·-~- -

1396

18 §.· (22.7.1991/1056) Har delgivningen inte verkställts inom utsatt tid eller har den verkställts fel- aktigt och uteblir en part från domstolen eller avger han inte ett skriftligt svaromål eller en ·skriftlig utsaga som har begärts av honom, skall-delgivningen verk- ställas på nytt, om detta inte skall anses onödigt på grund av att felet är obetydligt. .

Gör en part invändning om att delgivningen inte har verkställts inom utsatt tid eller om att den har verkställts felaktigt, skall handläggningen av målet skjutas upp eller en ny frist sättas ut för ett skriftligt svaromål eller en skriftlig utsaga, om inte .detta skall anses onödigt på grund av att felet i delgivningen är obetydligt. Har en part inte fått de handlingar .som skall delges, skall de överlämnas till honom samtidigt som han underrättas om uppskovet eller den nya fris- ten. Om detta inte är möjligt, skall handlingama ome- delbart tillställas parten under den adress som han har uppgett. En invändning om att delgivningen inte har skett inom utsatt tid eller på föreskrivet sätt skall gö- ras i svaromålet eller utsagan. . 19 ..§. (22.7.1991/1056) Om en kärandesom har

anförtrotts delgivningen av en stämning inte innan domstolen fortsätter handläggningen av målet har till- ställt de:n, ett intyg över att stämningen har delgetts inom ut5att .tid och på föreskrivet sätt; skall målet av- skrivas: .- . · · . 'Ett inål avskrivs dock inte, om svaranden utan att

göra en: invändning har svarat i ~uvudsaken eller om domstolen; på begäran som käranden har framställt på goda grunder, har förlängt eller satt ut en ny frist eller beshitat_;:ttt själv sköta delgivningen. · ·· ·

Har en part !nie inom utsatt tid tillställt domstolen e~t intyg_ över delgivningen av någon annan handling än en stämning, skall domstolen utan dröjsmål sköta ddgivriingen~ · · · ·

. . ~.J·.

o~ stäm~hig i brottmål

. 20 §: (2i.7.l9~i/l056) Om någon_ vill framställa e.tt yrkande .mot någon annan med anledning av ett "Qrott,. skall denne stämmas att svara. I stämningen skall anges om svani.nden personligen skall. vara när- varande vid domstolen och att en svarande som utan laga forfall uteblir döms till straff för förfallolös uteva- ro eller hämtas. Det behövs dock ingen stämning, orri ett yrkande med anledning av ett brott framställs rriot den som är personligen närvarande vid domstolen.

Stämning i brottmål skall delges svaranden pers~ni~ ligen så som anges i 4 §. Stämningen får också ske muntligen. Om målet gäller ett brott för vilket inte stadgas något annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, kan stämningen delges ocks-å ett ombud som svaranden har befullmäktigat att ta emot stämningar. Svaranden är skyldig att iaktta stämningen, om den har delgetts honom så tidigt att han kan vara närvarande vid domstolen på den utsatta dagen.

Har en tjänsteman olovligen eller utan att anmäla hinder uteblivit från tjänsteutövningen och har han inte kunnat stämmas att svara eller hämtas till dom- stolen, kan han stämmas genom en kungörelse i den officiella tidningen så som anges i lO §. Om han ute- blir, kan målet avgöras· i hans frånvaro. Denna påföljd skall nämnas i stämningen..

Rättegångsbalk kap. ll

I fråga om stämning av en juridisk person att svara på ett yrkande som gäller utdömande av samfundsbot gäller vad detta kapitel stadgar om delgi~ing av stä:rn- ning till en juridisk person i tvistemål. Ar svaranden en annan juridisk person än staten, skall stämningen dock alltid delges den personligen som har rätt att ta emot stämningen på den juridiska personens vägnar. Stämningen skall delges i så god tid att svaranden eller dennes företrädare kan inställa sig i rätten på utsatt dag. Om den juridiska personens företrädare i ett så- dant mål personligen måste inställa sig i rätten gäller i fråga om stämning av honom vad l mom. stadgar o:rn stämning av svarande. (2l.4.l995n46)

Mom. 4 tillfogades genom L 21.4.1995n46, som träder i kraft 1.9.1995.

Se SV 6:8, St l; TullL§ 47, L 49; L om den officiella tidningen, A 28; SL kap. 9, St l.

Åklagaren hade utan att ta stämning vid ett senare rättegångs~ tillfälle kompletterat åtalet rörande ett fortsatt brott genom att an- föra en ny delgärning som grund för straffanspråket. Då den tillta- lade inte hade varit personligen närvarande vid detta rättegångs- tillfälle och anspråket således inte vederbörligen blivit anhängigt borde straffanspråket rörande denna delgärning inte ha prövats. HD 1993:123. . 21 §. (22.7.1991/1056) Skall en stämning av sva-

randen eller en kallelse till målsäganden i ett brottmål delges utomlands, utfärdar domstolen stämningen och kallelsen. I dessa skall anges den dag då delgiv- ningen senast skall ske samt nämnas eventuella påfölj- der av förfallolös utevaro. -

Stämning och kallelse sänds till utländska myndig- heter för delgivning så som stadgas i lagen om inter- nationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/94). (5.1.1994/8) . . .

.justitieministeriet ·meddelar närmare föreskrifter om innehållet i stämningar och kallelser. -

Se L om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden, Pr 60c. 22 §. (22.7.1991/1056) . Muntliga stämningar

verkställs av stämningsmännen på begäran. . . I en stämning skall uppges. domstolens namn, par-

tema samt yrkandet och de omständigheter som yr- kandet grundar sig på. Svaranden skall uppmanas att inställa sig vid domstolens sammanträde. Samtidigt. skall han underrättas om datum, tid och plats för sam- manträdet. Dessutom skall20 § l och 2 mom. iakttas samt beaktas de föreskrifter-som domstolen har med- del~t om dagen för handläggningen av målet. .: ..

Over delgivningen av en muntlig stämning skall ut- färdas ett intyg som nämns i 17 § l mom. Det skall till- ställas domstolen senast i början av sammanträdesda- gen. Intyget får också sändas per post eller lämnas ge- nom bud. En kopia av intyget skall ges mottagaren av delgivningen. . . . ·

23 §. (22.7.1991/1056) Ett brottmäl blir genom delgivningen av stämningen anhängigt vid den dom- stol till vilken svaranden har stämts. ·

Särskilda stadganden

24 §. (22.7.1991/1056) När en militärperson eller någon so~ hör till sjöfartsväsendet kal~as till domsto- len, skalliakttas vad som stadgas särskilt.

Utan hinder av detta kapitel skall också iakttas vad som särskilt stadgas om delgivning av stämning ge- nom offentlig kungörelse i vissa fall.

Ang. undantagsstadganden, som tillåta stämning genom offentlig kungörelse, se AlkohL § 105, Ek 83; TullL § 47, L 49.

Då militärperson kallas att höras, svara eller vittna inför allmän domstol, skall han därtill instämmas genom förmedling av befälhava-

Rätt

ren för som b, förhåll ter une

Då las att instäm och in< ning. F

25 stäm! harv•

26 stämr stämr ning( fogde

Se L 27

te, on Se F

underr

l ~ eller r daren omyn vårdn

Del rätt a1 mot\ rättsh omyn hans r ligen fyllt f, eller c:: lan i r

. Se l' ståndsl

F svan I 18,

G egen het.· 2 §

egens] tillräk havan dock~­ Ärorr talan<

Ses~

3 § omyn nan lf omyn1 detta: kallat.

4 § hernia fårlik enligt

5 § vårdn;

.kap. 11

n att svara nfundsbot tgavstäm- svaranden :åmningen ·rätt att ta ns vägnar. mden eller 1 på utsatt .re i ett så- ctten gäller ;tadgarom

tråder i kraft

Lla tidningen,

re råttegångs- >enom att an- 'oå den tillta- ta rättegångs- evit anhängigt :e ha prövats.

ingav sva- tt brottmål tämningen då delgiv- ella påfölj-

:a myndig- ; om inter- en (4/94).

·öreskrifter

nden, Pr 60 c. ;tämningar

:1amn, par- er som yr- omanas att 'Samtidigt 1ts för sarn- om. iakttas n har rned- et. no skall ut- efskall till- mträdesda- lämnas ge- ttagaren a'V

Jlir aenotll l de; dotll"

Rättegångsbalk kap. 12

ren för vederbörande truppavdelning i den ordning och inom den tid, som beträffande stämnings delgivande i allmän lag stadgas. F ang. förhållandet i vissa avseenden mellan militära och civila myndighe- ter under fredstid§ 5 mom. 2, K 10 (II)._ ·

Då tjänsteman eller våmpliktig vid gränsbevakningsväsendet kal- las att höras, svara eller vittna inför allmån domstol, skall han därtill instämmas genom förmedling av vederbörande chef i den o:rdning och inom den tid, som i lag år stadgat beträffande delgivning av stäm- ning. F om gränsbevakningsväsendet § 58, H 73 (II).

25 §. (22.7.1991/1056)- Ett skriftligt intyg av stamningsmannen skall anses styrka att delgivningen har verkställts så som intyget anger. ~

26 §. (22.7.1991/1056) l detta kapitel avses med stämningsman också den som enligt 6 § lagen om stämningsmän (505/86) har rätt att verkställa delgiv- ning <:ch en s~mningsman enligt lagen om landskaps- fogdeambete_t 1landskapet Åland (898179). _ · .

Se L om stämningsmän § 6, Pr 12. . . . . _ 27 §. (22.7.1991/1056) Detta kapiteltillämpas in- te, om annorlunda stadgas i någon annan lag. . .

Se RB 25:4; L om behandling av ansökningsärenden vid allmän underrätt, Pr 34 a; ÄF § 13, Ci 15. · . · ·

12 kap. Om parternå (14:1.1972121)

Om förande av parts 'talan.. .•. . l §. (8.4.1983/363) Ar omyndig part i tVistemål

~Her målsägande i brottmål, förs hans talan av· föim)rn-:- daren eller annan laglig företrädare. l mål angående omyndigs person förs den omyndiges talan dock. av vårdnadshavaren eller annan laglig företrädare:~ ·

Den omyndige för själv ensam sin talan, om han har rätt att råda över det som är föremål för tvisten eller mot vilket brottet riktat sig, eller om tvisten gäller rättshandling som han är· behörig att företaga. Den omyndige för själv ensam sin talan i mål som angår hans person, såvida han fyllt aderton år och uppenbar- ligen kan förstå sakens betydelse. Har den omyndige fyllt femton år, får ha:n:, vid sidan av vårdnadshavaren eller annan laglig företrädare självständigt föra·sin ta- lan i mål som angår hans person. · ·.

.se NamnL § 33, Ci l; FörmynderskapsL § 16, Ci 6;·Skade- ständsL 7:5, Ci 35a. · ·

För frånvarande förordnad god man är behörig att föra dennes svarandetalan i mål ang. skadestånd på grund av brott. HD 1924 u I 18, T 1925 s. 212. . .

God man, som förordnats att sköta frånvarande persons fasta egendom, år behörig att yrka hävande av legoavtal rörande fastig- het. HD 1924 u I 17, D 1925 s. 14. . 2 §. (8.4.1983/363) Den omyndige för själv i

e_genskap av svarande i brottmål sin talan, om han är tillräknelig. Minderårigs förroyridare eller vårdnads- ~avare__eller an!lan laglig_ fö::eträdare för ~onom .för -ock SJalvständigt talan Vld s1dan av den mmderånge. A.r omyndig som fyllt aderton år inte tillräknelig, förs talan av förmyndaren eller annan laglig företrädare.•

Se SL 3:2, St L

3 §. (8.4.1983/363) Domstolen ·kan höra den 0ll1Yndiges förmyndare eller Vårdnadshavåre eller an- nan laglig företrädare för honom i mål i vilket den dlllYndige har rätt att själv ensam föra sin talan, om ~f~~ed tanke på den omyndiges fördelbefin~ på-

h4 §. Cl4.1.1972/2l) Utlänning,· som enligt sitt fåe~lands lag icke är behörig att föra talan i rättegång, e~1 . 1kv~l själv föra sin talan vid finsk domstol, om hanlgt fmsk lag är därtill behörig. ·· · · Vå 5~. (8.4.1983/363) Part, dennes förmyndare eller t adshavare eller annan laglig företrädare för ho-

1397

nom är skyldig att förete utredning om sin rätt att föra talan, om domstolen finner det påkallat. . •

Sedan HovRansett att kårande, vilken sökt ändring i underrätt- ens utslag, icke hade styrkt de omständigheter vilka han åberopat

. till stöd för sin talan, hade HovR på tjänstens vägnar, med upphä- vande och undanröjande av underrättens utslag, avvisat käromå- let. Då HovR icke bort förfara på detta sått utan att därförinnan be- reda kåranden tillfälle att framställa utredning om de omständig- heter på vilka hans talan grundade sig, återförvisas målet till HovR. HD 1977 II 75. . 5a §. · (26.11.1993/1013) Om käranden under

rättegången överlåter sin rätt till föremålet för tvisten till någon annan, kan mottagaren utan att ta ut stäm- ning fullfölja talan i den form som den hade när rätt~n överläts. ',. · ·· ·..

Om svaranden under rättegången överlåter sin rätt till föremålet för tvisten till någon annan, kan motta- garen träda i svaran~ens ställe vid rättegåi;J.gen, ~m käranden samtycker till detta. . . .: ' . -: - · . .

En part vars motpart under rättegången-har överlå~ tit föremålet för tvisten till någon annan kan begära att mottagaren skall inkallas som part till rättegången.•:'

' ~: . Parts närvaro

6 §. · {14:1.1972121) Part eller laga företrädare för part är skyldig att inställa sig personligen inför rätta, om så förordnats i stämningen eller av domstolen un- der rättegången. . . · ·•·... . ' ·

· 7 §. (14.l.l97212n( �tvistemålkanenpartelleren laglig företrädare för honom· samt i brottmål mål~l äganden eller en laglig företrädare för honom samt en laglig företrädare för en juridisk person söm är svaran- de förs~ändigas att vid hot öm vite inställa sig person- ligen inför· rätta, om detta anses behövligt för-utred- ningen av saken. I tvistemål, där förlikning inte är till~ låten, skall svaranden alltid vid hot om vite uppmanas att inställa sig inför-rätta. (21.4.1995/746) · ·-

Har part flera företrädare;_äger domstolen befog~n­ het att förordna, vem eller VIlka av dem som skall m- ställa sig personligen. Domstolen må även förordna, att omyndig, som icke äger rätt att själv föra sin talan, skall inställa sig personligen för att höras i målet.

L 21.4.1995/746 träder i kraft 1.9.1995. . . 8 §.. (14.1.1972121) l brottmål må svarande ej dö-

mas till frihetsstraff, om han icke under målets hand- läggning personligen hörts. Häktad- svarande skall vara personligen närvarande inför rätta, då målet an- gående det brott för vilket han är häktad handlägges. l annat fall må svarande förordnas att personligen in.- ställa sig inför rätta, om sakens utredning det kräver.-

Se SV 6:10, St 18.

Försummelse av skyldighet som har ålagts en part i · tvistemål (22.7.199111052)

9 §. (22.7.1991/1052) Om båda partema uteblir från domstolens sammanträde, skall målet avskrivas.

Partemas eller endera panens försummelse att ~ölja domstolens uppmaning att avge skriftlig utsaga 1 en rättegångsfråga eller utevaro från ett domstolssam- mantrade som hålls enkom för att behandla en sådan fråga hindrar dock inte att frågan avgörs. .· · ~- · · _· . 10 §. (22.7.1991/1052) I ett mål dä~ förhknmg ar

tillåten skall på yrkande av en part, om~~edågo~~- nat följer av 12 eller 13 §,meddelas ti":____0 _om _Yl- da motparten

-=- ------~----~.

1398

l) har uteblivit från sammanträdet, eller 2) inte har avgett en begärd skriftlig utsaga av vil-

ken framgår hans ståndpunkt till de frågor som har ställts. · . ' - ·

En part som .enligt l mo~. har rätt till tredskodom skall tillfrågas. om han yrkar en sådan dom eller inte. Yrkar parten mte tredskodom eller med stöd av 11 § att målet avgörs genom dom, skall målet avskrivas. . Om tredskodom då svaranden inte har_ avgivit ett skriftligt svaromål som_har begärts av honom stadgas i 5 kap. 13 och 14 §§. , .. ·

11 §..(22.7.1991/1052) Sedan svaranden har avgi- vit sitt svaromål är den part som med stöd av 10 § l mom. har rätt att yrka tredskodom berättigad att i stäl- let för genom tredskodom få målet avgjort genom dom och att lägga fram den utredning som behövs för denna.

12 §. (22.7.1991/1052) Om en tredskodom med- delas mot käranden, skall käromålet förkastas. Tred- skodom får inte meddelas till den del det är uppenbart att käromålet är befogat eller om -svaranden har med- givit käromålet. Till dessa delar skall käromålet bifal- las genom dom. .

13 §. (22.7.1991/1052) Meddelas en tredskodom mot svaranden, skall käromålet bifallas. Tredskodom får inte meddelas till den del käranden har eftergivit käromålet eller detta är uppenbart ogrundat.Till dessa delar skall käromålet förkastas genom dom. , . )4 §. (22.7.1991/1052) Denpart på vars yrkande en tredskodom har meddelats skall se till attmotpar- ten delges tredskodomen. . . · . · . :

Domst-olen. skall dock ha hand om delg~vningen av tredskodomen, om . . . _. _.. .· . -- ' l) det har bestämts att betalning för en fordran

skall_ske \J.r den fasta egendom som u tgör säkerhet för fordran, eller ' . . . . ..

2) den rriot vilken tredskodomen har meddelats, i domen har ålagts att betala ersättning til! staten med stöd. av lagen om fri rättegång.. · .

15 §. '(22.7.1991/1052) Den ·part mot vilkeri. en tredskodom har meddelats har rätt att söka återvin- ning vid den domstol som har meddelat domen. Åter- vinning skall sökas skriftligen inom 30 dagar efter att sökandert vid en utmätning som skett i hans närvaro eller annars bevisligen har fått del av tredskodomen.

Har tredskodomen meddelats på grund av att en partinte har följt en uppmaning att avge skriftligt sva- romål eller inställa sig vid domstolen, skall sådana skäl för ändring av domen som kan ha haft betydelse vid prövningen av målet nämnas i ansökan. Om tredskodomen har meddelats på grund av att en part inte har avgivit en skriftlig utsaga där han angett sin ståndpunkt till de frågor om vilka hans åsikt har be- gärts, skall hans ståndpunkt framgå av ansökan om återvinning.

Om sökanden inte har iakttagit 2 mom., skall dom- stolen uppmana honom att avhjälpa bristen inom en viss tid vid äventyr att ansökan avvisas. Sökanden skall samtidigt underrättas om de punkter där ansö- kan är bristfällig.

, 16 §. (22.7.1991/1052) En part mot vilken en tredskodom har.meddelats får inte överklaga domen hos hovrätten. Detta skall meddelas i tredskodomen, och samtidigt skall ges anvisningar om den tid inom vilken återvinning skall sökas och vid vilken domstol det skall ske. .·

Rättegångsbalk kap. 12.

Om återvinning söks i ett mål där den till vars för. mån tredskodomen meddelats har sökt ändring, skan underrätten genast anmäla detta hos hovrätten eller då målet har förts till högsta domstolen,. hos denna: Målet skall visas åter till underrätten för att behandlas i samband med återvinningen. . ·

l7 ~§. (22.7.1991/1052) Om en återvinningsans0. kan tas upp, kan inte i malet beaktas omständigheter som inte med stöd av 5 kap. 22 § och 6 kap. 9 § hade kunnat beaktas vid den behandling där tredskodomen meddelades. · En part mot vilken en ny tredskodom har meddelats

i målet har inte längre rätt till återvinning. 18 §. (22.7.1991/1052) Har käranden i ett mål där

förlikning inte är tillåten underlåtit att inställa sig Vid domstolen, skall målet avskrivas.

19 §. (22.7.1991/1052) Följer en part eller hans lagliga företrädare inte en uppmaning om att vid vite infinna sig personligen skall domstolen, om den fort- farande anser att hans när-Varo är nödvändig, sätta ut ett högre vite eller bestämma att han eller hans lagliga företrädare skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Om svarariden i ett mål där förlikning inte är tillå- ten inte infinner sig vid den domstol dit han vid vite har uppmanats att komma, får domstolen sätta ut ett }),ögre vite för honom eller bestämma att han skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare samman- träde även_ då han inte har uppmanats. att infinna sig personligen. . .

20 §. (22.7.1991/1052) Om den som vid vite har uppmanats att inställa sig vid muntlig förberedelse el- ler en part som enligt domstolens beslut skall hämtas eller 7n laglig fö:eträdare för en sådan person uteblir eller mte kan hamtas, får sammanträdet hållas trots detta såvida det är till fördel för förberedelsen och må- let inte skall avgöras eller avskrivas med stöd av 18 §.

_21 §. (22.7.1991/1052) Uteblir svaranden från huvudförhandlingen eller kan en svarande som enligt domstolens beslut skall hämtas till huvudförhandling- en inte hämtas, får ett mål där förlikning inte är tillå- ten avgöras, om käranden yrkar det och om målet kan utredas tillräckligt väl trots svarandens utevaro. Målet skall avskrivas, om inte käranden yrkar att det skall avgöras.

22 §. (22.7.1991/1052) Om målet har avskrivits på grund av kärandens utevaro eller någon annan för- summelse, men käranden har haft laga förfall och inte }<unnat ;anmäla detta i tid, har käranden rätt att med stöd av sin tidigare ansökan få målet behandlat genom en anmälan till domstolen inom 30 dagar från det må- let avskrevs. Styrker käranden inte sitt laga förfall, skall målet inte tas upp.

23 §. (22.7.1991/1052) Vad detta kapitel stadgar om utevaro från ett sammanträde tillämpas också om en part utan lov avlägsnar sig under behandlingen.

Parts utevaro i brottmål (22.7.1991/1052)

24 §. (22.7.1991/1052) Om allmänna åklagaren uteblir från den första handläggningen av ett brottmål, då åklagaren på tjänstens vägnar skall vara närvarande eller hans närvaro annars är påkallad, och öm ingen ersättare för honom utan olägenhet kan fås till samma rättegångsförhandling, skall målet skjutas upp.

Rät

. 2: från han

2t stäm bro t l inte

D( dan häm· J(an

stö bli· dar sig sitt rätt hel

27 ler s brott beslu 24 §

Ut ~ag~ig mfm; svara dom~ ma r~

L

28 på gr färds< finna romå anna; annat pröva

On det in hans: manh

29 har ft låter~ fall, a

30 känt' tenhe på lag har e1 brottr att fö döma relagt het at förrår haft h

31 liga fe nom· stoler skall l

~:kap. 12

.ll vars för- iring, skall ätten eller, hos denna. .behandlas

ningsansö- .ändigheter p. 9 §hade iskodomen

·'meddelats

ett mål där :älla sig vid

eller hans att vid vite .n den fort- lig, sätta ut 1ans lagliga eller till ett

nte är tillå- lan vid vite sätta ut ett : han skall ·e samrnan- infinna sig

rid vite har eredelse el- zall hämtas son uteblir hållas trots en och må~ öd av 18 §. .nden från som enligt

)rhandling:.. nte är tillå- :1 målet kan varo. Målet .tt det skall

r avskrivits annan för-

·all och inte ·ätt att med dlat genortl rån det rnå- acra förfall.

b

itel stadgar :5 också ortl 1dlingen.

.052)

1 åklagarell tt brottrll~dl, närvara!l e h om i!lge~ s till sarnrll upp.

Rättegångsbalk kap. 13

. 25 §. (22.7.1991/1052) Om målsäganden uteblir från den första handläggningen av ett brottmål som han har väckt, skall målet avskrivas.

26 §. (22.7.1991/1052) Uteblir den som har stämts att svara från den första handläggningen av ett brottmål, skall han dömas till böter för utevaro, om inte målet avskrivs.

Dornstolen kan bestämrna att svaranden hämtas re- dan till samrna rättegångsförhandling. Om han kan hämtas, skall han inte dömas till böter för utevaro. Kan han inte hämtas, skall målet skjutas upp.

A hade stämts att följande dag svara i ett mål rörande försök till stöld vid häradsrättens sammanträde på annan ort: Han hade ute- blivit från sammanträdet. Då A inte visat att han inte med använ- dande av offentliga transportmedel vid utsatt tid kunde ha infunnit sig Vid rättens sammanträde och inte heller underrättat rätten om sitt förfall, ansågs A ha gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från rätten såsom svarande. A:s brott ansågs doek ringa bedömd som en helhet och han lämnades abestraffad för det. HD 1993:143. 27 §. (22.7.1991/1052) Uteblir en målsägande el-:

ler svarande från den fortsatta behandlingen av ett brottmål, skall vad dornstolen bestämmer i uppskovs.:. beslutet iakttas. Om allmänna åklagaren uteblir,.skall 24 § tillämpas på motsvarande sätt. .

Uteblir utan laga förfall en målsägande eller hans ~ag~iga fö_ret~dare som har förelagts att_ personligen mfmna s1g ull målets fortsatta behandlmg, eller en svarande som har förelagts att inställa sig vid vite, kan domstolen besluta·att han skall hämtas redan till sarn- ma rättegångsförhandling.

. .

Kompletterande stadganden (22.7,1991/1052)

28 §. (22.7.1991/1052) Laga förfall har den soni på grund av sjukdorn eller avbrott i den allmänna sarn- f~rdseln är förhindrad· att följa en uppmaning att iii- finna sig till domstolen eller att avge ett skriftligt. sva-' rornål eller en skriftlig utsaga eller att fullgöra någon annan uppgift som han har i rättegången. Om något annat förhinder anmäls eller är känt, skall dornstolen pröva om detta kan godkännas som laga förfall.

Om en parts rättegångsombud har laga· förfall och det inte har varit möjligt att i tid få ett annat ombud i hans ställe, anses partens underlåtenhet att följa upp- ltlaningen bero på laga förfall. ' ·

29 §. (22.7.1991/1052) En part, som trots att han ~r förelagts att personligen infinna sig till domstolen [ ter sig företrädas _a': ett ombud och inte har laga för- all, anses ha utebliVIt. · _30 §. (22.7.1991/1052) Om det uppges eller är

känt att en parts utevaro i ett brottmål eller underlå- tenhet att följa en uppmaning i ett tvisternål har berott ~ laga förfall, eller om det finns skäl att anta att han b r ett sådant f?rh~nder, skall dornstolen·skju~ upp rot~ålet och 1 tVIstemålet ge parten ett nytt tillfälle

dt_t folja uppmaningen. Parten får inte då. för utevaro r 0fllas till en påföljd som nämns i lag eller:sorn har fö- helagts honom för ett sådant fall, eller för underlåten- t-et ~tt följa en uppmaning i ett tvistemål, om det inte ~7an hu~dsaken avgörs framgår att han inte hade

t laga forfalL . . · ·· :: .. . ·.. '· . . Ii 31_ §. (22.7.1991/1052) Om en part eller hans lag- l\~a foreträdare, som trots att ett vite har förelagts ho- st munderlåter att personligen inställa sig vid dorn- s~\1n, kan hämtas till samma rättegångsförhandling,

han inte dömas till vite för utevaro. Vite skall inte

1399

heller dömas ut, om parten eller hans lagliga företrä- dare inte längre behöver höras personligen. ·

Har svaranden i ett tvistemål vid vite uppmanats att inställa sig vid domstolen, skall l morn. på motsvaran- de sätt tillämpas, om svaranden med stöd av 19 § 2 rnorn. hämtas till samrna rättegångsförhandling eller om hans hörande förfaller. ,<·.

32 §. (22.7.1991/1052) Kostnaderna för hämt- ning till domstolen betalas av statens medel. Då dom- stolen avgör målet skall den ålägga den hämtade att er- sätta staten dessa kostnader. Anses .ersättningsskyl- digheten oskälig, kan ersättningen sänkas ellerockså kan det bestämmas att staten skall svara: för kostnader:.,. na. Om bestämmande, betalning och redovisning a~ kostnader och ersättning samtom sökande av ändring i .beslut därom gäller vad som stadgas om ersättning till vittnen av statens medel. . . . . . :

Se L om bestridande av bevisningskostnader med statsmedel, Pr 28; RB 17:42. . .<

Polismän, vilka med stöd av en order som givits av deras för- man inom gränserna för sin befogenhet och som de jämlikt PolisF § 25 var skyldiga att följa hämtat en åtalad till rätten med en per- sonbil som tillhörde den ena av dem, skulle av statens medel utfå ersättning för dem därför åsamkade utgifter. HD 1977 II 72.

. 33 §. (22.7.1991/1052) Den som enligt domsto- lens beslut skall hämtas till dornstolen får tas i förvar tidigast dagen innan transporten börjar. Frihet5ber...: övandet, inberäknat. transporttiden, får inte räcka längre än tre dagar. · ·. · · · '

.34 §. har upphävts genom L,S.l.l994/8. : · ·· . 35 §. (22.7.1991/1052) Besvär över beslutgenom

vilket en part för utevaro har dömts till böter ellervite innan något avgörande har meddelats i huvudsaken skall anföras sårskilt. Om böter döms rit i samband med att huvudsaken avgörs eller om en part inte döms till böter, får den som är missnöjd söka ändring i be- slutet inom den tid och i den ordning som gäller för

· sökande av ändring i avgörandet i huvudsaken.. : 36 §. (22.7.1991/1052) Om ett mål avskrivs på

grund av att en part uteblir, kan den uteblivna parten på yrkande av den närvarande motparten åläggas att ersätta dennes rättegångskostnader. .

37 §. (22.7.1991/1052) Finns det i någon, annan lag ett särskilt stadgande om parts utevaro, skall det iakttas.

l3 kap: Ornjäf emot Dornaren l §. Nu vii kärande eller svarande jäfva Domaren;

giöre thet beskedeliga, och dörne Dornaren sielf om thet jäf. Thesse äro laga jäf: Om Domaren är med enthera i then skyldskap eller svågerlag, ther i ächten- skap efter 2. Cap. Giftermåls Balken ej byggas må, hvar under och thes syskonebarn i skyldskap, och ej svågerlag, förstås: eller är Domaren thes vederdelo- ~an, eller uppenbare ovän: eller äger Domaren, eller hans skyldernän, soni nu nämnde äro, i then saken del, eller kunna the någon synnerlig nytto ·eller skada ther af vänta: eller hafver han i annan Rätt i samrna sak Domare· varit, eller förr varit fullrnächtig ther i, eller vitnat; eller förut såsom Betient i någon Rätt, eller hos [Konungens Befallningshafvande}, något slut fattadt, som then saken rörer: eller hafver han sielf en lika sak i annan Rätt. Vet Domaren at sådant jäf emot honom är, äntå at parten ej ärther om kunnig; träde sielfmant ifrån Rätten. ·

Se ÄLP § l, Ci H; UL 1:8 och 9, Pr 47; KS § 112, Pr 39. Jfr L om adoption§ 12, Ci 17.

Se GB 2: 1-9, som var av följande lydelse:

1400

_. [l§. Ej må man till hustru taga, then med honom är i rätt nedsti- gande skyldskap: som är dotter, sona eller dotterdotter, och theras af- komma, ehuru långt then sttecker sig neder. Ej eller i rätt upstigande skyldskap; som är moder, fadermoder, modermoder, och så vidare til rygga i ätten.] ·' ' · . · · .

[2 §.I skyldskap å sidone må man ej taga til hustru sin syster, bro- ders eller systers dotter, eller theras affödo, faders eller moders syster, faderfaders syster, eller moderfaders syster, fadermoders, eller mo- dermoders syster, och så vidare.] · · : ·

. .[3 §. Syskonebarn måge ej taga hvarannan till ächta; utan Konung- en gifver ther lof til. l · .

[4 §.I rätt nedoch upstigande svågerlag, vare och ächtenskap för- budit: och ty må man ej till hustru taga sin sons, sonasons eller dot- tersons enka; sin stiufmoder, sin afledna faderfaders eller moderfa- ders andra hustru; ej heller. sin stiufdotter, stitjfsons dotter, eller sti- ufdotters dotter; sin hustrus moder, hustrus fadermoder, eller moder- moder, och så vidare.] .

. [5 §.I svågerlag å sidone må man ej gifta sig med sin broders enka; brodersons, eller systersons, broders eller systers sonasons; eller dot- tersons. enka; sin faderbroders, eller moderbroders, faderfaders eller fadermoders broders enka; sin moderfaders, eller modermoders bro- ders enka; Ej eller med sin afledna hustrus syster, hustrus broders el- ler hustrus systers dotter, eller dotterdotter, och theras .afkommo; hustrus fadersyster, eller modersyster; hustrus faderfaders eller fader- moders syster; hustrus moderfaders, eller modermoders syster.] · ,. [6 §.Ej må man eller i andra svågerlaget ächtenskap bygga med sin

hustrus stiufmoder, eller sin stiuffaders enka; ej eller med sin döda dotters mans enka, eller med sin stiufsons, eller stiufsons sons enka.]

[7 §. Hvad om mannen i ächtenskaps mål här stadgat är, bör och förstås. om qvinnan.] . .

[8 §.Svågerskap räknas. emellan mannen och hustruns slächt, och emellan hustrun och mannens slächt; men ej mellan begges theri!-S slächt inbordes. Och ty måge två bröder taga två systrar, och fader taga moder, tå son tager dottren. Men ej må son taga modern, tå fader hans lefver och hafver dottren, at vördnaden· emellan föräldrar och barn ej spillas må.] .· . .

[9 §. I alla thessa fall bör ej skilnad giöras emellan hel och half- skylda. Vare ock ächtenskap lika förbudit, om blodsbandet kommer af ächtenskap, eller' lägersmål.] . . ·

En domare eller ledamot uti en av flere ledamöter bestående rätt må ej genom besvär söka'ändring i det utslag, varigenom han för jävig förklarats. Förld. 22.2.1770. · · · ·

Med avseende å fängelsedomstolen skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse :vad om domarjäv är stadgat. L om internering av far- liga återfallsförbrytare § 6, St 13. . . .

I anledning därav att en .deJ häddsrätter ansett sine· ordinarie nämndemän, såsom fastighets mnehavare i tingslaget, jävige 'att del- taga utiden undersökning och avgivande av det betänkande, som på bemälde rätter ankommer uti frågor om byggande av allmänna vägar och andre tingslaget rörande' hushållningsmål, vilket jäv föranlett till utsockne nämnds inkallande, hava vederbörande förständigats att uti sådane på länestyrelsernas slutliga prövning ankommande hushåll- ningsärenden, som hos häradsrätteme endast i avseende å undersök- ning och avgivande av betänkande anmälas, lagens stadgande angå- ende jäv emot domare ej. böra tillämpas, därest ärendena röra kom- munen samfält, utan att i dem fråga är om någon domstolens medleni. eller dess anförvant eller vederdeloman enskilt. Brev 20.2.1860.

Ifråga om jäv mot förrättningsingenjör, god man samt jordrättsdo- mare och ledamot av jorddomstol gäller vad allmän lag stadgar om domarjäv, se L om skifte §§ 56 och 299, Ek l.

A hade som medlem i en magistrat handlagt ett lagsökningsär- ende, .i vilket B på grund av intecknade innehavarskuldebrev hade yrkat betalning av en fordran jämte ränta ur C:s fasta egendom. MagiStraten hade i sitt utslag inte yttrat sig om ränteyrkandet. A hade senare som medlem i en rådstuvurätt handlagt ett käromål mot C, i vilket B hade yrkat fastställande av att han hade rätt till räntefordran och att innehavarskuldebreven hade pantsatts till sä- kerhet även·för denna. Magistraten hade, då den inte hade hän- skjutit ärendet såsom tvistigt till domstol, avsett att som över- exekutor avgöra det även beträffande den ifrågavarande räntan. Då

- A hade varit domare i samma sak i annan domstol på det sätt som avses i 13 kap. l§ rättegångsbalken var hanjävig att vara domare i rådstuvurätten. HD 1986 Ill57.

Medlem av ett aktiebolags styrelse var jävig att verka som do- mare i ett mål, fastän aktiebolaget, vilket instämts såsommålsä- gande, icke kommit till städes för att framställa yrkanden i målet. HD 1977 Illl4. .

Den omständigheten att rättens ordförande är.jävig att såsom domare taga befattning med målet, utgör ej hinder för honom att för bevarande av parts talan deltaga i beslut om mält;~ uppskjutan-

. de till annat rättegångstillfälle. HD 1933 I 93: · · · .Folkskolinspektor hade icke bon i sin egenskap av inspektor

fastställa val av sin hustru till lärartjänst, men hans förfarande an- sågs dock icke vara av den beskaffenheten att han därför skulle dö- mas till straff. HD 1935 143. . .

Rättegångsbalk kap. 14

2 §. (27.4.1868) Jäfvar någon Domaren obeskedli. ga, böte i Underrätt [tjugu daler], i Hofrätt [femtio da- ler].

Se SL 2:4 och 5, St l. 3 §. (27.4.1868) Pröfvas jäf lagligt emot Härads-

höfding, eller Borgmästare i den stad, der ej mer än en Borgmästare är, och Rådstufvurätten utom honom ej finnes domför; förordne Hofrätten en annan i hans ställe, på kärandens begäran och kostnad, och stadne den kostnad sedan å den, som saken tappar. .

Jfr hänv. vid~ 1:10. 4 §. (27.4.1868) Jäfvas någon i Häradsnämnd, såt-

te Häradshöfding, om det tarfvas,·annan i hans stad,så länge det målet slites. Jäfvas Rådman; nämne Råd- stufvurätten den i _hans ställe sitta må, der Rätten ej annars domför är. Aro i Rådstufvurätt allajäfvade; för- ordne derom Hofrätten. Nu kan så hända att så många af Hofrättens ledamöter jäfvade varda att rätten i thy mål ej fullsutten är; gifve Hofrätten det [Kejsaren] till- känna, då [Kejsaren} förordnar andra i deras ställen. Ej må någon i Hofrätten jäfvas, der son eller måg i Un- derrätten dömt, utan så är att de för embetsbrott der lagligen anklagade varda.

. L ang. tillämpning med avseende å kvinna av vissa stadganden om jäv för domare och fullmäktig, Pr 11 stadgar: Vad i l kap.·6 §, 13 kap. 4 § och 15 kap. 3 § rättegångsbalken är beträffande personer av manligt kön stadgat med avseende ·å skyld.Skap eller svågerlag, gälle ock i enahanda förhållande till varandra stående kvinnor samt man och kvinna, så ock, på grund av äktenskapsföx:hållandet, äkta makar.

