World Intellectual Property Organization

Sweden

Patentlag (1967:837)

 

 


SFS nr: 1967:837 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3 Rubrik: Patentlag (1967:837) Utfärdad: 1967-12-01 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:580 Omtryck: SFS 1983:433

1 Kap.

Allmänna bestämmelser

1 § Den som har gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt,eller den till vilken uppfinnarens rätt har övergått kan, enligt 1-10 kap.denna lag, efter ansökan beviljas patent på uppfinningen i Sverige ochdärigenom få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Bestämmelserom europeiskt patent finns i 11 kap.

Som en uppfinning anses aldrig vad som enbart är

  1. en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,
  2. en konstnärlig skapelse,
  3. en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel ellerför affärsverksamhet eller ett datorprogram, eller
  4. en presentation av information. Lag (2007:516).

1 a § Patent meddelas inte på växtsorter eller djurraser.

Patent kan dock meddelas på en uppfinning som avser växter eller djur, omuppfinningens genomförbarhet inte är tekniskt begränsad till en vissväxtsort eller djurras. Vad som avses med växtsort framgår av 1 kap. 3 §växtförädlarrättslagen(1997:306).

Patent meddelas inte på ett väsentligen biologiskt förfarande förframställning av växter eller djur. Med väsentligen biologiskt förfarandeför framställning av växter eller djur avses ett förfarande som i sinhelhet består i naturliga företeelser, som korsning eller urval. Patent kandock meddelas på en uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarandeeller ett annat tekniskt förfarande eller ett genom sådant förfarandeframställt alster. Med mikrobiologiskt förfarande avses ett förfarande somutförs på mikrobiologiskt material eller genom vilket sådant materialanvänds eller framställs.

En uppfinning kan vara patenterbar även om den avser ett alster som bestårav eller innehåller biologiskt material eller ett förfarande genom vilketbiologiskt material framställs, bearbetas eller används. Ett biologisktmaterial som isoleras från sin naturliga miljö, eller framställs genom ett tekniskt förfarande, kan vara föremål för en uppfinning även om det redanförekommer i naturen. Biologiskt material omfattar material som innehållergenetisk information och som kan reproducera sig självt eller kanreproduceras i ett biologiskt system.

Lag (2004:159).

1 b § Människokroppen i sina olika bildnings- och utvecklingsstadier,liksom enbart upptäckten av en av dess beståndsdelar, inbegripet engensekvens eller en delsekvens av en gen, kan inte utgöra en patenterbaruppfinning.

En isolerad beståndsdel av människokroppen eller en på annat sätt genom etttekniskt förfarande framställd beståndsdel, inbegripet en gensekvens elleren delsekvens av en gen, kan utgöra en patenterbar uppfinning även om dennabeståndsdels struktur är identisk med strukturen hos en naturligbeståndsdel.

Lag (2004:159).

1 c § Patent meddelas inte på en uppfinning vars yrkesmässiga utnyttjandeskulle strida mot allmän ordning eller goda seder.

Ett utnyttjande skall inte anses strida mot allmän ordning eller goda sederendast på den grunden att det är förbjudet i lag eller annan författning.

Vid tillämpningen av första stycket skall bland annat följande anses stridamot allmän ordning eller goda seder,

  1. förfaranden för kloning av mänskliga varelser,
  2. förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos mänskligakönsceller,
  3. användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiellaändamål, samt
  4. sådana förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos djur somkan förorsaka dem lidande, utan att det medför några påtagliga medicinskafördelar för människor eller djur.

Vad som i tredje stycket 4 sägs om ett förfarande för ändring I dengenetiska identiteten hos djur har motsvarande tillämpning på djur somframställs genom ett sådant förfarande.

Lag (2004:159).

1 d § Patent meddelas inte på sådant förfarande för kirurgisk ellerterapeutisk behandling eller för diagnostisering som skall utövas påmänniskor eller djur. Patent kan dock meddelas på alster, bland annat ämnenoch blandningar av ämnen, för användning vid ett förfarande av detta slag.Lag (2007:516).

2 § Patent meddelas endast på en uppfinning som är ny I förhållande tillvad som blivit känt före dagen för patentansökan och tillika väsentligenskiljer sig därifrån.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skettgenom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt. Även innehållet ien tidigare patentansökan som före nämnda dag gjorts i Sverige anses somkänt, om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret iförsta stycket, att uppfinningen väsentligen ska skilja sig från vad somblivit känt före dagen för patentansökan, gäller dock inte i förhållandetill innehållet i en sådan ansökan.

Bestämmelser om att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan som avses i3 eller 11 kap. i vissa fall har samma verkan som en patentansökan somgjorts i Sverige finns i 29, 38 och 87 §§.

Villkoret i första stycket, att uppfinningen ska vara ny, hindrar inte attpatent meddelas på ett känt ämne eller en känd blandning av ämnen föranvändning vid ett förfarande som avses i 1 d §, om användningen av ämneteller blandningen av ämnen inte är känd vid något sådant förfarande.Villkoret hindrar inte heller att patent meddelas på ett känt ämne eller enkänd blandning av ämnen för en specifik användning vid ett förfarande somavses i 1 d §, om en sådan användning inte är känd.

Patent får meddelas även om uppfinningen inom sex månader innanpatentansökan gjordes blivit allmänt tillgänglig

    1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någonfrån vilken denne härleder sin rätt,
    2. eller
  1. genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rättförevisat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkändinternationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928avslutade konventionen om internationella utställningar (SÖ 1996:30). Lag(2011:580).

3 § Den ensamrätt som ett patent ger innebär, med de undantag som angesnedan, att ingen utan patenthavarens samtycke får utnyttja uppfinningengenom att

  1. tillverka, bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ettpatentskyddat alster eller föra in eller inneha ett sådant alster för någotav dessa ändamål,
  2. använda ett patentskyddat förfarande eller, om han eller hon vet ellerdet med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att förfarandet inte fåranvändas utan patenthavarens samtycke, bjuda ut det för användning iSverige,
  3. bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ett alster som hartillverkats enligt ett patentskyddat förfarande eller föra in eller innehaalstret för något av dessa ändamål.

Ensamrätten innebär också att ingen utan patenthavarens samtycke fårutnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller tillhandahålla någon som intehar rätt att utnyttja uppfinningen sådant medel för att utöva den i Sverigesom hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som erbjudereller tillhandahåller medlet vet eller det med hänsyn till omständigheternaär uppenbart att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande avuppfinningen. Är medlet en vara som allmänt förekommer i handeln, gällerdetta dock endast om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet försöker påverka mottagaren till en sådan handling som avses i första stycket. Vidtilllämpningen av bestämmelserna i detta stycke skall den som utnyttjaruppfinningen på det sätt som sägs i tredje stycket 1, 3, 4 eller 5 inteanses ha rätt att utnyttja uppfinningen.

Från ensamrätten undantas

  1. utnyttjanden som inte sker yrkesmässigt,
  2. utnyttjanden av ett patentskyddat alster som har förts ut på marknadeninom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av patenthavaren eller meddennes samtycke; i fråga om biologiskt material gäller detta ävenutnyttjanden i form av reproduktion eller mångfaldigande av alster närreproduktionen eller mångfaldigandet är ett nödvändigt led i den användningför vilken det biologiska materialet har förts ut på marknaden, underförutsättning att det erhållna alstret inte senare används för ytterligarereproduktion eller mångfaldigande,
  3. utnyttjanden av en uppfinning för experiment som avser självauppfinningen,
  4. studier, prövningar, undersökningar och praktiska åtgärder som hänförsig till ett referensläkemedel, i den utsträckning dessa är nödvändiga föratt få ett godkännande för försäljning av ett läkemedel med tillämpning av8 a § läkemedelslagen (1992:859) eller i andra förfaranden för godkännandesom baseras på artikel 10.1-4 i Europaparlamentets och rådets direktiv2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler förhumanläkemedel, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv2004/27/EG, eller artikel 13.1-13.5 i Europaparlamentets och rådetsdirektiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande avgemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel, senast ändrat genomEuropaparlamentets och rådets direktiv 2004/28/EG,
  5. beredningar på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskiltfall eller åtgärder med läkemedel som har beretts i sådana fall. Lag(2006:254).

3 a § Den ensamrätt som ett patent ger för ett biologiskt material, som pågrund av uppfinningen har bestämda egenskaper, omfattar allt biologisktmaterial i identisk eller differentierad form med dessa egenskaper somerhålls ur det biologiska materialet genom reproduktion ellermångfaldigande.

Den ensamrätt som ett patent ger för ett förfarande som gör det möjligt attframställa ett biologiskt material, som på grund av uppfinningen harbestämda egenskaper, omfattar, förutom det biologiska material med dessaegenskaper som direkt framställs genom detta förfarande, allt annatbiologiskt material i identisk eller differentierad form med sammaegenskaper som genom reproduktion eller mångfaldigande erhålls från detförst framställda biologiska materialet.

Den ensamrätt som ett patent ger för ett alster som innehåller eller bestårav genetisk information omfattar, med undantag för sådant som enligt 1 b §första stycket inte kan utgöra en patenterbar uppfinning, allt material ivilket alstret införlivas och i vilket den genetiska informationeninnefattas och utövar sin funktion. Lag (2004:159).

3 b § Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke vegetabilisktreproduktionsmaterial till en jordbrukare för att utnyttjas i jordbruket, får jordbrukaren, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda skörden förreproduktion eller mångfaldigande i det egna jordbruket. Omfattningen avoch villkoren för detta undantag från patenthavarens ensamrätt framgår avartikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 omgemenskapens växtförädlarrätt5 och av de tillämpningsföreskrifter som harmeddelats med stöd av artikeln.

Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke avelsdjur ellerannat animaliskt reproduktionsmaterial till en jordbrukare, får denne, utanhinder av 3 och 3 a §§, använda djuret eller det andra materialet förjordbruksändamål i sin jordbruksverksamhet. Jordbrukaren får dock intesälja skyddade djur eller annat material inom ramen för eller i syfte attbedriva yrkesmässig reproduktionsverksamhet.