14 kap. Om handläggning av mål inför rätta (12.8.1960/362)

l §. (28.6.1993/595) I ett tvistemål skall parterna hålla sig till sanningen då de redogör för de omstän- digheter som de åberopar i målet och då de uttalar sig orn CJ.e omständigheter som motparten anför samt då de. besvarar frågor. . ·

2 §. (22.7.1991/1052) Talan i tvistemål får inte ändras under rättegången. Käranden har dock rätt att

l) yrka annan fullgörelse än den som avses i talan, om yrkandet grundar sig på en sådan ändring i förhål- landena som har inträffat under rättegången, eller på en omständighet .som först då har kommit till käran- dens kännedom, ·· ·,

2) yrka att ett sådant rättsförhållande fastställs som är tvistigt i rättegången mellan partema och som mås- te redas ut för att målet i övrigt skall kunna avgöras, samt . . .

3) yrka ränta eller framställa något annat biyrkan- de eller ett nytt yrkande som i väsentlig mån bygger på samma grund som ett tidigare. . .

Framställs ett yrkande som nämns i l mom. 2 eller 3 punkten först vid huvudförhandlingen, skall yrkan- det avvisas om prövningen av det skulle fördröja handläggningen av målet. Ett sådant yrkande kan inte framställas i .en högre domstol.

Såsom ändring av talan skall inte anses att till stöd för talan läggs fram nya omständigheter, om inte sa- ken därigenom blir en annan. . . · ·Har. svaranden i ett tvistemål inte avgivit ett skrift-

ligt svaromål eller en skriftlig utsaga eller har han ute- blivit från domstolen och vill käranden att målet av- görs, skall i domen avgöras endast de yrkanden som har framställts i stämningsansökan samt de i l mom. angivna yrkanden som svaranden har fått del av under rättegången. Som ändring av talan anses då också att

Rätte~

0mstän att svar

I st rat av utan< svarar talnin den se helt Oc sågs," omrä lan p< 1952 3 §.

åklagai_ sina yr; ler mål svaran, beskaff sin red tillämp 32 §st

Ang~. mom.<

Är p das att hans n skall h

Mo icke i mom.

Ut avvik svara~

fört s Al

hade från' SOm l

mani genm vägra skrid av A: gärar gård, inte} 4 §.

klarhe mål, o skilda för sig behan< till hö:

Se L kap. l,:

Y: ett b: grun 5 §

lan see mäld~ av sva

6 § dig att rätthå ga od ler oti skall c rum.

SeR 7 ~

en ell eller (

kap. 14

)beskedli- femtio da-

Jt Härads- mer än en honom ej an i hans lCh stadne

i~nd, sät- ms stad,så mne Råd- Rätten ej

fvade; för- : så många itten i thy >aren] till- as ställen. måg i Un- sbrott der

t stadganden l kap. 6 §, 13 : personer av lgerlag, gälle or samt man . äkta makar.

~rätta

l partema e omstån- uttalar sig 'r samt då

tl får inte ck rätt att >es i talan, tg i förhål- n, eller på till käran-

:ställs sorn som mås- a avgöras,

t biyrkan- byggerpå

lm. 2 eller :all yrkar:- ~ fördröP ~e kan inte

tt till stöd m inte sa·

ett skrift- tr han ute· målet av·

.nden sor!l · i l rnor!l· ·l av under , också att

Rättegångsbalk kap. 14

omständigheter som nämns i 3 mom. läggs fram utan att svaranden får del av dem.

I stämningen anfördes, att svaranden, som till käranden levere- rat av denne beställda varor, tillställt käranden räkning på varorna utan att därvid beakta erlagd förskottsbetalning, och påyrkades svarandens åläggande att till käranden återgälda sagda förskottsbe- talning. Under sakens behandling vid domstol framställde käran- den som sitt käromål samma yrkande på den grund, att svaranden helt och hållet försummat att leverera de beställda varorna. Det an- sågs, att ändring av käromålet icke förelåg utan det endast var fråga om rättande av en omständighet rörande det rättsförhållande mel- lan parterna, varpå käromålet grundade sig. HD 1950 Il 401, D 1952s.11. 3 §. (12.8.1960/362) I brottmål skall allmänna

åklagaren genast vid rättegångens början framlägga sina yrkanden och grunderna för dem. Detsamma gäl- ler målsäganden, om ej av tvingande skäl annat följer. Svaranden skall härefter höras i saken. Om ärendets beskaffenhet det påkallar skall han anmodas att avgiva sin redogörelse i ett sammanhang, och skall härvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad i 17. kap. 32 § stadgas om vittnesförhör. · · . · .

Angående målsägande skall tillämpas, vad ·i l § 2 mo_m. är stadgat om part i tvistemål. · ·· · •

Ar parts redogörelse ofullständig, skall han anmo- das att fullständiga den. Gör han det icke eller avviker hans redogörelse från vad han tidigare i saken· anfört, skall han tillfrågas om orsaken därtill. .. ·· ·. ·

Målet återförvisades till underrätten, enär allmänna åklagaren icke individualiserat sitt straffyrkande i enlighet med RB 14: 3 mom. l. HD.1966 II102.. . . .. .

Utan hinder av vad åklagaren yrkat hade domstol rätt att med avvikande från åklagarens brottsrubricering pröva till vilket brott svaranden gjort sig skyldig när han brutit mot lagen på i åtalet an- fört sätt. HD 1983 Il 70. · · .

Allmänna åklagaren yrkade straff på A för tredska mot polis: A hade underlåtit att iaktta en uppmaning av polisen att avlägsna sig från det omedelbara grannskapet av en fastighet som användes som uppbådsställe för värnpliktiga. Enligt åtalet grundade sig upp- maningen på att A hade orsakat fara för den allmänna ordningen genom att dela ut flygblad med uppmaning till de värnpliktiga att vägra vapen. A bestred åtalet på den grund att polisen hade över- skridit sin befogenhet då den gav uppmaningen. Vid bedömningen av A:s skuld kunde man inte grunda polisens befogenhet på en be- gäran av uppbådsmyndigheterna såsom innehavare av· fastighetens gårdsplan om att få A avlägsnad, eftersom en sådan 'omständighet inte hade anförts till stöd för åtalet. HD 1990:67. ... - - 4 §. (12.8.1960/362) Rätten skall vaka över. att

klarhet och ordning iakttages i handläggningen av tnål, och äger rätten härvid befogenhet förordna, att skilda frågor eller olika delar av målet handläggas var för sig. Rätten bör även tillse, att målet blir grundligt behandlat och att däri ej indrages något; som icke där- ~hfu. - . . . ka Se L om offentlighet vid rättegång, Pr 24; SjöL 21:10, Ha 38; KS

p. l, 2 och 7, Pr 39. . . Yrkande på ogiltigförklaring av lagfart prövades i samband med

ett brottmål, som angick förfalskning av den urkund som'utgjorde grund för lagfarten. HD 1970 Il2. ·: · 5 §. (22.7.199111052) Återkallar käranden sin ta-

lan sedan svaranden har avgivit sitt svaromål, skall ett tnål där förlikning är tillåten likväl avgöras på 'yrkande av svaranden. . · . d' 6 §. (12.8.1960/362) Rättens ordförande är skyl- :g att övervaka, att ordningen vid sammanträde upp-

tatthålles. Han bör fördenskull avbryta olämplig utsa- ~a oc~ tillrättavisa envar, som uppträder störaJ?-de el- kaOtillbörligt. Efterkommas icke ordförandens order, ~~~ den ohörsamme avlägsnas från rättens sessions-

seRB 19:1. . e 7 §. (12.8.1960/362) Var, som stör handläggning- tU elle~ är ohörsam mot rätten eller dess ordförande

er eljest kränker domstolens anseende eller inför.

1401

rätta eller i till rätten ingiven skrift begagnar kränkan- de eller vanvördigt tal- eller skrivsätt, må rätten på eget initiativ omedelbart straffa med böter.

I utslag, varigenom någon i stöd av l mom. dömts till ordningsstraff, må ändring särskilt för sig sökas medelst besvär. Sådant utslag utgör icke hinder för väckande av åtal för den gärning, som föranlett ord- ningsstraffet, om däri ingår gärning, för vilken straff annorstädes i lag är stadgat.

Se SL kap .. 27, St l; SP § 42, St 2; UL 1:13, Pr 47; RB 10:25 jämte hänv. och RB 24:3. · ·

7a §. (19.4.1991/708) Åtal som går ut på att en och samma svarande har begått olika brott eller att ett enda brott har begåttsav flera svarande skall behand- las i ett sammanhang, om det inte anses lämpligare att de behandlas vart för sig. Detsamma gäller skilda brott som påstås ha begåtts av flera svarande, om det för ut- redningen av målet är till fördel att åtalen behandlas i ett sammanhang.

Skilda åtal som har upptagits till behandling i ett sammanharig får senare skiljas åt. Åtal som gäller en och samma svarande eller ett och samma brott får dock endast skiljas åt om det finns särskilda skäl.

Vad l och 2 mom. stadgar om åtal tillämpas också på straffyrkanden motjuridiska personer. (21.4.1995/ 746)

L 2l.4.1995n46 träder i kraft 1.9.1995. Se SL kap. 9, St l. . . 7b §. (19.4.1991/708) I ett brottmål får ett av flerå

åtal sorn behandlas i ett sammanhang avgöras innan behandlingen av de övriga har avslutats. Åtal som gäl- ler en och samma svarande eller ett och samma brott får likväl avgöras vart för sig. endasr om det finns sär.:. skilda: skäl. . .:I- .:· Ett yrkande att en jundisk ·person skall dömas. till samfundsbot får inte utan särskilda skäl avgöras innan: åtalet beträffande det brott som ligger till grund för yr- kandet har avgjorts. (21.4.1995/746)

8 §. (14.1.1972/21) Privaträttsligt anspråk med anledning av brott får framställas i samband med att straffeller förverkningspåföljd yrkas för brottet. Göres sådant privaträttsligt anspråk gällande genom s~rskild talan, iakttages vad om rättegång i tvistemål är stadgat.

SeRB 10:8. A hade ådömts straff för att han ovarsamt framfört en honom

tillhörig personbil och därvid kört på en 4-årig gosse, som kornmit cyklande från motsatta hållet, med påföljd att jämväl bilen skadats.

...A hade för sin del yrkat att, enär gossens fader genom att underlåta tillsynen om sonen vållat skadan på bilen, fadern måtte åläggas att till honom utgiva ersättning för sagda skada. Yrkandet upptogs ej till prövning, enär det ej grundade sig på brott, som fadern skulle ha begått, och yrkandet således bort anhängiggöras medelst skrift- lig stämning i den för tvisternål stadgade ordningen. HD 1975 II 78. På samrna principiella ståndpunkt HD 1981 I1112. 9 §. (14.1.1972121) Domstolen må, om skäl därtill

föreligger, avskilja i brottmål framställt privaträttsligt anspråk till ett särskilt mål, som i fortsättningen hand- lägges i den ordning som är stadgad för handläggning- en av tviste~ål, eller ock förena privaträttsligt anspr_åk med anledmng av brott och yrkande på straff eller for- verkningspåföljd med anledning av samma brott, vil- ka samtidigt äro anhängiga där, till ett enda mål, som i fortsättningen handlägges i den ordning som är stad~ gad för handläggningen av brottmål. I beslut om åt- skiljande eller förening av mål må ändring icke sökas.

Se TvångsmedelsL 3:5, St 2 a. lO § har upphävts genom L 22.7.1991/1052. 11 §. (14.1.1972121) Framgår vid prövningen av

brottmål, att i åtalet avsedd handling icke ar-brott, el-

Pr 1 1402 ler ådömes av annan orsak ej straff för handlingen, må i målet framställt privaträttsligt anspråk likväl där prö-

: vas eller handläggningen av anspråket fortsättas i den ordning som är stadgad för handläggningen av tviste- mål.

15 kap. Om rättegångsombud (11.4.1958/150) Se L om advokater, Pr 23a oChjMb om fastställelse av stadgar

för allmänna advokatföreningen, Pr 23 b.· : l §. (14.1.1972/21) Part, som icke förständigats

att inställa sig personligen inför rätta, får i rättegången anlita rättegångsombud. · · · Åklagarens talan får icke föras genom ombud.

Part, som inställt sig personligen inför rätta, får åt- följas av rättegångsbiträde. Frågor må likväl ställas för besvarande av honom själv, om domstolen anserdet erforderligt. · ·

Se RB 12:20; L om öppna bolag och kommanditbolag 3:1-3, Ha 2; ABL 8:12, Ha 5; ProkuraL §§ l och 2, Ha le; FörmynderskapsL §§ l2 och 13, Ci 6; ÄB 19: 13, Ci 29; VattenL 5: 55, 6: 28, 7: 9 och 8: 18, Ek 9; L om enskilda vägar § 67 p. l, Ek 15; L om fiske §§ 58 och 77, Ek 56; L om andelslag § 75, § 84. mom. 2, §§ 106 och 116, Ha 8; NäringsL § 9, Ek 58; L om stiftelser § lO, Ci ll; L ·om hypo- teksföreningar§ 20, Ha 28; L om försäkringsbolag 7: l, 2 och 7, Ha 30; .L om försäkringsföreningar 16: 2, Ha 32; MönsterrättsL § 45, Ha· H b; IntfamL § 40, Ci 24; F om statskontoret§ 15, L 4 (II). · Arbetarskyddsmyndighet eller av denna· förordnad tjänsteman skall beredas tillfälle att bli hörd vid förundersökning och inför un- derrätt i ärende, angående vilket myndigheten har gjort anmälan för väckande av åtal. L om tillsynen över arbetarskyddet § 24 mom. 2, Ar42. . .

2 §. (10.1.1969/5) Såsom rättegångsombud eller -biträde må anlitas endast advokat eller annan redbar och annars för uppdraget lämplig samt skickad person som råder över sig och sin egendom. . • . . ·

Våd som i denna eller riågon annan hig.stadgas OJJ:l eJ?. aqvokats rätt att vara !,ättegångsombud eller -bitra- de tillämpas även på den. som har rä.tt att bedriva ai;l.- vokatverksamhet i någon arrmin stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet~ (8.1_.199~/30) '· ,~·.- '

Se L om advokater§ l, Pr 23a. r . . ' .. . Jfr L om patentombud§ l, Ha i"4a. ·'O_ .

. Polisman får inte uppträda soni biträde eller ombud för annan åta- lad än nära anförvant. Oni den åtalades personliga närvaro vid !lom- stol inte är nödvändig, har polisman dock rätt att uppträda som de11 åtalades ombud i syfte att medge åtalets riktighet. För sådant uppdrag· får polisman inte ·uppbära arvode eller annan ersättning än gottgörel- se för faktiska kostnader. PolisF § 44, H 25. :. ·• ·

Stadsfiskal får icke, utan justitiekanslerns i enskilda fall givna till- stånd vara ombud för eller biträde åt person som misstänkes för brott. Han får icke heller vara'målsägandes ombud eller biträde,.om detta kan stå i strid med ?kötseln·av hans tjänsteåligganden, F om stadsfis- kaler § l2 mom. 2, Pr 18a.. , .· .. , ...

Såsom rättegängsbiträde fick ej anlitas person; som dömts till straff för anstiftan till mened, även om domen ej vunnit laga kraft.

. HD u 18.2.1926, D 1926 s. 33. Se även HD 1928 I 2....... :· . Allmän åklagare är icke befogad att genom enskilt ombud· in-

lämna besvärsskrift till överrätt. HD 1928 I 40. På samma prii:tci- ' ·. piella ståndpunkt HD 1940 II 199, 1950 IT233 och 1953 II 80. . 3 §. (12.12.1958/497) :Tjänsteman må icke -vara

ombud eller biträde vid rättegång, när det strider.mot hans tjänsteplikt. · , . .. , .:

·Lagfaren medlem av allmän domstol må .icke vid rättegång vara ombud eller biträda part, om han ej har i saken del eller talar för make, anförvant i rätt upp- el- ler nedstigande led eller för broder,·syster eller mynd- ling. Vid den domstol, av vilken han är medlem, må han icke heller, såvida han icke har del i någon sak, för andra än ovannämnda personex sköta inskrivnings- eller andra ansökningsärenden.

Står någon till den, som är. medlem av rätten och deltager i målets behandling, i sådant förhållande, som avses i l kap. 6 § må han ej vara ombud eller bi.:

Rättegångsbalk kap. 15

träda part. Ej heller må någon vara ombud eller biträ- de, om han deltagit i målets behandling som medlem, föredragande eller protokollföni.te vid domstol eller i saken varit ombud eller biträde för motparten.

. L ang. tillämpning med avseende å kvinna av vissa stadganden om jäv för domare och fullmäktig, Pr 11, stadgar: Vad i RB 15 kap. 3 ~ är beträffande personer av manligt kön stadgat med avseende å skyldskap eller svågerlag, gälle ·ocki enahanda förhållande till varan- dra stående kvinnor samt man och kvinna, så ock, på grund av äkten- skapsförhållandet, äkta makar.

Person, som ådömts straff för brott, hade anmält missnöje mot HR:s utslag genom befullmäktigat ombud. HovR, som funnit att ombudet i rriålet uppträtt såsom målsägarens rättegångsbiträde i HR; hade icke b'ort lämna den åtalades ändringsansökan oprövad, utan bereda honom tillfälle att inom av HovR utsatt tid i laga ord- ning anmäla missnöje mot HR:s utslag och sedan söka däri änd- ring. I anseende härtill återförvisades målet till HovR i och för upp-

. tagande till fortsatt behandling utan skild anmälan. HD 1959 II 4. Person, som i egenskap av konkursförvaltare instämts att'svara

i ett mål ang. fastställande av en i konkursen bevakad fordran får ej i samma mål uppträdasomombud för käranden. HD 1959 II 35, Lm 1959 s. 913 och D 1960 s. 14. .

Enligt 15 kap. 3 § 3 mom. rättegångsbalken fick eri advokat inte vara ombud för en person som ansökte om återbrytande av dom, då han -hade varit biträde och ombud för motparten i den sak som återbrytandet gällde. HD 1990:16. 4 §. (11.4.1958/150) Ett rättegångsombud skall,.

om inte huvudmannen muntligen inför domstolen har befullmäktigat honom, visa en fullmakt som huvud- mannen egenhändigt har undertecknat. Advokater och allmänna rättsbiträden skall visa fullmakt endast om domstolen bestämmer det. (22.7.1991/1052) . Är. staten, kommun eller annat samfund eller of- fentlig· inrättning huvudman, gälle såsom fullmakt även i behörig ordning utfärdat skriftligt förordnande elle~ protokollsutdrag och, där bolag, andelslag, stif- telse, förening eller annan sådan sammanslutning är huvudman, till riktigheten bestyrkt utdrag ur proto- kollet från det möte, vid vilket bemyndigande givits av det därtillberättigade organet. . . . . . Kan den som anmält sig som rättegångsombud och icke är i enlighet med· l mom. därtill muntligen be- myndigad, ej. omedelbart förete ovan avsett skriftligt beinyndiganP,e, eller finrier domstolen med anledning av parts invändning eller av annan orsak nödigt att vinna bekräftelse på att utredningen om bemyndigan- det är riktig, skall den som anmält sig som ombud be- redas tillfälle att förete utredningen. Domstolen kan, då skäl därtill föreligger, fortsätta målets handlägg- ' ning utan att dock slutligt avgöra qet. Styrkes bemyn- digandet senare, ,anses ombudet ha handlat m_ed stöd därav från det han anmälde sig som ombud. Ar fråga· om-inissnöjesanmälan; skall utredning om bemyndi- g3:ndet framställas på domstolens kansli senast sjunde d~geri;'efter det den för missnöjesanmälan stadgade ti- den utgått. (31.8.1978/661) · · ·. Ang.. prokurists behörighet att föra huvudmarinens talan inför doms.~olar och andra myndigheter, se ProkuraL § 2, Ha le. . . .. A hade i stöd av fullmakt, som utfärdats av B och C; till HD in·

lämnat en skrift, vilkt-in innehöll gemensamt bemötande av B, C och D. A bereddes tillfälle att inom utsatt tid förete utredning om

. _.att han även bemyndigats av D. HD 1961 II 54. Enär det måste anses ha varit hustruns avsikt att uppträda som

ombud för sin man, då hon hos LS besvärade sig över länsmannens beslut, varigenom mannens körkort indragits, hade LS icke bort avVisa besvären, ehuru hustrun icke företett mannens fullmakt, utan hade den bort bereda henne tillfälle att i enlighet med RB 15:4

. mom..3. förete utredning om sitt bemyndigande. HFD 7.11.1966 · liggare 4776. · ·

Stadgandet i RB 15:4 mom. 3 om beredande av tillfälle för rätt~ tegängsombud att förete utredning om sin fullmakt skall tillämpas även i samband med konkursbevakning. HD 1975 II 52.. 4a. §. (1.4.1938/137) Såsom fullmakt gälle .från

telegrafanstalt i Finland avsänt telegram; vari ingår av-

sk; 5o1

de: an: ori re t gn ·-r Jva·

l<

vä~

OC' orr ell< skJ vie ful

UTI

ter [K· tvi. r är sk~

se l

mer och kos

fun ho"

kär St:;:

och nin, före folk själ· . ; c

teno de.

J iner gan förr

j

rek de l kor.

äve spa

\

v er· om

J Vid ang

nad ma del;

ord

dor rätt

~kap. 15

eller biträ- nmedlem, 1stol eller i ten. a stadganden l i RB 15 kap. :d avseende å ,1de till varan- und av äkten-

missnöje mot om funnit att ;ångsbiträde i ),kan oprövad, tid i laga ord- öka däri änd- i och för upp- '-!D 1959 II 4. ämts att svara ad fordran får :D 1959 II 35,

1 advokat inte ande av dom, i densaksom

tbud skall, 1.stolen har liD huvud- .Advokater takt endast 1052) d eller of- 1 fullmakt rorduande dslag, stif- >lutning är ; ur proto- :ie givits av

1mbudoch 1tligen be- a skriftligt anledning nödigt att

myndigan- ombud be- >tolen kan, handlägg·

~es bemyn· t med stöd d. Är fråga t bernyndi- last sjun~e tadgade u-

15 talan inför 1 le. C till HD itY ta~de av B. C utredning o!ll

uppträda so!ll · länsmanneW , LS . ke bort . lC j{t 1ens fullii13

5 .,f

·tmedRB 1{;6 FD 7.11.19

- •tt' llfälle for rll IV ;kall tiHäiilP

I 52. f~:O gälle v'

.ri ingår ll

Rättegångsbalk kap. 15

skrift av sådan i enlighet med 4 § avfattad fullmakt, som är ställd på viss person med eller utan rätt för denila att sätta annan i sitt ställe. Var, som å telegraf- anstalt till befordran·mottager dylikt telegram, skall å originala fullmakten, vilken tillika bör för honom fö- retes, teckna bevis över dess uppvisande och i tele- grammet anteckna, att den däri avskrivna fullmakten jämte sagda bevis är likalydande med huvudskriften. Vid expediering av telegrammet må jämväl telefon an- vändas. Ankommet telegram skall kollationeras med och bevis därom tecknas å det telegram, som tillställes ombudet. Dock skall fullmakt, där sakägare det yrkar eller rätten eljest anser det nödigt, för rätten i huvud- skrift uppvisas inom tid, som rätten äger bestämma, vid äventyr att telegrammet eljest anses ogiltigt såsom fullmakt.

Då person, som anmält sig som ombud, till HD såsom parts full~ makt ingivit ett telegram, som icke var avsänt från telegrafan~talt 1 Finland, men av on1Ständighetema ansågs framgå, att utredmngen om bemyndigandet var riktig, upptogs målet till prövning och av- gjordes utan att den, som anmält sig såsom ombud, bereddes till- fälle att förete tilläggsutredning om bemyndigandet. HD 1959 II 23. 5 §. Äger Kronan del i någon tvist; förordne [Kon-

ungens Befalningshafvande] then, som vid Underrätt- ten Kronans rätt försvarar: I Hofrätten tale i thy mål [Konungens] Ombudsman. skattebonde må i jorda- tvist sielf fullmächtig taga; [gifve doch honom, som räntan äger, thet tilkänna, at han, ther så tarfvas, må skatteboncia bistånd giöra.]

Ang. förande av statens talan i ärenden, som handläggs av länsrätt, se länsRL § 13 och§ 28 room. 2, B 2. : ·

Ang. företrädande av kyrkan, se KL 10:1 och 22:2, E 3 (II). På ortodoxa kyrkosamfundets i Finland församlingsråd ankom-

mer att vid behov utse ochbefullmäktiga ombud att inför domstolar och andra myndigheter föra församlingens talan. L om ortodoxa kyr- kosamfundet§ 28, E 22 (II). . · · ·

Såsom statens ombudsman och offentliga åklagare vid hovrätt fungerar dess advokatfiskal. HDb innefattande arbetsordning för hovrättema 17.9.19521333, § 27.

På fängelses direktör ankommer att på fängelsets vägnar svara och kära i fordrings- och ersättningsmål, F om fångvårdsväsendet § 24, St 25.

Vid sådan rättegång angående i beskattningslagen avsedda skatter och försäkringspremier, som icke gäller sökande av ändring i beskatt- ~II\gen; har skattestyrelsen och länsskatteverket rätt att jämte statens fordel ä·ven bevaka vederbörande kommuners och församlingars samt fo!kpensionsanstaltens rätt, såvida icke sagda skattetagare göra det S]alva:BeskattningsL § 145, Sk 18.

Statskontoret kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar sta- ~ns fördel och rätt i ·ana ärenden som hör till dess verksamhetsområ-

e.

En tjänsteman vid statskontoret som har avlagt juris kandidatexa- men har rätt att i ärenden som avses i l mom. utan särskilt bemyndi- r.~n~e bevaka statens fördel och rätt vid don1Stolar, ämbetsverk och orrattningar samt att härvid företräda statskontoret. kEn tjänsteman vid statskontoret, som har förordnats av generaldi-

~e t?ren, har rätt att i inteckningsärenden utan särskilt bemyndigan- ke foreträda statskontoret hos inteckningsmyndigheten. F om stats- ontoret § 15, L 4 (II). : . .

ä 5tatens spannmålsförråd kärar och svarar inför don1Stol och för /en l övrigt talan i angelägenheter som berör detta. L om Statens Pannrnälsförråd § 20, O 16 (II).

Ve Oksålycksfallsverket för statens talan i ärenden, som hör till dess 0~ rnhetsområde, om detta icke uppdragits åt annan myndighet F

olycksfallsverket § l, Ar 60. lid8J&gnadsstyrelsen kärar ochsvarar på statens vägnar samt bevakar '<! ~ 0Instolar och ämbetsverk statens rätt och fördel i ärenden som

g r byggnadsförvaltningen. · ' lla~en direktör eller den biträdande direktör som svarar för bygg- toa t~tyrelsens administrativa ärenden, ombudsmannen och diretöre- dej or ?Yggnadsdistrikten har rått att för byggnadsstyrelsen ta emot

&!Yn1ng av stämning. Otd~ rätten att företräda byggnadsförvaltningen bestän15 i arbets-

Flngen. F om byggnadsförvaltningen § 13, L 6 a (II). do~rststyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid tatt . tolar, inför myndigheter och vid förrättningar statens fördel och1

allt som gäller forststyrelsen. Chefen för administrativa byrån

1403 Pr· t och ombudsmannen har rätt att på forststyrelsens vägrmr motta del- givning av stämning, om inte annat stadgas på annan plats. Chefen för administrativa byrån och ombudsmannen har rätt att utan särskilt bemyndigande antingen själv eller genom befullmäktigat ombud i don1Stol, hos myndighet, vid skiljemannaförfarande eller vid förrätt- ningar företräda forststyrelsen i alla ärenden, som berör denna. F om forstförvaltningen § 38, O 42 (Il).

Teleförvaltningscentralen kärar och svarar på statens vägrmr samt bevakar statens rätt och fördel vid don1Stolar, vid skiljeförfarande, hos övriga myndigheter och vid förrättningar i alla årenden som an- går Teleförvaltningscentralen. F om teleförvaltningen 14.5.1993/ 446, § 16.

På vatten- och miljöstyrelsen ankommer att kära och svara på sta- tens vägnar samt att vid domstolar, hos andra myndigheter och vid förrättningar bevaka staten$ rätt och fördel i angelägenheter inom vatten- och miljöstyreisens och vatten- och miljödistriktens område, om inte detta i arbetsordningen har ålagts ett vatten- och miljödi- strikt. Ombudsmannen och biträdande ombudsmannen har rätt att utan.bemyndigande bevaka statens rätt och fördel vid don1Stolar, i ämbetsverk och vid förrättningar samt att härvid företräda vatten- och miljöstyrelsen. F om vatten- och miljöförvaltningen. § 42; J 46 (II).

Museiverket kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstol, skiljeförfarande och hos andra myndigheter statens rätt och fördel i ärenden som berör verket. Förvaltningsdirektören och en av honom utsedd tjänsteman har rätt att utan särskild fullmakt bevaka eller befullmäktiga ett ombud att bevaka statens rätt och fördel i åren-< den som avses i l mom. samt att på museiverkets vägnar ta emot del- givning av stämning. F om museiverket § 17, N 3 (II). . ·.

Vägstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid don1Stolar och ämbetsverk statens rätt och fördel i alla mål och ären- den som angår vägverket. ''

Chefen för den enhet som svarar för skötseln av vägverkets juri- diska ärenden har rätt att antingen själv eller genom befullmäktigat ombud, i mål och ärenden som angår verket, bevaka statens rätt och fördel vid don1Stolar, inför andra myndigheter, vid skiljemannaförfa'- rande och vid förrättningar samt att härvid företräda vägverket.

Chefen för ett vägdistrikt eller ett av honom befullmäktigat om- bud har rätt att företräda staten i ärenden som angår vägdistriktet då någon representant för vägstyrelsen inte är tillstädes. F om vägverket § 21, P 10 (II). · ·

Jordbruksstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt beva- kar vid don1Stolar och ämbetsverk statens rättoch fördel i alla åren, den inom jordbruksförvaltningens område.

En tjänsteman som nämns i arbetsordningen har rätt att i ärenden som nämns i l mom. utan särskilt bemyndigande eller genom ett av honom bemyndigat ombud bevaka statens rätt och fördel vid don1Sto- lar, ämbetsverk och förrättningar samt vid dem företräda jordbruks- styrelsen.

Distriktschefen eller en av honom bemyndigad tjänsteman vid ett landsbygdsdistrikt har rätt att utan särskilt förordnande företräda sta- ten~ de ärenden inom jordbruksförvaltningen i vilka inte en företrä- dare för jordbruksstyrelsen uppträder. På motsvarande sätt .kan di, strikschefen också, med de berörda personernas samtycke,' befull- mäktiga ordföranden i lantbruksnämnden eller i motsvarande organ eller lantbrukssekreteraren att företräda staten. F om jordbruksför- valtningen 28.12.1990/1237,· § 27. · · .

Sjöfartsstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar och bevakar 1 don1Stolar och ämbetsverk statens rätt och fördel i alla mål och ären- den som gäller sjöfartsverket. . . ·

Chefen för sjöfartsstyrelsens juridiska byrå har rätt att själv eller genom ombud bevaka statens rätt och fördel i don1Stolar och andra myndigheter samt vid skiljemannaförfarande och förrättningar och därvid företräda sjöfartsverket. ·

Chefen för ett sjöfartsdistrikt eller ett ombud för honom får före- tråda staten i ärenden som gäller sjöfartsdistriktet, dä någon repre- sentant för sjöfartsstyrelsen inte är tillstädes. F om sjöfartsverket § 24, R 18 (II). . .

Statens tekniska forskningscentral kärar och svarar för statens del samt bevakar statens intresse och rätt i alla ärenden som gäller forsk- ningscentralen. F om statens tekniska forskningscentral10.3.1989/ 218, § 29. . .

Meteorologiska institutet kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid don1Stolar och skiljemannaförfarande samt vid andra myndigheter och förrättningar stateris rätt och fördel i alla mål och ärenden som angår institutet: Chefen för administrativa avdelningen får utan särskild fullmakt bevaka eller bemyndiga ett ombud att beva- ka statens rätt och fördel i dessa falL F om meteorologiska institutet 22.9.1989/841, § 19. . . .

Geologiska forskningscentralen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar statens intresse och rätt vid don1Stolar och ämbetsverk i alla ärenden som gäller forskningscentralen om inte annat stadgas någon annanstans. F om geologiska forskningscentralen 16.2.1990/ 188, § 20.

Konsumentverket kärar och svarar på "Statens vägnar samt bevakar

1404

statens rätt och fÖrdel vid domstolar och myndigheter i samtliga ären- den som ankommer på konsumentverket. F om konsumentverket § 19 mom. l, R 17 (Il).

Statens konstmuseum kärar och svarar för statens räkning samt bevakar vid domstolar och andra myndigheter statens rätt och fördel i alla ärenden som hör till museets verksamhetsområde.

Förvaltningsdirektören har rätt att utan särskilt be~dig~nde ~n­ tingen själv eller genom ombud som han har befullmakngat foretrada statens konstmuseum samt bevaka dess rätt och fördel vid domstolar och andra myndigheter samt förrättningar. F om statens konstmu- seum 20.4.19901379, § 21.

strålsäkerhetscentralen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstol och skiljemannaförfarande, vid andra myndig- heter och vid förrättningar statens rätt och fördel i alla ärenden som angår centralen. F om strålsäkerhetscentralen 20.12.1991/1515, § 13.

Lantbrukets forskningscentral kärar och svarar för statens räkning samt bevakar statens rätt och fördel vid domstol, andra myndigheter, skiljemannaförfarande och förrättningar i samtliga ärenden som gäl- ler forskningscentralen, om inte något annat stadgas. F om lantbru- kets forskningscentral28.12.1990/l307, § 16. •

Tullstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar sta- tens rätt och fördel vid domstolar och ämbetsverk i alla ärenden som gäller tullverket.

, . · Chefen för den avdelning som svarar för tullverkets förvaltning el- ler hans ställföreträdare har rätt att antingen själv eller genom tullsty- reisens tullombud eller ett av honom befullmäktigat annat ombud vid domstolar, andra myndigheter, skiljemannaförfarande och förrätt- ningar bevaka statens rätt och fördel i ärenden som gäller tullverket samt att därvid företräda verket.

Chefen för ett tulldistrikt eller distriktets tullombud i huvudsyssla har rätt att företräda staten i ärenden som gäller tulldistriktet och i vilka tullstyrelsen inte är representerad. F om tullverket § 25, L 53 (II).

skogsforskningsinstitutet kärar och svarar på statens vägnar samt . bevakar statens rätt och fördel vid domstolar, andra myndigheter, skiljemannaförfarande och förrättningar i samtliga ärenden som gäl- ler institutet.

.. Förvaltningsdirektören och en tjänsteman som förordnats därtill i arbetsordningen har rätt att utan särskild fullmakt, antingen själv.el- ler genom befullmä~tigat ombud, beva~ s~tens rätt o,ch f?rdt;l i al~ de fall som nämns 1 l mom. samt att foretrada forskmngs1nstitutet 1 dessa fall. F om skogsforskningsinstitutet § 19, O 12 (In( �

Arbetarskyddsstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar statens rätt och fördel i sariltliga ärenden som gäller arbetar- skyddsstyrelsen vid domstolar och ·skiljemannaförfarande samt vid andramyndigheter och förrättningar. : · .• · ·. .

Om hur distriktsförvaltningsmyndigheterna företräds vid domstol stadgas särskilt.

• Avdelningschefen vid administrativa avdelningen har rätt att utan särskilt bemyndigande bevaka eller befullmäktiga ett. ombud att beva- ka statens rätt och fördel i samtliga fall som avses i l mom. F om ar- betarskyddsförvaltningen 8.3.1991/486, § 28: : • .· ·,:; . ··

Lantmäteristyrelsen kärar -och svarar på statens vägnar samt be'va·· kar vid domstolar och roydigheter statens rätt och fördel i.alla mål och ärenden som gäller-lantmäteriverket. · · · . . ·

Chefen för den enhet som ansvarar för skörselri av' juridiska åren• den Vid lantmäteristyrelsen har rätt att antingen själv eller genom ett befullmäktigat ombud vid domstolar och andra 'myndigheter, vid skiljemannaförfarande och vid förrättningar bevaka statens rätt och fördel i ärenden som angår lantmäteriverket och vid dessa represen- tera lantmäteriverket. Forn lantmäteriverket§ 24, O 77 (II). •• • · · studiestödscentralen kärar och svarar på statens vägnar och beva-

kar statens intressen och rättigheter inför domstolar och ämbetsverk i ärenden som gäller studiestödscentralen. F om studiestödsförvalt- ningen § 20, N l16a (U). . · ·. : . · ... ·

6 §. Vil någor, som del i saken ~afver, för the an- dra tala; tage .ther:as fullmacht thert1L · . . .

Jfr dock L om skifte§ 66, Ek l; L om. samägares av lägenhet del- tagande i skogsförbättringsföretag § 4, O 50 (II).

Då flere haft "del i rättsförhållande, men endast en delägare väckt talan i saken, upptogs målet till saklig prövning, enär de öv- riga blivit stämda att höras i målet, även om de icke hörsammat kallelsen. HD 1923 u 1118U,.. D_l924 s. 22 . 7. §. (11.4.1958/150). Ombud må ingå 'förlikning,

därest icke i fullmakten uttryckligt föreskrivits, att han itke är berättigad därtill. Fullmakt, som är ställd på viss person, må ombudet icke utan tillstånd över- föra på annan. · · · · · · . · · - .

I stöd av fullmakt må probud för~träda huvudman- nen endast vid den rätt, inför vilken muntligt bemyn- digande givits eller fullmakt företetts. Ombudet lik-

Rättegångsbalk kap. 15

som även rättegångsbiträde äger likväl städse befogen- het att anmäla missnöje med den rätts utslag, vid vil- ken han uppträtt såsom ombud eller rättegångsbiträ- de, eller att genom [vad] bevara huvudmannens rätt.

Huvudmannens personliga inställelse inför rätta må icke i och för sig anses innebära, att bemyndigandet är återkallat.

Ang. prokurists behörighet att på huvudmannens vägnar ingå för- likning stadgas i ProkuraL § 2, Ha l c. .

A hade till hovrätten inlämnat en av B upprättad ändringsansö- kan för C och en öppen rättegångsfullmakt utfärdad av C. Seder- mera anmälde B missnöje med hovrättens dom utan att förete C:s fullmakt. Hovrätten lämnade missnöjesanmälan oprövad. Enär det borde anses att C befullmäktigat B som sitt ombud i hovrätten och att A endast handlat som bud, hade B rätt att utan ny fullmakt an- mäla missnöje med hovrättens dom. HD 1976 II 55.