Jordbrukarens rätt enligt andra stycket får inte utövas i vidare omfattningän vad som är skäligt med hänsyn till jordbrukarens behov ochpatenthavarens intressen.

Lag (2004:159).

4 § Den som utnyttjade uppfinning yrkesmässigt här i riket när ansökan ompatent därå gjordes må utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet medbibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet icke innefattadeuppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller någon frånvilken denne härleder sin rätt. Sådan rätt till utnyttjande tillkommerunder motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärderför att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.

Rätt enligt första stycket må övergå till annan endast tillsammans medrörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.

5 § Utan hinder av patent må uppfinningen utnyttjas på utländskt fartyg,luftfartyg eller annat utländskt samfärdsmedel för dess behov, när dettillfälligt inkommer till riket vid regelbunden trafik eller eljest.

Regeringen äger förordna, att reservdelar och tillbehör till luftfartygutan hinder av patent må införas till riket och användas här för reparationav luftfartyg, hemmahörande i främmande stat i vilken motsvarande förmånermedgivas för svenska luftfartyg. Lag (1977:700).

6 § En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader föreingivningsdagen enligt 8 b eller 8 c § har angetts i en tidigare ansökan ompatent i Sverige, ska vid tillämpningen av 2 § första, andra och fjärdestyckena samt 4 § anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om

sökanden begär det i enlighet med 6 a e §§ (prioritet). Detsamma gälleren ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader föreingivningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent,uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell antingen i enfrämmande stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten (SÖ 1970:60), eller i en stat som äransluten eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet avVärldshandelsorganisationen (WTO). Sådan prioritet får åtnjutas också frånen ansökan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, ommotsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där den tidigareansökan gjorts och om där gällande lagstiftning I huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten. Lag(2011:580).

6 a § Om sökanden vill begära prioritet från en tidigare ansökan, skallbegäran ges in inom 16 månader från ingivningsdagen för den ansökan somåberopas som prioritetsgrundande eller, om den tidpunkten infaller senare,inom fyra månader från ingivningsdagen enligt 8 b eller 8 c § för densenaste ansökan. När prioritet begärs skall sökanden lämna uppgifter om varoch när den åberopade ansökan gjordes samt, om denna är en internationellansökan, vilken mottagande myndighet den gavs in till. Sökanden skall också,så snart som möjligt, uppge numret på den tidigare ansökan.

Sökanden får inom den tid och under de förutsättningar som anges i förstastycket göra en ändring i en begäran om prioritet genom en anmälan om dettatill patentmyndigheten. Om ändringen innebär att ingivningsdagen för denansökan som åberopas som prioritetsgrundande blir en tidigare dag än denursprungligen åberopade ingivningsdagen, skall den nya ingivningsdagengälla vid tillämpningen av första stycket.

Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., skallprioritet begäras i ansökan eller inom den tid som anges i fjärde stycket.Sökanden skall samtidigt lämna uppgifter om var och när den åberopadeansökan gjordes och dess nummer samt, om denna är en internationell ansökan,vilken mottagande myndighet den gavs in till.

För en sådan ansökan som avses i tredje stycket gäller att sökanden fårgöra en ändring i en begäran om prioritet genom en anmälan om detta tillden mottagande myndigheten eller den internationella byrån som anges i 35 §.Om ändringen innebär att sökanden begär prioritet från en annan ansökan änden som ursprungligen åberopats, skall sökanden i anmälan lämna deuppgifter om ansökan som anges i tredje stycket. En sådan anmälan skall gesin inom 16 månader från ingivningsdagen för den ansökan som åberopas somprioritetsgrundande. Om ändringen innebär att ingivningsdagen blir entidigare dag än den ursprungligen åberopade ingivningsdagen, skall anmälangöras inom 16 månader från den nya ingivningsdagen. Sökanden har dockalltid möjlighet att göra en anmälan om ändring inom fyra månader från deninternationella ingivningsdagen.

Om flera uppfinningar är beskrivna i grundhandlingarna och ansökan delasenligt föreskrifter som meddelats med stöd av 11 §, skall en begäran omprioritet för den ursprungliga ansökan också gälla för en ny ansökan somuppkommer genom delningen.

En begäran eller anmälan enligt första-fjärde styckena får inte göras, omsökanden begärt tidigare offentliggörande enligt 22 § tredje stycket. Lag(2007:516).

6 b § En sökande som har begärt prioritet skall inom 16 månader från dendag från vilken prioritet begärs ge in följande handlingar tillpatentmyndigheten i fråga om den tidigare ansökan.

  1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat av denmyndighet som har mottagit ansökan.
  2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan.

Ett bevis eller en kopia som avses i första stycket behöver inte ges in, omden tidigare ansökan getts in till patentmyndigheten. Lag (2007:516).

6 c § Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap.,gäller andra-fjärde styckena såvitt avser en sökandes skyldigheter enligt 6b §.

Sökanden skall ge in det bevis som avses i 6 b § första stycket 1 endast ompatentmyndigheten förelägger sökanden att göra det.

Sökanden får i stället enligt regel 17.1 i tillämpningsföreskrifterna tillden i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbetege in kopian av den tidigare ansökan till den i 35 § angivnainternationella byrån eller till den mottagande myndigheten, eller begäraatt den överförs till den internationella byrån enligt samma regel.

Om en kopia av den tidigare ansökan har kommit in till den internationellabyrån enligt den regel som anges i tredje stycket, får patentmyndighetenkräva en kopia och en översättning av en sådan kopia endast i enlighet medregel 17.2 i de tillämpningsföreskrifter som anges i tredje stycket.

Lag (2007:516).

6 d § Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som uppfinningenhar angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans eller hennesrättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en ansökan somavser samma uppfinning, får den senare ansökan åberopas somprioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den tidigare ansökan när densenare ansökan ges in

  1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha blivit allmänttillgänglig och
  2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har utgjort grundför någon rätt till prioritet.

Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan enligt andrastycket, får den tidigare ansökan inte längre åberopas som grund förprioritet. Lag (2007:516).

6 e § En sökande kan få prioritet för en del av en ansökan.

Prioritet kan för en och samma ansökan åberopas från flera tidigareansökningar. Detta gäller även om de tidigare ansökningarna avser olikaländer. Lag (2000:1158).

6 f § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndighetenföreskriver

  1. i vilken form en begäran om prioritet skall framställas,
  2. i vilken form bevis och kopior som avses i 6 b § skall ges in.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten fårföreskriva om undantag i vissa fall från skyldigheten enligt 6 b-6 c §§ attge in bevis och kopior. Lag (2000:1158).

6 g § Om föreskrifterna i 6 a-6 e §§ inte iakttas, gäller inte rätten tillprioritet. Lag (2000:1158).

2 Kap. Handläggning av svenska patentärenden

Lag (1993:1406).

7 § Med patentmyndigheten avses i denna lag patentmyndigheten här I riket,om ej annat sägs. Patentmyndigheten här i riket är patent- ochregistreringsverket. Lag (1978:149).

8 § En ansökan om patent skall göras hos patentmyndigheten eller, i fallsom avses i 3 kap., hos patentmyndigheten i en främmande stat eller hos eninternationell organisation.

Ansökan skall innehålla en beskrivning av uppfinningen, innefattande ävenritningar om sådana behövs, samt bestämda uppgifter om vad som söks skyddatgenom patentet (patentkrav).

Den omständigheten att uppfinningen avser en kemisk förening medför inteatt en bestämd användning måste anges I patentkravet. Ansökan skallinnehålla uppgift om hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt, omdet inte följer av uppfinningens art. Om uppfinningen avser en gensekvenseller delsekvens av en gen skall det dock alltid anges i ansökan huruppfinningen kan tillgodogöras industriellt. Beskrivningen av uppfinningenskall vara så tydlig att en fackman med ledning av den kan utövauppfinningen. En uppfinning som avser ett biologiskt material eller innebäranvändning av ett sådant material skall i de fall som anges i 8 a § ansestillräckligt tydligt angiven endast om dessutom villkoren i den paragrafenär uppfyllda.

Ansökan skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivningen ochpatentkraven. Sammandraget är endast avsett att ge teknisk information ominnehållet i patentansökan och får inte tillmätas betydelse i något annatavseende.

Sökanden skall lämna uppgift om uppfinnarens namn och adress I ansökan. Ompatent söks av någon annan än uppfinnaren, skall sökanden ange grunden försin rätt till uppfinningen i ansökan.

Patentmyndigheten skall godta uppgiften om det inte finns särskildanledning att ifrågasätta att den är riktig. Patentmyndigheten skall sändaen underrättelse om ansökan till den som sökanden angett som uppfinnare ominte detta är uppenbart obehövligt.

Sökanden skall betala en ansökningsavgift. För ansökan skall sökanden ocksåbetala en årsavgift för varje avgiftsår som börjar innan ansökan slutligthar avgjorts.

Ett avgiftsår enligt denna lag omfattar ett år och räknas fråningivningsdagen enligt 8 b eller 8 c § och därefter från motsvarande dagefter kalendern. Lag (2007:517).

8 a § Om en uppfinning avser ett biologiskt material som varken är allmänttillgängligt eller i ansökningshandlingarna kan beskrivas så att en fackmanmed ledning av dessa kan utöva uppfinningen, eller om uppfinningen innebäranvändning av ett sådant material, skall det biologiska materialetdeponeras senast den dag då ansökan görs. Det biologiska materialet skall därefter fortlöpande finnas deponerat så att den som enligt denna lag ärberättigad att få prov från materialet kan få sitt prov levererat i Sverige.Regeringen föreskriver var depositioner får göras.

Upphör ett deponerat biologiskt material att vara livsdugligt eller kan avannan orsak prov inte tillhandahållas från materialet, får det ersättas meden ny deposition av samma biologiska material inom den tid och i denordning som regeringen föreskriver. Har så skett, skall den nyadepositionen anses gjord redan den dag då den tidigare depositionen gjordes.Lag (2004:159).

8 b § Ingivningsdagen för en patentansökan är den dag då öljande uppgiftergetts in:

  1. en uttrycklig eller underförstådd uppgift om att det som etts in är enansökan om patent,
  2. uppgifter som gör det möjligt för patentmyndigheten att avgöra vemsökanden är och att kontakta denne, och
  3. något som framstår som

a) en beskrivning av uppfinningen eller

b) ritningar som avser uppfinningen, eller

4. en hänvisning till en tidigare gjord patentansökan och, om denna ansökaninte gjorts till patentmyndigheten, en kopia av ansökan samt uppgift omdess ingivningsdag, nummer och vilken patentmyndighet den getts in till.

Om kraven för att besluta en ingivningsdag enligt första stycket inte äruppfyllda och patentmyndigheten har uppgifter som gör det möjligt attkontakta sökanden, skall patentmyndigheten utan dröjsmål förelägga sökandenatt avhjälpa bristerna inom två månader från dagen för föreläggandet.

Om bristerna inte har avhjälpts inom den förelagda tiden skall någonpatentansökan inte anses ingiven och ärendet avskrivas. Detsamma gäller omett föreläggande inte kunnat ges och bristerna inte har avhjälpts inom tvåmånader från den dag då någon av uppgifterna enligt första stycket gavs in.Upplysning om konsekvenserna av att bristerna inte avhjälpts skall lämnas iföreläggandet.

Om bristerna har avhjälpts inom den tid som anges i tredje stycket, skallsom ingivningsdag för patentansökan gälla den dag då samtliga bristeravhjälpts, om något annat inte följer av 8 c §. Lag (2007:516).

8 c § Om patentmyndigheten vid prövningen enligt 8 b § finner att detsaknas en del av beskrivningen eller en ritning till vilken det hänvisas ibeskrivningen eller patentkraven, skall sökanden föreläggas att kompletterahandlingarna inom två månader från dagen för föreläggandet. Om enkomplettering med sådana utelämnade delar sker inom den förelagda tiden,skall som ingivningsdag gälla den senare dag då kompletteringen gjorts, ominte något annat följer av andra och tredje styckena. Detsamma gäller omett föreläggande inte getts och en komplettering gjorts inom två månaderfrån den dag då någon av uppgifterna enligt 8 b § första stycket gavs in.

Om kompletterade delar av en ansökan återtas inom en månad från det de gavsin i enlighet med första stycket, skall den ursprungliga ingivningsdagenför ansökan gälla.

Om kompletterade delar av en ansökan getts in i enlighet med första stycket,skall den ursprungliga ingivningsdagen gälla, om

  1. prioritet från en tidigare ansökan åberopas och de kompletterandedelarna i sin helhet framgår av den tidigare ansökan och
  2. sökanden begär det och han eller hon ger in en kopia av den tidigareansökan inom den tid som anges i första stycket.

En kopia som avses i tredje stycket 2 behöver inte ges in, om den tidigareansökan getts in till patentmyndigheten.

Lag (2007:516).

9 § Om sökanden begär det och erlägger särskild avgift, skallpatentmyndigheten på de villkor regeringen bestämmer låta ansökningen bliföremål för sådan nyhetsgranskning vid internationellnyhetsgranskningsmyndighet som avses i artikel 15.5 i den i Washington den19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.

10 § I samma ansökan må icke sökas patent på två eller flera uppfinningar,som äro oberoende av varandra.

11 § Sökes patent på uppfinning som framgår av tidigare av sökanden ingivenpatentansökan vilken icke slutligt avgjorts, skall den senare ansökningenpå de villkor regeringen bestämmer anses gjord vid den tidpunkt då dehandlingar av vilka uppfinningen framgår inkommo till patentmyndigheten, omsökanden yrkar det. Lag (1977:700).

12 § Patentmyndigheten får förelägga en sökande som inte har hemvist iSverige att för sig ställa ett ombud med behörighet att ta emot delgivningi ärendet och med hemvist här i landet, samt att anmäla ombudet hosmyndigheten. Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning skegenom att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senastekända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har blivitfullgjort. Lag (2000:1158).

13 § En ansökan om patent får inte ändras så, att patent söks på något sominte framgick av ansökan på ingivningsdagen. Lag (2007:516).

14 § Har upphävts genom lag (2007:516).

15 § Om sökanden, i andra fall än som avses i 8 b och 8 c §§, inte harföljt vad som är föreskrivet om ansökan eller om patentmyndigheten finneratt det finns något annat som hindrar bifall till ansökan, skall sökandenföreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Isammandraget får patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de ändringar som den finner nödvändiga.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaåtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall ansökningen avskrivas. Enupplysning om detta skall lämnas i föreläggandet.

En avskriven ansökan skall återupptas, om sökanden inom fyra månader efterutgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtar åtgärd för attavhjälpa bristerna och inom samma tid betalar en återupptagningsavgift.

Betalar inte sökanden årsavgift enligt 8, 41 och 42 §§, skall ansökningenavskrivas utan föregående föreläggande. En ansökan som har avskrivits pådenna grund får inte återupptas. Lag (2007:516).

16 § Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall tillansökningen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret,skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att ge sökanden nyttföreläggande.

17 § Påstår någon inför patentmyndigheten bättre rätt till uppfinningen änsökanden och finnes saken tveksam, må patentmyndigheten förelägga honom attväcka talan vid domstol inom viss tid vid äventyr att påståendet lämnasutan avseende vid patentansökningens fortsatta prövning.

Är tvist om bättre rätt till uppfinningen anhängig vid domstol, måpatentansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.

18 § Visar någon inför patentmyndigheten att han äger bättre rätt tilluppfinningen än sökanden, skall patentmyndigheten överföra ansökningen påhonom, om han yrkar det. Den som får patentansökan överförd på sig skallerlägga ny ansökningsavgift. Yrkas överföring, må ansökningen ickeavskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet slutligt prövats.

19 § Om ansökningen är fullständig och det inte finns hinder mot patent,skall patentmyndigheten underrätta sökanden om att patent kan meddelas.

Inom två månader från dagen för underrättelsen skall sökanden betala en fastställd meddelandeavgift. Om detta inte sker, skall ansökningenavskrivas. En avskriven ansökan skall återupptas, om sökanden inom fyramånader efter utgången av de två månaderna betalar meddelandeavgiften och en fastställd återupptagningsavgift.

Söks patent av en uppfinnare som har avsevärda svårigheter att betalameddelandeavgiften, får patentmyndigheten befria honom från denna, om han skriftligen begär detta inom två månader från dagen för underrättelsen. Ompatentmyndigheten avslår uppfinnarens begäran, skall en avgift som betalas inom två månader därefter anses betald i rätt tid. Lag (1993:1406).

20 § Om sökanden har fullgjort vad som krävs enligt 19 § och detfortfarande inte finns hinder mot patent, skall patentmyndigheten bifallaansökningen. Beslutet skall kungöras.

När beslutet att bifalla patentansökningen har kungjorts, är ett patentmeddelat. Ett meddelat patent skall antecknas i patentregistret som förs avpatentmyndigheten. Ett patentbrev skall också utfärdas.

Sedan patentet har meddelats får patentkraven inte ändras så attpatentskyddets omfattning utvidgas. Lag (1993:1406).

21 § Från och med den dag då patentet meddelas skall en patentskrift finnasatt tillgå hos patentmyndigheten. Patentskriften skall innehållabeskrivning, patentkrav och sammandrag samt uppgift om patenthavaren ochuppfinnaren. Lag (1993:1406).

22 § Från och med den dag då patentet meddelas skall handlingarna i ärendethållas tillgängliga för var och en.

Efter arton månader från den dag då patentansökan gjordes, eller, omprioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs, skall handlingarna, om de inte redan har gjorts tillgängliga enligt första stycket, hållastillgängliga för var och en. Om ansökan har avskrivits eller avslagits,skall handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden begär attansökan återupptas, överklagar eller gör en framställning enligt 72 eller73 §.

På begäran av sökanden skall handlingarna hållas tillgängliga tidigare änvad som följer av första och andra styckena.

När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skalldet kungöras.

Innehåller en handling en företagshemlighet och rör den inte en uppfinningpå vilken patent söks eller har meddelats, får patentmyndigheten på yrkandebesluta, om det finns särskilda skäl för det, att handlingen inte fårlämnas ut. Om ett sådant yrkande har framställts, får handlingen intelämnas ut förrän yrkandet har ogillats genom ett beslut som har vunnit lagakraft.

Om ett biologiskt material har deponerats enligt 8 a §, har var och en, medde begränsningar som föreskrivs i detta och följande stycken, rätt att fåprov från materialet sedan handlingarna har blivit allmänt tillgängligaenligt första, andra eller tredje stycket. Detta gäller oavsett om patentethar upphört eller förklarats ogiltigt. Prov får inte lämnas ut till någonsom till följd av föreskrift i lag eller annan författning inte får tabefattning med det deponerade materialet. Prov får inte heller lämnas uttill någon vars befattning med provet kan antas vara förbunden med enpåtaglig risk med hänsyn till materialets skadebringande egenskaper.

Till dess att patent har meddelats eller patentansökan har avgjortsslutligt utan att ha lett till patent gäller att prov från en depositionfår lämnas endast till en särskild sakkunnig, om sökanden begär det. Ompatentansökan avslås eller återkallas gäller motsvarande under en period av20 år från den dag ansökan lämnades in. Regeringen föreskriver inom vilkentid en begäran om begränsning får göras och vem som får anlitas somsakkunnig av den som vill få prov.

Den som vill få ett prov skall begära det skriftligen hos patentmyndighetenoch lämna en förbindelse med det innehåll som regeringen föreskriver föratt förebygga missbruk av provet. Om ett prov får lämnas ut endast till ensärskild sakkunnig, skall förbindelsen i stället lämnas av denne. Lag(2004:159).

23 § Om patentmyndigheten avskriver eller avslår en ansökan som har blivittillgänglig för var och en, skall beslutet kungöras när det har vunnit lagakraft. Lag (1993:1406).

24 § Andra än patenthavaren får göra invändning mot ett meddelat patent. Eninvändning skall göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månaderfrån den dag då patentet meddelades.

Patentmyndigheten skall underrätta patenthavaren om invändningen och gedenne tillfälle att yttra sig.

Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om detfinns särskilda skäl. Lag (2007:516).