Ombud, som i stöd av en fullmakt som utfärdats av förmynda- ren för minderårig part A hade skött ett fullföljdsärende i HovR, hade med beaktande av stadgandena i RB 15:7, mom. 2 rätt attmed stöd av fullmakten på A:s vägnar anmäla missnöje mot HovR:s dom, fastän A hade uppnått myndig ålder medan målet handlades

"i HovR. HD 1980 II 120. . Enär i fullmakt icke föreskrivits, att tvenne personer endast ge- mensamt fingo uppträda såsom ombud för en kommun, var den ena av dem behörig att jämväl ensam företräda kommunen. HD 1946 Il35.

Rättegångsombud ansågs äga rätt att i stöd av fullmakt in blan- co avstå från käromålet. HD 1946 I 2. 8 §. Dör Hufvudmannen under · rättegången;

kungiöre ombudsman thet Rätten, och the, som _tå sakägare varda, gifve ny fullmach t. ·

Att huvudmannens död icke medför prokurans upphörande fram- går av ProkuraL § 8, Ha le.- Jfr RättshandlL § 21, Ci 34b.

A, som varit svarande i ett tvistemål och anmält missnöje mot hovrättens däri givna dom, hade avlidit innan tiden. för ändrings- sökande utgått och det av honom befullmäktigade ombudet hade ingivit ändringsansökan jämte fullmakten till högstadomstolen ef- ., ter A:s död. Då A:s rättsinnehavare vid bemötandet av motpartens ändnngsansökan tillika meddelat, att de godkände ombudets åt- gärder och upprepade, vad A i målet anfört och ·yrkat, har målet upptagits till prövning även beträffande A:s ändringsansökan. HD

. 1955 Il 56, Lm i955 s. 974. . · . . . 9 §. (6.5.1955/213) Äger rätten eller dess ordfö~

rande, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, befogenhet att för part förordna rättegångsbiträde el~ ler ombudsman, vare den, som i denna rätt allmänne- Iigen utför sakföraruppdrag, skytdig att på förordnan- de åtaga sig uppdrag att vara rättegångsbiträd~- eller ombudsman. · ..

Se L om fri rättegång, Pr Ha och·F om fri rättegång,'Pr:24b;:L om unga förbrytare § 23 mom. 2, St 10; L om u.t.lämning för brott§ 24, St 4; L om utlämning för brott Finland och de övriga nordiska länderna emellan § 11, St 4a; F om bringande \kraft av konventio- nen ang. civilprocessen, Pr 64; Militär rättegångsL § 28, Pr la.

10 §. Ombudsman skal redeliga och med all flit drifva then sak, som honom förtros, och skrifva ·alla the sk~fter under, som han gih-:er i R~tten in. Ej må på någon mlaga dömas, 01;n theneJ satt s1tt namn ther un- der, som skriften författadt, ther sakägaren finnes ej hafva förstått then samma upsätta. ·. ·

Se hänv. vid RB 14:4 och 15:14. · ' · Besvärsskrift, som icke varit uppsatt av besväranden o.ch ej hel-

ler försedd med författarens egenhändiga underskrift, har ansetts böra prövas, då med hänsyn till omständigheterna tvivelsmål icke kunnat råda därom, vem som författat besvärsskriften i besväran- dens namn. HD 1948 II 47, D 1948 s. 72. 10a §. (12.12.1958/497) Visar sig ombud eller bi-

träde oredligt, oförståndigt eller oskickligt eller finnes han eljest olämplig för sitt uppdrag, må domstolen förvägra honom rätt att uppträda i målet. Domstolen må även, då skäl därtill föreligger, förvägra honom rätt att under högst tre år verka såsom ombud eller biträde · vid den domstolen. Är fråga om advokat, skall dom- stolen delgiva styrelsen för den allmänna advokatför- eningen sitt beslut.

RättE

Har bör ha de i rä fälle a tensfoJ

Änd bud el skall t1

Fe medd såson Seäv(

11~ sig th( pröfva1 12~

huvud! och ers därom dömt,' mäktig ler huv vars do och her gångssl< han sin

Ad' cificerr

Skif till säk ringen. 13 §.

rätt; haf til, och.

Full nensrä digprö att få ur derkän fullmäl de, i rät att anta da dom 9.

Aha dran, UJ dess för ställa in hetsåtgä drivas b och då l icke hac stånd er dömda f arvode t dra sida 14 §.

ledt någc drifvit or böte tijo plichte rr at föra ; pröfvar t ifrån sah undgå; p tygad, at mannens råd til ha fängelse'

15 §. nad visa; låta öfver dess-skrii

k kap. 15

,se befogen- lag, vid vil- :gångsbiträ- nnens rätt. för rätta må tdigandet är

·agnar ingå för-

i ändringsansö- J d av C. Seder- .n att förete C:s rövad. -Enär det i hovrätten och rry fullmakt an- 5. . :s av förmynda- ärende i HovR, n. 2 rätt att med 1je mot HovR:s nålet handlades

:oner endast ge- mmun, var den :ommunen. HD

Jllmakt in blan-

rättegången; the, som tå

phörande fram· Ci 34b. . . l t missnöje_ mot !n för ändnngs, ~ ombudet hade ta domstolen ef- ~t av motpartens ie ombudets åt· >"Tkat, har målet 1gsansökan. HD

· dess ordfö~ ;kilt stadgat, .gsbiträde el: Ht allmänne· :å förordnan· ;biträde eller

·O'ång Pr i4b, L§ -o ' t :ming för br~t )>a övriga nordt5.er

1ft av konvent! § 28, Pr l a. fl't 1 med all 1 h skrifva alla 1 in. Ej må på amn ther un: tren finnes e)

. hel- anden och eJ t!S .krift, har al~j(' 1a tvivelsmå -~!l' .rlften i besva

bi'nbud eller e5 gt eller finlell nå domst01ell ~t. Domsto~'' ra honom .0e ·d eller bitrlljll, .1t, skall dfo!' 1a advokat

Rättegångsbalk kap. 16

Har ombud eller biträde förvägrats rätt att uppträda, bör hans huvudman, såframt denne icke är närvaran- de i rätten och själv önskar driva sin sak, beredas till- fälle att anskaffa ett ombud, som uppfyller kompe- tensfordringama.

Ändring av ovan i l mom. avsett beslut må av om- bud eller biträde sökas medelst besvär, men beslutet skall trots besvären omedelbart lända till efterrättelse.

Förbud att under viss tid verka som ombud eller biträde kan meddelas endast i samband med mål, vari vederbötande uppträtt såsom ombud eller biträde. HD 1963 II 65, Lm 1964 s. 1090. Se även HD 1964 II 58. 11 §. Fullmächtig hafve ej macht i Rätten afsäga

sig then sak, som han ther begynt, utan Rätten pröfvar, at han skiäl ther til hafver.

12 §. (28.1.1927/22) Åsämjas ej fullmäktig och huvudman därom, vad fullmäktig bör erhålla i arvode och ersättning för sina omkostnader, och är visst avtal därom icke gjort, pröve den domare, som sist i saken dömt, vad fullmäktig skäligen bör tillkomma, där full- mäktig icke hellre villlåta instämma sin huvudman el- ler huvudman sin fullmäktig till den domstol, inom vars domkrets den, som skall instämmas, har sitt bo och hemvist; och äge fullmäktig rätt att hålla de rätte- gå~gsskrifter kvar, som han omhänderfått, till dess han sin betalning får. ·

Advokat är på begäran skyldig att tillställa sin· huvudman spe- cificerad räkning. Helsingfors HovR d. 16.1.1963, D 1963 s. 32.

Skiftesman hade inte rätt att innehålla avvittringsinstrumentet till säkerhet för sitt arvode och .de kostnader han haft för avvitt- ringen. HD 1983 II 34. . , .. . . 13 §.. Försummar fullmächtig sin hufvudrrians

r~tt; hafve tå hufvudman våld, at tala h<:>nom lagliga til, och söka sin skada åter.

Fullmäktig förklarades visserligen ha försummat huvudman- nens rätt och sålunda vållat att denne betagits tillfälle att under nå- dig prövning draga hovrätts dom, varigenom huvudmannens talan att få ur sitt till konkurs upplåtna bo undanskifta viss egendom un- derkänts; men emedan huvudmannen, som på antydd grund yrkat fullmäktigens åläggande att till honom utgiva sagda egendoms vär- de, i rättegången därom icke ens för~burit sådana omständigheter, att antagas måste, att huvudmannen skulle vunnit ändring i berör- da dom, förkastades käromålet. JD d 4.10.1895, TB 1896 s. 86 n:o ~ . . . ...

Ahade, då han iivit i up~d,rag åt advokaten B att d.ri~a u;_ enfor- dran, uppmanat B att söka li.vars~d på gäldenärens,_egei_l.dom eller d~ss f?rsättande under förbud att säljas eller skingras for att såke- htälla Indrivningen av fordran. Enär B icke skridit till sagda säker" e_tsätgärder och A:s fordran vid verkställd .utmätning kunnat in-

dnvas blott delvis till följd av att gäldenären skingrat sin.egendom OCkh då B icke visat, att fordran trots exekutiva säkerhetsåtgärder le e hade kunnat indrivas, förpliktades han att till A såsom skade- ~~nd erlägga ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den ut-

0tnda fordran jämte ränta och av A för sakens handhavande erlagt dtvode å ena sidan samt de vid utmätningen influtna medlen å an-

ra sidan. HD 1962 II 77; D 1963 s. 57. leJ4 §. [Finnes fullmächtig hafva retadt, eller för- dti~ågon til oskiälig rättegång, eller emot bättre vett bot t.?rättfärdig sak, eller brukadt vitterlig falskhet; Pli e ti.Jo, tjugu, eller mera; til hundrade daler, eller at ~~te rned fängelse, och varde honom ej mera tillåtit Ptöfora andras saker för Rät-ta, .alt som DoiJ?-ar~n iftå var thes brott vara. Drager sådan fullmächt1g· s1glllld s~ke:n, innan slut ther i varder, at straff ther. n;ted tyga~å, phchte äntå, som sagt är. Varder någor öfver- lllan ' at han ock hemliga skrifytt i saken för hufvU.d- tåd ~ens vederpart, eller gått honom med skiäl:·och ~g 1~hal?-da; böte hundrade daler, eller straffes med 1~ e VId vatn och bröd, och ·vare ärelös.] ·..

Ilad .§. (27.4.1868) Alla ega Rätten heder och vörd- ~ ~sa; ty skall ej någon, i stället för laga fullmäktig, d~s fvke~age, tjenstedräng, eller annan otjenlig gifva

s :nfter in, eller till muntligt förhör skicka, Gör

1405 Pr ,t det någon, böte i Underrätt [fem daler], i Hofrätt {tio daler]. · · · . ·

Se SL 2:4 och S, St l. 16 §. (27.4.1868) Tager någon sig talan för Rätta i

den sak, der han hvarken är målsegande, eller om- budsman, eller eger å embetets vägnar kära och söka, eller eft.er lag ..derti~l lof hafver; böte i Underrätt [fe~ daler], 1 Hofratt [no daler], eller mera, som saken ar till; sker det hos [Kejsarens Befallningshafvande], böte [fem daler], kronans ensak; fylle ock i dessa fall all skada. ·

Se SL 2:4 och S, St l. .... Äganderätten: till vissa bestämda aktier i ett bostadsaktiebolag,

vilka aktier medforde rätt att bebo en viss lägenhet berättiga.de icke i och för sig aktiernas ägare att föra talan om avhysning· av den, som bodde i lägenheten och ingått sitt hyreskontrakt med bolaget: HD 1921 d II 399, D 1922 s. 9.

En lägenhetsägare hade yrkat, att vissa personer skulle förbju- das att begagna en vinterväg, som ledde över hans· lägenhet och över ett av honom inköpt outbrutet område. Enär det utretts, att käranden försålt lägenheten efter det han i HovR sökt ändring i un- derrättens utslag, upptogs käromålet till denna del icke_ till pröv- ning. HD 1960 II 76, D 1960 s. 71. ·• . . ' ·

· 17 §. (21.4.1995/585) Ett ombud, ett rättegångs- biträde eller deras biträden får inte olovligen röja en enskild persons eller en familjs hemlighet soni huvud- mannen anförtrott honom, eller någon annan sådan förtrolig omständighet som han fått kännedom om i sitt uppdrag: . · · · ·· ··• · •· Till straff för brott mot tystnadsplikten· enligt l riwm. döms enligt 38 kap. l eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 §straff..: lagen eller strängare straff stadg~ för den på något an- nat ställe i lag. ·· '' •· : ·.·_ · ··· ·.: · · '· · ·

§ 17 tillfogades genom L 21.4.1995/585, som träder i kraft 1.9.1995. . -~~·

Se SL 38:1 och 2 och 40:5, St l. .

. 16 kap. Om processinvändningar och uppskov (12.8.1960/362) .

l §. (12.8.1Q60/362) En processinvändning skall göras då svaran&n första gången för talan i saken; och alla invändningar skall om möjligt göras samtidigt. (22.7.1991/1052) . . _ Göres processinvändning senare, skall den .iek~ upptagas till prövning, såframt den icke gäller om- ständighet, som rätten är pliktig attsjälvmant beakta.

'Ang. invändningar, se även L om skuldebrev§ 15, Ci 4i och L ang. införande av densamma§§ 2 och 6, Ci 43; Växe!L § 94, Ha 20 och CheckL § 72, Ha 21; SjömansL § 88, Ar 9; SjöarbetstidsL § 28, Ar 24; L om arbetstiden på fartyg i inrikesfart § 30, Ar 24 a; Semes- terL för sjömän§ ~5, Ar 28a; L om skifte§ 323, Ek l; KS§§ 23, 113 m.fl., Pr 39; UL 2:12-16, Pr 47.

2 §. (12.8.1960/362) Om processinvändning skall rätten meddela särskilt utslag, då sakens beskaffenhet det kräver. ·

3 §. (12.8.1960/362) I utslag, varigenom rätten förkastat processinvändning, må rättelse sökas endast vid sökande av ändring i rättens slutliga utslag. Har part sökt ändring i rättens slutliga utslag, må motpar- ten i sitt bemötande av ändringsap.sökningen jämväl söka ändring i utslag, varigenom av honom gjord pro- cessinvändning blivit förkastad. ·

Har rätten med anlednin~ ~v invändning lämnat sa- ken utan prövning, må ändring i utslaget sökas med- elst besvär. . · ·. · · · ·

Ändring må icke sökas i utslag; ·genom vilket med-: lem av rätten förklarats jävig. · • . ·. . _~

SeRB kap. 25. -- - .

Pr·1 1406 4 §. (12.8.1960/362) Begär en part uppskov i ett

brottmål för att lägga fram ytterligare bevisning eller av. någon annan orsak, skall målet skjutas upp, om domstolen anser att det finns skäl till det, och samti- digt sättas ut en ny tid för behandlingen. Självmant får dorn5tolen inte skjut;;a upp brottmålet, om det inte finns särskilda skäl.· Ar i ett brottmål svaranden häk- tad eller har han meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, får målet inte skjutas upp längre än två veckor, om det inte är nödvändigt för under- sökning av svarandens sinnestillstånd. (22.7;1991/ 1052)

Över uppskov i saken må ingen anföra besvär. An- ser dock någon, att målet därigenom onödigtvis förd- röjes, må han inom trettio dagar .däröver klaga i hov- rätten.

SeRB 24:2; UL 10:2, Pr47; TvångsmeddsL 1:17, St 2a; L om ut- lämning för brott§ 22, St 4. · ·

5 §. (22.7.1991/1052) Om detför att avgöra målet är viktigt att en fråga som behandlas i en annan rätte- gång eller i något annat förfarande avgörs först, eller om det finns något annat långvarigt hinder för be- handlingen av målet, kan do;mstolen bestämma att be..: handli.ngen skall fortsätta först sedan hindret har upp- M~ .. . . .

6 §.. (14.1.1972/21) I brottmål, vari åtal utföres av allmänna åklagaren~ skall målsäganden förständigas att infinna sig till målets fortsatta handläggning, om han anser sin fördel det kräva. I annat brottmål .skall målsägande!?- förständigas att infinna sig till den fo:rt- satta handläggningen, om han vill fullfölja sin. talan.

Förståndigar domstolen målsäganden eller. laga fö- reträdare för honom att infinna sig personligen till målets fortsatta handläggning, förelägges honom vite.

7· §. (22.7.1991/1052) Har i ett brottmål målsäg- anden eller hans lagliga företrädare vid vite ålagts att infinna sig personl~gen till målets fortsatta behandling men uteblir utan laga förfall, kan domstolen bestäm- ma att han skall hämtas tHl en senare rättegångsför- handling, om det finns skäl.. :. · · . . .. ·... ,

~ 8 §. (14.1.1972/21) Ibrottmålskallsvaranden,så- framt han ej är häktad eller förordnande· om hans· häk- tande icl:ce ;utfärdas,.~d vi~e ~l~ggas att infinna sig ~ill ~.ålets fortsatta handlaggnmg. Om svaranden skall m- ställa sig personligen, skall detta riäinnas i beslutet: Åtalas svaranden för brott, för vilket icke annat straff än höter är stadgat; eller har: han under :i:nålets hand- läggning hörts personligen, skall han, om hans per- s_onlig~ ~ä;rvaro i~ke är nödvändig,..förs~ändi~a: att in- fmna s1g till målets fortsatta handlaggmng VId aventyr att målet oaktat hans ~tevaro _kan avgöras. Utan laga förfall utebliven svarande, som icke förklaras. häktad, förordnas att hämtas till målets fortsatta handlägg- ning, om han skall ip.ställa sig personligen. ··

Se SV 6:10, St 18. · · .· ·, · 9 §. (22.7.1991/1056) Orri en part ellerhanslagli- ga företrädare, som inte är närvarande eller företrädd vid domstolen, vid· vite '{öreläggs att inställa sig till handläggningen, skall han i tVistemål underrättas om detta enligt 11 kap. 3 ocb 4 §§och i brottmål enligt 11 kap.20§2mom. : · · · · · SeRB 11:9. · lO §. (19.4.1991/708) Vad 6-9 §§stadgar om par-

temas skyldighet att infinna sig till fortsatt handlägg- ning av ,ett brottmål gäller också den fortsatta· hand- läggningen av målet vid någon annan behörig domstol som målet har överförts till. · .. l. ·

Rättegångsbalk kap. 17

17 kap. Om bevisning (29.7.1948/571)

Bevisning i allmänhet

l §. (29.7.1948/571) I tvistemål äger käranden be- visa de omständigheter, som stöda käromålet. Anföra svaranden till sin förmån någon omständighet, styrke jämväl densamma med bevis.

I brottmål äger käranden styrka de omständigheter på vilka hans yrkande stöder sig. '

Se L om auktoriserade translatorer§ 5, B 20. . Ang. bevisbördans fördelning i fordringsmål, se bl.a. HD 1949

II 121, D 1950 s. 5 och i mål ang. ersätming för föremål, som läm. nats i förvar men förkommit, se HD 1952 II 51, D 1952 s. 85 vid HB 12:2, Ci 34.

Då acceptants namnteckning på växel bestrides, bör käranden bevisa namnteckningens riktighet. HD 1954 II 48, Lm 1954 s. 683. 2 §. (29.7.1948/571) Rätten äger efter samvets-

grann prövning av alla omständigheter, som förekom- mit, avgöra, vad i målet skall anses vara sant:

Är i lag särskilt stadgat om verkan av visst slag av bevis, lände det till efterrättelse. ·

Se ÅL§ 89, Ci 13; BB 22:4, Ek 13; HB 12:3, Ci 34; L om dödför- klaring §§ 2 och 3, Ci 8; VäxelL § 20 mom. 2 och § 29 mom. l, Ha 20; CheckL § 57, Ha 21; L om skuldebrev§ 13, Ci 42.

Sedan den åtalade hade bestritt ett åtal angående narkotikabrott hade som bevisning förebragts de berättelser som avgetts vid polis- undersökningen och som upprepats inför domstolen av personer som tidigare dömts för narkotikabrott. De lägre domstolarna hade godkänt berättelserna som utredning om den åtalades skuld utan att bereda honom tillfälle att förhöra dem som avgett berättelserna. Förfarandet kränkte de principer som framgår av den internatio- nella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter an. 14 st. 3 punkt e och konventionen om skyddför de mänskliga rätt- tigheterna och de grundläggande friheterna art. 6 st. 3 punkt d, en- ligt vilka den åtalade har rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom. Mål~t återförvisades till underrätten. HD 1991:84. . .

'3 §: \29.7.i948/571) För oi:nstäJ?.dighet, som är allmänt veterlig eller som rätten å tjänstens vägnar har kännedom oin, kräves icke bevis.. Ej ·heller erfordras be-yis om vad lag'stadgar.Skall fr~mmande lag tilläm- pas, och är ej dess innehåll för rätten känt, skall rätten anl?oda part att förebringa bevisning därom.

Ar f9r 'visst fall särskilt stadgat, att rätten skall an- skaffa utredning om innehållet av. utländsk lag, som i saken skall tillämpas, lände det- till efterrättelse.

SeRB kap. 24 § 3 mom. 2; IntfamL § 56, Ci 24; VäxelL § 87, Ha 20; CheckL § 65, Ha 21; L om godkännande av den i Köpenhamn 19.11.1934 mellan Finland, Danmark; Island,. Norge och Sverige avslutade konventionen om arv, testamenteoch boutredning samt om sagda konventions verkställighet§ 4, Ci 32. · · · 4 §. · (29.7.1948/571) tiarpart inför rätten erkänt vissomständighet, och ä,r·saken sådan; ·att forlik,ning därom är tillåten, skall :vad_part~n erkänt gälla mot ho- nom. Återkallar :part sitt erkännande, pröve r~tten rn.ed hänsyn till de skäl, som anf()ras för återkallelsen, och övriga o~tändigheter, vilken verkan sqm bevis må tillkomma erkännandet. . . : .. År saken ej sådan, sorp. i l room. sägs, prö~e rätten, vilken verkan parts erkännande må äga som bevis.

,, . Sva~andes rättegångsombud har i underrätten medgivit .käro- målets riktighet. Då svaranden, som i HovR och HD påstått, att detta uttalande av ombudet var oriktigt, icke anfört omständighe- ter, s6m utvisade oriktigheten av medgivandet, har.detta ansetts .bindande för svaranden. HD .1954 11 54; Lm 1954 s. 766-och D 1954 5.:94. . Svaranden hade i underrätten först medgivit en delav käran· dens yrkande och senare återkallat sitt medgivande. Medgiva1_1det

·k;undeåterkallas.HD1993:57. '.. . ... ; · 5 §..(29.7.1948/571) Underlåter part trots rättens

påbud utan giltigt skäl att infinna sig vid rätten eller att eljest fullgöra något i·rättegången eller att besvara

Rätte;

för sak rned hz rekomr parts fe

6 §. och kaJ svårigh belopp.

7 §. kar frar eller rec ringare rätten e

8 §. visning, nödvän läggas f samma skall hö liknirig för ett n lersträr år.

Se L or Eme

stöld, a unders. han var påstådc lubjudi målet t

8a §. sen tas upptagn 48 a, 51 utom ht

Orne· ler om i upp ock

8b §. partema ninguto nas att f( blir:

8c §. att bevis göra en andra dc let och\ skall de1 handling het.

8d §. framställ tar när b

Den d det rätte. upptagni förs.

8e §. gits utan upp på finns någ av 7 §.

Ombt lingen, s

mp.l7

l.)

nden be- -· Anföra :t, styrke

:iigheter,

t.,HD 1949 l, somläm- il s. 85 vid

r käranden .m 1954 s.

samvets- 'örekom-

;t slag av

om dödför~ nom. l, Ha

kotikabrott ts vid polis- lV personer )lama hade skuld utan rättelserna. internatio-

tigheter art. 1skliga rätt~ mnktd, en- :öra vittnen •.nderrätten.

som är ignar har erfordras lg tilläm- .all rätten

skall an- ag, som i lse. :IL§ 87; Ha <:öpenhamn xh Sverige dning samt

~n erkänt ödikning amot ho- ve rätten kallelsen, om bevis

·. ve rätten, bevis. dgivit käro- l påstått, att mständighe- letta ansett:5 . 766 och P

d av kära:n- vfedgivai_ldtt

lts rättenS itten elle! tt besvaril

Rättegångsbalk kap. 17

för sakens utredning framställd fråga, pröve rätten med hänsyn till alla omständigheter, som i saken fö- rekommit, vilken verkan som bevis må tillkomma parts förhållande.

6 §. (29.7.1948/571) Är fråga om skadas belopp och kan bevisning därom icke alls eller allenast med svårighet föras, ägerätten uppskatta skadan till skäligt belopp. ·

7 §. (29.7.1948/571) Angår bevis, som part öns- kar framställa, omständighet, som icke verkar på sak eller redan är titredd, eller kan bevisning med avsevärt ringare besvär eller kostnad erhållas på annat sätt, må rätten ej tillåta framställande av, sådant bevis.

8 §. (22.7.1991/1052) Partema skall sörja för be-:- visningen i målet. Domstolen: får också, när det anses nödyändigt, självmant,besluta om att'bevisning skall läggas fram. Den får dock inte mot partemas gemen:· samma vilja självmant bestämma att ett nytt vittne skall höras eller en ny handling läggas fram, om för- likning är tillåten i målet eller om en part yrkar straff för ett målsägandebrott för vilket inte stadgas annat el- o ler strängare straff än böter eller fängelse i högst fyrak . '• . .

Se .L om faderskap § 30, Ci 16: . Emedan underrätten, där den åtalade bestritt ett åtal för grov

stöld, avgjort målet utan att ~som vittnen höra tvenne vid polis- undersökningen förhörda personer, av vilka den ena berättat, att han varit i den åtalades och målsägandens sällskap vid tiden för det påstådda tillgreppet, och den.andra, att den åtalade. åt honom sa- lubjudit den klocka, som påstods ha blivit stulen, återförvisades

· målet till underrätten. HD 1969 II 81, Lm 1969 s. 973.

- Sa §. (22.7.1991/1052) I ett"tvistemål skall bevi- sen tas upp vid huvudförhandlingen, öm inte bevis- upptagningen enligt 6 kap. 8, l2 eller 17 § e1Ierl5, 41, 48 a, 51, 56 a, 61 eller 65 § i detta kapitel skall ske u_tom huvudförhandlingen. . ·· . . .

Om ett bevis tas. upp utom huvudförhandlingen el- ler om ingen huvudförhandling hålls, kan beviset tas upp också vid en annan underrätt. .

8b §. (22.7.1991/1052) Domstolen skall kalla P~rtema till en förhandling sÖm hålls för bevisupptag- nmg utom huvudförhandlingen. I kallelsen skall näm- nas att förhandlingen kan hållas trots att en part ute- blir. . . .

8c §. (22.7.1991/1052) Om domstolen beslutar att bevis skall tas upp vid en annan domstol, skall den göra en framställning om bevisupptagning hos den andra domstolen och samtidigt kort redogöra för må- let och vad som skall styrkas med beviset. Samtidigt hkall ~en d?mstol som uppta! be~.s~t tillställas alla handlmgar 1 målet, om detta ar moJhgt utan olägen-

et. 8d §. (22.7.1991/1052) Den domstol som på

frarnställning av en annan domstol upptar bevis beslu- tar när bevisupptagningen skall ske.

Den dornstol som har upptagit beviset skall sända det rättegångsmaterial som har kommit in vid bevis- Uf_Pptagningen till den domstol där huV-udrättegången ors. ·

. 8e §. (22.7.1991/1052) Ett bevis som har uppta- gJ.ts utom huvudförhandlingen i ett tvistemål skall tas (PP på nytt. vid h~vudförhandlingen, om_ det i~te 1llns något hmder for detta och något annat mte fölJer a''7§.

li Orn beviset inte tas l.l.pp på nytt vid huvudförhand- ngen, skall domstolen redogöra för det på basis av

1407 Pr 1 det rättegångsmaterial som har kommit in vid bevis- upptagningen. ·

Domstolen kan bestämma att ·ett skriftligt bevis upptas vid huvudförhandlingen utan att det läses upp, endast om domstolens medlemmar känner till dess innehåll, parterna samtycker till detta och det också · annars kan anses lämpligt. .

9 §. -(14.1.1972121) Har bevis i ett tvistemål tagits upp i en parts frånvaro, skall beviset upptas på nytt när parten är närvarande, om det inte finns något hin- der för detta och något annat inte följer av 7§. 9m be- viset inte upptas på nytt, skall domstolen redogöra för detta på basis av rättegångsmaterialet i målet. (22.7. 1991/1052) '' ...

I brottmål där svaranden har utebli~t ~tan laga för- fall kan bevis upptas endast om domstolen finner det lämp~igL Har målet skjutits upp till ett annat sarriman- träde skall parten, om han är närvararide vid detta~ un~ derrättas om bevis som har lagts fram i hans frånvaro. Om d,omstolen anser det vara nödvändigt, skall .'ett vittne eller en sakkunnig förhöras på nytt i partens närV-aro. (22.7.199111052) _· · · ···Närvarande pa:i:t skall beredas tillfälle att yttra sig om varje vid domstolen anfört bevis. :.

' 10 §. (29.7.1948/571) Vill någon till framtida sä- kerhet lägga fram be\ris i eri sak som inte ännu är fö- remål för rättegång, skall han begära tillstånd till detta av underrätten. Kan hans rätt vara beroende av att be- viset tas upp och fi!ms det risk för ati:.. beviset går 'för.. lorat eller att det blir svårt att lägga fram det senare och är avsikten inte att skaffa utredning 9m ett brott, skall han tillåtas att lägga fram beviset. Ar någon an- nans rätt beroende av bevisningen kan denne, om det finns skäl därtill, kallas att vara närvarande. Hans kostnader skall· ersättas av sökanden. (22.7.1991/ 1052)

Ej må· ·någon i ty fall förpliktas att som· vittne eller sakkunnig inställa sig Vid annan domstql än den un- derrätt, inom vars domkrets han är bosatt eller vistas. · ll §. · (29. 7.19.48/571) Vid underrätt må såsom be~

viS ej åberopas skriftlig berättelse av privat na:tur, som någon i anledning av redan inledd eller förestående rättegång avgivit, med mindre detta särskilt i lag med- givits eller rätten på grund av särskilda omständighe- ter det tillåter. ·

Om svaranden bestrider ett sådant yrkande av kär- anden som namns i 5 kap. 14 § och som grundar sig på ett löpande skuldebrev, en växel eller en check, får han i samband med sitt svaromål tillställa domstolen en berättelse av privat natur som nämns i l mom. för att styrka sannolika skäl för bestridandet. (22.7.1991/ 1052) '

Stöder sig högre rätt på berättelse, varom förmäles i l mom., och finner rätten, att avseende bör fästas vid densamma, skall den, som avgivit berättelsen, höras såsom vittne antingen vid högre rätt, såvida enligt lag hinder därför ej annars föreligger, eller vid den under- rätt, som högre rätt förordnar. (22.7.1991/1052) · Anm. I den finska texten lyder room. 3 : "Jos ylemmåssä Öikeu- dessa nojaudutaan sellaiseen kertomukseen..." = ~Stöder sig någon i högre rätt på sådan berättelse,..."

SeRB 17:12. · ·I RR hade såsom bevis använts en berättelse av privat natur,

som undertecknats av en person, vilken vistats i Sverige och som denne skriftligen avgivit i anledning av den redan inledda rätte- gången. Då det icke förebragts särskilt skäl för att nämnda berät- telse användes såsom bevis och RR således, med beaktande även av att vederbörande part skulle ha haft tillfälle-att i enlighet med vissa

"

-Pr 1 1408 stadganden om inbördes rättshjälp mellan de nordiska länderna låta höra densom avgivit berättelsen såsom vittne vid svensk dom- stol, icke enligt RB 17: 11, mom. l hade bon tillåta att denna be- rättelse användes såsom bevis i målet utan att berättelsens avgivare hördes personligen såsom vittne, lämnades utan beaktande vad som hade framförts i nämnda berättelse. Yrkandet på att målet skulle återförvisas för hörande av den person som avgiVit det skriftliga intyget förkastades såsom obefogat. HD 1978 II 70.

Ett intyg av en arbetskassa om att en arbetstagare enligt de handlingar som fanns hos arbetskassan hade varit arbetslös en viss tid ansågs inte såsom en: i RB 17: 11 avse~d skriftlig berättelse av privat natur. HD 1981 II 158. · 11 a §. (22.7.1991/1052) Om beVisupptagning ut-

omlands stadgas särskilt.

skriftliga bevis (22.7.1991/1052)

11 b §. (22.7.1991/1052) En handling som läggs fram som bevis skalllämnas till domstolen i original, om domstolen inte anser det tillräckligt att e:ri.kopia läggs fram. . .··

Om handlingen innehåller en uppgift som en part enligt l2 § inte är skyldig att eller får lämna, eller om den annars innehåller en uppgift som inte får röjas, skall ett sådant utdrag av handlingen lämnas där den- na uppgift inte ingår. . · . · . l2 §. (29.7.1948/571). Innehar:.. någon skriftlig

handling, som kan antagas äga betydelse som bevis i saken, vare skyldig förete den inför rätten. Detta stad- gande må likväl ej i brottmål tillämpas på den åtalade eller den, som till honom står i sådant förhållande, som·avses i 20 §.

Part eller person, som står till honom i förhållande, varom nämnes i 20 §, vare ej skyldig att förete hand- ling, som innehåller meddelande mellan part och sag- da person eller mellan personer, som stå i nyssnämnda förhållande till varandra, Tjänsteman eller annan i 23 § avsedd person må ej förete handling, om dess innehåll kan antagas vara sådar1t, att han ej må höras ~åsom yittne därom; innehaves ha:p.dlingen av pärt, till förmån för vilken tystnadsplikt är stadgad, vare denne ej skyldig att förete densamma. Vad·i 24 §stadgas·om vittnes rätt att vägra yppa omständighet dler.attbe- s':ara fråga eller att yttra si&, äge motsvarande ~illäJ?P~ mng med avseende å skyld1gbeten att förete bandlrng, om dess innehåll är sådant, som avses i detta lagrum. . skyldighet att förete sådan skriftlig II).inne5anteck.:

ning eller annan uppteckning, som är avsedd uteslu~ tande för personligt bruk, må ej föreläggas, där ej syn- nerlig anledning förekommer att den förete. ·, .

13 §. (29.7.1948/571) Är innehayare av handli~g på grund av rättsförhållande mellan honom och part eller eljest enligt lag skyldig att utgiva handlingeneller, låta annan taga del därav, vare det gällande även .i frå~·1 ga om handlingens företeende i rättegång.

14 §. (29.7.1948/571) Innan innehavan~ av hand- ling förpliktas förete densamma, skall honom beredas tillfälle att avgiva förklaring. För utredande av spörs- mål om skyldighet att förete handling kan innehava- ren förhöras i enlighet med vad nedan angående för- hör med vittne eller part stadgas, desslikes kunna an- dra bevis företes. · ·

15 §. (22.7.1991/1052) I tvistemål kan domstolen besluta att en handling tas emot utom huvudförhand- lingen, om den inte kan läggas fram vid denna eller det i förhållande till bevisets värde ger upphov till oskäli- ga kostnader eller oskäligt men att lägga fram hand- lingen där. Om det är synnerligen viktigt för utred-

Rättegångsbalk kap. 17

ningen av målet, får detta då också behandlas till öv- riga delar.

Har domstolen ålagt någon att visa upp en hand- ling, skall han lägga fram handlingen i original eller i bestyrkt kopia. Han är dock skyldig att visa upp hand- lingen i original, om rätten anser detvara nödvändigt. Bereder det särskilda svårigheter att ge in en handling i original, får den visas upp vid den underrätt där det lämpligast kan ske.

Rätten får också, om den finner det vara nödvän- digt, vid vite förplikta den som skall lägga fram en handling att fullgöra sin skyldighet eller bestämma att den skall inges genom en utmätningsmans försorg.

16 §. (29.7.1948/571) Harannan än part ålagts att förete handling, äger hån för besvär och kostnad, som honom därigenom tillskyndas, erhålla skälig ersätt- ning, vilken, då enskild part yrkar företeende av hand- ling eller åberopar denna, bör av honom erläggas, men annars av statsmedel bestridas.

Angående återbetalande till staten av ersättning, som erlagts av statsmedel, skall i tillämpliga delar gäl- la, vad om ersättande till statsverket av arvoden, som i brottmål ur sagda medel erlagts till vittne eller annars däri hörda personer, är stadgat. .

Se L om bestridande av bevisningskostnader med statens medel, Pr28. . .. . .

17 §. (29-7-1948/571) Den, som förpliktats att fö- rete handling. och för underlåtenhet att förpliktelsen efterkomma fällts till vite, äge rätt att däröver särskilt anföra besvär. · · ·

Den, som är missnöjdmed rättens beslut angående ersättning för handlingens företeende inför rätta, kan likasådäri söka ändring genörn besvär. · .· Besvär må icke litgöra hinder för verkställande av beslutet; därest icke den rätt, som avkunnat detsam- ma, prövar särskild anledning till uppskjutande av verkställigheten föreligga eller besvärsdomstolen det förordnar. · · ·

.Vittnen

Se5Lkap.l7,Stl. . .: .. ·18 §. (29.7.1948/571) Envar, som icke är ellerva-

rit part i målet, må höras som vittne. I brottmål får dock målsäganden icke vittna, även om han ej för ta-

_lan, ej heller den, som redan dömts .till straff för sam- ma brott... . . · . .

I tvistemål må likväl icke den vittna, till vars förmån eller mot vilken dom, som varder avkunnad i saken, blir gällande, såsom om den hade givits i rättegång däri han varit·part. . · ..

Ägaren av en bil hade yrkat ersättning av ett försäkringsbolag, som beviljat trafikförsäkring för den bil, som varit andra part i en trafikskada. Emedan rättskraften hos den dom som skulle avges i målet icke skulle komma att sträcka sig till den person som fram· fört kärandens bil, ansågs, att underrätten icke bon vägra höra ho- nom som vittne i målet. HD 1972 II 2.

I skadeståndsmål mot staten kan såsom vittne höras tjänsteman som inte har instämts såsom svarande i målet men som enligt 7 kap. 5 § skadeståndslagen skall beredas tillfälle att bli hörd i saken. HD 1982 II 26. .

Ett aktiebolags verkställande direktör, som inte var medlem av styrelsen, var såsom laga företrädare för bolaget part i ett av bolaget drivet mål och kunde därför inte höras som vittne i målet. HD 1986 II 145.

En person, som varit medlem av ett bostadsaktiebolags styrelse, men som då ett mot bolaget drivet mål blivit anhängigt icke längre innehade denna syssla, var ej jävig att v:ittna i målet. HD 1978 Il 64.

En sparbanks verkställande direktör, som inte hörde till ban- kens styrelse, var jävig att vittna i ett mål där sparbanken var part.