25 § Patentmyndigheten skall efter invändning upphäva patentet, om det

  1. har meddelats trots att villkoren i 1-2 §§ inte är uppfyllda,
  2. avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att en fackman medledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen, eller
  3. omfattar något som inte framgick av ansökan när den gjordes.

Patentmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte finns något hinderenligt första stycket mot att patentet upprätthålls.

Om patenthavaren under invändningsförfarandet har gjort sådana ändringaratt hinder inte finns enligt första stycket mot att patentet upprätthålls isin ändrade lydelse, skall patentmyndigheten förklara att patentetupprätthålls i den ändrade lydelsen.

När patentmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, skalldet kungöras. Om beslutet innebär att patentet ändras, skall en nypatentskrift finnas att tillgå hos patentmyndigheten och ett nyttpatentbrev utfärdas. Lag (2004:159).

26 § Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent fåröverklagas av sökanden, om det har gått honom eller henne emot. Ettslutligt beslut enligt 8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ettslutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavarenoch invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Om invändarenåterkallar sin talan, får denna ändå prövas om det finns särskilda skäl.

Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredjestycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande omöverföring enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ettbeslut, genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits,får överklagas av den som har framställt yrkandet.

Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femtestycket har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75§. Lag (2007:516).

27 § Överklagande enligt 26 § görs hos Patentbesvärsrätten inom två månaderfrån beslutets dag.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Högstaförvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Överklagandetfår inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det

överklagade beslutet. I övrigt tillämpas bestämmelserna i 357 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut.Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilttillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder påvilka ett sådant tillstånd meddelas.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer intill Patentbesvärsrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen. Lag(2010:1395).

3 Kap.

Internationell patentansökan

28 § Med internationell patentansökan avses ansökan som göres enligt den iWashington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.

Internationell patentansökan inges till patentmyndighet ellerinternationell organisation som enligt konventionen om patentsamarbete ochtillämpningsföreskrifterna till denna är behörig att mottaga sådan ansökan(mottagande myndighet). Den svenska patentmyndigheten är mottagandemyndighet i enlighet med vad regeringen föreskriver. För internationellpatentansökan, som inges till den svenska patentmyndigheten, skall sökandenerlägga fastställd avgift.

Bestämmelserna i 29--38 §§ gälla internationell patentansökan som omfattarSverige. Sökes genom sådan ansökan europeiskt patent för Sverige, gällerdock 11 kap. Lag (1977:700).

29 § En internationell patentansökan, för vilken den mottagande myndighetenfastställt en internationell ingivningsdag, skall i Sverige ha samma verkansom en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Det som sägs i 2 §andra stycket andra meningen skall dock gälla endast om ansökan fullföljtsenligt 31 §. Lag (2007:516).

30 § Internationell patentansökan skall anses återkallad såvitt avserSverige i de fall som avses i artikel 24.1. i och ii i konventionen ompatentsamarbete.

31 § Om sökanden vill fullfölja en internationell patentansökan i Sverige,skall sökanden inom 31 månader från den internationella ingivningsdageneller, om prioritet begärs, den dag från vilken prioriteten begärs tillpatentmyndigheten ge in en översättning till svenska av den internationellapatentansökan i den omfattning regeringen förordnar eller, om ansökan är avfattad på svenska, en avskrift av ansökan. Sökanden skall inom samma tidbetala en avgift till patentmyndigheten.

Om sökanden har betalat avgift inom den frist som föreskrivs i förstastycket, får den översättning eller avskrift som krävs ges in inom enytterligare frist om två månader, förutsatt att en tilläggsavgift betalasinom den senare fristen.

Följer inte sökanden föreskrifterna i denna paragraf, skall ansökan ansesåterkallad såvitt avser Sverige. Lag (2007:516).

32 § Har upphävts genom lag (2007:516).

33 § Om en internationell patentansökan har fullföljts enligt 31 §, gäller2 kap. i fråga om ansökan och dess handläggning, om inte annat sägs i dennaparagraf eller i 34-37 §§. Ansökan får endast på framställning av sökandentas upp till prövning före utgången av den frist som gäller enligt 31 §första stycket.

Ett föreläggande enligt 12 § får inte meddelas före den tidpunkt dåpatentmyndigheten har rätt att ta upp ansökan till prövning.

Bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena blir tillämpliga redaninnan ansökan har fullföljts så snart sökanden har fullgjort sin skyldighetenligt 31 § att inge en översättning av ansökan eller, om ansökan ärskriven på svenska, så snart sökanden har ingivit en avskrift av den tillpatentmyndigheten.

I fråga om en internationell patentansökan skall vid tillämpning av 48, 56och 60 §§ vad som där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet harblivit tillgängliga enligt 22 § i stället avse att handlingarna har blivittillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.

Uppfyller patentansökan de krav när det gäller form och innehåll somföreskrivs i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifternatill denna, skall den godtas i dessa avseenden. Lag (2007:516).

34 § I fråga om en internationell patentansökan får inte patent meddelaseller beslut om avslag fattas förrän efter utgången av den frist somregeringen föreskriver, om inte sökanden samtycker till att ansökningenavgörs innan dess. Lag (1993:1406).

35 § I fråga om en internationell patentansökan får patentmyndigheten inteutan sökandens samtycke meddela patent eller offentliggöra ansökningenförrän Världsorganisationen för den intellektuella äganderättensinternationella byrå har publicerat ansökningen eller tjugo månader harförflutit från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritetyrkas, den dag från vilken prioriteten begärs.

Lag (1993:1406).

36 § Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremålför internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tidhar betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, skallpatentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndighetenfinner att bedömningen var riktig, skall den del av ansökningen som intehar varit föremål för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift tillmyndigheten inom två månader från det myndigheten sände en underrättelsetill honom om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner attbedömningen inte var riktig, skall myndigheten fortsätta handläggningen avansökningen i dess helhet.

Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnitatt en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, fåröverklagas av sökanden. Vad som sägs i 27 § första och andra styckenaskall tillämpas.

Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för attbetala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det attpatentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättenslagakraftvunna beslut. Lag (1993:1406).

37 § Har del av internationell patentansökan icke varit föremål förinternationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av attsökanden inskränkt patentkraven efter anmodan av myndighet för sådanprövning att antingen inskränka kraven eller betala tilläggsavgifter, skallden icke prövade delen av ansökningen anses återkallad hospatentmyndigheten, om ej sökanden erlägger föreskriven avgift tillmyndigheten inom två månader från det myndigheten avsände underrättelsetill honom om vad sålunda gäller.

38 § Har mottagande myndighet vägrat att fastställa internationellingivningsdag för internationell patentansökan eller förklarat, attansökningen skall anses återkallad eller att yrkande om att ansökningenskall omfatta Sverige skall anses återkallat, skall patentmyndigheten påbegäran av sökanden pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall gällai fråga om beslut av internationella byrån att ansökningen skall ansesåterkallad.

Begäran om prövning enligt första stycket skall framställas tillinternationella byrån inom den frist som regeringen föreskriver. Sökandenskall inom samma tid till patentmyndigheten inge översättning avansökningen i den omfattning regeringen förordnar samt erlägga fastställdansökningsavgift.

Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens ellerinternationella byråns beslut ej var riktigt, skall patentmyndighetenhandlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ejfastställts av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dagsom patentmyndigheten finner borde ha fastställts såsom internationellingivningsdag. Uppfyller ansökningen de krav rörande form och innehåll somföreskrivas i konventionen om patentsamarbete ochtillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger tillämpning på ansökansom upptagits till handläggning enligt tredje stycket, om ansökningen blirallmänt tillgänglig enligt 22 §. Lag (1983:433).

4 Kap.

Patents omfattning och giltighetstid

39 § Patentskyddets omfattning bestämmes av patentkraven. För förståelse avpatentkraven må ledning hämtas från beskrivningen.

40 § Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år harförflutit från den dag då patentansökningen gjordes.

För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för varje avgiftsår sombörjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter förpatentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patenthavaren,när årsavgift för patentet för första gången förfaller till betal-ning,betala årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.

Bestämmelser om tilläggsskydd finns i 13 kap. Lag (1996:889).

4 a kap. Patentbegränsning m.m.

40 a § En patenthavare får hos patentmyndigheten begära

  1. att ett eller flera patentkrav och, om det behövs, beskrivningen ändrasså att patentskyddets omfattning begränsas (patentbegränsning), eller
  2. att patentet upphävs.

En begäran enligt första stycket skall avslås om det vid tidpunkten förbegäran pågår ett invändningsförfarande enligt 24 § eller enligt artikel 99i den i München den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen) eller ett mål omogiltighet enligt 52 § som avser patentet. Om patenthavaren har begärteller begär att patentet skall begränsas eller upphävas enligt artikel 105a i den europeiska patentkonventionen, skall en begäran enligt förstastycket förklaras vilande tills det europeiska patentverket meddelatslutligt beslut i frågan.

En begäran enligt första stycket får inte utan berörda rättighetshavaressamtycke bifallas så länge patentet är utmätt, belagt med kvarstad, taget ianspråk genom betalningssäkring eller en tvist om överföring av patentetpågår vid en domstol.

För en begäran enligt första stycket skall patenthavaren betala en särskildavgift. Lag (2007:516).

40 b § Om patenthavaren inte har följt bestämmelserna i 40 a § eller om enbegäran om patentbegränsning inte är förenlig med bestämmelserna i 52 §första stycket 2-4 om ogiltighet, skall patenthavaren föreläggas att inomen viss tid vidta rättelse.

Om patenthavaren inte hörs av eller om begäran även efter det attpatenthavaren har yttrat sig inte kan bifallas, skall begäran avslås, om

  1. patenthavaren har haft tillfälle att yttra sig över hindret och
  2. det inte finns anledning att ge patenthavaren ett nytt föreläggande. Lag(2007:516).

40 c § Om patentmyndigheten finner att det inte finns några hinder för attbifalla en begäran enligt 40 a §, skall patentet begränsas eller upphävas ienlighet med begäran. Patentmyndigheten skall kungöra beslutet. Om patentethar begränsats skall patentmyndigheten utfärda ett nytt patentbrev ochhålla en ny patentskrift tillgänglig.

Patentmyndighetens beslut har verkan från ingivningsdagen för patentansökan.Lag (2007:516).

40 d § I mål om patentintrång eller patents ogiltighet är patenthavarenskyldig att informera domstolen om att en begäran om begränsning ellerupphävande av patentet har gjorts.

Lag (2007:516).

5 Kap.

Betalning av årsavgifter

41 § Årsavgiften förfaller till betalning sista dagen i den kalendermånadunder vilken avgiftsåret börjar. Årsavgifterna för de två förstaavgiftsåren förfaller dock först samtidigt med avgiften för det tredjeavgiftsåret. Årsavgifter får inte erläggas tidigare än sex månader innan deförfaller till betalning.

För en sådan senare ansökan som avses i 11 § förfaller årsavgifterna föravgiftsår, som har börjat före den dag då den senare ansökningen tillkomeller som börjar inom två månader från den dagen, inte i något fall förräntvå månader har förflutit från nämnda dag. För en internationellpatentansökan förfaller årsavgifterna för avgiftsår, som har börjat föreden dag då ansökningen fullföljdes enligt 31 § eller upptogs tillbehandling enligt 38 § eller som börjar inom två månader från den dagen,inte i något fall förrän två månader har förflutit från den dag dåansökningen fullföljdes eller upptogs till behandling.

Årsavgift får, med den förhöjning som har fastställts, erläggas inom sexmånader efter det den förföll till betalning. Lag (1983:433).

42 § Är uppfinnaren sökande eller innehavare av patentet och har hanavsevärd svårighet att erlägga årsavgifterna, får patentmyndigheten medgehonom anstånd med betalningen, om han gör framställning därom senast närårsavgifterna första gången förfaller till betalning. Anstånd får medgesmed upp till tre år i sänder, dock längst till dess tre år har förflutitfrån patentmeddelandet. Framställning om förlängt anstånd skall göras innanmeddelat anstånd har gått ut.

Avslås en framställning om anstånd eller förlängt anstånd, skall avgift somerläggs inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.

Årsavgifter, med vilkas erläggande anstånd medgivits enligt första stycket,får med samma förhöjning som avses i 41 § tredje stycket erläggas inom sexmånader efter den tidpunkt till vilken anstånd har erhållits. Lag(1983:433).

6 Kap.

Licens, överlåtelse m. m.

43 § Har patenthavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttjauppfinningen (licens), äger denne överlåta sin rätt vidare endast om avtalträffats därom.

44 § Har patent övergått på annan eller licens upplåtits, skall på begärananteckning därom göras i patentregistret.

Visas att i registret antecknad licens upphört att gälla, skallanteckningen om licensen avföras.

Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpningbeträffande tvångslicens och rätt som avses i 53 § andra stycket.

I mål eller ärende angående patent anses den som patenthavare, vilkensenast blivit införd i patentregistret i sådan egenskap.

45 § En tvångslicens för att utöva en uppfinning i Sverige får meddelas om

  1. det har gått tre år från det att patentet meddelades och fyra år fråndet att patentansökan gjordes,
  2. uppfinningen inte utövas i skälig utsträckning i Sverige, samt
  3. det saknas godtagbar anledning till att uppfinningen inte utövas.

Vid tillämpning av första stycket 2 jämställs med utövning av en uppfinninginförsel av uppfinningen till Sverige från en stat inom Europeiskaekonomiska samarbetsområdet eller en stat som är ansluten till eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet avVärldshandelsorganisationen (WTO).

Lag (2004:159).

46 § En innehavare av ett patent på en uppfinning, vars utnyttjande ärberoende av ett patent som tillhör någon annan, kan få en tvångslicens attutnyttja den uppfinning som skyddas av det andra patentet. En sådan licensmeddelas endast om sökanden visar att den först nämnda uppfinningen utgörett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse iförhållande till den andra uppfinningen.

Om en tvångslicens meddelas enligt första stycket har innehavaren av detpatent i vilket tvångslicens meddelas rätt att på skäliga villkor få en tvångslicens (motlicens) att utnyttja den andra uppfinningen. Lag(2004:159).

46 a § En växtförädlare som inte kan få eller utnyttja en växtförädlarrätteller en gemenskapens växtförädlarrätt utan att göra intrång i ett tidigaremeddelat patent kan få en tvångslicens att utnyttja den uppfinning somskyddas av patentet, om en sådan licens är nödvändig för att växtsortenskall kunna utnyttjas. En sådan licens meddelas endast om sökanden visaratt växtsorten utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomisktintresse i förhållande till uppfinningen.

Om en patenthavare får en tvångslicens i en växtförädlarrätt eller engemenskapens växtförädlarrätt har innehavaren av växtförädlarrätten rättatt på skäliga villkor få en tvångslicens (motlicens) att utnyttjapatenthavarens uppfinning.

Bestämmelser om möjlighet för innehavare av ett patent på en biotekniskuppfinning att under vissa förutsättningar få en tvångslicens att utnyttjaen skyddad växtsort finns i 7 kap. 3 a § växtförädlarrättslagen (1997:306)och, vad gäller en gemenskapens växtförädlarrätt, i artikel 29 i rådetsförordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapensväxtförädlarrätt. Lag (2007:516).

47 § Om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det, äger densom vill yrkesmässigt utnyttja uppfinning, varå annan har patent, erhållatvångslicens därtill.

48 § Den som utnyttjade patentsökt uppfinning yrkesmässigt här i riket närhandlingarna i ansökningsärendet blevo tillgängliga enligt 22 § äger, omansökningen leder till patent, erhålla tvångslicens till utnyttjandet, omsynnerliga skäl föreligga samt han saknade kännedom om ansökningen och ejheller skäligen kunnat skaffa sig kännedom därom. Sådan rätt tillkommerunder motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärderför att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket. Tvångslicens kanavse även tid innan patentet meddelades.

49 § En tvångslicens får endast beviljas den som kan antas haförutsättningar att utnyttja uppfinningen på ett godtagbart sätt och iöverensstämmelse med licensen. Sökanden måste också visa att han eller hon utan framgång har vänt sig till patenthavaren för att få ett licensavtal påskäliga villkor.

En tvångslicens hindrar inte patenthavaren från att själv utnyttjauppfinningen eller att upplåta licenser. En tvångslicens kan övergå tillnågon annan endast tillsammans med en rörelse där den utnyttjas eller varavsedd att utnyttjas. För sådana tvångslicenser som avses i 46 § förstastycket och 46 a § första stycket gäller dessutom att licensen endast fåröverlåtas tillsammans med det patent eller den växtförädlarrätt somlicensen grundats på. Lag (2004:159).

50 § Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilkenomfattning uppfinningen må utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkalla det, ägerrätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna.

7 Kap.

Patents upphörande m. m.

51 § Erläggs inte årsavgift för patent enligt föreskrifterna i 40, 41 och42 §§, är patentet förfallet från och med ingången av det avgiftsår förvilket avgiften inte har erlagts. Lag (1983:433).

52 § Om det yrkas skall rätten förklara patentet ogiltigt, om

  1. det har meddelats trots att villkoren i 1-2 §§ inte är uppfyllda,
  2. det avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att en fackmanmed ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen,
  3. det omfattar något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen,eller
  4. patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelats.

Om patentet är ogiltigt endast till en viss del, skall patentskyddetsomfattning begränsas i motsvarande utsträckning genom en ändring avpatentkraven, om

  1. patenthavaren yrkar det och
  2. det är förenligt med första stycket 2-4.

Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grunden att den som har fåttpatentet har haft rätt till bara en viss andel i det.

Utom i fall som avses i femte stycket får talan föras av var och en somlider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, avden myndighet som regeringen bestämmer.

En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon annan än den somhar rätt att få patentet enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sigha sådan rätt. Talan skall väckas inom ett år från det att den som påstårsig ha sådan rätt fick kännedom om patentets meddelande och de övrigaomständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren var i god tro närpatentet meddelades eller när det övergick till denne, får dock talan inteväckas senare än tre år efter patentets meddelande.

Lag (2007:516).

53 § Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentetenligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet påhonom eller henne. Bestämmelserna i 52 § femte stycket skall tillämpas närdet gäller tiden inom vilken talan skall väckas.

Om den som frånkänns patentet i god tro har börjat utnyttja uppfinningenyrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, får haneller hon mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsättadet påbörjade utnyttjandet eller genomföra det planerade utnyttjandet medbibehållande av dess allmänna art. En sådan rätt har under motsvarande förutsättningar även den som innehar en licens som är antecknad ipatentregistret.

En rätt som avses i andra stycket får överlåtas till någon annan endasttillsammans med rörelse i vilken rätten utnyttjas eller har avsetts bliutnyttjad. Lag (2007:516).

54 § Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten från patentet,skall myndigheten förklara att patentet har upphört i sin helhet.

Är patentet utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genombetalningssäkring eller pågår en tvist om överföring av patentet viddomstol, får patentet inte förklaras ha upphört, så länge utmätningen,kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte blivitslutligt avgjord.

Lag (2007:516).

55 § Har patent förfallit eller förklarats upphört eller har genomlagakraftvunnen dom patent förklarats ogiltigt eller blivit överfört, skallpatentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Lag (1978:149).

8 Kap.

Uppgiftsskyldighet

56 § Åberopar en patentsökande sin ansökan gentemot annan innanhandlingarna i ärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, är sökandenskyldig att på begäran lämna sitt samtycke till att denne får ta del avhandlingarna. Omfattar patentansökan en sådan deposition av biologisktmaterial som avses i 8 a §, skall samtycket inbegripa också en rätt att fåprov från materialet. Bestämmelserna i 22 § sjätte stycket tredje ochfjärde meningarna samt sjunde och åttonde styckena tillämpas då någon villfå prov med stöd av sådant samtycke.

Den som genom att direkt vända sig till annan, i annons, genom påskrift påen vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger att ett patent harsökts eller meddelats utan att samtidigt lämna upplysning om ansökans ellerpatentets nummer, skall på begäran utan dröjsmål lämna sådan upplysning. Omdet inte uttryckligen anges att patent har sökts eller meddelats menomständigheterna ger intryck av att så är fallet, skall på begäran utandröjsmål lämnas upplysning om ett patent har sökts eller meddelats. Lag(2004:159).