F

ne ka ha ga ly~

vit for

nå.

sk SOI

ler

tan ~

r-... vitt sju själ stäJ

l står son 3a

s, 2

ich 2

dra5 l

att f såd; ligh

2 dan håll

3" bitr~ och såfn dits,

4' hu~ fall vittr

o u

gåer: än r:

:_:""• -" - ~ . . . ~ - ~· ~ . - ~~---- - - --- . -----;J-- - - - _'

p.l7

lill ÖV-

hand- . eller i •hand- ändigt. mdling där det

ödvän- ram en nmaatt sorg. .agts att 1d, sqm

ersätt- vhand- as, men

ättning, dar gäl- en, som r annars

nsmedel,

:s att fö- iktelsen särskilt

e1.gående 1tta, kan

'.ande av detsam- ande av olen det

eller va- ttmål får ej för ta· för sam·

s förmån :i saketl, rättegång

Rättegångsbalk kap. 17

Sparbankens biträdande direktör, som också var fullmäktig i ban- ken,var inte jävig att vittna i målet. HD 1987:9.

En suppleant i ett aktiebolags styrelse var jävig att vittna i ett mål där bolaget var part. HD 1991:149.

A hade, då han på Byrkat straff i ett mål angående misshandel, där alhnänna åklagaren icke tagit sig talan, till vittne kallat C. Eme- dan C vid polisförhöret uppgivit att han komme att yrka straff på B för misshandel som vid samma tillfälle riktats mot honom, hade häradsrätten funnit, att C borde anses vara målsägande i målet, fastän han däri icke förde talan, och med stöd av RB 17: 18 vägrat höra C som vittne. Enär C icke kUnde anses som part i det mål A förde mot B, ansågs häradsrätten icke ha bort vägra höra honom som vittne i målet. HD 1977 II 65, D 1977 s. 76. 19 §. (29.7.1948/571) Åberopas domare till vitt-

ne, pröve han på sin domared, om han vet något, som kan verka på saken. Finner han, att så förhåller sig, må han höras som vittne. Åberopas till vittne allmän åkla- gare, pröve rätten, huruvida detta till sanningens upp- lysning är nödigt, och äge han då träda från saken.

20 §. (29.7.1948/571) Vittne får ej undandraga sig vittnesmål. Dock må vittnesmål icke mot sin vilja av- fordras:

l) den, som är eller varit gift eller är trolovad med någondera parten;

2) den, som står i rätt upp- eller nedstigande skyld- skap till part, eller som är eller varit gift med person, som till part ståri sådant släktskapsförhållande; ej hel- ler

3) parts syskon eller deras makar eller parts adop- tant eller adoptivbarn.

SeRB 17:25; TvångsmedelsL kap. 5a, St 2a. Parts nära anhörig, som i ett tvistemål åberopats till vittne och

som, utan att vilja utnyttja den på RB 17:20 grundade rätten. att vägra avge vittnesmål, på ed hade vittnat i målet, hade inte vid samma måls andra behandling, av motparten åberopad att vittna, rätt att undandra sig vittnesmål. HD 1985 II 53. 21 §. (29.7.1948/571) Har den, som åberopas till

vittne, icke fyllt femton år eller lider han av sinnes- sjukdom eller sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, pröve rätten med hänsyn till om- ständigheterna, om han må höras så.som vittne.

Lag samma vare, ifall den som åberopas till vittne Slår under allmänt åtal dler dömts till straff för brott, sarnavses i 17 kap. l§ l eller 2 room., 2 §, 3 §l mom., 3a§ l mom. eller 5 § 2 mom. (10.1.1969/5)

Se F ang. straffregister§ 21 mom. l p. 5, St 41. . . 22 §. (29.7.1948/571) Republikens president må Icke kallas att vittna.

d 23 §. (29. 7.1948/571) Vittnesmål må icke avfor-

tas: l) tjänsteman eller den, som valts eller förordnats

att förrätta offentligt uppdrag eller offentlig syssla, om Fdant, som han i denna egenskap är pliktig att hem- 1ghälla· da2) nÅgon därom, vad för rikets trygghet eller skyd- hällde ~v dess rättigheter eller intressen bör hemlig-

as for främmande stat· · b· 3~ läkare, apotekare eller barnmorska eller deras 0 1ttaden om vad de på grund av sin ställning erfarit ~f vad. till följd av sakens natur bör hemlighållas, di~arnt 1cke den, i vars intresse tystnadsplikten påbju-

4· samtycker till avgivande av vittnesmålet; hu ) 0 tnbud eller rättegångsbiträde därom, vad fal~drnan honom anförtrott för målets utförande, i Vitt lcke huvudmannen samtycker till avläggande av

nesrnälet. gm tys.tnadsplikt för präst är särskilt stadgat. .

gäentan hmder av de i l mom. 3 och 4 punktema m- ått r_de stadgandena kan annan i dem avsedd person

attegängsbiträde för den anklagade förpliktas att

1409 Pr 1 vittna i saken, då allmän åklagare utför åtal för brott, på vilket kan följa fängelse i sex år eller strängare straff, eller för försök till eller delaktighet i dylikt brott. (19.7.1974/622)

Vad i l mom. l, 3 och 4 punktema är stadgat, skall iakttagas, ehuru vittne ej längre befinner sig i den ställning, i vilken den omständighet, som skulle bevi- sas, kommit till hans kännedom.

Se SL 2:12, St l, varav framgår vem är att anse såsom tjänsteman; SL 12:7 och 38:3; ang. personer, vilka åligger speciell tystnadsplikt, se de lagrum, som nämns vid SL 38:3; KL 5:2, E 3 (II); L om orto- doxa kyrkosamfundet § 43, E 22 (II); RB 17:12, 28 och 31 samt 34 mom. l. Jfr TvångsmedelsL kap. 5a, St 2a. · .

Den i RB 17:23 mom. l p. 3 för läkare stadgade tystnadsplikten befriar icke vederbörande från skyldigheten att avlägga vittnesed eller att avge motsvarande försäkran. HD 1968 II 48. · . Medicinsk utredning som företetts i· syfte att säkerställa för- verkligandet av testators sista vilja, kunde avse även sådanaom- ständigheter som till följd av sakens natur annars borde hemlighål~ las. HD 1986 II 14. . · . . 24 §. (29.7.1948/571) Vittne får undandraga sig

att yppa omständighet eller besvara fråga, varöver vitt- net ej skulle kunna yttra sig utan att för åtal utsätta sig själv eller annan, som till vittnet står i sådant förhål- lande, som i 20 § är sagt. Vittne får även. vägra att av- giva utsaga, varigenom affärs- eller yrkeshemlighet skulle uppenbaras, om ej synnerlig anledning före- kommer, att vittnet höres därom. ' :·.

Utgivare, förläggare eller boktryckare av eller ~u­ vudredaktör för periodisk tryckskrift får undandraga sig att besvara fråga om vem som är författare till i skriften ingående artikel eller meddelande eller vem som lämnat de uppgifter, på vilka artikeln eller med- delandet grundar sig, ävensom fråga, som ej kan be- sväras utan att yppa författaren eller meddelaren. Det- samma gäller i tillämpliga delar författare till i perio- disk tryckskrift ingående artikel eller meddelande samt den, som fått kännedom om nämnda omständig- heter i sin anställning hos vederbörande· förläggare, redaktion eller boktryckare. (25.3.1966/176) . .

När det är fråga om meddelande som ingått i ett program vilket sänts i rundradioverksamhet som av- ses i radioansvarighetslagen (219/71), skall beträffan- de ansvarig programredaktör och annan som är an- ställd hos utövaren av rundradioverksamheten samt beträffande den som uppgjort meddelandet på mot- svarande sätt tillämpas vad som stadgas i 2 room. Det- samma gäller ansvarig programredaktör som ·avses i kabelsändningslagen (307/87) och annan som är an- ställd hos en i lagen nämnd utövare av programverk- samhet samt den som uppgjort meddelande som in- gått i ett utsänt program. (13.3.1987/308)

Angår i 2 eller 3 mom. avsedd sak brott, på vilket kan följa fängelse i sex år eller strängare straff, eller försök till eller delaktighet i dylikt brott, eller uppgift, vilken lämnats av någon trots sådan tystnadsplikt, för vars brytande straff särskilt är stadgat, kan i sagda mo- ment nämnd person dock förpliktas att besvara däri avsedd fråga. (19.7.1974/622) · · : · ·

SeRB 17:12,28 och 31; TvångsmedelsL kap. 5a, St 2a; Radioan- svarighetsL, B 24 b; KabelsändningsL § 17, P 57 (In( � AlkohL § 88, Ek 83; ang. affärs- och yrkeshemlighet, se OtillbFörfL §§ 4 och 10, Ha 17; om tystnadsplikt, se SL 38: 3, St l jämte hänv. Jfr Beskatt- ningsL § 46 p. 4, Sk 18.

Person, som instämts att vittna, var icke på grund av att han var far till en i målet åtalad person berättigad att undandraga sig vitt: nesmål rörande omständigheter, som angick åtal mot en annan 1 samma mål tilltalad person. Målet återförvisades, oaktat dylikt yr- . kande ej framställts. HD 1960 II 92. 25 §. (29.7.1948/571) Var, som undandrager sig

vittnesmål eller besvarande avvissfr:åga, nämne.ti_llika

1410

grunden för sin vägran och styrke densamma med sannolika skäl. .

.26 §. (22.7.1991/1056) Om den som har åbero- pats som vittne är närvarande vid domstolen, är han

. skyldig att genast vittna. Vill en part i ett brottmål att ett vittne skall förhö-

ras, skall han be stämningsmannen eller någon annan som anges i 11 kap. 26 § att kalla vittnet till domstolen i så god tid att vittnet utan svårighet kan infinna sig där..

· I tvistemål har domstolen hand om uppgiften att kalla vittnen, om denna inte har anförtrotts parterna på den grund som anges i 11 kap. 2 §.En kallelse skall delges vittnet,personligen enligt 11 kap. 3 och 4 §§.

I kallelsen skall vittnet underrättas om vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet hålls. Där skall också alla nödvändiga uppgifter om parterna och målet nämnas. Dessutom skall i kallelsen medde- las vad som stadgas i 36 och 39 §§samt i 40 § 4 och 5 mom. · .26a §. (4.7.1975/520) Skall vittneskallelse del- givas utom landet, utfärdas den av häradshövdingen eller rådstuvurättens ordförande. I kallelsen skall an- givas den dag; då. den senast skall delgivas. .

Kallelse skall begäras genom en till tingsrättens kansli inlämnad ansökan. Kallelsen skall såsom sär- skilt stadgats eller överenskommits genom domarens försorg för delgivning sändas till· myndigheten i det land där vittnet vistas. (5.1.1994/8)

·På ett vittne som trots en kallelse som i en främ- mande stat delgivits honom enligt begäran om rätts- hjälp inte infinner sig i Finland, skall inte tillämpas vad 36 och 39 §§i detta kapitel stadgar om påföljderna för f6rfa1lolös utevaro, om inte den .inkallade därefter på nytt frivilligt har kommit till Finland och inte iakt- tagit:.en: här i landet delgiven kallelse att infinna sig för att höras vid. domstol:Om vittnens skyldighet att från ett annat nordiskt land komma till Finland för att hö- ras vid domstol stadgas i lagen om skyldighet att i vis- sa fall inställa sig vid domstol i annat nordiskt land (349/75). (5.1.1994/8)

Justitieministeriet utfärdar närmare föreskrifter om kallelsens innehåll .. · . . ·

Se F om ömsesidig rättshjälp vid delgivning av handlingar i mål och ärenden av privaträttslig natur§§ 12-14, Pr 65; F om bringande i kraft a:v överenskommelsen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om inbördes rättshjälp genom delgivning och be- visupptagning, Pr 67c; F om inbördes rättshjälp mellan de nordiska länderna genom delgivning och bevisupptagning, Pr 67 d.

27 §. (29.7.1948/571) Rätten har befogenhet att förelägga den, som skall höras i egenskap av vittne, att, innan han infinner sig för avgivande av,vittnesmål, i syfte att i minnet återkalla vad vittnesförhöret gäller grans~a till hans förfogande stående räkenskapsböck- . er, anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, såvida detta kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

SeRB 17.:37. : 28 §. (29.7:1948/571) Sedan vittne uppropats,

skallrättens ordförande fråga vittnet om hans namn, ålder, befattning och hemvist samt, där skäl därtill fö- religger, även göra sig underrättad om sådana omstän- digheter, vilka utgöra laga hinder för avläggande av vittnesed eller berättiga eller förplikta vittnet att un- dandraga sig vittnesmål, så ock om sådant, som kan inverka på vittnets trovärdighet; och varde allt detta i protokollet antecknat.

Rättegångsbalk kap. 17

Är vittne berättigat att vägra avgiva vittnesmål eller besvara fråga, skall ordföranden därom upplysa Vitt- net och tillika erinra, att vittnet, om det icke önskar tillgodonjuta denna förmån, vid enahanda äventYr som jämväl annat vittne är skyldigt att tala sanning och yppa, vad i saken är honom veterligt.

29 §. (29.7.1948/571) Vittnena skall var för sig enligt eget val antingen avlägga vittnesed eller avge vittnesförsäkran. Ett vittne som inte hör till något trossamfund skall dock avge en försäkran. (31.12. 1986/1049)

Vittneseden avläggs enligt detta formulär (31.12. 1986/l049):]ag N. N.lovar och svär vid Gud den alls- mäktige och allvetande, att jag skall vittna och giva tillkänna allt, som jag i denna sak vet sant vara, utan att något därav förtiga eller något därtill tillägga eller däri ändra.

Vittnesförsäkran avges enligt detta formulär (31.12. 1986/1049): Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall vittna och giva tillkänna allt, vad jag i denna sak vet sant vara, utan att något därav förtiga eller något därtill tillägga eller däri ändra.

Se F ang. medlems av [grekisk-katolska] kyrkosamfundet i Fin- land edgång 25.11.19321310. I enlighet därmed avlägger medlem av ortodoxa kyrkosamfundet i Finland parts- och vittnesed utan biträde av präst, stående framför en uppslagen evangeliebok med högra han- dens tre första fingrar uppsträckta, genom uppläsning av edsformulä- ret antingenur ett till honom överlämnat förmulär eller efter förestav- ning av den, som tager- eden. .·

Se L oi:n tillämpnin~ av stadgandena om ed 31.12.1986/1051. 30 §. (29.7.1948/571) Ej må vittnesed eller mot-

svarande försäkran avläggas av: l) den, som icke fyllt femton år; · 2) den, som till följd av sinnessjukdom,_sinnesslöhet

eller annan rubbning av själsförmögenheterna finnes sakna klar uppfattning om ·edens betydelse; ej heller

3) i brottmål den, soni står i sådant förhållande till den åtalade, som avses i 20 §. · · ·

31 §. · (29.7.1948/571) Iiman vittne avgiver sin ut- saga, skall råttens ordförande erinra vittnet om halis sanningsplikt, så ock, om ed eller försäkran avlagts, om vikten därav. Finnes anledning därtill, skall vittnet även uppmärksamgöras på innehållet i 23 och 24 §§.

32 §. (29,7.1948/571) Vittne skall avgiva sin utsa- ga muntligen. Skriftlig vittnesberättelse må ej åbero- pas; dock må det tillåtas vittnet att anlita skriftlig an- teckning till stöd för minnet. . Utsaga, som vittnet tidigare avgivit inför rätta eller inför allmän åklagare eller polismyndighet, må upplä- sas vid vittnesförhör endast, då han i sin vittnesutsaga avviker från vad hal). tidigare berättat, eller då vittnet vid förhöret förklarar sig icke kunna eller vilja yttra sig i saken.

33 §. (29.7.1948/571) Vittne förhöres av rättens ordförande. Rätten kan likväl, där den så finner lämp- ligt, överlämna förhörets verkställande åt parterna, varvid vittne först förhöres av den part, som åberopat vittne, och därefter av motparten.

Vittnet bör uppmanas att i ett sammanhang avgiva sin berättelse. Sedan vittnet avgivit sin berättelse, kun- na rättens ordförande och dess övriga medlemmar samt parterna ställa frågor till vittnet.

Frågor, som genom sitt innehåll, sin form eller sät- tet för deras framställande inbjuda till visst svar, må ej ställas, med mindre särskilda skäl föranleda därtill. Ordföranden skall avvisa frågor, som uppenbarligen ej

Rät

hör~

otill A

Aro finn ras r

D hane rned

3-" av V< gång de. (

Pr eller ken, förvi närv. för p net,:

.,se

35 .3E

laga böte1 ta, bt stole linge lets l: träde i tid, len e hämt digas ange: nat t (22.7

Då böter varit

Ko das a

Se I \

icke nini 37

att av att av ler at reläg/ ned' fullge las i f: re tid net ti ras h< ken s

· läggn Se F 38

i 30 § och 3 rätter

Av: detta

·.. kap. 17

:smål eller plysa vitt- ke önskar la äventyr i.a sanning

·ar för sig eller avge till något

n. (31.12.

.är (31.12. tdden alls- a och giva vara, utan

llägga e~ler

tlär (31.12. r på heder lkänna allt, 1ågot därav ndra. nfundet i Fin- Jet medlem av 'd utan biträde tedhögra han- tv edsformulä- · efter förestav-

1986/1051. , eller mot-

;innesslöhet ema finnes ej heller ·

1ållande till

1iver sin ut- 'et om hans ran avlagts, skall vittnet och 24 §§.

iva sin utsa- nå ej åbero- skriftlig an-

ir rätta en:r t må uppla- ittnesutsaga 'r då vittnet - 'l' vttra ~r vqa 1

s av rättens 'inner lärtlP"' rnll,åt parte t om åberoPa

·va lhang avgt1y ·ättelse, 1c;ar medlem .

'['

Jrffi ener fej st svar, :00·11·dar ·e1leda . & e] enbarhg

Rättegångsbalk kap. 17

höra till saken eller som äro förvirrande eller. eljest otillbörliga.

Äro i målet flere vittnen, skola de höras vart för sig. Äro vittnenas utsagor otydliga eller stridiga eller be- finnes eljest särskilda skäl föreligga för att vittnena hö- ras mot varandra, må det ske.

Den, som åberopats att vittna, må ej övervara för~ handlingen i målet i större utsträckning än förhöret med honom i hans egenskap av vittne erfordrar.

34 §. (29.7.1948/571) Vittne kan mediakttagande av vad som stadgats i lagen om offentlighet vid rätte- gång (945/84) höras utan att allmänheten är närvaran- de. (21.12.1984/947)

Prövar rätten, .att vittne i parts närvaro av fruktan eller annan orsak ej giver tillkänna, vad vittnet vet i sa- ken, eller stör part vittne i dess berättelse eller söker förvilla honom, skall vittnet höras utan att parten är närvarande. Sedan skall vittnets berättelse uppläsas föi: parten, och äge denne rätt att ställa frågor till vitt- net, såsom i 33 § 2 mom, är sagt.

.Se LQm offentlighet vid rättegång, Pr 24. 35 .§ har upphävts genom L 22.7.1991/1064.. 36 §.. (29.7.1948/571) Ett vittne som uteblir utan

laga förfall eller avlägsnar sig utan lov skall dömas till böter·. Domstolen kan också, om det finns skäl till det-: ta; bestämma att vittnet genast skall hämtas till dom- stolen, såvida den inte beslutar att fortsätta behand,. lingen av målet senare. Om domstolen beslu·tar att må- lets behandling skall fortsättas vid ett senare samman- träde, skall den genom beslut, som skall delges vittnet i tid; ålägga honom att vid vite inställa sig vid domsto- len eller, då ·det finns skäl, bestämma att han skall hämtas. Ett vittne som skall häi:ntas får tas i. förvar ti- digast dagen innan transporten börjar. Av skäl som anges i detta moment får frihetsberövandet, inberäk- nat transporttiden, inte räcka längre än tre dagar. (22.7.1991/1052) . ' ' ' . ', .

_Då vittne· hämtats till rätten, må han ej dömas till böt~r eller vite på den grund, att han i annat fall hade vant frånvarande från rätten.

das Rostn_aden för inställarrdet inför rätten skall bestri-

av VIttnet. . . SeRB 17:39 och 42; SL 2:4 och 5, St l. . . Vid rätten närvarande Vittne, från vars hörande då avståtts, kan Icke åläggas att vid vite infinna sig till målets fortsatta handlägg- ning. HD 1969 II 22. .

37 §. (29.7.1948/571) Vägrar vittne utan laga skäl :~tavl~gga vittnesed eller motsvarande försäkran eller 1 t avg~va vittnesmål eller besvara framställd fråga el- rer_att Iakttaga honom med stöd av 27 §meddelat fö- nel~ande, kan rätten medelst vite och, där icke vitt- full _rav _låter sig rätta, fängelse tillhålla honom att las ~f-ra sm plikt. Ej må någon av sådan anledning hål- re t~da~gelse mera än sex månader-och i intet fallläng- netl· ~n saken är anhängig vid sagda rätt. Avstår vitt- ras h1d1g~re från sin tredska, skall anmälan därom gö- ken os rattens ordförande, som äger förordna, att sa- läll'rr s~arast möjligt skall upptagas till fortsatt hand-

cenlng. · ~B1~~ . . .

i 30 § \· (29.7.1948/571) I fråga om vittne, som avses oth 3 o~h _2 punkterna, må ej bestämmelserna i 36ratten~ § t1llampas. Sådant vittne må dock hämtas till

Avstå · dttta r den, som åberopat vittne, från förhör med

eller förfaller frågan därom eljest, må vittnet icke

1411 Pr 1 med stöd av 36 och 37 §§ ådömas straff eller tvångs- medel användas mot honom. ·

Då målet avgjorts av rätten trots att ett instämt vittne uteblivit, ansågs frågan om vittnets hörande ha förfallit, varför vitmet icke jämlikt RB 17:38 mom. 2 bort dömas till straff för utevaro. HD 1954 II 40, Lm 1954 s. 684.

Vittne ådömda utevaroböter undanröja, då rätten, trots att vitt- net uteblivit, upptagit målet till slutlig prövning. HD 1958 II13, Lm 1958 s. 239 och D 1958 s. 86. . 39 §. (29.7.1948/571) Har vittne genom förfallo-

lös utevaro eller annan tredska tillskyndat part rätte- -gångskostnad, kan rätten, även om yrkande dä~om ej framställes, förplikta vittne att i den omfattning, som finnes skäligt, ersätta kostnaden. Har även part av rät- ten förpliktats att ersätta motparten sådan kostnad och har parten utgivit ersättningen, äge han rätt att ~v vittnet utbekomma, vad vittnet förpliktats att erlägga.

SeRB 17:42. 40 §. (15.9.1972/667) Vittne äger rätt att utfå skä-

lig ersättning för nödiga kostnader för resa och för up- pehälle samt för ekonomisk förlust. . ·

En enskild part skall betala ersättning till ett vittne som han har åberopat. Om domstolen självmant har kallat ett vittne i ett tvistemål, skall partema solida- riskt betala ersagning till honom. (22.7.1991/1052) .

Angående ersättning, som utgår till vittne av statens medel, är stadgat särskilt. · . · . · , . . . · Ett vittne som en enskild part har åberopat har rätt

att i förskott få ersättning för resekostnader och uppe- hälle. Förskottet skall betalas av deri:. sorri· enligt 2 mom. skall betala ersättningen till vittnet: l samband med kallelsen skall vittnet underrättas om rätten till förskott. Domstolen_skall-pröva om förskottet är till- räckligt. (22.7.1991/1052) . . . . . . ;_,,

Underlåter. part, som är skyldig att utgiva förskott, att på begäran erlägga sådant till vittne, är vittnet icke skyldigt att inställa sig vid domstolen. Part har ej heJ-

. ler därefter rätt att yrka att vittnet skall höras, om må- let därigenom skulle fördröjas.

Ang. ersättning av statens medel åt vittne i brottmål stadgas i L om bestridande av bevisningskostnader med statens medel, Pr 28.

Vittnen och sakkunniga, som. höras på åtgärd av länsrätt, tillkom~ mer arvode av statens medel. Då ärendet avgöres, uttalar sig länsrätt- ten om huruvida partema eller någon av dem skall ersätta staten arv- odena. LänsRL § 19, B 2. · · · '

41 §. (29.7.1948/571) Om ett vittne i ett tvistemål på grund av sjukdom eller av något annat skäl inte kan inställa sig vid huvudförhandlingen eller om kostna- derna för eller olägenheterna av att vittnet inställer sig är oskäliga i förhållande till vittnesmålets betydelse, kan domstolen bestämma att vittnet skall höras utom huvudförhandlingen. Kan vittnet på grund av sjuk- dom inte höras vid domstolen, får förhöret ske hos ho- nom. Om det för att utreda saken är synnerligen vik- tigt, får målet då också behandlas i övrigt. (22.7.1991/ 1052) ~om: 2 har upphävts genom L 22.7.1991/1052.

Ar den, som i brottmål åberopas som vittne, häktad eller kan han av annan laga orsak ej infinna sig vid den domstol, där målet handlägges, må han i närvaro av partema eller deras ombud höras inför den underrätt, vilken är närmast den ort, där han vistas, såframt icke hans närvaro prövas vara nödvändig f~r sakens utred- ning eller den anklagade är häktad. Ar vittnet sjukt, skall stadgandet i l mom. tillämpas. Kan den anklaga- de för medellöshet icke ställa ombud, skall rätten eller dess ordförande eller, där det anses lämpligare, på be- gäran av någondera av dem den domstol, vid vilken förhöret skall ske, eller dess ordförande förordna ad-

1412

vakat eller annan skicklig person att vid förhöret be- vaka den åtalades rätt. Beträffande. arvode eller ersätt- ning, som skall erläggas till sådant ombud,.gäller, vad i [6 §] lagen om fri rättegång är stadgat. (6.5.1955/ 213r ·

· Mom. 4 har upphävts genom L 14.1.1972121. .· Se L om fri rättegång §§.15-16; Pr 24 a; L om samverkan mellan finska och utländska myndigheter vid rättegång samt om verkstäl- lighet i vissa fall av utländsk domstols beslut, Pr 60samt L om upp- tagande av bevisning i brottmål inför utländsk myndighet samt om handräcknig åt utländsk myndighet i dylika mål, Pr 66; F om bring- ande i kraft av koventionen ang. civilprocessen, Pr 64; L om bevis- ning för bevakande av rätt i utlandet, Pr 67; L om handräckning, som i Finland bör meddelas vissa internationella organ, samt om sådana organs befogenhet, Pr 61; F om bringande i kraft av överens- kommelsen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige oin inbördes rättshjälp genom delgivning och 'bevisupptagning, Pr 67 c. . . .. .

Försäkringsdomstolen må göra framställning om förhör .av vittnen och sakkunniga vid den allmänna underdomstol, där detta lämpligast kan ske.. L om försäkringsdomstolen § 9 mom. 2, Ar 58.- Fångvård- savdelningen är berättigad att låta verkställa vittnesförhör inför dom- stol i ärende, vars handläggning ankommer på fångvårdsavdelningen eller direktionen. F om fångvårdsväsendet § 66, St 25. -Länsrätt må höra vittnen och sakkunniga på ed, eller anhålla om anställande av förhör vid länsrått i annan Iansstyrelse, så ock förordna om förhör vid den allmänna underrätt, där detta lämpligast kan ske. LänsRL §§ 16 och 17, B 2:- Folkpensionsanstalten kan förordna om hörande av vittnen och sakkunniga på ed vid allmän underrätt, se FolkpensL § 81, S 10.- Socialförsäkringskommission äger rätt att för utredande av ärende,. som är under dess beha!ldling, låta höra vittnen i allmän underrätt. SjukförsL § 68, 5 13. - I L om pension för arbetstagare, Ar 29 a avsedd pensionsanstalt -och den i lagen nämnda pensions- skyddscentralen äger rätt att på .eget initiativ eller på anhållan av ved- erbörande i och för ·utredande av föreliggande ärende låta förhöra vittnen vid allmän underrätt. Se 16 §sagda lag. · · · 42 §, (29.7.1948/571) Den, som icke nöjes åt be- slut, varigenom vittne för utevar<? eller annan tredska ådömts böter, vite eller ersättningsskyldighet eller för- ordnats att hållas i fängelse eller inställas' inför rätta, eller åt beslut. artgående vittnesarvode, äger· däri söka ändring genö'in besväL ' ·· · · ··· . · ···'Angående verkan av-besvär på beslutets verkställig- het gälle, vad i 17 § 3 mom. är stadgat. . . ···: 43 § .. (29.1:1948/571) Där enligt läg vis·s rätts~ handling skall avslutas i närvaro av ojäviga vittnen el- ler där ojävigt vittne skall vid viss förrättning närvara, vare, såvida annat ej särskilt stadgats, som sådant vitt- ne jävig: . , ; . . . · · · ... l) .den; soni enligt 30 § ej må avlägga vittnesed; · ·.:._ 2) den, som själv är part vid.förrättningen eller vars rätt. densamma rör eller som själv är delaktig i rätts- hand!ingen el!er till vars förmån densamma företages;

3) den, som till per?OJ;l,:vilkenvid förr_ättningen är part eller vars rätt av densamma beröres ... eller som i rättshandling~n är delaktig. eller till vars förmån den företages, står Lsådant förhållande, som i 20 § avses; do~ .

4) den, som till den, på vilken förrättningen ankommer, eller till notarie eller. innehavare av tjänst eller befattning, som vid företagande av rättshandling anlitas, står i sådant förhållande, som i 20 § åsyftas.

Jfr ÄB 10:4, Ci 29.

sakkunniga. . ·: Se SL kap.l7, St l. 44 ·§. (29.7.1948/571)Finnes för prövning av frå-

ga, vars bedömande kräver särskild fackkunskap, nö- digt att anlita sakkunnig, äge rätten över frågan in- hämta utlåtande av myndighet eller tjänsteman eller annan inom detta fack verksam person, eller ock upp-

Rättegångsbalk kap. 17

draga åt en eller flere för redbarhet och skicklighet i ämnet kända personer att avgiva yttrande. .

Där lag för visst fall påbjuder anlitande av sakkun- niga, lände till efterrättelse, vad för sådant fall särskilt är stadgat. ·

Se L om skifte§§ 300 och 331, Ek l; SjöL 21:2, Ha 38~ Sjömanst § 88, Ar 9; SjöarbetstidsL §28, Ar 24; L om arbetstiden på fartyg i inrikesfart § 30, Ar H a; SemesterL för sjömän § '35, Ar 28 a· MönstringsL § 18, Ar 10; PatentL§§ 66, 67 och 69, Ha 12; Lom~ sa blodundersökningar och andra undersökningar rörande ärftliga egenskaper, Pr 26 och F därom, Pr 27; Lang. elekt;iska anläggning- ar§ 15, R 13; L om standardisering§ 7, Ek 91.

Se även L och F om utredande av dödsorsak, Pr 22 och 22 a· FolkhälsoL § 14, I 17; MentalvårdsL kap. 3, I 43. . '

45 §. (29.7.1948/571) Rätten må, där det anses vara av nöden, förordna, att sinnestillståndet hos den, som anklagats för brott, skall undersökas. Ej må an- klagad dock mot sin vilja åläggas att undergå sådan undersökning, utan· så är, att han hålles häktad, eller att på det brott, för vilket han åtalas, kan följa sträng- are straff än fängelse i ett år. (14.7.1969/494) .

Angående undersökning av-sinnestillstånd och in- tagande i sådant syfte i vårdanstalt för sinnessjuka skall i övrigt iakttagas, vad därom särskilt är stadgat.

Se MentalvårdsL kap. 3 och~. I 43. §§ 16 och 21 i nämnda lag lyder som följer: . . :· .. . . ·.. · . .

16. §. (27.il.1992110S6) Sinnesundersökning. När 'domstolen har beslutat om sinnesundersökning av en åtalad skall den utan dröjsmål sända handlingarna till rättsskyddScentralen för häl.Sovården. Denna bestämmer var ·undersökningen skall utföras och, om den utförs nå- gon annanstans än på ett sjukhus, vem som skall utföra den., .

Sinnesundersökningen skall utföras och utlåtandet. om den åta4- des sinnestillstånd tillställas rättsskyddscentralen senast två lnånader efter att undersökningen inleddes. Rättss'kyddscentralen·karfav gtun. dad anledning förlänga undersökningstiden med högst.två månader.

På basis av utlåtandet ger rättsskyddscentralen-ett eget utlåtande till domstolen om den åtalades sinnestillstånd. _ . . . .

- 21 §. (27:1f199211086) Utredning av behovet av psykiatrisk sjuk. vdrd ndr den dtalade inte döms till straff Om en domstol på grund av en åtalads sinnestillstånd inte dömer ut straff, kan den hänskjuta frå. gan o~ hans behov av psykiatrisk sjukvård till rättssky4qscentralen för hälsovården. Domstolen kan samtidigt bestämma att han skall hållas i fängelse tills rättsskyddscentralen har meddelat sitt beslut:·

Är det feir att klarlägga behovet av psykiatrisk sjukvård för någon som inte dömts till straff nödvändigt, kan rättsskyddscentralen för hälsovården bestämma att han för högst 30 dagar skall tas in på sjuk- hus för undersökning. · · .

Se MentalvårdsF kip. 2, I 44. · ·· ' · 46 §. (29.7.1948/571) Innan sakkunnig utses,

böra parterna höra:s i anledning därav. Ena sig parter- na pm sakkunnig, skall denne anlitas, oni han prövas lämplig och hinder ej möter. Rätten äger dock rätt att jämte honom utse aml.an sakkunnig.. ..

.Ej må någo·n mot sin vilja förordnas till sakkunnig, såvida han icke ·såsom innehavare av offentlig tjänst eller befattning eller enligt särskilt stadgande är därtill skyldig.· ·· • · . · · . . . · . ' ·47 §. (29.7.1948/571) Ej må den vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan an- ses förringad. . · . .· ·

SeRB 13:l.Jfr 17:7 i 1734 års lag. 48 §. (29.7.1948/571) Sakkunnig vare ej skyldig

att yppa affärs- eller yrkeshemlighet, med mindre syn- nerlig anledning det påkallar.

Angående tvångsmedel, vilka kunna tillgripas mot tredskande sakkunnig, samt om ersättande av de kost- nader, vilka åsamkats part, vare gällande, vad angåen- de vittne är stadgat. sakkunnig må likväl icke i fall av tredska hämtas till rätten eller medelst fängelse tving- as mottaga uppdraget.

Se hänv. vid RB 17:24; RB 17:36-39.

Rätt

48: enka redni en on Om b tas dt huvw

49 perso_ en av. kunn: alltid

Sak (31.1: den a} stånd

När ret i ti

Der· säkrar han p< forme. Den s tjänst tas so; försäk

Se L Se h:

utövnin 50

en kl2 dersöl dar sit Utlåta ser au Om n inneh: sakku ken m

En: skall n kar oc att har

' vändig kan en

51 ' och3:? delar~

· Har samm< förord

52: otydli~ sägelst förhör nytt u; utiåtar ler be' överor

53 : ligt ar ning f( myndi. befattr lätånd(

kap. 17

cklighet i

"sakkun- tll särskilt

3; SjömansL n på fartyg i .s, Ar 28 a; l2; Lom viS- mde ärftliga anläggning-

~2 _och 22 a; ,l

det anses t hos den, Ejmå an- :rgå sådan ktad, eller lja sträng- +) 1d och in- nnessjuka er stadgat. i nämnda lag

omstol~n liar 1tan dröjsmål 1rden. Denna ·.en utförs nå- , den.. . )ffi den åtala- : två månader , kan av gtun- två månader. :aet utlåtandeo - '

'niatrisk sjuk- l på grund av •änskjuta frå- :ddscentralen att han skall sitt beslut. ård för någon ;centralen för tas in på sjuk-

nig utses, sig parter-

han prövas ock rätt att

sakkunnig, ntlig tjän.st le är därull

sakkunnig, tår i sådant om kanan·

: ej skyldi~ nindresyn

l . J!lOtgnpas ·av de kost· 'ad ano-äe!l' . o l av eke i fal aelse tving· o

)O

Rättegångsbalk kap. 17

48a §. (22.7.1991/1052) Före huvudförhandling- en kan en part eller någon annan höras eller annan ut- redning tas upp, om det är nödvändigt förattreda ut en omständighet om vilken en sakkunnig skall höras. Om bevisning då upptas, skall i tillämpliga delar iakt- tas de stadganden som gäller bevisupptagning _utom huvudförhandlingen. ;:

49 §. (29.7.1948/571) En sakkurrning som hörs personligen vid domstolen skall enligt egetval anting- en avlägga sakkunnigedeller avge försäkran. En sak- kunnig som inte hör till något trossamfund skall dock alltid avge försäkran• (22.7.1991/1052). , , .

sakkunnigeden avläggs enligt detta_ formulär (3l.l2.1986/1049):jag N. N. lovar ochsvär.:vid Gud den allsmäktige och allvetande, att jag efter bästa för- stånd skall fullgöra det mig anförtrodda uppdraget.

När en sakkunnigförsäkran avges skall edsfonnulä- ret i tillämpliga delar följas. (31.12.1986/1049)

Den sakkunnige skall avlägga eden eller avge för- säkran innan han hörs muntligen i domstolen. Om han på förhand har avgivit ett skriftligt utlåtande, skall formen för eden eller försäkran anpassas efter detta. Den som på grund av att han innehar en offentlig tjänst eller befattning eller ett offentligt uppdrag anli- tas som sakkunnig behöver inte avlägga ed eller avge försäkran. (22.7.1991/1052)

Se i om tillämpning av stadgandena om ed 31.12.1986/1051. - Se hänv. vid RB 17:29; RB 17:48 mom, 2 jfrd med 17:37; L om

Utövning av veterinäryrket § 9, O 86 (Il). · · · ·

·50 §. (22.7.1991/1052) En sakkunnig-skalllämna en klar redogörelse för vad han har fått fram Vid un- dersökningen samt ett motiverat utlåtande som grun- dar sig på denna i den fråga som har förelagts honom. Utlåtandet skall vara skriftligt, om inte domstolen an- ser att det är skäl att tillåta att det avges muntligen. Om någon annan än den sorri på grund av ·att han innehar en offentlig tjänst eller befattning anlitas:som sakkunnig, skall dornstolen fastställa en tid inom vil-:- ken utlåtandet skall ges. ' · .

En sakkunnig som har givit ett skriftligt utlätande skall muntligen höras av domstolen, om en part så yr- kar och det är uppenbart att det inte saknar betydelse att han hörs, eller om domstolen anser det vara nöd- Vändigt att han hörs. Om det inns flera sakkunniga, kan en eller flera av dem kallas att höras. . ·

51 §. (29.7.1948/571) Vad som stadgas i 26a, 31 och 33 §§, 34 § 2 mom. samt 41 §gäller i tillämpliga delar även beträffande sakkunniga. (5.1.1994/8) · Bar sakkunnig avgivit skriftligt utlåtande, bör det- ~~mma, säf~aJ?t rätten ej av särs~ilda skäl annorlunda orordnar, 1sm helhet eller delVIs uppläsas.. .