9 Kap.

Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.

57 § Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patentintrång)och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han eller hondömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ettvitesförbud enligt 57 b § får inte dömas till ansvar för intrång somomfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms tillansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycketendast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl ärpåkallat från allmän synpunkt.

Lag (2005:289).

57 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 57 § skallförklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället föregendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brottskall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsammagäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband medett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brottenligt 57 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 57 § får förklarasförverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finnssärskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas somhjälpmedel vid brott enligt 57 §, om brottet har fullbordats eller omförfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbarförberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.Lag (2005:289).

57 b § På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens harrätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som göreller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan tillintrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom attfortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet avensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tidenintill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttrasig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga omförsök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställersäkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknarkäranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honomeller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte hargodkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligtandra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkensbestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilketsvårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:111).

57 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ettpatentintrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av demsom anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung ochdistributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande avpatenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttjauppfinningen. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlättautredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

  1. har gjort eller medverkat till intrånget,
  2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,
  3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,
  4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget,eller
  5. har identifierats av någon som anges i 2 såsom delaktig i

tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet aven tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kansärskilt avse

  1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer ochandra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,
  2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och
  3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits ellerbeställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i förstaredje styckena tillämpas också i fråga om försökeller förberedelse till intrång.

Lag (2009:111).

57 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen föråtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebärför den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 57 c § omfattar inte uppgiftervars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller hennenärstående som avses i 36 kap.3 § rättegångsbalken har begått en brottslighandling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som begränsar hurmottagna personuppgifter får behandlas.

Lag (2009:111).

57 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av domstol somavses i 65 §.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandensmotpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gällerför det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagassärskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än densom anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärendentillämpas. För prövning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap.rättegångsbalken. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara försina rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandetoch ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott förvilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.

Lag (2009:111).

57 f § Den som på grund av bestämmelserna i 57 c § andra stycket 2 har förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information harrätt till skälig ersättning för kostnader och besvär. Ersättningen skabetalas av den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som tillföljd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända enskriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigastefter en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket.Lag (2009:111).

57 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) fårpersonuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 57 §behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunnafastställas, göras gällande eller försvaras. Lag (2009:111).

57 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga densom har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärderför att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök ellerförberedelse till intrång. Lag (2009:111).

58 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör patentintrång ska betalaskälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för denytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlekbestäms ska hänsyn särskilt tas till

  1. utebliven vinst,
  2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
  3. skada på uppfinningens anseende,
  4. ideell skada, och
  5. patenthavarens intresse av att intrång inte begås. Den som utan uppsåteller oaktsamhet gör patentintrång ska betala ersättning för utnyttjandetav uppfinningen, om och i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för patentintrång får endast avse skada under de femsenaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, ärrätten till ersättning förlorad.

Lag (2009:111).

59 § På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen, efter vadsom är skäligt, besluta att ett patentskyddat alster som har tillverkatsutan patenthavarens lov ska återkallas från marknaden, ändras, sättas iförvar för återstoden av patenttiden eller förstöras eller att någon annanåtgärd ska vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som haranvänts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kanantas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslagtillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerligaskäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i förstastycket ska få förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden ellerdel av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ettsådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro.

Bestämmelserna i förstaredje styckena tillämpas också i fråga om försökeller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den somhar lidit patentintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktasmot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finnssärskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkandeeller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 57 a §eller enligt brottsbalken.

Lag (2009:111).

59 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat tillett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrångetbesluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen föråtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebärför den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga omförsök eller förberedelse till intrång.

Lag (2009:111).

59 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av domstol som avses i65 §.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande avpatenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttjauppfinningen. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställasskriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälleatt yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gällertill dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för attföremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrångetskaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegånginte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit underrättegång. Lag (2009:111).

59 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökandenställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten.Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökandenfrån det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och ifråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs irättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.Lag (1998:1456).

59 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om

  1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
  2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
  3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor förverkställandet. Lag (1998:1456).

59 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan omverkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutatsväcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken,skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten avintrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det ärmöjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävssedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1456).

59 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs avKronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit ochmed tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken.Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutetom intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningarav sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att takopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:682).

59 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas harmotparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på attbiträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gällerdock inte, om

  1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
  2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av ensakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden ärnärvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådanttillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte istörre utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedomom förhållanden som kommer fram. Lag (2006:682).

59 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior avoch utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga försökanden och motparten. Lag (1998:1456).

60 § Om någon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning efter det atthandlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, skallvad som sägs om patentintrång tillämpas i den mån ansökningen leder tillpatent. För tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § omfattarpatentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i deraslydelse när ansökningen blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligtpatentet. Straff får inte dömas ut, förverkande får inte ske och ersättningför skada på grund av utnyttjande som sker innan patentet har meddelats fårbestämmas endast enligt 58 § andra stycket.

Vad som sägs i 58 § tredje stycket skall inte tillämpas, omersättningstalan väcks senast ett år efter det att tiden för invändning hargått ut eller, om invändning har gjorts, senast ett år efter det att patentmyndigheten har beslutat att patentet skall upprätthållas. Lag(2005:289).

61 § Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett besluteller en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till straff, besluta om förverkande, meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning

eller besluta om annan åtgärd enligt 570 §§.

Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällandeatt patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast sedantalan om detta har väckts. Domstolen ska förelägga den som gör gällande attpatentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.

Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om patentetsogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att fråganhuruvida patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäranav någon av parterna särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom ges,får domstolen förordna att målet om ogiltighet ska vila till dess domen harvunnit laga kraft. Lag (2009:111).

62 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa underlåteratt fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § döms till böter.

Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda paragrafuppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upplysning,om för gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad somåligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktigupplysning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa måersättningen jämkas.

Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagareendast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnespåkallat ur allmän synpunkt. Lag (1991:296).

63 § Patenthavare eller den som på grund av licens äger utnyttjauppfinningen må föra talan om fastställelse, huruvida han på grund avpatentet åtnjuter skydd gentemot annan, om ovisshet råder om förhållandetoch denna länder honom till förfång.

Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma villkor,föra talan mot patenthavare om fastställelse, huruvida hinder motverksamheten föreligger på grund av visst patent.

Göres i mål som avses i första stycket gällande att patentet är ogiltigt,äga bestämmelserna i 61 § andra stycket motsvarande tillämpning.

64 § Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patenteller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till patentmyndighetensamt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till ellerpanträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om intrång i patenteller om fastställelse enligt 63 § första stycket, skall han underrättapatenthavaren härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan medanledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, närunderrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregistret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligtföreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill.Försitter han denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning. Lag(1987:1330).

65 § Stockholms tingsrätt är rätt domstol i mål som gäller

  1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,
  2. patents ogiltighet eller överföring av patent,
  3. meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för ellerupphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,
  4. patentintrång,
  5. fastställelse enligt 63 § eller
  6. bestämmande av ersättning enligt 78 §. Lag (1978:149).

66 § I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, avvilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än trelagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. Enav de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning sominte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dockdomför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfarenoch en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarnaledamoten rättens ordförande. Lag (1986:233).

67 § Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnigledamot deltagit, domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunnigaledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande,skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Flerän fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta irätten.

Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöteruppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av trelagfarna ledamöter. En tekniskt sakkunnig ledamot får dock ingå i rätten istället för en av de lagfarna ledamöterna. Lag (2005:692).

68 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar för treår i sänder minst tjugofem personer att tjänstgöra som tekniskt sakkunnigaledamöter i tingsrätten och hovrätten. Under treårsperioden äger regeringenvid behov för återstående del av perioden förordna ytterligare personer försådan tjänstgöring.

Rättens ordförande utser bland de sålunda förordnade, med hänsyn tillönskvärd teknisk sakkunskap och övriga förhållanden, för varje särskilt måldem som skola inträda i rätten. Tekniskt sakkunnig ledamot som avgått ärskyldig att tjäntgöra vid fortsatt behandling av mål i vars handläggninghan förut deltagit. Lag (1977:700).

68 a § I tvistemål enligt 65 § om ett europeiskt patent får rätten, om enfullständig översättning till svenska av patentskriften inte finnstillgänglig hos patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan somför talan på grund av en rätt som härleds från patenthavaren att ge in ensådan översättning. Om den förelagda parten är kärande i målet, skallföreläggandet ges vid påföljd att talan annars kan komma att avvisas. Ärden förelagda parten svarande i målet, skall föreläggandet i stället gesvid påföljd att rätten annars kan låta översätta patentskriften på dennesbekostnad.

Lag (2006:625).

69 § I mål enligt 65 § skall rätten inhämta yttrande frånpatentbesvärsrätten, om det finnes erforderligt. Lag (1977:730).

70 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 65 § skallsändas till patentmyndigheten.

10 Kap.

Särskilda bestämmelser

71 § Patenthavare, som ej har hemvist här i riket, skall ha ett här bosattombud, som äger för honom mottaga delgivning av stämning, kallelser ochandra handlingar i mål och ärenden rörande patentet med undantag avstämning i brottmål och föreläggande för part att infinna sig personligeninför domstol. Ombud skall anmälas till patentregistret och antecknas däri.

Har patenthavaren ej anmält ombud som avses i första stycket, må delgivningi stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom medposten i betalt brev under hans i patentregistret antecknade adress. Ärfullständig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom atthandlingen hålles tillgänglig hos patentmyndigheten och genom attmeddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll kungöres ipublikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när vadnu sagts blivit fullgjort.

Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, attbestämmelserna i första och andra styckena icke skola äga tillämpning ifråga om patenthavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett iden staten bosatt ombud, vilket är anmält till patentregistret här i riketoch äger behörighet som anges i första stycket. Lag (1977:700).

72 § Om sökanden eller patenthavaren trots att han eller hon har iakttagitall omsorg som har betingats av omständigheterna har lidit rättsförlust pågrund av att han eller hon inte har vidtagit en åtgärd hospatentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd avlagen och vidtar han eller hon åtgärden inom två månader från det attförfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång, skallpatentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Omsökanden eller patenthavaren vill få en sådan förklaring, skall han ellerhon inom den tid som nu har angetts för åtgärden begära den hospatentmyndigheten och betala en avgift.