52 §. (29.7.1948/571) Är utlätande av_sakkunnig 0~Ydligt eller ofullständigt eller innehåller. det mot- s~gelser, och kan bristen ej avhjälpas genom muntligt forhör, må rätten kunna fordra ny undersökning eller nytt utlätande av honom eller annan sakkunnig. l:Iar ftlåtande avgivits av_innehavare av offentlig .tjänst. el- _er befattning, kan rätten begära nytt utlåtl'!.nde av over d d d. h .. · · · ·or na myn 1g et. , . . . -, _. ..

1. 53 §. (29.7.1948/571) Sakkunnigägerrätttillskä-1~t arvode för arbete och tidsspillan samt till,ersätt- nt:ng för nödiga kostnader. Har utlätande angivits av ~~dighet eller av innehavare av offentlig tjänst eller lå.e attning eller av någon som förordnats att avgiva ut-

tanden på ifrågavarande område, utgår' arvode och

31 F· lln ands lag I

1413

ersättning endast såvitt därom är särskilt stadgat. (15.9.1972/667) ....

I tvistemål mellan enskilda parter skall ersättning betalas av partema solidariskt eller, om sakkunnig bli- vit förordnad på anhållan av endast den ena parten, blott denna part. Detsamma gäller med avseende på mälsägande och åtalad, då mälsäganden yrkar straff el- ler utför privaträttslig talan i mäl som angår mälsägan- debrott, för- vilket ej är stadgat annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst fyra är. I övriga fall erlägges ersättning.av statsmedel. (19.7.1974/622)

Rätten kan, då skäl därtill är, förordna, att ersätt- ningen eller del av denna i förskott skall erläggas till sakkunnig. Förskott erlägges av den, som jämlikt 2 morn. bör betala ersättning till sakkunnig. I mäl, där enskild part utför talan, må rätten likväl, då densam- ma utan framställning av part sig till biträdeförordnat sakkunnig, förordna, att denne tillkommande förskott skall erläggas ut statsmedel, därest part icke erlägger detsamma. · .

Om återbetalning tillstaten av ersättning som i för- skott har betalts av statens medel stadgas i 21 kap. 13§. (26.11.1993/1013) " .

Se F om erläggande av i 252 och ·254 §§ sjölagen avsedda och viS- sa andra arvoden och ersättningar av statsmedel26.11.19711807; F angående ersättning åt sakkunniga i patentärenden 3.10.1969/615.

54 §. (29.7.1948/571). I beslut,. varigenom sak- kunnig ådömts böter, vite eller ersättningsskyldighet eller som angår ersättning till sakkunnig, får ändring sökas genom besvär. _ , ·

Angående den verkan på .beslutets verkställighet anfört besvär här gälle, vad i 17 § 3 mom. är stadgat.

55 §. (29.7.1948/571) Åberopar part sakkunnig, som ej är utsedd av rätten, gälle om denne, vad angå- ende vittne är stadgat. Likväl kan på honom tillämpas, vad i 50 § och 51 § 2 mom. är stadgat.

Syn

56 §. (29.7.1948/571) skall fastighet eller sådant föremål, som ej utan svårighet kan bringas inför rätt- ten, besiktigas, må rätten förrätta syn på fastigheten eller där föremålet befinner sig. Finner rätten nödigt att förrätta syn på plats, där något inträffat, beslute om dess föranstaltande.

Vid syn må ej affärs- eller yrkeshemlighet röjas, så- Vida ej synnerligen viktiga skäl det påkalla.

56a §. (22.7.1991/1052) Syn i tvistemål kan häl- las utom huvudförhandlingen, om det inte är möjligt att förrätta syn vid denna eller om det i förhållande till dess värde ger upphov till oskäliga kostnader eller oskäligt men att hälla syn vid huvudförhandlingen. Om det är synnerligen viktigt för utredningen av må- let, får rriälet då också behandlas till övriga delar.

57 §. (29.7.1948/571)-Den, som innehar föremål, vilket utan svårighet kan bringas inför rätten och vil- ket kan antagas vara av betydelse såsom bevismedel i saken, vare skyldig tillhandahälla detsamma för be- siktning. Detta stadgande må likväl icke i brottmål till:. lämpas på ätalad eller person, som till honom står i det förhållande, varom nämnes i 20 §. Part eller annan person må vägra att tillhandahälla föremäl för besikt- ning i motsvarande fall under enahanda förutsättning- ar, som vittne jämlikt 24 § kan vägra att redogöra för omständighet eller besvara fråga elleravgiva yttranae.

··_Pr. 1 1414 Vad i 1~17 §§ är stadgat, äge motsvarande tillämp-

ning, då föremål eller handling bör tillhandahållas för besiktning. Beträffande tillhandahållande av handling till besiktning vare dessutom gällande, vad i 12 § är stadgat.

58 §. (29.7.1948/571) Om anställa~de av syn eller besiktning skola partema underrättas. Ar för brott an- klagad häktad och prövas hans närvaro nödig, förord- ne rätten om hans inställande till förrättningen.

Fordras för sakens förtydligande ritning, planteck- ning eller annan bildlig framställning, bör den, såvitt möjligt, anskaffas. ·

59 §. (29.7.1948/571) Om kostnaden för syn gälle i tillämpliga delar, vad i 53 § är stadgat.

60 §. (29.7.1948/571) Vad om syn för visst fall är särskilt stadgat, lände till efterrättelse.

SeJB kap. 14, Ci 57; BB kap. 27, Ek 13;JordlegoL §§ 80-83, Ci · 86; L om skifte§§ 324 och 337, Ek l; SjöL 17:3 och 18:6, Ha 38.

Partsförhör (22.7.1991/1052)

61 §. (22.7.1991/1052) En part kan förhöras i be- visningssyfte. Vid ett sådant förhör skall i tillämpliga delar iakttas vad 33 § l '-4 mom. och 41 § stadgar om vittnesförhör. . .I det syfte som anges i l mom. kan en part i ett tvis- temål också förhöras under sanningsförsäkran om så- dana omständigheter som har synnerlig betydelse för avgörandet av målet. ·

Likaså kan en målsägande höras under sanningsför- säkran om och i vilken mån han har lidit skada på grund av brottet:

Se SL 17:3a och 7, St l; L om faderskap§ 30, Ci 16. 62 §. (29.7.1948/571) Under sanningsförsäkran

må ej förhöras den; söm enligt 30 § l eller 2 punkten ej får avlägga vittnes·ed.· ·

63 §. (29.7.1948/571) Innan part avgiver sin utsa- ga, skall han avgiva följande försäkran: jag N lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag i min utsaga skall redogöra för hela sanningen i denna sak, utan att något därav förtiga eller därtill något tillägga eller däri ändra. . . . _ Sedan part avgivit försäkran, skall rättens ordföran-

de erinra honom om hans sanningsplikt och om vik- ten av försäkran.

Se hänv. vid RB 17:29. . · 64 §. (29.7.1948/571) Laga företrädare för part

kan kallas till förhör enligt sa:J;Ilma regler, som för part äro stadgade. . · . . ·

65 §. (22.7.1991/1052) När en part förhörs under sanningsförsäkran skall utöver 61 §iakttas vad 23, 24, 26, 32 och 34 §§ stadgar o~ vittnen.

18 kap. Om behandling avolika käromål i samma rättegång och om intervention i tvistemål ·

(22.7.1991/1052)

l §. (22.7.1991/1052) Olika käromål som en kä- rande samtidigt väcker mot en svarande skall behand-

. las i en och samma rättegång, om de stöder sig på vä- sentligen samma grund. ·

2 §. (22.7.1991/1052) Käromål som en kärande väcker mot olika svarande eller som flera kärande samtidigt väcker mot en eller flera svarande skall be- handlas i en och samma rättegång, om de stöder sig på väsentligen samma grund. . . · . · ·

Rättegångsbalk kap. 18

3 §. (22.7.1991/1052) Om svaranden väcker talan mot käranden och käromålet gäller samma sak eller en sak som har samband med huvudkäromålet eller en fordran som kan användas till kvittning (genkäromål) skall käromålen behandlas i en och samma rättegång:

4 §. (22.7.1991/1052) Väcker någon som inte är part i rättegången talan mot den ena eller båda parter- na om det som tvistemålet gäller, skall käromålet på yrkande av honom behandlas i samma rättegång som huvudkäromålet.

5 §. (22.7.1991/1052) Vill en part, för den händel- se att han förlorar målet, mot tredje man framställa återgångskrav eller.anspråk på skadestånd eller något annat därmed jämförbart yrkande, får han väcka talan därom till gemensam behandling med huvudkäromålet

Om någon med anledning av den utgång målet mel- lan parterna kan få vill väcka talan om ett anspråk som nämns i l room. mot någondera eller båda, får han väcka denna talan till gemensam behandling med huvudkäromålet.

6 §. (22.7.1991/l052)Målmellansammaelleroli- .. ka parter kan också i andra fall än de ovan nämnda be-

handlas i samma rättegång, om det är till fördelför ut- redningen av målen.

Domstolen kan, när det finns skäl, skilja åt mål som avses i l mom. och behandla dem som olika mål.

. 7 §. (22.7.1991/1052) Käromål får behandlas i samma rättegång så som anges i 1-6§§, om käromålen har väckts vid samma domstol, om domstolen är be- hörig att behandla de käromål som skall förenas och om samma rättegångsförfarande är tillämpligt på käromålen.

Väcks en talan som nämns i~5§§ sedan förberedel- sen enligt 5 kap. 28§ l mom. har konstaterats vara av-

. slutad, kan domstolen behandla käromålen separat, om de inte utan olägenhet kan behandlas i samma rätte- gång. Detsan:J.ma gäller om en part väcker en talan som anges i 3 § eller 5 § l mom. efter att den tidsfriSt som har satts ut för honom enligt 5 kap. 22 § har löpt ut.

8 §. (22.7.1991/1052) Om någon som inteär part i rättegången hävdar att saken gäller hans rätt och vi- sar sannolika skäl för sitt påstående, får han som inter- venient delta i rättegången på endera partens sida.

9 §. (22.7.1991/1052) Vill någondelta i rättegång- en som intervenient, skall han ansöka om detta hos domstolen. Parterna skall ges tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan.

I ett beslut som har fattats under behandlingen av målet och genom vilket en ansökan om intervention har avslagits får ändring sökas särskilt. · · · ·

10 §. (22.7.1991/1052) En intervenient har rätt att uppträda som part i rättegången. Han får dock inte ändra käromålet eller vidta andra åtgärder sonistrider mot en åtgärd som parten har vidtagit, och endast vid sidan av parten söka ändring i domen eller beslutet.·

Om en dom är gällande för eller mot intervenienten som om den hade meddelats i en rättegång därha~ själv varit part, har han likväl ställning som part l rättegången. · ·

Underrätten hade i en· tvist mellan A och i3 fastställt att Ahade panträtt i visst gods. C anmälde sig efter avkunnandet av under- rättens utslag som huvudintervenient och sökte ändring i utsla_ft.

·Huvudintervention i hovrätten var inte möjlig då endast C so :e ändring i underrättens utslag och utslaget inte var bindande for honom. HD 1993:102.

Rätt

19 l :

Rätta laga f Vnde ej des

Se 5 2 ~

skiut::; tar sig känna ser än är sag<

l § eller V< rättegå liga, el sig in. den, i Gifve c skedt, t tens dc the the

Se SL Eft,

motpa ring i inteck vann d koren ochlät nat. Hl 2 § ; 3 §.

norres n then tric skattsky eller sär.·

Se hän' Vid,

torätt i . heterna vid förr< av avvit talan i r. partema gick de l likninge 1974 II 4 §. I

[ther alrr lif, eller ~ sin rätt i ; käre äntå eller Stad

Se SL 8:t 5 §. v

huru för] enthera, t ning; sökE are Doma drar.

Ang. förk 15.

21 kap. c Kap. 21 ä

stadgande lyc "Denna la.

·. '

lk kap. 18

väcker talan a sak eller en lålet eller en genkäromål), na rättegång. som inte är båda parter-

:<:äromålet på i.ttegång som

r den händel- an framställa td eller något n väcka talan udkäromålet.. 1g målet mel- anspråksom )åda, får han andling med

nma eller oli- n. nämnda be- fördel för ut-

ja åt mål som ,lika mål.·

behandlas i m käromålen lStolen är be- l förenas och iJlämpligt på

m förberedel- terats vara av· :n separat, om samma rätte· - en talan som lsfnst som har löpt ut. m inte är pa~t :1s rätt och VJ.• lan som inter· :rtens sida. ta i rättegång· om detta h05 bli hördarned

1andlingen av 'Ill intervent1°

·tt1ient har ra 1 får dock ~d~~ .er som strl ·d )Ch endast VI Her beslutet· .

· nte!lnterveme 0 >crång där hll· 1·-o .. t :1g som P,l:lr

. b9Jt .1stställt att ApJe:l'' mandet ~v 1lJp.gel· andring 1 utS -;\(te då endast crfb! : var bindall e

Rättegångsbalk kap. 21

19 kap. Om then, som far ifrån Rätten utan lof l §. (27.4.1868) Reser någori bort, då hans sak för

Rätta är, utan han hafver Domarens lof dertill, eller laga fullmäktig ställt, och Rätten det kungjort; böte i Underrätt [fem daler], i Hofrätt [tio daler], och gånge ej dess mindre dom i saken. ·

Se SL 2:4 och 5, St l. 2 §. Nu hafver man så nödig resa, att han ej kan

skiuta then up, och är saken af then vigt, at han ej dris- tar sig förtro then åt fullmächtig; gifve thet Rätten till- känna, och afbide lof at resa. Giör han thet ej; och re- ser äntå bort, böte han, och gånge med saken, som förr år sagdt. ·

20 kap. Om förlikningar l §. · (27.4.1868) Förlikas parter, sedan thet stemt,

eller vädiadt är, til hvad Rätt thet vara må, och förr än rättegångstima faller in; kungiöre thet Rätten munte- liga, eller skrifteliga, til then tid the eljest skulle ställa sig in. Göra de det ej, böte så svaranden som käran- den, i Underrätt [tio daler], i Hofrätt [tjugu daler]. Gifve ock tillkänna, med ~vad viikor then förlikning skedt, ther saken af någon vigt är, och lätethen i Rätt- te~s dombok skrifvas, så ock af Domaren gillas, om the thet nödigt finna. · · ·

Se SL 2:4 och 5, St l. .· . . . Efter att ha förlorat ett mål i häradsrätten hade A föreslagit sin

lt!Otpart B, att A trots att han anmält missnöje icke skulle söka änd- ring i häradsrättens utslag, om B skulle gå med på att döda vissa inteckningar. B samtyckte, men det oaktat sökte A ändring och vann delvis målet i hovrätten. Då B uppfyllt de av A föreslagna vill- koren för förlikning, upphävde Högsta domstolen hovrättens dom och lät målet bero vid det slut varvid häradsrätten i sitt utslag stan- nat. HD 1973 II 60. 2 § har upphävts genom L 22.7.1991/1052. 3 §. [Konungens] Ombudsman hafve ej våld, Kro-.

nones rätt genom förlikning minska: ej tvänne parter then tridies, eller annars rätt: [Ej bonde then jord, som skattskyldig är, ehvad therom, emellan grannar i by, eller särskilta bolbyar tvist är.]

Se hänv. vid RB 15:5 och vidJB 4:9, Ci 57. Vid avvittring hade mannen ansetts ha på äldre lag baserad gif-

torätt i sin hustrus lägenheter, och i enlighet härmed hade lägen- heterna delats på hälft mellan makarna, varefter mannen sålt sina VJ.d förrättningen erhållna lägenhetsdelar. I mål angående klander av aVvittringen berättigades köparna av lägenhetsdelarna att föra talan i målet, och på yrkande av dem fastställdes icke en mellan Partema under rättegången träffad förlikning till den del den an- !511.ck. de lägenheter som utgjort föremål för förrättningen, enär för- Ikmngen direkt inverkade på lägenhetsdelsköparnas rätt. HD 1974U 11. ,

[ 4 §. I brottmål må Domare förlikning ej tillåta,

1.tfher almän förargelse skedt, eller almän frid å kropp,1 . , eller gods bruten är]. Vil målsägande förlikas om ~Il r~tt i lböter och] skadestånd; hafve ther lof til; och el!re antå then i saken, som å· [KonungensJ, Häradets, ~ Stadens vägnar kära bör. S 5L8:6, St l; SP §§ 16 och 19, St 2.· · ,

h §. Varda parter, som förlikte äro, sedan stridige, e~~ förlikningen rätteliga förstås skal: eller säger lli t ~r~, thet han svikeliga förledd vari~ at ingå förlik- ar~bsoke han tå Domaren, som then g1lladt, och förf- dr omaren ther med, som sakens.beskaffenhet.for~

ar . - A. • ·. . . .: . ' : , ·O. :·:·;

Is. ng. forklaringav förlikning, som underrätt fastställt, se HD 1_946

~l ka . p. Om rättegångskostnader (26.11.1993/1013)

~~P-d2l ändrades genom L 26.11.199311013, vars tillämpnings- 'Dan e lyder som följer: · · - ·

enna lag träder i kraft den 1.12.1993.

1415 Pr ~1 Denna lag tillämpas inte på tvistemål som är anhängiga då denna

lag träder i kraft." , . .

Tvistemdl

l §. (26.11.1993/1013) Den part som förlorar må- let är skyldig att ersätta motpa:r:tens rättegångskostna- der, om inte någotannat stadgas. · · .: . . ·

2 §. (26.11.1993/1013) Om målet gäller ett rätts- förhållande som enligt lag inte kan avgöras annat än genom domstolsbeslut, får parterna själv"! bära sina rättegångskostnader, om det inte finns. särskilda ?käl att ålägga den ena parten att helt eller delvis. ersätta motpartens rättegångskostnader. .. · . _ .

3 §. (26.11.1993/1013) Om det,i samma mål har framställts flera yrkanden, av vilka .en dd avgörs till förmån för den ena och en del till förmån för den an~ dra parten,får de själva bära sina, rättegångskostnader, om det inte finns skäl att ålägga den ena parten att del- vis ersätta motpartens kosmad~r. Om det som E:n part har förlorat endast är av ringa betydelse i målet, skall han få full ersättning för sina kostnader. :. . .

Vad som stadgas i l mom. skall på motsvarande sätt· tillämpas när domstolen endast delvis bifaller en parts yrkande. Härvid kan en part dock ådömas full ersätt- ning för sina kostnader även i det fall att den del av hans .yrkande som inte har godkänts endast gäller en omständighet som är beroende av prövning och som inte har någon nämndvärd inverk"!n på parternas rätt- .tegångskostnader. ··: ...

Konkursdornstolen hade hänskjutit frågan om den förmånsrätt som A yrkat för en bevakad fordran och som .inte gjorts tvistig i konkursen att utredas i särskild rättegång. I denna:· hade konkurs- boet såsom svarande lämnat A:s yrkande på förmånsrätt till rättens prövning varefter förmånsrätten hade fastställts i enlighet med A:s

. käromål. Konkursboet ansågs inte vara förlorande part och var så- . · ledes inte skyldigt att ersätta A för dennes rättegångskostnader.

.HD 1993:83. ·. ..

4 §. (26.11.1993/1013) Om den vinnande parten har inlett rättegånge:iJ..utan attmotparten har givit an- ledning därtill, eller annars uppsåtligen eller av oakt- samhet har föranlett en onödig rättegång, är han skyl- dig att ersätta motpartens rättegångskostnader, om det inte med beaktande av de omständigheter· som framkommit i målet finns skäl att bestämma att var- dera parten själv får bära sina rättegångskostnader.

Om den omständighet av vilken utgången i målet berodde inte före rättegången var känd av den förlo- rande parten och han inte heller hade bort känna till den, kan domstolen bestämma att parterna själva skall bära sina rättegångskostnader.

· 5 §. (26.11.1993/1013) Om den ena parten upp- såtligen eller av oaktsamhet åsamkar den andra parten kostnader genom att utebli från domstolen, genom att inte iaktta domstolens förordnanden, eller genom att lägga fram ett påstående som han har vetat eller hade -bort veta vara obefogat, eller genom att. annars _för- länga rättegången genom ett förfararide .som stnder mot hans skyldighet, är han skyldig att ersätta dessa kostnader oberoende av hur rättegångskostnaderna i övrigt skall ersättas.

6 §. (26.11.1993/1013) Om den ena partens före- trädare, ombud eller biträde så som avses i 4 eller 5 § uppsåtligen.eller av oaktsamhet har åsamkat den an- dra parten sådana rättegångskostnader som avses i detta kapitel; kan han efter att ha beretts tillfälle att bli ~~~~~!ätfr~g:.tt s.~lidariskt med parten '~rsätta kost-

Pr 1 1416 7 §. (26.11.199311013) En part vars talan avvisas

anses ha förlorat målet. Om behandlingen av målet avskrivs på den grund

att den ena parten har återkallat sin talan eller inte in- ställt sig vid domstolen, skall hanersätta motpartens kostnader, om det inte finns särskilda skäl att be- stämma ersättningsskyldigheten på något annat sätt.

8 §. (26.11.1993/1013) Ersättningen för rätte~ gångskostnaderna sk_all till'fullo motsvara kostnader- na för förberedande av rättegången och för utförande av talan vid domstolen samt för utförande av talan vid domstolen samt för ombudets eller biträdets arvode, om kostnaderna skäligen har varit befogade för beva- kande av partens rätt. Ersättning skall också betalas för det arbete och den tidsförlust som rättegången har åsamkat parten. Till förberedande av rättegången räk- nas också förhandlingar som förts för biläggande av sådana tvistefrågor som. har omedelbar betydelse för partens yrkande. · ·

Om det har yrkats på dröjsmålsränta på rättegångs- kostnaderna, skall domstolen bestämma att en årlig dröjsmålsränta skall betalas enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. råntelagen från det en månad för- flutit från den dag då ersättningen dömdes ut. (3.3.1995/285) .

Se RänteL, Ci 43b. ·9 §. (26.11.1993/1013) Om flera än en part är an-

svariga för samma rättegångskostnader, ansvarar de solidariskt för att de ersätts. -

Till den del kostnaderna hänför sig till en del av må- let som en_dast angår en av parterna, eller har orsakats av en part på ett sätt sorn avses i 5 §,skall denna part ersätta dem ensarri.

10 §. (26.11.1993/1013) Den som enligt 12 kap. ~:ra § har övertagit käromålet svarar tillsammans med den ursprungliga käranden solidariskt för de rätte- gångskostnader som uppkommit innan han övertog käromålet. För därefter uppkomna kostnader· svarar den nya käranden ensam. ·

Den som har trätt i svarandens ställe svarar ensam för rättegångskostnaderna. -: . ··

-11 §. (26.11.1993/1013) Domstolen skall, om nå- ·gon av de solidariskt ersättningsskyldiga begär det, bestämma hur kostnaderna skall fördelas mellan dem eller om någon av dem skall ersätta alla kostnader.

12 §. (26.11.1993/1013) Beträffandeskyldigheten för en intervenient som avses i 18 kap. 8 § att ersätta rättegångskostnaderna och hans rätt till ersättning för sådana kostnader gäller på motsvarande sätt våd som i detta kapitel stadgas om parter. Han skall dock en- dast svara för de särskilda kostnaderna för interventio- nen~ Den part på vars sida intervenienten har deltagit får ·inte åläggas att ersätta de kostnader som avses i denna paragraf.

Beträffande skyldigheten för intervenientens före- trädare, ombud eller biträde att ersätta rättegångskost- naderna gäller på motsvarande sätt vad som i detta ka- pitel stadgas omparternas företrädare, ombud eller bi- träde. ·

13 §. (26.11.1993/1013) $kall kostnadernaförbe- visning eller andra åtgärder betalas av statens medel eller solidariskt ersättas av parterna, gäller beträffande skyldigheten att ersätta dessa kostnader.vad som i det- ta kapitel stadgas om rättegångskostnader. Om parter- na skall bära sina egna rättegångskostnader, kan det bestämmas att kostnaderna skall delas jämnt.

Rättegångsbalk kap. 22

Domstolen kan bestämma att en av statens rnedel betald kostnad som avses i l mom. helt eller delVis skall bäras av staten.

14 §. (26.11.1993/1013) Yrkande på ersättnin för rättegångskostnaderna skall framställas inna~ behandlingen av målet har slutförts. Dessutom skall det uppges vad kostnaderna består av.

Beslut om rättegångskostnaderna skall meddelas samtidigt som domstolen avgör målet.

När domstolen överför ett mål till en annan dornstol skall frågan om ersättning för de rättegångskostnader som uppkommit vid den överförande domstolen av- göras i den domstol till vilken målet har överförts.

15 §. (26.11.1993/1013) Har yrkande på ersätt- ning för rättegångskostnaderna framställts, skall dorn- stolen när den avgör frågan om ersättningsskyldighe- ten beakta 1-10, 12 och 13 §§,om inte något annat följer av en parts yrkande eller medgivande.

16 §. (26.11.1993/1013) Om ändring söks i en lägre domstols avgörande, skall skyldigheten att ersät- ta rättegångskostnaderna i den högre domstolen be- stämmas enligt vad som har skett vid fullföljdsförfa- randet och beroende på om parten har vunnit eller förlorat besvären.

Om måletåterförvisas, skall frågan om kostnaderna i den högre domstolen prövas i den lägre domstolen i samband med det återförvisade målet.

Brottmål

17 §. (26.11.1993/1013) I fråga om rättegångs- kostnaderna i ett brottmål där endast målsäganden för talan iakttas i tillämpliga delar vad som stadgas om tvistemål. - - · -

18 §. (26.11.1993/1013) Vad 8 § 2 morn., l2 och 13 §§, 14 § 2 mom. samt 15 och 16 §§stadgar orn tvis- temål gäller i tillämpliga delar också i brottmål.

Kompletterande stadganden

19 §. (26.11.1993/1013) Allmänna åklagaren har rätt att på statens vägnar söka ändring i avgöranden som har fattats med stöd av 13 § i detta kapitel även då han inte verkat som åklagare.

·· 20 §. (26.11.1993/1013) Om domstolen i sam- band med ett brottmål där allmänna åklagaren för ta- lan behandlar en målsägandens talan mot en part för vilken det inte har yrkats straff eller andra straffrätts- liga påföljder, eller om någon annan än en målsägande framställer privaträttsliga yrkanden mot den åtalade, skall i fråga om rättegångskostnaderna till dessa delar iakttas de stadganden som gäller för tvisternåL

22 kap. Om tingsrättens protokoll(22.7.1991/1064)

Protokollföring

·l §. (22.7.1991/1064) Vid tingsrätten förs proto- koll över handläggningen av tvistemål och brottmål. Protokollet skall undertecknas av den som har satt upp det.

Protokoll i tvistemål

2 §. (22.7.199111064) Protokoll skall föras sepa- rat för varje tvistemål.

Rät

o höVe

Pr föra5 skäl farer let tj i till~ rnarj

3 l) 2)

har c kollf~

3) om d

4) 5) 6)

stäng Or

kap.. 4i

liga ft. stadg;

l) bestri

2) yrkan rande

3) styrk:

4) huvu<

Orr tokoll någor eller (

·det rr: handl

Vac iaktta~ handL

5 § handli la de 1: let, oc

l) i bestric

2) ( yrkan< om de

3) ' harht

Om tokoll< någon eller e det m handli

6 § en sak eller n inte är grant t

ap.22

s medel r delvis

sättning ; innan 'm skall

1eddelas

domstol JStnader Dlen av- förts. i ersätt- alldom- yldighe- )t annat

'ks i en 1tt ersät- alen be- jdsförfa- nit eller

.nadema :-tstolen i

tegångs- nden för ::l.gas om

, 12 och om tvis- åL

aren har •öranden hel även

1 i sam- :n för ta- ' part för raffrätts· lsägande åtalade,

ssa delar t l.

ll/1064)

rs proto- brottrtl~l . har satt

Rättegångsbalk kap. 23

Om målet inte behandlas vid ett sammanträde, be- höver protokoll dock inte föras. . .

Protokollet skall enligt ordförandens anvisningar föras av en tjänsteman vid domstolen eller av särskilda skäl av ordföranden eller en ?-V denne förordnad lag- faren medlem av domstolen. Ar den som för protokol- let tjänsteman vid domst()len, skall om jäv för honom i tillämpliga delar gälla vad 13 kap.1 §stadgar om do- marjäv.

3 §. (22.7.1991/1064) I protokolletskallantecknas l) domstolens namn och handläggningsdagen, · 2) namnet på de av dornstolens medlemmar som

har deltagit i handläggningen av målet samt på proto- kollförare~, · . . . . .

3) parterna och de som har kallåts att höras samt om de är närvarande, · ..

4) parternas ombud eller biträd,en såmt.tolkar, · 5) saken samt 6) orsaken till att handläggning har skett inom

stängda dörrar. · · · · · Om intagande av beslutet i protokollet stadgas i 24

kap. 24 §. . . · · · · · · . · 4 §. (22.7.1991/1064) Protokollet över den munt-

liga förberedelsen i ett tvistemål skall utöver vad·som stadga~d 3 § ange . · .

l) de )'Tkanden, invändningar, medgivanden och bestridanden som har framställts, ··

2) de omständigheter som partema grundar ·sina yrkanden och bestridanden på samt motpartens ytt- randen om dem,

3) de bevis som har åbe_ropats och vad som skall styrkas med varje bevis samt . . . ·

4) övriga omständigheter som är väsentliga för att huvudförhandling skall kunna hållas. .· . • · .

Om det som med stöd av l mom. skalLanges i pro- tokollet framgår av stämningsansökan, svaromålet, någon annan handling som har lämnats till domstolen eller ett protokoll som tidigare har satts upp, räcker det med att i protokollet till denna del hänvisa till handlingen eller protokollet. .. . · .. . Vad l mom. stadgar skall i tillämpliga delar också J.ahkttas när. protokoll sätts upp över någon annan andläggning som sker utom huvudförhandlingen. 5 §. (22.7.1991/1064) Protokollet över huvudför-

randiingen skall utöver vad som stadgas i 3 § innehål-t de uppgifter som behövs för handläggningen av må- et, och det skall ange . · b l) de )'Tkanden, invändningar, medgivanden och estridanden som har framställts, · 2) de omständigheter som en part .• grundar sitt

Yrkande och bestridande på och inatpartens utsaga 0tn dem samt

3) vit~nen, sakkunniga och övriga personer som har hörts i saken samt andra bevis. som har lagts fram.

Om det som med stöd av l mom. skall anges i pro- tokollet framgår av stämningsansökan, svaromålet, ~~gon annan handling som har lämnats till domstolen e er ett protokoll som tidigare har satts upp, räcker ~t ~ed att i protokollet till denna del h_änvisa till

ndlmgen eller protokollet. ·· ·· ' 6 §. (22.7.1991/1064) Förhör med ettvittne eller .

ell sakkunnig samt med en part som hörs i bevissyfte ~ller _!lled någon annan skall tas upp på band. Om det ;te ar möjligt att banda förhöret, skall utsagan orda-

ant tas in i protokollet.

1417 Pr. ·1 · Är det uppenbart onödigt att banda en utsaga på

grund av att den är kort, skall i protokollet i stället noggrant antecknas vad som har berättats i saken. En protokollförd muntlig utsaga skall genast läsas upp, och i protokollet skall antecknas ett yttrande av avgi- varen om att utsagan har blivit riktigt uppfattad.

7 ·§;. '(22.7.1991/1064) Protokollet skall ta upp vad domstolen har iakttagit vid syn, . · . · :·· . · .

·s §. (22.7.199111064) I protokollet får inte·utan skäl tas in andra uppgifter än de som nämns i 3-7 §§.

9 §. (22.7.1991/1064) En bandad utsaga skall skrivas ut, om den domstol som har behandlat målet eller fullföljdsdomstolen anser att det behövs: Bandet får kopieras eller skrivas 1.lt"också om er1· parteller nå- gon·:=mnarr begär det. · · ,. ·· · ·

lO'§. (22.7.1991/1064) Bander skall bevaras· i minst sex månader från det målet avgjordes. Orri and- ring hir sökts, skall bandet dock bevaras tills målet har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraf~:

11 §. (22.7.1991/1064) Protokollet och handling- ama skall sammanställas till en akt, till Vilken skall f9- gas en kopia av domen och av ett beslut som har åv- fattats särskilt.. · · · ·

l2 §. (22.7.1991/1064) Vid ti~gsrättenskall fö~~s dagbok över tvistemål. Dagboken skall utvisa dagen då ett mål har kommit in, vilka åtgärder som har vid- tagits och när målet har. avgjorts sam! innehålla be- hövliga uppgifter om ändringssökande~

23 kap. Om om~östning (27.3.1987/354)

l §. (27.3.1987/354) När tingsrätten skall fatta be- slut, skall dess ordförande föi: nämndemännen redo- göra för· de frågor som kommit fram i saken och de stadganden som är tillämpliga på dem.

la72 § har upphävts genom L 22.7.1991/1064. 3 §. Kunna Rättens Ledamöter i andra dornstolar

ej alle om slutet ense varda; gånge dom i saken efter thy, som the fleste säga. Ther rösterna skiljachtiga äro, och på hvarthera sidan lika många; gälle thet, som then främste i Rätten bifallit; men i brottmål, theras mening som fria, eller then lindrigast är. '

4 §. Nu kan så hända, at i brottmål Rättens Leda- möter falla på flera skiljachtiga meningar; tå gälle the- ras röster, som kunna närmast til hvarandrajämnkas, och gå ut på thet, som lindrigast är. I andra saker stån- de vid the flestas mening, som på en grund sig stödja, ~ntå at flera meningar äro, som af olika grund komma. Aro röstema så skiljachtiga, at stridighet varder, hvil- ket för the flestas mening hållas kan; tå bör ock ther öfver omröstas.

. Ang. röstberäkning vid upprättande av tjänsteförslag, se Brev 24.1.1821 ochjM:s cirk. 30.5.1919, vari konstateras, att HD vid till- lämpning av bestämmelserna i förenämnda brev ansett, att i HovR i första förslagsrummet uppförts den sökande, som flertalet av HovR:s ledamöter uppfört i sagda förslagsrum, i andra förslagsrummet den, som erhållit de flesta rösterna sammanlagt till första och andra för- slagsrummet samt i tredje förslagsrummet den av de övriga sökand- ena, som till de olika förslagsrummen erhållit de flesta rösterna sam- manlagt. (övers.) . • .

Då flertalet av rättens medlemmar.i ett brottmål var ense om .slutresultatet, men de till majoriteten höran.de medlemmarnas åsikter fördelade sig lika beträffande frågan om lagens tillämpning, skulle härvidlag jämväl den i avseende å slutresultatet skiljaktige medlemmens åsikt beaktas. HD 1961 II 156 a. .

Se HD 1951 II 8, D 1952 s. 23, varav framgår att, då domstols avgörande i tvistemål motiveras, samtliga i avgörandet deltagande medlemmars åsikt bör beaktas, således jämväl de medlemmars, vilka med avseende å slutresultatet äro skiljaktiga.

Pr· 1 1418 . 5 §. (22.7.1991/1064) Röstning sker enligt tjäns-

teår så att den yngsta medlemmen säger sin mening först och ordföranden sist. Vid tingsrätten uttalar sig likväl nämndemännen sist.

Om en medlem av domstolen föredrar målet, skall han dock yttra sig först.

Meningarna skall motiveras. En m~dlem som anslu- ter sig till en tidigare framförd åsikt skall motivera sin mening endast om motiveringen avviker från vad som har framförts tidigare.

5a §. (22.7.1991/1064) I rättegångsfrågor skall en särskild omröstning hållas ..

Om flera yrkanden eller, ett. kvittningsanspråk har framställts i ett tvistemål, skall en särskild omröstning hållas om vart och ett av dem. Detsamma gäller om det i ett mål om ett och samma yrkande finns flera frågor som inverkar på domslutet. .. ·

När det röstas om ett privaträttsligt yrkande i ett brottmål tillämpas vad 2 mom. stadgar om omröst- ning som gäller yrkanden i tvistemål.

Pomstolens medlemmar skall uttala sig om varje fråga som skall avgöras. ·

6 §. Begiärar någor rådrum, at för sakens vigt sig nogare betäncka; hafve ther lof til, och varde tå med omröstning upskof, högst fyra dagar. Vil någor,sedan ordenteliga til slut är omröstadt, sin mening ändra, el- ler förklara, innan dom är afsagd; thet må ej vägras, när han goda skiäl och orsaker ther til företer.

24 kap. Om domstolens avgörande (22.7.1991/1064)

l §. (22.7.1991/1064) · Huwdsaken i tvistemål och brottmål avgörs genom dom. Övriga avgöranden av domstolen är beslut.

2 § har upphävts genom L 22.7.1991/1064. 3 §. (29.7.1948/573) All dom bör fästas på skäl

och lag och ej på godtycke och skall däri tydeliga ut- sättas de huvudskäl och det lagrum, därå slutet grun- das. Domaren skall ej gå något mål förbi, som käran- den efter stämningen i saken föreställt eller svaranden i en eller annan måtto däremot invänt, utan utslag där- över giva, eftersom det beskaffat finnes. Ej må han föra i sitt slut något in, som till saken ej rätteligen hörer, ej heller giva anledning till ny rättegång med den, som i samma sak ej stämd eller· hörd är. Angående rätte- gångskostnad dömes tillika med huvudsaken, så ock om någondera parten sig så förgripit, som i 7 § 14 kap. sagt är. _

Borde i någo~ mål främmande stats lag tillämpas, men kan utredning om dess innehåll icke erhållas, skall finsk lag följas.

Dom i brottmål skall vara antingen fällande eller fri- kännande:

Se L om fastställande i vissa fall av innehållet i domstols dombok eller · protokoll eller i handling, som till domstol ingivits 13.12.1940/722; L om fastställande av innehållet i domstols dom- bok eller protokoll eller till domstol ingiven handling, som förkom- mit till följd av kriget 20.11.19421883; VäxelL §§ 79-87, Ha 20 och CheckL §§ 58- 65, Ha 21; Tvångsmedelst l: 18, St 2 a.

Har en part, muntligen eller skriftligen, emot den al).dre anfört nå- got, som är oanständigt, hånande eller förklenligt, må ej sådant i dom eller utslag inflyta. Brev. 8.6.1738, kungjort genom Åbo hovrätts Univ. 27.6.1738:': ·

De lägre domstolarna hade, då de dömt den åtalade till straff för dråp, begånget i avsaknad av förståndets fulla bruk, icke motiverat tillräknandet. Utslaget kompletterades genom en uppräkning av de indicier som stödde åtalet. HD 1973 II 49. · I mål, vari påyrkats återgång av föravtal rörande fastighetsköp,

kan högre rätt även på tjänstens vägnar beakta den omständighe-

Rättegångsbalk kap. 24

ten, att föravtalet icke upprättats enligt formföreskrifterna iJB l: 2 HD 1952 I 14, D 1953 s. 12. . 4 §. Varder dom, tå vädjadt är, i högre Rätt god-

känd; ther måge ej the förreskiälen införas, utan för- klare Rätten ther på samma dom för god och gild. Baf- va flere skiäl sig ther yppadt; the kunna thertilläggas.

4a §. (22.7.1991/1064) ,Vid tingsrätten avkunnas domen så snart behandlingen har avslutats. Har det röstats om domen, skall detta meddelas i samband med att den avkunnas. Om avkunnande och medde- lande av dom i tvistemål stadgas dessutom i 19 §.

Mom. 2 har upphävts genom L 28.6.1993/595. För den som har anmält missnöje med tingsrättens

dom skall en kopia av domen eller ett utdrag ur pro- tokollet finnas tillgängliga i domstolens kansli senast tre veckor efter att domen har avkunnats eller medde- lats. Annars skall kopian eller utdraget, om möjligt, stå att få i kansliet senast 30 dagar efter att domen har avkunnats eller meddelats. ·

SeRB 25:4; L om offentlighet vid rättegång, Pr 24; F om verkstäl- lighet av fängelsestraff§§ 2, 14, 17, St 19; BötesVF, St 22; F ang. straffregister§§ 5-8, St 41; JMb om meddelanden som gäller de all. rnänna underrätternas och hovrättemas avgöranden, Pr 32; För- mynderskapsL § 21, Ci 6; F om meddelanden ang. vissa familje- och personrättsliga avgöranden av domstol, Pr 30 a; F om anmälningar som skall göras med anledning av vissa domstolsavgöranden, Pr 31.

Statsrådet har funnit gott förordna, att, då av myndighet uppgjord skrivelse, fattat beslut eller annan expedition icke jämte underskrift tryckes eller eljest mångfaldigas, skall undertecknarens namn, därest detta icke är nämnt i själva skriften, antingen rnaskinskrivet eller tex- tat antecknas under den egenhändiga namnteckningen. SRb ang. namnteckningar i officiella handlingar 12.11.19421871.

Sedan internationella överenskommelsen angående förhindrande och beivrande av osedliga publikationers spridning, avslutad i Paris 4.5.1910, genom förordning av den 8 juni 1923 trätt i kraft i Finland, har Statsrådet i anledning av stadgandet i artikeliii i sagda överens- kommelse förordnat, att rikets domstolar böra i mål rörande osedliga publikationer, till justitieministeriets byrå för tryckfrihetsangelägen- heter insända av dem givna utslag, försåvitt däri ådömts straff och brottet är av internationell karaktär. SRb ang. insändande till justi· tieministeriet av utslag i mål rörande osedliga publikationer 7.3. 1924/78.

:Har någon .dömts till stråff med stöd av l O§ lagen om auktorise- rade translatorer eller har eri auktoriserad eller edsvuren translator dömts till straff för ett brott som han begått i sin verksamhet som translator, skall domstolen underrätta examensnämnden om sitt Ut· slag. F om auktoriserade translatorer § 21, B 21.

L om ortodoxa kyrkosamfundet § 59, E 22 (II) stadgar att ifall, som nämnts i sagda paragraf, skall den allmänna domstolens proto· koll och utslag insändas till kfrkostyrelsen inom 30 dagar från det ut· slaget avkunnats eller avgivits.

Om domstol förvägrat advokat rätt att uppträda i mål eller såsom ombud eller biträde vid ifr.v. domstol, skall beslutet delgivas styre!· sen för den allmänna advokatföreningen, seRB 15:10 a.

När en dornstol beslutat om sinnesundersökning av en åtalad skall den utan dröjsmål sända handlingama till rättsskyddscentralen för hälsovården. MentalvårdsL § 16, I 43 vid RB 17:45.

Ang. dornstols skyldighet att meddela om beslut genom vilket straff dömts för brott mot kemikalielagen, se KemikalieL§ 54, Ek 79.

Ang. domstols skyldighet att tillställa fängelsedomstolen avskrift av laga kraft vunnen dorn, som gäller farlig återfallsförbrytare, samt vissa andra till grund för dornen liggande handlingar, se F ang. verk· ställighet och tillämpning av lagen om internering av. farliga åter· fallsförbrytare §§ l och 5, St 14.

Om utslag rörande trafikbrott skall anmälan göras till körkortsre· gistret. VägtrafikL § 106, Ek 92; KörkortsF § 54, Ek 94.

Har innehavare av certifikat för förare av luftfartyg gjort sig förfal· len till vissa brott, som avses i Vägtrafik.L, skall domstolen ofördröjli· gen anmäla därom till Trafh-1. Se LuftfartsF §51 rnom. 3, Ha 47.

Dömes innehavare av i L om tryckkärl avsett tillstånd till förver· kande av tillståndet eller att under viss tid vara oduglig till detta sitt värv, skall domstolen härom meddela vederbörande tillsynsrnyndig· het. L om tryckkärl 2.2.1973/98, § lO rnom. 2.

Domstol skall om utslag, varigenom någon dömts till ·straff f?r överträdelse av stadgandena om ädelmetallarbeten, göra anmälan till tekniska inspektoratet. F om ädelmetallarbeten § 29, Ek 90 e.

Avskrift av dorn i mål som gäller: l) bättre rätt till patentsökt upp· finning; 2) patents ogiltighet eller överföring av patent; 3) meddelan- de av tvångslicens m.m.; 4) patentintrång; 5) fastställelse enl. PatentL § 63 och 6) bestämmande av ersättning enligt sagda lag§ 75, skall av

R

rät do

30 he

m< av krt

do vu·

sor sto Va

ten riet mo

sto: det Ha

deL till ska ska kor: uta1 an t t sarr mec

I på ( pU nist sior

[

mar skal

I valt: 20:]

}

oför n int

f 199

p tjän; brot ter c Pr3

\' pass:

A ning

A 9,C

A eller farts

5 nor:

I vilk

A inså! Ek l

A rätte

D rand ring5

6 la~ någ Hof ute

',

tp. 24

, ijB l: 2.

tt god- an för- d. Haf- läggas. kunnas hr det mband· :nedde- J §. 95. ;tättens ur pro- L senast medde- nöjligt, !1en har

verkstäl- 2; F ang. !er de all- 32; För-

nilje- och nålningar ~n, Pr3l. uppgjord :tderskrift 1n, därest eller tex- SRb ang.

tindrande ad i Paris i Finland, , överens- ~ osedliga ngelägen- straff och till justi- oner 7.3.

mktorise- translator nhet som m sitt ut-

r att i fall, :ns proto- ·än det ut-

!)er säsorn ;as styrel-

talad skall tralen för

orn vilket 54 Ek 79. n ~vskrift tare, sarnt ang. verk- rliga åter-

örkortsre-

sig förf~~­ ofördrö]h- Cia 47. till förver- l detta sitt :tsrnyndig-

. ff for. srra till lrnälan lO e. · tsökty~ meddeaL l Patent

:1_. ll'J."·,,ska

Rättegångsbalk kap. 24

rätten sändas till patentmyndigheten med uppgift därom, huruvida domen vunnit laga kraft. PatentL § 70, Ha 12.

Avskrift av slutligt beslut i mål som avses i MönsterrättsL §§ 16, 30- 32, 35-38 samt 41 skall av domstolen sändas till registermyndig- heten. MönsterrättsL § 44, Ha 14b.

Domstolen skall underrätta registermyndigheten om en dom som meddelats i ett mål som gäller rätt till kretsmönster eller kränkning av en sådan rått. L om ensamrätt till kretsmönster för integrerade kretsar§ 44, Ha 14 d.

Domstolen skall till registermyndigheten sända en avskrift av sin dom i ett mål som avses i 43 §och samtidigt uppge om domen har vunnit laga kraft. L om nyttighetsmodellrätt § 45, Ha 14 f.

Dom i mål om intrång i rätten till varukännetecken eller i mål, som avses i VarumärkesL §§ 10, 25, 26,36 och 46, skall genom dom- stolens försorg i avskrift sändas till patent- och registerstyrelsen. Se VarumärkesL § 49, Ha .15. . . . .

Domstol, dom5tols ordförande och häradshövding skall på tjäns- tens vägnar utan dröjsmål underrätta social- och hälsovårdsministe- riet om försäkringsbolag rörande avgörande som avses i 16 kap. 3 § l mom. lagen om aktiebolag. L om försäkringsbolag 18:1, Ha 30.

Ang. dom i konkursmål stadgas i KS § 94, Pr 39. · Har försäkringsbolags egendom avträtts till konkurs, skall dom-

stolen utan dröjsmål underrätta soda!- och hälsovårdsministeriet om detta samt även om inställelsedagen. L om försäkringsbolag 15: 21, Ha30.

Har i handelsregistret antecknad näringsidkares gäldenärer med- delats offentlig stämning eller har näringsidkaren avträtt sin egendom till konkurs eller har beslut fattats om att näringsidkarens egendom skall avträdas till konkurs eller har domstol förordnat, att konkurs skall avskrivas på grund av gäldenärens ringa tillgångar, eller har konkursbeslutet upphävts, skall domstolen eller dess ordförande utan dröjsmål tillställa registermyndigheten meddelande härom för anteckning i registret. Då domstol förordnat att näringsidkares verk- samhet skall upphöra, skall den likaså tillställa registermyndigheten meddelande därom. HandelsregisterL §§ 18 och 19, Ha l.

Försättes pensionsstiftelse i konkurs eller söke5 offentlig stämning på dess borgenärer, skall meddelande om den offentliga stämningen på åtgärd av rätten ofördröjligen tillställas social- och hälsovårdsmi- nisteriet för anteckning i registret över pensionsstiftelser. L om pen- sionsstiftelser § 16 mom. 3, Ar 29e.

Då domstol dömer till förlust av i F 16.3.1984/250 om fartygsbe- manning och fartygspersonalens behörighet avsett behörighetsbrev skall sjöfartsstyrelsen underrättas därom, se sagda F § 85. ...

Domstolen skall i vissa fall underrätta sjöfartsstyrelsen och teleför- valtningscentralen om påföljder som dömts enligt sjölagen. SjöL 20:10, Ha 38. . · .

Har domstol ådömt straff med stöd av LotsningsF skall domstolen ofördröjligen tillställa sjöfartsstyrelsen avskrift av sitt utslag. Lots- ningsF § 49, R 21 (Il). ·

Ang. expedition av jorddomstols ui:Slag, se F om skifte"§§ 195- 199, Ek 2. ·

Ang. meddelande om domstols utslag i vissa fall, då innehavare av tjänst eller befattning åtalats för tjänstefel eller dömts till straff för brott, som icke innefattar tjänstefel, se F ang. meddelande av uppgif- ter över mål rörande åtal mot innehavare av tjänst eller befattning, Pr30.

Vad domstol och andra myndigheter har att iakttaga ifråga om för- passning av fånge, stadgas i F om fångforsling, St 32:

Ang. anmälan av besvärsinstans i mål som gäller företagsinteck- ning, se FöretagsinteckningsF § 8, Ci 84.

Ang. anmälan av domstols beslut rörande släktnamn, se NamnF § 9, Ci 2.

Ang. anmälan om mål om ogiltigförklaring eller rättelse av lagfart eller inteckning eller om äganderåtten till en fastighet, se F om lag- farts- och inteckningsregister samt åtkomstregister § 41, Ci 75c.

5 §. (19.12.1921/274) Mom. l har upphävts ge- nom L 22.7.199111064. . I hovrätt skall dom så snart ske kan utgivas å dag,

VJ.lken genom anslag, sist dagen förut bör kungöras. . Avskrift av Helsingfors hovråtts utslag i bilinteckningsärende skall lusändas till bilregistercentralen. L om inteckning i bil § 20 mom. 2, Ek 112. . . Ang. meddelande av utslag i militära rättegångsärenden, se Militär

rattegångsF §§ 9, 10 och 10a, Pr 1d. · Domstol skall till näringsförbudsregistret sända uppgift om avgö-

r~nde som föranleder anteckning eller ändring i registret, F om nä- nngsförbudsregistret §§ 2 och 3, Pr 45b.

6 §. (27.4.1868) I de saker, som ej instämda, eller lagvadcia äro, så ock då Rättens slut fordras förut öfver någon partens invändning i rättegången, der afsäges ej Bofrättens utslag offentligen, utan gifve Hofrätten det Ut efter anslag, om det ej muntligen kungjordt är.

1419 Pr··1 7 §. (19.12.1921/274) Alla hovrättens domar och

utslag, som efter anslag avsägas eller utgivas, böra för- ut färdiga utskrivas utan fel, att delomännen må dem, med rättens ·underskrift och insegel, utan uppskov undfå, mot den lösen, som särskilt är stadgad; varde ock i hovrätt lika lydande förvarat, med deras under:- skrift som i saken dömt.

Om avgifter som skall uppbäras vid hovrätten stad- gas särskilt. (26.7.1993/702)

Se SpråkL, B 18; L om lagfarts- och inteckningsregister § 9, Ci 75b. . .

8-9 § har upphävts genom L 22.7.1991/1064. 10 §. (22.7.199111064) Domstolen skall rätta

skriv- eller räknefel i domen eller andra klara fel som kan jämställas med dem. Också domstolens ordföran- de eller, om han har förhinder, en lagfaren medlem får rätta ett fel. Innan detta sker skall partema vid behov ges tillfälle att uttala sig oni rättelsen. ..

Rättelsen skall antecknas i domen samt i den kopia eller det exemplar av domen som har getts parten. Om det inte är möjligt att rätta kopian eller exemplaret, skall en kopia av den rättade domen sändas till parten. Har ändring sökts i målet, skall ett meddelande om rättelsen tillställas fullföljdsdomstolen. .

En part har rätt att anföra klagan över rättelsen inom 30 dagar från att han fick del av den. . Se SV 6:13, St 18; RB 31:1 p. 3 och 31:11; UL3:19, Pr 47; L om lagfarts- och inteckningsregister § 11, Ci 75 b. .

11 § har upphävts genom L 20.2.1960/109. 12 §. (25.4.1930/147) Hovrätten skall av sitt ut-

slag i brottmål ofördröjligen i ämbetsväg tillställa ved- erbörande allmänna åklagare och den, som för det må- let hålles häktad, dem tillkommande exemplar.

Domstolens avgörande i tvistemd.l (22.7.1991/1064)

13 §. (22.7.1991/1064) l domen får endast beak- tas rättegångsmaterial som har lagts fram vid huvud- förhandlingen. Om en ny huvudförhandling har hål- lits, får i domen endast beaktas vad som då har lagts fram. l domen får dock det rättegångsmaterial beaktas som med stöd av 6 kap. 14 §.har lagts fram ;vid en komplettering av huvudförhandlingen samt det som har skett vid den sista mur1tliga förberedelsen och som enligt 6 kap. 17 § beaktas som rättegångsmaterial vid en huvudförhandling i samband med förberedelsen.

När målet avgörs vid förberedelsen får i domen be- aktas allt som har lagts fram i stämningsansökan, det skriftliga svaromålet och utsagorna eller i övrigt.

14 §. (22.7.1991/1064) Domstolen får inte döma över annat eller mera än vad en part har yrkat.

I ett mål där förlikning är tillåten får domen inte grundas på någon omständighet som en part inte har åberopat som stöd för sitt yrkande eller bestridande.

15 §. (22.7.1991/1064) En dom skall motiveras. l domskälen skall· anges de omständigheter och den rättstillämpning som avgörandet grundar sig på. I domskälen skall också anges på vilka grunder en tvis- tig omständighet har styrkts eller inte styrkts.

16 §. (22.7.199111064\ Domstolen kan genom dom separat avgöra ett självständigt yrkande i ett mål där flera yrkanden har framställts (deldom). Domsto- len får också särskilt· avgöra den del av ett yrkande som har medgivits. · Ett fordringsanspråk och ett kvittningsanspråk mot

det skall dock avgöras tillsammans, om inte det yrkan:

·. ·Pr···1 1420 de som gäller huvudfordran med stöd av 5 kap. 14 § 2·mom. skall avgöras genom tredskodom.

17 §. (22.7.1991/1064) Om avgörandet av käro- målet beror av att ett annat käromål som behandlas i samma rättegång avgörs, kan domstolen genom en särskild dom avgöra det sistnämnda käromålet (mel- landom). Domstolen får då besluta att behandlingen av målet i övrigt skall fortsätta först sedan mellandomen har vunnit laga kraft.

Domstolen kan på begäran av en part genom mel- landom också avgöra en fråga som gäller ett yrkande och som måste klarläggas för att samma yrkande i öv- rigt skall kunna avgöras. Mellandom får då ~ndast av särskilda skäl meddelas mot en parts vilja. Andring i en mellandom som avses i detta moment får sökas sär- skilt endast om det är onödigt att behandla målet till övriga delar med anledning av att mellandomen har meddelats. I annat fall får ändring sökas i en mellan- dom som avses i momentet endast om ändring söks i det slutliga avgörandet. .

18 §. (22.7.1991/1064) Tingsrättens dom skall ut- göra en fristående handling. Där skall anges

l) domstolens namn och den dag då domen med- delas,

2) parternas namn, 3) en redogörelse för parternas yrkanden och sva-

romål samt de omständigheter på vilka de grundas, 4) domslutet,· 5) domskälen, 6) de lagrum och rättsnormer som har tillämpats

samt 7) namnet på de .medlemmar som har tagit del i

avgörandet av målet, och om omröstning har skett. Har domstolen röstat, skall till domen fogas avvikande åsikter. ·

Ett referat som ingår i domen får helt eller delvis ersät- tas genom att till domen fogas en kopia av stämningsan- sökan eller svaromålet eller av någon annan handling, om inte domens klarhet därigenom äventyras. ·

Mom. 3 har upphävts genom L 28.6.1993/595. 19 §. (22.7.1991/1064) Beslutsöverläggningen

skall hållas så snart huvudförhandlingen har avslutat.S eller senast följande dag. Sedan överläggningen har avslutats avkunnas domen så som 4 a § stadgar. När domen avkunnas skall endast domskälen och domslu- tet meddelas, om de,t inte är nödvändigt att domen av- kunnas i sin helhet: ·

Om överläggningen mellan domstolens medleni- mar eller avfattandet av domen i ett omfattande eller svårt mål kräver det, får domen meddelas i domsto-

. lens kansli inom 14 dagar från den dag då huvudför- handlingen avslutades. -Kan domen av särskilda skäl inte meddelas inom denna tid, skall den meddelas så snart som möjligt. Då handläggningen avslutas skall de parter som är närvarande underrättas om när do- men meddelas. ·

När ett mål avgörs utan att det 'hålls någon huvud- förhandling eller något sammanträde för förberedelse, skall ·domen utan dröjsmål meddelas i domstolens kansli: Domstolen skall då i god tid skriftligen under- rätta parterna om vilken dag domen kommer att'med- delas. Om tredskodom meddelas, behöver parterna dock inte underrättas. Inte heller behöver den part un- derrättas om domen till vars förmån den har medde- lats utan att han .har yrkat det.

Rättegångsbalk kap. 25

20 §.. (22.7.1991/1064) Tingsrättens dom skall undertecknas av ordföranden.

Tingsrättens domar sammanställs till en särskild dombok i den ordning i vilken de har meddelats.

21 §. (22.7.1991/1064) Domstolen kan på begä- ran av en part komplettera domen, om något yrkande av parten inte har avgjorts i den. Har ingenting uttalats i domen om ett yrkande av en part om vilket förlik- ning inte är tillåten, kan domen också kompletteras på tjänstens vägnar.

Komplettering av dom skall begäras genom en skriftlig ansökan inom 14 dagar från att domen av- kunnades eller meddelades. Domen kan kompletteras på tjänstens vägnar, om en part inom 14 dagar från av- kunnandet eller meddelandet har kallats till en be- handling som gäller komplettering av domen eller om han har ombetts att avge en skriftlig utsaga om kom- pletteringen.

Parterna skall kallas till den behandling som gäller kompletteringen vid äventyr att frånvaro inte hindrar att domen kompletteras. Om domstolen inte anser att en muntlig förhandling behövs, skall den av parterna begära en skriftlig utsaga om den fråga som skall be- handlas och samtidigt meddela vilken dag avgörandet om kompletteringen meddelas.

22 §. (22.7.1991/1064) Domstolen skall när den kompletterar domen vara lika sammansatt som när den meddelade domen. Om någon av domstolens medlemmar har fått förhinder, skall domstolen vid kompletteringen vara så sammansatt att den hade va- rit behörig att behandla målet i denna sammansätt- ning. ·

Avgörandet om komplettering av dom~n skall fogas till domen, och på den skall göras en anteckning om att den har kompletterats efteråt. Har ändring sökts i saken, skall fullföljdsdomstolen underrättas om kom- ple~teringen. .

Andring i ett avgörande om komplettering av dom får sökas genom besvär.

23 §. (22.7.1991/1064) En kopia av tingsrättens dom skall bestyrkas av ordföranden, en lagfaren med- lem eller en därtill förordnad tjänsteman. ·

24 §. (22.7.1991/1064) Tingsrättens beslut skall ingå i protokollet. Ett beslut genom vilket målet avvi- sas skall dock alltid utgöra en fristående handling.

Ett beslut skall motiveras, om ett yrkande eller en invändning i målet förkastas eller om en motivering annars behövs:

Om beslut skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om domar. .

Delgivning av meddelanden och kallelser (22.7.1991/ 1064)

25 §. • (22.7.1991/1064) Meddelanden och kallel- ser som nämns i detta kapitel får domstolen sända med posten, om inte något annat delgivningssätt anses nödvändigt. ·

25 kap. Fullföljd av talan från underrätt till hovrätt (31.8.1978/661)

Allmänna stadganden

l §. Ändring i underrätts avgörande sökes hos hovrätten genom besvär.

Rät

Ar :E3C

Ar Ha 3t

av HI

ni: de sh ha an

str de so; ffi(

ta t till kä: ÖVt

2 vilke harf besv. skilt.

h· ring• låtet.

Se · St2 a: Lom:

An Lang. 19:22. försäk mom. och3; Pr 24 gångs! näring § 12, skuld~

åta: doc de hac bes

svar kur: utsl

3~

ändri ning iakttc besvä

Nä dets c ka fr skall ning lämn~ nan ~ Vid 1:: och a

4 ~ han f len o: avslu digt t:

p.25

skall

irskild cs. begä-

·kande :ttalats förlik- ~ras på

)ffi en ,E!n av- etteras rån av- en be- ler om 1 kom-

1gäller lindrar 1ser att ::trtema zall be- Jrandet

:är den liD när stolens .en vid ::~de va- .ansätt-

nfogas ingom sökts i n kom-

w dom

;rättens :n med-

J t skall et avvi.- ling. eller en tivering

älla vad

.1991/

1 kallel- n sanda itt anses

hovrätt

k pases

Rättegångsbalk kap. 25

Ang. ändringssökande i kyrkans disciplinära ärenden, se KL 24;3_, E 3 (II).. . . .

Ang. ändringssökande i dom angående dispasch, se Sjö1.21:14, Ha 38. ·

Parterna hade före avkunnandet av underrättens utslag träffat avtal om att inte söka änc\ring i utslaget. Avtalet ansågs ogiltigt. HD 1986 II 115.

Den åtalade hade i hovrätten yrkat på ändring av brottsbeskriv- ningen med avseende på de brott som hade tillräknats honom i un· derrätten. Då han inte hade yrkat på ändring i underrättens dom- slut utan endast på rättelse av domsmotiveringen och då han inte hade rättsligt intresse av den yrkade ändringen, upptogs ändrings- ansökan inte till prövning. HD 1989:115. ··

En underrätt hade dömt svaranden till.ett villkorligt fängelse- straff för ett fortsatt brott, som innefattade osann utsaga vid förun- dersökning och under synnerligen förmildrande omständigheter som vittne inför domstol avgiven osann utsaga; som bekräftades med ed. Hovrätten, där svaranden hade anfört-besvär; hade förkas- tat åtalet i övrigt och dömt henne endast för det sistnämnda brottet till samma villkorliga fängelsestraff. Hovrättens förfarande god- kändes, eftersom det straff som hade utdömts för gärningen var i överensstämmelse med allmän-straffpraxis. HD 1990:33, · 2 §.. I underrättens dom och i dess beslut genom

vilket målet har avyi.sats samt i övriga avgöranden som har fattats i samband därmed får ändring sökas genom besvär, om inte ändringssökande har förbjudits sär7' skilt. (22.7~1991/1_064)

I underrätts avgöranden urider rättegångei). får änd- ring sökas särskUt. endast om detta är uttryckligen till- låtet.

SeRB 16:3, 18:2a och 25:3; Tvångsmedelst l: 27, 2:10 och 4:16,. St 2 a; FörrnynderskapsL § 74, Ci 6; L om andelslag § 132; Ha 8 och Lom lagfart och tiden för klander av fastighetsfång § 19, Ci 70;

Ang. förbud mot ändringssökande, se L om faderskap§ 29, Ci 16; Lang. vårdnad om barn och umgängesrätt §§ 17 och 18, Ci 20; ÄB 19:22, 20:12 och 23:13, Ci 29; PersonalfondsL § 43, Ha '9 b; L om försäkringsföreningar 16:3, Ha 32; VattenL 5:85, Ek 9; RB 10:8, mom. 2 och 10, mom. 2 och 22c, mom. 3, 14:9 och 16:3,'mom. l och 3; OrdningsbotsL § 17 mom. 2, Pr 38 a; L om fri rättegång§ 26~ Pr 24 a; L om rättegången i hyresmål § 24, Ci 56; Militär rätte- gångsL § 9, Pr l a; L om offentlighet vid rättegång§ 11, Pr 24; L om näringsförbud § 11, Pr 45a; L om lagfarts- och inteckningsregister § 12, Ci 75 b; L om skiljeförfarande §§ 17 och 19, Pr 46; L om skuldsanering för privatpersoner§§ 28, 54 och 64, Pr 41. · .

Den åtalade hade rätt att söka ändring i ett utslag, genom vilket åtalet mot honom hade förkastats såsom preskriberat men i vilket dock hade förklarats, att han hade gjort sig skyldig ti~l ifrågavaran- de brott. Högsta domstolen ansåg, att de lägre domstolarna inte hade bort utlåta sig om den åtalades skuld till det brott som han beskyllts för. HD 1985 II 3.

Rådstuvurätten hade under rättegången avvisat talan ir1ot en av svarandena, men inte lämnat upplysning om att ändring i'utslaget kunde sökas särskilt. Till följd härav fick käranden söka ändring i

·utslaget i huvudsaken. HD 1991:44.

Meddelande av fullföydsanvisningar

. 3 §. Då underrätt avkunnar avgörande i vilket a~dring får sökas, skall den samtidigt lämna upplys:. ~lng om rätten att söka ändring och vad som skall

b lakttagas för bevarande av talan och för bemötande av esvär. ·. ·

d Närvarande parter skall ornedelbart efter avg'öran- kets avkunnande lämnas skriftliga anvisningar, av vil- a framgår hur den som är missnöjd med utslaget

s~all förfara för att draga målet under hovrättens pröv- ~lng och hur besvären skall bemötas.· Anvisningar larnnas likväl icke åt allmän åklagare, ej heller åt an- ~~n part, om detta befinnes vara uppenbart-onödigt.

Idh behov lämnas anvisningar åt vittne,: sakkunnig oc annan under rättegången hörd person. · · :: h 4 §. Dömes svarande i brottmål till straff och är l an frånvarande då utslaget avkunnas, skall domsto- aen ornedelbart underrätta honom om dagen'då målet d~slu~ats och den ådömda straffpåföljden och samti- Igt tillsända honom i 3 § 2 mom. nämnda anvisning-

1421 Pr ·1 ar. Underrättelse behöver likväl icke ske i fråga om bö- ter eller förvandlingsstraff. .

l : . • : •

. . . . : . ~ .

'··'· Missnojesanmiilan

·s. §. Part. som vill'söka·åndring i'unde~ättens av- · görande skall vid äventyr av talans förlust .anmäla missnoje därmed. Har flera parter gem~nsam talan, är det till fyllest med en iniss:höjesanmälan. .

Missnöje skall anmälas senast. sjuncle dagen efter den då underrättens avgörandeavkunnades eller gavs. . Missnöjesanmälan _kan göras anting~n muntligen eller skriftligen hos.~e~ domstol som avgjort målet el:- ler i d~ss kansli. . ·:·. .· ·• -~ . · · : .. ·. · : . , -~­

. Se HandllnsL § 8, Pr 33 och HandllnsF, Pr'33a; Militär rätte- gångsL § 18, Pr la. ' ..

6 §. Häktad eller person som avtjänar fängelse- el- ler förvandlingsstraff f~r i brottmål anmäla missnöje hos fängelsedirektören. Utgår tiden för missnöjesan- mälan medan sådan person till följd av rättegång eller fångtransport befinner sig utanför straffanstalten, får han anmäla missnöje dagen efter den då han anlänt till fängelset.

Fängelsedirektören skall omedelbart efter utgången av den för missnöjesanmälan stadgade tiden tillställa domstolens kansli uppgift om missnöjesanmälan..

7 §.. ·Missnöjesanrriälan får begränsas att gälla en del av underrättens avgörande. Begränsningen skall nämnas då missnöje anmäles. · · ·Allmänna åklagaren skall, om svarandena är flera, då han anmäler missnöje uppge vem av dem missnöj- esanmälningen gäller.· - ...

Allmänna åklagaren hade anmält missnöje med häradsrättens avgörande "beträffande straffmätningen~. Begränsningen ansågs

. inte hindra hoVr-ätten från att pröva åklagarens yrkande att straffet skulle ådömas ovillkorligt och att eq tidigare villkorligt straff skul- le bestämmas att.verkställas. HD 1994:79. · . · · · 8 §. Missnöjesanmälan får återkallas inom den tid

som är stadgad för ·anmälan av missnöje. På återkallel- se· skall tillämpas vad om missnöJesanmälan är -stad- gat. , , .

9 §. Har missnöje icke anmälts i stadgad ordning eller anmäles missnöje med avgörande i vilket ändring ej får sökas, godkännes anmälningen ieke.

Om godkännande av TI!issnöjesanmälan beslutar underrättens ordförande. Ar han förhindrad, avgörs frågan av en annan lagfaren medlem ·av underrätten. Har missnöjesanmälan inte. godkänts; skall vederbö- rande omedelbart skriftligen underrättas om saken. (28.6.1993/595) ..

Har missnöjesanmälan icke .godkänt.S; ·får klagan däröver anföras i hovrätten. Klagoskriften skall inom trettio dagar efter dagen för avkunnandet av under- rättens avgörande tillställas underrä,ttens kansli. An- ser hovrätten att missnöjesanmälan skett i laga ord- ning, skall den vid behov utsätta ny· tid för: ändrings- sökande. ,:.,.. ,c_·, - ,,·

. Seq~n ändringssökandes missnöjesanmälan godk,änts av under- rättens grdföra~de på sätt som enligt RB .25:9.mom. 2 ankom på honom, skuUe missnöjet anses ha anmälts i stadgad ordning. Hov- rätten hade därför inte, då den ansett att missnöje anmälts för sent, bort avvisa ändriJ1gsansökningen utan prövning.:·HD 1983 II 70.

Underrättens ordförande hade inte godkänt en m~nöjesanmä­ lan eftersom anmälarna.inte. varpaner i mål\!L. få iienna grund kunde en missnöjesanmälan i'nte enligt·25 kap. '9§'l mom. rätte- gångsbalken förvägras· godkännande. HD 1991~17: ·.. lO §. Om gödkänd ·missnöjesanmälan skall an-

teckning göras i underrättens expedition. och diarium samt i nödiga-längder och :meddelanden. ~ ; .

.. ·Pr ·1 1422 Besvärsundervisning

11 §. Då godkänd missnöjesanmälan gjorts, skall i målet ges besvärsundervisning, som kan fogas till den expedition som innehåller underrättens avgörande.

I besvärsundervisningen skall anges fullföljdsdom-. stolen samt fristema för inlämnande av besvär och be- mötande därav. Dessutom skall däri redogöras för stadgandena om fullföljan_de av besvär och om bemö- tande därav samt besvärsskriftens och bemötandets innehåll och bilagor. · ·

Är be~värsundervisning oriktig och har felet icke kunnat tydligt upptäckas, har _besvär fullföljts riktigt och bemötande avgivits i rätt ordning, om parten an- tingen iakttagit undervisningen eller vad om saken är stadgat.

Fullföljande av besvär _

12 §. Tiden för anförande av besvär är -trettio da- gar från den dag då underrättens avgörande avkunna- des eller gavs. _ · - .

Senast den dag då besvärstiden utgår skall part vid äventyr av talans förlust tillställa underrättens kansli sin besvärsskrift. ·

Besvär återkallas skriftligt. Återkallelseskriften skall riktas till hovrätten och tillställas hovrättens registra- torskontor eller underrättens kansli. {28.12.1979/ 1072) .

l2a §. (28.6.1993/595) Beslut om att besvär skall avvisas på grund av försening fattas i underrätten av en lagfaren medlem. Om motparten har yrkat ersätt- ning för- rättegångskostnaderna, skall· i .avgörandet också ingå en utsaga om detta yrkande~ ·__ . · ·

Partema skall i god tid innan avgörandet ges skrift- ligen meddelas vilken dag ett avgörande enligt l mom. kommer att ges. · _

13 §. (28.6.1993/595) Kan en part som anmält missnöje, på grund av laga förfall eller av något annat godtagbart skäl inte inom föreskriven tid söka änd- ring, utsätter underrätten på ansökan en.ny tid för an- förande av besvär;'-

Om ny tid skall innan besvärstiden gått ut ansökas skriftligen hos underrätten. Till ansökan skall fogas en utredning om det förfall sorri drabbat sökanden eller om annat skäl för ansökan. · -.. _· . · ·

Beslut om utsättande av ny tid fattas i underrätten av en lagfaren medlem. Om ansökan förkastas, skall sökanden i god tid innan avgörandet ges skriftligen meddelas vilken dag avgörandet kommer att ges.

Se RB 12.:28, · : ._.! : . .

· ~e~~~rsskriftens innehåll och bilagor·

14 §. I besvärsskrift, som skall ställas till vederbö- rande hovrätt, skall uppges:

l) det underrättsavgörande i vilket ändring sökes, 2) i vilken del ändring sökes i underrättens avgö-

rande, : -- · .. _, .. ·_· . _, 3} de. ändringar i underrättens avgörande som

yrkas samt :, . ; . . .. ' -- - · ;4) grunderna· för yrkandena och till :yilka delar ändringssökanden anser motiveringen för undemi,tt- ens avgörande vara.:felaktig. (28.6.1993/595) , J etttvistemåHår ändringssökanden inte i hovrätten åberopa andra åmstän:digheter ·eller bevis än de som

Rättegångsbalk kap. 25

har lagts fram i underrätten, utom då han gör sanno- likt att han inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset i underrätten eller att han annars har haft

_giltiga skäl att inte göra det. Ett kvittningsanspråk som framställs först i hovrätten kan avvisas, om det inte kan prövas utan svårighet. (22.7.1991/1052)

I besvärsskriften skall ändringssökanden också uppge de bevis på vilka han önskar stöda sig och vad han vill styrka med vart och ett av dem. Om ett skrift- ligt bevis inte tidigare har lagts fram, skall det fogas till besvärsskriften. (28.6.1993/595)

15 §. I besvärsskrift skall antecknas ändringssök- andens namn, yrke och boningsort samt den posta- dress för honom eller hans ombud, under vilken med- delanden i saken får sändas till honom. Ändras posta- dressen, skall den nya adressen skriftligen anmälas till hovrättens registratorskontor.

Besvärsskriften skall undertecknas av ändringssö- kanden eller, om han icke själv uppsatt den; av upp- sättaren. Denne skall samtidigt uppge sitt yrke och sin boningsort.

16 §. Till besvärsskriften skall fogas l) i brottmål utdrag eller officiellt bestyrkta kopior

av de protokoll som har satts upp över behandlingen, och

2) i tvistemål och brottmål de handlingar somänd- · ringssökanden åberopar. (22.7.1991/1064)

Av besvärsskriften och de i l mom. 2 punkten nämnda handlingarna skall även avskrift inges.

Bemöta~de av besvär

17 §. Ändringssökandens motpart har rätt att be- vaka svarandetalan och skriftligen bemöta besvären.

Tiden för bevakning av svarandetalan och bemötan- de av besvären är fjorton dagar från dagen för besvärs- tidens utgång.

18 §. Bevakning av svarandetalan sker genom muntlig eller skriftlig anmälan i underrättens kansli. Motparten skall härvid tillställas avskrifter av besvärs- skriften och därtill fogade handlingar samt vid behov även skriftliga anvisningar om hur besvären skall be- mötas.

Se HandlinsL § 5, Pr 33 och HandlinsF, Pr 33a; Militär rätte- gångsL § 19, Pr la.

19 §. Motparten skall inom den tid som stadgats i 17 § 2 mom. till underrättens kansli inlämna ett till hovrätten ställt bemötande och de handlingar, vilka innehåller de omständigheter som han åberopar. Av bemötandet och de ~ärtill fogade handlingama skall även avskrift inges. Andringssökanden erhåller på be- gäran avskrifterna från underrättens kansli.

Utreder motparten inom den tid som är stadgad för inlämnande av bemötande skriftligen, att han på grund av laga förfall eller av annat godtagbart skäl icke inom föreskriven tid kan bemöta besvären, och för den skull anhåller om ny tid för avgivande av bemö- tande, gäller om utsättande av ny tid i tillämpliga delar vad i 13 § är stadgat.

Se HandlinsL § l, Pr 33 och HandlinsF, Pr 33 a. 20 §. (28.6.1993/595) I sitt bemötande skall den

som bemöter besvären uppge l) den sak i vilken bemötandet avges, 2) om han medger eller bestrider ändringsyrkandet

samt

Rä1

3 yrk< kar

p; vad ring ler c

2: skar rätte grur från 595)

51 kom rätte hovr i må dem ende sänd

. löpt. skan- _

22 mede post< rätte

23 skrif; ar, t< Kost1 sumr den c skatt

Se: 24

skrift visni1 föras torsk grunc av di< minis

26 1

l ~ stadg; annar tion c fogan att in' de ha

Iak ninge

j foga ten hov;

"ama adre

. . ·~- -· . . ' ' ~ ' . - ~- - ---- - . L:"' , • . ~ . •

ap. 25

· sanno- .igheten har haft anspråk om det 52) t också och vad :t skrift- ·ogas till

ngssök- 1 posta- m med- .s postac- :lälas till

ringssö- av upp- :ochsin

a kopior dlingen,

omänd-

Junkten s.

t att be- svären. emötan- besvärs-

geno~ s kansli. besvärs- .d behoV skall be-

litär rätte-

tadgats i .a ett till ar, vilka Jpar. Av ~na skall er på be-

dgad för han på

skäl icke och för

tv bernö- iga delar

;kall de!l

Rättegångsbalk kap. 26

3) sin åsikt om grunderna för ändringssökandens yrkanden och om de omständigheter på vilka han öns- kar stöda sig. .