När det gäller den frist som avses i 6 § får en förklaring enligt förstastycket ges endast om den ansökan för vilken prioritet åberopas ges insenast inom två månader från fristens utgång samt en begäran om förklaringgjorts och avgiften betalats inom samma tid.

I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverigeenligt 31 § tillämpas första och andra styckena också om sökanden har liditrättsförlust på grund av att han eller hon inte har iakttagit en fristgentemot den mottagande myndigheten, den internationellanyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för internationell förberedandepatenterbarhetsprövning eller internationella byrån. Den åtgärd som intehar vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här vidtas hospatentmyndigheten. Lag (2007:516).

73 § Har, i fall som avses i 31 eller 38 §, handling eller avgift somavsänts med posten icke inkommit till patentmyndigheten inom föreskriventid men blir den med försändelsen avsedda åtgärden vidtagen inom tvåmånader från det sökanden insåg eller bort inse att fristen överskridits,dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndighetenförklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid, om

1) avbrott i postförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarnanärmast före fristens utgång på grund av krig, revolution, upplopp, strejk,naturkatastrof eller annan liknande omständighet på den ort där avsändarenvistas eller har sin rörelse, samt handlingen eller avgiften avsänts tillpatentmyndigheten inom fem dagar från det postförbindelserna återupptagits,eller

2) handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten i rekommenderadförsändelse senast fem dagar före fristens utgång, dock endast omförsändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller avsändaren haftanledning antaga att försändelsen vid ytledes befordran skulle ha anlänttill patentmyndigheten inom två dagar från avsändningsdagen.

Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket, skall han göraskriftlig framställning därom hos patentmyndigheten inom tid som därföreskrivits för åtgärden. Lag (1983:433).

74 § Har framställning enligt 72 eller 73 § bifallits och skall till följddärav patentansökan, som avskrivits eller avslagits efter det den blivittillgänglig enligt 22 §, företagas till fortsatt handläggning eller patent,som förfallit, anses upprätthållet, skall kungörelse därom utfärdas.

Har någon, efter det tiden för återupptaganden av den avskrivna ansökningenutgått eller beslutet om avslag vunnit laga kraft eller patentet förfallitmen innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket, må han utan hinder av patentet fortsättautnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art.

Sådan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningaräven den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningenyrkesmässigt här i riket.

Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans medrörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.

75 § Andra slutliga beslut av patentmyndigheten än som avses i 26 § samtbeslut enligt 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patentbesvärsrätteninom två månader från beslutets dag.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Högstaförvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas

bestämmelserna i 357 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) omöverklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skainnehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högstaförvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillståndmeddelas. Lag (2010:1395).

76 § Avgifter enligt denna lag fastställs av regeringen. Därvid fårregeringen, såvitt avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av deförsta avgiftsåren skall vara avgiftsfria. Lag (1983:433).

77 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelarföreskrifter om verkställigheten av denna lag. Diarier hospatentmyndigheten skall vara tillgängliga för allmänheten i denutsträckning regeringen bestämmer.

Regeringen får meddela föreskrifter om att handlingar i ärenden angåendeansökan om patent får lämnas ut till en myndighet i annan stat.

Regeringen får också meddela föreskrifter om

  1. att granskning av ansökningar om patent, efter framställning avpatentmyndigheten, får äga rum hos en myndighet i annan stat eller hos eninternationell institution samt
  2. att den som söker patent på en uppfinning, för vilken han eller hon söktpatent i en annan stat, skall vara skyldig att redovisa vadpatentmyndigheten i den staten delgivit honom eller henne om prövningen avuppfinningens patenterbarhet.

Föreskrifter om redovisningsskyldighet enligt tredje stycket 2 får dockinte meddelas i fråga om sådan patentansökan som avses i 3 kap., om denvarit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning ochen rapport om denna prövning getts in till patentmyndigheten. Lag(2007:516).

78 § Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger regeringen, om detfinnes nödvändigt ur allmän synpunkt, förordna, att rätt till vissuppfinning skall avstås till staten eller till annan som regeringenbestämmer. För rätt till uppfinning, som sålunda tages i anspråk, skall skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersättningen medden ersättningsberättigade, bestämmes ersättningen av rätten.

Har rätt till uppfinning tagits i anspråk av annan än staten till följd avförordnande enligt första stycket och fullgör denne icke sinersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av denersättningsberättigade genast utge ersättningen.

79 § Om uppfinningar av betydelse för rikets försvar gälla särskildabestämmelser.

11 Kap.

Europeiskt patent

80 § Med europeiskt patent avses patent som meddelas av det europeiskapatentverket enligt den i Mu'nchen den 5 oktober 1973 avslutade europeiskapatentkonventionen. Med europeisk patentansökan avses patentansökan somgöres enligt nämnda konvention.

Ansökan om europeiskt patent göres hos det europeiska patentverket. Sådanansökan må inges även till patentmyndigheten för att av dennavidarebefordras till det europeiska patentverket. Ansökan som avses iartikel 76 i nämnda konvention (europeisk avdelad ansökan) skall dockalltid inges till det europeiska patentverket.

Bestämmelserna i 81--93 §§ gälla europeiskt patent för Sverige ocheuropeisk patentansökan som omfattar Sverige.

81 § Europeiskt patent är meddelat, när det europeiska patentverketkungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen. Det europeiska patentethar samma rättsverkan som patent meddelat här i riket och följer även iövrigt samma bestämmelser som sådant patent, om ej annat sägs i dettakapitel.

82 § Ett europeiskt patent har verkan i Sverige endast om sökanden inom tremånader efter den dag då det europeiska patentverket kungjort sitt beslutatt meddela patentet till patentmyndigheten har

-gett in en översättning, på det sätt som föreskrivs i tredje stycket, avden text med vilken patentet meddelats av det europeiska patentverket, och

-betalat en avgift för offentliggörandet.

Beslutar det europeiska patentverket att ett europeiskt patent skallupprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, gäller motsvarande även ifråga om den ändrade texten.

Patentkraven skall alltid ges in i översättning till svenska. Har patentetmeddelats på tyska eller franska, skall beskrivningen ges in i översättningtill svenska eller engelska.

Översättningen skall hållas tillgänglig för var och en. Den skall dock intehållas tillgänglig förrän det europeiska patentverket har publicerat deneuropeiska patentansökan.

Har översättningen getts in och avgiften betalats inom föreskriven tid ochhar det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patenteteller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthållas i ändradlydelse eller begränsas, skall det kungöras av patentmyndigheten.

Lag (2007:518).

83 § Har en patenthavare inte inom föreskriven tid vidtagit åtgärd somavses i 82 §, skall vad i 72 § första stycket sägs om patentsökande hamotsvarande tillämpning. Förklaras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skallanses vidtagen i rätt tid, skall det kungöras av patentmyndigheten.

Har någon, efter det tiden för att vidta åtgärd enligt 82 § gått ut meninnan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningenyrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, har handen rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena. Lag (2006:625).

84 § Har upphävts genom lag (1993:1406).

85 § Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa eller helteller delvis upphäva ett europeiskt patent, skall detta ha samma verkan somom patentet i motsvarande mån begränsats eller förklarats ogiltigt iSverige. För att ett begränsningsbeslut skall få verkan i Sverige måstedock förutsättningarna i 82 § vara uppfyllda. Patentmyndigheten skallkungöra beslutet. Lag (2007:516).

86 § För europeiskt patent skall årsavgift erläggas till patentmyndighetenför varje avgiftsår som börjar efter det under vilket det europeiskapatentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen.

Erläggs inte årsavgift för europeiskt patent enligt vad som sägs i förstastycket och i 41 och 42 §§, har 51 § motsvarande tillämpning. Den förstaårsavgiften för europeiskt patent förfaller dock inte till betalning förräntvå månader har förflutit från den dag då patentet meddelades. Lag(1983:433).

87 § En europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverketfastställt ingivningsdag, skall i Sverige ha samma verkan som en svenskpatentansökan med samma ingivningsdag. Åtnjuter ansökan enligt deneuropeiska patentkonventionen prioritet från tidigare dag äningivningsdagen, skall sådan prioritet beaktas.

Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra meningen skall publiceringen aven europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiskapatentkonventionen jämställas med att ansökan blir allmänt tillgängligenligt 22 §. Detta gäller även en publicering som avses i artikel 153.3eller 153.4 I konventionen, om denna publicering av det europeiskapatentverket jämställs med en publicering som sker enligt artikel 93. Lag(2007:516).

88 § Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiskapatentkonventionen och har översättning till svenska av patentkraven I denlydelse de publicerades ingivits till patentmyndigheten samt fastställdavgift erlagts, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom och hållaöversättningen tillgänglig för envar.

Utnyttjar någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeiskpatentansökan efter det att kungörelse utfärdats enligt första stycket,äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning om ansökningenleder till patent för Sverige. I sådant fall omfattar patentskyddet dockendast vad som framgår såväl av patentkraven i den lydelse de publiceradessom av patentkraven enligt patentet. Till straff må ej dömas och ersättningför skada må bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.

Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, omersättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för invändning motdet europeiska patentet utgått eller, om invändning gjorts, senast ett årefter det att det europeiska patentverket beslutat att patentet skallupprätthållas. Lag (1980:105).

89 § Har europeisk patentansökan eller yrkande att sådan ansökan skallomfatta Sverige återkallats eller skall enligt den europeiskapatentkonventionen sådan återkallelse anses ha skett och har ansökningenicke återupptagits enligt artikel 121 i konventionen, skall detta ha sammaverkan som återkallelse av patentansökan hos patentmyndigheten.

Har europeisk patentansökan avslagits, skall detta ha samma verkan somavslag på patentansökan här i riket.

90 § Överensstämmer icke översättning av handling som avses i 82 eller 88 §med handlingens lydelse på det språk som varit handläggningsspråk vid deteuropeiska patentverket, omfattar patentskyddet endast vad som framgår avbåda lydelserna.

I mål om ogiltighet äger lydelsen på handläggningsspråket ensam vitsord.