På bemötandet och den som avgivit det tillämpas vad 14§ 2 och 3 room. stadgar om besvär och änd- ringssökanden. Vad 15§ stadgar om besvärsskrift gäl- ler också bemötande.

Kompletterande stadganden

21 §. Har en besvärsskrift eller ett bemötande som skall sändas till underrättens kansli inkommit till hov- rätten inom utsatt tid, förlorar parten inte sin talan på grund av detta. skrivelsen skall ofördröjligen sändas från hovrätten till tinderrättens kansli. (28.6.1993/ 595) .

skrivelser och till dem fogade handlingar som har kommit till underrättens kansli och är riktade till hov- rätten skall utan dröjsmål sändas från underrätten till hovrätten. I tvistemål skall dessutom samtidigt akten i målet och bandupptagningarna samt en kopia av un- derrättens dom eller dess beslut som utgör en fristå- ende handling sändas till hovrätten. Dessa handlingar sänds dock först sedan fristen för ett bemötande har löpt ut, om inte något annat följer av attsaken är bråd- skande. (22.7.199111064)

22 §. I· detta kapitel avsedda underrättelser och meddelanden av underrätt till parterna får sändas med posten under den adress· som part meddelat under-·. rätten.

23 §. Har part icke inlämnat avskrift av besvärs- skrift eller bemötande eller av därtill fogade handling- ar, tages avskrifter vid behov i underrättens kansli. Kostnaderna härför kan indrivas hQs den part som för- summat att inlämna avskrift. Ersättning får indrivas i den ordning som är stadgad i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Se SkatteUL, Pr 54. 24 §. Justilieministeriet fastställer formulär för de

s~rtftliga fullföljdsanvisningarna och besvärsunder:- VJ.sningarna samt för de diarier och längder som skall föras vid underrätts kansli och hovrätts registra- torskontor ävensom för de intyg som skall utfärdas på grundval av dessa. Närmare bestämmelser om förande av diarier och längder utfärdas vid behov av justitie- tninisteriet. · .

26 kap. Om handläggning av besvärsmål i hovrätt (31.8.1978/661)

Komplettering av besvär och bemötande

l §. Har till besvärsskrift som inlämnats inom Stadgad tid icke fogats underrättens avgörande eller ~nnan för prövningen av besvären erforderlig expedi- ~10n och står handlingen icke eljest till hovrättens för- og~nde, skall hovrätten förelägga ändringssökanden ~tt 1nom en av hovrätten utsatt tid inlämna den felan- ehandlingen. · · _Iakttas föreläggandet icke, skall ändringsansök-

ningen avvisas. ·· ·. . Ändringssökanden hade inte till sin besvärsskrift till hovrätten

fogat rådstuvurättens samtliga protokollsutdrag. Då i besvärsskrif- . ten ~ndast antecknats. postadressen för sökandens ombud hade · hovratten bort sända föreläggandet om komplettering av handling-

:;ra under denna_ adress och inte _under den ändringssöka:r_:dens ress som framgtck av rådstuvurattens protokolL Då hovratten,

1423 Pr,·1 sedan ändringssökanden underlåtit att inlämna de felande hand- lingarna, avvisat besvären, återförvisades målet till hovrätten. HD 1983 II 22. 2 §. (28.6.1993/595) Om besvär som inlämnats

inom stadgad tid är bristfälliga och en komplettering är nödvändig för att rättegången skall kunna föras vi- dare, skall ändringssökanden uppmanas att avhjälpa bristen inom en av hovrätten utsatt tid. Samtidigt skall påföljden för försummelse av uppmaningen med- delas.

Av särskilda skäl får en part vars besvär också efter komplettering är bristfälliga beredas ett nytt tillfälle att komplettera dem. . . · .

Om ändringssökanden inte iakttar uppmaningen och besvären är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund för rättegång i ho'vrätteii, skall besvären avvisas. · 3 §. Hovrätt kan vid behov bereda motpart tillfälle att inom en av hovrätten utsatt tid komplettera sitt be- mötande.·

skriftlig tilläggsutredning

. 4 §. I mål, där besvären icke har bemötts eller där besvären på uppmaning av hovrätten har komplette- rats, .skall hovrätten vid behov inbegära motpartens bemötande. .

5 §. Hovrätt får på s)rnnerligt skäl beakta skrift el- ler annan handling som part efter. utsatt tid tillställt hovrätten.. . · · · ·

Om inhämtande av utlåtanden och därined jämför.:. lig skriftlig utredning gäller vad därom är särskilt stad- gat.. . .

SeRB 17:44-55 jämte hänv. . 6 §. Om hovrätt självmant införskaffar utredning

eller beaktar i 5 § avsedd skrift eller annan handling och sagda utredning kan inverka på målets avgörande, skall hovrätten med anledning härav av parterna inbe- gära skriftlig förklaring, om sådan icke är uppenbart onödig. . .

H<;>vrätten får vid behov även i övriga fall ?-V part in- begära skriftlig utredning. . _

Hovrätten hade i ett tvi.Stemål 'som gällde ett arbetsavtal med beaktande av det utlåtande som den inbegärt av arbetsdoJVStolen ändrat häradsrättens utslag till A:s nackdel. Hovrätten borde inte ha avgjort saken utan att höra A med anledning av utlåtandet. HD 1994:26. Se HD 1994:7. .

Muntlig förhandling

7 §. Hovrätten håller vid behov muntlig förhand- ling, vid vilken kan höras parter, vittnen och sakkun- niga samt emottagas annan utredning. Muntlig för- handling får begränsas att gälla en del av det fullföljda . målet.

Om förrättande av syn gäller vad därom är särskilt stadgat.

SeRB 17:56-60 och hänv. vid§ 60. ., 8. §. Hovrätt får ej på grundval av ny bedömning

av bevisningen ändra underrätteris avgörande i ffåga om straffyrkande utan att verkställai 7 §avsedd munt- lig förhandling, såvida fråga icke är om enbart böter eller såvida muntlig förhandling, med beaktan~e sär- skilt av rättsskyddet för svarande i brottmål,. icke är uppenbart onödig: . . . . ' · ·_':

HovR hade inte på grundval av ny bedömning av bevisningen . · fått ändra underrättens avgörande av straffyrkandet utan.att verk-

ställa muntlig förhandling, som i synnerhet på den grund, att svar- anden hade bestritt åtalet, inte var uppenbart onödig med beaktan- de av svarandens rättsskydd. HD 1980 II 80. ·

1

·,·Pr ·1 1424 Hovrätten fick inte utan muntlig förhandling på grund av en ny

bedömning av bevisningen ändra häradsrättens avgörande i ett mål, vari målsäganden hade yrkat straff för grov misshandel, så_ att den åtalade i stället för ett villkorligt fängelsestraff för grov miSs- handel dömdes till ·ett bötesstraff för lindrig misshandel. HD 1991:110.

· . Hovrätten hade Vid bevisvärdering jämfört målsägandens vid förundersökningen och inför häradsrätten personligen avgi~a b~~ rättelser, .vilka inte överensstämde med varandra, trots att forhor inte hållits med målsäganden i hovrätten. Vid bedömningen a:v be- rättelsernas tillförlitlighet hade hovrätten även stött sig på den be- rättelse målsägandens maka hade avgett vid förundersökningen, fastän denna vägrat att avlägga vittnesmål in_för domstol.. Då ~ev­ rätten vid bevisvärderingen förfarit på detta satt hade den mte ~akt­ tagit den rättsregel som framgick av rättegångsbalken 26 kap. 8§. Målet återförvisades till hovrätten. HD 1993:101.

9 §. Partema kallas till muntlig förhandling ge- nom hovrättens försorg. De parter vilkas hörande är uppenbart onödigt behöver icke kallas till den munt- liga förhandlingen.

Partema får kallas till muntlig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att målet handläggs och avgörs. På en part, mot vilken ett straffyrkande som nämns i 8 § riktas eller som hovrätten annars an- ser det vara nödvändigt att höra, skall dock tillämpas vad l2 och 16 kap. stadgar om en parts skyldighet att infinna sig till den fortsatta behandlingen av målet. I kallelsen skall parten underrättas om att målet kan handläggas och avgöras trots att han uteblir. (22.7.1991/1052)

Uteblir part som vid vite förständigats att inställa sig inför rätta eller anträffas icke den som enligt för- ordnande skall hämtas eller kan underrättelse om muntlig förhandling icke delges part, kan måle( då skäl därtill föreligger, avgöras oaktat partens frånvaro. Förelagt vite utdömes härvid icke. (28.12.1979/1072)

SeRB 16:5-6 och 8. A, som genom underrätts l~ga. kra~t vunna utslag ~ade dömts

till straff i ett brottmål, kunde mte enhgt stadgandena 1 16 och ~6 kap. RB åläggas att vid vite infinna sig för att höras som pan Vld sådan muntlig förhandling i hovrätten som verkställdes för utre- dande av ett mot B i samma mål väckt åtal. Det vite som hovrätten dömt A att betala undanröjdes. HD 1982 II 136. .. .

· lO §. Hovrätten får på synnerligt skäl förordna att hörande ·av part, vittne eller sakkunnig kan ske i un- derrätt. Samtidigt km hovrätten utsätta en tid, inom vilken hovrätten skall tillställas utredning om uppta- gen bevisning, samt meddela föreskrifter om hur hö- randet bör anordnas. .

· Om hörande a~ svarande i brottmål .· ii·.§." :J.brottmål, där svaranden ick~·bemött besvä-

rert ~Uer där han icke blivit med anledning därav hörd, får.howätten iCke utan att inbegära bemötande ändra underrättens avgörande så, att ·.-l) den som ådömts bötesstraff eller som meddelats

eftergift från straff, dömes till fängelsestraff .eller avsättning, . 2) villkorligt fängelsestraff ändras till oVillkorligt

·eller,' · · . . .. .3) s~aianden ådömes en väsentligt strängare straff-

påf.oljd. . · . · . · . . . · . . .· , Hovrätten hade med anledning av målsägandens besvär höjt d~t

· straff på l års fängelse, som underrätten ådömt den åtalade, ull fängelse i 2 år 3 månader. Emedan den åtalade, söm även sökt änd- ring, inte hade bemött målsägandens besvär och han inte heller an- nars blivit hörd med anledning därav, hade hovrätten inte utan att

:inbegära bemötande av den åtalade fått ändra det av underrätten . ådömda straffet så att det på anfört sätt blev väsentligt strängare.

HD 1982 II 100. ·· ·

Rättegångsbalk kap. 27

Prövningsskyldighet (28.6.1993/595)

lla §. (28.6.1993/595) Hovrätten prövar inte utan särskilda skäl riktigheten av underrätte~s ~vgö­ rande till andra delar än de grunder och omstandigh_e- ter som framlagts i besvären och bemötandet. .

Om ändring i underrättens dom i brottmål söks en- dast i fråga om straffpåföljden, får hovrätten inte utan särskilda skäl pröva om svaranden i brottmålet har gjort sig skyldig till den gärning som tillräknats ho- nom.

Kompletterande stadganden

12 §. (22.7.1991/1052) Hovrätten får sända ett fö- reläggande, en begäran, en kallelse och ett meddelan- de som nämns i detta kapitel med posten till den adress som parten senast har uppgivit, om inte något annat delgivningssätt anses vara nödvändigt. Svaran- den skall dock kallas till en muntlig förhandling som nämns i 8 § så som 11 kap 20 § 2 room. stadgar.

13 §. Föredragande i hovrätt får, utan attmålet fö- redrages, i enlighet med utfärdade anvisningar, till partema sända föreläggande, begäran och meddelande som angår besvärsmålet.

14 §. Ändrar hovrätten underrättens avgörande på sätt i 8 eller 11 § avses eller ådömer den villkorligt straff, skall den dömde omedelbart underrättas om da- gen för avgörandet och den ådömda straffpåföljden.

27 kap. Huru rättegångssaker böra fullföljas i Hofrätten

''1-2 § har upphävts genom F 14.8.1901.. 3 § har upphävts genom F 27.4.1868. 4 §. I the saker, som Hofrätten, såsom.förste dom-

stol, uptager, läte Hofrätten genom anslag dagen förut kungiöra, at parterne å then dag, som i stemning före- lagd är, skola vid uprop vara; och gifve tå käranden sin inlaga fram: sedan gånge thermed, som förr sagdt är. Parterne måge i thessa mål gifva tvänne skrifter in hvarthera, ther the ej rättan tid ther til försumma. [I boskilnadsmål för skuld, eller ther gäldbunden söker, at få alt thes gods. til sina borgenärer. afstå, vare tid fi- orton dagar emellan hvarthera upropet]. .

5 §. Kommer ej then, som stemma låtit, med thes inlaga in å dag föresattan: lägge Hofrätten h?nOJ:? an: nan tid före, .äntå at then ursächt han forebar, eJ pröfvas laglig: doch böte han, förthet han ute blef, [ti- jo daler], och gälde kostnaden åter til svaranden, sol? när varit. Kommer ej käranden andra gången, och Yl- ser ej laga förfall; tå dömes svaranden för hans talan fri.

Se SL 2:4 och 5, St l.

6 §. Alla inlagor med bevis, som ther til höra, ehvad thet är i lagvadda eller instemda saker,.skola tvefalt ingifvas; then ena at vara i Hofrätten qvar, then andra at gifvas til vederparten.

SeRB 25:16. . . 7 §. Tiltalar them, som å [Konungens] vägnar i

Hofrätten kära bör, någon för embetes eller annat groft brott; vardehans inlaga offenteliga upläst;.så ock thens svar, som anklagad är. :. · Se L om offentlighet vid rättegång, Pr 24. · · . · ·... · 8 § har upphävts genom L 20.2.1960/109. SeRB 31:4 och 5. . .

Rät

9 sluta tilld t städE

Vi över ning skrif som·

An till ho lottas, delas r drages 17.9.1

l Rätta kraft böte [etth [feml

Se S !

Upj: kan säg; för' avi 2;

Rätta man: rätt i saren skall

l 1 gång, drage [tjuge tegån

' Se S 2 ~

och E Hofrä ansva till [e som i ej böt

Se S 3 ~

Kron< skada omst2

4 ~

30

l ~ utslag

Rep upphä'.

Se F. Högsta

Ang

ap. 27

ar inte ts avgö- ndighe-

;öks en- lte utan ålet har 1ats ho-

la ett fö- :ddelan- till den te något Svaran- ing som ;ar. nålet fö- · 1gar, till \delande

randepå 1lkorligt s om da- )ljden.

ste dom- ren förut lng före~ ndensin sagdt är. zrifter in tmma. [l ~n söker, ue tid fi~

med thes ,nom an~ rebär, ej · blef, [ti~ ::len, sorn 1, och vi~ ans talan

til höra, ,er, skola 1var then' ,

vägnar i ler annat est, så oc~

)9. Se Rl3

Rättegångsbalk kap. 30

9 §. (19.12.1921/274) Så snart skriftväxlingen av- slutats, skall till hovrätten inkommet mål eller ärende tUldelas någon ledamot av rätten eller tjänstemandär- städes att beredas och föredragas~ · · ·

Vill part bliva i hovrätten muntligen hörd eller att få över viss omständighet förebringa åberopad bevis- ning, äge han rätt att, sälänge målet icke är föredraget, skriftligen därom anhålla, och uppgive tillika den tid som för ändamålet erfordras. . . Ang. vilka tjänstemän vid hovrätt, som äger mottaga o<;h diarieföra till hovrätten inkommande handlingar, huru vade- och tvistemål ut- lottas, underställda mål och besvärsmål samt mål ang. tjänsteåtal för- delas mellan divisionerna och i vilken ordning nämnda ärenden före- drages, stadgas i HDb innefattande ar~tsordning för hovrättema 17.9.19521333.

28 kap. Om dombrott l §.. (27.4.1868) Hvar som ånyo drager den sak för.

Rätta, deri dom eller utslag förr är, som vunnit laga kraft, eller tadlar sådan dom för Rätten eller utom; böte för Underrätts dom [tio daler;] för Hofrätts dom [etthundra dalei:]. Är det [Kejsarens] dom; plikte:med [femhundra daler.]

Se SL 2:4 och 5, St l. , En arbetstagare hade i ett mål angående arbetsförhållandets

upphörande genom laga kraft vunnen dom ·i enlighet med sitt yr- kande tilldömts lön för en månads uppsägningstid,. trots att upp- sägningstiden hade varit två månader. Domen utgjorde inte hinder för prövning av ett käromål, vari arbetstagaren yrkade på betalning av lönen för den andra uppsägningsmånaden. HD 1990:111. 2 §. (27.4.1868) Qväljes Underrätts dom för

Rätta; dörorne deröfver den Rätt, der det sker. Tadlar man sådan dom utom Rätten; dönime deröfver Under- rätt i den ort, der brutetär. Qväljes Hofrätts eller [Kej-' sarens] dom, ehvad det är för Rätta, eller eljest; det skall i Hofrätt dömmas ..

29 kap. Om rättegångs missbruk l §. (27.4.1868) Djerfves någon missbruka rätte-

gång, och emot klara skäl och bättre vett, af arghet, drager någon för Rätta, böte i Uriderrätt ifrån [tio] till [tjugu daler, de fattiges ensak], och gäldedertill rätt~ tegångskostnad, hinder och skada. · .

Se SL 2:4, St l; SP § 6 p. l, St 2. . · 2 §. (27.4.1868) Hafver någon tappat i Underrätt,

och gillar Hofrätten i allt. Underrätts utslag, pröfve Hofrätten ock om han för ohemul klagan gjort sig till ansvar förfallen; finnes det, böte han då från [trettiol till [etthundra daler]. I alla dessa fall plikte fullmäktig, s?m i [15 kapitlet 14 §] sagt är. Orkar den brottslige eJ böta; plikte med fängelse, som särskilt stadgadt är.

Se SL 2:4 och 5; 38:2, St l; UL 10:13, Pr 47. . 3 §. Missbrukar then, $OID å [Konungens och]

I\ronans vägnar talar, rättegång, til andras förfång och skada; stånde til laga ansvar, och varde dömd efter omständigheterna. . ....

4 § har upphävts genom L 12.8.1960/362..

30 kap. Fullföljd av talan från hovrätt till högsta domstolen (2.2.19791104)

Allmänna ·stådganden

l §. (2.2.1979/104) Ändring i hovrätts dom och 1llslag sökes hos högsta domstolen genom besvär. u Republikens president kan i enskilda fall genom beviljande av nåd PPhava eller mildra straff. RF § 29, A L ·

!i·SeRB 8:2 och 10:22 c; L om Högsta domstolen, Pr 2 och F om 0&sta domstolen, Pr 3. · · Ang. ändringssökande i förvaltningsärenden, se FörvBesvL, B 4;

1425 Pr--1 LänsRL § 28, B 2. Brev 1.4.1790, infört vid UL 10:4, Pr 47.

Ang. besvärsförbud, se RB 10:8, mom. 2 och 10, mom. 2, 14:9 samt 16:3, mom. l och 3; IntfamL § 13, Ci 24; AB 19:22, 20:12 och 23:13, Ci 29; InlösningsL § 91, Ci 65, L om marknadsdomstolen§ 16 mom.l, Ha 19 h; L om skifte§ 332, Ek l; L om sammanslagning av jordlägenheter § 15 mom. 4, Ek3; L om ägoreglering i gränskom- · munema 9.6.1960/283 § 14 mom. 6 och VattenL 17:4, mom·. 2, Ek 9; Militär rättegångsL § 9, Pr l a. · ~ · .

- Sedan allmän åklagare åtnöjts med HR:s utslag, varigenom åta- let förkastats, och HovR, vari målsäganden sökt ändring i utslaget, låtit bero·vid detsamma, har besvär, som avjustitiekanslern anfört.S 'över HovR:s utslag, lämnats utan avseende. HD 1932 I 69.

Offentliga åklagaren hade rätt att söka ändring till den åtalades förmån på den grund, att person, som qömts till straff på basen av målsägandens åtal, i själva verket icke gjort sig sky~dig till något brott. HD 1968 II 11, Lm 1968 s. 893. . . . Enär en häktad person förklarat sig nöjas åt hovrättens utslag

ochbegynt utstå det straff som däri ådömts honom; avvisades hans ansökan om fullföljdstillstånd. HD 1974 II 75. . . - . ..·

Sedan RR förkastat av allmän åklagare utfört åtal och HovR, där· ·endast målsäganden sökt ändring i RR:s utslag till den del detta an:: gick skadeståndet, återförvisat målet till RR, hade målsäganden i- R~ mot den åtalade framställt straffanspråk i enlighet med det ti- dlgare åtalet. Målsäganden ansågs icke ha rätt att framställa dylikt anspråk. HD 1958 II 3.

Då besväranden icke påyrkat ändring i det slut, vari försäk- ringsdornstolen i sitt utslag stannat, upptogs besvären ej till pröv- ning. HD 1944 II 19.

En av Aägd och av Bframförd bil hade skadats vid sammanstöt- ning med en av C framförd bil. Underrätten, där A yrkat på ersätt- ning av såväl B som C för den skada sammanstötningen åsamkat honom, dömde C för trafikbrott och ålade honom att erlägga ska- destånd åt A. HovR, där endast C besvärat sig, ansåg att B varit skyldig till sammanstötningen och tippkomsten av skadorna i lika hög grad som C och nedsatte den C ålagda skadeståndsskyldighe- ten till hälften av skadans belopp. Då A åtnöjts med underrättens

. utslag, medelst vilket hans ersättningsyrkanc!!! mot B förkastats, och utslaget sålunda till denna del vunnit laga kraft, avvisade HD A:s ansökan om fullföljdstillstånd till den del den angick ersätt- ningsyrkande mot B. HD 1965 II 46.- ·.. . ..

. . . Sedan RR förkastat en talan på grund av fordran hade borgenä- ren i en konkurs som bötjat därefter bevakat samma fordran, och den hade i en laga kraft vunnen konkursdom fastställts till betal- ning. Härefter lät HovR, där borgenären sökt ändring i RR:s utslag i fordringsmålet, bero vid RR:s utslag. Emedan frågan oro fordring-_. en redan hade blivit rättskraftigt avgjord i konkursdomen och det- ta avgörande var bindande för gäldenären även personligen, un- danröjde HD, där borgenären sökt ändring i HovR:s dom i ford~ ringsmålet, HovR:s utlåtande över käromålet. HD 1981 II 89:·

HovR hade i ett mål, vari åtal utförts mot en bils förare bl.a. för framförande av motorfordon i berusat tillstånd och dödsvållande, med fastställande av det beslut, vari underrätten i sitt utslag stan- nat, ålagt föraren att till den avlidnes änka och barn utgiva vissa er- sättningar och underhållsbidrag. I sistsagda del ändrade HovR dock i anledning av försäkringsbolagets besvär motiveringen i un- derrättens utslag sålunda att den avlidne, som befunnit sig i bilen, ansågs ha varit medveten om att föraren varit berusad. Den avlid- nes änka hade rätt att söka ändring i HovR:s utslag beträffande mo- tiveringen. HD 1961 II 151 (omr.). Se även HD 1969 II 56: . Då. käranden. i sin ändringsansökan förklarat sig avstå från

käromålet, har HD, med upphävande av HovR:s dom och HR:s ut- slag, försatt saken i det läge den hade innan svaranden delgavs stämningen i målet. HD 1946 II 161. 2 §. (2.2.1979/104) Den som vill söka ändrin·g i

hovrätts dom eller utslag i ärende, som dit inkommit genom besvär eller klagan, skall därtill söka tillstånd (besvärstillstånd) hos högsta domstolen.

I ärende som hovrätt avgjort i första instans sökes ändring utan ansökan om besvärstillstånd.-

L 2.2.1979/104 trädde i kraft 1.1.1980. Oavsett fullföljdsförbud som därförinnan har stadgats kån besvärstillständ meddelas enligt denna lag. · . ·· · ·· ·

Ang. meddelande av besvärstillstånd utan hinder av förbud mot ändringssökande, se FörmynderskapsL § 74, Ci 6; AB 19:22, 20:12 och 23:13, Ci 29; L om rättegången i hyresmål § 30, Ci 56; IntF § 33, Ci 76; L om marknadsdomstolen § 16 mom. 2, Ha 19 h; L om fartygsregister s44, Ha 42; L om inteckning i luftfartyg§ 2, Ha 50; VattenL 17: 4, mom. l, Ek 9; L om enskilda vägar §§ 101 mom. 3 och 104 a, Ek 15; AgofrL § 45, Ek 19; L om inteckning i bil§ 20, Ek 112; SV 6: 14, St 18; L om fri rättegång§ 26, Pr 24 a; UL 10: 15, Pr 47; L om militärinkvartering 30.6.1919/92, §52.

HovR hade upphävt underrättens utslag, medelst vilket mälet på grund av brist i processförutsättningarna avvisats, och återför-

Pr t 1426 visat målet till samma underrätt. Ändring fick sökas i HovR:s ut- slag. Tillståndsansökan upptogs icke till prövning, då sökanden ej i besvären yrkat ändring i HovR:s utslag utan endast att utslaget måtte fastställas. HD 1981 I 2 (plenum). 3 §. (2;2.1979/104) Besvärstillstånd kan meddelas

endast. orri det med avseende på lagens tillämpning i· andra liknande fall eller tned hänsyn till en enhetlig rätt:Stillämpning är av vikt att ärendet prövas av högsta domstolen, eller om därtill finns särskild anledning till följd. av sådant i saken inträffat rättegångs- eller an- nat fel, att domen eller utslaget på grund därav. borde · återbrytas eller undanröjas, eller om det eljest förelig- ger vägande skäl att meddela besvärstillstånd. .

Besvärstillstånd kan meddelas att gälla endast en del av hovrättens avgörande. Fråga om meddelande av be- svärstillstånd i annan del av ärendet kan därvid hän- skjutas till avgörande i samband me~ handläggningen av besvären.

SeRB 31:1 och 7-9.

Fullföljd i arende som hovratt handlagt i andra instans

. 4 §. (2.2.1979/104) Till hovrätts avgörande skall fogas besvärsundervisning. I denna skall redogöras för de förutsättningar, under vilka besvärstillstånd enligt lag kan meddelas och hur den som anhåller om be- svärstillstånd skall förfara för att draga sina besvär un- der högsta domstolens prövning.

5 §. (2.2.1979/104) Tiden för ansökan ombesvärs- tillstånd och anförande av besvär är 60 dagar från den dag .då hovrättens dom eller utslag gavs.

Senast den dag då fullföljdstiden utgårskall sökan- den Vid äventyr av talans förlust tillställa: hovrätt~ns registratorskontor en till högsta domstolen ställd full- följdsskrift, vilken skall innehålla tillståndsansökan och besvär. ·' ·- ·. · Till fullföljdsskriften skall fogas handlingar, av-vil- ka framgår de omständigheter sökanden åberopar.

. SeUL 10:15, Pr47; LagatidL, Pr 34; HandllnsL.och-F, Pr 33 och 33 a. : ,: 6 §. (2.2.1979/104) I tillståndsansökan skall anfö- ~as 4en i 3 § stadgade grund på vilken besvärstillstånd sökes samt de skäl på vilka sökanden anser att ovan avsedd grund för meddelande av besvärstillstånd före- ligger. Därjämte skall anges det avgörande av hov- rätten vari sökanden vill söka ändring. . ·

I besvären skall uppges: " · · · l) -i vilken del ändring sökes i hovrätt~ns avgörande;

· 2) de ändringar i hovrättens avgörande som yrkas; samt

3) grunderna för yrkandena. I fullföljdsskriften skall dessutom anges sökandens

namn, yrke och ·boningsort samt den postadress för honom eller hans ombud, under vilken meddelanden i saken får sändas till- honom. Ändras postadressen, skall den nya adressen skriftligen anmälas till högsta domstolens registratorskontor. Fullföljdsskriften skall undertecknas av sökanden eller, om han icke själv uppsatt den, av uppsättaren. Denne skall därjäm- te uppge sitt yrke och sin hemort

7 §. (2.2.1979/104) Ändringssökanden får icke åberopa andra omständigheter och bevis .än sådana som förebragts i underrätten eller:hovrätten, förutom då sökanden gör sannolikt att han icke har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre dom- stol eller att han eljest har haft giltig anledning att ej göra det. . . . . ·

Rättegångsbalk kap. 30

Önskar sökanden till stöd för sin ändringsansökan framlägga nya bevis, skall han uppge dem och dä:rjäm- te de omständigheter han önskar styrka samt ;anled- ningen till att beviset ej tidigare förebragts.

8 §. (2.2.1979/104) Har fullföljdsskrift, som skall tillställas hovrättens registratorskontor, inom Utsatt tid inkommit till högsta domstolen och är det skäl att antaga, a~t den tillställts högsta.dom~tolen av misstag, går part 1cke av denna anlednmg sm talan förlustig. Högsta domstolen skall ofördröjligen insända skriften till hovrättens registratorskontor. ·

Hovrätten skall insända fullföljdsskrift jämte bila- gor till högsta domstolen. Akten i ärendet samt av- skrift av hovrättens avgörande skall samtidigt över" sändas. ·

9 §. (2.2.1979/1Ö4) Har tillståndsansökan eller besvär, som inkommit inom utsatt tid, icke avfattats på stadgat sätt eller har till-fullföljdsskrift icke bifogats av sökandert åberopade handlingar, skall högsta dom- stolen förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom en av domstolen utsatt tid, om icke kompletteringen sak- nar betydelse för sakens handläggning.

På synnerliga skäl får sökande, vars tillståndsansö- kan eller besvär även efter kompletteringen är bristfäl- liga enligt vad i l mom. sägs, beredas nytt tillfälle till komplettering. ··

Iakttas föreläggandet icke och är fullföljdsskriften så bristfällig att saken icke·kan avgöras på grundval av den, skall ansökningen avvisas. .

10 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolen skall vid behov av motparten begära skriftligt bemötande av ändringsansökningen. Har _besvärstillstånd medde- lats, skall bemötande alltid begäras av motparten, om detta icke redan skett då tillståndsansökningen hand- lades. . · ., . . . . ... . .. . ~ . .

11 §., (2.2.1979/104) l bemötande av ändringsan- sökan skall: · · .· " . . .. . l) uppges det ärende i vilket bemötandet avge5; .

2) framföras .motpartens åsikt om sökandens yrkanden och grunderna för dem; samt·_ ..

3) uppges de skäl och bevis på vilka motparten önskar stöda sig. . . . : . . · I bemötandet skall dessutom ange.S. motpartens

namn, yrke och boningsort samt den postadress för honom eller hans ombud under vilken meddelanden i saken får tillställas honom. Ändras po~tadressen,' skall den nya adressen skriftligen anmälas till högsta domstolens registratorskontor. Bemötandet skall un- dertecknas av motparten eller, om han icke själv har uppsatt det, av uppsättaren. Denne skall· därjämte uppge sitt yrke och sin hemort. · · ·

Av bemötandet och därtill fogade handlingar skall även inlämnas avskrifter. Dessa sändes från högsta domstolen med posten till ändringssökanden.

12 §. (2.2.1979/104) På den som avger bemötan- de tillämpas vad i 7 § är stadgat. · · ·

Högsta domstolen kan vid behov bereda den som har avgivit bemötande tillfälle att inom viss tid kom- plettera detta. ·

Fullföljd i arende som hovratt handlagt i första instans

13 §. (2.2.1979/104) Till hovrätts avgörandeskall fogas besvärsundervisning, varav framgår hur .den som är missnöjd med avgörandet skall förfara för att

Rä

dra od

(

gäli /W ska

s l

har lärr full

I ho' skr

c

till tor~ mö läm är ho'

s tegå

l skri gäll

I- det av 1

l oå 12

l stol där hög

H

l syn ins2 är f,

l 18 ~ len sak gär< obe

2 beh och tagc: del

I- par stol

2 ligi mål dor till2 par mål kan (22

30

'kan äm- led-

;kall csatt l att ;tag; stig: f ten

Sila- av-

ver-'

eller ttats gats om- nen sak-

nsö- tfäl- :: till

f ten 1l av

vid e av :lde- _om md-

san-

s; .. :lens

.rten

l ens ; för l den: sen,' >gsta un- har

\mte

,tan-

:ans

skall dell

r att

Rättegångsbalk kap~ 31

draga sina besvär under högsta domstolens prövning och hur besvären skall bemötas. . ·

Om anförande av besvär och om besvärens innehåll gäller på motsvararide sätt vad i 5 och.6 §§är stadgat. Av besvärsskriften-och de därtill fogade handlingama skall likväl även inlämnas avskrift. ·

Se § 5 jämte hänv. 14 §. (2.2.1979/104) Ändringssökandens motpart

har rätt att skriftligt bemöta besvären. Tiden· för in- lämnande av bemötande är 14 dagar från den dag då fullföljdstiden går till ända. · ,

För avgivande av bemötande får motparten från hovrättens registratorskontor avskrifter av besvärs- skriften och av de därtill fogade handlingarna: · ·.· · ,_

Senast den dag då den i l mom.närrinda tideil'går till ända skall motparten tillställa hovrättens registra- torskontor ett till högsta dornstolen ställt skriftligt be- mötande. Om dess innehåll och om skyldighet att in- lämna avskrifter gäller på motsvarande sätt vad i 11 § är stadgat. Andringssökanden. får ·avskrifterna från hovrättens registratorskontor. ·..

· Se LagatidL, Pr 34; HandllnsL och -F, Pr 33 och 33 a; Militär rätt~ tegångsL § 19, Pr l a. _

15 §. (2.2.1979/104) Om tillställande av besvärs- skrift eller bemötande dir~kt till högsta domstolen· gäller på m9tsvarande sätt vad i 8 § l mom: är stadgat.

Hovrätten skall sända besvärsskriften och bemötan- · det till högsta domstolen. Akten i ärendet och avskrift av hovrättens avgörande skallsamtidigt översändas..

16 §.. (2.2.1979/104) Om komplettering av besvär. och bemötande gäller på motsvarande sätt vad i 9 och l2 §§ är stadgat. . · ·

17 §~ (2.2.1979/104) Har be5vär efter h<?gsta dom- stolens föreläggande kompletterats och kan det som därvid har anförts påverka ärendets avgörande, skall högsta domstolen begära bemötande av motparten.

Handläggning av fullföljdsärende i högsta domstolen

18 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolen får på synnerligt skäl beakta av part efter fatalietidens utgång insänd tilläggsutredning, om dess framställande icke är förbjudet enligt 7 eller 12 §.

19 §. (2.2.1979/104) Beaktar högsta dornstolen i 18 § avsedd tilläggsutredning eller har högsta domsto- len självmant anskaffat utredning, som kan påverka sakens avgörande, skall högsta domstolen av part be- gära skriftlig förklaring, såvida detta icke är uppenbart obehövligt.

20 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolen håller vid behov muntlig förhandling, vid vilken parter, vittnen och sakkunniga kan höras och annan utredning mot- tagas. Muntlig förhandling får begränsas att gälla en del av det fullföljda målet. ·

Högsta domstolen kan även förordna .att hörande av Part, vittne eller sakkunnig skall ske vid annan dom- stol. ·

21 §. (2.2.1979/104) Partema får kallas till munt- lig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att målet handläggs och avgörs. På en part som högsta ~omstolen anser det nödvändigt att höra skall dock tillämpas vad 12 och 16 kap. stadgar om åläggande av Part att infinna sig till den fortsatta behandlingen av rålet. I kallelsen skall parten underrättas om att målet

( an handläggas och avgöras trots att han uteblir. 22.7.1991/1052)

1427 Pr .l Uteblir part, som vid vite förständigats att inställa

sig inför rätta, eller anträffas icke den-som enligt för- ordnande skall hämtas eller kan underrättelse om muntlig förhandling icke delges part, kan målet, då skäl därtill föreligger, avgöras oaktat partens utevaro. Förelagt vite ådömes härvid icke. ·

Kompletterande ~tadgan~en .

22 §. (13.6.1986/472) Hovi:ätts avgörande i fråga om vilket för fullföljd krävs besvärstillstånd verkställs så som det stadgas i-fråga om laga kraft vunnen·dom. Om sökandens rätt att lyfta medel som influtit vid ut- sökning stadgas i 6 kap. l § 2 mom. utsökningslagen.

' Se UL 3:13, Pr 47. . · . '··' . 23 §_. (2.2:1979/104) Högsta domstolen kan; då'

skäl föreligger, innan fullföljdsärende avgöres föro~d­ na, att hovrättens avgörande tills vidare ej skall gå i verkställighet eller att verkställigheten ej skall fortgå.

Se F om verkställighet av fängelsestraff§ 3- mom. 4, St 19; Bö- tesVF § 8, St22. ·· ··. c ·

24 §; '(2.2.1979/104-) En kallelse till muntlig för- handling skall tillställas möttagaren på det sätt som nämns i 11 kap. (22.7.1991/1052) ·

Begäran om inlämnande av bemötande eller skrift- lig förklaring samt föreläggande att komplettera ·till- ståndsansökan, besvär eller bemötande får säridas med posten under den adress parten senast har.upp- givit, om icke annat delgivningssätt anses erforderligt.

SeRB 11:9-18. . < .- . 25 § har upphävts genom L 26.7.1993n02..

26 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolep.s avgöran- de får skrivas utan redogörande del och fogas till hov- rättens avgörande. .

27 §. (2.2.1979/104) Högsta dornstolens dom el- ler utslag gives och dateras den dag från och med vil- ken domen eller utslaget hålles parttill handa. Utslag, genom vilket ansökan om besvärstillstånd avslås eller avvisas, kan likväl dateras dagen för föredragningen i enlighet med vad i högsta dornstolens arbetsordning föreskrives. I arbetsordningen kan bestämmas, att även annat utslag, som fogas till ansökningshandliJ;J.g- en, samt beslut, genom vilket ärendet icke avgöres slutligt eller som delges endast genom brev, skall da- teras enligt dagen för föredragningen.

Se hänv. vid RB 24: 5; FöretagsinteckningsF § 8 Ci 84; NamnF § 9, Ci 2.

31 kap. Om extraordinärt ändringssökande (20.2.1960/109)

Jfr EoFörvBesvL, B 4 a.

Klagan

SeRB 16:4, 24:10 och 25:9, room. 3; L om utlämning för brott §22, St 4.

l §. · (20.2.1960/109) Laga kraft vunnen dom må efter klagan på grund av domvilla undanröjas:

l) om rätten icke varit domför eller om ärendet upptagits till prövning, oaktat sådan omständighet förelegat, på grund varav rätten självmant borde hava lämnat ärendet utan prövning;

2) om frånvarande, som icke blivit stämd, dömes eller om person, som ej blivit hörd, eljest lider men av domen;

3) om domen är så oklar eller ofullständig, att av densamma ej framgår, huru i saken blivit dömt; eller

-.··pr· 1 1428 4) om vid rättegång inträffat annat rättegångsfel,

som finnes eller kan antagas hava väsentligt inverkat på·målets utgång. · ·

Se även RB 31:16. · ;: · · .•·· 2 §. (20.2.1960/109) Önskar någon .klaga över

domvilla, skall han ingiva klagoskrift tilLvederbörlig överrätt eller, då fråga är om överrätts eller högsta domstolens dom, till högst~ domstolen.

Klagan skall,· då den grundar sig' på omständighet, varom förmäles i l § l eller 4 punkten, anföras inom sex månader från den dag, då domen vann·laga kraft. I ovan i l § 2 punkten avsett fall skall sagda .tid räknas från det klagande fick del av domen.

·SeRB 8:2;-L om arbetsdomstolen§ 37; Ar 15; L.om marknads- domstolen § 16, Ha 19 h; HandlinsL och -F, Pr 33 <>ch 33 a; Lom betalningsorder § 9 mom. 4, Pr 35; L om strafforder § 14, ]>r 37.

Riksdagens justitieombudsman ansågs icke beböpg att i tviste- mål klaga för enskild part. HD 1961ll103. · · ··• ·' ·

Enligt bolagsordningen i ett bostadsaktiebolag hade Helsing~ fors stad ensamrätt att, så länge staden var aktieägare i bolaget, in- lösa aktier som hade överlåtits till-andra än överlåtarens närmaste anhöriga. På talan av några aktieägare förklarade. rådstuvurätte.n bolagsordningens inlösningsklausul. vara overksam. ·staden hade inte instämts i målet. På klagan av staden undanröjdes :t'å~tuvu­ rättens utslag eftersom siaden led sådant men av utslaget' som av- ses i 31 kap. l § 2 punkten rättegångsbalken. HD 1989:26..

Underrätten hade genom laga kraft vunnet utslag ålagt A betal- . ningsskyldighet. Den för A sedermera förordnade förmyndaren

anhöll om återbrytande av utslaget på den grund, att A redan vid tiden för stämningens delgivning varit sinnessjuk. Ansökningen

.avvisades, enär fråga var om sådan klagan rörande domvilla som skull~- anföras i HovR.. HD 1963 II 109.

Ansökan om återbrytande av strafforder, som gjorts av doms- agas strafforderdomare på grund.av att den åtalade för ett brott, som inträffat utanför domsagans domkrets, dömts medels straffar- der, hänskÖts för handläggning till vederbörande överrätt,:emedan fråga icke var om ett fel i själva straffordem, utan om ett fel i rätte- gångsförfarandet, till följd varav domens undanröjande borde ske

: efter klagan. HD 1977 II 27, D 1977 s. 78. . .. · Inteckningsutslag som givits vid arkivhandläggning utan att

fastighetens ägare hörts kunde undanröjas efter klagan. HD 1977 II 79, D 1978 s. 8. , ·

Ägodelningsrätten ansågs enligt RB 31 kap. 2 §l mom.:och. ~6 § vara behörig att handlägga klagan över vägnämnds beslut i ett ärende rörande grundande av väglag i enlighet med lagen o~ en- skilda vägar. HD _1965 I 2 (plenum). · · '· ··· : .· · En del nära fränder hade inte hörts vid förordnandet ·av- god man fastän hörandet hade varit påkallat på grund av uppenbar in- tressekonflikt. Förordnandet undanröjdes med stöd av 31 kap. l§ 2 punkten rättegångsbalken då den företedda utredningen visade att godemannens åtgärder förorsakat men. HD 1993:115.

3 §. (20.2.1960/109) I klagoskrift skola uppgivas grunderna för yrkandet samt de bevis, på vilka yrkan- det stöder sig. Till skriften skola fogas domen, över vilken klagan anföres, och de skriftliga bevis, som åbe- ropas.

4 §. (20.2.1960/109) Har den dom, över. vilken klagan anföres, icke fogats till klagoskriften eller är klagoskriften så bristfällig, att saken icke kan avgöras på grundval därav, skall klaganden föreläggas att av- hjälpa bristen inom utsatt tid, vid äventyr att, om han underlåter detta, klagan kommer att avvisas. Föreläg- gandet får sändas med posten under den ..adress kla- ganden uppgivit. (2.2.1979/104) :..

Såvida klagan icke avvisas eller förkastas såsom up- penbart ogrundad, skall med anledning av densamma motparten eller annan, vars rätt klagan berör, avfor- dras skriftligt bemötande, om detta ej är uppenbart obehövligt. Vid behov skall även vederbörande doma- res utlåtande eller. förklaring infordras. (2.2.1979/ 104)

Finnas skäl därtill, må före sakens slutliga avgöran- de förordnas, att domen tillsvidare ej skall gå i verk-

Rättegångsbalk kap. 31

ställighet eller. att ·verkställigheten ej ·skall fortgå. (20.2.1960/109 och 2.2.1979/104).· · · .· Se UL 3:13, Pr.47 . . . .· . 5: §.. (2.2.1979/104) .. Finnes tilläggsutredning .er-

forderlig innan ärendet km avgöras, skall rätten vid- taga åtgärder för infc)rskaffande av nödig utredning. Angående muntlig förhandling i ärenden rörande kla- gan gäller vad om.anordnande av muntlig förhandling i hovrätt och i högsta domstolen eljest är stadgat.

6 .§. {20.2.1960/109) Finnes domvilla hava inträf- fat, skall domen undanröjas i dess helhet eller till nö- diga delar ·och rriålet, om det ånyo bör handläggas, hänvisas till den r~tt, där domvillan inträffat. Härvid bör även be$tämma,s, inom vilhn tid och på vilket sätt m~e~ ~kall bringas till förnyad handläggning. .

· Om åtetbryt~~deav laga kraft vunnen dom

7 §. (20.2.1960/109) Laga kraft vunnen dom tvistemål må återbrytas: .

l) om medlem av eller tjänsteman vid ·rätten eller parts företrädare eller biträde i samband med målet gjort sig skyldig ,tip brottsligt förfarande, 'som kan antagas hava inverkat på .målets utgång; ·. · · ·· · . 2) om'skriftlig handling, som använts SåS?m bevis, varit falsk eller med den persons vetskap, som utgivit handlingen, till sitt innehåll från sanningen avvikande eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne eller sakkunnig uppsåtligen avgivit osann utsaga, och handlingen eller utsagan kim antagas hava inverkat på utgången; ·· · ·

3). om omständighet_ eller bevis åberopas, som ej tidigare framlagts, och· dess framläggande sannolikt hade medfört annat slut i saken; eller · · · · · 4) om domen grundar sig på uppenbart 6nktl.g till- lämpning av lag. · · ·· · · '··

Dom må ej återbrytas av orsak, som nämnes i l mom. 3 punkten, såvida ej part gör s~nnolikt, att han ej kunnat åberopa ifrågavarande omständighet eller bevis i den rätt, soin givit domen, eller genom att söka ändring i domen eller att han eljest haftgiltigt skäl att underlåta åberopandet. · · ·. .:·.· •

Se L om lagfarts- och inteckningsregister § lO, Ci .75 b. Barn hade kke rätt att söka återbrytande av dom, genom vilken

·dömts till äktenskapsskillnad mellan deras framlidna föräldrar och givits förordnande om moderns släktnamn. HD 1972 II 107.-

Utslag; .varigenom talan om barns förklarande för barn utom äktenskap förkastats, har återbrutits, då utlåtande om faderskaps- undersökning, som grundade sig på senare slutförd blodgrupps- undersökning, sannolikt hade lett till annat slutresultat, såframt utlåtandet företetts som stö.d för talan. HD 1961 II 145, D 1962 s.

.34. . . . . ' . .. . . l [L 30.12.1963 om vissa blod- och andra undersökningar rö-

rande ärftliga egenskaper] åsyftad undersökning kan icke förord- nas att äga rum i ärende rörande återbrytande av dom. HD 1964 Il 110. .

styckningsförrättning återbruten. HD 1964 Il 57. . . Jämte det underrätts utslag, genom vilket ett arv förklarats till-

höra staten såsom danaarv;på ansökan av arvingar, som sedermera fått vetskap om sin arvsrätt, återbröts samt statens i målet utförda talan i anseende till innehållet i det svar som avgivits på återbryt- ningsansökan omedelbart ogillades, återbröts även av domhavan- den vid arkivhandläggning givet utslag, genom vilket staten bevil- jat5 lagfart på vissa till boet hörande lägenhetsdelar. HD 1969 II 16. .

_; Underdomare eller underrätt ansågs ha bef9genhet att, sedan sakägarna hörts, själv rätta sådant fel i inteckningsutslag, som för- anletts av·att den intecknade lägenheten vid felaktigt förrättad och sedermera ·äterbruten styckningsförrättning erhållit fel register• nummer. HD 1968 II 36, Lm 1968 s. 898. . .

En hustru hade beviljats lagfart på en fastighet, vilken hon en- ligt lagfartsutslaget medelst gåvobrev fått av si!! p13.ke. ·Då gåvan makarna emellan såsom stående i strid med det i AL § 45 stadgade

Ri

bre

gar me sor:

var har elle elle Uts; inv·

3 tidi had bro mel syn före den räk1

4 läm

. 5<

hz rö

ge av de ev de fö oc

he lat rö På 9

brot l)

förel att c väse borc

2) rege:

31

tgå.

er- vid- ing. kla- ling

:räf~ nö- gas, rvid sä~t

m i

eller 1ålet kan

eviS, givit mde :ran, ;ann 1.ava

n ej Jlikt

till-

; i l han eller söka il att

vilken ar och

u torn ;kaps- -upps- 1frarnt 962 s.

•ar rö- jrord- 964 Il

.ts till- :rrnera :tförda :rbryt- J.avan- bevil- 969 Il

sedan ·rn för- adoch ·giste!"'

'',,

l

l j.

l l

Rättegångsbalk kap. 31

förbudet var ogiltig, återbröts lagfartsutslaget på ansökan av den tingsdomare som beviljat lagfarten. HD 1985 II 100.

Domare som hade utfärdat betalningsorder hade inte rätt att söka återbrytande av betalningsordem. HD 1986 II 10.

Rådstuvurätten hade i ett brottmål medelst slutligt utslag för- pliktat den åtalade, som beviljats fri rättegång och för vilken för- ordnats rättegångsbiträde, att ersätta staten det arvode och den er- sättning som av statsmedel betalats till rättegångsbiträdet, ehuru förordnande icke givits om upphörande av den fria rättegången. Då rådstuvurättens laga kraft vunna utslag återbröts i avseende å nämnda ersättningsskyldighet, tillämpades 31 kap. 7 § l mom. 4 punkten rättegångsbalken rörande återbrytande av dom i tviste- mål. HD 1973 II 34, D 1973 s. 95. 8 §. (20.2:1960/109) Laga kraft vunnen .dom i

brottmål må till förmån för den åtalade återbrytas: l) om medlernav eller tjänsteman vid rätten, åkla-

gare eller parts företrädare eller biträde i samband med målet gjort sig skyldig till brottsligt· förfarande, som kan antagas hava ·inverkat på målets utgång;

2) om skriftlig handling, som använts såsom bevis, varit falsk eller med den persons vetskap, som utgivit handlingen, till sitt innehåll från sanningenavvikande eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne eller sakkunnig uppsåtligen avgivit osann utsaga, och handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3). om omständighet eller bevis åberopas, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade lett till den .åtalades frikännande eller till att på brottet .hade bort 'tillämpas lindrigare straffbestäm- melser, eller om synnerligen vägande skäl, med hän- syn till vad sålunda åberopas och vad i övrigt framgår, föreligga att till ny prövning upptaga frågan, huruvida den åtalade begått den brottsliga handling, som till- räknats honom; eller

4) orri domen grundar sig på uppenbart oriktig till-' lämpning av lag.

Se SV 6:13, St 18. · RR hade genom beslut som vunnit laga kraft, jämte det den

uppsköt handläggningen av målet till ett annat rättegångstillfälle, dömt den som svarande i ett brottmål instämde till böter för för- fallolös utevaro från rätten. Enär den dömde vid nämnda tid varit i rannsakningshäkte, om vilket laga hinder RR saknat vetskap, återbröts bötesbeslutet. HD 1976 II 46 (plenum).

Den dömde hade förklarats ha förverkat villkorlig frihet, vari han vid brottets begående ej längre befunnit sig. Yttrandet undan- röjdes. HD 1960 II 108.

En häradshövding hade, under förmälan att han dömt en åtalad genom strafforder för brott, beträffande vilket saken icke hade fått avgöras på sagda sätt, anhållit om att HD måtte återbryta den med- delade strafforde_m. Enär fråga ej var om fel i straffdomen utan om ett i rättegångsförfarande inträffat fel, på grund varav undanröjan- de av dom skulle sökas medelst klagan, ansåg HD, att saken icke föranledde åtgärd från dess sida. HD 1961 II 109, Lm 1962 s. 318 och D 1962 s. 19.

Allmänna åklagarens ansökan om återbrytande av strafforder på den grund, att den åtalade dömts medelst strafforder trots att åtal för samma brott redan anhängiggjorts i HR, överfördes till ved- erbörande överrätt, enär fråga icke var om fel i själva straffordern utan i rättegångsförfarandet, på grund varav undanröjande av dom skulle ske genom klagan. HD 1965 II 5 (omr. 3-2).

Straffdom, vari på grund av nytt brott förodnats om verkställig- het av villkorligt straff, fastän domen ang. sagda straff icke vunnit laga kraft, har rättats med stöd av RB 31:8 p. 4 genom att undan- röja utlåtandet om verkställighet av sagda straff. HD 1962 II 102. På samma ståndpunkt HD 1977ll 4. 9 §. (20.2.1960/109) Laga kraft vunnen dom i

brottmål kan till men för den åtalade återbrytas: _l) om i 8 § l eller 2 punkten nämnd omständighet

forelegat och den kan antagas hava inverkat därhän, a~t den åtalade frikänts eller att han dömts enligt basentligt lindrigare straffbestämmelser än de, vilka orde hava tillämpats; eller 2) om, då fråga är om brott, på vilket jämlikt den

regelmässiga straffskalan kan följa strängare straff än

··----·-·------- --·-··-· -·-·

1429 Pr -1 fängelse i två år eller på vilket kan följa avsättning, åberopas omständighet eller bevis, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade lett till att den åtalade dömts för brottet· eller .till att på brottet bort tillämpas väsenligt strängare straffstad- ganden. (19.7.1974/622)

Dom må icke återbrytas av orsak, som nämnes i l mom. 2 punkten, såvida det ej göres sannolikt, att part ej kunnat åberopa ifrågavarande omständighet eller bevis vid den domstol som givit domen, eller genom att söka ändring i domen eller atthaneljest haft giltigt skäl att underlåta åberopandet. , · ' ·· ..

9a §. (19.4.19911708) En lagakraftvun:hen dom i ett brottmål kan återbrytas också om det; då straif be- stämdes enligt 7 kap. 6 § strafflagen~ har heakciits ett annat straff och om detta senare har undanröjts eller i väsentlig mån ändrats. . . . . ·:·

10 §. (20.2.1960/109) Ansokan om återbrytande av dom i tvistemål samt till men förden åtalade i brott- mål skall göras inom ett år från den pag, då sökanden fick del av den till grund för ansökan-liggande omstän- digheten, eller, om ansökan grundar sig på annans brottsliga förfarande, fråri den dag, då domen därom vann laga kraft. Ovannämnd tid skall dock icke räkn.as från tidigare datum än den dag, då den dom, vars åter- brytande sökes, vann laga kraft. Då ansökan i tviste- mål stöder sig på omständighet, som nämnes i 7 § l_ mom. 4 punkten, räknas tiden från den dag, då domen vanri laga kraft. · . . , ·'" · Återbrytande av dom i tvistemål må icke sökas efter

det fem år förflutit från det domen vann laga kraft, så- vida icke till stöd för ansökan synnerligen vägaride. skäl framläggas. . · .·. .·· ·

Rättegångsbalken 31 kap. 10§ 2 mom. gäller inte en ansökan om återbrytande av dom som grundar sig på 7§ l mom. 4 p. i sam- ·ma kapitel. En sådan ansökan skall enligt lO§ l mom. i samma ka- pitel göras inom ett år från den dag domen vann laga kraft.· HD 1994:111. . . Il §. (20.2.1960/109) Har någon vid råttegäng

behandlats såsom annan person eller under oriktigt namn, må laga kraft vunnen dom för rättande av det begångna misstaget återbrytas oberoende av viss tid. Härvid må i brottmål given dom utan hinder av stad-: gandena i 9 § återbrytas och även omedelbart rättas jämväl till men för den åtalade, då han bär skuld till misstaget.

A, som i strafforderförfarande IJ?.Ottagit meddelande om åklaga- rens straffanspråk, hade i syfte att vilseleda myndigheterna uppgi- vit sig vara B. Straffordem, som utfärdats såsom gällande B, rätta- des med stöd av RB 31: 11 att gälla A, trots att åtalsrätten då redan preskriberats. HD 1964 II 6, Lm 1964 s. 630.

Befullmäktigade ombudet X hade, då han i domsagans kansli anhöll om lagfart för sin huvudman A, av mi.Sstag fogat till hand- lingama ett ämbetsbetyg rörande B, som var hemmahörande i sam- ma by som A och vars namn var nästan enslydande med A:s. Till följd härav hade häradshövdingen beviljat den sökta lagfarten i B:s namn. På ansökan av A återbröts lagfartsutslaget med stöd av RB 31: 11 och 16. HD 1963 II 59, D 1963 s. 92.

· På grund av misstag hade Bi stället för A, som del~vits straffan- språket, blivit dömd till straff medelst strafforder. HD återbröt och undanröjde med stöd av RB 31: 11 den på Butfärdade straffordern och lät därvid bero, enär A icke burit skuld till det inträffade mi.Ss-

: taget. HD 1968 II 59. Tredskodom genom vilken en person i stället för en annan av

misstag hade ådömts betalningsskyldighet återbröts med stöd av RB 31: l l. HD 1979 II26. l2 §. (20.2.1960/109)Återbrytande av dom sökes

i högsta domstolen. Ansökan skall göras skriftligen. och i densam~a

skola uppgivas grunderna för yrkandet samt de beVIs, på vilka yrkandet grundar sig. Vid ansökan skola fogas

1430

domen; .vars återbrytande sökes, och de skriftliga be..: vis,'lill vilka däri hänvisas.

Stödei sig ansökan på grund, som avses i 7 § _l mom. 3 punkten eller-9 § l mom. 2 punkten, skall sö- kanden uppgiva, varför :ifrågavarande omständighet eller bevis ej åberopats vid rättegången. , .. · · • , Se Lon;t Högsta domstolen§~ mom. l p. 5, Pr 2; HandllnsL och

-F, Pr 33.och 33 a; L om skifte§ 349, Ek l. . . : Härå.dSrätteris ordförande hade inte rätt att söka återbrytande av en konkursdinn. HD 1990:146. . . ... Underräu,.som hade under handläggning ett mål om bes.täm-

rnande·av förvandlingsstraff,. hade inte rätt att söka återbrytande av den· dornstols utslag, som ådömt de böter vilka skulle förvandlas. HD 1983 II 42. . . .Domsagas kanslinotarie hade inte rätt att söka återbrytande av

. strafforder som. fastställts av en annan person, vilken i samma domsaga tjänsi:gjort.som strafforderdomare. HD 1~84 II164.

· · · ·På framställning av eri fängelsedirektör hade HovR rättat av un- :derrätt medelst laga kraft vunnet utslag verkställd straffsamrnan- läggning. HovR:s åtgärd undanröjdes, enär denjcke ankom på Ho:vR. HD 1962 II 29, Lm 1962 s. 321. •· . .13 §.. (20.2.1960/109) Vid ansökningens hand-

läggning skall i tillärrip}iga delar iakttagas, vadi 4 och 5 §§'är stadgat.om klagan. . . . .

14 §. (20.2:1960/109) Bifalles ansökan om åter- bryt~nde av dom och finnes ·n.y handläggning av målet erforderlig, skall högsta domstolen bestämma, inom vilken tid och vi,d vilken domstol samt på vilket sätt målet- skall upptagas till förnyad behandling. Högsta dorn.Stolen äger likväl befogenhet att omedelbart rätta domen,, då saken befinnes klar och ansökan icke gäller återbrytande av dom i brottmål till men för den åtalade. . Skall mål på åtgärd av part upptagas till förnyad

handläggning och underlåter denna, vad honom i så- dant syfteförelagts, eller inställer han sig icke, till det rättegångstillfälle, där första handläggningen av ~ftlet enligt förordnande skall äga rum, förfaller. återbryt- ni!lgen. . . . · . ,, , . .. . · . . . · :15L§. (20.2.1960/109) Har i brottmål framställts

skadestånds- eller annat privaträttsligt yrkande, skola i ärel).det rörande återbrytande av i målet given dom till denmi. del tillämpas stadgandena rörande återbry- t,ande. av dom i tvistemål. Återbrytes dom till den del densamma·angår straffjrkande; må domen, utan hin:: der av vad ova~ sag~. ~amtidigt återbrytas även till ö~~ riga delar. · .. . ... . .,

. 16 §. (20.2.1960/109) Vad ovan i detta kapitel stadgatS om laga kraft Vunnen dom, skall äga mo~va:.. ra_nde tillämpning, då fråga är ?ID fi?.ed laga kraft vun- nen dom jämställbart ·rättsligt avgörande. . · ..

· Intagande av äktenskapsförord i protokollet innefattar icke ett sådant avgörande som kan återbrytas. HD 1975 II 6.

Avtal om underhåll för barn utom äktenskap .och barnskydds- ~mndens beslut, medels vilket avtalet blivit fastställt, utgjorde icke ett avgörande som enligt stadgandena i RB kap. 31 kunde åter- bryt_as. Ansökan om återbrytande avvisades. HD 1978 II 147..

Återbrytande av en uppgörelse enligt lagen om avbetalningsköp ansågs underlyda Högsta dornstolens behörighet. HD 1987:1,17.

. Olycksfallsverkets. beslut i ärende som angick arbetstagares (tjänsteinnehavares) olycksfallsersättning var icke ett sådant avgö- rande som kunde återbrytas. HD 1979 II 129. Se även HD 1986 II

. .12. .• . Försäkringsbolags utslag utgör icke ett sådant avgörande, som

av HD kan återbrytas. HD 1960 II 29. . . . Av skiftesman, som förordnats av rätten, förrättad avvittring ut-

.gjorde icke sådant med laga kraft vunnen dom järnställbart rätts- ligt avgörande, sqm kunde återbrytas. HD 1976 II 54. . .

Återbrytande "åv prövningsnämndens beslut i ärende: som an- gick ersättning enligt sjukförsäkringslagen ankom icke, med beak- tande av 56§ 2 inom: sagda lag, på högsta domstolen. HD 1973 II 48 a.

.. Beslut av statens olycksfallsbyrå i ett ärende, vari anhållits om skadestånd ur statens medel på grund av kroppsskada, som uppgi- vits vara ådragen i kriget, har ansetts utgöra ett sådant med laga

· kraft vunnen dom i tvistemål jämställbart, i RB 31:16 i dess lydelse

Rättegångsbalk kap. 31

i L 20.2.1960 avsett rättsligt avgörande, på vars återbrytningsförfa- rande de i RB 31:10 och i stadgandet angående sagda L:s ikraftträ- dande föreskrivna fatalietiderna skulle tillämpas. HD 1964 I 2 (plenum). : · . , · .

Återbrytande av försäkringsdomstolens utslag i ärende angåen. de invalidpension enligt L om pension för arbetstagare underlyd. de, med beaktande av stadgandena i§ 21 a mom. l sagda lag, icke HD:s behörighet. HD 1969ll92. · · · , .

Återbrytande av försäkringsdornstolens utslag rörande folkpen- sionens understödsdel underlydde icke HD:s kompetens. HD 1966 II 67, D 1966 s. 48. . . . .

Skiljedom ansågs icke vara ett sådant avgörande, som enligt RB 31:7 och 16 kunde återbrytas. HD 1964II 78, Lm 1965 s. 509.

Genom laga kraft vunnet utslag hade underrätten förordnat att ett köpebrev som gällde en hellägenhet skulle rättas sålunda, att köparen"endast borde anses ha köpt ett visst område av lägenhe. ten, men ansett ·att återbrytande av ett laga ·kraft vunnet utslag icke ankom på underrått och därför avvisat säljamas yrkande på att den köparen beviljade lagfarten skulle förklaras ogiltig, emedan under- rätten icke var behörig i saken. Högsta domstolen, som visserligen ansåg att underrätten på anförd grund icke bort undandraga sig prövningen av yrkandet, återbröt på säljarnas ansökan lagfartsut- siageL HD 1973 II 93. .

Se även HD 1968 II 36, som införts vfd RB 24:10. Jfr rättsfall vid EoFörvBesvL § 7, B 4 a.

Aterställå~de av försutten jatal{etid

17 §. (20.2.1960/109) Åt den, so~ på' grund av laga förfall icke inom utsatt· tid kunnat anföra miss- nöje eller söka ändring eller återvinning eller företaga

· annan åtgärd vid rättegång eller som a:nn,ars till stöd för sin ansökan framlägger synne:rligen vägande skäl, må på ansökan sådan försutten tid återställas~. .

SeRB 12:19. . . Tiden för bevakning av fordran i konkurs kan icke återställas

med stöd av RB 31:17. HD 1965ll 40, Lm 1965 s. 1058, .. Den i 24 § Jagen om skiljemannaförfarande stadgade fatalieti-

den för anhängiggörande av rättegång angående ·skiljemans arvode kunde återställas enligt RB 31:17. HD 1990:123. ·

Tiden för anhängiggörande av rättegång om fastställelse av for- drim som gjorts stridig i konkurs kunde återställas med stöd åv RB 31:17. HD 1979II39. . . .· :... , .

Den i L om statens ansvarighet för skada, förorsakad av tjänste- man § 7 mom. 2 för framställande av ersättningsanspråk stadgade tiden kan icke återställas med stöd av RB 31:17. HD 1968II 70.

Den tid som stadgades i 7 § 2 mom. lagen angående införande av lagen om faderskap för anhängiggörande av talan om faderskap kunde inte med stöd av RB 31:17 återställas. HD 1982 II 165.

Då person, som till följd av imbecillitet förklarats omyndig, icke hörts vid målets handläggning i HR, ehuru det kunnat ske utan · olägenhet, beviljades honom ny tid för anmälan av missnöje mot och sökande av ändring i HR:s utslag. HD 196Lll44, Lm 1961 s. 20~ . . .·.

. Advokats försummelse att i tid söka ändring 11iisågs icke utgöra grund för återställande av försutten fatalietid. HD 1971 II 96. Sarn- rna ståndpunkt har intagits även betr. biträde, som förordnats med stöd av L om fri rättegång, samt allmänt rättsbiträde. HD 197913 och 4, Lm 1980 s. 34. .

. Part hade gått förlustig sin talan, då den advokat som biträtt ho- .. nom sänt ändringsansökan till fel domstol. l RB 31:17 avsedda

· synnerligen vägande skäl att återställa försutten fatalietid ansågs icke föreligga. HD 1979 12, Lm 1980 s. 35. .

Sedan HD återställt försutten fatalietid men sökanden ånyo gått förlustig sin talan, emedan det icke varit möjligt för honom att till- ställa motparten, som befunnit sig till sjöss, underrättelse om den nya fatalietiden, har: HD på nytt återställt den försuttna fatalieti- den. HD 1961 II 66.

l ett civilt mål har part berättigats att inom utsatt ny tid anmäla missnöje mot underrätts utslag. HD 1961 II 162. . . .

HovR hade medelst laga kraft vunnet utslag avvisat besvär, som anförts av i underrätten till straff dömd person, på den grund att besvären ankommit för sent. Den dömde anhöll om återställande av försutten fatalietid. HD ansåg, att HovR hade bort pröva besvä- ren, enär förseningen berott på poststrejk HovR:s utslag återbröts och undanröjdes och HovR, där allm. åklagaren skulle beredas till- fälle att svara på sagda besvär, berättigades att i målet utlåta sig ånyo. HD 1968 II 72. .

Fatalietider, som avsågs i 12 § lagen om arbetsförhålland~ inom handelsrörelser och kontor och 19 § arbetstidslagen samt !9 § huvudavtalet av 12:10.1970 angående förfarandet vid förhand- lingar om ingående av kommunala tjänstekollektivavtal, kunde

Mil:

i ck 19

sut utr Err än! UPi frå· 19'

Ull<

las. äve hjä lärr nin

tig t tid des änc

hat på• gen der; sku mel på i lan

18 fatali- lenir och s gick.

An lämp beträ

Se i

gan pan av: änd ·av t och hör inOJ ans'

32 k

l ! förstå nes u trisk i Stade rat· te kä;a]

Se S

2 ~ ·[der ( ter Q( skilta deras orkar ken s

Se S BötesV

3 i le en je Hä lott e:

~.p.-31

ngsförfa- ikraftträ- \964 I 2

:angåen- mderlyd- lag, icke

folkpen- ens. HD.

enligt RB s. 509. mlnatatt unda, att lägenhe- tslag icke Jå attden in under-. isserligen .draga sig agfart.Sut-

'!

·und av ·a rniss- ·öretaga :ill stöd :ie skäl,

l.terställas ), ·• : fatalieti- nsarvode

lse av for- tödavRB

l V tjänste- : stadgade >8 Il 70. införande faderskap !165. ndig, icke :ske utan snöje mot m 1961 s.

~ke utgöra I96.Sam- :lnatsmed ) 1979 I 3

biträtt ho- 7 avsedda tid ansägs

1 ånyo gått Jm att till- ;e om den a fatalieti-

tidanmäla

esvär, som 'grund att :rställande öva besvä- " återbröts ~redas till· · utlåta sig

hållandena en samt i 9 :i förhand· tal, kunde

Militär rättegångslag

icke återställas med stöd av 31 kap. 17 § rättegångsbalken. HD 1975ll 23.

Ett bolag hade anhållit om att till bolaget måtte återställas för- sutten tid att hos överexekutor besvära sig över uppgörelse som av utmätningsman förrättats med stöd av L om avbetalningsköp. Emedan bolaget enligt sagda lag hade rätt att inom viss tid, som ännu icke utgått, vid underrätten söka återvinning på grund av uppgörelsen och bolaget sålunda icke var i behov av rättsskydd i fråga om återställande av fatalietid, avvisades ansökningen. HD 1977 II 50.

Återställande av försutten fatalietid begärdes på den grund att under den tid, då missnöje med hovrättens dom. hade bort anmä- las, en busstrejk varit rådande och parten icke, med beaktande även av hans sjuklighet och medellöshet, förrnått besöka rätts- hjälpsbyrån, som var belägen på ca 13 km:s avstånd, för att (>ver- lämna skötseln av ärendet angående missnöjesanmälan. Ansök- ningen avslogs. HD 1977 II 77. ·

Åt part, som på grund av att hovrätten i siridom meddelat orik- tigt tillkännagivande röi:imde fullföljdstillstånd icke inom stadgad tid anmält missnöje och sökt ändring i hovrättens'dom, aterställ-

o des den försuttna fatalietiden i avseende å missnöjesaiUl1li!an och ändringssökande. HD 1977 Il 82, D 1978 s. 1.3...· . .. . .

Svaranden hade inte avgett svaromål inom utsatt tid odi målet hade avgjorts utan fortsatt förberedelse. Kärandebolagets yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna hade till en del förkastats genom tredskodom, trots att avgörandet hade bort vara en dom till den del yrkandet hade förkastats. Underrättelse om när avgörandet skulle fattas hade inte heller lämnats på förhand. Bolagets försum- melse att i tid anmäla missnöje med avgörandet ansågs ha berott på tingsz:ätte~ fel~ktiga förfarande och tiden för missnöjesan~- lan och andnngssokande återställdes. HD 1994:134. · · • 18 §. (20.2.1960/109) Återställande av försutten

fatalietid skall skriftligen ansökas hos högsta dornsto- . len inom 30 dagar efter de i 17 § avsetthinder upphört och senast inoi:n ett år från den dag, då fatalietiden ur- gick. .

Angående ansökan och dess handläggning är i till- lämpliga delar gällande, vad i 3, 4 och 5 §§ är stadgat beträffande klagan. · · ··

Se HandllnsL och -F, Pr 33 och 33a. A, vars missnöjesanmälan inte hade kommit fram till domsa-

gans kansli på grund av störning i postgången, hade med åbero- pande av detta synnerligen vägande skäl ansök~ om återställande. av försutten fatalietid för anmälan av missnöje· och sökande av ändring i häradsrättens utslag. A hade fått kännedom otn förlusten av talan senast den sista dagen av besvärstiden, då det i 3.1 kap. 17 och 18 § rättegångsbalken avsedda hindret sålunda även hade upp- hört. Då A inte hade sänt in sin ansökan till högsta dom.Stolen inom 30 dagar efter det att hindret hade upphört, avvisades hans ansökan. HD 1987:38. ·

32 kap. [Huru penningar och böter efter thetina Lag räknas, gäldas, och skiftas skola] ....

l §. Med alla penningar och böter i Lagbok thenna förstås daler, rnarck, och öre silfvermynt. [Ther ej fin- nes utsatt, hvilken böterna niuta skal; gången the til triskiftes: tage en lott Konungen, annan Häradet eller Staden, tridie målsäganden. Hafver målsägande. ej kä- rat; tage hans lott then, som kärade, och ägde rätt att kära]. .

Se SL 2:5, St l; SP § 6 p. l, St 2. ,

2 §. (20.1.1779) Böterne idenna Rättegångs Balk, [der ej annorledes stadgadt finnes, samt alle· andre bö- te~ och viten, hvilka, efter Allmänna Lagen och ser- sklita Författningar, Dornare och Ernbetsrnän, såsom deras ensak tilhöra, gånge til Konungen; och den ej krkar böta, plikte, som i 10 Cap. l § Utsöknings Bal- en sagt är.] , •. · : . .

Bö Se SV kap. 6, St 18; SP § 4 p. 9,-St 2; SL 2:5, St l; BötesVL och tesVF, St 21 och 22. · · :

l 3 §. (27.4.1868) [Af Häradets lott i saköre~ behål- .e en tredjedel Häradshöfding, annan N?mnden, tred- le Bäradet. I Rådstuvurätt tage Borgmästare dubbel 0 tt emot Rådman.]

1431 P .. 1 ...._..., r,· ·a Se SP § 6 P• l, St 2 och F ang. städernas och häradernas ersättan-

de för dem frångångna andelari böter, viten och förbrutet dömt gods 8.9.1899. . , , . ·' . :

.·. .-~i:.:.

Militär rättegång . ' ... :n, ;

Pr la Militär rättegångslag 25.3';198~1" 326 ... ' . ·. '· ... ,, . . ' .. o;.:;,::~-. '

RP:86/1981; L 23.12.1988/1126 - RP:l58/1988; L .2SJ.;12.1988/ 1260- RP:l86/1986; L 8.9.1989/801- RP:58/1988; L 27.4.'!.990/375 - RP:l00/1989; L 24.8.1990/773 - RP:66/1988; L 19.4.199l/709 - RP:40/1990; L 11.12.1992/1263 -'- RP:133/1992; L 18.6.1993/523 - RP:370/1992; L 16.5.1994/359 - RP:302/1993;. L 3.3:19951269 ·-: RP:231/1994; L 21.4.1995/592 - RP:94/1993 . , :·. ,

l kap. Allmällila stadganden -. . ~-· . - '. ..

l §. Militära.rättegångsärenden handläggs vid all- männa dornstolar i den ordning som .är stadgad för brottmål samt med iakt~gq.ride yq~rligare av yad so;rri stadgas i denna lag. Om krigsr;ät(er stadgas'f6,kaP~..·~ · Genom lag stadgas sär5kilt or#de älhnärina 1.mderiätF ter på vilka det ankorni:ner~a~t _ha:qdl;:igga militära räite- gångsärenden. Fullfölj~doriiStol.är Helsingfors höyrätt.

Se L om de allmänna underrät.ter's'o~_ha_ndlägger militära.rätte- gångsärenden, Pr l c. · ·. :--_ ·· " '• .. ..•.• ... · .. · ' · l · ,

la §. (27.4.1990/375) Vad· denna:lag stadgar'orn militära rättegångsärenden gäller äveri behandlingen av besvär som har anförts över: disciplinstraff: :.. ' · •

2 §: Militära rättegångsärenden är de i:näl sbrn gal- ler militära brott. ' ·· · ··. · ' · • · ·• ·'· ' .. · · · ·

·Såsom militärt rättegångsarende handläggs ·även åtal mot krigsman för en gärning, för vilken straff stadgasi 21 kap. 1-3 eller 5-14§§", 25 ka:p. 7 eller B§, 28, 31~33 eller 35 kap.;.36 kap. 1...:.3§§, 37 kap.•S- 10§§, 38 kap. 1-8§§ eller 40· kap. l-3, 5- eller 6§ strafflagen, förutsätt att gärningen har riktat sig mot försvarsmakten eller motnågon annan krigsmän eller att för gärningen stadgas straff i 39 § värnpliktslagen. (21.4.1995/592) . . ' · Under krigstid handläggs såsom militärt rättegång-

särende dessutom åtal för gärning som avses i l och 2 room. mot person som nämns-i45 kap. 2 §strafflagen, om gärningen riktat sig mot annan under de militära straffstadgandena lydande person; •niot försvarsmak- ten eller mot en i nämnda paragraf avsedd inrättning.

Vad 2 och 3 mom. stadgar om försvarsmakten gäller i tillämpliga delar även gränsbevakningsväsendet och en sådan fredsbevarande• organisation som avses i la- gen om Finlands deltagande i fredsbevarande verk- samhet som utövas av Förenta Nationerna och Konfe- rens·en om säkerhet och samarbete i Europa (514/84): (18.6.1993/523) . . : . .• . . . .·

L 21.4.1995/592 träder i kraft 1.9.1995. 3 §.. Då·en underrätt .som avses i l § 2 mom. be-

handlar ett militärt rättegångsärende skall rätten bestå av en ordförande ..och två militära ledamöter. Ordfö- rande är i en rådstuvurätt borgmästaren eller en justi- tierådman och i en häradsrätt häradshövdingen eller en tingsdomare enligt vad som bestäms i dornstolens arbetsordning. När. en domstol behandlar ärenden som. gäller disciplinbesvär är den beslutför även då den består av ordföranden ensam. (27.4.1990/375)