91 § Om sökanden eller patenthavaren ger in en rättelse av en översättningsom avses i 82 § till patentmyndigheten och betalar en avgift föroffentliggörandet av den rättade översättningen, gäller denna i stället förden tidigare. En rättad översättning skall hållas tillgänglig för var ochen, om den ursprungliga översättningen hålls tillgänglig. Har rättelseninkommit och avgiften betalats och är den ursprungliga översättningentillgänglig för var och en, skall myndigheten utfärda kungörelse även omrättelsen.

Om sökanden ger in en rättelse av en översättning som avses i 88 § ochbetalar en avgift för offentliggörandet av den rättade översättningen,skall patentmyndigheten utfärda kungörelse om det och hålla den rättadeöversättningen tillgänglig för var och en. Sedan kungörelsen utfärdats,gäller den rättade översättningen i stället för den tidigare.

Har någon, innan en rättad översättning blev gällande, i god tro börjatutnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige på ett sätt som enligt dentidigare översättningen inte utgjorde intrång i sökandens ellerpatenthavarens rätt eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, har haneller hon den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena. Lag(2007:518).

92 § Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa eller helteller delvis upphäva ett europeiskt patent eller har beträffande eneuropeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som avses i 89 §, menförklarar det europeiska patentverket enligt den europeiskapatentkonventionen patenthavaren eller sökanden återinsatt i tidigarerättigheter, gäller detta även i Sverige.

Har någon, efter det beslutet meddelades eller förhållandet inträdde meninnan det europeiska patentverket utfärdat kungörelse om förklaring somavses i första stycket, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigti Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, har han eller hon denrätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

Om det europeiska patentverket har undanröjt ett beslut enligt artikel 112a i den europeiska patentkonventionen, gäller beslutet om undanröjande äveni Sverige. Om ett europeiskt patent har blivit gällande i Sverige efter detatt det europeiska patentverket beslutat om undanröjande av ett beslut,skall bestämmelserna i andra stycket tillämpas, om utnyttjandet påbörjatseller åtgärder vidtagits innan beslutet om undanröjande kungjordes.Motsvarande gäller om patentskyddets omfattning för ett i Sverige gällandeeuropeiskt patent har utvidgats efter det att det europeiska patentverketbeslutat om undanröjande av ett beslut. Lag (2007:516).

93 § Är europeisk patentansökan, som ingivits till nationellpatentmyndighet, att anse som återkallad därför att den icke inkommit tilldet europeiska patentverket inom föreskriven tid, skall patentmyndighetenpå framställning av sökanden upptaga den som omvandlad till ansökan omsvenskt patent under förutsättning

1) att framställningen inges till den nationella myndighet som mottogpatentansökningen inom tre månader från det sökanden underrättades om attansökningen ansågs återkallad och dessutom inkommer till patentmyndigheteninom tjugo månader från den dag då ansökningen ingavs eller, om prioritetyrkas, den dag från vilken prioritet begäres, samt

2) att sökanden inom tid som regeringen bestämmer erlägger fastställdansökningsavgift och inger översättning till svenska av patentansökningen.

Uppfyller patentansökningen de krav rörande ansökans form som föreskrivas iden europeiska patentkonventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna,skall den godtagas i detta avseende.

12 kap. Pantsättning

94 § Patent som har meddelats eller har verkan här i riket kan pantsättasenligt bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsättning kan också avse

  1. svensk patentansökan,
    1. internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller somhar tagits upp till handläggning enligt 33 § tredje stycket eller 38 §,
    2. eller
  2. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommitin till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en del av ansökningen som blirföremål för delning eller utbrytning. Lag (1987:1330).

95 § Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering avett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registreringgörs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan, skall det påbegäran antecknas i patentregistret eller diariet för patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företrädeför vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, ominte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har desinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inteannat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas ivilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt. Lag (1987:1330).

96 § Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har rätt tillpatentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt harupplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet ellerpatentansökningen.

Den som i patentregistret anges som patenthavare skall anses ha rätt tillpatentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registreringpantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats hospatentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätttill patentansökningen, om inte annat framgår i ärendet.

Är upplåtaren, när ansökan om registrering görs, på grund av utmätning,konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annananledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, fåransökningen inte bifallas. Lag (1987:1330).

97 § Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent harmeddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta enligt82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna harregistrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser eneuropeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gällerdärefter patentet som pantobjekt. Lag (1987:1330).

98 § Även om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsattaegendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägaretill egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte hellerav någon annan anledning är ogiltigt. Lag (1987:1330).

99 § Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökningen haröverförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i dennalag inte vidare skall gälla. Lag (1987:1330).

100 § Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen domhar förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annarsupphört att gälla. Lag (1987:1330).

101 § Pantsättning av patent eller patentansökan gäller från tiden föransökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar äganderätteller annan rätt till egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökanom registrering av pantavtalet. Lag (1987:1330).

102 § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller ikonkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökanom registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför detsamma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs,består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag (1987:1330).

103 § Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran urköpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären ochandra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrumatt bevaka sin rätt.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i101 § andra stycket. Lag (1987:1330).

104 § Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala enavgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek. Lag (1987:1330).

13 Kap. Tilläggsskydd

105 § Den som ansöker om tilläggsskydd eller förlängd giltighetstid för etttilläggsskydd enligt rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992om tilläggsskydd för läkemedel eller om tilläggsskydd enligtEuropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli1996 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel skall betala fastställdansökningsavgift.

För tilläggsskyddet skall också betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas frånden dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande dag. Lag(2007:242).

106 § Vad som sägs i 9 kap. om ansvar skall tillämpas på tilläggsskydd. Lag(1994:1511).

107 § har upphävts genom lag (1994:1511).

108 § har upphävts genom lag (1994:1511).

109 § har upphävts genom lag (1994:1511).

110 § har upphävts genom lag (1994:1511).

111 § har upphävts genom lag (1994:1511).

112 § har upphävts genom lag (1994:1511).

113 § har upphävts genom lag (1994:1511).

114 § har upphävts genom lag (1994:1511).

Övergångsbestämmelser

1986:233

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
  2. I fråga om tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarandetillämpas vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandetsamt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådanahuvudförhandlingar.
  3. I fråga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarandetillämpas i mål där den slutliga handläggningen har påbörjats föreikraftträdandet.
  4. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelatföre ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

1986:1156 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift vidöverklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dockäldre föreskrifter.

1992:1688

  1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
  2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning avden nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten attlivsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller attläkemedel bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produktenifråga bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuterpatentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkatsenligt ett patentskyddat förfarande.

1993:1406

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
  2. Om en ansökan om patent har godkänts för utläggning före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser gälla med undantag av vad som anges i punkt 3.
  3. Bestämmelsen i 72 § skall tillämpas även i fråga om ett patent som harmeddelats och en ansökan som behandlas enligt äldre bestämmelser.
  4. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel som hargodkänts efter den 1 januari 1985 men före ikraftträdandet av denna lag,får ansökan trots vad som sägs i 107 § andra stycket första meningen görassenast den 30 juni 1994.
  5. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som skyddades av ett patent den 1 januari 1993 men patentets giltighetstid har löpt ut föreikraftträdandet av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 106 § 1göras senast den 30 juni 1994.

Ett tilläggsskydd som har meddelats efter ansökan enligt första stycketbörjar gälla när det har meddelats.

Har någon efter utgången av patentets giltighetstid men innan ansökningenom tilläggsskydd enligt första stycket gjordes i god tro börjat utnyttjauppfinningen yrkesmässigt här i landet, får han utan hinder avtilläggsskyddet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmännaart. Sådan rätt till utnyttjande har under motsvarande förutsättningar ävenden som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningenyrkesmässigt här i landet.

Rätt enligt tredje stycket får övergå till någon annan endast tillsammansmed den rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skolaske.

1994:1511

  1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen med anledning av Sverigesanslutning till Europeiska unionen.
  2. I fråga om tilläggsskydd som har meddelats före ikraftträdandet gälleräldre bestämmelser.

2000:1158

Denna lag träder i fråga om 8 § i kraft den dag regeringen bestämmer och iövrigt den 1 januari 2001.

2004:159

  1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.
  2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent som har meddelatseller sökts före ikraftträdandet.

2006:625

  1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
  2. De nya bestämmelserna skall tillämpas på europeiska patent beträffandevilka kungörelse om att patentet meddelats publicerats i den europeiskapatenttidningen efter ikraftträdandet.

2007:516

  1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 a-6 d, 8, 8 b, 8 c, 13-15, 24, 26,29, 31-33, 40 a-40 d, 46 a, 52-54, 72, 77 och 91 §§, den 1 juli 2007 och iövrigt den dag regeringen bestämmer.
  2. De nya bestämmelserna skall, om annat inte följer av punkten 3 eller 4,tillämpas även på patent som har meddelats eller sökts före ikraftträdandet.
  3. I fråga om handläggning och avgörande av patentansökningar som gjortsföre ikraftträdandet gäller 6 d, 13 och 14 §§ i äldre lydelse.
  4. Har någon före den 1 juli 2007 i god tro börjat att yrkesmässigtutnyttja en uppfinning, för vilken meddelats ett patent vars skyddsomfångbegränsas med tillämpning av 40 a-40 c §§ eller 52 § andra stycket, ochutgör utnyttjandet intrång i patentet till följd av att de ändradepatentkraven tillförts uppgifter som inte framgick av kraven i deraslydelse före begränsningen, får utnyttjandet med bibehållande av dessallmänna art fortsättas utan hinder av patentet. Detsamma gäller för densom före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för ettyrkesmässigt utnyttjande av uppfinningen.Rätten att fortsätta utnyttjandet

får övergå till någon annan endast tillsammans med den rörelse där den haruppkommit eller utnyttjandet avsetts komma att ske.

2009:111

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
  2. Bestämmelserna i 57 c7 f och 57 h §§ ska inte tillämpas när intrånget,

eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts föreikraftträdandet.

2011:580

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
  2. De nya bestämmelserna tillämpas även på patent som har meddelats ellersökts före ikraftträdandet.

 

Explore WIPO